Personlighet och stresshantering:
Finns det något samband?
En kvantitativ studie om sambandet mellan femfaktormodellen och copingstrategier hos universitetsstudenter i Sverige.
Författare: Emma Björnsson & Sabina Gustavsson Handledare: David Marcusson- Clavertz
Examinator: Laszlo Harmat
Abstrakt
Syftet med studien var att undersöka om det fanns några samband mellan femfaktormodellen och copingstrategier hos universitetsstudenter i Sverige, samt vilka personlighetsegenskaper som relaterade till de olika copingstrategierna. Genom att använda kvantitativ metod konstruerades ett enkätformulär som publicerades i olika grupper på Facebook. Studien gick ut på att undersöka hur de fem personlighetsdimensionerna utåtriktning, vänlighet, målmedvetenhet, känslomässig instabilitet och öppenhet relaterade till fyra utvalda copingstrategier: aktiv coping, undvikande coping, beteendemässig frånkoppling och nyttjande av emotionellt stöd. Vi använde oss av olika teorier kring vad som påverkar individers val av copingstrategier. Teorierna säger emot varandra och därför ville vi betrakta vår studie som ytterligare ett bidrag till forskningen, för att analysera vilken teori vår undersökning stöttar.
Totalt deltog 121 personer i studien och datan analyserades genom multipla linjära regressionsanalyser, detta för att belysa vilka personlighetsegenskaper som predicerade vilka copingstrategier. Våra hypoteser var att utåtriktning skulle vara associerat med hög aktiv coping, att känslomässig instabilitet skulle vara associerat med högt nyttjande av emotionellt stöd och låg aktiv coping och att målmedvetenhet skulle vara associerat med hög aktiv coping.
Genom multipla linjära regressionsanalyser visade resultaten i studien på att personlighetsegenskaperna utåtriktning, målmedvetenhet och känslomässig instabilitet predicerade aktiv coping positivt. Personlighetsegenskaperna utåtriktning och målmedvetenhet predicerade undvikande coping negativt. Personlighetsegenskaperna utåtriktning och målmedvetenhet predicerade beteendemässig frånkoppling negativt.
Personlighetsegenskaperna utåtriktning och vänlighet predicerade emotionell coping positivt. Vi drog slutsatsen att det fanns en stark koppling mellan de fem personlighetsegenskaperna och de fyra copingstrategierna.
Nyckelord: femfaktormodellen, personlighetsegenskaper, coping, copingstrategier, stress
Abstract
The purpose of this study was to examine whether there were any associations between the big five and coping strategies among university students in Sweden, as well as to examine which personality traits that would predict the different coping strategies. By using quantitative method, a survey was constructed and published in various groups on Facebook. The aim of the study was to examine if the five personality dimensions: extraversion, agreeableness, conscientiousness, neuroticism and openness would relate to four selected coping strategies:
active coping, denial coping, behavioral disengagement and use of emotional support. We used theories on what influences individuals' choices of coping strategies. The theories contradict each other and therefore we wanted to consider our study as another contribution to the research area, to analyze which theory our study supports. A total of 121 people participated in the study and we analyzed the data through multiple linear regression analyzes, in order to shed a light on which personality traits predicted which coping strategies. Our hypotheses were that extraversion would be associated with high active coping, that neuroticism would be associated with high use of emotional support and low active coping, and that conscientiousness would be associated with high active coping. Through multiple linear regression analyzes, the results of the study showed that the personality traits extraversion, conscientiousness and neuroticism predicted active coping positively. The personality traits extraversion and conscientiousness predicted the denial coping strategy negatively. The personality traits extraversion and conscientiousness predicted behavioral disengagement negatively. The personality traits extraversion and agreeableness predicted use of emotional support positively. We concluded that there was a strong association between the big five personality traits and the four coping strategies.
Keywords: the five-factor model, personality traits, coping, coping strategies, stress
Innehållsförteckning
1. Introduktion ... 6
2. Bakgrund och teoretiskt ramverk ... 7
2.1 Femfaktormodellen ... 7
2.1.1 Tabell 1. ... 7
Femfaktormodellens personlighetsegenskaper (och engelska begrepp). ... 7
Note. (Costa & McCrae, 1992). ... 8
2.2 Definition av stress ... 8
2.3 Definition av coping ... 9
2.4 Coping och personlighet ... 11
3. Tidigare forskning ... 12
3.1 Femfaktormodellen, stress och coping ... 12
3.2 Femfaktormodellen och coping hos studenter ... 14
3.3 Kunskapslucka ... 16
3.4 Valet av copingstrategier i denna undersökning ... 17
3.5 Syfte och frågeställningar ... 17
3.6 Hypoteser ... 18
4. Metod ... 18
4.1 Kvantitativ metod ... 18
4.2 Urval ... 18
4.3 Material ... 19
4.3.1 Prediktorer: Femfaktormodellen. ... 19
4.3.2 Beroende variabel: Coping ... 20
4.4 Metodologisk beskrivning ... 20
4.5 Etiska överväganden ... 22
4.6 Statistisk analys ... 22
5. Resultat och analys ... 22
5.1 Kodning ... 22
5.2 Deskriptiv analys ... 23
5.2.1 Tabell 2. ... 24
Deskriptiv summering av copingskalornas data. ... 24
5.2.2 Tabell 3. ... 24
Deskriptiv summering av personlighetsegenskaper. ... 24
5.3 Kontroller ... 25
5.3.1 Figur 1. ... 26
QQ-Plot för undvikande coping som visade störst hot mot validiteten (p=0.003). ... 26
5.4 Linjär regressionsanalys ... 26
5.4.1 Tabell 4. ... 26
Resultat från regressionsanalys med aktiv coping som beroende variabel och personlighetsegenskaper som prediktorer (N = 121). ... 26
5.4.2 Tabell 5. ... 27
Resultat från regressionsanalys med undvikande coping som beroende variabel och personlighetsegenskaper som prediktorer (N = 121). ... 27
5.4.3 Tabell 6. ... 29
Resultat från regressionsanalys med beteendemässig frånkoppling som beroende variabel och personlighetsegenskaper som prediktorer (N = 121). ... 29
5.4.4 Tabell 7. ... 30
Resultat från regressionsanalys med nyttjande av emotionellt stöd som beroende variabel och personlighetsegenskaper som prediktorer (N = 121). ... 30
6. Diskussion ... 31
6.1 Hypotes- och resultatsummering ... 31
6.2 Resultatdiskussion ... 31
6.3 Metodologisk reflektion och begränsningar ... 35
6.4 Förslag på framtida forskning ... 37
6.5 Slutsatser ... 38
7. Referenslista ... 39
8. Bilagor ... 42
1. Introduktion
Stress är en del av livet och är vanligt förekommande för många i vardagen. I vissa situationer kan stress fungera som en drivkraft för att klara av uppgifter, medan långvarig och kronisk stress kan skada kroppen på längre sikt. Det är därför viktigt att låta kroppen vila och återhämta sig (Assadi & Skansén, 2000). Under den senaste tiden har forskning inom psykologisk stress och stresshantering, även kallat coping, fått mer utrymme inom flera vetenskapsfält. Idag finns det många tidningar och böcker som ger rekommendationer om hur man hanterar stress och hur man gör för att undvika det (Andersson, 2018). Det görs och har gjorts omfattande forskning för att utveckla metoder som minskar stressen hos individen, detta för att stress belastar människors psykiska och fysiska välbefinnande (Holt et al., 2012). En undersökning från Folkhälsomyndigheten (2020) visar att 16% av Sveriges befolkning i åldrarna 16–84 uppgav under 2018 att de kände sig ganska eller mycket stressade. Andelen var högre hos de yngre åldersgrupperna jämfört med de äldre, och andelen stressade kvinnor (19%) var högre än andelen stressade män (12%). I åldersgrupperna 16–29 var det 26% som rapporterade att de kände sig stressade, varav 35% av dessa var kvinnor och 18% män. I studien som gjordes under perioden 2015/2018 (fyraårsmedelvärde) varierade mängden som kände sig ganska eller mycket stressade mellan länen, med högsta andelen på 17% och lägsta på 10%. Kronobergs län redovisade då 16% (Folkhälsomyndigheten, 2020). Stress är alltså ett vanligt förekommande fenomen i Sverige, främst i den yngre åldersgruppen. Så länge individen ger kroppen tid till återhämtning, vila och sömn kan kroppen hantera stressiga situationer utan att den skadas, men om stressen blir långvarig kan det leda till allvarliga hälsokonsekvenser. I vissa fall kan det leda till magsår, koncentrationssvårigheter, minnesförlust, högt blodtryck och utmattningssyndrom (Andersson, 2018).
