"Mer digital kompetens skulle vi alla behöva": En enkät & intervjustudie om förskollärares användande av digitala verktyg för att främja barns språkutveckling i förskolan

Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier, Självständigt arbete, 15 hp

”Mer digital kompetens skulle vi alla behöva”

- En enkät & intervjustudie om förskollärares

användande av digitala verktyg för att främja barns språkutveckling i förskolan

Marie Hansson & Lisa Karlsson

Handledare: Farzaneh Moinian Examinator: Anne-Sofie Nyström

Sammanfattning

Idag möter barn en digitaliserad värld på ett sätt som ingen annan generation gjort tidigare.

Detta medför att barn redan från tidig ålder bör få förståelse för den digitalisering de möter i samhället för att bli medvetna om de möjligheter och risker som finns med att använda digitala verktyg. Utifrån detta antagande blir det därmed väsentligt att förskollärare lägger grunden för detta redan i förskolan, där barnen får utveckla digital kunskap som de anses behöva i vårt digitaliserade samhälle. Studien undersöker därför om och hur förskollärare använder sig av digitala verktyg i undervisningen för att främja varje barns språkutveckling.

Detta för att undersöka om förskollärare faktiskt utför sitt uppdrag som förskolans läroplan förespråkar. Studien består av två delstudier som riktar sig till verksamma förskollärare både i kommunal och privat regi i en kommun i Sverige. Delstudierna skiljer sig åt i metod då den ena omfattas av en enkätundersökning och den andra av intervjuer. Studiens empiri har analyserats och diskuterats med utgångspunkt från det sociokulturella perspektivet, tidigare forskning samt studiens forskningsfrågor.

Studiens resultat visar att förskollärarna är positiva till att digitala verktyg skrivits in i den nya läroplanen för förskolan och är medvetna om att de kan använda det digitala för att komplettera läroplansmål som behandlar barns språkutveckling. Dock visar resultatet att användandet av digitala verktyg i språkundervisningen endast nyttjas till viss del av förskollärarna genom polyglutt och andra språkutvecklande appar. Den faktor som ligger bakom att användandet inte nyttjas fullt ut är förskollärarnas egen digitala kompetens. Det blir därmed viktigt att förskollärare behöver få utveckla mer digital kompetens och få tydligare riktlinjer för hur de ska inkludera digitala verktyg i sin egen språkundervisning.

Detta för att underlätta för förskollärarna att kunna utföra sitt uppdrag som förskolans läroplan belyser. Digital kompetens för förskollärare bör därför prioriteras i olika utbildningssammanhang.

Nyckelord: förskollärare, digitala verktyg, barns språkutveckling, sociokulturellt perspektiv, enkätundersökning, intervjuer

Innehållsförteckning

Inledning ... 1

Bakgrund ... 3

Syfte & forskningsfrågor ... 6

Forskningsöversikt ... 7

IKT som ett verktyg för lärande ... 7

Digitala verktyg som ett pedagogiskt verktyg ... 8

Digitala verktyg och barns språkutveckling ... 10

Teoretiska perspektiv ... 13

Sociokulturella perspektivet ... 13

Proximal utvecklingszon ... 14

Mediering ... 14

Appropriering ... 14

Intersubjektivitet ... 15

Metod & material ... 16

Metod för datainsamling ... 16

Enkät... 16

Intervjuer ... 18

Urval och avgränsningar ... 19

Databearbetning och analysmetod ... 20

Reflektion över metoden ... 21

Reliabilitet och validitet ... 23

Etiska hänsynstaganden ... 24

Resultat och analys ... 26

Delstudie 1 – Enkät ... 26

Analys av resultat ... 33

Delstudie 2 - Intervju ... 35

Analys av resultat ... 39

Diskussion och konklusion ... 43

Diskussion ... 43

Konklusion ... 46

Referenslista ... 47

Bilaga 1 - Enkätfrågor ... 51

Bilaga 2 – Informationsbrev till rektorer ... 54

Bilaga 3 – Informationsbrev till förskollärare ... 55

Bilaga 4 – Informationsbrev till förskollärare ... 56

Bilaga 5 – Medgivandeblankett ... 57

Bilaga 6 – Intervjufrågor ... 58

1

Inledning

I dagens samhälle kan man tydligt se att användandet av digitala verktyg tagit fart och att det är en väldigt stor del av människors vardag. Var och varannan person har idag tillgång till mobiltelefoner, internet, Ipads och datorer vilket innebär att man ständigt är uppkopplad till den digitaliserade värld vi idag lever i. Det är inte en ovanlig syn i dagens samhälle att se människor umgås genom digitala verktyg där de kommunicerar med varandra genom att ha videosamtal, skicka bilder eller spela in röstmeddelanden. Kommer man hem till en småbarnsfamilj kan man se att de flesta har tillgång till digitala verktyg och att de använder sig flitigt av det i vardagslivet. Med det sagt blir barn socialiserade in i vår digitaliserade värld där de tidigt får lära sig bruka Ipads, internet och appar.

På grund av det digitala samhälle vi lever i har det även blivit väsentligt att använda sig av olika digitala verktyg tillsammans med barn i undervisningen på förskolan. Det har varit stora diskussioner om huruvida användandet av digitala verktyg ska skrivas in i förskolans läroplan eller inte och vilka fördelar och nackdelar det finns med det. Vi kan nu se utifrån den nya läroplanen för förskolan att digitala verktyg ska implementeras och tillämpas av förskollärare i undervisningen för att främja varje barns enskilda utveckling och lärande (Lpfö18, s.15).

Genom att detta nu tydligt framgår i alla styrdokument som berör förskolan blir det intressant att undersöka om och i hur stor utsträckning digitala verktyg faktiskt används i undervisningen av förskollärare. Vid olika verksamhetsförlagda utbildningar och i yrkeslivet har vi sett och upplevt att digitala verktyg inte används och uppfylls utifrån riktlinjerna för förskolans läroplan. Vi har observerat att man på flera olika förskolor endast använder digitala verktyg som ett hjälpmedel vid högläsning via polyglutt och vid dokumentation som att ta foton och filma barns genomförande vid en aktivitet. Vi tänker oss att man kan göra så mycket mer i undervisningssyfte med hjälp av digitala verktyg såsom att även involvera barn att tillämpa dessa verktyg på olika sätt. Det kan exempelvis vara att barn får använda Ipads för att skanna QR-koder, skapa filmer i Imovie, göra egna stopmotions, programmera samt använda appar som stimulerar utveckling och lärande.

För att precisera vår studie har vi valt att titta på hur förskollärare främjar barns språkutveckling med hjälp av digitala verktyg. Detta framgår i förskolans läroplan där barn ska få förutsättningar att lära sig kommunicera, tala nyanserat, ställa frågor samt utveckla sitt ordförråd tillsammans med andra i olika kontexter och med olika ändamål (Lpfö18, s.

14). Utifrån detta läroplansmål ska förskollärare tillsammans med andra organisera olika undervisningstillfällen med hjälp av digitala verktyg för att stimulera barns språkutveckling.

2

Med detta som grund vill vi därför ta reda på om förskollärare faktiskt tar sitt uppdrag på allvar och genomför detta i praktiken med barnen på förskolan. Visar det sig att digitala verktyg används i väldigt liten utsträckning i verksamheten blir det även relevant att undersöka varför det är så. Vi tänker att mycket säkerligen beror på den digitala kompetens som förskollärare besitter och hur bekväm man är i att bruka digitala verktyg på olika sätt.

Andra faktorer som förmodligen kan påverka användandet är om de ekonomiska förutsättningarna inte finns på förskolan för att inhandla digitala verktyg. Därav blir det väsentligt att även undersöka vilka faktorer som kan orsaka förskollärares bristande användande av digitala verktyg för att främja barns språkutveckling.

För att få svar på vår studie har vi valt att undersöka verksamma förskollärare både inom kommunal och privat regi i en kommun i Sverige. Vi gör därmed en avgränsning mot de verksamma barnskötare som är anställda i både kommunal och privat regi, då det tydligt framskrivs att förskollärarna har huvudansvaret för att undervisning bedrivs med hänsyn till barns utveckling och lärande.

