Samverkan är ett pussel Elevhälsoteamets arbete kring orosanmälningar

Examensarbete

Samverkan är ett pussel

Elevhälsoteamets arbete kring orosanmälningar

Författare: Anneli Svanberg Handledare: Lena Dahlgren Examinator: Kerstin Arnesson Termin: VT 2016

Kurskod: 4SA82E

1

Abstract

Author: Anneli Svanberg

Title: Cooperation is a puzzle – teamwork on dealing with child abuse [Translated title]

Supervisor: Lena Dahlgren Assessor: Kerstin Arnesson

In Sweden, all school staffs are obligated to notify suspected of child abuse or neglect. The study's purpose is to investigate how the notification requirements in Social Services Act, chapter 14, section 1, are applied in primary schools and how to best collaborate among the team of professionals responsible for dealing with suspected child neglect or abuse. The study's research question is: How do the various professions at school (apart from the teachers) deal with suspicions of child neglect or abuse? How does this affect the school management and structural management of suspected neglect? How is the report prepared and submitted to the social services? The results are based on in-depth interviews with nine people of different professions within the school health. Collaboration within the pupil health team worked mainly very well, but in one case, it did not work well at all. Many times, however, it was a lack of communication between student health teams and the teachers. The main conclusion of the study is that the importance of a well-functioning student health team is of paramount importance for dealing correctly with suspected child neglect. Firstly, this is best achieved by ensuring the quality training for school heads in matters relating to the notification obligation. Secondly, the student health personnel have to be well known faces among the teachers. Thirdly, it is crucial that horizontal cooperation is initiated by the principal. Fourthly, it also emerged that team members, teachers and other staff within the school has to be continuously updated with the details of the notification requirement.

Keywords: notification requirements, child abuse, student health team, collaboration, neglect

Nyckelord: anmälningsplikt, barn som far illa, elevhälsoteam, samverkan, omsorgssvikt

2

Förord

Ett stort tack till alla informanter som tagit sig tid och ställt upp med sitt deltagande i min studie. Tack för engagemang, intresse och för att ni delat med er av er erfarenhet. Tack till min kollega Carina Rikner som gick igenom mina frågor och som jag även gjorde en "provintervju" med. Jag vill även tack min handledare Lena Dahlgren för råd och stöttning hela vägen till ett färdigt examensarbete. Sist men inte minst vill jag tack min man Mikael utan vars uppmuntran och hjälp det inte hade blivit någon uppsats skriven.

3

Innehållsförteckning

Innehållsförteckning ... 3

1. Inledning ... 5

1.1 Problemformulering ... 6

1.2 Syfte ... 6

1.3 Frågeställningar ... 7

2. Bakgrund ... 7

2.1 Innebörden av begreppet omsorgssvikt ... 7

2.2 Lagsstiftning kring barn som misstänks fara illa ... 8

3. Tidigare forskning om barn som far illa och anmälningsplikten ... 9

4. Teoretisk ansats ... 15

4.1 Samverkan ... 15

Styrning ... 16

Struktur ... 17

Samsyn ... 18

5. Metod ... 19

5.1 Val av metod och genomförandet av studien ... 20

5.2 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt ... 20

5.3 Förförståelse av ämnet ... 21

5:4 Intervjuernas struktur och genomförande ... 22

5.5 Urval och urvalskriterier ... 22

5.6 Avgränsningar ... 23

5.7 Tillvägagångssätt vid datainsamlingen ... 23

5.8 Bearbetning av data och analysmetodik ... 24

5.9 Vetenskapskriterierna: Reliabilitet, validitet och generaliserbarhet ... 25

5.10 Etiska överväganden ... 26

5.11 Metodologiska reflektioner ... 27

6. Resultat och analys ... 28

6.1 Arbetsgången kring anmälningsplikten ... 28

6.2 Upplevelser kring arbetet relaterat till anmälningsplikten ... 31

6.3 Samverkan på skolan ... 33

7. Diskussion ... 36

Referenser ... 40

Rapporter ... 42

Elektroniska källor ... 42

FN:s konventioner om barns rättigheter (1989) www.regeringen.se ... 42

Svensk författningssamling ... 43

SFS 1949:381 Föräldrabalken ... 43

Bilaga 1. ... 44

Bilaga 2. ... 45

Informationsbrev ... 45

5

1. Inledning

Alla professionella aktörer likväl som vanligt folk, rekommenderas att till socialnämnden anmäla misstanke om barn som far illa (14 Kap. 1c § Socialtjänstlagen, 2001:453). För professionella aktörer, som är inom skolans värld, är anmälningsplikten absolut medan rekommendationen till allmänheten har formen av en uppmaning. Vidare rekommenderas att en orosanmälan bör ske skyndsamt och att privatpersoner om dessa önskar ges möjlighet att vara anonyma.

I detta arbete fokuseras begreppet omsorgssvikt. Omsorgssvikt indikeras när vårdnadshavare sätter sina egna behov framför sitt barn och av olika anledningar inte ger detta tillräcklig fysisk och psykisk omsorg. Omsorgssvikt indikeras också av avvikande beteendemönster hos barnet. Dessa mönster varierar från kultur till kultur.

Normsystem är en viktig del i allt det som strukturerar vardagen med dess risker och möjligheter. Kulturen föreskriver via sina normsystem förväntade beteendemönster, hjälper till att identifiera mål och valmöjligheter och utgör den allmänna referensram som vi relaterar till när vi reflekterar över gjorda erfarenheter. För barnet kommer dessa erfarenheter från mor och far och längre fram i livet från kamrater, släkt, lärare, arbetskamrater, arbetsgivare m.fl. För inte så länge sedan var skaran av ”aktörer” i samhället avsevärt mindre än vad fallet är idag, vilket innebar att tillvaron på gott och ont var mer förutsägbart och lättare att orientera sig i. Möjligheterna att förändra sin sociala status i livet var liten. Risker i uppväxtvillkor kunde handla om att man fick svårt att lämna ett ogynnsamt utgångsläge eller om man av en eller annan anledning stämplades för något som man gjort eller misstänktes ha gjort. Å andra sidan hade man ofta tillgång till det sociala kapital som behövdes för att det mesta skulle fungera. Se exempelvis:

Eriksson, (2010).

I Socialtjänstlagen 14 kap 1 § första stycket framgår att: ”var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barnskydd bör göra detta till nämnden”. Stycket riktar sig till alla som kommer i kontakt med barn. Det riktar sig inte enbart till de fall där anmälaren känner till att ett barn behandlas på ett sätt som gör att det behöver skydd utan även där anmälaren misstänker att det finns en anledning till att barnet behöver skydd för sin hälsa och utveckling. Upplysningar som dessa kan vara svåra att värdera och det är därför socialnämndens ansvar att göra detta. Utifrån de anmälningar som kommer in till socialnämnden görs antingen förhandsbedömningar som inte leder till utredning eller utredningar för att ta reda på det eventuella skyddsbehovet eller behovet av stöd till barnet och familjen.

Skolan är en arena där barn och ungdomar vistas varje dag vilket gör det möjligt för personalen att uppmärksamma de barn och ungdomar som riskerar att utvecklas i negativ riktning. All personal inom skolan har anmälningsplikt enligt Socialtjänstlagen och detta innebär att samhället lägger stor vikt vid att uppmärksamma dessa barn och ungdomar. I mitt yrke som kurator och tidigare som socialsekreterare har jag många gånger kommit i kontakt med olika former av denna problematik.

6

Anmälningar till socialtjänsten kan se mycket olika ut och jag har i den här studien valt att koncentrera mig på anmälningar vid omsorgssvikt. Det kan handla om att barnet lever i vad skolan misstänker vara en otrygg hemmiljö. Barnet kommer ofta till skolan utan att ha ätit frukost, har inte adekvata kläder för årstiden, är smutsigt, luktar illa, är ofta trött, gör inte sina läxor, vårdnadshavare gör sig okontaktbara eller att barnet uppvisar fysiska skador av olika slag.

Sammantagna kan dessa signaler göra personalen inom skolan orolig. Beroende på vad oron handlar om kan det gå snabbt att göra en orosanmälan men det kan också handla om en process som tar tid från det att personalen börjar uppleva att saker och ting inte är som de ska fram till dess att en anmälan görs.

