• No results found

- En studie över hur lärare uppfattar att de arbetar med att utveckla elevers förhållningssätt gentemot funktionshindrade.

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "- En studie över hur lärare uppfattar att de arbetar med att utveckla elevers förhållningssätt gentemot funktionshindrade. "

Copied!
45
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

2009:031

E X A M E N S A R B E T E

"Man ska nog inte kalla dem CP, typ"

En studie över hur lärare uppfattar att de arbetar med att utveckla elevers förhållningssätt

gentemot funktionshindrade

Maria Svanborg Martin Thorén

Luleå tekniska universitet Lärarutbildning

Allmänt utbildningsområde C-nivå Institutionen för Pedagogik och lärande

(2)

”Man ska nog inte kalla dem CP, typ”

- En studie över hur lärare uppfattar att de arbetar med att utveckla elevers förhållningssätt gentemot funktionshindrade.

Maria Svanborg Martin Thorén

HT-08

Luleå Tekniska universitet

Lärarutbildningen

Allmänt utbildningsområde C-nivå Institutionen för pedagogik och lärande

Handledare: Greta Rova-Lindberg Vetenskaplig handledare: Åsa Gardelli

(3)

Abstract

Syftet med denna uppsats var att beskriva och analysera hur lärare uppfattar att de arbetar med att utveckla elevers förhållningssätt gentemot elever med funktionshinder. Vi ville även se om de föreligger några skillnader i undervisning mellan skolor som har en särskola i sin närmiljö respektive inte. För att undersöka detta besökte vi fyra skolor i Norrbotten och genomförde intervjuer med både lärare och elever samt gjort en enkätundersökning bland eleverna.

Resultatet visade att det finns brister i lärarnas sätt att arbeta med frågor som rör funktionshinder. Resultaten visade också att det inte föreligger speciellt stora skillnader i att arbeta med frågor som rör funktionshinder beroende på om det finns en särskola i närmiljön eller inte.

Nyckelord: Funktionshinder, integrering, inkludering, förhållningssätt

(4)

Förord

Vi vill börja med att tacka vår handledare Greta Rova-Lindberg för hennes positiva inverkan.

Allt stöd och all uppmuntran som hon gett oss har lett oss framåt i arbetet.

Sedan vill vi tacka alla lärare och elever som medverkat i vår undersökning genom att låta oss ta del av sina tankar och funderingar. Utan er skulle det inte blivit någon undersökning.

Vi skulle även vilja tacka våra sambos som hjälpt oss med arbetet genom korrekturläsning och andra råd, vi vill även tacka er för ert tålamod och för att ni utan att klaga stått ut med oss under dessa veckor.

Vi vill också passa på att tacka varandra för ett gott samarbete.

Luleå januari 2009

Martin Thorén och Maria Svanborg

(5)

Innehållsförteckning

 

INLEDNING ... 1 

1.  BAKGRUND ... 2 

1.1  BEGREPPSDEFINITION... 2 

1.2  TIDIGARE FORSKNING... 3 

1.3  FÖRANKRING I STYRDOKUMENTEN... 8 

1.4  TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER... 10 

2.  SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 11 

3.  METOD... 12 

3.1  URVAL... 12 

3.2  KVALITATIVA ENKÄTER... 12 

3.3  KVALITATIVA INTERVJUER... 13 

3.4  FORSKNINGSETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN... 14 

3.5  BORTFALL... 15 

3.6  GENOMFÖRANDE... 15 

3.7  ANALYS OCH TOLKNING... 17 

4.  RESULTAT ... 19 

4.1  SAMMANSTÄLLNING AV ENKÄTER... 19 

4.2  SAMMANSTÄLLNING INTERVJUER... 23 

4.3  RESULTATSAMMANFATTNING... 27 

5.  DISKUSSION ... 29 

5.1  METODDISKUSSION... 29 

5.2  RESULTATDISKUSSION... 31 

5.3  AVSLUTANDE DISKUSSION... 35 

5.4  FÖRSLAG PÅ VIDARE FORSKNING... 36 

LITTERATURLISTA ... 37 

BILAGA 1 - ENKÄT ... 39 

BILAGA 2 - INTERVJUFRÅGOR ... 40 

(6)

Inledning

Då vi båda tidigare har läst specialpedagogik känner vi att vårt examensarbete bör handla om något som rör detta ämne. Under vår genomgång av tidigare forskning fann vi att det redan skrivits mycket kring bemötande av människor med funktionshinder, men inte hur arbetet kring förhållningssättet kan ske i skolan. Vi anser att skolan har en viktig del i utvecklandet av elevernas förhållningssätt gentemot andra då eleverna tillbringar en stor del av sin tid i skolan samt då det står inskrivet i Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) att vi som pedagoger ska göra eleverna till medvetna medborgare:

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. (Lpo 94:3)

Därför har vi valt att skriva vårt examensarbete om hur lärare arbetar med att utveckla elevers förhållningssätt gentemot funktionshindrade.

Titeln på vårt arbete är ett citat ur en av våra elevintervjuer där en pojke svarar på frågan hur människor med funktionshinder ska bemötas. Vi väljer att kalla vårt arbete för ”man ska nog inte kalla dem CP, typ” efter hans svar, då vi tycker att det speglar hur elever i skolan idag bemöter funktionshindrade.

Idag ersätter begreppet funktionsnedsättning det tidigare använda begreppet funktionshinder.

Ordet funktionshinder kan enligt vår mening tolkas negativt då det tenderar att fokusera på just ordet hinder medan funktionsnedsättning enligt oss låter positivare då det tydligare framgår att det rör sig om en nedsättning och inte ett hinder. Då ordet funktionsnedsättning är nytt och ännu inte etablerat i folkmun har vi valt att genomgående använda oss av ordet funktionshinder i detta arbete. Därför förklarar vi båda dessa begrepp i begreppsdefinitionen.

(7)

1. Bakgrund

Detta avsnitt inleds med en definition av begreppen funktionshinder, funktionsnedsättning och handikapp. Därefter följer en genomgång av för uppsatsen relevant tidigare forskning.

Sedan följer en koppling till de gällande styrdokumenten, här lyfts Läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo94), Skollagen, Salamancadeklarationen, Förenta Nationernas:s (FN) Standardregler och Arbetsmiljölagen. Avsnittet avslutas med teoretiska utgångspunkter

1.1 Begreppsdefinition

Med begreppet funktionshinder syftar vi på International Classification of Functioning, Disability and Health:s (ICIDH) och Handikappombudsmannens (HO) definition av

begreppet. Med begreppet funktionsnedsättning syftar vi på FN:s standardreglers definition av begreppet.

ICIDH var ett försök av World Health Organization (WHO) att få en internationell definition av begreppet ”disease”. Där står följande att läsa:

In the context of health experience, a handicap is a disadvantage for a given individual, resulting from an impairment or a disability, that limits or prevents the fulfilment of a role that is normal (depending on age, sex and social and cultural factors) for that individual (Söder, 1988:28)

ICIDH:s definition från 1982 menar att handikapp är en skada som på något sätt gör det svårare för en enskild individ att delta fullt ut i samhällslivet. Efter att denna definition togs i bruk har den blivit kritiserad för att den lägger för stort fokus på medicinska frågor. Kritiken ledde till att WHO utarbetade en ny version där klassificeringssystemet har omarbetats. Den nya versionen av klassificeringssystemet fokuserar på individens förutsättningar och omgivningens påverkningar (Brodin & Lindstrand, 2004). Vi har dock valt att använda oss av 1982 års version då den är mer överskådlig.

HO:s definition:

Funktionshinder är varaktiga fysiska, psykiska eller begåvningsmässiga begränsningar av en människas funktionsförmåga. Kan bero på skador eller sjukdomar som fanns vid födseln eller uppstått senare. Kan förväntas uppstå i framtiden. Kan vara synliga eller dolda. Kan vara mer eller mindre omfattande. (Sätt stopp för diskriminering i skolan, Handikappsombudsmannen 2006:7)

FN:s Standardregler:

Begreppet "funktionsnedsättning" innefattar ett stort antal olika funktionshinder i befolkningsgrupper överallt i världen. Människor kan ha funktionsnedsättningar på grund av fysiska eller intellektuella skador eller sjukdomar, syn- eller hörselskador eller -sjukdomar, medicinska tillstånd eller mentalsjukdomar. Sådana skador, tillstånd eller sjukdomar kan vara av bestående eller övergående natur.