Sammanfattning, inledning, bakgrund, forskningsöversikt, teoretiska perspektiv, diskussion samt konklusion har skrivits tillsammans. Under metoddelen har Lisa skrivit allt om enkätundersökningen och Marie om de kvalitativa intervjuerna. Under resultat och analysdelen har vi skrivit och disponerat varsin delstudie där Lisa ansvarat för enkätundersökningen och Marie för intervjuerna.

3

Bakgrund

Sönnerås beskriver att det i läroplanen 98/16 står skrivet vilka mål man ska sträva efter utifrån områden som språk och kommunikation, naturvetenskap, teknik och matematik. Hon menar på att med den nya reviderade läroplanen ska digitalisering skrivas in som ett viktigt utvecklingsområde utifrån Skolverkets tyckande. Digitalisering kommer då bli en viktig del av förskolans vardag och undervisning, vilket gör det möjligt att ge barn förutsättningar att utvecklas i vår digitaliserade värld (2017, s. 8). Med det sagt kan vi nu se att digitalisering skrivits in i den reviderade läroplanen från 2018:

Utbildningen ska också ge barn förutsättningar att utveckla adekvat digital kompetens genom att ge dem möjlighet att utveckla en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen. Barn ska ges möjlighet att grundlägga ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik, för att de på sikt ska kunna se möjligheter och förstå risker samt kunna värdera information. (Lpfö18, s. 9)

Utbildningsdepartementet skriver i sin artikel Digitala verktyg i förskolan ska inte användas som barnpassning (2019) om att i förskolan läggs grunden till ett livslångt lärande, som även stimulerar barns språkutveckling och sociala kompetens. I artikeln framgår det att utifrån den nya reviderade läroplanen står det att barn i förskolan får nyttja och förhålla sig på sin egen nivå inom digital teknik. Däremot ska inte digitala verktyg användas i syfte för barnpassning utan förskolan ska erbjuda barn att aktivt använda digitala verktyg på ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt. Artikeln poängterar att det är förskollärarna som har ansvaret för undervisningen då det är dem som har tillgång till pedagogiska och digitala verktyg såväl som andra former av relevant material, som i sin tur kan gynna barns utveckling och lärande.

Skolverket har vissa prioriterade områden och mål där digitalisering är en av dessa (2020- 10-07). Där poängteras utbildningens uppdrag som ska syfta till att barn får utveckla adekvat digital kompetens. Vad som menas med begreppet i förskolans läroplan är väldigt diffust då digital kompetens hela tiden ändras och konstrueras i takt med att samhället och tekniken förändras. Digital kompetens sträcker sig nu från förskolans verksamhet ända upp till vuxenutbildningen men det skiljer sig åt utifrån innehåll, kunskap och vilka barn man riktar sig till. Då digitala verktyg blivit så stor del av förskolans vardag är det viktigt att man inte prioriterar bort något annat. Man kan integrera digitala verktyg på olika sätt i förskolans undervisning och det är pedagogerna som bestämmer när och hur det ska göras. Ett ypperligt tillfälle att arbeta med digitala verktyg är när man behöver träna på att arbeta tillsammans och vänta på sin tur, då samarbete med andra är en otrolig viktig del för barns utveckling och lärande. Att integrera digitala verktyg när man arbetar med barns språkutveckling kan göra undervisningen lättare på så sätt att man kan använda olika språkutvecklande appar, lyssna på sagor samt sånger.

4

Utifrån Skolverkets rapport om Digital kompetens i förskola, skola och vuxenutbildning (2019) beskrivs det att både lärare och förskollärare anses behöva mer kunskap inom digitala verktyg för att kunna ge barn och elever lärande och utveckling inom digitalt användande.

Jäverbring beskriver att den digitala kompetensen för förskollärare i förskolan innehåller fyra olika områden som integreras med varandra och bildar en helhet. Alla dessa områden ska förenas i förskolans arbete med barn där inget område på något sätt ska exkluderas. De fyra områdena av digital kompetens är praktisk hantering av digitala verktyg, medie- och informationskunnighet, pedagogisk användning av digitala verktyg samt förståelse för programmering och datalogiskt tänkande (2019, s. 12).

I förskolans läroplan står det skrivet att språk, lärande och identitetsutveckling hänger ihop.

Förskolan ska lägga betydande vikt vid att ge motivation åt barns språkutveckling via uppmuntran och ta tillvara på deras intresse och nyfikenhet. Barn ska även erbjudas en stimulerande miljö som ger förutsättningar för att utveckla sitt språk via högläsning, samtal om texter och litteratur (Lpfö18, s. 8). Lindö menar att barn lär sig tala, tänka, lösa problem och erövra världen i samspel med andra, vilket är en bra förutsättning för språkande och lärande när barn och vuxna tillsammans undersöker något specifikt intresse (2009, s. 21).

Svensson poängterar att språket är ett av flera sätt att kommunicera på, då det utgör sammansatta och kraftfulla system av symboler vilket i sin tur bidrar till att använda språket på ett skiftande sätt. Hon menar att språket är den viktigaste faktorn i en social situation då man kan lösa problem tillsammans och samtala samt diskutera om det som är aktuellt.

Språket fungerar både som gruppsammanhållning och identitetsutveckling där vi via språket kan förmedla oss till varandra (2009, s. 12).

Jönsson hänvisar till Säljö som beskriver att olika fysiska, förståndsmässiga och verbala artefakter är verktyg som människan skapat. Artefakterna ändras genom vårt sätt att kommunicera samt lära och här finns det skäl att tro att barns egna kommunicerande och berättande med hjälp av ny teknik på sikt också kan påverka själva berättandet. Jönsson hänvisar även till Klerfelt som poängterar att världen ständigt är växlande, vilket kräver kunskap och kompetens för att personligen kunna yttra sig verbalt och visuellt med hjälp av digitala verktyg (2014, s. 72). Digitala verktyg ger de yngsta barnen olika alternativ till att kunna kommunicera på en mer komplex nivå då de ännu inte hunnit utveckla sitt verbala språk. Med olika digitala verktyg i förskolan underlättar man för barnen att kunna uttrycka sig och prata med andra barn och vuxna (Kjällander, 2019, s. 22). Moinian, Kjällander och Dorls hänvisar till Haelermans rapport som presenterar att språkutveckling är något som har positiv effekt av digitaliseringen. Detta sker enbart i rätt utsträckning om alla förskollärare fått utveckla digital kompetens och vet hur digitala verktyg ska användas på bästa sätt i undervisningen för att främja varje barns enskilda språkutveckling (2019, s. 328).

5

Det är viktigt att lyfta fram och förstå att allt på förskolan inte ska eller behöver digitaliseras.

Samtidigt är det lika relevant att man som förskollärare inspirerar till att fortsätta använda fysiska böcker på förskolan likaså som det är väsentligt att väcka upp för nya möjligheter och utmaningar som förekommer med digitala verktyg. För att det ska ske är det därav angeläget att både barn och pedagoger blir medvetna om de möjligheter och relevanta undervisningsområden som finns när det kommer till att använda sig av digitala verktyg i förskolan (Mylesand, 2020, s. 57). Med anledning av detta anser vi det betydelsefullt att undersöka om och hur förskollärare tar vara på de nya möjligheterna som framkommer med arbetet kring digitala verktyg och barns språkutveckling i undervisningen.

6

Syfte & forskningsfrågor

Vårt syfte med denna studie är att undersöka om och hur förskollärare använder sig av digitala verktyg i undervisningen för att främja varje barns språkutveckling. Detta för att undersöka om förskollärare faktiskt utför sitt uppdrag som förskolans läroplan förespråkar, att stimulera barn att använda digitala verktyg på olika sätt för att gynna deras enskilda språkutveckling. Studien riktar sig åt verksamma förskollärare både i kommunal och privat regi i en kommun i Sverige. För att undersöka detta används följande forskningsfrågor:

• Vilka digitala verktyg har förskollärare tillgång till och använder sig förskollärare av verktygen i undervisningssyfte för att främja barns språkutveckling?

• Hur använder sig förskollärare av digitala verktyg i undervisningen för att främja barns språkutveckling?

• Vilka faktorer påverkar förskollärares användande av digitala verktyg i undervisningen för att främja barns språkutveckling?

• Hur ser förskollärare på att digitala verktyg skrivits in i förskolans läroplan och på sin egen digitala kompetens i relation till barns språkutveckling?