Min yrkesbakgrund gör att jag vet att skolan sitter inne med värdefull information kring sina elever. Sedan flera år arbetar jag som kurator inom grundskolan. Där är det naturligt att arbeta i team och ta aktiv del i arbetet vid orosanmälningar till socialtjänsten. I elevhälsoteamet arbetar de olika professionerna nära varandra och träffas varje vecka. Det kan vara svårt att samarbeta om grundläggande värderingar och uppfattningar skiljer sig åt. Skolkuratorerna är de personer inom skolvärlden som har mest kunskap om den lagstiftning som handlar om anmälningsplikten och vad som förväntas ske inom socialtjänsten när en anmälan kommer in. Men då ett barn misstänks fara illa är det inte alltid kuratorerna som fått fram kunskapen om den misstänkta omsorgssvikten. Många gånger har skolans övriga personal kunskaper om eleven som är relevanta att känna till då ett barn misstänks fara illa. Denna kunskap är av betydelse vid utredningsarbetet både enligt Socialtjänstlagen och Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52).

1.1 Problemformulering

Här beskrivs hur information som rör omsorgen om skolelever tolkas och bearbetas av de olika professionerna i grundskolans elevhälsoteam.

Representanter för olika professioner i flera elevhälsoteam intervjuas om hur de upplever denna process. Att hantera en situation kring ett barn som far illa ställer stora krav på personalen inom skolan. Eftersom ett barns sociala situation kan vara avgörande för dess hälsa och utveckling är det av stor betydelse att missförhållanden kommer till socialnämndens kännedom. Skolan får vanligen en unik inblick i barnens sociala förhållanden då barnen vistas i den miljön dagligen.

Detta innebär att skolornas elevhälsoteam får en central roll då det gäller att upptäcka och anmäla missförhållanden till socialnämnden. Jag identifierar m.a.o.

en kunskapslucka, inte endast kring det barn som föranlett en orosanmälan, utan även kring hur problematiken organisatoriskt ska hanteras.

1.2 Syfte

Syftet är att undersöka hur anmälningsplikten enligt 14:1§ i Socialtjänstlagen tillämpas i grundskolan samt hur man på bästa sätt bör samverka inom skolan kring en elev som misstänks fara illa.

7

1.3 Frågeställningar

1) Hur upplever de intervjuade representanterna för elevhälsoteamets professioner skolorganisationens betydelse för hanteringen av information som indikerar omsorgssvikt?

2) Hur påverkas hanteringen av information som indikerar omsorgssvikt i termer av professionernas samverkan i form av samsyn, styrning och strukturer?

3) Hur sker samverkan i skolan kring en orosanmälan som skickats in till socialtjänsten?

2. Bakgrund

I följande text klargörs och förtydligas vissa begrepp, nödvändiga för att förstå resonemanget i de efterföljande avsnitten. Här beskrivs även den svenska lagstiftningen kring barns rättigheter samt hur denna avses fungera i samband med anmälan till socialtjänsten då barn misstänks fara illa.

2.1 Innebörden av begreppet omsorgssvikt

Barn förväntar sig inte sällan att vuxna i deras närhet ska se och förstå att något inte är bra. Barnen tycker sig signalera att de inte mår bra. Många gånger vet barnen inte om hur de ska be om hjälp. Barn kan fara illa på många olika sätt:

Det kan t.ex. avse barn och ungdomar som i hemmet utsätts för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp, kränkningar, fysisk eller psykisk försummelse eller som har allvarliga relationsproblem i förhållande till sin familj. Vidare ingår barn och ungdomar som far illa på grund av sitt eget beteende, exempelvis på grund av missbruk, kriminalitet och annat självdestruktivt beteende eller som utsätts för hot, våld eller andra övergrepp från jämnåriga. Barn med stora problem i skolsituationen föranledda av en social problematik kan också anses ingå i målgruppen (Prop. 2012/13:10. s 47).

Omsorgssvikt kan handla om att vårdnadshavare brustit i sin omsorg eller om att den unge själv utsatt sin hälsa och utveckling för fara. Omsorgssvikt kan vara en av flera förklaringar till att ett barn far illa. Intervjuerna i föreliggande studie har kretsat kring barn som far illa på grund av bristande omsorg.

Andersson, Andersson och Thorsén (2002) visar att omsorgssvikt kan förekomma i många olika former. Det kan innebära att en vårdnadshavare eller annan närstående person brister när det gäller den dagliga omvårdnaden, när det gäller barnets behov av näring, hygien och skötsel. Det kan även innebära en oförmåga att förmedla känslor av kärlek och trygghet. Sexuella övergrepp är en annan form av misshandel. Hindberg (2001) definierar dessa till situationer där föräldrar eller någon annan som ansvarar för barnets vård eller uppfostran har sexuellt umgänge med barnet om det är yngre än 18 år. Begreppet används även om barnet inte står i beroendeställning till en ansvarig vuxen, om barnet är yngre än 15 år. Sexuella övergrepp är handlingar som utgår ifrån den vuxnes behov och där den vuxne utnyttjar barnets beroendeställning. I sin avhandling om tillämpningen av anmälningsplikten inom barnomsorgen och barnavården, skriver Lundén (2010)

8

att det blir de egna föreställningarna bland yrkesverksamma som blir avgörande för vad och vilka som innefattas i begreppet.

2.2 Lagsstiftning kring barn som misstänks fara illa

FNs (Förenta Nationerna) konvention om barns rättigheter, som Sverige godkände 1989, har haft stor betydelse för att klargöra barns behov och myndigheters skyldighet att se till barns intressen. Sverige har förbundit sig att respektera de rättigheter som uppges i konventionen. Barns rättigheter regleras på flera ställen i den svenska lagstiftningen. Bland annat i Föräldrabalken (1949:381), Brottsbalken (1962:700), Socialtjänstlagen (2001:453) samt Skollagen (2010:800). I dessa lagar betonas alla barns rätt till skydd mot missförhållanden. Med stöd av 6 kap Föräldrabalken ansvarar vårdnadshavare för barnets personliga förhållanden och för att barnets behov blir tillgodosedda med hänsyn till ålder, utveckling och övriga omständigheter. I takt med att barnet blir äldre varierar behovet av omvårdnad och omsorg.

Misshandel fastställs i Brottsbalkens tredje kapitel som ett tillbud där någon tillfogar en annan individ kroppsskada, sjukdom, lidande med medicinskt påvisbar effekt, fysisk smärta, psykiskt lidande eller begränsningar som exempelvis kan innebära att ett barn blir omhändertaget.

I den svenska lagstiftningen nämns redan 1924 anmälningsplikten i Lag om samhällets barnavård (1924:361). Sedan dess har lagstiftningen skärpts och omfattar myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården och annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet. Utöver nämnda bestämmelser i Socialtjänstlagen regleras frågor om såväl sekretess inom elevhälsoarbetet, som skyldigheten att samverka med och anmäla missförhållanden till socialnämnden, Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 23 kap och 25 kap, 5, 13 a, 14 §§, Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), 2 f § samt i Skollagen (2010:800), 29 kap. 13-14 §§.

Socialtjänsten är den svenska kommunens verkställare och har därmed en viktig uppgift när det gäller att skydda barn som far illa. Hur den sociala barnavården ser ut är en stor och viktig fråga inom socialpolitiken, likaså är det en av socialpolitikens viktigaste utmaningar att definiera och identifiera målgruppen för barnavård. Om barnet inte får vad det har rätt till så har staten rätt att ingripa för att skydda barnet. Socialtjänsten är den myndighet som har som uppgift att garantera barns behov av hjälp i utsatta situationer. För att detta ska kunna ske är det viktigt att samhället vågar ingripa och reagera redan när det misstänks att ett barn far illa.

I Socialtjänstlagen framgår att anmälningsplikten omfattas både av myndigheter och vissa yrkesverksamma i, som här, skolan. Anmälningsplikten gäller allt från pedagoger, lokalvårdare, vaktmästare till personalkategorierna inom elevhälsan.

Det innebär att både rektorn, som är den ytterst ansvariga för skolan, samt de anställda är skyldiga att göra anmälan vid misstanke om att ett barn far illa. Likaså kvarstår anmälningsplikten om en anmälan redan är inlämnad. Det innebär att om man vet att socialtjänsten redan är inkopplad så ska skolan eller personalen ändå göra ytterligare en anmälan. Det som anmäls är oron och det behövs inga ”bevis”

för att något hänt.

9

Ibland kan det kännas svårt som anmälare att veta om situationen är sådan att en anmälan ska göras eller inte. Men det är inte anmälarens, utan socialtjänstens sak att utreda och avgöra allvaret i barnets situation (Prop. 2002/03:53 s 65).