"Handikapp" avser förlust eller begränsning av möjligheterna att delta i samhällslivet på samma sätt som andra. "Handikapp" beskriver mötet mellan människor med funktionsnedsättning och omgivningen. Syftet är att fästa uppmärksamheten på brister i miljön

(8)

och inom olika samhällsområden, exempelvis brister i information, kommunikation och utbildning som hindrar människor med funktionsnedsättningar från att delta på lika villkor.

(United Nations Standard rules 1993:6)

1.2 Tidigare forskning

Att arbeta med att motverka kränkande behandling

Materialet Olikas lika värde (2003) är utgivet av Myndigheten för skolutveckling, en myndighet som sedan 1 oktober 2008 ingår i Skolverket.

Materialet Olikas lika värde behandlar hur skolan kan arbeta för att undvika kränkande behandling. Myndigheten för skolutveckling skriver att det sociala tryckets normer bildas under barnens tid i skolan. Normerna bildas på skolan genom umgänge med elever och lärare men också genom massmedia, TV och film. Det sociala trycket visar sig när elever följer respektive inte följer de sociala normer som bildas på skolan. De elever som inte följer normerna kan komma att utsättas för både psykisk och fysisk mobbning och då blir det sociala trycket extra märkbart.

Kränkande behandling var ett naturligt inslag i skolan för bara 50 år sedan. De yngre eleverna skulle kränkas både psykiskt och fysiskt av äldre elever och lärare för att veta sin plats i skolan. På skolgården var det slagsmål som avgjorde vilken plats eleverna senare kom att ha i klassen, den som vann flest slagsmål hade högst ställning. Skamvrå och ”dumskyltar” var naturliga inslag. Enligt Myndigheten för skolutveckling ser skolan idag helt annorlunda ut, eleverna skall nu lära sig att alla har lika värde.

Skolan har alltså ett tydligt demokratiskt uppdrag. Den ska förmedla, förankra och gestalta demokratiska värden och motverka alla former av kränkande behandling. De ska ge kunskaper om demokrati och värdegrund och verka för demokartiska arbetsformer (Myndigheten för skolutveckling: Olikas lika värde 2003:11)

Myndigheten för skolutveckling menar att motverka kränkande behandling är en del i det demokratiska uppdraget som skolan har, och det ska genomsyra hela verksamheten. Arbete med att motverka kränkande behandling måste beröra alla på skolan eftersom kränkningar oftast handlar om samspelet mellan individ och miljö.

Enligt Myndigheten för skolutveckling måste ledningen i skolan vara tydlig när det gäller arbetet med kränkande behandling. Mål och krav skall vara klara och tydliga och alla i skolan skall ha ett demokratiskt förhållningssätt. Rektorn måste känna att denne får stöd från ledningen och skolan och kommunen skall skaffa sig ett bättre samarbete.

Hur stora elevgrupperna är spelar stor roll i arbetet med att motverka kränkande behandling, det behövs mer arbete i större klasser på större skolor. Eleverna trivs bättre på mindre skolor.

Det är viktigt att det finns vuxna på skolan som eleverna kan prata med, speciellt lyfts det fram i Olikas lika värde att skolsköterskor, fritidspedagoger och kuratorer ska finnas på skolan. Tiden lyfts också fram som viktig, det gäller att få tid att arbeta med eleverna och se till allas behov. Personalen på skolan måste dela samma helhetssyn och förhållningssätt, tillsammans måste hela skolan arbeta förebyggande och långsiktigt. Handlingsplaner och mål är viktiga, mål som eleverna själva förstår. Skolan måste arbeta med att främja jämställdheten och det måste finnas tillfälle för eleverna att samtala både med varandra och med vuxna, det

(9)

är också viktigt att de får tillfälle att reflektera. För att allt ovanstående ska fungera behövs kunskap och kompetens på skolan. Kunskap om hur skolan arbetar med värdegrunden och engagemang. Eleverna måste också själva få vara med och bestämma för att få en möjlighet att lära sig arbeta demokratiskt. I slutet måste det ses tillbaka på arbetet och funderas över vad som kan göras annorlunda till nästa gång.

Hur barn uppfattar personer med funktionshinder

Maria Lawenius publicerade 1998 en rapport om hur barn tänker kring handikapp och personer med funktionshinder. Rapporten är uppdelad i två delar varav den första delen (rapport 1) beskriver bakgrund och vad rapporten ska innehålla. Den andra delen (rapport 2) beskriver metoden, undersökningarna och resultatet.

Lawenius skriver i sin rapport Barns tankar kring handikapp och personer med funktionshinder rapport 1+2 om hur barn uppfattar funktionshinder och handikapp. Hennes rapporter syftar till att undersöka vilka effekter integrering har på barns uppfattningar och attityder till personer med funktionshinder. Författaren har genomfört en undersökning där hon gjort intervjuer kring begreppen handikapp, funktionshinder, hälsa och sjukdom.

Undersökningen genomfördes i ett försök att se hur skolbarn uppfattar handikapp och funktionshinder. Lawenius genomförde dessutom en undersökning där hon försökte se om det förelåg skillnader i beskrivning av handikappade på en skola med integrerad särskola och en skola utan integrerad särskola.

Författaren anser att tanken med att integrera personer med funktionshinder är både att förbättra livsvillkoren för personer med funktionshinder men också att samhället får en ökad kunskap om funktionshinder och ökad förståelse för personer med funktionshinder. Lawenius menar att kunskapen om och förståelsen för personer med funktionshinder varierar från samhälle till samhälle, därför går det inte att hitta en universell definition på funktionshinder då kulturer skiljer sig åt.

Attityderna och uppfattningarna som barn har till personer med funktionshinder skiljer sig enligt Lawenius mycket mellan pojkar och flickor. Enligt Lawenius rapport är pojkar snabbare på att identifiera avvikande beteende medan flickorna är mer toleranta och ser avvikande beteende som normalt. Barn med funktionshinder tillskrivs ofta negativa egenskaper och de är inte lika accepterade som tillexempel färgade barn. Förklaringen som ges till detta är att barnen inte tycker att det är lika lätt att leka med personer som sitter i rullstol och det ger negativa effekter på hur de ser på dessa personer.

Resultatet från undersökningen som genomfördes genom intervjuer av skolbarn visar att barnen använder olika aspekter då de definierar handikapp. Sammanfattningsvis delar Lawenius (1998) upp dessa i 4 kategorier:

1. Effekter av vad det innebär att vara funktionshindrad, tillexempel att den som är funktionshindrad sitter i rullstol och inte kan gå.

2. Fokuserar på skadorna, tillexempel att de handikappade har benbrott.

3. Definierar handikapp som en samlingsterm för avvikande från vad som anses vara normalt.

4. Vissa definierar handikapp med utgångspunkt från yttre attribut såsom nyttjande av hjälpmedel, ovanligt utseende och avvikande beteende.

(10)

I rapport 2 beskriver Lawenius den andra undersökningen där hon jämför en skola med integrerad särskola med en utan integrerad särskola. Hon jämför vilka skillnader det finns i att beskriva personer med handikapp. Under dessa undersökningar fick hon fram två ord som beskrev den handikappade:

Ensam – har många vänner, där de integrerade eleverna uppfattar den fysiskt handikappade som mer ensam än vad icke integrerade elever gör, och ordparet envis – Medgörlig där de icke integrerade eleverna i större utsträckning menar att den fysiskt handikappade är medgörlig (Lawenius, 1998:11).

Lawenius ser skillnader i attityder mot personer med funktionshinder beroende på om barnen har någon person med funktionshinder i sin närhet.

De som säger sig känna personer med funktionsnedsättningar avger mer positiva omdömen än de som uppger sig ej känna någon handikappad. Framför allt är bedömningarna mer positiva i socialt värderade ordpar, såsom lättlurad – klipsk, ordningsam – slarvig, flitig – lat, påhittig – trög, pigg – trött. (Lawenius, 1998:11).

Lawenius för också fram att det finns skillnader mellan hur pojkar och flickor bemöter personer med funktionshinder.