7

Forskningsöversikt

I denna del kommer tidigare forskning utifrån olika avhandlingar och vetenskapliga artiklar som anses relevanta för vår studie att presenteras. Områden som berörs är hur informations och kommunikationsteknik (IKT) integreras i förskolans verksamhet, hur digitala verktyg kan användas som ett pedagogiskt verktyg i förskolan med hänsyn till barns språkutveckling samt pedagogers erfarenheter, intressen och förhållningssätt kring digitalisering i förskolan.

IKT som ett verktyg för lärande

Hur informations och kommunikationsteknik (IKT) integreras och används i tre svenska förskolor är något som Masoumi (2015) undersökt. Denna studie influeras och hämtar inspiration från den sociokulturella teorin som betonar lärande och utveckling utifrån hur olika artefakter förmedlar kunskap, interaktion och kommunikativa metoder i en social situation. Studien tittar de på hur tekniska artefakter (IKT) förmedlar kunskap i mötet med och mellan barn samt mellan barn och förskollärare. De riktar sig härmed till de yrkesverksamma förskollärare som finns i respektive förskola och tar avstamp i deras nuvarande användning av IKT i verksamheten, samt deras åsikter och erfarenheter av att integrera IKT i förskolans praktik. Metoden som användes var intervjuer och observationer.

4–8 timmar under tre veckors tid varade observationerna i verksamheten för att få ett omfattande underlag och ett rikt material över hur de använder sig av IKT i praktiken.

Observationerna kompletterades sedan med intervjuer där sex förskollärare deltog, två från varje förskola. Syftet med intervjuerna var att få höra på de åsikter och erfarenheter förskollärarna har när det gäller att använda IKT i förskolans verksamhet.

Resultatet av studien visar att IKT kan användas för att berika förskolans verksamhet med en mängd olika möjligheter utifrån förskolans strävansmål. Det framkom även att de tre olika förskolorna använder IKT på ett liknande och tydligt sätt: som ett hjälpmedel att kunna komplettera förskolans verksamhet, en kulturell medlare, ett sätt att underhålla barn samt som ett kommunikations och dokumentationsverktyg. Genom att identifiera förskollärares åsikter och värderingar kring IKT i förskolans verksamhet påvisar studien att vissa även anser att IKT är opassande för små barn och att det inte hör hemma i undervisningen på förskolan. Denna studie kan ge klarhet i att förstå hur inställningen kan te sig kring att förnya saker i förskolans verksamhet, framförallt då införandet av ny teknik och digitala verktyg.

En liknande studie har även gjorts av Nikolopoulou och Gialamas (2015) som vill ta reda på och studera förskollärares uppfattning om information och kommunikationsteknik (IKT), spel i förskolan samt deras inställning till att integrera IKT i förskolans verksamhet. Metoden som användes var ett frågeformulär med 28 frågor som 190 förskollärare i Grekland fick möjlighet att svara på. Frågorna var uppdelade i del A och del B. Del A bestod av

8

individuella bakgrundsfrågor som kön, hur lång erfarenhet man har av undervisning, erfarenhet av IKT, fortbildning inom IKT samt tillgången till digitala verktyg både hemma och på förskolan. Del B innehöll mer omfattande frågor som hade syftet att undersöka förskollärarnas uppfattning och inställning till användandet av IKT och spel i förskolan.

Denna studie tog utgångspunkt i tidigare forskning som poängterar att spel med digitala verktyg ersatt traditionell småbarnslek, att spel med digitala verktyg kan ge effekt på barns inlärningsmöjligheter samt att lärares uppfattning och inställning påverkar deras praktiska verksamhet. Även om det sägs att digitala spel ersatt traditionell lek visade det sig att Grekland hade otillräckligt med IKT-integrerade aktiviteter i undervisningen.

Resultatet av studien påvisade två olika faktorer hos förskollärarna om användandet av IKT i verksamheten - spel med digitala verktyg som en effekt för att lära sig och utveckla barns digitala kompetens samt använda digitala verktyg som fri lek utan speciellt syfte. Det visade att ju mindre undervisningserfarenhet man har som förskollärare och ju mer digital kompetens man besitter desto starkare uppfattning har man om att spel med digitala verktyg inte bara är fri lek. Förskollärarnas inställning och förhållningssätt speglar därför förskolans praktik och påverkar således barns utveckling och lärande. Att se på IKT som ett inlärningsverktyg som kompletterar förskolans läroplan bör finnas med i förskollärarnas praktiska undervisning tillsammans med barnen på förskolan.

Digitala verktyg som ett pedagogiskt verktyg

Nilsen (2014) har skrivit och genomfört en licentiatuppsats som behandlar hur datorplattor används som ett pedagogiskt verktyg i förskolor. Syftet med studien är att förmedla ny kunskap om vad och hur datorplattor kan användas till av både barn och pedagoger.

Uppsatsen har tre frågeställningar som är kopplat till studiens syfte, vilka aktiviteter utvecklas när barn och pedagoger interagerar med datorplattan, på vilket sätt deltar barn och pedagoger i aktiviteterna samt hur används datorplattan och vilket lärande framkommer i samband med aktiviteterna. Metoden som valdes för den aktuella studien var videoobservationer, intervjuer med pedagogerna och fältanteckningar. Videoobservationer var den främsta metoden för att få syn på de detaljer som kan vara lätt att missa i en social interaktion. I början av arbetet var det tänkt att två förskolor från olika områden skulle granskas men det visade sig räcka med en för att samla ihop tillräckligt med material. Tio dagars besök planerades in i samråd med pedagogerna från oktober till december 2012. Fem besök på respektive avdelning gjordes.

Resultatet som framkommit med studien är att många olika aktiviteter sker när barnen interagerar med datorplattorna. Vissa aktiviteter uppkom utifrån barns egna initiativ och andra aktiviteter var mer uppstyrda av pedagogerna, med ett tydligt syfte och ett tydligt lärande. Man kunde därav se att pedagogerna betraktade datorplattorna som ett didaktiskt verktyg för att bidra med nya kunskaper och nytt lärande för barnen. Barnen däremot såg datorplattorna som ett verktyg att kunna spela på. Studien visade att färdigkonstruerade

9

appar med ett tydligt innehåll och ett tänkt lärande inte anses tillräckligt för pedagogernas användande tillsammans med barnen. Det krävs därmed ytterligare kunskap och medvetenhet om appens specifika layout, vad barnen redan kan utifrån appen, vad som krävs för att det tänkta lärandet ska ske samt en förståelse att få syn på barnens perspektiv på appen/aktiviteten.

Hillström Walldéns (2014) avhandling berör liknande aspekter som Nilsens licentiatuppsats med att undersöka hur barn och lärare arbetar med surfplattor i aktiviteter på förskolan.

Syftet med denna avhandling är att ge ökad kunskap om lärare och barns användande av och interaktion med surfplattor i förskolans aktiviteter, samt få syn på barns digitala kompetenser som de uppvisar i aktiviteterna med digitala verktyg. Metoden i denna avhandling är ett etnografiskt arbete som pågick i åtta månaders fältarbete. Arbetet innehöll fältanteckningar, videodokumentation, observation, informella samtal samt insamling av dokument.

Ett av resultaten som framkom av denna avhandling är att surfplattan är en viktig del för barns lärande och utveckling då det visar att barns kommunikativa kompetenser utvecklas i arbetet med surfplattor. Barns digitala kompetens och deras nyfikenhet för digitala tekniker ses som något värdefullt och som en positiv förutsättning för kommande generation. Det andra resultatet påvisar att barn argumenterar för sin sak när det gäller att använda en surfplatta i en aktivitet samt att de använder sig av humor för att få tillgång till verktyget.

Pedagogerna i studien är kreativa genom att de planerar för och omförhandlar arbetet med digitala verktyg, det kan innebära på vilket sätt de väljer att vara delaktiga när barn möter surfplattor på olika sätt. Avslutningsvis visar resultatet i studien betydelsen av att granska barns digitala kompetenser i förhållande till hur de använder sig av digitala tekniker i särskilda sociala sammanhang. Det visar även att introduktionen av surfplattor i förskolans språkliga sammanhang inkluderar ett komplicerande arbete för både pedagoger och barn.

Forslings studie (2020) är av likvärdig art som avhandlingarna men hon har ett syfte att undersöka hur förskolans pedagoger ser på det kollegiala lärandet i relation till att förbättra och utveckla olika lärsituationer där digitala verktyg nyttjas. Undersökningen genomfördes i två svenska förskolor där kamera på datorplattor användes av barnen som lärandeobjekt och en designbaserad experiment-metod användes som metod för studien. Det innebar att pedagogerna tillsammans med en filmpedagog, en medforskande förskole kollega samt en forskare utformade olika situationer där ett lärande kunde ske med hjälp av digitala verktyg.