Vid uppkomsten och hanteringen av stressfyllda situationer kan personligheten vara en avgörande faktor. Forskning visar på att olika typer av personlighetsegenskaper drar till sig olika typer av livshändelser, samt påverkar intensiteten i stressupplevelsen och hanteringen av denna. Exempelvis tenderar personer med orolig karaktär att uppleva fler stressfyllda situationer jämfört med personer som är mer psykiskt toleranta (Rydén & Stenström, 2018).
Detta faktum leder oss till intresset kring huruvida personlighetsdimensioner i form av femfaktormodellen kan samvariera med vilka copingstrategier som tas i uttryck vid en stressfylld situation, varav vi intresserar oss för hur det ser ut bland svenska universitetsstudenter.
2. Bakgrund och teoretiskt ramverk
2.1 Femfaktormodellen
Det har länge debatterats bland forskare om vilka och hur många personlighetsegenskaper, eller dimensioner, som bedöms vara grundläggande. En klassisk modell av personlighet är den som kallas femfaktormodellen, eller The Big Five, där det presenteras fem egenskaper som anses vara fundamentet i personligheten (McCrae & Costa, 1996). De dimensioner för personligheten som ingår i denna modell är utåtriktning (optimistisk, pratsam, sällskaplig), vänlighet (förlåtande, hjälpsam, välvillig), målmedvetenhet (pålitlig, punktlig, disciplinerad), känslomässig instabilitet (osäker, känslosam, ängslig) samt öppenhet (okonventionell, nyfiken, allmänintresserad) (McCrae & Costa, 1996). Modellen har uppkommit ur bred forskning som bland annat utgått från Cattells, Eysencks och Allports fleråriga arbete (John & Srivastava, 1999). I femfaktormodellen finns det både högre och lägre grader av varje personlighetsegenskap, det vill säga dess egna motpol. Låg grad beskriver ytterligheten av en avsaknad av egenskapen, medan hög grad beskriver ytterligheten av att ha egenskapen. Tabell 1 presenterar ytterligheterna av varje egenskap, men det är däremot viktigt att ha i åtanke att det finns gråskalor emellan dem alla (Costa & McCrae, 1992).
2.1.1 Tabell 1.
Femfaktormodellens personlighetsegenskaper (och engelska begrepp).
Egenskaper Låg grad Hög grad
Utåtriktning (Extraversion)
Är ofta distanserad, tillbakadragen, uppgiftsorienterad och reserverad.
Är optimistisk, pratsam, sällskaplig och benägen till impulsiva och risktagande handlingar.
Vänlighet (Agreeableness)
Är misstänksam, otrevlig och cynisk.
Har lätt för att hamna i konflikter och brukar inte upplevas som tillmötesgående eller
samarbetsvilliga.
Är förlåtande, hjälpsam och välvillig. De är ofta
omtyckta men tenderar att vara konflikträdda.
Målmedvetenhet (Conscientiousness)
Är försumlig, lat, opålitlig och vårdslös. Är livsnjutare men saknar tydliga mål i livet.
Är pålitlig, punktlig, disciplinerad, uthållig och ambitiös. Bryter sällan mot regler och är hårt arbetande.
Känslomässig instabilitet (Neuroticism)
Är avslappnad, tillfreds med sig själv och lugn. Anses ha ett bra självförtroende.
Är osäker, känslosam och ängslig. Uppfattas ofta som instabila då humöret lätt påverkas.
Öppenhet (Openness)
Är jordnära, konventionell och sällan analytisk. De uppfattas ofta ha begränsade intressen.
Är okonventionell, nyfiken och allmänintresserad.
Anses vara fantasifulla och kreativa.
Note. (Costa & McCrae, 1992).
McCrae och Costa (1996) var två psykologer som påstod att personligheten baseras på grundläggande tendenser, vilka femfaktormodellens fem egenskaper består av. Enligt McCrae och Costa (1996) verkar dessa fem egenskaper grunda sig i den biologiska bas där fysiologisk aktivitet, genetik och hjärnfunktion är de centrala processer som styr och har effekt på de fem egenskaperna. Dock menar de två psykologerna även på att människan anpassar sig efter vilken kontext hon lever i. De menar att våra attityder, livsmål, personliga vanor och värderingar påverkas och utvecklas ur personliga erfarenheter och yttre påverkan. McCrae och Costa (1996) menar att en individs kognitiva självuppfattning har en stor inverkan på hur man kommer att agera i relation till omgivningen, likväl som en persons uppfattningar om en själv uppkommer ur just livserfarenheter. De två psykologerna menar alltså på att egenskaperna ur femfaktormodellen har en biologisk bas med en låg grad av influenser från miljöfaktorer. Dock kommer uttrycken av personligheten (beteende, kognition, emotion) att anpassas, påverkas och utvecklas genom livserfarenheter och miljön som personen lever i (Fahlke & Johansson, 2007).
Idag finns det många olika tester som ämnar mäta de fem egenskaperna hos personer, men testet som ligger i framkant är ett självskattningsformulär som kallas NEO-PI (Costa &
McCrae, 1992), och som har varit användbart på flera olika plan, bland annat i olika forskningssammanhang och vid klinisk bedömning av patienter (Fahlke & Johansson, 2007).
Det som utmärker denna modell är att många oberoende forskare har kunnat identifiera de fem olika egenskaperna. Egenskaperna verkar också ha en tvärkulturell samstämmighet vilket har bekräftats genom att egenskaperna är återkommande över olika populationer och över tid (Fahlke & Johansson, 2007).
2.2 Definition av stress
Stress är ett tillstånd som utmärks genom fysiologiska, psykologiska och beteendemässiga reaktioner hos individen. Stress kan upplevas när omvärlden ställer krav på oss, samt när vi
upplever att vårt välbefinnande äventyras eller att våra resurser inte räcker till (Lazarus &
Folkman, 1984). Det som stressar oss kallas för stressorer och kan inkludera vad som helst.
Det kan exempelvis vara svårigheter på arbetsplatsen, konflikter, möten, seminarium eller uppträdande med mera. Stress utlöses av både fysiska reaktioner i kroppen, men även via sociala situationer eller krav från våra anhöriga. Stress finns alltså i många former och varierar från person till person. I vissa fall kan det vara individen själv som orsakar stress, genom att ha för höga krav på sig själv, oroa sig för mycket och planera för lite eller för mycket (Assadi &
Skansén, 2000). I andra fall kan det vara anhöriga och vår omgivning som stressar oss.
Samtidigt som vi kan bli stressade av att omgivningen har höga förväntningar på vad vi kan åstadkomma, kan vi även bli stressade av att de har för låga förväntningar på oss. Det finns även sociala stressorer som stressar oss till att ständigt vara aktiva och anträffbara via våra telefoner och sociala medier. Andra sociala stressorer kan vara att man upplever att man har för få vänner och ingen att umgås med (Rydén & Stenström, 2015).
Om individen har en bristande förmåga i att koppla av och vila, eller om stressen blir långvarig, kan det bidra till överaktivitet i stressystemet. Det kan exempelvis gälla arbetsuppgifter, studier eller ansvar som individen har svårt att koppla bort på fritiden, men det kan också innefatta oro inför kommande händelser (Allvin et al., 2006). Det skiljer sig åt i hur individer påverkas av och hanterar stress, det innebär att samma stressor kan leda till olika skador för olika individer beroende på yttre och inre faktorer. Långvarig stress kan leda till sjukdomstillstånd såsom högt blodtryck, magsår, psykiska påfrestningar, depression och hjärtproblem. Vad som kan vara avgörande är individens ålder, kön och ärftliga anlag, men individens matvanor och tobak- eller droganvändning kan också ha en påverkan. Av den orsaken kan stressjukdomar inte förklaras utifrån några specifika faktorer, utan sker i specifika konstellationer i ett visst sammanhang (Andersson, 2018).