Skollagen, som trädde ikraft den 1 juli 2011, har inneburit stora förändringar inom skolan (SFS 2010:800). Det tidigare begreppet elevvårdskonferens, där det framgick att rektor var skyldig att kalla till en sådan, har tagits bort (Prop.

2009/10:165. Avsnitt 2). Skolans uppdrag är att skapa en god lärandemiljö för elevernas kunskapsutveckling och deras personliga utveckling 1 Kap 4§

Skollagen. Enligt läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Lgr 11) har rektor det övergripande ansvaret som pedagogisk ledare, han är chef för pedagogerna och annan personal. Rektor ska vara grundligt insatt i skolans dagliga arbete med utvecklingsarbetet. I det fall som elevhälsopersonalen inte har rektor som chef arbetar den på uppdrag av rektor. Formerna för detta preciseras inte utan öppnar för lokala variationer (Lgr 11).

Skollagen fastslår vidare (2 kap. 16 §) att det ska erbjudas insatser för elever i grundskolan som omfattar medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska resurser. Denna så kallade elevhälsa kan ha flera olika betydelser. Begreppet kan stå för elevernas hälsa, utgöra ett namn på de personer som arbetar med elevhälsa på en skola eller vara ett namn på den verksamhet som dessa personer utför (Skollagen). Elevhälsoteamet inom skolan är ett fast team som träffas regelbundet. I teamet ingår oftast skolsköterska, kurator, psykolog, specialpedagog samt rektor. Självklart kan detta variera från skola till skola. En samlad elevhälsa innebär att det ska finnas en hög grad av samverkan mellan elevhälsans personal och övriga personalgrupper inom skolan. Man har ett gemensamt uppdrag men samtidigt har de olika professionerna på skolan olika uppdrag utifrån sin profession. I Skollagen påminns (29 kap, 13 §) även om anmälningsplikten enligt Socialtjänstlagen. Det gäller främst dokumentation kopplad till eleverna men även dokumentation av verksamheten. I Skollagen finns ingen detaljerad reglering av hur denna ska utformas eller vad den ska innehålla.

Däremot stadgas (4 Kap 3-6 §§) att det systematiska kvalitetsarbetet ska dokumenteras. Dokumentation är nödvändig för att följa en kvalitetsutveckling över tid men även för att kunna evaluera effekterna av skolans arbete.

3. Tidigare forskning om barn som far

illa och anmälningsplikten

I detta kapitel redovisas den tidigare forskning som har bedömts vara av relevans för att motivera och tolka föreliggande studie. Det finns mycket forskning kring tillämpningen av anmälningsplikten med anledning av omsorgssvikt, men relativt få studier av processen kring denna fråga inom grundskolan. Eftersom anmälningsplikten enligt Socialtjänstlagen förekommer i andra verksamheter som inbegriper barn har jag nedan använt mig av dem trots att verksamheterna omfattar olika åldersintervall och uppdrag. De studierna är gjorda inom sjukvård, barnomsorg och barnhälsovård. Dessa studier börjar dessutom bli till åren komna.

Resultaten i de refererade studierna jämförs med varandra i ett avslutande avsnitt.

10

Det görs många orosanmälningar till socialnämnden under ett år. I Socialstyrelsens undersökning Omfattning och regionala skillnader i anmälningar till socialtjänsten om barn och unga (2012), framgår att det är svårt att säga hur många barn och unga som far illa då tillgänglig data inte bara visar vad barn utsätts för utan även indikerar hur anmälningsbenägenheten ser ut i samhället.

Vad som anses anmälningsbart eller inte skiftar m.a.o. År 2010 skattades antalet orosanmälningar till 140 000 som rörde sammanlagt 60 000 barn, vilket ledde till 30 000 öppnade utredningar. Anmälningarna kom i första hand från polisen, i andra hand från förskola/ skola och i tredje hand från hälso- och sjukvården. I cirka 5 % av anmälningarna var uppgiftslämnaren anonym (Socialstyrelsen 2012.

s 12).

Här följer en kortfattad genomgång av vad som karaktäriserar barn som far illa och de misstankar kring detta som föranleder orosanmälningar. Jag inleder (1) med att utifrån Glaser (2000) presentera olika sätt att identifiera och ibland förtränga tecken på att allt inte står rätt till. Därefter (2) tar jag upp föräldrarnas roll och tar upp ett antal skäl till att problematiken döljs. Här pekar Killén (1996;

1999) på lojalitetskonflikter som kan uppstå men här brister det inte sällan i både mod och tillräcklig kunskap för att leverera en effektiv orosanmälan. Ett tredje kännetecken (3) på problematiken lagstiftningen på området. Här brister det i kunskap men också, som Olsson (2011) framhåller, i tolkningsförmåga och bristen på sanktioner om anmälningsplikten nonchaleras. En fjärde egenskap (4) som försvårar såväl problemidentifikationen som implementeringen av lämpliga åtgärder är bristen i samsyn mellan inblandade aktörer. Deisz m.fl (1996) problematiserar detta och uppmärksammar att professionella aktörer ofta ser på anmälningsplikten på olikartade sätt, vilket kan ses som en svårighet i samverkansprocessen men som samtidigt motiverar att denna effektiviseras. En sista kommentar kring detta (5) är att omsorgsplikt varierar med avseende på klasstillhörighet vilket komplicerar jämförelser mellan socioekonomiskt svaga och starka områden.

1) Barn som utsätts för omsorgssvikt i form av olika övergrepp, försummelse eller vanvård kan visa tydliga tecken på detta eller inga tecken alls. Enligt Glaser (2000) finns ett stort antal barn som inte visar några som helst tecken trots sin utsatthet. Glaser (2000) menar att barnets psykologiska utveckling påverkas innan det uppvisar några som helst tecken på att allt inte står rätt till. Föräldrars förmåga till att ge sina barn en bra omsorg har stor betydelse för barnets fysiska och psykiska utveckling. När föräldrar brister i förmågan att ge sitt barn den omsorg och trygghet det behöver och även har rätt till så brister förmågan att tillgodose barnets behov.

2) Andra orsaker till att omsorgssviken inte kommer till socialnämndens kännedom återfinns hos de berörda barnen och deras föräldrar själva. Eftersom barn är lojala mot sina föräldrar kan det ta lång tid att förstå vad som pågår.

Vårdnadshavare och barn vågar inte alltid själva söka hjälp, skriver Hindberg (2001). Lojalitetskonflikter kan även uppstå mellan personal och vårdnadshavare.

I artikeln How far have we come in dealing with the emotional challenge of child abuse? (Killén, 1996) visas att personalen kring barn som far illa blir emotionellt påverkade, ibland så svårt att de utvecklar olika överlevnadsstrategier för att kunna handskas med situationen. Det innebär att personalen tar till sig nya

11

föreställningar och beteenden för att hantera det som sker kring dem. Exempelvis kan personalen tillskriva föräldrarna resurser som de inte har och därmed missa att barnet far illa. Allt eftersom tiden går blir saker som händer en naturlig del av vardagen. Barnet anpassar sig till de vuxna som ser och hör vissa saker.

Personalen lever sig in familjens situation, tar på sig något som inte är ens eget och förstärker det. Den vuxne ser inte barnets svårigheter. Det uppstår också lojalitetskonflikter för att personalen inte vill hamna i konflikt med föräldrarna.

Killén (1999) menar i en annan studie att det är viktigt att känna till samspelet i utsatta familjer för att veta när samhället ska gå in. Lika viktigt som det är att veta hur en anmälan går till är att se till att det finns kompetens att göra en bedömning när ett barn misstänks fara illa. En skola kan aldrig göra en anonym anmälan till socialtjänsten. Det är viktigt att stå för det som oron gäller och att både socialtjänst och vårdnadshavare förstår innebörden i anmälan. Detta innefattar även eleven om denne är tillräckligt gammal för att kunna förstå och svara på frågor.

3) Lagarna kring barn som misstänks fara illa är inte alltid exakta utan tolkningsbara på grund av att de ofta har karaktär av ramlagar. En svårighet är då att tolkningarna kan variera. Sundell och Egelund (2001) uppmärksammar här att det finns en allmän inställning att samhället ska hjälpa till att ta ansvar för barns välmående och säkerhet. Olsson (2011, s 202) menar att det existerar kunskapsbrister på detta område:

Trots den skärpta lagstiftningen finns det ett stort mörkertal i anmälningsplikten, trots att lagen kräver det. Forskning visar att skola och förskola bara anmäler 30-40 % av alla anmälningspliktiga fall.