Utformningen och uppsättningen omarbetades under studiens gång utifrån faktorer som personliga, pedagogiska eller organisatoriska skäl. Datainsamlingen för studien var observationer, intervjuer och samtal där fjorton lärsituationer med digitala verktyg granskades. 25 barn mellan åldrarna 4–5 år observerades i dessa situationer.

Resultatet visade att förutsättningar för ett kollegialt lärande uppstod mellan pedagogerna då de fick möjlighet att reflektera och söka förståelse gemensamt om vad digitala verktyg kan

10

bidra med till barnen utifrån de observerade lärandesituationerna som utformats. Studien visade även att fem pedagoger utan digital kompetens, vana eller intresse för digitala verktyg, började att inkludera dessa verktyg i sin undervisning för att nå läroplansmål som behandlar barns kommunikation och språkutveckling. Genom studien har pedagogerna fått med sig redskap för att utveckla och förbättra sin egen pedagogiska verksamhet när det gäller att inkludera digitala verktyg i undervisningen för att nå ett lärande tillsammans med barnen.

Digitala verktyg och barns språkutveckling

Ihmeidehs (2014) studie behandlar de effekter som uppstår när man använder sig av e-böcker istället för tryckta böcker för att utveckla barns literacyfärdigheter. Undersökningen utfördes på jordanska förskolebarn där man delade upp dem i två grupper för att se vad effekterna blev för de som använde sig av e-böcker kontra vanliga böcker. Två privata förskolor valdes medvetet ut då de hade tillgång till digitala verktyg i sin verksamhet samt att de hade planerad lästid i sina dagliga rutiner. 92 barn inkluderades i undersökningen, 40 pojkar och 52 flickor i åldern 4–5 år. Barnens förkunskaper om deras läskunnighet, ordförråd, alfabetisk kunskap samt fonologisk medvetenhet samlades in för att efteråt kunna se vilka effekter deras literacyfärdigheter fått av att läsa e-böcker kontra vanliga böcker. Resultatet visade att de barn som använt sig av e-böcker åstadkom betydligt bättre resultat än de barn som endast använt sig av vanliga böcker. E-böckerna gjorde så att barnen kunde utveckla sina kunskaper inom läskunnighet och ordförråd mestadels. Studien kunde även fastställa skillnader i färdigheter utifrån kön, där flickorna visade bättre resultat än pojkarna.

Marklund och Dunkels (2016) studie beskriver att förskollärare utvecklar sin egen kunskap i hur man bör använda sig av surfplattor och digitala spel i svenska förskolor. I artikeln beskrivs att Sverige är med bland de länder som räknas som mest utvecklade inom IT och att 59% av Sveriges befolkning äger en surfplatta och använder den hemma. Syftet med studien var att få en uppfattning om hur förskollärarna planerar för en lärandesituation med hjälp av surfplattor och digitala spel för att stödja barns läs- och skrivutveckling. Metoden som användes var etnografisk och med denna metod kan man skapa en förståelse av de olika kulturella fenomen som fanns på förskolan. Med hjälp av en online sida på internet kunde flera förskollärare vara med i studien och diskutera de frågor som är relevanta för den pedagogiska användningen av surfplattor i förskolan.

Resultatet visar genom de frågor som ställdes online att förskollärarna anser att surfplattorna är ett bra verktyg att nyttja till barn som har ett annat modersmål eller barn med särskilda behov. Surfplattor är ett bra pedagogiskt verktyg som kan hjälpa till för att stödja barns språkutveckling. Artikelns resultat poängterar även att det finns två olika grupper av förskollärare i Sverige, de som anser att surfplattor är bra och de personer som inte alls är intresserade och negativa kring användandet av surfplattor. Förskollärarna som har ett intresse av surfplattor och brukar det i förskolans praktik ser det som nya möjligheter till lärande och utveckling för barn. Slutsatsen i denna studie är därmed att surfplattorna kan ses

11

som ett pedagogiskt verktyg som kan användas i undervisningen för att stimulera barns utveckling och lärande.

En liknande studie av barns läs- och skrivkunnighet har även gjorts av Flewitt, Messer och Kucirkova (2014). Deras studie diskuterar hur Ipads ger barn nya möjligheter att utveckla deras läs och skrivkunnighet men även hur det utmanar lärare och barn. Metoden i denna studie och den bearbetning av inkommande data reflekteras via ett sociokulturellt perspektiv vilket kan beskriva syftet och få en inblick i hur barn använder sig av en Ipad för att lära sig läsa och skriva. Genom observationer i samspel med Ipads och intervjuer med personal görs detta för att ta reda på hur personal och barns förhållningssätt är till den teknik som en Ipad medför. I början av denna studie hade ingen tillgång till Ipads utan man använde sig av datorer och digitalkameror istället. Personalen som deltog i studien fick en möjlighet att lära sig använda Ipads med hjälp av dessa forskare. De använde sig även av intervjuer både före och efter observationerna för att ta reda på hur barn utvecklas i sin läs- och skrivkunnighet.

Metod som videoinspelning användes för att se samspelet som sker i olika aktiviteter som innehåller både ny och gammal teknik och som senare diskuteras med personalen. Resultatet av studien poängterar att den forskning som sker idag inom tekniken tyder på att införandet av Ipads är bra för barns utveckling och lärande. Det visade också att barnen ansåg det intressant och var angelägna om att använda Ipads i undervisningen. Forskarna poängterar att digital teknik spelar en stor roll för barns utveckling och lärande.

Att använda digitala verktyg för att utveckla barns modersmål är en studie som genomförts av Moinian, Kjällander och Dorls (2016). Syftet för studien är att försöka förstå hur undervisning kring modersmål förändras i takt med den ökade utvecklingen av digital teknik i samhället. Det görs genom att undersöka hur, när och på vilket sätt modersmålslärare använder digital teknik i förskolan för att främja barns språkutveckling inom modersmålet.

Metoden som användes för att få fram relevant material utifrån syftet var frågeformulär som enkät, intervjuer samt fokusgrupper med aktiva svenska modersmålslärare som arbetar med barn från 1–6 år på förskolorna. Enkäten hade som syfte att få fram modersmålslärarnas intresse och uppfattning om ny teknik samt om de skulle kunna tänkas medverka i en kommande intervju. Tio intervjuer gjordes och valet av dessa aktörer var att få så stor spridning som möjligt gällande deras olika språkkunskaper och digitala kompetens.

Fokusgrupperna gjorde det möjligt för lärarna att kunna beskriva, ge exempel och visa hur deras vardagliga undervisning kan te sig tillsammans med digitala verktyg och barns språkutveckling i modersmålet.

Resultatet av undersökningen visade att det var stora och utmärkande skillnader på användandet av digital teknik bland lärarna. Det som visar sig ligga bakom detta om man använder sig av digital teknik i modersmålsundervisningen eller inte, är om lärarna själva är bekväma och vana med att använda sig av digitala verktyg. Majoriteten av alla modersmålslärare uttryckte att de integrerar digital teknik i sin undervisning trots att de i

12

liten utsträckning hade tillgång till digitala verktyg. Studien framhäver att digitala surfplattor är praktiska verktyg och betydelsefulla hjälpmedel för att utveckla barns språk och modersmål. Dock yttrar sig många modersmålslärare om att det krävs tydliga riktlinjer för hur de ska implementera de digitala verktygen i undervisningen på bästa sätt för att främja barns språkutveckling.

Sammanfattningsvis kan vi utifrån tidigare forskning se att användandet av digitala verktyg framträder i förskolans verksamhet men inte i så stor utsträckning som den borde.

Förskollärare är väl medvetna om att digitala verktyg kan användas som ett pedagogiskt verktyg för att komplettera förskolans läroplan, men hur de ska göra är inte lika självklart.