2.3 Definition av coping
När individen utsätts för stressiga situationer eller konfronteras med nya uppgifter eller svåra känslor, tvingas individen att erhålla diverse psykologiska anpassningsstrategier, detta för att kunna bemöta och hantera svårigheterna både långsiktigt och kortsiktigt. Dessa förhållningssätt och strategier för stresshantering kallas för coping. Vilka copingstrategier och förhållningssätt som används varierar från person till person, beroende på vem personen är och vilka livshändelser det berör. Därför måste man betrakta individen i sitt rätta sammanhang för att avgöra vilka copingstrategier som är mest framgångsrika för just den personen (Rydén &
Stenström, 2015). Den amerikanska psykologen Richard Lazarus (1984) utvecklade den mest omtalade teorin kring stresshantering. På 1980-talet definierades stresshantering på ett sätt där individen behövde anstränga sig för att kunna hantera de problem som uppstått, som därmed ställde krav på individens olika förmågor att hantera stressorer, i den mån att individen behövde ta till extra åtgärder. Lazarus och hans medarbetare filtrerade coping utifrån två olika strategier:
Problemfokuserad coping och emotionellt fokuserad coping (Lazarus & Folkman, 1984).
Problemfokuserad coping framställs som uppgiftsorienterad medan emotionellt fokuserad coping framställs som personorienterad (självupptagenhet, emotionella responser och fantasiföreställningar). Problemfokuserad coping är när individen anstränger sig för att kunna eliminera det kommande hotet på ett problemfokuserat sätt. Individen måste först fastställa problemet, se över lösningar och därefter agera för att motverka problemet. Det kan exempelvis vara att studenten försöker lägga upp en strategi för att klara en kommande tenta. Detta kan göras genom förberedning, studera på gamla tentor, prata med andra studenter som har gjort tentan, strukturera kursinnehållet eller att prata med läraren (Rydén & Stenström, 2015).
Den emotionellt fokuserade copingen innefattar den emotionella regleringen i kroppen samt att individen förändrar sina värderingar eller sitt förhållningssätt kring problemet. Det innebär att individen istället försöker ändra upplevelsen kring problemet, snarare än att fokusera på problemet i sig. Detta kan exempelvis ske genom processer som minimering, undvikande eller distansering som undanflykt genom exempelvis fysisk aktivitet eller alkohol. På så sätt använder individen sig istället av emotionella strategier för att återställa den emotionella balansen i kroppen och sänka pressen inför problemet genom att ägna sig åt andra aktiviteter, för att på så sätt slippa tänka på oron som situationen medför. Den emotionella copingen kan i vissa fall även kategoriseras som undvikande orienterad coping. Detta eftersom den undvikande copingen liknar den emotionella copingen och förekommer när individen undflyr problemet eller den stressande situationen genom att distrahera sig med andra aktiviteter, eller genom att söka socialt stöd hos anhöriga eller vänner (Andersson, 2018). Vanligtvis används emotionell coping när individen bedömer att problemet eller situationen inte går att lösa, medan problemfokuserad coping vanligtvis används när individen bedömer att det går att åtgärda problemet eller påverka situationen. Coping innefattar alla ansträngningar, krafter och handlingar både genom emotionella och kognitiva strategier. Individen använder dessa för att kunna hantera, bemöta och reducera inre och yttre krav eller konflikter där emellan (Rydén &
Stenström, 2015).
Det finns även en tredje copingstrategi som innebär att individen söker socialt stöd av vänner och anhöriga för att få emotionellt stöd och hjälp av andra gällande problemet eller den stressande situationen. Detta kan exempelvis ske genom att studenten söker hjälp av en klasskompis för att tillsammans förbereda sig inför uppgiften och så vidare. Det kan även vara att studenten söker hjälp antingen professionellt eller via en stödgrupp med andra individer som upplever samma sak. Detta är mer vanligt vid exempelvis sjukdom, diagnoser eller annat psykiskt tillstånd (Andersson, 2018).
Sammanfattningsvis menar Lazarus och Folkman (1984) att det är väsentligt att hålla isär coping som resultat och coping som en process, detta för att coping kan uppfattas som både bra och dåligt utifrån ett psykiskt försvar i olika kontexter. När en individ upplever en situation som stressande sker en transaktion mellan individen och miljön som denne befinner sig i.
2.4 Coping och personlighet
Vid uppkomsten av stressfyllda situationer kan personligheten vara en central och avgörande faktor. Individer med aggressiv och rastlös karaktär tenderar att själva skapa sig fler negativa händelser i livet som exempelvis hetsiga diskussioner, bråk med vänner eller anhöriga och
“problem med chefen”. Likväl som individer med bekymrad och orolig karaktär tenderar att redogöra för fler hälsorelaterade svårigheter, till skillnad från de individer som är mer psykiskt toleranta. Detta skulle därför kunna förklaras genom individers personligheter eller deras emotionellt kroniska tillstånd. Man måste däremot ha i åtanke att individens vanor och beteenden kan förändras över tid beroende på vilka människor de umgås med och i vilken situation de befinner sig i (Rydén & Stenström, 2018).
Carver och Connor-Smith (2010) talar om två olika teorier som ämnar förklara varför och hur människor bemöter sina stressorer olika. Å ena sidan menar dem på att alla individer har ett inlärt beteende som ges i uttryck i en stressad situation, det vill säga att det existerar mönster inombords som upprepas över tid oberoende situation. Å andra sidan menar dem på att vilken typ av respons en person uppvisar i en stressad situation påverkas av personlighetsegenskaper, det vill säga att den medfödda personligheten kommer ligga till grund för vilken typ av hanteringsmetod personen uppvisar (Carver & Connor-Smith, 2010). Andra teoretiker menar på att personligheten har en betydande roll både före och efter en stressor har uppkommit. Detta innebär att vad som i första hand upplevs som en stressor hos individen kommer att påverkas av vilka personlighetsdrag denne besitter (Vollrath, 2001). Exempelvis finns det forskning som påvisar att personer med en stark karaktär av egenskapen känslomässig instabilitet är mer
mottagliga för stress, vilket i sin tur leder till att de kan tolka händelser som mer hotfulla än andra personer (Bolger & Zuckerman, 1995). Andra teoretiker menar på att vilken typ av coping som kommer till uttryck kan påverkas av hur väl individen kan läsa av situationen för att sedan avgöra vilken typ av copingstrategi som anses vara mest effektiv. Personer med hög känslomässig instabilitet tenderar att vara mindre flexibla vilket kan resultera i att dem har svårare att anpassa strategin efter situation och istället använda sig av samma copingstrategi oberoende situation (Armeli, Cohen & Gunthert, 1999; DeLongis & O´Brien, 1996). De andra personlighetsdimensionerna tenderar vid höga skattningar, att bättre kunna avgöra vilken typ av copingstrategi som är mest effektiv i situationen (DeLongis et al., 2005). Ett annat exempel är att personer med hög målmedvetenhet tenderar i låg grad utsättas för stressorer. Detta kan förklaras genom individer med egenskapen målmedveten tenderar att vara mer planerande och därmed kan förhindra att en stressor uppstår i första hand (Carver & Connor-Smith, 2010), samt att de tenderar att se stress som en utmaning snarare än ett hot (Penley & Tomaka, 2002). Vidare visar forskning att personer med höga grader av egenskaperna utåtriktning och öppenhet också tenderar att undvika stress eftersom de betraktar stressorer som utmaningar snarare än hot. Även egenskapen vänlighet tenderar att samvariera med undvikande av stress, vilket teoretiker förklarar genom att personer som besitter denna egenskap brukar ha färre konflikter med andra människor, vilket i sin tur leder till lägre grader av stress ur en social vinkel (Penley & Tomaka, 2002).
Vad som blir tydligt här är att de olika forskarnas teorier säger emot varandra. Carver och Connor-Smith (2010) menar på att individen inte kan vara flexibel i copingstrategier utan att vilken strategi varje person har, har att göra med det inlärda beteendet, eller den medfödda personligheten, vilket skulle kunna tolkas som oflexibelt. DeLongis och O’Brien (1996) och Armeli et al. (1999) menar å andra sidan på att personlighetsegenskaper kan påverka i vilken mån individen faktiskt är flexibel i sin förmåga att kunna hantera de stressorer som uppstår.