När det gäller elev i behov av rullstol anger pojkarna ett signifikant längre önskat avstånd än flickorna. Vid dessa närhetsbedömningar återfinns inga signifikanta skillnader mellan de elever som går i skola med integrerade särskolelever och elever från övriga skolor. De elever som säger sig känna en person med funktionsnedsättning anger önskad större närhet till elever med såväl fysiskt som psykiskt funktionshinder än de som inte känner någon person med handikapp (Lawenius, 1998:12).

Att se olikheter som en resurs i skolan

Tideman, Rosenqvist, Lansheim, Ranagården och Jacobsson (2004) skriver i sin bok Den stora utmaningen, om hur skolan kan arbeta med att se olikheter som en resurs. Tideman med flera genomförde en undersökning för ”att fördjupa kunskapen om olika skolaktörers uppfattningar om varför - och hur – elever definieras som avvikande och om hur undervisningen för dessa elever bör utformas” (Tideman et al., 2004).

I sin rapport för Tideman med flera fram vad elever, föräldrar, lärare, specialpedagoger, skolledare och politiker definierar som avvikande. Eleverna som ses som avvikande och som av någon anledning hamnat i särskola eller får särskilt stöd i skolan ser sig inte själva som avvikande utan det kommer först när de jämför sig med andra. Eleverna ser sig inte som resurser i skolan och tycker inte att skolan använder dem som resurser. De känner sig ensamma eftersom de ofta har undervisning på avskilt ställe. Föräldrarna till eleverna tycker att det är viktigt att skolan arbetar med att stärka självförtroendet på de individer som anses vara avvikande och att det behövs mer resurser till skolan för att kunna möta alla elever.

Klasslärarna menar att de fått mindre tid för att hjälpa alla elever och att det antagligen finns fler och bättre sätt att arbeta på för att få alla elever att nå målen. De tycker att de är dåliga på att se eleverna som en resurs i skolan och i klassrummet och att det skulle bli bättre om hela arbetslaget samarbetar och gör det tillsammans med en specialpedagog. Specialpedagogerna tycker att stora elevgrupper är ett stort problem och det är därför de inte kan ge stöd till alla som behöver, de vill ha undervisning med elever som behöver mer stöd enskilt eftersom det blir mer effektivt. De tycker inte att elevers olikheter ses som en tillgång i klassrummet.

(11)

Enligt skolledarna är skolan en skola för alla som accepterar olikheter och ser olikheterna som en tillgång i skolan. Politikerna tycker att de ger skolan de resurser som de behöver och de vill ta vara på kompetensen som finns på skolan och utveckla den.

Enligt Tideman med flera arbetas det i skolan mycket med att försöka normalisera eleverna och göra dem lika. Skolan arbetar hellre med att skapa lugn och ro och glömmer då att ta tillvara alla elevers olikheter. Skolan försöker rätta till det som ses som avvikande så att de får lugn och ro i klassrummet. Tideman med flera menar att det är viktigt att det arbetas för att skapa en skola för alla och för att göra det måste alla elever gå i skola tillsammans. Om alla går i skola tillsammans i samma skolmiljö så blir idén om allas lika värde tydligare.

Integrering av elever som anses vara avvikande underlättar för de avvikande eleverna genom att de lär sig bättre, klarar vuxenlivet bättre, lär sig interagera med andra, får vänner utan funktionsnedsättning och får en högre intellektuell stimulans. Men eleverna utan funktionsnedsättning får också fördelar genom att de får större förståelse för andra människor, ökar sin medkänsla för dem som har det svårt, accepterar olikheter och får tillgång till pedagogik som annars bara skulle vara för funktionshindrade.

Funktionshindrades sociala situation

Munir (2006) skriver i sin doktorsavhandling att de sociala relationerna kan försvåras med ett funktionshinder. Genom de intervjuer som Munir genomfört har han kommit fram till att personer med funktionshinder har ett mindre socialt nätverk än icke-funktionshindrade personer. Många av de intervjuade berättar att de känner sig misstrodda av sin omgivning, vänner och bekanta har dragit sig undan för att de inte vet hur de ska bete sig eller för att de vill umgås med dem som är lika en själv. Men också de som har ett funktionshinder har en tendens att vilja umgås med andra funktionshindrade eftersom de är mer likasinnade.

Enligt Munir visar andra studier på att människor med någon typ av funktionshinder har en tendens att bli marginaliserade i sin relation till icke- funktionshindrade på grund av en otillgänglig miljö. Förr har funktionshindrade segregerats från samhället genom att placeras i tillexempel specialskolor eller särskilda arbetsplatser. Detta har gjorts på grund av den syn samhället haft på funktionshindrade, idag har samhället en annan syn och försöker integrera funktionshindrade i samhället. Idag fokuseras mer på likheten mellan människor istället för olikheten.

Hill och Rabe (1994) skriver i sin rapport att det är viktigt att barn tidigt möter ”avvikelser” i någon form för att senare inte betrakta dessa som avvikelser. I tidigare studier av icke- handikappades attityder gentemot människor med fysiska handikapp visade det sig att många människor med funktionshinder mötte svårigheter i livet på grund av omgivningens negativa bemötande.

Deras studie visar att fysiska handikapp hos barn ger upphov till ångest, hotfullhet men också empati. Barnen ser framförallt vilka begränsningar som ett handikapp ger och tycker därför att det är annorlunda. Utseendet är en viktig faktor för barn när det gäller att se någon som avvikande, en person med annorlunda ansiktsdrag kan uppfattas som provocerande.

Författarna menar att det är viktigt att pedagogerna hjälper barn att förstå och tolka sådant som de ser som avvikande och konstigt.

(12)

En skola för alla

Göransson, Stéenson, Roll-Pettersson, Stenhammar och Thorsson (2000) presenterar i sin bok Om alla är lika skulle det inte vara roligt resultaten av ett utvecklingsprojekt om samverkan mellan särskola och grundskola som genomfördes i samarbete med riksförbundet FUB.

Projektet syftar till att utveckla en skola där alla barn oavsett förutsättningar har lika möjligheter att delta i det som händer i skolan. I projektet framkommer att det råder olika åsikter om hur skolan skall bemöta olikheter. Göransson med flera visar att åsikterna är spridda även på en och samma skola. Som exempel på detta för de fram ett arbetsenhetsmöte där individers olikheter diskuteras. Under diskussionen framkommer lärare och rektors syn på individer som är avvikande. Dessa åsikter skiljer sig mycket åt. Efter detta exempel ställer sig Göransson med flera frågan om olikheter är en tillgång eller ett problem?

I samma projekt uttrycker en lärare i särskolan att hon anser att personalen inom skolan behöver lära sig om vad som står i de övergripande dokumenten, hon lyfter Salamancadeklarationen som ett exempel. Enligt läraren finns det en stor okunskap bland personalen om vad som står i dessa dokument. I resultaten av projektet framkommer också att lärare i särskolan anser att grundskolans lärare anser att särskolans elever är annorlunda.

”Ilona, lärare i särskolan, upplever ofta att grundskolans lärare stickvis och underförstått visar att de tycker att särskolans elever är annorlunda, inte fattar och bär sig konstigt åt”(Göransson et al., 2000:55).

Att förhållningssätt inte är helt enkelt att arbeta med framkommer i resultatet av projektet En skola för alla. Under ett referensgruppsmöte på en skola uttalar sig en politiker i en referensgrupp på följande sätt ”Förhållningssätt grundas på insikt, man får insikt genom kontakt. Karin håller upp ett papper och säger att hon inte får insikt om skolorna genom att läsa ett papper, man måste gå runt, man måste se”(Göransson et al. 2000:55). Att lärare har stora möjligheter att utveckla elevers förhållningssätt gentemot elever med funktionsnedsättning framkommer i resultaten av projektet en skola för alla. Under ett referensgruppsmöte tar rektorn på skolan upp ett minne från en skola hon arbetat på tidigare:

Hon berättar att hon hade haft en elev med en svår CP-skada. Han dreglade och luktade illa och folk ville inte sitta i matsalen när han var där. Men sedan gjordes ett rullande schema och eleverna fick köra elevens rullstol. Det blev tillslut Magnus – en person, säger hon. Man måste lära känna varandra. Vi har chansen att påverka de ’vanliga’ eleverna, menar hon(Göransson et al. 2000:73).

Göransson med flera lyfter även fram att många elever utan funktionsnedsättning ser ett stort behov av att skolan mer aktivt tar upp och arbetar med frågor som rör funktionsnedsättning.