Majoriteten poängterar därmed att det krävs mer kunskap kring arbetet med digitala verktyg för att kunna främja barns utveckling och lärande på bästa sätt. Det som tydligt framkommer utifrån detta avsnitt är att förskollärarnas inställning, intresse och förhållningssätt till IKT speglar hela förskolans praktik och påverkar på så sätt barnens lärande. Ju mer digital kompetens man besitter desto starkare uppfattning har man om att digitala verktyg inte bara ska användas som ett spelverktyg, utan bör inkluderas i undervisningen som ett verktyg för barnen att nå kunskap och lärande. I dagens läroplan står det tydligt att barn ska få tillämpa digitala verktyg som stimulerar deras utveckling och lärande, detta kräver att förskollärare har tillräckligt med digital kompetens och ett stort intresse för att inkludera verktygen i sin egen undervisning. Därav vill vi undersöka om och hur förskollärare inkluderar digitala verktyg som ett pedagogiskt hjälpmedel i främjandet av barns språkutveckling.

13

Teoretiska perspektiv

I denna del kommer det teoretiska perspektiv som ligger till grund för vår studie att presenteras. Vidare kommer även teorins centrala begrepp som anses relevanta för vår studie att redogöras för. Teorin och tillhörande begrepp kommer sedan användas i vår analys och diskussionsdel där vi kopplar vårt resultat med det teoretiska perspektivet.

Denna studie kommer undersökas med utgångspunkt från det sociokulturella perspektivet.

Eftersom syftet för studien är att ta reda på om och hur förskollärare använder sig av digitala verktyg i undervisningen för att främja barns språkutveckling ansåg vi att denna teori lämpar sig bäst då språkutveckling lätt kan kopplas ihop med det sociokulturella perspektivet. Detta för att vi lär oss språket genom att få interagera och samspela med andra människor i olika sociala sammanhang. Säljö poängterar att det mest centrala och värdefulla i Vygotskijs teori är att de mentala funktionerna utvecklas i samband med att man får interagera med andra.

Det handlar om att vi får möjlighet att utveckla vårt språk genom social interaktion med andra i vår omgivning. Genom att språket finns naturligt mellan oss individer ger det förutsättningar att kunna kommunicera, vilket leder till att vi lättare kan ta till oss det (2011, s. 177).

Sociokulturella perspektivet

Synen på barns kunskap och lärande har förändrats mycket genom tiderna. Förut såg man lärande som något som bara låg utanför människan och som skulle integreras av sig självt.

Genom det sociokulturella perspektivet ser man istället lärande som något som utvecklas kollektivt med andra människor i sociala sammanhang. Man intresserar sig för hur barnet brukar kollektiva möjligheter för att medverka i sociala kontexter (Carlgren, 2012, s. 130–

131). Elfström m.fl. nämner att Lev Vygotskijs tankar är grunden för det sociokulturella perspektivet som började inkluderas i undervisningen på 1960-talet. Han menade att kunskap och lärande skapas och blir lätt att nå genom ett socialt samspel med människor i sin omgivning. Människor lär sig överallt och hela tiden, både i planerade och spontana sammanhang tillsammans med andra och samhället i sig. Författarna beskriver vidare att språkanvändningen är centralt i detta perspektiv med tanke på barns lärande då språket ses som förbindelsen mellan barnet, människorna och dess omgivning (2014, s. 31). Hwang och Nilsson beskriver även Vygotskijs tankar om att han ansåg att barn först och främst utvecklar språket som ett psykologiskt verktyg för att kunna förstå och uppfatta sin omgivning. Språket bidrar till att barnet kan medverka i sociala sammanhang både genom dialoger med andra samt inre samtal med sig själv som stimulerar det egna tänkandet (2011, s. 67).

14

Proximal utvecklingszon

Vygotskij förespråkar den proximala utvecklingen i den sociokulturella teorin där man hela tiden ligger före barnets utveckling och lärande, men inte allt för långt ifrån den. Det är de vuxnas ansvar att se till att barnet får möta olika prövningar de inte är vana vid och som de kan klara av med hjälp av en mer kunnig person. Det handlar kort och gott om luckan mellan vad barnet klarar av att göra själv och vad den sedan klarar av att uppnå tillsammans med någon med mer kunskap (Hwang och Nilsson, 2011, s. 67). Lindö beskriver även detta då man som pedagog måste observera och förstå vilken kunskap barnen redan har för att kunna planera verksamheten så att de kan utmanas vidare i sitt lärande. Genom att barnet får samspela med ett annat barn eller en vuxen ges möjlighet att utvecklas till den nästkommande utvecklingszonen. Det innebär att barnet utvecklar sin förmåga i samspel med en mer kunnig person då man inte hade lyckats övervinna denna kunskap ensam (2009, s. 33).

Mediering

Med mediering menar Säljö att det är ett verktyg som anses vara kulturellt utvecklade hjälpmedel för tänkande och handlande. Verktyget ses dels som mentala och språkliga och dels som fysiska. Mentala och språkliga verktyg kan vara olika begrepp, symboler eller alfabet och de fysiska kan vara hammare, ordbehandlare eller linjal. Dessa verktyg expanderas i samhället och som dessutom transporteras vidare och utvecklas. Författaren hävdar att alfabetet följaktligen är ett medierande verktyg för att behärska formandet av bokstäver. Vygotskij menade att språket är det vanligaste medierande verktyget (2011, s.

177–178). Inom det sociokulturella perspektivet ser man språket som ett redskap eller verktyg för sitt tänkande och detta kallas för att språket ses som medierande. Det innebär att språket och dess olika tecken kan uttrycka det människor tänker. Barnen lär sig att använda det språk som behövs för olika situationer och sammanhang (Elfström m.fl. 2014, s. 31).

Appropriering

Appropriering är ett begrepp som används i den sociokulturella teorin för att beskriva och tolka lärande. Detta innebär att varje individ blir bekant med och lär sig använda kulturella verktyg och uppfattar hur de medierar världen, som att individer lär sig skriva, räkna och rita med hjälp av andra personer i sin omgivning. Det man lär sig blir man oftast förtrogen med i vardagslivet där det redan finns färdiga språkliga begrepp som man kan lära sig i samspel med andra genom att möta begreppen på olika sätt och situationer (Säljö, 2017, s. 258). Säljö poängterar att appropriering utvecklas i sociala situationer där man interagerar med andra människor. Det innebär att vi lär oss tänka, diskutera och uppföra oss när vi får interagera med människor i vår omgivning. Det första språket som barnet utvecklar sker naturligtvis i samspel med andra personer, där språket finns naturligt mellan dem och deras samtal vilket resulterar i att barnen tar till sig det och approprierar kunskap (2011, s. 177).

15

Intersubjektivitet

Wahlström poängterar att den sociokulturella teorin betonar kommunikation och intersubjektivitet för barns utveckling och lärande. Teorin framhäver att det handlar om ett samspel mellan den enskilda individen och artefakterna samt i vilken kontext lärandet sker (2015, s. 32). Intersubjektivitet beskrivs av Björk-Willén som en ömsesidig förståelse i den aktuella kontexten där man skapar ett samförstånd mellan varandra kring en viss företeelse eller en menings betydelse (2018, s. 3). Intersubjektivitet handlar om att individer kan uppfatta och tolka varandras avsikter och beteenden. Vilket innebär att man kan sätta sig in i någon annan individs upplevelsevärld och förstå hur denne tänker. Det är en verklig samhällelig lärdom eller förmåga som merparten av alla människor besitter. Denna förmåga är en viktig aspekt när ett samspel ska fungera smidigt, då man redan tolkat och förstått vad den andra individen kommer göra härnäst (Hwang & Nilsson, 2011, s. 212).

Då vårt syfte för studien är att undersöka om och hur förskollärare använder sig av digitala verktyg i undervisningen för att främja barns språkutveckling finner vi det relevant att använda oss av det sociokulturella perspektivet och dess tillhörande begrepp i vårt analysarbete. Detta kommer göras i relation till våra forskningsfrågor efter vi presenterat vårt resultat av studien.

16

Metod & material

I denna del presenteras studiens insamlingsmetod och urval av respondenter. Vidare beskrivs även vår databearbetning och reflektion över metoden, studiens reliabilitet och validitet samt de etiska ställningstaganden vi tagit hänsyn till i vår studie.

Metod för datainsamling

Utifrån studiens syfte valdes både en enkätmetod och en intervjumetod som datainsamling.