Orsaker till detta är dålig kunskap om lagstiftningen. Rädsla och okunskap för det som personalen ser. Det kan vara brister i arbetsledning, rutiner samt stöd kring då en anmälan görs. En otillräcklig kunskap om socialtjänstens arbete och en tillit till att socialtjänsten gör ett bra jobb då skolan har negativa erfarenheter kring socialtjänstens arbete vid tidigare anmälningar. Brister i kontakten med socialtjänsten och återrapportering från dem. Samt dålig samordning i synsätt och rutiner mellan skola och socialtjänst.

Om en person som omfattas av anmälningsskyldigheten inte fullgör sin skyldighet, leder inte detta till någon sanktion. Det kan m.a.o. vara svårt att avgöra om och när en anmälan ska göras. Risken med att sätta upp konkreta regler i lagstiftningen skulle medföra att en del barn och ungdomar skulle falla utanför dessa regler och därmed riskera att fara illa utan att samhället ingriper (Olsson, 2011).

4) Kunskap bland professionella om den lagstiftning som reglerar anmälningsplikten är ännu en faktor som påverkar anmälningsbenägenheten. Den kan variera beroende på profession men även mellan personer med samma grundutbildning. Vad en person bedömer som allvarligt och anmälningsbart kan av en annan person uppfattas som icke anmälningsbart, något som är belagt i ett flertal studier. Sundell och Colbiörnsen (1996) undersökte 23 slumpvis utvalda grundskolor i Stockholm med totalt 7188 elever i åldern 7-16 år. Av studien framkom att 12 % av eleverna bedömdes ha psykosociala problem. Av dessa hade 67 % en sådan problematik att det borde ha anmälts till socialtjänsten. Den

12

verkliga andelen som anmäldes till socialtjänsten för detta var endast 16 %. 87 % av personalen kände till anmälningsplikten. Däremot var det endast 72 % av dessa som kände till att det endast behövdes en misstanke om att barnet for illa för att göra en anmälan. Studiens viktigaste resultat var att alltför få elever anmäldes till socialtjänsten trots att skolpersonalen gjorde bedömningen att det fanns misstanke om att barn far illa.

Deisz m.fl. (1996) har studerat två olika professionella gruppers syn på anmälningsplikten i USA. I studien studerades socialarbetares och terapeuters syn på anmälningar om barn som far illa. Författarna menar att lagens definition om vad som ska anmälas inte är tillräckligt tydlig för den som ska göra en anmälan.

Ett kriterium för att anmäla är ”reasonable cause to suspect” vilket kan översättas med ”skälig anledning att misstänka”. I studien deltog 29 terapeuter och 20 socialarbetare. Terapeuterna fick berätta om sina erfarenheter av ett nyligen anmält ärende. De fick beskriva vad de ansåg om ärendet och även berätta vad de ansåg borde gälla för obligatoriska anmälningar i allmänhet. Därefter fick socialarbetarna ta del av de anmälningar som inkommit från terapeuterna.

Socialarbetarna fick utifrån dessa beskriva vad de tyckte var typiskt i just det ärendet. Det som framkom i studien var att terapeuterna och socialarbetarna hade olika syn på vad som var anmälningsbart. Tolkningen av ”reasonable cause to suspect” tolkades olika av grupperna. Det framgick även att tolkningen var olika beträffande olika sorters övergrepp. Socialarbetarna önskade sådan information som grundades på observationer. De ansåg att terapeuterna hade alltför vidsträckta tolkningar då dessa ofta hittade förklaringar utifrån samtalen som varit.

Terapeuterna kunde vara oroliga för beteenden som barnen uppvisade i en dysfunktionell familj även om det inte fanns några direkta bevis som t.ex.

blåmärken. Likaså kunde terapeuterna göra en anmälan om en uppgjord behandlingsplan inte följdes. Socialarbetarna ansåg däremot att anmälningar av det slaget inte var motiverade om det inte fanns annan misstanke om att barnet for illa. Missbruk ansågs inte vara försummelse eller misshandel. Terapeuterna ansåg att misshandel var en stark indikation på att en anmälan skulle göras även om terapeuten inte själv sett misshandeln eller skadan som uppkommit.

Socialarbetarna ansåg däremot att det var viktigt att ha bevis för att en misshandel skett även om den skett för länge sedan och det saknades bevis på att en sådan förekommit. Vad det gällde sexuella övergrepp var de båda grupperna mer överens om anmälningarna och det kunde även gälla sexuella handlingar där två barn var inblandade. Det framkommer klart och tydligt i studien att terapeuter gör kliniska bedömningar medan socialarbetarna mer rättade sig efter lagstiftningen.

Skillnaden mellan förskola och skola är att skolan är en obligatorisk verksamhet.

Skolan har en vardaglig kontakt med barnen och en mindre kontakt med vårdnadshavare. I förskolans verksamhet har personalen en mer vardaglig kontakt med vårdnadshavare. Anmälningsplikten inom de båda verksamheterna ser dock lika ut och därmed kan doktorsavhandlingen: Att identifiera omsorgssvikt hos förskolebarn (Lundén, 2010) som baseras på fyra studier refereras. Dess övergripande fråga handlar om hur många förskolebarn som personal vid BVC och barnomsorgen bedömde leva med omsorgssvikt. Vad baserade BVC- sjuksköterskorna och barnomsorgspersonalen sina omdömen på vid anmälningar till socialtjänsten? Vilka tecken observerades hos barnen? Vilka omständigheter påverkade personalens villighet att uppmärksamma omsorgssvikt? I studien ingick

13

tolv barnavårdscentraler, 12 BVC-sjuksköterskor och totalt 274 personer med arbeten inom barnomsorgen. Målgruppen för BVC- personalen var 3995 barn i åldern 0-6 år medan personalen inom barnomsorgen hade ansvar för 1516 barn i åldrarna ett till sex år. Lundén behandlar i den första studien frågan om hur många barn BVC-personal och barnomsorgspersonal misstänkte vara utsatta för omsorgssvikt. I den andra studien studerades hur BVC-sjuksköterskor och personal inom barnomsorgen preciserar innehållet i anmälningsplikten enligt dåvarande 71§ Socialtjänstlagen [1980:620]. Den tredje studiens syfte var att belysa de tecken på omsorgsvikt som personalen observerat. I den fjärde och avslutande studien undersöktes vilka mönster och omständigheter som påverkat BVC-personalen och barnomsorgspersonalen då omsorgssvikt uppmärksammades. Studien utfördes genom enkäter, intervjuer samt uppföljningar av registerdata. Av studien framgick att BVC-sjuksköterskorna och barnomsorgspersonalen lade märke till tecken på omsorgssvikt men att det var stora skillnader i svarsmönster. Personal inom BVC och Barnomsorgen som arbetade inom samma geografiska område identifierade inte omsorgssvikt för samma grupper av barn. Även barnomsorgspersonal i samma arbetslag hade skilda meningar om de barn som misstänktes fara illa. Vanligt förekommande var fysisk misskötsel, känslomässig otillgänglighet mellan barn och föräldrar samt försummelse. Fysisk misshandel var mindre vanlig. Av studien framgick att en fjärdedel av barnen anmäldes till socialtjänsten och i hälften av dessa fall öppnade socialtjänsten en utredning. Personalen inom barnomsorgen redovisade en mer begränsad bedömning än vad personalen inom BVC gjorde. Det framkom även att personalens låga anmälningsbenägenhet delvis berodde på okunskap om de olika insatser som socialtjänsten kan erbjuda familjer. Många trodde att socialtjänstens enda möjliga åtgärd var ingripande med stöd av LVU (Lundén, 2010). Hon menar vidare att barn som drabbas av fysisk eller psykisk försummelse och/ eller vanvård ligger i riskzonen för svårigheter i sin utveckling. Det är därför av stor vikt att personal inom skolan tidigt signalerar om de misstänker att en elev utsätts för omsorgssvikt. Skolans personal träffar barnet så gott som dagligen och det finns därmed goda möjligheter att upptäcka om eleven far illa. Begreppet omsorgssvikt innefattar aktiv fysisk omsorgssvikt, passiv omsorgssvikt, aktiv känslomässig omsorgssvikt samt passiv känslomässig omsorgssvikt. Det kan även innefatta missbruk eller psykisk sjukdom i familjen, sociala orsaker som gör det svårt att ta hand om barnet. Ett barn kan uppvisa olika tecken på att de far illa. En indikation är att barnet är tyst och inåtvänt eller att barnet är utåtagerande och visar aggressivitet. Vissa barn som drabbas av omsorgssvikt kan ta alltför stort ansvar för både föräldrar och syskon. Det kan innebära att de visar en ovanligt stor mogenhet för sin ålder. Andra gånger indikeras dålig självkänsla, att barnet är smutsig eller har inadekvata kläder för årstiden. Andra tecken kan vara koncentrationssvårigheter, svårigheter att uttrycka tankar och känslor samt fysiska skador efter misshandel som t.ex. blåmärken (Lundén, 2010).