Detta är något som klart framkommer av utdrag ur en intervju med en flicka som går i 6:an i en grundskola:

[…]det är viktigt att lärarna pratar med de vanliga barnen så att de lär sig att respektera och inte reta barn med handikapp. Det är viktigt att vanliga barn förstår att det är ingenting man rår för, man ska prata om det /…/ Lärarna ska inte bara säga att de inte kan rå för det, de ska berätta varför också tillexempel vad som händer i mammas mage (Göransson et al. 200 :89).

(13)

Att undervisning och information om människor med funktionsnedsättningar kan leda till positiva resultat vittnar en berättelse från en av skolorna som deltog i projektet.

På en av de andra skolorna berättar en lärare från grundskolan att ”En elev i hennes klass verkade känna sig befriad efter det att en av särskolans lärare varit inne i klassen och berättat om särskolan. Hon har en liten bror med Downs syndrom och under informationen kunde hon berätta om det och blev stolt, nu pratar hon ofta om sin lillebror… (Göransson et al.2000:90).

1.3 Förankring i styrdokumenten

1.3.1 Läroplanen och skollagen

I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet Lpo94 finns följande att läsa under punkten skolans värdegrund och uppdrag:

Grundläggande värden

Skolan har en viktig uppgift när det gäller att förmedla och hos elever förankra de grundläggande värden som vårt samhällsliv vilar på. Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män, samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla (Lpo94:3).

Förståelse och medmänsklighet

[…] Ingen skall i skolan utsättas för mobbing. Tendenser till trakasserier skall aktivt bekämpas.

Främlingsfientlighet och intolerans måste bemötas med kunskap öppen diskussion och aktiva insatser (Lpo94:3).

Vidare står under punkten mål och riktlinjer:

Mål att sträva mot:

Skolan skall sträva efter att varje elev-

• respekterar alla människors egenvärde

• tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling samt medverkar till att bistå andra människor

• kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen ( Lpo94:8).

Enligt skollagen och läroplanerna skall alla som arbetar i förskolan och skolan:

• medverka till att utveckla barnens och elevernas känsla för samhörighet, solidaritet och ansvar för människor även utanför den närmaste gruppen

• verka i demokratiska arbetsformer där barn, elever, personal och vårdnadshavare har inflytande och är delaktiga.

• förankra grundläggande demokratiska värden i syfte att utveckla demokratiska samhällsmedborgare

• aktivt motverka alla former av trakasserier och annan kränkande behandling av individer eller grupper

• visa respekt för den enskilda individen, och i det vardagliga arbetet utgå från ett demokratiskt förhållningssätt (Skolverkets Allmänna råd 2006:9).

(14)

1.3.2 Salamancadeklarationen

1994 samlades i staden Salamanca i Spanien representanter för 92 regeringar och 25 internationella organisationer för att diskutera utbildning för alla (Brodin & Lindstrand, 2004). Dessa diskussioner ledde till att Salamancadeklarationen antogs med acklamation den 10 juni 1994. I Salamancadeklarationen framgår det tydligt att det ingår i lärares uppgift att på ett aktivt sätt arbeta för att utveckla ett positivt förhållningssätt gentemot människor med funktionshinder.

För att utveckla integrerade skolor som kan ta emot ett stort antal elever både i tätorter och på landsbygd krävs följande: formulering av en tydlig och kraftfull integreringspolitik tillsammans med erforderliga finansieringsåtgärder, en effektiv informationssatsning på allmänheten för att bekämpa fördomar och skapa upplysta och positiva förhållningssätt, ett omfattande program för information och personalutbildning samt tillhanda hållande av nödvändiga stödtjänster (Svenska Unescorådets skriftserie 1/2001:31).

Vidare framkommer i den handlingsram för specialpedagogiska åtgärder, som antogs i Salamanca, att skolcheferna har ett stort ansvar när det gäller det övergripande arbetet med att utveckla elever och även lärares förhållningssätt gentemot alla inom skolan. Detta gäller både elever och personal, med eller utan funktionshinder. Under andra avsnittet Riktlinjer för åtgärder på nationell nivå punkten B Skolfaktorer står:

Skolcheferna/rektorerna har ett särskilt ansvar för att stimulera till positiva förhållningssätt inom hela skolan och tillse att det sker en effektiv samverkan mellan klasslärare och stöd personal. Lämpliga arrangemang för att organisera stödinsatserna och den exakta arbetsfördelningen mellan de olika aktörerna i undervisningsprocessen bör fastställas via samråds- och förhandlingsvägen. (Svenska Unescorådets skriftserie 1/2001:33).

I samma handlingsram lyfts det fram vilken viktig roll lärarutbildningarna utgör i arbetet med att utveckla blivande lärares inställning till elever med funktionshinder. I andra avsnittet Riktlinjer för åtgärder på nationell nivå punkten C Rekrytering och utbildning av undervisande personal står ”Lärarutbildningarna för såväl grund- som gymnasieskola bör innehålla inslag som hos lärarkandidaterna skapar en positiv inställning till funktionshinder och som därigenom utvecklar en förståelse för vad som kan åstadkommas i skolor med lokalt tillgängliga stödtjänster” (Svenska Unescorådets skriftserie 1/2001:35).

Vidare framkommer det i handlingsramen att lärare och annan verksam personal regelbundet bör arbeta för att främja en positiv inställning bland elever och lärare till människor med funktionsnedsättning. Under andra avsnittet Riktlinjer för åtgärder på nationell nivå punkten F Samhällsperspektiv står följande:

Policyansvariga på alla nivåer, däribland inom undervisningsväsendet, bör regelbundet bekräfta sitt stöd för principen om den integrerade skolan och främja en positiv inställning bland barn, bland lärare och bland den stora allmänheten gentemot människor med behov av särskilt stöd i undervisningen (Svenska Unescorådets skriftserie 1/2001:43)

1.3.3 FN:s standardregler

FN:s standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättningar delaktighet och jämlikhet antogs 1993 av FN:s generalförsamling (Handikappförbundens samarbetsorgan 2008). Reglerna beskriver det ansvar FN:s generalförsamling beslutat att världens stater har

(15)

för att göra människor med funktionsnedsättningar delaktiga i samhällslivet samt för att människor med funktionsnedsättning skall uppnå jämlikhet med människor utan funktionsnedsättning. I dessa standardregler framgår det klart och tydligt att skolan har ett stort ansvar att bedriva undervisning med syfte att motverka fördomar om människor med funktionshinder (FN:s Standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättningar delaktighet och jämlikhet, 1993). Under första punkten Förutsättningar för delaktighet på lika villkor, regel 1 ökad medvetenhet står ”Insatser för ökad medvetenhet bör ingå i utbildningen av alla barn och bör vara en del av utbildningen av lärare och andra yrkesgrupper” (FN:s Standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättningar delaktighet och jämlikhet, 1993:14).

1.3.4 Arbetsmiljölagen

Enligt lagen är skolan en arbetsplats och därför gäller arbetsmiljölagen även i skolan och för elevernas arbetsmiljö. Arbetsmiljölagen och arbetsmiljöförordningen syftar till att förebygga ohälsa och olycksfall och arbetar för att skapa en bra arbetsmiljö. Arbetsmiljölagen handlar inte bara om den fysiska miljön utan omfattar också den psykosociala miljön. Elever, lärare och annan personal på skolan ska kunna trivas på arbetsplatsen. Skolhuvudmannen, som oftast är rektorn på skolan, ska se till att arbetsmiljön på skolan är god. Skolans personal, även eleverna, ska tillsammans samarbeta för att nå en bra arbetsmiljö, det ska finnas elevskyddsombud som ska vara med och planera arbetsmiljön. (Myndigheten för skolutveckling, 2003).

1.4 Teoretiska utgångspunkter

Sociokulturellt perspektiv

När vi ser på lärande ser vi det genom ett sociokulturellt perspektiv, alltså att lärandet påverkas av miljön och kulturen som människan befinner sig i. Individen lär sig tillsammans med andra (Imsen, 2006). Roger Säljö skriver i sin bok Lärande i praktiken (2000) att det sociokulturella perspektivet antar att människan är en biologisk varelse som fått sina resurser av naturen. Han skriver också att människan koncentrerar sig mycket på samspelet mellan grupper och individer.