Tanken med enkätundersökningen var att vi ville nå ut till många verksamma förskollärare på en och samma gång och där vi kunde få en överblick över vårt valda ämne. Intervjuerna var däremot tänkta att komplettera vår enkätundersökning och ge en djupare förståelse av vårt ämne. Trost och Hultåker poängterar att när man ska välja en metod för en studie är det av stor vikt att veta skillnaden mellan en kvantitativ och en kvalitativ undersökning. Det är väsentligt att se dessa metoder som lika mycket värda och som behövs i lika stor utsträckning, likväl som de kan förenas och kombineras tillsammans med varandra (2016, s.

18). Utifrån författarnas uttalande valde vi att kombinera och sammanfläta både en kvantitativ och en kvalitativ metod för att göra det möjligt att samla in en stor mängd data att analysera och för att få en större och bredare förståelse av våra forskningsfrågor. Våra delstudier kommer därav skilja sig i val av metod men riktar sig ändå till samma målgrupp, verksamma förskollärare i en och samma kommun.

Enkät

En kvantitativ undersökningsmetod kan användas när man vill ta reda på vad ett visst antal människor anser om en eller flera saker. Det gör man genom att tolka hur många procent av urvalet som tycker si och så (Trost & Hultåker, 2016, s. 22). Enkäten som konstruerades för denna studie riktar sig till verksamma förskollärare för att få fram deras faktiska tyckande kring arbetet med digitala verktyg och barn språkutveckling. När vi kände att vi hade ett tydligt syfte, fyra forskningsfrågor och en målgrupp var det dags att börja fundera på utformandet av enkätfrågor. Ejlertsson beskriver att man kan använda sig av fasta svarsalternativ i en enkätundersökning men även utöka de fasta svarsalternativen med ett öppet alternativ, där den svarande får chans att utveckla sitt svar mer djupgående (2019, s.

56). Våra 14 frågor innehöll fasta svarsalternativ där fem frågor även kompletterades med ett öppet svarsalternativ, där respondenterna fick möjlighet att komma med egna utvecklade svar. Detta innebär att våra frågor både är av en kvantitativ och en kvalitativ art. Den 14:e frågan var en avslutande fråga om de skulle kunna tänka sig ställa upp för en vidare intervju, om de svarade ja bad vi dem bifoga sin mejl så att vi skulle kunna ta kontakt. Våra fyra första frågor i enkäten är bakgrundsfrågor till respondenterna där de förväntas uppge sitt kön, ålder, vilken regi de är anställd i samt hur länge de arbetat som utbildad förskollärare. Detta kan

17

kopplas till Ejlertssons beskrivning om att bakgrundsfrågor ger information om de medverkande respondenterna (2019, s. 92).

Bell och Waters förespråkar att man bör prova sina enkätfrågor på utvalda personer, helst samma typ av respondenter som ska svara på den riktiga enkäten. Detta kallas för ett pilottest (2016, s. 181). För att göra i linje med det författarna föredrar valde vi också att testa vår enkät på pilotpersoner av samma typ av respondenter som den är tänkt att rikta sig till, verksamma förskollärare. Vi skickade ut våra 14 frågor med tillhörande svarsalternativ till fem bekanta förskollärare som fick ge respons på om våra frågor var tydliga och användbara samt om svarsalternativen svarade upp till frågeställningarna. Tanken med ett pilottest är att alla fel och misstydningar ska uppmärksammas så att den riktiga enkäten blir tydlig och lätt att kunna svara på (Bell & Waters, 2016, s. 181). När vi fått vår respons från våra pilotpersoner gick vi igenom vår enkät en sista gång för att korrigera och ändra de fel som de uppmärksammat, detta för att göra den helt komplett. Ejlertsson hävdar att ju mer tid och kraft man lägger ner på pilotstudien bidrar till en högre kvalitet på den färdigställda enkätundersökningen (2019, s. 100). Det slutgiltiga frågeformuläret inför vår enkätundersökning skickades till sist till handledaren för synpunkter och godkännande för utskick (bilaga 1). Bell och Waters förespråkar även detta om att man bör delge sin handledare enkäten samt få grönt ljus innan man gör sitt utskick till respondenterna (2016, s. 182).

För att kunna nå ut till ett stort antal personer som kan besvara enkätens frågor som behandlar om, vad, hur och vilka kan en surveyundersökning användas (Bell & Waters, 2016, s. 27).

Vi valde därmed att använda en surveyundersökning via webben istället för att använda en pappersenkät eller en e-postenkät. Webbsidan heter surveymonkey.com och verktyget gjorde det enkelt för oss att nå ut till den valda målgruppen utan att behöva träffas fysiskt.

Bryman beskriver fördelarna med att använda en webbsurvey då man når de aktuella respondenterna enkelt och där de kan svara snabbt online. Han påpekar även fördelarna vidare med att använda en websurvey kontra en e-postsurvey då enkätens design och form kan se mer presentabel ut samt att den insamlade datan laddas ner direkt, vilket underlättar sammanställningen av enkätsvaren (2018, s. 296–297). Då vi använt oss av både fasta och öppna svarsalternativ i vår enkät möjliggör att de fasta svaren redan är färdigkodade i surveymonkey, men där de öppna svarsalternativen ännu behöver kodas av manuellt.

Surveymonkey gjorde det möjligt för oss att ta fram fakta och få en överblick om vårt valda ämne och syfte.

När vi designat och färdigställt vår enkät i webbsurveyn var det dags att göra utskicket till våra respondenter. För att göra det så tillförlitligt som möjligt så att alla verksamma förskollärare fick tillgång till vår enkät vände vi oss till alla rektorer via mejl i den kommun vi valt att undersöka, både kommunal och privat regi. 26 rektorer kontaktades. Där bifogades ett informationsbrev med en presentation av oss, vårt syfte med studien och vad vi ville att

18

de som rektorer skulle hjälpa oss med (bilaga 2). I mejlet bifogades även ett informationsbrev till deras verksamma förskollärare vilket innehöll en presentation av oss, vårt syfte, tillvägagångssätt för att medverka i undersökningen, länk till enkäten på surveymonkey samt våra kontaktuppgifter (bilaga 3). Att skriva ett informationsbrev, så kallat följebrev beskriver Ejlertsson som ett kravfyllt arbete som ska innehålla ett tydligt språk som förstås av de respondenter man riktar sig till, inte vara för långt samt redogöra för studien från olika vinklar (2019, s. 123). Vi informerade även rektorerna om att återkoppla till oss när de gjort utskicket till sina förskollärare.

Intervjuer

En kvalitativ undersökningsmetod kan användas när man vill söka förståelse för hur olika människor tänker och resonerar om ett visst ämne. Det gör man genom att upptäcka olika mönster och tolka dessa (Trost & Hultåker, 2016, s. 23). Enligt Christoffersen och Johannessen är en kvalitativ intervju något som de flesta respondenter känner sig bekväma med så länge det inte är något märkligt eller känsligt ämne som intervjun behandlar. De hävdar även att samtal är viktiga för människan då det är genom samtal som människor förstår varandra, besvarar varandras frågor, uttalar sig om andras yttrande eller handlingar samt redogör för vilket syfte de har, vad de tänker, anser och känner (2015, s. 83). Innan intervjuerna har vi färdigställt våra frågor som ska användas till de svarande respondenterna, där vi valde att använda oss av öppna frågor. Detta för att det inte ska finnas några svarsalternativ för respondenterna utan det ska bli ett djupare samtal som kan fortsätta med följdfrågor. Bell och Waters menar att det finns en fördel med att använda sig av intervjumetod då intervjuaren kan ställa följdfrågor och få ett bredare svar på frågan som nyligen blev ställd. De poängterar också att det kan finnas vissa svårigheter med en intervju som innebär att själva intervjun kan ta lång tid och där man som forskare har ont om tid för att hinna analysera materialet, dock kan materialet fungera som ett komplement till en enkät (2016, s. 189–190). Eftersom vi valt att använda oss av både intervju och enkät som metod i vår studie kan vi välja att väga upp det ena eller det andra.