Lagerberg (1998) har gjort en studie baserad på ett urval intervjuer av BVC- sjuksköterskor i hela landet. Syfte var att ta reda på hur många barn som barnhälsovården ansåg fara illa på grund av omsorgsbrister. Varje sjuksköterska ombads gå igenom ”sina” barns journaler och delge om hon eller han kände oro för något barn. Checklistan innefattade 14 olika kategorier: fysisk misshandel, bristande omsorg, vanvård, försummelse, psykiska övergrepp, störd föräldra- barnrelation, påtaglig understimulering, sexuella övergrepp, omognad eller

14

personlighetsstörning hos förälder, missbruk hos föräldrar, psykisk sjukdom hos förälder, sociala problem som gör att föräldrarna har svårt att orka med barnet, barn som BVC anser friskt men som föräldrarna anser har symtom på sjukdom samt barn som BVC känner oro för men där de har svårt att förklara varför.

Andelen barn som identifierades ha omsorgssvikt uppgick till totalt 1,5 %. Det var en stor variation mellan de olika barnavårdscentralerna. Det gick att se att bland de BVC-sjuksköterskor som genomgått en påbyggnadsutbildning var prevalensen högre. Prevalensen var högst bland de BVC-sjuksköterskor som ansvarade för mellan 400-499 barn. Den vanligaste problematiken var sociala problem kring arbete, bostad och ekonomi som gjorde att föräldrarna hade svårigheter att orka med sitt barn. Därefter kom omognad, understimulering, omsorgs- och relationsbrister. Hos 28% av barnen förekom bristande omsorg, försummelse och vanvård. 7% av barnen misstänktes ha utsatts för fysiska övergrepp och 4% för psykiska övergrepp. 2% hade utsatts för sexuella övergrepp (Lagerberg, 1998 s.

192-193).

5) En femte orsak som beskrivs i den tidigare forskningen är hur den socioekonomiska miljön påverkar de professionellas enskilda bedömningar. The Fourth National Study of Child Abuse and Neglect – NIS-4 är en amerikansk studie som vänt sig till professionella som arbetar med barn inom sjukvård, barnomsorg och barnhälsovård. Studien är återkommande och har haft stor betydelse även utanför USA. Dess syfte var att undersöka hur många av de barn som professionella arbetar med som man ansåg ha utsatts för olika former av omsorgssvikt. Innan informanterna tillfrågades delades de olika formerna av omsorgssvikt upp i följande kategorier: fysiska övergrepp, vanvård/försummelse, emotionella övergrepp samt känslomässig vanvård och försummelse. Studien innefattade barn i åldern 0 till 18 år som delades upp i två grupper: barn som blivit utsatta för fysisk eller psykisk skada och barn som var i riskzonen för att utsättas för detta. I kategorin barn som riskerade att utsättas för fysisk eller psykisk skada visade det sig att 4 % av barnen i denna grupp någon gång blivit utsatta för omsorgssvikt. Av dessa hade 1% blivit utsatta för fysiska, sexuella eller känslomässiga övergrepp av något slag. 3% hade blivit utsatta för någon form av vanvård. Större delen av dessa hade varit utsatta för fysisk vanvård, medan ett mindre antal barn hade varit utsatta för känslomässig vanvård. Det var ungefär lika många pojkar som flickor som drabbats. Omsorgssvikt förekom oftare i familjer med låg inkomst och dessutom var omsorgssvikt vanligare bland äldre barn än bland riktigt små barn (U.S. Department of Health and Human Services 2010). Studien kan tolkas som att tröskeln för att anmäla misstänkt omsorgssvikt är högre ibland personal som verkar i socioekonomiskt svaga områden.

Sammanfattningsvis framgår av studierna att olika professioner förhåller sig på olika sätt till anmälningsplikten. Vidare indikeras en underrapportering av antalet anmälningar till socialtjänsten. Det verkar finnas skillnader mellan lagen och de professionellas tolkning av den. Då det har gått ett antal år sedan dessa studier publicerades och det kan vara intressant att i en verksamhet likande den jag själv arbetar i ta reda på hur anmälningsplikten enligt 14:1§ i Socialtjänstlagen tillämpas, liksom att undersöka hur samverkan kring detta sker.

15

4. Teoretisk ansats

Det återfinns ett antal teoretiska ansatser i aktuell forskning kring anmälningsplikt vid omsorgssvikt. Deisz m.fl. (1996), Lagerberg (1998) samt Sundell och Colbiörnsen (1996) redovisar data från intervjuer med medicinsk och social personal och fokuserar på olika delar av den process som följer vid en orosanmälan. Sina olikheter till trots delar forskarna ståndpunkten att ramlagstiftningen leder till inkonsekvenser i lagens tillämpning. Lagerberg (1998) och Lundén (2010) finner stöd för tesen att bristande kunskap om lagstiftningen leder till felaktig tillämpning av lagen. Killén (1996) menar att personal som utvecklar en relation till barnet, t.ex. pedagoger, förtränger omsorgssvikten av rädsla för att förlora relationen. I denna studie tolkas anmälningsbenägenheten utifrån hur information om misstänkt omsorgssvikt diskuteras inom elevhälsoteamet, en process som kan sägas äga rum i gränslandet mellan ramlagstiftningens utformning och den fortgående relationen mellan personal och familj.

En analysmodell som tidigare har beskrivits av Myndigheten för skolutveckling m.fl. (2008) och Skolverket (2009) har använts för att tolka informanternas svar. I denna modell tolkas elevhälsoteamets bearbetning av informationen om misstänkt omsorgssvikt utifrån hur väl teamet samverkar. Konsekvenser av samverkan analyseras utifrån tre kategorier: styrning, struktur och samsyn.

4.1 Samverkan

Samverkan kännetecknas av att arbete i team bör leda till samarbetsvinster. I ett team med dess medlemmar bör finnas en tydlig vision om vad arbetet ska resultera i (Sandberg, 2006). För att arbetet ska bli effektivt krävs positiva effekter av att sträva mot ett gemensamt mål. Resultatet förväntas bli bättre än om teammedlemmarna arbetar var och en för sig. Ett fungerande teams kännetecken är därmed att de medlemmar som ingår i det har olika kompetenser, att man samarbetar väl och att man strävar efter att åstadkomma synergieffekter. Det är nödvändigt att varje teammedlem har en användbar kompetens för att teamet ska samverka effektivt och för att arbetet ska gå framåt. För att nå framgång i detta, fordras att varje enskild person i teamet ger och tar i en ömsesidig process (Sandberg, 2006). Omvänd synergi kan uppstå då teamets resultat blir sämre än om varje person jobbat var för sig (Sandberg, 2006). I ett teamarbete är mångsidigheten av stor vikt. Den enda begränsningen för flexibiliteten i teamarbetet är att den synergiskapande dialogen kring en bestämd vision går förlorad. Detta kan enligt Sandberg (2006) innebära att det finns motiv för stor flexibilitet. När det råder en god sammanhållning i teamet tenderar arbetet bli framgångsrikt. Teamet ska vara ett stöd och välkomna de andras kompetens snarare än att utgöra ett hot. Det är m.a.o. viktigt att förstå varandra för att kunna samverka.

Arbetsklimatet kan sägas utgöra summan av hur olika individer upplever arbetsmiljön och kommunikationen på arbetsplatsen (Sandberg, 2006). Det kan omfatta både fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande. Hur varje individ upplever arbetsklimatet påverkar de andra teammedlemmarna. Arbetsklimatet är i ständig förändring och påverkas både av personer inom och utom teamet samt av de arbetsuppgifter som teamet arbetar med. Ett bra arbetsklimat med trygg

16

personal är m.a.o. av stor vikt då man arbetar i team. Det spelar stor roll både för teammedlemmarnas personliga utveckling och trivsel samt för teamets resultat (Sandberg, 2006). Genom att teammedlemmarna lyssnar till varandra och skiljer på sak och person genereras öppenhet och förståelse för varandra. Det kan vara en fördel om teamet består av båda könen men framför allt är det viktigt att man får användning av sin kompetens. Om man kan styra sitt arbete och ges inflytande så upplevs det meningsfullt. Positiv feedback bridrar också till upplevelsen att man har gjort ett bra jobb och att teamet arbetar mot samma mål. Feedbacken ska vara idérik i den meningen att den ska vara tydlig och komma från flera olika personer.