En av utgångspunkterna för ett sociokulturellt perspektiv på lärande och mänskligt tänkande/handlande är således att man intresserar sig för hur individer och grupper tillägnar sig och utnyttjar fysiska och kognitiva resurser. Och just samspelet mellan kollektiv och individ är i fokus i ett sådant perspektiv. (Säljö 2000:18)

Enligt Imsen (a.a) är Lev Vygotskij en person som betytt mycket för utvecklingen av de sociokulturella teorierna. Vygotskij menar att barnet från födseln och resten av livet lever i ett socialt sammanhang där språk och kultur spelar en stor roll för barnets utveckling. Enligt Vygotskij är språket ett redskap inte bara för kommunikation utan även för tänkande och medvetande. Vygotskij hävdar att kunskap inte bara är knutet till människans kognitiva system utan är en del av kulturen. Enligt de sociokulturella teorierna är det sociala samspelet och språket grunden till inlärnings- och utvecklingsprocessen.

(16)

Syfte och frågeställningar

Syftet med detta examensarbete är att beskriva och analysera hur lärare uppfattar att de arbetar med att utveckla elevers förhållningssätt gentemot elever med funktionshinder.

- Hur arbetar lärare med begreppet funktionshinder i undervisningen?

- Upplever elever att lärare behandlar området funktionshinder i undervisningen?

- Vilket förhållningssätt har lärare och elever gentemot funktionshindrade?

- Skiljer sig undervisningen mellan skolor som har respektive inte har en särskola i sin närmiljö?

(17)

2. Metod

I detta avsnitt presenterar vi urvalet av skolor och intervjupersoner till undersökningen. Vi presenterar också de metoder vi använt oss av, enkäter och kvalitativa intervjuer. De olika metodernas för- respektive nackdelar presenteras också. Att genomföra en undersökning är alltid förknippat med en rad olika etiska frågor, de etiska frågor vi tagit ställning till presenteras under rubriken forskningsetiska ställningstaganden. Det bortfall som drabbat undersökningen lyfts också fram. Slutligen presenterar vi det praktiska genomförandet av undersökningen, på vilket sätt vi analyserat de data vi samlat in samt undersökningens reliabilitet och validitet. Sammanlagt har 71 stycken elever svarat på enkäten. Tre mentorer, en klasslärare och 16 elever har svarat på intervjuerna.

2.1 Urval

Vi valde att genomföra undersökningen i en åk 8 på fyra skolor belägna i en kommun i Norrbotten, varav två med särskola i samma lokaler och två utan särskola i närmiljön. Att vi valde att besöka både skolor med en särskola i närmiljön och skolor utan en särskola i närmiljön berodde på att vi hade för avsikt att undersöka om det förelåg skillnader i hur lärarna arbetade med frågor kring funktionshindrade. Vi valde att genomföra vår undersökning i åk 8 då den årskursen enligt oss lämpade sig bäst för vår undersökning. Vi intervjuade mentorerna/klasslärarna för de klasser som vi besökte. Enkäter delades ut till alla elever i klasserna vi besökte och vi valde sedan slumpmässigt ut fyra elever, två pojkar och två flickor, för intervju. Vi valde att intervjua både flickor och pojkar eftersom vi ville få elevernas syn på hur lärare arbetar med att utveckla deras förhållningssätt gentemot funktionshindrade, vi ville inte begränsa oss till antingen pojkar eller flickor. Valet att intervjua både lärare och elever föll sig naturligt då vi ville se om lärarens svar skilde sig från elevernas.

2.2 Kvalitativa enkäter

Vi har valt att genomföra vår undersökning med både kvalitativ och kvantitativ metod. Vi ville med enkäten se vilken uppfattning eleverna hade kring funktionshindrade och hur lärarna i skolan arbetar med detta. Då vi ville undersöka hur många som tycker på ett visst sätt är studien kvantitativ, men då studien också handlar om att hitta mönster och förstå mönstret så är studien kvalitativ.

Vi valde att göra enkäter (se bilaga 1) med 5 frågor, varav 4 är påståenden och en är en fråga med öppet svarsalternativ som eleverna skulle ta ställning till. Att vi valde att ha enbart en öppen fråga berodde till stor del på de svårigheter med öppna frågor som beskrivs av Trost (2001). Trost menar att det är tidsödande att utforma en enkät med många öppna frågor då det av naturliga orsaker tar lång tid att tyda olika handstilar samt att vissa skriver mycket medan andra knappt skriver något. Vidare menar Trost att människor ofta avstår från att svara skriftligt på sådant som inte intresserar dem. Att vi valde att enbart ha med fem frågor i enkäten berodde på att eleverna annars riskerar att svara mindre seriöst eller i värsta fall inte alls. Detta är något som Patel och Davidson (2003) lyfter fram i Forskningsmetodikens grunder.

(18)

Enkäter och intervjuer har ofta en tendens att innehålla för många frågor som gör det tröttsamt för personerna som skall besvara dem. Speciellt vid enkäter, där vi inte kan motivera personerna under själva besvarandet, kan för många frågor leda till att personerna inte bryr sig om att överhuvudtaget svara på enkäten. (Patel & Davidsson 2003:68-69)

Enkäten är utformad så att eleverna skulle svara efter en 5- gradig skala där skalan gick från stämmer bra till stämmer inte alls. Vi valde att utforma svarsalternativen efter Patel och Davidssons riktlinjer. ”När det gäller svarsalternativ som innehåller graderad inställning kan vi välja att göra graderingen med udda antal /…/ Mittenalternativet utgör då en slags neutral punkt”. (Patel & Davidsson 2003:77)

Vi valde att genomföra vår enkät under ledning, vilket innebär att vi istället för att skicka ut den till de olika skolorna for dit och delade ut formulären i klasserna, utom på en skola där detta skedde med hjälp av mentorn. Patel och Davidsson skriver att en fördel med detta förfarande är att det hela tiden finns någon som kan förtydliga en fråga om det skulle dyka upp några oklarheter.

Trost (2001) anser att en fördel med enkäter är att de ger möjlighet att nå ut till en stor grupp för att få in stora mängder data på kort tid. Vidare lyfter Trost fram att en enkät är relativt enkel att bearbeta då alla får samma frågor och det därför blir mycket enklare att bearbeta svaren. En nackdel med enkäter är enligt Patel och Davidsson (2003) att forskaren är helt utelämnad till de undersöktas vilja att svara på frågorna. Forskaren är också beroende av att de undersökta behandlar enkäten seriöst, vilket inte alltid är fallet. Detta är enligt Esaiasson, Giljam, Oscarsson, Wängnerud, (2004) något som är svårt för forskaren att kontrollera i en enkät.

2.3 Kvalitativa intervjuer

Vi valde att göra kvalitativa intervjuer detta för att få den intervjuades egna ord på frågorna som ställdes, istället för redan angivna svarsalternativ som ges via enkäter. ”Syftet med den kvalitativa forskningsintervjun /.../ är att förstå ämnen från livsvärlden ur den intervjuades eget perspektiv” (Kvale 1997:32). Vi valde att ställa intervjufrågorna i en bestämd ordning för att få en bra strukturering.

När det gäller intervjuer anser Patel & Davidsson (2003) att det är viktigt att tänka på graden av standardisering och strukturering. Standardisering gäller frågornas utformning och i vilken grad intervjuaren ställer samma typ av frågor till alla som intervjuas, graden av strukturering avgörs av hur pass fria intervjufrågorna är för intervjupersonen att tolka genom sin egen inställning och tidigare erfarenheter. Vi valde att göra intervjuer med en hög grad av standardisering. Vi utgick från ett intervjuformulär där några frågor ställdes enbart till lärarna, några enbart till eleverna och några till både lärare och elever. Vi valde dessutom att ställa följdfrågor till intervjupersonerna då tillfälle gavs.

För att vara så förberedda som möjligt inför intervjuerna gick vi igenom tidigare forskning kring ämnet före intervjuerna genomfördes. Kvale (1997) påpekar vikten av detta.