Utifrån vår studies syfte och forskningsfrågor formulerade vi 15 frågor som i sig är öppna och som respondenterna fick svara på (bilaga 6). Vi tog sedan kontakt med fem för oss bekanta yrkesverksamma förskollärare för att kunna genomföra intervjuerna. De mottog ett informationsbrev (bilaga 4) om vad vår studie skulle undersöka och hur intervjuerna skulle gå till samt en medgivandeblankett (bilaga 5). Bell och Waters hänvisar till Hart och Bond som menar att det är en rekommendation att använda sig av ett slags kontrakt som respondenten ska skriva under innan intervjun sätts igång (2016, s. 61). Både informationsbrevet, medgivandeblanketten och intervjufrågorna fick vår handledare ta del av innan intervjuerna hölls. När vi tog kontakt med respondenterna fick de själva avgöra vart och hur vi skulle genomföra intervjun, antingen på deras arbetsplats eller via videosamtal som zoom. Bell och Waters menar att om intervjun sker via Skype eller zoom behöver

19

kontraktet skickas ut i förväg till respondenten för ett godkännande att delta i intervjun (2016, s. 61).

Vi valde att spela in intervjuerna för att få ut så mycket information av respondenterna som möjligt där vi kunde få tillfälle att gå tillbaka efter intervjuerna och lyssna på vad som uttryckts och jämföra det med de vi själva antecknat under samtalet. Bell och Waters poängterar att det är bra att använda sig av ljudinspelning under en intervju för att kunna gå tillbaka och granska ett ord eller en menings betydelse. Det bidrar även till att intervjuaren kan lägga allt sitt fokus på vad respondenten säger och uttrycker under intervjuns gång (2016, s. 196). Frågorna som vi utformade valde vi att testa på några personer i vår omgivning för att se hur dessa personer tolkade och svarade på frågorna, men även för att se ifall vi skulle behöva omformulera frågorna något. Bell och Waters poängterar att det är av stor vikt att kunna använda sig av pilotintervjuer för att se om både frågorna och rubrikerna passar för det som ska undersökas (2016, s. 197–198). När detta var gjort och vi förbättrat frågorna utefter vad testpersonerna och vår handledare sagt var det möjligt för oss att påbörja intervjuerna.

Urval och avgränsningar

Ejlertsson beskriver att man parallellt med arbetet av studien bör fundera över vilket urval man ska göra av personer som får delta och svara i studien (2019, s. 24). Vi gjorde därmed ett urval av vilka vi skulle vända oss till i vår studie. Valet blev att rikta in oss på verksamma förskollärare i en kommun i Sverige som arbetar både inom kommunal och privat regi. En avgränsning gjordes därmed mot de verksamma barnskötare som är anställda i denna kommun, både i kommunal och privat regi. Varför denna avgränsning görs mot barnskötarna är för att det tydligt framskrivs i förskolans läroplan att det är förskollärarna som har huvudansvaret för att undervisning bedrivs med hänsyn till barns utveckling och lärande.

Därför kände vi att det var mer angeläget att endast rikta in oss på förskollärarna för att få svar på vår undersökning.

För att komma i kontakt med de verksamma förskollärarna i den valda kommunen skickades ett mejl ut till deras rektorer. Rektorerna uppmanades att vidarebefordra vårt informationsbrev om studien som innehöll länken till enkäten. 26 rektorer mejlades, varav 9 rektorer återkopplade att de hade skickat ut informationsbrevet till sina förskollärare. När vi gjorde vårt utskick hade förskollärarna 10 dagar på sig att besvara enkäten. De rektorer som inte återkopplat efter fem dagar mottog en påminnelse via mejl, där vi även valde att kontakta deras biträdande rektorer för att öka utskicken till förskollärarna. Bell och Waters förespråkar att man bör skicka ut en påminnelse när man har begränsat med tid för sin studie, detta för att kunna ha stor tidsmarginal till att analysera och sammanställa den insamlade datan (2016, s. 184). Sammantaget var det 52 förskollärare som valde att delta i vår enkätundersökning.

20

Utifrån intervjumetoden valde vi att ta kontakt med verksamma förskollärare som vi är bekanta med sedan innan. Kontakten gjordes via ett telefonsamtal där vi berättade om vårt självständiga arbete och dess syfte. Därefter fick de fundera på om de skulle vilja medverka och återkomma med ett svar till oss inom en dag. Fem förskollärare ställde upp och ville vara med i vår intervju. Tre förskollärare jobbar inom kommunal regi och två förskollärare inom privat regi men där alla arbetar på olika förskolor. Vår tanke med att ha respondenter från både kommunala och privata förskolor var för att få ett bredare perspektiv och för att vår studie riktar sig till båda verksamheterna.

Databearbetning och analysmetod

När det insamlade materialet från enkätundersökningen blivit registrerat i surveymonkey var det dags att börja analysera och tolka resultatet. Bell och Waters förespråkar att flera individuella svar inte kommer vara relevant förens man kategoriserar svaren. Det görs genom att man försöker hitta svar som liknar varandra och skiljer sig åt samt om det finns några olika återkommande mönster (2016, s. 243). Utifrån författarnas påstående valde vi att gå igenom fråga för fråga för att se likheter och skillnader av de 52 svar vi samlat in. Då tanken med vår undersökning var att få svar på studiens syfte och de fyra forskningsfrågorna valde vi därför att kategorisera svaren utefter våra forskningsfrågor under resultatdelen. Då våra enkätfrågor till största del innehåller fasta svarsalternativ är dessa som sagt redan registrerade i webbenkäten, men de fem frågorna som även kompletterades med ett öppet svarsalternativ måste registreras och tolkas på egen hand. Ejlertsson hävdar även detta att man bör behandla de öppna svarsalternativen på ett annat sätt, genom att försöka hitta återkommande teman i respondenternas svar (2019, s. 131). Registreringen genomförs på detta sätt och kategoriseras sedan in under forskningsfrågorna. När vi tagit ut det viktiga och hittat vårt relevanta material för studien och dess forskningsfrågor var det dags att börja analysarbetet. Där analyserades vårt resultat i relation till forskningsfrågorna samt det teoretiska perspektiv som ligger till grund för denna studie, det sociokulturella perspektivet.

När vi var klara med vårt genomförande av de fem intervjuerna var det dags att lyssna på det inspelade materialet och komplettera våra intervjuanteckningar som skrevs under tiden intervjuerna hölls. Trost menar att man bör lyssna på den inspelade respondenten en eller två gånger men att det är ett tidskrävande arbete (2010, s. 149). Varje transkribering gjordes samma dag som intervjuerna hölls, detta för att lättare komma ihåg hur vi tolkat intryck och svar samt få ner allt som uttrycktes ordagrant och konkret. Christoffersen och Johannessen menar att tiden efter intervjuerna är väsentlig för att kunna skriva ner sådant man inte hunnit anteckna som olika yttranden och intryck (2015, s. 92). När alla anteckningar kring intervjuerna var färdiga var det dags att börja läsa igenom, stryka över och hitta återkommande mönster i respondenternas svar. Trost nämner även denna teknik då man läser igenom anteckningarna av intervjuerna för att få en överblick, försöker hitta intressanta mönster i materialet och stryker över det relevanta med färgpennor (2010, s. 154). De

21

mönster som hittades i respondenternas svar kategoriserades sedan utefter studiens syfte och forskningsfrågor. Slutligen analyserades resultatet i relation till det teoretiska perspektivet samt våra forskningsfrågor.

Reflektion över metoden

Fördelarna vi känner med att välja enkät som metod är att vi kunde nå ut till många verksamma förskollärare på en och samma gång och på kort tid, cirka en vecka.

Webbenkäten gav oss även möjlighet att avgränsa oss till förskollärare i en och samma kommun där de fick ta del av samma frågeställningar och svarsalternativ. Ejlertsson poängterar även han dessa fördelar då enkätundersökning kan genomföras på ett stort antal personer inom ett och samma område. Han vidare påpekar att respondenterna får samma förutsättningar att svara på enkäten då frågorna och svarsalternativen introduceras på samma sätt (2019, s. 15). Våra enkätfrågor företräder att man får vara anonym då det gör det lättare för respondenterna att svara ärligt och uppriktigt. Vi använde oss dock av några bakgrundsfrågor som ger en viss information om respondenterna som vi anser har betydelse för vårt resultat av studien - kön, ålder, anställd privat eller kommunal samt hur många år de arbetat som utbildad förskollärare.