Sandberg (2006) menar att samverkan mellan medlemmarna i teamet blir lättare om alla har gemensamma uppfattningar och språkbruk.

En viktig faktor för att nå goda resultat i arbetsprocessen är ett gott arbetsklimat.

Genom att kunna påverka sitt eget arbete blir teammedlemmarna engagerade.

Detta kan i sin tur påverka organisationen vilket i förlängningen bidrar till såväl ett bättre arbetsklimat som till personlig utveckling. Att teammedlemmarna känner sig trygga bidrar till att tilltron både till den egna personligheten och till kompetensen ökar. Ett dåligt arbetsklimat leder tvärtom till att man undviker varandra, vilket på sikt riskerar få negativa konsekvenser.

På uppdrag av regeringen gavs skolverket i uppgift att fördela medel till lokala projekt för att åstadkomma förbättrad samverkan mellan socialtjänsten, skolan, polisen och ungdomspsykiatrin. För skolans vidkommande fick Danermark et al.

(2009) uppdraget att ta fram en modell anpassad till formativa utvärderingsdesigner där samverkan i det strategidokument som presenterades beskrevs som bestående av tre komponenter: styrning, struktur och samsyn. Jag går nu, i de avsnitt som närmast följer, in på dessa tre.

Styrning

Styrning är viktigt för att åstadkomma en gemensam grund kring samverkansfrågor. För detta krävs engagemang och ledningens aktiva ställningstagande. Det bör kontinuerligt ske uppföljningar och utvärderingar (Skolverket 2009). Myndigheten för skolutveckling m.fl. (2008) lyfter fram att en politisk styrning och en tydlig ledning i förvaltningen är av stor vikt för att en bra samverkan ska komma till stånd.

Rektor har det övergripande ansvaret för skolans verksamhet och dess utvecklingsarbete varför rektors styrning ligger till grund för hur arbetet fortskrider. Gruppdynamiska processer under ledning är en viktig aspekt i samverkan. En sådan aspekt kan vara avgörande för om samverkan ska fungera.

Samverkan ställer krav på att en väl fungerande ledning förmår hantera de skillnader beträffande lagar, regelverk, kunskaper, d.v.s.- de normer som finns inom organisationerna. ”Nyckeln till framgångsrik och långsiktig samverkan ligger i att lära sig leva med skillnaderna” (Danermark & Kullberg, 1999, s. 7).

För att undanröja de svårigheter som uppstår och hantera de problem som följer med dem krävs en tydlig styrning. Samverkansfrågorna är av speciell vikt för barn i utsatta situationer och det är viktigt att det tillskapas förutsättningar för att kunna arbeta kring gemensamma uppdrag som anmälningsplikten. Otillräckliga kunskaper om barns behov av stöd leder till för tidiga beslut av för dålig kvalité (Lundén, 2010).

17

Myndigheten för skolutveckling m.fl. (2008) menar att de hinder som kan komma att påverka samverkansprocessen kan vara av två slag; kulturella hinder och strukturella hinder. Strukturella hinder handlar exempelvis om regelsystem, om budgetfrågor, samt om administrativa gränsdragningar. Kulturella hinder beskrivs närmare under kategorin samsyn.

Danermark (2000) lyfter fram tre centrala faktorer i styrningen av en verksamhet som påverkar förutsättningarna för samverkan, dessa är:

 Kunskaps- och förklaringsmässiga faktorer - de yrkesverksamma har olika utbildning och därmed olika sätt att se på problemet och olika idéer hur det ska lösas.

 Formella och informella regler - regelverk, såsom lagstiftning, regelsystem, och avtal som ibland ser olika ut inom samma organisation.

 Organisatoriska förhållanden – personalen kan möta personen utifrån olika organisatoriska positioner. Lärare som möter barn under flera års tid får en relation både till barnet och till vårdnadshavarna vilket påverkar vad som beslutas och vem som har rätt att besluta.

För att en framgångsrik samverkan ska fungera på ett bra och tillfredställande sätt är det viktigt att dessa tre faktorer beaktas och analyseras i en organisation. Att samverka är en process som är lärorik för de inblandande och där känslor, makt och inflytande är viktiga faktorer. Ledningen i organisationen har en viktig roll i all den samverkan som sker i en organisation och det är viktigt att den är aktiv och insatt i vad som sker. Brister på detta område kan få förödande konsekvenser (Danermark, 2000).

Struktur

För att en samverkan ska vara framgångsrik krävs att det finns en tydlig struktur med tydliga mål. Reglerna för elevhälsoteamets verksamhet ska vara klara och det ska framgå vem som ska göra vad. En samverkan som bygger på en sådan struktur fungerar bättre än en samverkan som är personbunden. ”Det innebär även en tydlighet vad det gäller mål, målgrupp, yrkesroller, arbetsfördelning och rutiner för samverkan” (Myndigheten för skolutveckling m.fl. 2008 s 17). Oklarheter kan leda till hinder i samverkan. I rapporten: Strategier för samverkan – kring barn och unga som far illa eller riskerar att fara illa och Skolverkets (2009) rapport:

Kraften av samverkan, framgår att avtal, riktlinjer och handlingsplaner behövs för att en bra struktur kring samverkan kan byggas upp.

Samverkan sker på många olika sätt inom skolan och mellan olika yrkesgrupper.

Inom skolan arbetar olika professioner i team vilket är en central del av arbetet.

Danermark och Kullberg (1999) har utvecklat en teoretisk modell kring samverkan. De identifierar tre faktorer som starkt påverkar samverkan. Dessa är organisatoriska former, regelsystem och kunskapstraditioner. Genom att lyfta fram dessa faktorer vill Danermark (2004) tona ner psykologiska och individuella förhållanden, som ibland kan benämnas som ”personkemi”. I stället menar han att lyckosam samverkan i första hand inte bestäms av ”personkemi” utan av mer grundläggande strukturella förhållanden. I boken: Samverkan – himmel eller

18

helvete, påtalar Danermark (2000) vikten av att personkemins betydelse bör tonas ner då den riskerar få förödande effekter. Andra viktiga faktorer att lägga märke till är maktaspekter som även kan kategoriseras som inflytande, kontroll och delaktighet. Makt och maktutövning finns alltid med i bilden men det är inte alltid som vi är medvetna om detta. Främjande faktorer för god samverkan är: tid för samverkan, kunskap om varandra och det man samverkar om, ledningens stöd, samt ett respektfullt bemötande.

Samsyn

En gemensam samsyn innebär att det finns en gemensam värdegrund samt respekt för att teamet representerar olika kompetenser. Att teamets medlemmar kan enas om att det finns ett gemensamt problem som behöver diskuteras och arbetas vidare med. Olikheten och en respekt för de olika kompetenserna är styrkan i ett team.

Vidare, menar Skolverket (2009), handlar samsyn om att det finns en gemensam problemförståelse och att yrkesrollerna är tydliga. Vidare krävs en tillit för varandras kompetens och en förståelse för de olika uppdrag som följer med de olika kompetenserna. Olikheterna är styrkan i en fungerande samverkan.

Samverkansfrågorna är av speciell betydelse för barn i utsatta situationer och det är viktigt att det finns förutsättningar för att kunna arbeta kring gemensamma uppdrag som anmälningsplikten. Det är komplexa problem och förhållanden som skall hanteras av skolan och som mött barn som far illa. Problematiken kräver tillgång till olika slags kompetens och resurser. Av propositionen: Stärkt skydd för barn i utsatta situationer (2002/03:53), framgår att för att samverkan skall vara framgångsrik måste den vara förankrad hos ledningen i de olika förvaltningarna.

En annan viktig förutsättning för att kunna arbeta effektivt tillsammans är att det finns en ömsesidig respekt mellan aktörerna i teamet, att alla är förtrogna med varandras kompetenser samt att det finns tydliga mål och arbetsformer som är väl fungerande i teamet. Ett etiskt förhållningssätt är även det viktigt både för elevhälsoteamet och för respekten för den enskilda eleven och hens familj.