3. Tidigare forskning
3.1 Femfaktormodellen, stress och coping
En studie av Grant och Langan-Fox (2006) undersökte de kombinerade effekterna av egenskaperna från femfaktormodellen för att kunna förutsäga stress, coping och belastning hos 211 chefer från ett ledande varuhus i Australien. För att mäta deltagarnas personlighetsdimensioner använde de sig av Costa och McCraes (1992) förkortade version av
NEO-five factor inventory med 60 frågor. För att mäta deltagarnas coping använde de sig av Carvers (1997) förkortade Coping-Inventory, som de benämnde som Brief Coping, med två frågor per underskala. Studiens resultat visade på att personer med kombinationen låg känslomässig instabilitet * hög utåtriktning * hög målmedvetenhet hade lägre stressexponering, fysisk ohälsa samt missnöje med sitt arbete. Resultaten påvisade även att personer med kombinationen hög känslomässig instabilitet * låg målmedvetenhet verkade ha högre stressexponering, fysisk ohälsa, dysfunktionell hantering samt missnöje med jobb och lägre problemfokuserad hantering. Resultatet visade att kombinationen hög utåtriktning * hög målmedvetenhet ledde till en högre problemfokuserad coping, medan kombinationen hög känslomässig instabilitet * låg målmedvetenhet ledde till en lägre problemfokuserad coping.
Detta i motsats till att personer med kombinationen hög utåtriktning * hög målmedvetenhet, och kombinationen låg utåtriktning * låg målmedvetenhet inte var förknippad med lägre och högre emotionellt inriktad coping. Forskarna kunde även finna några tecken på att de personer med kombinationen hög känslomässig instabilitet * låg vänlighet upplevde missnöje med deras arbete (Grant & Langan-Fox, 2006).
I en liknande studie undersökte författarna Kaiseler, Polman och Nicholls (2012) hur egenskaperna från femfaktormodellen påverkade hur deltagarna värderade en självvald stressor, copingstrategi och hur de själva upplevde sin copingeffektivitet. Studien innefattade 482 idrottare som utförde en mängd olika sporter både internationellt och nationellt. Under 14 dagar fick deltagarna tävla mot varandra i olika grenar. Därefter mättes deltagarnas personligheter utifrån John, Donahue och Kentles (1991) Big Five Inventory som innefattade 44 frågor med en skattningsskala 1–5. Efter det fick deltagarna göra en primär och sekundär bedömning av hur deras upplevda kontroll och coping hade sett ut under de senaste 14 dagarna.
För att mäta deltagarnas copingstrategier användes Crockers och Grahams (1995) modifierade COPE-test som bedömde i vilken omfattning deltagarna använde sig av specifika copingstrategier under den stressfyllda situationen. Testet test utgick ifrån en skattningsskala 1-5. Resultaten visade på att de fem egenskaperna relaterade till deltagarnas copingurval, copingeffektiviteten och intensiteten av stress, samt deras egen upplevda kontroll av stressorerna. Egenskaperna ur femfaktormodellen hade däremot inte något samband med vilken den självvalda stressorn blev. Resultatet visade dock på att samtliga fem personlighetsdimensioner, till viss del, var avgörande faktorer för den valda copingstrategin.
Resultatet påvisade även att egenskapen känslomässig instabilitet predicerade en högre stressintensitet, medan egenskapen vänlighet predicerade lägre stressintensitet. Egenskapen
känslomässig instabilitet förutspådde en lägre uppfattad kontroll av stressorn, medan egenskapen målmedvetenhet förutspådde en högre kontroll av den självvalda stressorn. Högre nivåer av känslomässig instabilitet var indirekt och direkt förknippade med mer känslomässiga och undvikande copingstrategier och mindre problemfokuserade copingstrategier. Det påvisades dock att de andra fyra personlighetsegenskaperna kunde förknippas med valet av mer effektiva copingstrategier (Kaiseler, Polman & Nicholls, 2012).
I en studie utförd av Geisler, Wiedig-Allison och Weber (2009) granskades 123 deltagare genom ett experiment i ett laboratorium. I första skedet fick deltagarna svara på en enkät som mätte deras personligheter utifrån femfaktormodellen. Enkäten inkluderade även frågor som berörde olika ilskrelaterade situationer. En vecka efter att deltagarna hade besvarat enkäten utfördes experimentet som skulle mäta deltagarnas koncentration och uppmärksamhet i ett laboratorium. Experimentet föreställde en iscensatt stressituation och bedömdes av oberoende observatörer som utgick ifrån femfaktormodellen, deltagarnas sociala attraktionskraft och intelligens. Efter experimentet fick deltagarna själva göra en bedömning av sin presentation.
För att mäta deltagarnas ilska konstruerades ett nytt experiment där deltagarna fick utföra ett så kallat Stroop-test via en dator. Testet innebar att deltagarna så snabbt som möjligt skulle ange vilken färg det stod på datorskärmen genom att klicka på en av de tre färgade (röd, blå, grön) tangenterna. För att mäta Stroop-effekten stod det, med bokstäver, en färg på tangenterna, medan den faktiska färgen på tangenten var någon annan. Experimenten bedömdes utifrån två oberoende betraktare och efter experimentet fick deltagarna själva göra en bedömning av sin prestation. Resultatet visade att individer med högre grad av utåtriktning, målmedvetenhet, vänlighet och öppenhet tenderade att ha ett mer problemfokuserat beteende. Individer med hög grad av känslomässig instabilitet tenderade istället att ha ett mer passivt och tillbakadraget beteende (Geisler, Wiedig-Allison & Weber, 2009).
3.2 Femfaktormodellen och coping hos studenter
Penley och Tomaka (2002) undersökte hur femfaktormodellen kunde relateras till stress och copingstrategier. Studien inkluderade subjektiva responser, kognitiva värderingar, prestationsförmåga, användningen av copingstrategier samt uppgiftskapacitet. Studien gick ut på att låta 97 universitetsstudenter förbereda ett tal som de sedan presenterade inför en “publik”.
Innan talet fick deltagarna utföra en förkortad version av NEO Personality Inventory (NEO-PI) som mätte de fem personlighetsdimensionerna. Därefter gjordes kognitiva bedömningar av deltagarna, detta genom ett frågeformulär som bedömer hur deltagarna uppfattade den
kommande situationen utifrån deras coping och hanteringsförmåga samt situationens krav.
Under experimentet i laboratoriet fick deltagarna en minut på sig att förbereda ett tal inom ett specifikt ämne, därefter fick de tre minuter på sig att redovisa sina tal inför en laborationsassistent som skulle verka som publik. Direkt efter att deltagarna hade framfört sina tal fick de redovisa sina känslomässiga reaktioner och vilka copingstrategier de hade använt sig av under uppgiften, samt registrera vilka känslor (glädje, ilska, ångest, rädsla, m.m.) de upplevde under sitt framförande. Deltagarnas coping bedömdes utifrån Carver, Scheier och Weintraubs (1989) COPE-frågeformulär med 48 frågor. Deltagarnas prestationer betygsattes av två oberoende kodare och utvärderades också utifrån deras röstkvalitet, ton och upprepningar med mera. Studiens resultat påvisade signifikanta samband mellan de fem personlighetsdimensionerna och olika copingstrategier. Personer med egenskaperna känslomässig instabilitet samt vänlighet tenderade att använda sig av emotionellt inriktade copingstrategier och personer med egenskaperna öppenhet och målmedvetenhet tenderade använda sig av aktiva copingstrategier (Penley & Tomaka, 2002).
En liknande studie undersökte personlighet- och situationsfaktorers centrala roll i de tre formerna av copingstrategier: emotionellt-, problem- och relationsinriktad. Studien undersökte 270 studenter. Resultaten var starkt förknippade med huruvida situationen involverade främst en arbetsrelaterad eller interpersonell stressfaktor. Bland interpersonella stressfaktorer var relationen av nära kontra avlägsna anhöriga förknippade med vilken copingstrategi som användes. Situationsfaktorer var starkt förknippade med användningen av problemfokuserade och relationsfokuserade copingstrategier. Femfaktormodellens personlighetsdimensioner hade betydelsefulla samband med copingstrategierna. De som skattade högt på egenskapen känslomässig instabilitet hade en lägre grad av problemfokuserad coping än de som skattade lågt på egenskapen. De som skattade högt på egenskaperna utåtriktning samt vänlighet tenderade att i högre grad söka stöd från andra, i jämförelse med de som skattade lågt på egenskaperna. Copingstrategierna förutspåddes bäst av modellen som inkluderade både additiva och multiplikativa effekter av person- och situationsfaktorer (O’Brien & DeLongis, 1996).
En studie analyserade hur de fem personlighetsdimensionerna samvarierade med proaktiv coping och förebyggande coping (Straud, McNaughton-Casill & Fuhrman, 2015). Dessa metoder var båda framtidsinriktade och aktiva för att hantera stressprocessen. Med proaktiv coping menar man att stressfaktorerna är utmanande och bidrar till potentiell utveckling hos individen. Förebyggande coping är däremot ett sätt att reducera stressen för individen. Studien
undersökte 151 studenter som läste fristående kurser i Psykologi. För att undersöka deltagarnas personlighetsdimensioner använde de sig av frågeformuläret Big Five Inventory med 44 självskattningsskalor med en skattningsskala 1-5 (John, Donahue & Kentles, 1991). De använde sig även av Greenglass, Schwazer och Taubert (1999) frågeformulär Proactive Coping Inventory som innefattade 55 frågor med en skattningsskala 1-4, vilka innefattade förebyggande och proaktiv coping. Studiens resultat visade att alla de fem personlighetsdimensionerna predicerade förebyggande coping och proaktiv coping. Personer som skattade högt på egenskaperna öppenhet och målmedvetenhet tenderade att använda sig av de båda copingstrategierna, medan personer som skattade högt på utåtriktning och känslomässig instabilitet tenderade att endast använda sig av proaktiv coping (Straud, McNaughton-Casill & Fuhrman, 2015).
3.3 Kunskapslucka
Det saknas robust forskning som undersökt de fem personlighetsdimensionerna i samband med olika copingstrategier hos universitetsstudenter i Sverige. Vi vill framställa vår studie som en konceptuell replikation av internationella studier för att kontrollera att tidigare studier är robusta nog, men också för att se hur det kan generaliseras till universitetsstudenter i Sverige, då det finns väldigt lite forskning på det fältet. Vår studie kommer beröra denna frågeställning i förhoppning om att fylla ut detta ämne ytterligare och öka förståelsen för hur coping tas i uttryck beroende på personlighetsegenskaper. Kunskapsluckan väcks också av den pågående covid-19- pandemin, som är en stressfylld situation för många. I vår undersökning uppmanas respondenterna därför till att tänka utifrån dagsläget i de frågor som berör coping, på så sätt kan vi fylla kunskapsluckan om studier kring stress i en pandemi som varat snart ett år. Detta anser vi vara användbart och intressant för kommande studier att jämföra mot, för att se om resultaten skiljer sig åt bortom en pandemi. Likväl hoppas vi fylla kunskapsluckan för att undersöka om resultaten blir desamma som i tidigare studier som gjorts i “avsaknad” av pandemin, eller om de skiljer sig åt. I tidigare studier som gjorts kring ämnet talar forskare mycket om att vilken copingstrategi en individ tar till främst är situationsbundet (Pervin & Cervone, 2010). Detta skulle i så fall innebära att copingen bör ändras beroende på population samt kontext och inte beroende på personlighetsdimension.
3.4 Valet av copingstrategier i denna undersökning
Vår studie kommer utgå ifrån fyra olika copingstrategier som är aktiv coping, undvikande coping, beteendemässig frånkoppling och nyttjande av emotionellt stöd. Aktiv coping innefattar strategier där individen anstränger sig för att åtgärda problemet, det vill säga individen aktivt arbetar med att försöka reducera stressorn genom att hantera problemet direkt. Undvikande coping innefattar strategin där individen förtränger problemet i form av förnekelse. I strategier som denna väljer individen att inte agera för att lösa problemet, utan väljer istället att se bortom det och fortsätta med sitt “vanliga liv”. Copingstrategin beteendemässig frånkoppling innebär att individen minskar sina ansträngningar för att lösa problemet. I strategier som denna tenderar individen att ge upp när en stressor uppstår. Detta kan uppstå när individen känner en avsaknad av kontroll och därmed väljer att hantera problemet genom att acceptera att denne faktiskt inte kan hantera det. Strategin nyttjande av emotionellt stöd innebär att individen hanterar sitt problem genom att prata om stressorn. Här använder sig individen av sina anhöriga för att kunna hantera stressorn (Carver, 1989).
Dessa fyra kategorier valdes eftersom vi fann dem intressanta och betydelsefulla för vidare analys kring problemfokuserade eller undvikande copingstrategier. Detta eftersom när individen använder sig av aktiv coping och nyttjande av emotionellt stöd, försöker individen aktivt lösa sina problem, medan copingstrategierna undvikande och beteendemässig frånkoppling representerar ett förhållningssätt där individen inte aktivt hanterar stressorn, utan snarare undviker den.
3.5 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien var att undersöka om det fanns några samband mellan de fem personlighetsdimensionerna och copingstrategier hos studenter på Linnéuniversitetet i Växjö.
Vi ville undersöka om tidigare studier var robusta nog, men också fylla kunskapsluckan angående liknande studier på universitetsstudenter i Sverige, samt under en ny kontext. Mer specifikt ämnade studien att svara på följande frågeställningar:
• Finns det något samband mellan femfaktormodellen och copingstrategier hos universitetsstudenter i Sverige?
• Vilka personlighetsegenskaper relaterar till de olika copingstrategierna?
3.6 Hypoteser
Vi förväntar oss att personlighetsdimensionerna i femfaktormodellen kommer samvariera med de olika copingstrategierna. Vi tror specifikt att de personer som skattar högt på egenskapen utåtriktning också kommer skatta högt på aktiv coping. Vi tror att de personer som skattar högt på känslomässig instabilitet, kommer skatta högt på nyttjande av emotionellt stöd och lågt på aktiv coping. Vi förväntar oss även att de som skattar högt på målmedvetenhet kommer rikta sig mot den aktiva copingstrategin.
4. Metod
4.1 Kvantitativ metod
Då syftet med studien var att ställa olika variabler mot varandra, undersöka samband samt generalisera över större populationer, användes en kvantitativ metod för att besvara frågeställningarna. Vi använde oss av enkätundersökning då vi ville nå hög svarsfrekvens med generaliserbar data, snarare än ett djupgående material med få deltagare. Genom kvantitativa undersökningar kan upplevelser synliggöras utifrån en större population och därmed kan forskare få tillgång till ett bredare material. Vi ville upptäcka och analysera eventuella skillnader och då är kvantitativa metoder ett bra val (Johansson, 2003).
4.2 Urval
Deltagarna som medverkade i undersökningen var studenter från Linnéuniversitetet i Växjö.
Det gjordes ingen avgränsning i vilka program eller kurser deltagarna läste då detta inte var av intresse, det gjordes heller inga vidare avgränsningar i fråga om kön, ålder (förutom kravet om 18+) eller liknande. Alla studenter på Linnéuniversitetet i Växjö var av intresse. Anledningen till valet av studenter var på grund av kunskapsluckan vi ville fylla. Enkäten var tillgänglig under vecka 47 på det internetbaserade sociala forumet Facebook, vilket innebar att urvalet blev slumpmässigt. Enkäten publicerades i forum som riktade sig åt studenter på Linnéuniversitetet i Växjö, vilka var SAMVETE- utb 2020 och Växjö Campus. Vi valde också att publicera enkäten på allmänna forum, vilka var våra egna profiler samt gruppen Växjö, där alla som bor i Växjö får delta. För att undvika att personer som inte var studenter på Linnéuniversitetet svarade på enkäten, skrev vi ut vilka personer vi sökte till studien samt hade en kontrollfråga i början av frågeformuläret där respondenterna fick antingen bekräfta eller neka att de var studenter på
Linnéuniversitetet i Växjö (se bilaga). De som inte bekräftade sin plats som student togs sedan bort i analysen av datamaterialet.
Det gjordes en powerberäkning för studien, detta för att vara säkra på att urvalsgruppen var tillräcklig och att vi fått in så pass många deltagare att studiens resultat blir tillförlitliga. För att räkna ut detta gjordes en beräkning enligt Tabachnick och Fidell (2007) som visade att över 109 respondenter behövdes för att kunna genomföra regressionsanalys med fem prediktorer och medelstor effektstorlek med hög power (Tabachnick & Fidell, 2007).
4.3 Material
4.3.1 Prediktorer: Femfaktormodellen.
För att undersöka femfaktormodellen användes färdigkonstruerade frågor från hemsidan Ipip.ori.org. Skalan som användes var en 10-item-scale, vilket innebar att varje personlighetsdimension mättes genom tio frågor. Skalorna inkluderade känslomässig instabilitet (t.ex. “Jag är för det mesta avslappnad), utåtriktning (t.ex. “Jag tycker om att vara i centrum”), öppenhet (t.ex. “Jag har en levande fantasi”), vänlighet (t.ex. “Jag tar mig tid för andra”) och målmedvetenhet (t.ex. “Jag är noggrann i mitt arbete”). Varje item skattades på skala 1 (”stämmer inte alls”) till 4 (”stämmer mycket bra”). Det gjordes sedan ett index för varje skala där medelvärdet av dess items räknades ut. För att kontrollera att den interna konsistensen var bra behövde Cronbachs alfa ligga mellan 0.60-0.95 (Ursachi, Horodnic & Zait, 2015). Dessa värden var redan angivna för varje dimension enligt tidigare forskning och var följande: för utåtriktning låg värdet på 0.87, för vänlighet låg värdet på 0.82, för målmedvetenhet låg värdet på 0.79, för känslomässig instabilitet låg värdet på 0.86 och för öppenhet låg värdet på 0.84 (ipip.ori.org). Alla värden låg alltså inom gränserna för vad som var bra (Ursachi, Horodnic & Zait, 2015). Frågornas validitet kontrollerades genom att titta på r-värdet, som innefattade hur bra olika tester som ämnade mäta samma sak samvarierade med varandra. Testet vi utgick ifrån jämfördes mot Costa och McCrae´s (1992) NEO Personality Inventory (NEO-PI-R) och andra motsvarande ipip-skalor som mätte likartade konstruktioner.
Värdena låg på följande: för utåtriktning låg r-värdet på 0.89, för vänlighet låg r-värdet på 0.89, för målmedvetenhet låg r-värdet på 0.91, för känslomässig instabilitet låg r-värdet på 0.93 och för öppenhet låg r-värdet på 0.91 (ipip.ori.org). Dessa r-värden var bra och vi kunde därför fastställa att validiteten var acceptabel (Godwin et al., 2013).
4.3.2 Beroende variabel: Coping
För att undersöka coping använde vi oss av färdigkonstruerade frågor från The COPE Inventory av Carver (1989) som utvecklades för att kunna mäta coping i ett brett spektrum. Carvers färdigkonstruerade frågor om coping innefattade 15 olika kategorier som innefattade olika typer av coping med fyra frågor per kategori. Eftersom frågorna inte var beroende av varandra valdes fyra kategorier ut för att undersöka coping, dessa var aktiv coping, undvikande coping, beteendemässig frånkoppling och nyttjande av emotionellt stöd. Vi hade även i åtanke att enkäten skulle behållas i rimlig storlek och därför inkluderades inte alla 60 frågor från The COPE Inventory. Copingen mättes genom fyra skalor med fyra frågor per skala. Vi mätte aktiv coping (t.ex. “Jag agerar direkt för att kunna lösa problemet”), undvikande coping (t.ex. “Jag låtsas som att ingenting har hänt”), beteendemässig frånkoppling (t.ex. “Jag ger upp försöket att få det jag vill”) och nyttjande av emotionellt stöd (t.ex. “Jag diskuterar mina känslor med någon”). Varje item skattades på skala 1 (”stämmer inte alls”) till 4 (”stämmer mycket bra”).
Det gjordes sedan ett index för varje skala där medelvärdet av dess items räknades ut. Frågorna ämnade undersöka vad eller hur människor agerade när de sattes i en stressfylld situation.
Kategorierna som valdes ut innefattade tillsammans 16 frågor där reliabiliteten kontrollerades för genom att se till Cronbachs alfa. För aktiv coping låg alfa-värdet på 0.62, för undvikande coping låg värdet på 0.71, för beteendemässig frånkoppling låg värdet på 0.63 och för nyttjande av emotionellt stöd låg värdet på 0.85 (Carver et al., 1989). Den interna konsistensen var därmed okej (Ursachi, Horodnic & Zait, 2015). I fråga om validitet testades både den konvergenta och diskriminativa, vilka visade på bra resultat. Den diskriminativa validiteten var bra om variabler som inte borde samvariera, inte heller gjorde det, medan den konvergenta validiteten kontrollerade att de variabler som borde samvariera, gjorde det. Det uppkom inga hot mot validiteten i de färdigkonstruerade frågorna (Carver et al., 1989).
4.4 Metodologisk beskrivning
Studiens enkät innefattade totalt 69 frågor; tio frågor per varje personlighetsegenskap vilket resulterade i totalt 50 frågor (10x5), fyra frågor per varje copingstrategi vilket resulterade i totalt 16 frågor (4x4) och resterande tre frågor kontrollerade för deltagarnas kön, åldersspann samt en bekräftelse på att de var studenter på Linnéuniversitetet i Växjö. Enkäten publicerades i de ovannämnda (kap. 4.2) grupperna på Facebook tills vi nådde 124 deltagare. I The COPE Inventory och på Ipip presenterades frågorna på engelska vilket krävde att vi översatte dem till svenska. För att kontrollera att denna process inte ledde till några syftningsfel genomfördes en
så kallad back-translation. Detta innebär att översättningen som gjordes från engelska till svenska sedan tillbakaöversattes av en oberoende person som inte var bekant med originalfrågorna. Detta för att kontrollera att översättningarna var korrekt gjorda och att några syftningsfel inte hade begåtts (Brislin, 2000). För att ytterligare kontrollera formulärets tydlighet skickades en pilotstudie ut till 10 oberoende personer som fick ge kritik för eventuella missar som kunde ha uppstått. Efter kritiken samlats in justerades det som behövdes utan att ändra syftet i samtliga frågor.
Frågorna anpassades till svarsalternativ med en skala där varje respondent fick skatta mellan 1-4 beroende på hur väl de ansåg att påståendet stämde in på dem. Anledningen till att vi valde att inte ha fem stycken svarsalternativ var främst för att The COPE Inventory’s originalformulär innefattade fyra frågor och att ändra och påverka fördelarna det bringade var inget vi ville. Detta gjordes även för att reducera risken för att respondenterna skulle trycka i “varken eller”. Vid ett formulär där det fanns fyra alternativ behövde respondenterna svara åt något håll, antingen att de tog avstånd från påståendet eller att de inte gjorde det. Detta gjordes i hopp om att det kunde öka chanserna för att de svarade mer trovärdigt, då de tvingades fundera lite extra än om alternativet “varken eller” fanns där.
Studien inkluderade inga öppna frågor, detta för att eliminera risken om interna bortfall samt risken om flera otydliga svar som hade krävt vår subjektiva tolkning för att kunna analyseras.
Frågorna i formuläret blandades ihop utan någon specifik ordning, detta för att reducera att respondenterna matades av frågor som endast berörde en viss faktor. Respondenterna blev inte heller upplysta om vilka personlighetsdimensioner eller copingstrategier som undersöktes, detta för att minimera risken om att respondenternas förförståelse kunde påverka vilka svar de gav, vilket skulle kunna leda till en mindre trovärdig studie. Av den orsaken presenterades endast studiens syfte och vad vi ämnade undersöka. Inför varje del i frågeformuläret som berörde personlighet och coping förklarades det kortfattat hur vi ville att deltagarna skulle tänka när de besvarade frågorna. När respondenterna svarade på frågor som berörde personlighet, uppmanades dem att tänka bortom den pågående covid-19-pandemin och hur de brukade vara och bete sig i sitt vardagliga jag. Detta för att de praktiska restriktionerna från Folkhälsomyndigheten (2020) kunde göra det svårt att undersöka vissa egenskaper, exempelvis hur de är i större sociala sammanhang. Vid frågorna om coping uppmanades dem att inte längre tänka bortom pandemin, utan istället uppmanades dem till att utgå ifrån hur de brukar vara eller göra när de befinner sig i en stressfylld situation. Detta för att vi ville att de skulle svara utifrån dagsläget, då covid-19 är en aktuell stressor som är svår att bortse ifrån när vi talar om coping.
4.5 Etiska överväganden
Studien förhöll sig till de fyra etiska riktlinjerna från Vetenskapsrådet (2002).
Informationskravet innebar att respondenten informeras om vad den aktuella studien berörde och syftet med den. I samband med enkäten fanns det en informationstext som förklarade studiens syfte och villkor för respondenterna. I informationstexten redogjordes även samtyckeskravet som innebar att det var frivilligt för respondenterna att delta i studien och att de själva fick bestämma över sin medverkan och kunde avbryta studien när som helst utan att det skulle medföra några konsekvenser. Eftersom enkätformuläret endast riktades till universitetsstudenter som var över 18 år behövdes inget samtycke från vårdnadshavare.
Deltagarna informerades även om konfidentialitetskravet som innebar att de respondenter som medverkade i studien behandlades med konfidentialitet och att samtliga deltagare förblev anonyma i studien. Den insamlande datan användes enbart till studiens ändamål och på så sätt förhöll vi oss till nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002).
4.6 Statistisk analys
För att analysera datamaterialet arbetade vi med linjära regressionsanalyser, där känslomässig instabilitet, utåtriktning, öppenhet, vänlighet och målmedvetenhet var prediktorer och aktiv coping, undvikande coping, beteendemässig frånkoppling och nyttjande av emotionellt stöd var beroende variabler. Linjär regressionsanalys är främst användbar när man vill undersöka statistiska samband mellan flera variabler i en och samma modell (Navarro & Foxcroft, 2019).
Med andra ord använde vi regressionsanalyser för att svara på hur studenters copingstrategier relaterar till deras personlighetsegenskaper.
5. Resultat och analys
5.1 Kodning
Frågeformuläret inkluderade frågor som var både positivt och negativt ställda, vilket innebar att vissa frågor behövde omvändas för att variablerna skulle vara på samma skalor, det vill säga att 1 alltid betydde låga grader och 4 alltid betydde höga grader. Av den orsaken behövde alla minusfrågor omvändas, så att alla 1:or på minusskalorna istället blev till 4:or.
Reliabiliteten för vardera faktor kontrollerades genom att alla frågor (varje faktor för sig) lades in i Reliability Statistics där det, genom Cronbachs alfa, visades en siffra på hur bra
reliabiliteten i samtliga faktorer var. När det fastställts att det inte fanns några hot mot reliabiliteten, kunde vi påbörja konstruktionen av index.
Index skapades för varje variabel som skulle analyseras, det vill säga nio stycken (fem personlighetsegenskaper + fyra copingstrategier). I konstruerandet av index räknades ett medelvärde ut för varje variabel, där varje respondent fick ett medelvärde för samtliga variabler, det vill säga varje respondent fick en siffra på utåtriktning, vänlighet, målmedvetenhet, känslomässig instabilitet och öppenhet. Likväl fick varje respondent en siffra på aktiv coping, undvikande coping, beteendemässig frånkoppling och nyttjande av emotionellt stöd. Det lägsta värdet en person kunde få var 1 vilket innebar att personen inte alls kunde identifieras med faktorn, och det högsta värdet var 4 vilket innebar att personen kunde identifieras starkt med faktorn.
När alla förberedelser inför analysen var färdigställda kunde vi börja arbeta närmare med datamaterialet. För att finna eventuella samvariationer mellan variablerna genomfördes linjära regressionsanalyser, där varje beroende variabel representerade en linjär regressionsanalys.
Materialet innefattade fyra beroende variabler; aktiv coping, undvikande coping, beteendemässig frånkoppling och nyttjande av emotionellt stöd (kommer benämnas som emotionell coping i tabeller och text i resultat- och diskussionsdelen). Alla fem personlighetsegenskaper mättes mot vardera av dessa i fyra olika regressioner.
5.2 Deskriptiv analys
Inledningsvis gjordes en deskriptiv analys, även kallat för beskrivande analys, som på ett informativt sätt organiserar, sammanfattar och presenterar det insamlade materialet och ger både forskaren och läsaren en översikt av materialet. Den deskriptiva analysen presenterar information kring varje variabel av personlighetsegenskaperna och copingstrategierna. Det som redovisas i den beskrivande analysen nedan är antalet deltagare som medverkade i studien (N), deltagarnas medelvärde (M), standardavvikelse, det vill säga hur stor spridningen runt medelvärdet var (SD), det lägsta medelvärdet (Minimum) samt det högsta medelvärdet (Maximum). Tre respondenter föll som missing av den anledning att de inte kunde bekräfta sin plats som student på Linnéuniversitetet i Växjö, dessa togs bort och därefter hade vi användbar data från 121 deltagare att arbeta med.
5.2.1 Tabell 2.
Deskriptiv summering av copingskalornas data.
Aktiv Undvikande
Beteendemässig
frånkoppling Emotionell
N 121 121 121 121
M 3.03 1.70 1.67 2.65
SD 0.56 0.60 0.61 0.86
Minimum 1.50 1.00 1.00 1.00
Maximum 4.00 3.50 3.25 4.00
Cronbachs alfa 0.68 0.66 0.75 0.88
Tabell 2 visar att 121 deltagare svarade på samtliga frågor. Det högsta medelvärdet gick att finna för aktiv coping (M = 3.03), och det lägsta för beteendemässig frånkoppling (M = 1.67).
Tabellen visar att SD var relativt jämnt mellan kategorierna. Högsta SD var hos emotionell coping (SD = 0.86). Både de lägsta och högsta medelvärdena i de olika grupperna var någorlunda jämnt. För att kontrollera att den interna konsistensen var bra behövde Cronbachs alfa ligga mellan 0.60-0.95 och vi kunde därmed konstatera att reliabiliteten för variablerna som mätte coping var bra (Ursachi, Horodnic & Zait, 2015).
5.2.2 Tabell 3.
Deskriptiv summering av personlighetsegenskaper.
Utåtriktning Vänlighet Målmedvetenhet
Känslomässig
instabilitet Öppenhet
N 121 121 121 121 121
M 2.74 3.28 3.02 2.69 2.89
SD 0.60 0.41 0.50 0.60 0.45
Minimum 1.00 2.20 1.50 1.10 1.60
Maximum 3.90 4.00 4.00 3.90 3.90
Cronbachs alfa 0.87 0.76 0.78 0.87 0.72
Tabell 3 summerar den deskriptiva analysen gällande de fem personlighetsdimensionerna från femfaktormodellen. Alla 121 deltagarna svarade på enkätens alla frågor. Det högsta medelvärdet gick att finna på egenskapen vänlighet (M = 3.28), vilket innebär att deltagarna
att finna på egenskapen känslomässig instabilitet (M = 2.69). SD var relativt jämnt mellan kategorierna, men högst hos utåtriktning och känslomässig instabilitet (SD = 0.60). Eftersom Cronbachs alfa hade värden över 0.60 och under 0.95 på samtliga variabler kunde reliabiliteten fastställas som bra (Ursachi, Horodnic & Zait, 2015).
5.3 Kontroller
Innan regressionsanalyserna påbörjades, kontrollerade vi att dess antaganden höll. Vi undersökte om det fanns några outliers i datan som skulle kunna påverka resultatet markant.
Detta gjordes via Cook’s distance och om maxvärdet var under 1.0, skulle ingen enskild respondent ha haft för stor påverkan på resultaten (Navarro & Foxcroft, 2019). Alla värden var långt under 1.0 och vi kunde därför fastställa att ingen observation påverkade resultaten i sig självt. Vi tittade även på Scatterplot som uppmärksammade extrema outliers som kunde förvränga resultaten. Här såg alla figurer bra ut, vilket även stöttade vad Cook’s distance visade oss.
För att kontrollera att prediktorerna i studien inte hade för mycket med varandra att göra, tittade vi på VIF-värdet för samtliga index i Collinearity Statistics. Om detta värde var över 10 skulle det innebära att prediktorerna var för starkt relaterade till varandra. Detta var inte något vi ville då det skulle kunna leda till svårigheter att skilja dem åt. I fall som dessa kan det därför bli problematiskt att analysera alla variabler samtidigt i samma analys, då det kan bli svårt att tyda p-värdet om prediktorerna relaterar för stark till varandra (Navarro & Foxcroft, 2019).
Faktorerna i vår studie hade värden långt under 10 och vi kunde därför fastställa att alla variabler kunde analyseras samtidigt i samma analys.
Vi kontrollerade för studiens normalitetsantagande för vår valda statistiska modell genom att utföra Shapiro-Wilks-test. Detta test skulle visa på om det fanns några signifikanta hot mot normaliteten. För att modellen inte ska innefatta några hot mot normaliteten bör värdet ligga på p>0.05 (Navarro & Foxcroft, 2019). Fyra assumptions checks genomfördes, en för varje regressionsanalys, där vi kunde finna hot mot normaliteten i två av tabellerna, där emotionell coping (p = 0.035) och undvikande coping (p = 0.003) stod som beroende variabler. Vi kontrollerade därför QQ-plots på dessa två variabler för att försäkra oss att vår data låg i linje med normalfördelningen. Figur 1 redogör att det finns några respondenter som avviker från normalfördelningen, men eftersom de flesta respondenterna ligger väldigt nära linjen kunde vi därmed dra slutsatsen att datan till största del var normalfördelad.
5.3.1 Figur 1.
QQ-Plot för undvikande coping som visade störst hot mot validiteten (p=0.003).
Note. Trots några avvikelser från normaliteten är datan relativt normalfördelad.
5.4 Linjär regressionsanalys 5.4.1 Tabell 4.
Resultat från regressionsanalys med aktiv coping som beroende variabel och personlighetsegenskaper som prediktorer (N = 121).
95% Konfidensintervall
Prediktor
Ostand.
Uppskattning SE Lägre Övre t p
Stand.
Uppskattning
Intercept 0.42 0.50 -0.56 1.41 0.86 0.393
Utåtriktning 0.19 0.08 0.04 0.35 2.45 0.016 0.21
Vänlighet -0.04 0.12 -0.28 0.20 -0.34 0.733 -0.03
Målmedvetenhet 0.57 0.09 0.38 0.75 6.02 <.001 0.51
Känslomässig instabilitet
0.16 0.08 0.01 0.31 2.09 0.039 0.17
Öppenhet 0.03 0.10 -0.17 0.23 0.29 0.776 0.02
Note. Modellen var signifikant, F(5,115) = 10.7, p = 0.001, R2 = 0.32.
I Tabell 4 redogörs det för hur den beroende variabeln aktiv coping samvarierar med de fem personlighetsdimensionerna. Här presenterar den linjära regressionstabellen eventuella relationer mellan aktiv coping och personlighetsegenskaperna, tabellen visar att egenskapen utåtriktning predicerar aktiv coping (p = 0.016). Den ostandardiserade uppskattningen visar att om utåtriktning ökar med 1 poäng så förväntas graden av aktiv coping öka med 0.19 poäng (B
= 0.19). Egenskapen har alltså en positiv påverkan på graden av copingstrategin (β = 0.21).
Även målmedvetenhet predicerar copingstrategin (p<.001). Den ostandardiserade uppskattningen visar att om målmedvetenhet ökar med 1 poäng så förväntas graden av aktiv coping öka med 0.57 poäng (B = 0.57). Egenskapen har alltså en positiv påverkan på graden av copingstrategin (β = 0.51). Sista personlighetsegenskapen som predicerar aktiv coping var känslomässig instabilitet (p = 0.039). Den ostandardiserade uppskattningen visar att om känslomässig instabilitet ökar med 1 poäng så förväntas graden av copingstrategin öka med 0.16 poäng (B=0.16). Egenskapen har alltså en positiv påverkan på graden av copingstrategin (β = 0.17). Detta innebär att de respondenter som besitter dessa tre personlighetsegenskaper tenderar att ha ett positivt samband med den aktiva copingstrategin. Detta innebär att desto högre grav av personlighetsegenskapen en person besitter, desto högre är graden av den givna copingstrategin. De resterande två personlighetsegenskaperna vänlighet och öppenhet hade inget samband med den givna copingstrategin. Vi kan se förklaringsgraden med hjälp av R2. Detta innebär hur stor del av variationen i den beroende variabeln (aktiv coping) som kan förklaras genom prediktorerna (personlighetsdimensionerna), det vill säga storleken på x-axeln och y-axelns samband (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2018). Vi kan här se en effektstorlek på 32% (R2 = 0.32). Detta innebär att valet av copingstrategi kan förklaras med 32% med hjälp av personlighetsegenskaperna. För att summera ovanstående resultat visade regressionen att aktiv coping predicerades positivt av personlighetsegenskaperna utåtriktning, målmedvetenhet och känslomässig instabilitet, och inte alls av vänlighet och öppenhet.
5.4.2 Tabell 5.
Resultat från regressionsanalys med undvikande coping som beroende variabel och personlighetsegenskaper som prediktorer (N = 121).
95% Konfidensintervall
Prediktor
Ostand.
Uppskattning SE Lägre Övre t p
Stand.
Uppskattning
Intercept 3.76 0.59 2.59 4.92 6.39 <.001
Utåtriktning -0.31 0.09 -0.49 -0.18 -3.36 0.001 -0.31
Vänlighet -0.01 0.14 -0.29 0.28 -0.04 0.970 -0.00
Målmedvetenhet -0.33 0.11 -0.55 -0.11 -2.93 0.004 -0.27
Känslomässig instabilitet
-0.03 0.09 -0.20 0.15 -0.31 0.760 -0.03
Öppenhet -0.04 0.11 -0.28 0.19 -0.37 0.714 -0.03
Note. Modellen var signifikant, F(5,115) = 4.30, p = 0.001, R2 = 0.16.
I Tabell 5 ser vi hur den beroende variabeln undvikande coping samvarierar med de fem personlighetsdimensionerna. Tabellen visar att egenskapen utåtriktning predicerar undvikande coping (p = 0.001). Den ostandardiserade uppskattningen visar att om utåtriktning ökar med 1 poäng så förväntas graden av copingstrategin minska med 0.31 poäng (B = -0.31). Utåtriktning har alltså en negativ relation till graden av undvikande coping (β = -0.31), vilket innebär att respondenter som skattade högt på utåtriktning, skattade lågt på undvikande coping. Även egenskapen målmedvetenhet samvarierar med valet av copingstrategi (p = 0.004). Den ostandardiserade uppskattningen visar att om målmedvetenhet ökar med 1 poäng så förväntas graden av den undvikande copingstrategin minska med 0.33 poäng (B = -0.33). Egenskapen har alltså en negativ påverkan på graden av copingstrategin (β = -0.27). Detta innebär att respondenter med egenskaperna utåtriktning och målmedvetenhet tenderar att ha ett negativt samband med den undvikande copingstrategin. Detta innebär att desto högre grad av personlighetsegenskapen en person besitter, desto lägre är graden av den givna copingstrategin. De resterande egenskaperna vänlighet, känslomässig instabilitet och öppenhet relaterar inte till den beroende variabeln. Vi kan se effektstorleken med hjälp av R2, vilket innebär hur stor del av variationen i den beroende variabeln (undvikande coping) som kan förklaras med hjälp av prediktorerna (personlighetsdimensionerna) (Djurfeldt, Larsson &
Stjärnhagen, 2018).R2-värdet var 0.16, vilket innebär att valet av copingstrategi kan till 16%
förklaras med hjälp av personlighetsdimensionerna. För att summera ovanstående resultat visade regressionen att undvikande coping predicerades negativt av utåtriktning och målmedvetenhet, och inte alls av vänlighet, känslomässig instabilitet och öppenhet.