Att använda surveymonkey som insamlingsverktyg såg vi som ett bra val då respondenterna snabbt och smidigt kunde fylla i och besvara vår enkät. Vi beräknade att enkäten skulle ta 3–5 minuter att fylla i. Genom att vi valde just en webbenkät framför en pappersenkät bidrog till att den data vi samlat in redan var sammanställd när respondenterna besvarat enkäten. På så sätt gav det oss möjlighet att lägga ner mer tid på analysarbetet då vi inte behövde sammanställa det insamlade materialet jämfört om vi valt en pappersenkät som metod. Bell och Waters menar att en webbenkät som surveymonkey ger möjlighet att slippa sammanställa resultaten manuellt, då den insamlade datan redan är automatiskt sammanställd utifrån frågeställningarna. De framhäver även att man inte ska tillämpa avancerad statistisk om man inte förstår sig på det (2016, s. 187). Då vi inte är så skickliga på att använda statistik och olika program för detta, valde vi att använda oss av den sammanställningen som surveymonkey framställt så att vårt resultat blev presenterat så säkert som möjligt.

Nackdelarna vi ser med att välja enkät som metod är att man inte får så många svar som man förväntat sig och att vi inte träffar respondenterna personligen för att upplysa dem om att besvara vår enkät samt för att se om våra frågor är tillräckligt bra och förstås utifrån studiens syfte och forskningsfrågor. Bell och Waters beskriver att det är enklare att få högre svarsfrekvens om man delar ut enkäten personligen till respondenterna. De kan då känna sig mer motiverade att besvara enkäten då de får se ett ansikte på enkätens skapare samt att de får möjlighet att svara på enkäten direkt, där och då (2016, s 182). Att en lägre svarsfrekvens framkommer med webbenkät framför en pappersenkät är något som Trost och Hultåker även framhäver, då det finns risk att man lättare glömmer bort en enkät som skickats via mejl än

22

ett konkret frågeformulär som getts personligen på papper (2016, s. 143). Om man utgår från det författarna beskriver och vår egen studie kan den låga svarsfrekvensen bero på att vi valde en webbenkät framför att träffa rektorerna och förskollärarna personligen för att dela ut vår enkät. Med endast 9 av 26 återkopplande rektorer i den valda kommunen kan vi inte veta hur många förskollärare som mottagit vårt informationsbrev av enkäten, då det även kan vara rektorer som skickat ut enkäten men inte återkopplat tillbaka till oss. Många förskollärare kan även ha känt sig omotiverade till att besvara vår enkät då de inte vet vem vi är eller att de inte förstår våra frågor. Vissa kan även ha glömt bort att de fått ett utskick via mejl från sina rektorer. Då vi vet att det finns 279 yrkesverksamma förskollärare i kommunal regi borde svarsfrekvensen varit mycket högre än endast 52 respondenter, då vi även mejlat alla rektorer i privat regi. Vi får dock vara glada för de förskollärare som valt att ställa upp och besvara vår enkät och ser det därmed högst väsentligt att komplettera vår enkät med fem intervjuer, som kan ge mer djupgående svar kring studiens syfte och forskningsfrågor.

Vi valde också att använda oss av kvalitativa intervjuer som metod för att komplettera vår enkät. Förskollärarna vi valde att intervjua har alla fått svara på samma frågor vilket kan vara en fördel. Christoffersen och Johannessen menar att med öppna frågor ger respondenterna sitt svar via egna ord vilket bidrar till att svaren ser annorlunda ut beroende på hur respondenten har tolkat frågorna. De hävdar att ju fler respondenter man väljer att intervjua så kan det vara en fördel att använda samma frågor (2015, s. 85). Bell och Waters poängterar att med intervjuer kan man ställa följdfrågor så att respondenterna får möjlighet att utveckla sitt svar (2016, s. 189). Vi kan med fördel ställa följdfrågor till respondenterna för att de ska få utveckla sina svar på de frågor vi ställt. Anteckningar och ljudupptagning har använts för att vi ska ha möjlighet att kunna gå tillbaka och lyssna på vad som uttalats under intervjun och jämföra med vad som antecknats. Trost påpekar fördelarna med att använda sig av ljudupptagare då man efter en intervju kan lyssna på vad som uttalats och komplettera sina anteckningar som gjorts under intervjuns gång (2010, s. 74). Genom att vi valt att intervjua fem respondenter ger det oss en mer noggrann redogörelse utifrån deras egna erfarenheter kring de 15 intervjufrågor som ställdes. Allt detta anser vi är en fördel då det blir ett djupare komplement till vår enkätundersökning.

En nackdel med intervjuer kan vara att respondenterna inte vill bli inspelade under den korta tid som intervjun håller i sig eller att de inte vill eller kan svara på någon av våra frågor som är avgörande för vår studie. En annan nackdel kan vara att få tag i respondenter som vill delta genom intervjuer i vår studie då de anser att de inte har tid eller lust. Vi har i vissa fall fått göra intervjuerna online vilket kan påverka resultatet av frågorna då det ofta är lättare att ses öga mot öga för att intervjun ska bli mer personlig och där man lättare kan se ansiktsuttryck. Nackdelar kring att göra intervjuer direkt kan innebära att våra respondenter påverkas av hur vi väljer att ställa frågorna samt att de svarar det som de tror att vi vill höra.

Detta poängterar även Bryman att respondenterna kan påverkas av intervjuarens förhållningssätt och närvaro när de svarar på intervjufrågorna (2018, s. 262). Trost menar att

23

ögonkontakt bör ges till respondenten då intervjuaren annars kan uppfattas som besvärad av själva intervjun, dock ska man inte stirra på respondenten utan samtalet ska fortlöpa som ett naturligt möte dem emellan (2010, s. 94.). Här blir det skillnad när det gäller onlineintervju och personligt möte, trots att vi kan se på respondenten vid ett onlinemöte så kan vi uppfattas som mindre intresserade av vad respondenten berättar. Bryman menar att det inte är allt för många forskare som väljer att använda sig av onlineintervjuer då de anser att det kan påverka resultatet i deras forskning (2018, s. 264). Vi får utifrån våra förutsättningar när det gäller onlineintervjuer göra vårt yttersta för att det ska bli bra och relevant för vår studie. Vi är tacksamma för alla som valt att ställa upp på en intervju och bidra med fler djupgående svar i relation till vår enkätundersökning. Detta bidrar till att vi får ett brett och relevant material för att kunna fullfölja vår studie.

Reliabilitet och validitet

Om man ska göra en enkätundersökning är det av stor vikt att vara insatt i de grunder som finns kring kvaliteten på den undersökning man ska göra, det vill säga validitet och reliabilitet (Ejlertsson, 2019, s. 118). Christoffersen och Johannessen beskriver tillförlitligheten i en undersökning för reliabilitet där man tittar på hur säker och exakt den insamlade datan är (2015, s. 21). Ejlertsson menar att reliabilitet innebär att frågorna ska vara så gedigna att respondenterna ska svara likadant vid en upprepad undersökning. Likaså ska svaren vara likadana oavsett om det är en annan person som utför undersökningen eller om den görs i en annan situation (2019, s. 121). Med detta antagande om reliabilitet har alla respondenter fått exakt likadana frågor och fått samma förutsättningar att kunna besvara den, via surveymonkey. Hade enkätundersökningen skickats ut igen med likadana frågor och på samma grunder hade vi förutsatt att få samma resultat och samma svar som tidigare, därav anser vi att reliabiliteten är hög. Vi kan dock inte förutspå om våra respondenter tolkat och förstått våra frågor likvärdigt vilket skulle kunna påverka vår datas reliabilitet.

Validitet är ett instrument som ska mäta det studien avser att mäta och bör då innehålla frågor och svarsalternativ som utgår från undersökningens syfte (Trost & Hultåker, 2016, s. 62–

63). Utifrån vår enkätundersökning mäter vi det som är tänkt att mätas då vi noggrant valt ut och omformulerat våra frågor samt svarsalternativ, så att de svarar upp mot studiens syfte och forskningsfrågor. Enkätfrågorna har även noga blivit granskade av samma typ av respondenter som enkäten riktar sig till och handledaren har fått säga sitt och ge sitt godkännande innan utskick. Utifrån detta har vi gjort det vi kan för att formulera frågor som verkligen avser att mäta det vi vill mäta - om och hur förskollärare använder sig av digitala verktyg för att främja barns språkutveckling.

I en kvalitativ intervju vill man komma åt vad respondenten menar, uppfattar och tolkar en fråga. Trost poängterar att med validitet förväntas man mäta det som frågan ska mäta och som intervjuare vill man få fram vad och hur respondenten tolkar ett ord eller en mening (2010, s. 133). För att undersöka det vi avser att få svar på, skapades ett frågeformulär som