Myndigheten för skolutveckling m.fl. (2008) beskriver att kulturella hinder delvis hänger samman med strukturella hinder. Detta kan innebära att professioners olika utbildningar, attityder och sätt att värdera situationer kan skapa hinder i samverkan. Det kan även innebära att kunskaper om hur man arbetar med andra professioner skiljer sig åt. Olikheterna kan orsaka spänningar som dess bättre kan förebyggas genom att de identifieras och lyfts fram för analys och diskussion.

Kulturella hinder hänger samman med de strukturella hindren på så sätt att regelsystemen ofta leder till olika sätt att se på patienten, klienten, eleven, den misstänkte osv. Dessa hinder förstärks när de inblandade har olika utbildningsbakgrund, språkbruk, attityder och värderingar som försvårar kommunikation och samverkan.

Danermark och Kullberg (1999, s 54), menar att följande förhållanden kan hindra samverkan.

Vagt formulerade mål

19

Olika kunskapstraditioner och professionella mål Olika ekonomiska intressen

Skilda organisatoriska strukturer Oklar ansvarsfördelning

Asymmetrisk relation mellan de samverkande Skild etisk praxis

Dålig samordning Hög personalomsättning Stor arbetsbelastning

Samverkan kan när regelverk blir alltför konkreta och detaljerade leda till att professionella aktörer upplever ett minskat handlingsutrymme och med detta ett mindre område att samverka kring. I en antologi från 2013 (Axelsson & Bihari Axelsson, Red. 2013) belyses detta i termer av fragmentering, en företeelse som skapar behov av samverkan, men som samtidigt lägger hinder i vägen för en sådan. Här påminner analysen om Lipskys (2010) presentation av gräsbyråkraternas handlingssituation. Jag ska med hjälp av denna analysmodell belysa mina empiriska resultat om hur elevhälsoteamen i grundskolan samverkar vid misstänkt omsorgssvikt.

5. Metod

I följande text och under följande rubriker kommer jag att beskriva mitt val av metod och genomförandet av studien, min vetenskapsteoretiska utgångspunkt, förförståelse av ämnet, val av undersökningsinstrument, urval och urvalskriterier, avgränsningar, tillvägagångssätt vid datainsamlingen, bearbetning av data och analysmetodik, vetenskapskriterierna: validitet, reliabilitet och generaliserbarhet samt etiska överväganden följda av några metodologiska reflektioner.

Mitt huvudintresse ligger på barn som far illa och hur goda krafter kan mobiliseras för att hantera detta. En andra fokusering ligger på skolan och där på de elevhälsoteam som försöker identifiera problematiken, förstå dess orsaker och finna vägar ut ur densamma.

En hel del finns redan gjort kring detta och ett stort antal lokala projekt har sjösatts i regi av främst socialtjänst och skola. I elevhälsoteamet återfinns en bred professionalism som i samverkan förväntas kunna lämna bidrag till effektivare hantering av problematiken. Samtidigt har situationen komplicerats av den specialisering som präglar dagens samhälle. Allt fler vägval sker i en föränderlig och allt komplexare värld vilket bl.a. innebär att samhället tvingas nöja sig med teorier av begränsat omfång och begränsad varaktighet. I en allt mer komplex värld ökar behovet av modifierad eller rent av ny teoribildning och metodologiskt sett ökar behovet av samspel mellan nya data och ny teori. I vetenskapsteoretiska termer innebär denna utveckling att valet mellan deduktiva (testande) och induktiva (upptäckande) ansatser börjar avlösas av ett samspel kännetecknat av retroduktion (Ragin, 1994).

Jag har valt att arbeta med en metod som speglar detta växelspel mellan data och teori. Det innebär en hållning som associerar till pragmatismens rekommendation

20

att teoretiska analyser bör vara användbara. I den analys som följer kommer jag att utnyttja en teoretisk karta som konstruerats i möten mellan den forskning som tagit fram formativa samverkansmodeller vid universitetet i Örebro (Danermark et al. 2009), och Skolverket, en ambition som förankrats lokalt i en rad kommuner i form av försöksprojekt.

5.1 Val av metod och genomförandet av studien

Studien har genomförts med en kvalitativ fenomenologisk metod där fenomenet

”information om misstänkt omsorgssvikt” har undersökts genom intervjuer med personal i olika elevhälsoteam. En kvalitativ forskningsansats innebär att intervjumetoden har fokus riktat mot informanternas uppfattningar och synsätt (Bryman 2011). Vidare strävar metoden efter att klarlägga hur de ovan beskrivna begreppen styrning, struktur och samsyn samverkar vid elevhälsoteamens diskussioner om misstänkt omsorgssvikt. Hayes (2000, s 170-171) beskriver detta som: ”what qualitative analysis can do is to provide us with much richer information about the topic we are investigating. It allows us to avoid regarding a human activity as a simplistic, robotic action without motives or thought, and enables us to identify some of its complexity. As a result, we can gain a much deeper understanding of our topic, and one which reflects the complexities of human experience much more accurately”. Det är informantens upplevelser som jag har försökt förstå och tolka. Trots att antalet informanter varit begränsat, förväntas intervjuer av detta slag ge information av betydelse om det fenomen som undersöks.

Före genomförandet av intervjuerna skickades ett mejl ut med hjälp av elevhälsans chef. Via detta mejl tog jag kontakt med det antal informanter jag önskade. Rektorerna var lite svårare att komma i kontakt med och jag fick hjälp med att hitta dem via kollegor. De rektorer och den elevhälsopersonal som föll bort var de rektorer som inte arbetar inom grundskolan. Likaså den elevhälsopersonal som endast arbetade med elever på högstadiet, i förskolan eller hade andra uppdrag inom skolan. Likaså föll personal från särskolan bort då den är en liten verksamhet. Undersökningen baseras på grundskolan även om de personer som intervjuats kan ha erfarenhet av integrerade elever i särskolan och dess ärenden kan ha varit aktuella i elevhälsoarbetet. Det bör även nämnas att elevhälsans personal många gånger arbetar på flera skolor vilket kan inbegripa både, låg- mellan- och högstadiet.

5.2 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt

Studien följer huvudspåren i fenomenologisk metodik. Den fenomenologiska ansatsen bottnar i ett filosofiskt perspektiv, Husserls livsvärldsteori som innebär att vi inte kan fånga beskrivningen av det objektiva utan endast människors upplevelser av det samma (refererad i Bengtsson, 2005). Metoden innebär m.a.o.

att människan inte förmår fånga en beskrivning av det verkligt objektiva utan får nöja sig med att beskriva en enskild individs upplevelse av en speciell händelse eller ett speciellt fenomen. Kvale (1997 s 55) menar att: ”Fenomenologin är ett försök till direkt beskrivning av upplevelsen, utan hänsyn tagen till upplevelsens ursprung eller orsak”. Att få en ny syn på något och inte ta saker för givna är det centrala. En viktig förutsättning för fenomenologin, enligt Alvesson och

21

Sköldberg (2008), är den personliga upplevelsen hos den enskilda individen och i en studie med denna metodik är dess fokus fenomenvärlden.

Kvale och Brinkmann (2014) menar att det centrala och viktiga i den fenomenologiska metodiken är en fokusering på innebörden i det som förmedlas av informanterna. Vidare anser Kvale och Brinkmann att verkligheten utgörs av människors uppfattningar om vad de anser den vara. Avsikten är att skildra världen så som den upplevs av enskilda individer utifrån det perspektiv de har av världen och de olika sociala sammanhang de befinner sig i. Jag har lyft fram teammedlemmarnas upplevelser av elevhälsoteamens diskussioner om misstänkt omsorgssvikt, utifrån deras egna perspektiv. Fenomenologins röda tråd är, som Bengtsson (2005 s 11) uttrycker det, att "gå tillbaka till sakerna själva" och studera vad som är karaktäristiskt. I mitt fall innebär detta att jag har studerat hur företrädare för olika professioner i skolan uppfattar fenomenet anmälningsplikt.

En fenomenologisk dataanalys innebär att forskaren metodologiskt använder sig av reduktion. Det vill säga att forskaren analyserar de teman som observeras samt olika begrepp för att försöka hitta de innebörder som kan vara viktiga (Dahlberg, Dahlberg & Nyström, 2008). Olika teman kan lyfta fram mönster i intervjusvaren.

Fenomenologin uppvisar släktskap med en rad kvalitativa metoder som hermeneutik (Alvesson & Sköldberg, 2008). Grounded Theory (Glaser & Strauss, 1967) och Kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman, 2004). Ett ställningstagande som är gemensamt för dessa är att kunskapen om människor och mänskliga relationer bör vara grundad i verkligheten. Vidare syftar fenomenologin och hermeneutiken båda till fördjupad förståelse, men medan fenomenologin fokuserar beskrivningar ligger hermeneutikens fokus på tolkning.

I den avslutande diskussionen låter jag min empiri möta min analyskarta;

samverkansmodellen.

5.3 Förförståelse av ämnet

Förförståelse är en central punkt i fenomenologiskt inspirerad metodik. I klassiska studier brukar det lilla barnet framhållas som en förebild eftersom hens erfarenheter inte lägger hinder i vägen för kreativa observationer. Senare års forskning har mjukat upp denna bild och i vissa situationer kan förförståelse betraktas som något positivt – både i sin praktiska och teoretiska tappning.

I mitt fall går det inte att komma ifrån att jag har en ganska stor förförståelse av hur det är att arbeta i ett elevhälsoteam. Jag ingår själv i tre olika team vid tre olika skolor och har även arbetat på andra skolor där jag ingått i teamarbete. När jag arbetade som socialsekreterare ingick jag i den rollen i ett elevhälsoteam eftersom socialtjänsten i den kommunen arbetade mot olika skolor och ingick i deras respektive team. Padgett (1998. s 41) skriver angående förförståelse att:

The most immediate concern for the researcher is emotional. Because we are engaged in the same emotionally intense encounters as our respondents, it would be impossible to avoid experiencing ups and downs during fieldwork.

Furthermore, we experience many such encounters over a period of time with different respondents, so the cumulative impact of intensive field research can be exhausting (a.a).

22

I egenskap av intervjuare försökte jag vara så neutral som möjligt under intervjun och avstå från att föra över mina åsikter på personen som blev intervjuad.

5:4 Intervjuernas struktur och genomförande

Intervjuernas ingångsfrågor var identiska och fördelade på teman, baserade på de tre begreppen styrning, struktur och samsyn. Detta gav informanterna likvärdiga chanser att formulera sin åsikt om samma frågor. Jag försökte därmed ”täcka in”

de uppfattningar som belyser fenomenet. Kvale och Brinkman (2014, s 148) menar: ”att tematisera en studieguide innebär att man klargör syftet med studien –

”studiens varför”. Målsättningen har varit att nå fram till hur innehållet i en företeelse eller ett objekt uppfattas. Frågorna har öppnat för flera svarsmöjligheter vilket har givit informanterna möjlighet att själva berätta om sina upplevelser utan alltför stor styrning från intervjuaren (se bilaga 1).

Intervjuaren ansvarar för att bygga upp en trevlig miljö där informanten känner att hon eller han önskar prata om sina upplevelser och känslor kring temat (Kvale, 1997). Informanten har haft stor frihet att utforma sina svar som han eller hon vill.

Frågorna har ställts i den ordning de finns nedskrivna (se bilaga 1). Under intervjuerna har svaren checkas av för att se till att inte något tema missats under samtalets gång. Genom att använda samma teman vid samtliga intervjuer har säkerställts att alla informanters intervjuer haft samma strukturella utgångspunkt (Brinkmann & Kvale, 2014). Intervjuaren har kunnat ställa frågor om hur och varför. Meningen har varit att intervjun ska försöka beskriva och förstå meningen hos centrala teman i informantens livsvärld (Kvale & Brinkman, 2014, s 46).

Frågorna har varit öppna vilket gett möjlighet att utvinna ny kunskap. En svårighet med kvalitativa intervjuer är att det kan vara svårt att förbereda sig inför dem då man bör anpassa sig till informantens samtalsordning.

”Forskningsintervjun är en mellanmänsklig situation, ett samtal mellan två parter om ett tema av ömsesidigt intresse. Det är en specifik form av mänskligt samspel där kunskap utvecklas genom en dialog” (Kvale, 1997 s 117-118).

5.5 Urval och urvalskriterier

Jag har valt att närmare studera personal i ett antal elevhälsoteam i en mindre västsvensk kommun med cirka 65000 invånare. Jag använde mig av ett bekvämlighetsurval. Bekvämlighetsurval innebär att intervjuaren väljer ut personer att intervjua och tanken är att de ska vara lätta att få tag på (Bryman, 1997). Utifrån denna princip har jag sammanlagt intervjuat nio personer. Tre kuratorer, två rektorer, tre skolsköterskor och en psykolog, intervjupersoner som i denna studie benämns med fingerade namn för att skydda deras integritet. Att hänvisa till fingerade namn fyller funktionen att göra berättelserna mer levande.

Rektorerna har en viktig roll inom skolan. De ansvarar för att eleverna når kunskapsmålen samt att det sker uppföljningar och utvärderingar i förhållande till de nationella målen. Rektor är samtidigt pedagogisk ledare för pedagoger och annan personal som inte är centralt anställda (2 Kap 9-10§§ Skollagen). Därför påverkas elevhälsoteamet om rektor undviker eller drar sig för att diskutera elevhälsofrågor och fatta beslut. Detta kan i sin tur leda till att övriga i elevhälsoteamet pratar sig samman kring hur man ska lösa en viss situation och ibland fatta beslut utan rektors vetskap. Ibland kan dessa diskussioner nå

23

rektorerna och ibland inte. Ibland uppstår samarbetsproblem när rektorerna inte får använda sin kompetens och slutligen blir det den individuella eleven som blir lidande av ett dåligt arbetsklimat. Rektors engagemang och delaktighet är m.a.o.

viktig. Detta indikeras bland annat genom strukturinriktade rutiner och genom aktiv medverkan vid möten. En svårighet för rektorerna och elevhälsans personal kan vara gränsdragningsproblemen. Det är viktigt att ingen elev faller mellan stolarna och att samspelet med externa aktörer fungerar.

Förutom rektorer arbetar inom kommunens elevhälsovård skolsköterskor, psykologer, kuratorer samt specialpedagoger. Jag valde att inte intervjua specialpedagogerna eftersom tillgången till specialpedagogisk kompetens varierar vid de olika skolorna. Många gånger har denna personal också rektorn som arbetsgivare vilket kan göra att de hamnar i en beroendeställning till denne. Övrig personal inom elevhälsan har en utomstående chef vilket gör att de kan föra barnets talan utan att hamna i beroendeställning till rektor. De övriga kategorierna, förutom rektorerna, arbetar på flera skolor där de ingår i olika elevhälsoteam.

Anledningen till att jag inte valt att intervjua lärare eller fritidspersonal är att de sällan är med i diskussionerna när det gäller anmälningsplikten. De diskuterar ofta med någon ur elevhälsoteamet om det finns oro för omsorgssvikt kring deras elev, men vid tveksamma bedömningar är det oftast elevhälsoteamet som diskuterar hur skolan ska gå vidare. Oftast kommer de första signalerna från lärare, lärarassistenter och fritidspedagoger om att något inte riktigt står rätt till och då signalerar de till elevhälsoteamen som fastställer om oron ska leda till att en orosanmälan till socialtjänsten.

5.6 Avgränsningar

Studien fokuserar på att belysa hur samverkan i grundskolan fungerar kring frågor rörande anmälningsplikten. Detta innebär att det inom ramen för studien inte är möjligt att belysa hur anmälan tas emot av socialtjänsten och vilka konsekvenserna kom att bli även om detta hade varit intressant att belysa.

5.7 Tillvägagångssätt vid datainsamlingen

Insamlandet av data har skett genom intervjuer med nio personer. För att säkerställa kvalitén gjordes en provintervju med en skolsköterska. Jag ville se om det var något som saknades och om frågorna gav svar på det jag önskade veta. Jag fick även möjlighet att pröva inspelningstekniken. Intervjuguiden strukturerades genom sina huvudfrågor. Under dessa fanns följdfrågor som jag kunde använda mig av om inte svaret framkom då informanten talade fritt.

Intervjuerna varande i 25 - 70 minuter. De genomfördes på olika plaster beroende på informantens önskemål. Vissa intervjuer genomfördes på arbetsplatserna medan andra genomfördes i ett lånat rum som kommunen hade tillgång till. De olika miljöerna kan ha haft inverkan på intervjusituationen. Jag var vid intervjutillfället väl förberedd. Samtliga intervjuer inleddes med en fråga om informanterna tagit del av det informationsbrev som skickades ut då intervjun bokades.