Esaiasson med flera (2004) anser att en fördel med en intervju är att forskaren kan kontrollera att det är den tilltänkta personen som svarar på frågorna till skillnad mot tillexempel en postenkät där det är svårt att kontrollera om det är den tilltänkta personen eller någon annan som svarat på frågan. Det är också enligt Esaiasson med flera lättare att i en personlig intervju avgöra om de svar som ges är seriöst menade. Vidare skriver Esaiasson med flera att

(19)

intervjuaren vid en personlig intervju direkt kan förklara om en fråga är svårt formulerad eller andra språkliga missförstånd uppstår. Enligt Esaiasson med flera är personliga intervjuer det allra bästa alternativet om intervjuaren söker utförliga svar på öppna frågor. En nackdel med intervjuer är att de tar mycket tid. Dels att genomföra och sedan att bearbeta. Ytterligare en nackdel med intervjuer är enligt Esaiasson med flera att intervjuaren kan påverka den intervjuade. Det kan handla om att intervjuaren genom att tillexempel uttala eller betona vissa ord omedvetet sänder signaler till den intervjuade om hur denne skall svara på frågan. Vidare pekar Esaiasson med flera på det faktum att intervjuaren ofta lyssnar selektivt och därför föreligger en risk att intervjuaren hör det denne vill höra.

2.4 Forskningsetiska ställningstaganden

Att genomföra en undersökning är enligt Kvale (1997) alltid förknippat med en rad etiska frågor. Det är viktigt att se till att risken för att en undersökningsperson på något sätt blir lidande är så liten som möjligt. De eventuella fördelarna för undersökningspersonen att delta och betydelsen av de kunskaper forskaren får fram måste enligt Kvale alltid väga tyngre än det eventuella lidandet hos undersökningspersonen.

Enligt Trost (2005) måste intervjupersonen naturligtvis ge sitt samtycke till intervjun.

Personen som ska intervjuas måste veta att det handlar om en intervju och att den genomförs med absolut tystnadsplikt. Intervjupersonen bör också få avbryta intervjun när som helst och även avstå från att svara på vissa frågor. Vidare anser Trost att det är viktigt att forskaren i redovisningen av resultatet från intervjun respekterar den intervjuade och dennes integritet.

Det kan uppfattas som integritetskränkande att t.ex. göra direkta citat från talspråket. Särskilt viktigt är att den intervjuades make/maka, barn, föräldrar, grannar, arbets – och lekkamrater inte skall ha någon möjlighet att identifiera den enskildes uttalanden. Självfallet skall inga andra heller kunna göra det. (Trost 2005:107)

Att både skolorna och personerna i enkäterna kommer att vara konfidentiella var något som vi var noga med att påpeka innan vi besökte skolorna. Vikten av detta poängteras i Patel och Davidsons (2003) bok Forskningsmetodikens grunder ”Likaså är det viktigt att vi klargör på vilket sätt individens bidrag kommer att användas, om det är konfidentiellt eller ej” (Patel &

Davidson, 2003:70). Med hänsyn till detta väljer vi att kalla skolorna för skola 1, 2, 3 och 4 istället för deras riktiga namn. Vi väljer även att inte namnge elever eller mentorer/klasslärare, dessa kommer istället kallas flicka/pojke A eller B på skola 1, 2, 3 eller 4 samt mentor/klasslärare på skola 1, 2, 3 eller 4.

Kvale (1997) menar att forskaren har ett stort ansvar när det gäller att tänka igenom de möjliga konsekvenserna av sin undersökning. Detta gäller enligt Kvale inte enbart de personer som aktivt deltar i undersökningen utan även för den grupp dessa personer representerar.

Vidare menar Kvale att intervjuaren måste vara medveten om att en intervjusituation kan skapa en så nära stämning att den intervjuade avslöjar saker som hon/han senare kommer ångra. Därför poängterar Kvale vikten av att intervjuaren alltid överväger hur långt denne skall gå i sina frågor för att inte riskera att den intervjuade senare kommer att ångra sig. Med detta i bakhuvudet var vi noga med balansgången i att skapa en trygg men inte allt för närgången stämning vid intervjuerna. Vi var noga med att påpeka för de personer vi skulle intervjua att om de av någon anledning inte ville svara på en fråga så behövde de inte.

(20)

2.5 Bortfall

I ett tidigt skede av vår undersökning meddelade rektorn för en av de tilltänkta skolorna att lärarna hade fullt upp och därför inte hade möjlighet att ta emot oss. Då detta meddelande nådde oss i ett tidigt skede av undersökningen hade vi möjlighet att byta ut den skolan mot en annan. Den tilltänkta skolan som inte hade möjlighet att ta emot oss är en skola med integrerad särskola, därför skulle även den nya skolan ha en särskola integrerad för att våra krav på att besöka två skolor med integrerad särskola skulle kunna uppfyllas. Detta hjälpte oss att begränsa antalet skolor när vi valde en ersättningsskola. Vissa enkätsvar var för oss omöjliga att läsa och några elever valde att ej besvara en fråga, därför presenteras i resultatet några svar som ogiltiga svar.

2.6 Genomförande

Vi startade med att söka litteratur till det ämne vi valt. Efter att ha fördjupat oss i litteraturen sammanställde vi enkät- och intervjufrågorna. Samtidigt som vi satte oss in i litteraturen sökte vi reda på och tog kontakt med skolor lämpade för vår undersökning. Detta för att vi av erfarenhet vet att det kan ta lång tid innan skolorna svarar.

Då vi satt oss in i litteraturen och fått fram en bra grund att stå på, valde vi att åka ut till skolorna och intervjua elever och lärare. Innan vi besökte skolorna hade vi först varit i kontakt med rektor för respektive skola. Genom rektorerna fick vi kontakt med en mentor/klasslärare på varje skola. Vi kontaktade den berörda läraren via mejl alternativt telefon och förklarade vad vi skulle göra, hur vi skulle göra undersökningen och varför vi skulle göra den. Att vara noga med att på förhand informera undersökningspersonerna om hur undersökningen är upplagd i stora drag är något som klart framgår i Kvales (a.a.) bok Den kvalitativa forskningsintervjun. Vi var dock väldigt noga med att inte på förhand berätta om ämnet. Detta för att vi ville ha neutrala svar som inte var formade av ämnets karaktär.

Genom intervjuerna ville vi få fram både vad eleverna och mentorerna/klasslärarna tyckte och hur de ansåg att läraren arbetade med funktionshinder i skolan. Efter den första intervjun upptäckte vi att begreppsuppfattningen var väldigt olika hos eleverna jämfört med mentorn/klassläraren och det gjorde att vi var tvungna att omformulera intervjufrågorna så att eleverna förstod vad de skulle svara på. Att kunna ändra sina frågor ser Kvale som viktigt:

Intervjuaren måste hela tiden fatta snabba beslut om vad som ska frågas och hur det ska frågas;

vilka aspekter av intervjupersonens svar som ska följas upp eller inte följas upp; vilka svar som ska tolkas eller inte tolkas. En intervjuare bör vara kunnig på det område som är föremål för undersökningen, behärskar konsten att samtala, ha språkkänsla och ett öra för intervjupersonens speciella sätt att uttrycka sig. (Kvale 1997:136)

Vid intervjuerna med mentorerna/klasslärarna var vi båda närvarande, utom på skola två där den istället gjordes av en av oss via telefon på grund av att mentorn på denna skola inte hade möjlighet att genomföra intervjun vi det tillfälle vi delade ut enkäterna och intervjuade eleverna. Vid elevintervjuerna delade vi eleverna på oss och intervjuade två stycken elever var. Elevintervjuerna genomfördes i separata rum med en elev åt gången, utom på skola tre och skola fyra på grund av lokalbrist. På skola tre tvingades vi att dela på ett större grupprum där vi således samtidigt intervjuade varsin elev i varsitt hörn av rummet. På skola fyra tvingades vi att genomföra intervjuerna i en av skolans korridorer. Dock var det vid intervjutillfället inga andra elever i rörelse i korridoren. På skola fyra kunde vi sitta med

(21)

varsin elev i olika delar så att de inte hörde eller såg varandra. Att intervjuaren måste vara noga med att skapa en miljö där den intervjuade känner sig trygg är något som Kvale (a.a.) poängterar. Med detta i åtanke valde vi att endast vara en person närvarande vid intervjun med eleverna för att på så sätt försöka motverka att eleven skulle känna sig i underläge och otrygg.

Enligt Kvale (a.a.) finns det många fördelar med att använda sig av en bandspelare under intervjusituationen, intervjuaren kan då istället för att samtidigt anteckna ägna sig åt ämnet och på ett enklare sätt få intervjun att flyta smidigt. Då endast en av oss två hade tillgång till diktafon vid alla intervjuer skilde sig registreringen av intervjuerna något åt. Intervjuerna med mentorerna/klasslärarna spelades alltid in, utom på skola två, med hjälp av diktafon. På skola två, där intervjun med mentorn gjordes över telefon, registrerades intervjun genom anteckningar. Av elevintervjuerna spelades tio stycken in, medan sex stycken registrerades genom anteckningar. Att tio stycken spelades in berodde på att den av oss som inte hade tillgång till diktafon vid ett tillfälle kunde låna inspelningsutrustning av Luleå Tekniska Universitet. Vid intervjuerna var vi noga med att först fråga intervjupersonerna om det gick bra att vi spelade in intervjun. Patel och Davidsson (2003) påpekar att det krävs att intervjuaren får intervjupersonens tillstånd att spela in intervjun. De intervjuer som spelades in skrev vi sedan ut ordagrant. Kvale (1997) skriver att ”Genom utskriften struktureras intervjusamtalet i en form som lämpar sig för närmare analys. Att strukturera materialet i en text ger överblick och är i sig början till en analys.”(Kvale, 1997:155). Vidare påpekar Kvale att det ibland är en stor fördel att skriva ut en hel intervju ordagrant då forskaren annars kan missa sammanhanget av det den intervjuade säger vilket kan leda till att forskaren uppfattar innebörden av det den intervjuade svarat på ett anat sätt än om allt skrivits ut ordagrant. Kvale för också fram en rad olika svårigheter med att skriva ut en inspelad intervju. Enligt Kvale är tal- och skriftspråket konstruerade på olika sätt. ”Att göra en utskrift innebär att översätta från ett talspråk, med sin egen uppsättning regler, till ett skriftspråk med en annan uppsättning regler.” (Kvale, 1997:152). Vidare skriver Kvale att utskriften av en intervju inte är att betrakta som en objektiv sanning utan snarare en subjektiv tolkning gjord av den person som skriver ut intervjun. ”Att utskriften i stor utsträckning bygger på tolkning glöms ofta bort i analysen, där den gärna betraktas som en stadig grund för den vidare tolkningen.” (Kvale, 1997:154).

Genomförandet av undersökningarna såg något olika ut på de olika skolorna beroende på olikheter i mentorernas/klasslärarnas scheman. Därför väljer vi att i korthet presentera genomförandet på skolorna var för sig.

Skola 1:

På den första skolan började vi med att intervjua mentorn för klassen. Eftersom denna lärare bara hade 30 minuters lektion med klassen, så kom vi överens om att hon delade ut enkäterna i klassen medan vi intervjuade två flickor och två pojkar från klassen. De elever som intervjuades först besvarade enkäten efter intervjun och de som intervjuades sist svarade på enkäten innan intervjun. Efter att vi intervjuat eleverna kom mentorn tillbaka med enkäterna ifyllda, det betyder att vi aldrig fick möjlighet att träffa klassen.

Skola 2:

Vi inledde besöket på skola 2 genom att presentera oss själva i klassen och kortfattat berätta om enkäten och hur den skulle fyllas i, dock nämnde vi inte ämnet för enkäten före den

(22)

delades ut. När alla elever fyllt i enkäten valde vi slumpmässigt ut två pojkar och två flickor som vi intervjuade. Intervjuerna med eleverna skedde i två mindre rum. Eleverna intervjuades enskilt av en av oss. På grund av att mentorn i denna klass hade ett möte inbokat direkt efter den lektion eleverna besvarade enkäten och intervjuades hade vi inte möjlighet att genomföra en intervju med mentorn vid detta tillfälle. Den intervjun gjordes senare via telefon.

Skola 3:

Liksom på skola 2 startade vi även besöket på skola 3 med att presentera oss själva i klassen och kortfattat berätta om enkäten och hur den skulle fyllas i, dock nämnde vi inte ämnet för enkäten före den delades ut. När alla elever fyllt i enkäten valde vi slumpmässigt ut två pojkar och två flickor som vi intervjuade. Då det på denna skola var ont om lediga lokaler att genomföra intervjuerna i tvingades vi att dela på ett större grupprum. Dock kunde vi avvända oss av varsitt hörn och rummets konstruktion var sådan att de både eleverna trots att de var i samma rum inte såg varandra. När elevintervjuerna var genomförda intervjuade vi tillsammans klassläraren för klassen i samma rum som elev intervjuerna genomförts.

Skola 4:

Även besöket på skola 4 inleddes genom att vi presenterade oss själva i klassen och kortfattat berätta om enkäten och hur den skulle fyllas i, dock nämnde vi inte ämnet för enkäten före den delades ut. När alla elever fyllt i enkäten valde vi slumpmässigt ut två pojkar och två flickor som vi intervjuade. Då det på denna skola var ont om lediga lokaler att genomföra intervjuerna i tvingades vi genomföra dessa i en av skolans korridorer. Dock var det vid intervjutillfället inga andra elever i rörelse i korridoren. Vi kunde även sitta i olika delar av korridoren så att eleverna varken hörde eller såg varandra. När elevintervjuerna var genomförda intervjuade vi mentorn för klassen i ett mindre rum som då blivit ledigt.

2.7 Analys och tolkning

Enkätsvaren bearbetades genom att vi skrev ned svaren på den öppna frågan och därefter läste igenom dem för att se om svaren skilde sig åt eller om det fanns något som var gemensamt i flera svar. Efter genomläsningen såg vi att vissa svar hade en gemensam nämnare, därför valde vi att dela in dem i olika kategorier. Det blev tillslut fyra olika kategorier: elever som kopplar funktionshinder till kroppsliga defekter, elever som kopplar funktionshinder till psyket och elever som anser att funktionshinder har med både kroppen och psyket att göra.

Slutligen sammanfattade vi de vanligast förekommande svaren i textform som presenteras i resultatdelen. De fyra enkätfrågor som var utformade med en attitydskala som svarsalternativ sammanställde vi i tabellform för att få en god överblick över elevernas svar. Tabellerna omvandlade vi sedan till stapeldiagram som presenteras i resultatdelen. De intervjuer vi registrerat med hjälp av diktafon skrevs ut ordagrant, vi valde att ta med alla ord som intervjupersonerna yttrade men valde dock att inte skriva ut pauser. De intervjuer som registrerats med hjälp av anteckningar skrevs också ut, dock inte ordagrant. Utskrifterna av intervjuerna bearbetades sedan genom att vi gick igenom dem skola för skola. Av utskrifterna sammanställde vi sedan en sammanhängande text som presenteras i resultatdelen. I vår analys av det insamlade materialet har vi utgått från de tre analysmetoder som Kvale (1997) förespråkar, koncentrering, kategorisering och tolkning. Vi gjorde en koncentrering av både enkät- och intervjusvaren och fick då fram en sammanfattande text som innehåller det väsentligaste av svaren från både enkäterna och intervjuerna. Genom att kategorisera kunde vi

(23)

sedan lättare tolka intervjusvaren och få fram de sammanfattande texterna och tabellerna som presenteras i resultatet.

Vår forskningsteoretiska ansats utgår från hermeneutiken. Genom att tolka de tillfrågades svar på enkät- och intervjufrågorna får vi fram ett resultat byggt på de tillfrågades syn på hur lärare arbetar med att utveckla elevers förhållningssätt gentemot funktionshindrade. Enligt Widerberg (2002) är hermeneutik att översätta, förtydliga, klargöra och utsäga något. Det är en tolkningslära som grundar sig på några grundläggande antaganden eller förutsättningar.

Widerberg menar vidare att inom hermeneutiken måste forskaren tolka de komponenter som nämns i rapporten. Detta är något som Wallén (1996) också pekar på. Wallén menar att denna tolkning kan ske på olika sätt, den kan tillexempel tolkas genom att försöka förstå en människas livssituation, hur en människa ser på världen. Wallén (a.a) menar vidare att tolkningen många gånger betyder att forskaren pekar på innebörder eller sammanhang av resultatet. Enligt Patel & Davidsson (2003) är en hermeneutiker någon som genom språket kan se det genuint mänskliga. Istället för att förklara så försöker hermeneutikern förstå, se helheten i problemet och förstå problemet ur människans synvinkel.

(24)

3. Resultat

I detta avsnitt presenteras resultaten av vår enkät samt resultaten av de intervjuer vi genomfört. Avsnittet inleds med en sammanställning av den första enkätfrågan följt av diagram över de fyra övriga enkätfrågorna. Efter detta följer en sammanställning av de intervjuer vi genomfört. Avsnittet avslutas med en kortfattad sammanfattning av resultatet.

3.1 Sammanställning av enkäter

Sammanställning av enkätfråga 1

Nedan följer en sammanställning av svaren på den första enkätfrågan vilken var en öppen fråga där eleverna själva fick svara på frågan: Vad är funktionshinder? Vi har valt att redovisa sammanställningen som en sammanhängande text med endast enstaka elevcitat.

Vad är funktionshinder?

De flesta av eleverna anser att funktionshinder är någonting som är fel kroppsligt, 20 elever svarar att det på något sätt har med kroppen att göra. Många förknippar funktionshinder med rörelsehinder, att någon sitter i rullstol eller att någon kroppsdel inte fungerar som den ska.

Det är också många som menar att funktionshindrade inte kan göra allt som ”vanliga”

människor kan.

När man måste åka rullstol hela tiden och inte kan gå? Inte kan prata eller se något. Måste få hjälp att äta och klä på sig (Flicka skola 1)

Det är dom som föddes med ett funktionshinder. Tex man kan inte prata, inte gå, inte använda delar på kroppen, armar, ben, hjärna m.m. (Pojke skola 1)

När man har vissa hinder att göra en del saker som andra kan göra (Flicka skola 3) Typ någonting när man sitter i rullstol (Pojke skola 3)

Rullstol (Flicka skola 4)

Andra menar att funktionshinder på något sätt är kopplat till psyket. Vissa elevers svar syftar på diagnoser de kommer i kontakt med i skolan som tillexempel ADHD och dyslexi. 17 av eleverna anser att funktionshinder har med psyket att göra.

Ett funktionshinder är då man har en medfödd skada eller en skada som händer under livet. I en funktionsskada så kan man tillexempel ha svårigheter att lära sig saker (Flicka skola 2)

Det är tillexempel DAMP eller ADHD (Pojke skola 1) Dyslexi tror jag (Pojke skola 4)

Några elever, sex stycken, svarar att funktionshinder rör både kroppen och psyket.

Att man inte är som alla andra, man kanske sitter i rullstol, har hörselfel, ADHD eller liknande.

(Flicka skola 1)

När man är handikappad, antingen fysiskt eller mentalt (Pojke skola 2) När man är handikappad eller har damp (Pojke skola 2)

Man har svårt för något, man är precis som vilken annan människa som helst. Bara att man har ett problem eller ett hinder (Flicka skola 2)

Det är många av eleverna som skriver att de inte vet vad funktionshinder är för något, åtta stycken svarar ”vet inte”. Andra elever menar att funktionshindrade är som alla andra, med

(25)

undantaget att de har svårare för att göra vissa saker som människor utan funktionshinder kan göra utan problem.

Diagram över enkätfråga 2, 3, 4 och 5.

Nedan kommer en sammanställning över vad eleverna på de fyra skolorna har svarat på enkätens fråga 2, 3, 4 och 5. Svarsalternativen var utformade enligt en attitydskala från stämmer bra till stämmer inte alls. Mellan dessa två svarsalternativ låg tre värden som eleverna också kunde ringa in. Vi har valt att redovisa enkäterna i diagramform och även i ord förklara resultatet efter varje diagram. I diagrammet finns en stapel för ogiltigt svar. Till ogiltigt svar räknar vi svar som vi ej kunnat läsa och när elever valt att ej besvara frågan. Vi har valt att i förklaringen till varje diagram redovisa om skolan har en särskola i närmiljön.

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12

Antal elever

Stämmer bra (5)

4 3 2 Stämmer

inte alls (1)

Ogiltigt svar (0) Jag har någon gång unde r e n le ktion, där e n lärare närvarat, dis kute rat orde t funktions hinde r.

s kola1

s kola2( s ärs kola i närmiljön)

s kola3

s kola4 (s ärs kola i närmiljön)

Figur 1: Stapeldiagram av elever svars på enkätfråga ”jag har någon gång under en lektion, där en lärare närvarat, diskuterat ordet funktionshinder.”

Resultatet av det här diagrammet visar att de tillfrågade eleverna på de fyra skolorna inte anser att de diskuterat ordet funktionshinder under lektionstid med sina lärare i speciellt stor utsträckning. Av de tillfrågade eleverna på skola 1 lägger de flesta sitt svar på slutet av skalan, och det betyder att om det har diskuterat ordet funktionshinder tillsammans med sin lärare så har det varit väldigt lite. På skola 2 svarar de tillfrågade eleverna ganska neutralt och de flesta lägger sig på mitten av skalan, det betyder att eleverna i viss mån diskuterat ordet funktionshinder. Vissa elever svarar att det inte stämmer att de diskuterat ordet med sin lärare.

De tillfrågade eleverna på skola 3 svarar också ganska neutralt och svaren är relativt jämnt fördelade på skalans tre lägsta värden, det betyder att de tillfrågade eleverna på denna skola har diskuterat ordet funktionshinder med sin lärare väldigt begränsat. På skola 4 ser vi en klar majoritet av de tillfrågade som tycker att det inte alls diskuterat ordet funktionshinder med en lärare.

(26)

0 2 4 6 8 10 12

Antal elever

Stämmer bra (5)

4 3 2 Stämmer

inte alls (1)

Ogiltigt svar (0) Jag är på s amma s ätt mot männis kor me d funktions hinde r s om männis kor utan funktions hinde r.

s kola1

s kola2( s ärs kola i närmiljön)

s kola3

s kola4 (s ärs kola i närmiljön)

Figur 2: Stapeldiagram av elever svars på enkätfråga ”jag är på samma sätt mot människor med funktionshinder som människor utan funktionshinder.”

På den här frågan är de tillfrågade eleverna på de fyra olika skolorna väldigt eniga, förutom eleverna på skola 2 som svarar lite annorlunda. Men generellt svarar de tillfrågade eleverna på de fyra skolorna att de är på samma sätt mot elever med funktionshinder som mot elever utan funktionshinder. Majoriteten av de tillfrågade på skola 1 tycker att de är på samma sätt mot människor med funktionshinder som mot människor utan funktionshinder, 14 av de 21 eleverna svarar antingen att det stämmer bra eller värdet precis efter. En person på skola 1 tycker inte alls att det stämmer. På skola 2 svarar de flesta tillfrågade eleverna värde 4 och sedan är det en ganska jämn fördelning över värdena två, tre och stämmer bra. På skola 2 svarar en person stämmer inte alls. De flesta av de tillfrågade eleverna på skola 3 svarar att det stämmer bra och värde tre. På den här skolan lägger ingen sig på värde två eller stämmer inte alls. På skola 4 svarar en klar majoritet av de tillfrågade att det stämmer bra att det är på samma sätt mot människor med funktionshinder som människor utan funktionshinder. Men på denna skola svarar två elever att det inte stämmer alls.

References

Related documents

Observationerna i denna studie kom inte till att ha lika stor betydelse för studien som det var tänkt. Då lärarna i undersökningen inte var insatta i att arbeta med nyckelstrategi

Eftersom de flesta svarat antingen ”JA” eller ”NEJ” istället för att lämna blankt svar på trivselfrågorna, förutom på frågan om det är roligt att komma till skolan

This followed Continental, rather than specifically English, models: founded with the recruitment of Albrici by the diplomats Bennet and Gascoigne in the summer of 1664, the Italian

universitet har hon också underkastat sig universitetets regler. De menade också att bärandet av slöja kunde innebära “påtryckningar” och “utmaningar” på andra studenter

Comparison on Health-related Quality of Life between American and Taiwanese Heart Failure patients Att jämföra hälsorelaterad livskvalitet mellan patienter med hjärtsvikt

The hospital library consultant serves as advisor to the hospital administra­ tion, medical staff, library staff, and/or library committee in defining and de­ signing hospital

Därför behöver vi se över om de regionerna som inte bereder plats för sina kvinnor på förlossningen ska tvingas att betala någon form av vite för att komma till rätta

knowledge, tools and science, Achieving better results as a teacher, Improving career opportunities, Influence: helping pupils and teachers and Developing schools: