• No results found

Säkra lån utan säkerhet En studie av mekanismerna bakom utlåning i utvecklingsländer

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Säkra lån utan säkerhet En studie av mekanismerna bakom utlåning i utvecklingsländer"

Copied!
30
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN 2006-01-17 Uppsala universitet

Examensarbete C Författare: Per Stenfeldt Handledare: Karin Edmark HT 2005

Säkra lån utan säkerhet

En studie av mekanismerna bakom utlåning i utvecklingsländer

(2)

SAMMANDRAG

I denna uppsats undersöks hur moral hazard påverkas i grupplån vid frånvaro av sociala band, övervakning, och kontinuerliga krediter. Undersökningen förklarar grupplån i teori men presenterar även empiriskt material från andra författares artiklar. Undersökningen visar att de sociala banden inte har den avgörande betydelsen som teorin förutsätter. Vidare konstateras att nära övervakning och låntagarens behov av framtida lån har stor betydelse för att reducera moral hazard.

Nyckelord: grupplån, moral hazard, mikrofinansiering, dynamic incentives

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 INTRODUKTION 4

2 MORAL HAZARD 6

3 GRUPPLÅN I TEORI 6

3.1 Besley och Coates modell för grupplån 7 3.2 Sociala sanktioner löser återbetalningen 9

3.3 Övervakning 9

3.4 Hur fungerar dynamic incentives? 10

4 HUR SER VERKLIGHETEN UT? 11

4.1 Social band 12

4.1.1 Wydick 12

4.1.2 Hermes m.fl 13

4.1.3 Ahlin och Townsend 14

4.1.4 Godquin 14

4.1.5 Empiriska resultat för sociala band 15

4.2 Övervakning 19

4.2.1 Wydick 19

4.2.2 Hermes m.fl. 19

4.2.3 Ahlin och Townsend 20

4.2.4 Empiriska resultat för övervakning 20

4.3 Kontinuerliga krediter (dynamic incentives) 21

4.3.1 Wydick och Hermes m.fl. 21

4.3.2 Ahlin och Townsend 22

4.3.3 Godquin 22

4.3.4 Vigenina och Kritikos 23

4.3.5 Empiriska resultat för kontinuerliga krediter 23

4.4 Empirisk sammanfattning 25

5 DISKUSSION OCH ANALYS 26

6 SLUTSATS 28

7 LITTERATURLISTA 30

(4)

1 Introduktion

Att leva på mindre än en dollar om dagen är ett erkänt mått på fattigdom. Globalt var det ungefär en miljard människor som gjorde det 1999 (Morduch 1999). Dessa människor som lever i utvecklingsländer är p.g.a. sin brist på tillgångar, och därmed finansiell säkerhet, uteslutna från finansiella tjänster. Denna brist på säkert sparande och tillgång till krediter vid investeringar är en av anledningarna till varför dessa människor förblir fattiga. (Hermes m.fl.

2005)

På 70-talet provade en professor i Bangladesh vid namn Muhammad Yunus att låna ut små belopp till den fattiga lokalbefolkningen. Detta försök utvecklades via Grameen Bank som har gått i spetsen, till att idag vara en världsomfattande rörelse som 2002 hade 65 miljoner

kunder. Dessa kunder förses med små lån utan krav på finansiell säkerhet, säkert sparande och försäkringar, och alla är personer som tidigare ansågs som olönsamma av de kommersiella bankerna. Hela verksamheten samlas under namnet mikrofinansiering. Idag är Muhammad Yunus globalt erkänd som visionär och grundare av just Grameen Bank (Armendáriz de Aghion och Morduch 2005: preface).

För att komma runt bristen på finansiell säkerhet använder sig utlåningsorganisationerna av andra mekanismer, som inte är av finansiell karaktär, för att säkerställa återbetalningen. Lånen ges i huvudsak till personer som ingår in en grupp där gruppmedlemmarna gemensamt tar ansvar för att lånen blir återbetalda. Men utlåning sker även till individer, då löftet om framtida lån och låntagarnas behov av detta är det främsta incitamentet till återbetalning.

Mekanismerna bakom dessa två metoder kallas social ties (sociala band) peer monitoring (övervakning), och dynamic incentives (kontinuerliga krediter).

Det gemensamma ansvarstagandet i en grupp grundar sig på att medlemmarna övervakar och hjälper varandra och när någon gruppmedlem handlar felaktigt och äventyrar återbetalningen bestraffas detta genom informella sociala sanktioner. Här spelar de sociala banden en viktig roll. Utan dessa är möjligheten till sanktioner mycket begränsad. Sanktioner kan t.ex. innebära att en person som är lat eller struntar i återbetalning inte får hjälp vid skördetid eller att det dåliga ryktet personen får gör framtida samarbete med honom oattraktivt. Eftersom varje gruppmedlem är beroende av hur de övriga medlemmarna presterar, då alla drabbas om en

(5)

att från början när gruppen ska bildas endast gruppera sig med personer som är pålitliga och inte är en kreditrisk. Övervakning och sociala band fungerar därmed endast när utlåning sker till grupper.

Behovet av kontinuerliga krediter har utlåningsorganisationerna möjlighet att använda sig av både vid utlåning till grupper och till individer. Detta behov av framtida lån grundar sig på att individen inte har någon annan attraktiv tillgänglighet till lån och att banken har lyckats skapa ett förtroende hos låntagarna så att de litar på att bankens verksamhet är långsiktig. Vidare måste utlåningsorganisationen vara tydlig med att ofullständiga återbetalningar eliminerar all framtida möjlighet till lån.

Genom dessa tre mekanismer förs mer ansvar för lånet över från banken till låntagaren vilket i sin tur leder till att moral hazard d.v.s. felaktigt beteende minskar och därmed förbättras återbetalningen av lånen. Genom att bankernas kostnad för insamling av information om sina kunder minskar p.g.a. det minskade ansvaret samt att återbetalningen ökar, kommer

kostnaderna för att låna ut små belopp till fattiga individer inte blir enorma.

De samband som beskrivs ovan har fångat ekonomiteoretikernas intresse och därför finns en hel del forskning gjord på området. Vidare har FN utlyst år 2005 till ”the year of

microfinance”, eftersom microfinance är ett av verktygen för att uppnå millennium-målet; att halvera jordens fattigdom till år 2015. Detta, tillsammans med att Sverige genom Svenska kyrkan och Sida spenderar stora summor på just mikrofinasiering, gör området intressant att titta närmare på. Syftet för denna uppsats är därför att undersöka om moral hazard beteende ökar i grupplån vid frånvaro av sociala band (social ties) mellan medlemmarna och frånvaro av övervakning (peer monitoring) samt frånvaro av kontinuerliga krediter (dynamic

incentivs).

För att besvara denna frågeställning kommer jag först att presentera en teoretisk bild av problemet för att förstå de bakomliggande mekanismerna. Här definierar jag moral hazard samt går igenom grunderna i grupplån och lösningar på grupplånets problem. Vidare presenterar jag empiriskt material för att undersöka om det verkligen finns stöd för mekanismernas funktion. Empirin består av andra författares fältstudier där moral hazard beteende studeras genom att undersöka olika variabler som kan indikera just detta, bl.a. tittar

(6)

författarna på återbetalning. Efter detta avsnitt kommer jag att analysera allt presenterat material för att till slut kunna dra några slutsatser.

2 Moral Hazard

Nu kommer de mekanismer som nämns ovan att presenteras teoretiskt. Jag inleder dock med att beskriva moral hazard för att det är detta beteende som mekanismerna har för avsikt att reducera. Moral hazrad vid utlåning innebär att låntagaren ändrar sitt beteende negativt efter att pengarna är utbetalda, och med detta äventyrar återbetalningen. Det finns två typer av moral hazard, ex ante och ex post. Ex ante innefattar de handlingar och gärningar låntagaren gör efter det att lånet har utbetalats men innan investeringen som lånet används till har blivit realiserad. Denna typ av moral hazard beskriver försämrad ansträngning eller dålig prestation, som till exempel slöhet, lågpresterande eller att pengarna investeras i ett för riskabelt projekt, d.v.s. alla typer av handlingar som riskerar att investeringen inte kommer att ge en positiv avkastning och därmed riskerar att återbetalning uteblir. Den andra typen av moral hazard, ex post, förekommer i modellen av Besley och Coate nedan, där problemet inte handlar om projektet kommer att få en positiv avkastning utan snarare om personerna kommer att avstå från återbetalning även om de har möjlighet att återbetala d.v.s. ”ta pengarna och springa” . Ex post förekommer således efter det att lånet är utbetalat, investeringen är gjord och projektet har blivit realiserat. Denna typ av moral hazard förekommer när banken inte har klart för sig om låntagarens projekt ger positiv eller negativ avkastning, vilket gör att låntagaren kan hävda att projektet inte genererar någon positiv avkastning även om så är fallet. Vidare kan ex post även förekomma då banken har full koll på projektets avkastning, men istället inte har något effektivt sätt eller hot att driva in pengarna med. (Armendariz de Aghion och Morduch 2005: 43-46, 96-99)

3 Grupplån i teori

För att förstå hur grupplån fungerar kommer jag nu att förklara detta med hjälp av en modell som Besley och Coate (1995) har konstruerat. Modellen beskriver att återbetalningen blir låg om personerna i gruppen lever isolerade från varandra och inte har någon annan koppling än just lånet. Återbetalningsproblemet kan lösas enligt författarna om det existerar sociala band mellan medlemmarna som används genom att lågpresterande gruppmedlemmar bestraffas

(7)

med sociala sanktioner. Efter detta använder jag Banerjee, Besley och Guiannanes (1994) modell för att enkelt beskriva hur övervakning fungerar samt genom Stiglitz (1990) modell förklara att låntagarna tjänar på övervakning. Vidare presenterar jag en ytterligare lösning på problemet med låg återbetalning, dynamic incentives, där jag använder en modell av

Armendariz de Aghion och Morduch (2005). Dessa tre teoretiska lösningar som reducerar återbetalningsproblemet kan användas samtidigt och därmed ytterliggare höja återbetalningen.

3.1 Besley och Coates modell för grupplån

Enligt Besley och Coates (1995) modell består en grupp för enkelhetens skull endast av två låntagare. Båda personerna lånar var sitt lika stort lån och investerar detta i var sitt projekt.

När de båda lånen ska återbetalas, betalar gruppen hela lånet och räntan eller ingenting alls.

Betalar inte gruppen bestraffas båda personerna av banken. Detta medför att om den ena låntagaren inte kan eller vill återbetala måste den andra låntagaren göra denna återbetalning om han själv vill undvika straff. Författarna antar att straffet är tvådelat. Den ena delen består av att inkomster och tillgångar beslagtas och denna del av straffet ökar i takt med projektets avkastning. Den andra delen är ickefinansiell och innebär försämrat rykte p.g.a. personens problem med banken. Denna del är författarna dock osäkra på om den ökar eller minskar med projektets avkastning, men antas utgöra en mindre effekt än den första delen, så totalt ökar hela straffet med projektets avkastning. Detta medför att om den ena låntagaren inte kan eller vill återbetala måste den andra låntagaren göra denna återbetalning om han själv vill undvika straff.

Problem uppstår om den ena personen misstänker att den andra är beredd att betala hela lånet.

Här skapas det ett incitament till den första att inte betala då han har hela sin del av lånet och räntan att vinna på det. Denna modell presenteras överskådligt i Fig. 1. Respektive individ vet inte om den andre har valt n (not contribute) eller c (contribute) förrän han själv har gjort sitt val av n eller c.

(8)

Förklaring: c: contribute, personen bidrar till återbetalningen genom att betala sin del av grupplånet.

n: not contribute, personen bidrar inte till återbetalningen av grupplånet.

R: repay, hela grupplånet blir återbetalt, dvs. bådas lån.

D: default, grupplånet blir inte återbetalt, dvs. återbetalningen är inte komplett och banken klassar lånet som ett misslyckande.

Denna figur visar att om person ett väljer att betala igen sin del av lånet (c) och person två gör det också så blir lånet återbetalat. Om person ett väljer att inte betala igen sin del av lånet (n) och person två väljer att göra det (c) kommer person två att ha valet mellan att betala igen hela grupplånet (R) eller att också avstå från återbetalning (D). Väljer person två att betala igen hela lånet (R) blir ingen straffad, men väljer han att avstå (D) kommer båda att straffas.

Detta system gör att låntagare i samma grupp är beroende av varandra och det ligger i individernas intresse att övervaka varandra.

När projekten är över finns det olika typer av utfall. Det mest oönskade är att projekten har gått så dåligt att ingen av individerna har möjlighet att betala igen sitt lån, båda väljer (n). När det däremot har gått enligt förväntningar kommer båda individerna att kunna välja att

återbetala sin del av lånet (c). Om individerna har lyckats fördubbla värdet på sitt

investeringsprojekt har var och en möjligheten att betala igen hela grupplånet (R). Vid detta utfall börjar individerna spekulera kring hur den andra kommer att agera. Incitament skapas att avstå från återbetalningen när man misstänker att den andre kommer att återbetala hela grupplånet om man själv väljer att avstå (n). Denna typ av utfall kan leda till att båda avstår från återbetalning trots att båda har möjlighet att återbetala. Besley och Coate visar

matematiskt att individuella lån har högre återbetalning än grupplån när låntagarna har denna möjlighet att lägga bördan på sin medlåntagare.

(9)

3.2 Sociala sanktioner löser återbetalningen

Hittills i Besley och Coates (1995) modell är det tydligt att grupplån fungerar dåligt om det enda som binder personerna samman är just lånet. Men författarna visar på en möjlig utväg till problemet som ger ytterliggare incitament för återbetalning. Enligt Besley och Coate kan lösningen vara att dra nytta av att personer ofta är väldigt beroende av varandra i områden där behovet av lån utan säkerhet är stort. Situationen förklaras väl i detta citat av Scott (1976) där han beskriver bysamhället som ”the intimate world of the peasantry where shared values and social controls combine to reinforce mutual assistance”. Detta behov av att upprätthålla goda relationer med andra personer i sin by gör att låntagare får större incitament att återbetala sin del av lånet.

Det initiala straffet då en person inte återbetalar sin del av lånet är enligt författarna att personen i fråga får dåligt rykte och ett lägre förtroende hos de övriga personerna i gruppen och hos dem som detta rykte sprids till. Detta leder till att denna person kommer att ha färre personer som vill samarbeta med honom om han får behov av ytterligare lån. Vidare påverkas personen negativt även utanför grupplåning, då samarbete vid arbetsintensiva perioder och att hjälpa varandra under svåra tider är en naturlig del av vardagen. Denna typ av sociala

sanktioner mot de låntagare som inte bidrar till återbetalningen varierar med avkastningen på den icke-betalande låntagarens projekt. Om låntagaren som inte betalar har haft ett projekt som gått väldigt dåligt så blir sanktionerna mindre än vad de skulle ha blivit om projektet hade gått bra. Straffet bestäms vidare, enligt författarna, av den förlust den betalande medlemmen har utsatts för. Avslutningsvis visar Besley och Coate att grupplån kommer generera högre återbetalning än ett individuellt lån om de sociala sanktionerna är tillräckligt hårda. Med detta belyser författarna den betydelse som den sociala säkerheten har för att grupplån skall fungera bra och varför denna typ av utlåning ofta förespråkas till fattiga i utvecklingsländer, där den sociala kopplingen i samhället vanligtvis är hög.

3.3 Övervakning

För att klargöra vilka incitament medlemmarna har att övervaka varandra och vilka effekter övervakning har använder jag mig av Banerjee, Besley och Guinnane (1994) modell. Denna modell beskriver övervakning i kreditkooperativ i form av direkta finansiella termer. I grupplån är det ”inre lånet” som kommer att beskrivas nedan inte av finansiell karaktär utan

(10)

helt enkelt det initiativ som skapas hos medlemmarna för att övervaka och garantera varandras lån.

Modellen antar två personer där den ena personen har ett nytt riskabelt investeringsprojekt, och måste låna pengar både utifrån och av den andra personen (det inre lånet) för att finansiera projektet. Den andra personen agerar alltså dels som långivare men även som garant för lånet genom att sätta sina egna tillgångar som säkerhet. Den andra personens tredje roll är att fungera som övervakare av den första personen och genom uppmuntran få honom att arbeta hårdare för att öka chanserna för att projektet ska lyckas. Detta ökar chanserna för att den första personen väljer (c) d.v.s. återbetalar enligt figur 1. Om den första personen smiter från sitt arbete och åtagande och väljer (n) får denna straff eller social sanktioner som vidtas av den andra personen, och chansen att bli upptäckt ökar med övervakningens

omfattning. Med andra ord så är sannolikheten för ett lyckat projekt en funktion av hårt arbete som i sin tur är en funktion av övervakning. Författarna visar att kostnaden för att smita från arbetet ökar med övervakningens omfattning, då mer övervakning gör det lättare att upptäcka smitning och bestraffa det.

Stiglitz (1990) har också modellerat hur övervakning fungerar mellan gruppmedlemmar. Han fokuserar på ex ante moral hazard, d.v.s. om låntagarna kommer investera i ett för riskabelt projekt. I modellen visar Stiglitz att den extra risk som låntagarna utsätts för genom att garantera de andra gruppmedlemmarnas lån, blir kompenserad genom att de får låna till en lägre ränta i grupplån jämfört med en inofficiell pengautlånare. Han visar även att

medlemmarna överkompenseras i grupplån när övervakning fungerar och samtliga medlemmar investerar i projekt med låg risk. Med andra ord så tjänar låntagarna på att övervaka varandra genom att de kompenseras genom lägre ränta.

3.4 Hur fungerar dynamic incentives?

En ytterligare metod jag nämnde i introduktionen som utlåningsorganisationerna eller bankerna använder sig av för att minska moral hazard och öka återbetalningen baseras på kontinuitet. Här utnyttjas det faktum att personer som är i behov av framtida lån och inte har någon annan attraktiv långivare att vända sig till får större incitament att sköta

återbetalningarna. Gör de inte det utesluts de från all framtida möjlighet till lån. Denna

(11)

mekanism som är fullt användbar både vid lån till enskilda individer och vid grupplån summeras i begreppet dynamic incentives. Vanligtvis innebär denna mekanism att lånets storlek ökar med tiden för att framtida lån skall bli ännu mer attraktivt.

Armendariz de Aghion och Morduch (2005: 122-124) ger en beskrivning och grundläggande modell för hur dynamic incentives fungerar i praktik och teori. Modellen antar två

tidsperioder och en individ som har ett investeringsprojekt som kommer att ge en positiv avkastning. I början av den första perioden får individen låna det belopp som behövs för att göra sin investering. När återbetalning ska ske i slutet av den första perioden kan individen välja att inte återbetala. För att hindra individen från att ”ta pengarna och springa” erbjuder banken individen lån i den andra perioden om full återbetalning har erlagts i den första

perioden. Individens straff för att inte återbetala i den första perioden är med andra ord att inte kunna investera i den andra perioden. För att individen ska ha incitament att investera i den andra perioden krävs det att investeringsprojektets avkastning är tillfredställande vilket innebär att avkastningen är minst lika stor då individen återbetalar som när den väljer att inte återbetala. Detta kan banken påverka genom att sätta en ränta som inte är ”för hög”. Vilken ränta det blir beror på hur mycket individen värderar framtiden i förhållande till nutid.

Avgörande för om denna kontinuitet genom dynamic incentives skall fungera är att

sannolikheten är mycket liten för att få lån i period två om inte återbetalning har skett i period ett. Dock kan denna sannolikhet bli för stor om det finns konkurrerande banker utan

koordination, d.v.s. avsaknad av en institution som registrerar låntagare som inte återbetalat och ser till att informationen finns tillgänglig för samtliga banker.

4 Hur ser verkligheten ut?

Nu finns det en tydlig bild av hur grupplån fungerar, vilka incitamenten är till återbetalning samt hur mekanismerna bakom dessa fungerar. Den givna bilden innebär att övervakning måste förekomma för att återbetalningen ska vara hög. Men övervakning utan bakomliggande kraft är relativt verkningslös. Därför måste även de sociala banden mellan medlemmarna vara starka. I avsaknad av dessa kontakter mellan människor kan utlåning ändå fungera, men då med löfte och behov av framtida lån som incitament. Utlåning kan med andra ord fungera med både övervakning/sociala band, men även med kontinuerliga lån. Det finns dock inget

(12)

enligt modellerna som hindrar att dessa två används tillsammans. Denna bild är dock endast uppritad med hjälp av matematik och är helt enkelt endast teoretiskt.

Från och med nu skall jag presentera hur grupplån förhåller sig i verkligheten, d.v.s. jag skall empiriskt förklara det som redan har visats med teori. För att undersöka hur stor inverkan sociala band, övervakning och kontinuitet har på gruppmedlemmarna tar jag i huvudsak tre publicerade empiriska artiklar till hjälp. Datamaterial för att undersöka denna fråga går inte att få tag på om man inte själv gör en fältstudie och intervjuar människor som deltar i grupplån.

Det är precis vad författarna till dessa tre artiklar har gjort. De första empiriska resultaten jag presenterar är från Bruce Wydick (1999) och består av data som samlades in under 1994 från 137 lånegrupper i västra Guatemala. Den andra artikeln har tre författare, Hermes m.fl.

(2005), som under år 2000 gjorde intervjuer med 102 lånegrupper från två olika

organisationer i Eritrea. Den tredje artikeln är författad av Ahlin och Townsend (2005) och baseras på data från 219 lånegrupper i Thailand som samlades in under 1997. Samtliga artiklar baseras på logitestimationer. Jag kommer även att använda flera källor som utgör en mindre del av empirin, men dessa presenteras löpande i texten. Anledningen till att valet av empiriskt material föll på just de artiklar jag använder i denna undersökning är enkel.

Förklaring är att det är de enda artiklarna jag har hittat som tillför relevant information. Det finns även anledning att misstänka att det är de enda publicerade artiklarna på området då Hermes m.fl. (2005) skriver att Wydicks (1999) undersökning är den enda pålitliga empiriska studien som är tillgänglig. De tre mekanismerna sociala band, övervakning och kontinuerliga krediter presenteras i denna givna ordning. Först förklaras de variabler som respektive undersökning valt att använda för att definiera mekanismerna, sedan presenteras resultaten.

4.1 Social band

4.1.1 Wydick

För att få reda på om sociala band mellan gruppmedlemmarna har någon inverkan på moral hazard har Wydick (1999) valt att definiera sociala band med fyra variabler. Den första variabeln indikerar om det är enbart män eller enbart kvinnor i gruppen, den andra variabeln anger hur många år gruppmedlemmarna var bekanta med varandra innan gruppen bildades, den tredje variabeln säger om medlemmarna påstår att alla var vänner innan de ingick i

(13)

gruppen och den fjärde variabeln påvisar om medlemmarna deltar i gemensamma sociala aktiviteter.

Wydick (1999) använder tre olika variabler som beroende i sin artikel, två av dem är

intressanta för min frågeställning. Den ena variabeln anger om någon i gruppen någonsin har använt sitt lån på ett felaktigt sätt, vilket kan betraktas som moral hazard. Den andra variabeln anger om en grupp är problemfri, d.v.s. att gruppen aldrig har varit mer än sju dagar sen med något lån och i genomsnitt mindre än tre dagar sen per lån.

4.1.2 Hermes m.fl.

I den andra empiriska artikeln definierar Hermes m.fl. (2005) sociala band med tre variabler.

Den första anger om medlemmarna i gruppen är födda i samma område som undersökningen gjordes, den andra indikerar om gruppmedlemmarna kände varandra innan gruppen bildades och den tredje säger om en eller flera av medlemmarna någonsin varit medlemmar av en annan grupp. De två första variablerna har enligt författarna för avsikt att ange om

gruppmedlemmarna känner varandra sedan tidigare och därmed indikerar att sociala band finns. Den tredje variabeln antar författarna skall ange om gruppmedlemmarna inte har långvariga relationer, p.g.a. att de byter grupp. Detta antas minska social band och kännedom medlemmarna har om varandra. Hermes m.fl. använder även en variabel som anger om det är endast män eller endast kvinnor i gruppen, dock anger de inte denna variabel som indikation på sociala band till skillnad från Wydick (1999).

Som beroende i logitmodellen använder Hermes m.fl. (2005) en variabel som påvisar om gruppens ledare har angivit att någon medlem någonsin har missbrukat sitt lån. Missbruk definieras som att lånet har använts till något annat än vad det initialt var tänkt att användas till. Denna variabel antas kunna indikera på moral hazard beteende hos gruppmedlemmarna.

Moral hazard beteende bland gruppmedlemmarna behöver nödvändigtvis inte leda till att återbetalning av lånet uteblir enligt författarna, då övriga medlemmars övervakning, påtryckningar och gemensamt ansvar för lånet kan förhindra detta.

(14)

4.1.3 Ahlin och Townsend

Ahlin och Townsend (2005) använder sig av främst fyra variabler för att beskriva sociala band, men inkluderar även två andra variabler i sin modell som är intressanta och ger en större förståelse i det samband jag söker mellan moral hazard och individernas närhet till varandra.

De två första variablerna av de fyra, beskriver om medlemmarna hjälper varandra med pengar eller gratis arbetskraft när det behövs och om medlemmarna samarbetar vid transport och försäljning av skörden samt om samarbete förekommer vid inköp av utsäde. Det som skiljer de två variablerna åt är att den ena variabeln gäller för medlemmar som är släkt med varandra och den andra för de som inte är det. Den tredje variabeln är konstruerad genom att

befolkningen i området har angivit vilken by de anser har det bästa samarbetet mellan

byborna. Procentsatsen som skapas utifrån detta för varje by anges för de grupper som verkar i respektive by. Med andra ord anger variabeln hur stor andel av befolkningen i området som tycker att gruppens by har ett bra samarbete mellan byborna. Den fjärde variabeln anger om avgörande beslut fattas kollektivt i gruppen framför individen. Dessa beslut kan innefatta vilka grödor som skall odlas, vilka bekämpnings och gödningsmedel som skall användas samt vilken produktionsteknik som skall användas.

De två andra variablerna som Ahlin och Townsend (2005) inkluderar i sin modell och som jag nämnde tidigare återkommer jag till nu. Den första variabeln anger andelen av

gruppmedlemmarna som har en nära släkting i sin grupp. Den andra variabeln mäter andelen lån i en by som har straff utöver de som ingår i lånekontraktet, d.v.s. inofficiella sanktioner som inträffar när gruppmedlemmarna misslyckas med sitt lån. Exempel på sådana straff kan vara att ryktet i byn försämras eller att personen inte kan få nya lån.

Den beroende variabeln som används anger inte direkt moral hazard, men den anger om utlåningsorganisationen någonsin har ökat räntan som straff för sen återbetalning och kan ses som en indikator på moral hazard.

4.1.4 Godquin

Ytterliggare en undersökning som tillför relevant information och har många observationer är gjord av Marie Godquin (2004) och baseras på en probit modell. Hennes datamaterial är insamlat i Bangladesh 1991-92 och innehåller 2349 observationer från flera

(15)

utlåningsorganisationer. Den beroende variabeln som används anger om respektive låntagare har lyckats ackumulera ett större eller mindre belopp, jämfört med det som skall återbetalas, innan den förbestämda återbetalningsdagen förfaller. Lyckas inte låntagaren med detta så blir per definition inte hela lånet återbetalat. Den variabel som är relevant för sociala band är enligt henne en proxyvariabel för sociala band inom gruppen och mäter hur länge gruppen har existerat när den slutliga återbetalningen sker.

4.1.5 Empiriska resultat för sociala band

I tabellen nedan presenteras de empiriska resultaten kortfattat för att därefter förklaras mer ingående.

Empiriska resultat för sociala band Undersökning: Wydick

(1999)

Hermes m.fl.

(2005)

Ahlin &

Townsend (2005)

Godquin (2004) Beroende variabel:

Förklarande variabel:

Felaktig användning

Problemfri återbetalning

Felaktig användning

Sen

återbetalning Full

återbetalning Endast män eller endast

kvinnor i gruppen

Ej sign. *, försämrar återbetalning.

**medl., ***gpl., försämrar användning.

--- ---

Vänner innan grupp Ej sign. Ej sign. --- --- --- Bekanta innan gruppen

bildades

Ej sign. Ej sign. **gpl., förbättrar användning.

--- --- Gemensamma aktiviteter Ej sign. Ej sign. --- --- --- Född i samma område --- --- Ej sign. --- --- Tidigare medlemskap --- --- * gpl., försämrar

användning.

--- --- Nära samarbete, släkt --- --- --- Ej sign. --- Nära samarbete, ej släkt --- --- --- ** mb. & ub.,

försämrar återbetalning.

---

Bästa bysamarbete --- --- --- Ej sign. --- Kollektivt avgörande i

beslut

--- --- --- * ub.,

förbättrar återbetalning.

---

Nära släkting i gruppen --- --- --- ** mb., försämrar återbetalning.

---

Inofficiella sanktioner --- --- --- * mb., förbättrar återbetalning.

---

Gruppens ålder --- --- --- --- *, försämrar återbetalning.

Tabell 1. Sammanställning av empiriska resultat för social band. ***,**,* betecknar 1, 5 och 10 % signifikansnivå. Förkortningar: medl. = medlemmar, gpl. = gruppledare, mb. = med byeffekt, ub. = utan byeffekt.

(16)

En fördjupad förklaring av de undersökningar som tabellen visar kommer nu att presenteras, med startpunkt i Wydicks (1999) resultat. När de fyra variablerna som Wydick använder för att beskriva sociala band står som förklarande, tillsammans med andra variabler i modellen, spelar det ingen roll vilken av de två ovan nämnda variablerna som står som beroende; ingen av variablerna för sociala band har någon förklarningsgrad. Med andra ord spelar det ingen roll för möjlig moral hazard eller återbetalningen om medlemmarna har sociala band med varandra. Visserligen har Ghatak och Guinnane (1999) påpekat att det finns ekonometriska problem i denna undersökning. Tyvärr specificerar de inte vilken typ av problem som avses, men Wydick säger via e-post att endogenitet alltid är ett problem i denna typ av estimationer.

Han säger att problemet uppstår när medlemmarna själva skapar grupperna vilket leder till att nivån av sociala band i gruppen inte längre är en exogen effekt, vilket det ska vara för att de estimerade resultaten ska bli korrekta. Trots problemen är denna tydliga frånvaro av

signifikans i Wydicks (1999) undersökning anmärkningsvärd.

Det finns dock ett svagt signifikant resultat. Materialet som Wydicks (1999) regressionen baseras på är uppdelat i två delar. Den ena delen avser lånegrupper som finns på landsbygden och den andra avser de som finns i städer. När endast materialet för de grupper som finns i en stad används i modellen och variabeln ”problemfri grupp” står som beroende är variabeln som anger om det enbart är män eller enbart kvinnor i en grupp signifikant. Denna signifikans, som är svag (10 %), innebär att gruppens återbetalning försämras när gruppen är homogen.

Att variabeln endast är signifikant för grupper i städer kommenterar inte Wydick.

Hermes m.fl. (2005) undersökningsmaterial är uppdelat i två grupper, den ena gruppen består av genomsnittliga värden från gruppmedlemmarna och den andra gruppen innefattar endast värden från gruppledaren. När materialet från den första gruppen används i modellen, d.v.s.

svaren från gruppmedlemmarna, uppvisar ingen av variablerna för sociala band någon förklaringsgrad. Detta betyder att även för detta material finns inga bevis som tyder på att social band har någon påverkan huruvida medlemmarna uppvisar moral hazard beteende.

Även denna modell har fler variabler inkluderade än variablerna för sociala band, men de presenteras dock inte här. Nämnas kan att variabeln som anger om gruppen är homogen för män eller kvinnor är även i denna undersökning signifikant och bär därmed en viss

förklaringsgrad. Även här har homogenitet en negativ effekt och innebär att moral hazard ökar. Varken Wydick (1999) eller Hermes m.fl. tolkar denna signifikans vilket gör att

(17)

eller enbart män blir sanktionerna mildare eller svårare att genomföra. I vilket fall tycks homogenitet ha en negativ inverkan på grupplån.

Används istället Hermes m.fl. (2005) material från den andra gruppen, där frågorna endast rör gruppledaren, blir de skattade logitresultaten annorlunda. Nu blir både variabeln som

indikerar om gruppledaren kände övriga medlemmar innan de ingick i gruppen och variabeln som anger om gruppledare varit med i en annan grupp tidigare signifikanta. Detta betyder att gruppledarens bekantskap med övriga gruppmedlemmar innan gruppen bildas spelar en betydande roll för om medlemmarnas lån kommer att användas som det initialt angavs.

Vidare kommer sannolikheten för att lånen används felaktigt öka om gruppledaren har tillhört en annan grupp tidigare då personer som byter grupp anses ha mindre sociala band och svagare kännedom om andra gruppmedlemmar. Som tidigare är variabeln som anger enbart män eller enbart kvinnor i gruppen signifikant, med samma negativa effekt som ovan, d.v.s.

moral hazard ökar vid homogenitet. Detta kan innebära att om t.ex. gruppledaren är man och övriga gruppen består av kvinnor blir sanktionerna mer kraftfulla, eller så uppfattas hot om sanktioner tydligare om de uttalas av en person av motsatt kön. Klart är dock att

gruppledarens homogenitet med övriga gruppen är negativ för lånens användning då variabeln är tydligt signifikant i Hermes m.fl. modell på 1 % signifikansnivå.

Anledningen till att gruppledaren utgör en signifikant skillnad på de övriga medlemmarnas beteende kan bero på dennes särställda position. Det är därför motiverat att klargöra vad denna särställda position faktiskt innebär. Gruppledaren i de två Eritreanska

utlåningsprogrammen är den person som samlar in återbetalningarna och överlämnar dem till utlåningsorganisationen. Vidare besöker denna person regelbundet övriga medlemmar och diskuterar affärs- och grupproblem samt kallar till extra gruppmöten om

återbetalningsproblem uppstår. Noterbart är att det inte innebär någon finansiell ersättning att bli gruppledare utan att personen är volontär. Hermes m.fl. förklaring på varför en person vill bli gruppledare grundar sig på att denna person kan bli kompenserad av andra

gruppmedlemmar genom att t.ex. få hjälp vid husbyggnation och skörd av sina åkrar. I u- landsamhällen kan denna typ av ickefinansiella obligationer vara en viktig del för överlevnad.

Ytterliggare förklaring till varför en person vill inneha positionen som gruppledaren är variabeln i modellen som anger personens vilja av framtida lån från organisationen. Denna variabel var inte signifikant för första gruppen, övriga medlemmar, men tydligt signifikant för

(18)

den andra gruppen som enbart innefattade gruppledare. Alltså finns det flera incitament att ta på sig detta ansvar som gruppledare.

Den tredje undersökningen utfördes av Ahlin och Townsend (2005) och deras estimat för variablerna presenteras i två utföranden. Dels estimerar författarna resultat när de inkluderar dummyvariabler för varje by som är med i undersökningen och dels resultat utan dessa. När dummyvariablerna är inkluderade tar således modellen hänsyn till skillnader mellan byarna som inte är uppfångade av övriga variabler och estimerar därmed skillnaderna mellan grupperna i samma by. Detta är viktigt då byarna i undersökningen både är belägna nära Bangkok och i de fattigare nordöstra delarna av Thailand. Av naturliga skäl skiljer sig förutsättningarna avsevärt för grupplån i så pass olika områden. Därför väljer jag att titta på båda typerna av estimat men lägger större vikt vid dem där dummyvariablerna är inkluderade.

Resultaten för de fyra variablerna som Ahlin och Townsend (2005) estimerar för sociala band är även de, i likhet med Hermes m.fl. (2005) och Wydicks (1999) resultat, övervägande icke signifikanta. Det finns dock viss signifikans. Den fjärde variabeln som anger vem som har det avgörande ordet vid jordbruksbeslut är svagt signifikant (10 %) utan byeffekt, medan den andra variabeln, samarbete men inte släkt med varandra, är tydligt signifikant (5 %) men med negativt tecken både när byeffekten är utelämnad och inkluderad. Att denna variabel är signifikant med negativt tecken innebär att nära samarbete mellan medlemmar ökar moral hazard i gruppen. De övriga variablerna bär ingen förklaringsgrad.

Den första av de två övriga variablerna som estimeras av Ahlin och Townsend (2005), den som anger andel med nära släkting i gruppen, är klart signifikant med negativt tecken när byeffekten är inkluderad. Den andra variabeln, inofficiella sanktioner, är signifikant med positivt tecken när byeffekten är medräknad. Ingen av de två har någon förklarningsgrad när byeffekten är utelämnad. Detta innebär att grupper där nära släktingar ingår har en större benägenhet att missa sina återbetalningar. En möjlig förklaring till detta är att släktingar har svårare att sätta press och straffa varandra än de som inte är släktingar. Den andra variabeln visar att prestationen ökar då informella sanktioner utgör straff om lånet skulle misslyckas.

Min avslutande kommentar gäller den fjärde och sista undersökningen för sociala band.

Godquin (2004), som i sin modell inkluderar variabeln som mäter gruppens ålder, får ett

(19)

att generera pengar innan lånet förfaller minskar alltså med gruppens livslängd enligt detta resultat. Det är viktigt att notera att detta resultat understryker det resultat som tidigare nämndes i samband med Ahlin och Townsends (2005) undersökning där de två variablerna, nära samarbete och släkt i gruppen, visar att för nära band mellan medlemmarna ökar moral hazard.

4.2 Övervakning

För att empiriskt undersöka om medlemmarnas övervakning av varandra påverkar moral hazard använder jag mig även här av Wydick (1999), Hermes m.fl. (2005) och Ahlin och Townsends (2005) undersökningar.

4.2.1 Wydick

Wydick (1999) definierar övervakning i sin logitmodell med tre variabler. Den första variabeln mäter genomsnittligt avstånd mellan medlemmarnas verksamheter. Den andra variabeln anger om medlemmarna är medvetna om övriga gruppens veckoförsäljning.

Avslutningsvis indikerar den tredje variabeln om medlemmarnas verksamheter är av liknade karaktär.

4.2.2 Hermes m.fl.

Hermes m.fl. (2005) använder sig av fyra variabler för att definiera medlemmarnas

övervakning av varandra. Den första påvisar om medlemmarna är medvetna om varandras verksamheter som lånet investerades i. Den andra variabeln indikerar om medlemmarna känner till varandras månadsförsäljning och den tredje anger genomsnittligt avstånd mellan medlemmarna. Den fjärde variabeln visar om medlemmarna regelbundet besöker varandra.

Den beroende variabeln är densamma som tidigare, d.v.s. om gruppledaren rapporterat att någon medlem någonsin har använt sitt lån felaktigt.

(20)

4.2.3 Ahlin och Townsend

Ahlin och Townsend (2005) definierar övervakning med två variabler, men inkluderar ytterliggare en variabel som innehåller intressant information. Den första variabeln anger om det finns personer som vill ansluta sig till gruppen men inte tillåts, medan den andra variabeln anger om gruppmedlemmarna känner till varandras arbete och vilken kvalitet det håller. Den tredje anger hur stor andel av gruppens medlemmar som bor i samma by.

4.2.4 Empiriska resultat för övervakning

Även här presenteras resultaten i en tabell för att följas av mer ingående beskrivning i texten nedan.

Empiriska resultat för övervakning

Undersökning: Wydick (1999)

Hermes m.fl.

(2005)

Ahlin & Townsend (2005)

Beroende variabel:

Förklarande variabel:

Felaktig användning

Problemfri återbetalning

Felaktig användning

Sen återbetalning Avstånd mellan

verksamheter

Ej sign. **, * la., försämrar återbetalning.

--- ---

Medvetna om varandras veckoförsäljning

*, ** la., förbättrar användning.

*, förbättrar återbetalning.

--- ---

Liknande verksamheter *, försämrar användning.

Ej sign. --- --- Kännedom verksamheter --- --- Ej sign. Ej sign.

Vet månadsförsäljning --- --- Ej sign. --- Avstånd mellan

medlemmar

--- --- *** gpl.,

försämrar användning.

---

Regelbundna besök --- --- ** gpl., förbättrar användning.

---

Begränsad anslutning --- --- --- Ej sign.

Bor i samma by --- --- --- ** mb., förbättrar återbetalning.

Tabell 2. Sammanställning av empiriska resultat för övervakning. ***,**,* betecknar 1, 5 och 10 % signifikansnivå. Förkortningar: la. = landsbygd, gpl. = gruppledare, mb. = med byeffekt.

Som tidigare inleder jag även här med att kommentera Wydicks (1999) resultat. När variabeln som anger moral hazard står som beroende i Wydicks modell blir variabeln som indikerar vetskap om de övriga medlemmarnas försäljning klart signifikant om gruppen befinner sig på landsbygden. Variabeln blir även signifikant när hela materialet används, d.v.s. när

stadsgrupperna är inkluderade. Vidare är även variabeln som anger om medlemmarna har

(21)

liknande verksamheter signifikant på 10 % signifikansnivå, dock med negativt tecken. Detta innebär enligt denna undersökning att moral hazard tenderar att öka om medlemmarna har liknande verksamheter.

När den andra beroendevariabeln i Wydicks (1999) modell, som anger om gruppen har skött sina återbetalningar problemfritt står som beroende, blir genomsnittligt avstånd mellan medlemmarna tydligt signifikant ( 5 %) för hela materialet och svagt signifikant för landsbygdsgrupper. Även vetskapen om varandras försäljning är signifikant för hela

materialet. Som tidigare gäller även här att modellen samtidigt inkluderar flera variabler, bl.a.

de för sociala band.

I Hermes m.fl. (2005) modell blir ingen av de förklarande variablerna signifikanta när

materialet för gruppmedlemmarna används. När däremot materialet för gruppledaren används blir besöksvariabeln signifikant på 5 % -nivån samtidigt som avståndsvariabeln blir starkt signifikant på 1 % -nivån. Detta innebär att sannolikheten för moral hazard minskar i takt med minskat avstånd mellan gruppledaren och de övriga medlemmarna, samt att moral hazard minskar när gruppledaren regelbundet besöker medlemmarna. Denna signifikans går helt i linje med Wydicks (1999) resultat där minskat avstånd mellan medlemmarna förbättrar återbetalningen.

De två första variablerna som Ahlin och Townsend (2005) använder är inte signifikanta och har därmed ingen förklaringsgrad, medan den tredje variabeln är klart signifikant när

byeffekten är inräknad. Detta betyder att om medlemmarna bor i samma by och därmed bor nära varandra ökar övervakningen och därmed återbetalningen. Detta bekräftar återigen resultatet ovan, att mindre avstånd mellan medlemmarna förbättrar övervakningen och därmed reducerar moral hazard.

4.3 Kontinuerliga krediter (dynamic incentives)

4.3.1 Wydick och Hermes m.fl.

Varken Wydick (1999) eller Hermes m.fl. (2005) definierar eller berör dynamic incentives.

Båda artiklarna har dock med variabler som ger insikt i problematiken. Wydick har inkluderat

(22)

en variabel som anger om minst en medlem i gruppen har tillgång till andra kreditmöjligheter.

Hermes m.fl. använder sig av en variabel som förklarar vilket värde individerna sätter på att ha tillgång till framtida lån från organisationen. Detta är samma variabel som jag berörde för att förklara varför personer väljer att bli gruppledare.

4.3.2 Ahlin och Townsend

Ahlin och Townsend (2005) använder sig av två variabler för att definiera dynamic incentivs.

Den första variabeln anger hur många procent av byborna, i den by där respektive grupp finns, som är medlemmar i en produktionskreditgrupp. Produktionskreditgrupperna drivs av byarna och ger medlemmarna möjlighet att spara och låna pengar, dock krävs en viss tids

medlemskap och ett visst ackumulerat sparbelopp för att få lån. Den andra variabeln säger hur stor andel av gruppens bys medlemmar som är medlem i en kommersiell bank. Syftet med variablerna är att ge ett mått på gruppmedlemmarnas tillgång till övriga lån. Anledningen till att en variabel inte används som direkt anger gruppmedlemmarnas övriga tillgång till krediter beror på att externa lån som tas av en gruppmedlem kan vara ett tecken på att medlemmen har återbetalningsproblem enligt författarna.

4.3.3 Godquin

Marie Godquin (2004) estimerar några intressanta variabler som ger insikt i dynamic

incentives. Det är främst en variabel som är direkt knuten till problemet men även ytterligare två som är intressanta. Den första variabeln anger om respektive låntagare vill låna mer pengar till samma ränta som tidigare. Beroendevariabeln är densamma som tidigare, nämligen låntagarens kapacitet att generera det belopp som ska återbetalas innan lånet förfaller. De två andra variablerna anknyter till kärnan av dynamic incentives, d.v.s. att skapa långsiktigt förtroende mellan bank och låntagare samt att banken använder sig av låntagarens framtida behov av lån. Den ena variabeln av dessa två anger om utlåningsorganisationen ger låntagarna grundläggande läs- och skrivkunskaper och den andra variabeln anger om organisationen tillhandahåller basutrustning för hälsovård. Vidare estimerar Marie Godquin ytterligare en modell som anknyter till dynamic incentives. Här står lånets storlek som beroende variabel och det är i huvudsak variabeln som anger gruppens ålder som är intressant.

(23)

4.3.4 Vigenina och Kritikos

Vigenina och Kritikos (2004) har estimerat en tobitmodell för att bl.a. undersöka om låntagarens möjlighet till långsiktig relation med banken förbättrar dennes återbetalning.

Deras material kommer från intervjuer under 2001-2002 med 233 slupmässigt utvalda

låneklienter från två utlåningsorganisationer i Georgien. Den ena organisationen använder sig av individuella lån utan finansiell säkerhet medan den andra använder grupplån. Därför är datamaterialet en blandning av dessa två utlåningsmetoder. Eftersom återbetalningen var väldigt hög i dessa utlåningsprogram använder författarna istället andelen månatliga återbetalningar som gjorts i förväg som beroende variabel. Två relevanta variabler för min undersökning estimeras som förklarande, dels en som anger till vilken grad låntagaren värderar möjligheten att få större framtida lån och dels en som säger om låntagaren vet andra finansiella institutioner i regionen som denne kan få krediter av.

4.3.5 Empiriska resultat för kontinuerliga krediter

Resultaten för kontinuerliga krediter är sammanställda i tabellen nedan. Jag har dock utelämnat resultatet från Godquins (2004) andra modell från tabellen, där lånets storlek står som beroende variabel, eftersom flera estimeringar är gjorda i olika utföranden och med flera signifikansnivåer som följd. Resultaten från denna modell presenteras endast i texten nedan.

Empiriska resultat för kontinuerliga krediter Undersökningar: Wydick

(1999)

Hermes m.fl. (2005)

Ahlin &

Townsend (2005)

Godquin (2004)

Virgenina &

Kritikos (2004) Beroende variabel:

Förklarande Variabel:

Felaktig användning

Problemfri återbetalning

Felaktig användning

Sen

återbetalning

Full

återbetalning

Tidig återbetalning Tillgång andra krediter Ej sign. Ej sign. --- --- --- Ej sign.

Värdesätter framtida krediter

--- --- ** gpl.,

förbättrar användning.

--- --- ***, förbättrar

tidig

återbetalning.

Medlem i produktionsgrupp

--- --- --- **mb. & ub.,

försämrar återbetalning.

--- ---

Medlem i kommersiell bank

--- --- --- **mb., försämrar

återbetalning.

--- ---

Vill låna mer --- --- --- --- Ej sign. ---

Läs & skriv kunskaper --- --- --- --- **, förbättrar återbetalning.

---

Hälsovård --- --- --- --- Ej sign. ---

Tabell 3. Sammanställning av empiriska resultat för kontinuerliga krediter. ***,**,* betecknar 1, 5 och 10 % signifikansnivå. Förkortningar: gpl. = gruppledare, mb. = med byeffekt, ub. = utan byeffekt.

(24)

För denna mekanism är Wydicks (1999) bidrag till förståelsen mycket begränsat. Variabeln han estimerar bär ingen förklaringsgrad för de två beroende variablerna, moral hazard och problemfri återbetalning. Med andra ord påvisar inte Wydick att tillgång till andra krediter har inverkan på användning och återbetalning av lånet. Detta resultat skall dock inte övertolkas p.g.a. undersökningens ekonometriska problem som nämndes tidigare.

I Hermes m.fl. (2005) undersökning är variabeln som estimerar personens värdering av framtida krediter tydligt signifikant (5 %) i materialet för gruppledarna. Med andra ord så minskar moral hazard enligt författarna om gruppledaren sätter ett högt värde på framtida tillgång av krediter från utlåningsprogrammet. Variabeln är däremot inte signifikant när materialet för övriga medlemmar används.

Som jag nämnde tidigare undersöker Ahlin och Townsend (2005) hur medlemskap i produktionsgrupp respektive kommersiell bank påverkar återbetalningen. Det är tydligt att båda variablerna är signifikanta (5 %) när byeffekten är inräknad. När byeffekten inte är inkluderad blir fortfarande variabeln som anger medlemskap i produktionskreditgrupp signifikant, medan den andra variabeln helt saknar förklaringsgrad. Denna signifikans, i tre fall av fyra, innebär att gruppmedlemmarnas övriga tillgång på krediter bidrar starkt till att öka moral hazard i gruppen.

Variabeln som Godquin (2004) estimerar och som anger om respektive låntagare vill ta fler lån till samma ränta är inte signifikant. När det gäller Godquins undersökning av läs- och skrivkunskapernas påverkan på återbetalningen visar det sig att denna variabel är signifikant (5 %) medan den andra, hälsovård, inte är det. Det verkar som att när utlåningsorganisationen ger läs- och skrivkunnighet till låntagarna ökar deras kapacitet att ackumulera pengarna de är skyldiga, troligtvis p.g.a. att det långsiktiga förtroendet stärks mellan de båda parterna. Den andra modellen som Godquin estimerar och vars resultat inte presenteras i tabellen, där lånets storlek står som beroende variabel, ger signifikant resultat för den förklarande variabeln, gruppens ålder. Detta innebär att lånets storlek växer i takt med gruppens ålder vilket kan vara tecken på att dynamic incentives fungerar på ett tillfredställande sätt.

I den fjärde och sista undersökningen av Vigenina och Kritikos (2004) modell är variabeln som anger tillgång till andra krediter inte signifikant, vilket överensstämmer med Wydicks

(25)

(1999) resultat. Däremot är variabeln som estimerar värdering av framtida krediter mycket starkt signifikant (1 %). Detta säger att framtida större lån betyder väldigt mycket för individen och därför är denne mån om goda relationer med baken och säkerställer därför att alltid vara på plussidan genom tidiga inbetalningar.

4.4 Empirisk sammanfattning

När det sedan tidigare finns en teoretisk bild av mekanismerna ska jag nu tydliggöra den empiriska signifikansen för att även denna aspekt ska bli tydlig. Sedan är det möjligt att med hjälp av dessa två, den teoretiska och den empiriska bilden, lyfta fram det som fungerar i mekanismerna och det som inte gör det. För att få en övergripande bild av de empiriska resultat som nu har presenterats, är de kortfattat sammanställda i tabellen nedan.

Tabell 4. Sammanställning av empiriska resultat.

Ökar moral hazard…?

…enligt:

…vid frånvaro av:

Wydick (1999)

Hermes m.fl.

(2005)

Ahlin &

Townsend (2005)

Godquin (2004)

Vigenina &

Kritikos (2004) Sociala band Ingen

effekt.

Ja, av grupp- ledarens.

Släktskap ger motsatt effekt.

Gammal grupp ger motsatt effekt.

---

Övervakning Ja. Ja, av grupp- ledarens

Ja, delvis. --- ---

Kontinuerliga krediter Ingen effekt.

Ja, av grupp- ledarens.

Ja, tydligt. Ja, delvis. Ja, tydligt.

Resultaten för betydelsen av sociala band är inte helt entydiga, men det finns ändå några tendenser att lyfta fram. Ahlin och Townsends (2005) resultat visar att inofficiella sanktioner reducerar moral hazard samtidigt som variablerna som anger släktskap och nära samarbete visar att för nära sociala band ger en motsatt effekt, eftersom de försvårar obekväma

sanktioner. Även Godquin (2004) visar att för nära band, genom gamla grupper, har negativ effekt på återbetalningen. Slutligen finns det två observationer som gäller gruppledarens sociala band. Hermes m.fl. (2005) visar dels att gruppledarens sociala band till övriga medlemmar har en reducerande effekt på moral hazard och att gruppledarens

könshomogenitet med övriga medlemmar i gruppen har motsatt effekt, d.v.s. moral hazard ökar.

(26)

Att övervakning i grupplån är viktigt står helt klart då samtliga tre undersökningar jag tittar på här får signifikanta resultat. Den enskilt viktigaste faktorn för fungerande övervakning, som alla tre undersökningarna visar på, är avståndet mellan medlemmarna eller deras

verksamheter. Denna geografiska närhet är med andra ord avgörande för att övervakning skall vara effektiv och i sin tur generera en minskning av moral hazard.

Författarna som undersöker dynamic incentives får lite olika resultat men samtliga

undersökningar pekar åt samma håll; kontinuitet är mycket betydande för låg moral hazard och hög återbetalning. Ahlin och Townsends (2005) resultat visar på problemet med tillgång till andra attraktiva kreditmöjligheter och Hermes m.fl. och Vigenina och Kritikos (2004) tydliggör med sina resultat betydelsen av låntagarnas framtida lånebehov.

5 Diskussion och analys

Besley och Coate (1995) visar i sin modell på vikten av fungerande sanktioner för att återbetalningen i grupplån ska fungera. Denna teori stärks av de resultat som framkommer i empirin där för starka social band försvårar och hämmar sanktioner vilket leder till sämre prestation. Vidare understryks vikten av inofficiella sanktioner i Ahlin och Townsends (2005) resultat. Även de empiriska resultaten som bevisar vikten av övervakning stärker denna teori då övervakning är förutsättningen för att sanktioner ska kunna ske.

Besley och Coates (1995) lösning på låg återbetalning är starka sociala nätverk mellan människor. Att sociala band verkligen har en stor betydelse i den fattiga delen av världen visas genom undersökningen av Hermes m.fl. (2005) där det blir tydligt att en person vill bli gruppledare p.g.a. de sociala obligationer som denna position innebär. Problemet blir att grupplån inte fungerar väl där dessa kontakter inte finns, och denna typ av kontakter är inget som kan skapas av utlåningsorganisationer utan skapas över en lång tidsperiod och är grundat i kulturen. Med andra ord så utesluts grupplån från stora områden i världen. Ett exempel där grupplån får svårt att fungera enligt modellen är när grupplån ska bedrivas i glesbefolkade områden där kanske en grupp som lånar består av människor från flera byar, då det inte finns tillräckligt många människor i en by som är potentiella låntagare. Det enda som människorna i denna grupp har gemensamt är att de tar ett lån tillsammans, i övrigt är de inte beroende av

(27)

varandra. Vidare lär det uppstå problem då utlåning skall bedrivas i städerna. Där finns det mycket människor som lever geografiskt nära varandra, men frågan är om de som vill låna lever socialt nära varandra. Troligtvis är inte de sociala nätverken i städerna lika starka som de i byarna där människorna t.ex. skördar tillsammans.

Denna problematik ger Ahlin och Townsends (2005) resultat stöd för, eftersom variabeln som anger inofficiella sanktioner är signifikant (5 %) för den fattiga nordöstra regionen i Thailand medan variabeln helt saknar signifikans för de grupper som finns nära Bangkok. Ahlin och Townsend inkluderar ytterligare en variabel som fungerar som proxy för inofficiella sanktioner, och den visar på samma resultat. Även Ghatak och Guinnane (1999) diskuterar detta problem då de studerar Mondal och Tunes (1993) undersökning som jämför grupplån på landsbygden i Arkansas, USA med grupplån i Bangladesh. Grupplånen i Arkansas är

utformade som de i Bangladesh, men den lägre befolkningsdensiteten i Arkansas ger sämre kännedom om andra låntagare och därmed försvåras grupplåning. Vidare konstaterar

författarna att den större individualismen i Arkansas försämrar möjligheterna för utnyttjande av sociala band för att skapa hög återbetalning.

Bilden Besley och Coate (1995) ger, att sociala band löser problemet med moral hazard får inte odelat stöd i empirin. Istället verkar det som att de sociala banden endast ibland, när de används på rätt sätt, har en positiv effekt. Snarare finns det en risk att moral hazard ökar när de sociala banden blir för starka, och sanktioner blir svårare att genomföra. Detta understryker återigen vikten av fungerande sanktioner.

Som framgår av både den empiriska presentationen och diskussionen ovan är det omöjligt att dra några entydiga slutsatser för betydelsen av sociala band. Detta kan delvis bero på att Hermes m.fl. (2005) undersökning bygger på material från utlåningsorganisationer där gruppledaren har en särställd position. Men det är också viktigt att minnas att de tre

huvudsakliga undersökningar som denna uppsats empiriska del grundas på är genomförda i tre skilda världsdelar, och det är inte bara sannolikt utan högst troligt att betydelsen av sociala band i allra högsta grad är kulturellt betingat.

Banerjee, Besley och Guinnanes (1994) modell tillsammans med de empiriska resultaten för övervakning visar tydligt på vikten av fungerande övervakning och att det är avgörande för om grupplån fungerar. Banerjee, Besley och Guinnanes teori, som säger att sannolikheten för

(28)

ett lyckat projekt är en funktion av hårt arbete som i sin tur är en funktion av övervakning, får starkt stöd av Hermes m.fl. då avståndsvariabeln är signifikant på 1 % och

besöksfrekvensvariabeln på 5 %. Detta gäller dock endast för gruppledaren. Men även i Wydick (1999) och Ahlin och Townsends (2005) tester får geografisk närhet stöd på 5 % signifikansnivå samt att medlemmarnas vetskap om varandras försäljning är signifikant i Wydicks undersökning. Återigen poängteras betydelsen av att kunna bestraffa låg prestation, då övervakning är en förutsättning för sanktioner.

I Armendariz de Aghions och Morduch (2005) teori för hur dynamic incentives fungerar tydliggör författarna två viktiga delar för att återbetalningen ska vara hög. Det första är att låntagaren har ett behov av att låna till investeringar i framtiden och det andra är att sannolikheten för att få lån när full återbetalning inte skett måste vara mycket liten. Dessa teoretiska påståenden är tydligt signifikanta i empirin. Hermes m.fl. (2005) och Vigenina och Kritikos (2004) ger klart stöd för att när låntagare sätter högt värde på framtida lån så minskar moral hazard och god återbetalning upprätthålls. Vidare visar Ahlin och Townsends (2005) signifikanta resultat att låntagarens tillgång till andra krediter ökar moral hazard och därmed försämrar återbetalningen. Ett ytterliggare tydligt bevis på att icke koordinerad konkurrens bland utlåningsorganisationer skadar återbetalningen är kriserna i Bolivia och Bangladesh på 1990-talet. Här var det nyetablerade organisationers konkurrens med redan etablerade

organisationer som låg bakom att återbetalningen sjönk och att organisationernas ekonomi snabbt försämrades (Armendariz de Aghion och Morduch 2005: 127-128). Dock får både Wydick (1999) och Virgenina och Kritikos (2004) ej signifikanta resultat för variabeln som anger tillgång till andra krediter. Detta kan tyckas något förvånansvärt, men återigen kan Wydicks resultat bero på ekonometriska problem. Virgenina och Kritikos icke signifikanta resultat kan bero på att deras undersökning baseras på observationer från organisationer med extremt hög återbetalningsgrad.

6 Slutsats

Syftet med denna uppsats var att undersöka om moral hazard beteende ökar i grupplån vid frånvaro av sociala band (social ties) mellan medlemmarna och frånvaro av övervakning (peer monitoring) samt frånvaro av kontinuerliga krediter (dynamic incentivs). Detta är en tredelad frågeställning där vissa delar har fått tydliga svar. Frånvaro av sociala band verkar inte ha

(29)

någon entydig inverkan utan kan både stärka och försvaga moral hazard. Det viktiga är att inget hindrar möjligheten till effektiva sanktioner vid låg prestation och för nära social band som t.ex. släktskap kan innebär just ett sådant hinder. Frågan om frånvaro av övervakning ökar moral hazard har fått det tydligaste svaret i denna uppsats. Alla tecken tyder på att en effektiv övervakning har stor betydelse för att reducera just detta oönskade beteende. Den enskilt viktigaste faktorn i detta avseende är det fysiska avståndet mellan medlemmarna eller deras verksamheter. Närhet är med andra ord avgörande för att övervakning skall kunna ske effektivt. Den tredje och sista frågan gällde kontinuerliga krediter. Här är slutsatsen att individens behov av framtida krediter är mycket betydande för dennes beteende. Är detta behov stort minskar risken för moral hazard. Grovt förenklat kan man säga att grupplån fungerar som bäst där de sociala banden existerar men utan att vara för starka, där

övervakningen är effektiv och nära samt där låntagaren har ett stort behov av framtida lån.

Som denna uppsats visar samverkar dessa förhållanden för att minimera moral hazard.

(30)

7 Litteraturlista

Ahlin, Christian och Robert Townsend, 2005,”Using repayment data to test across models of joint liability lending”, working paper.

Armendáriz de Aghion, Beatriz och Jonathan Morduch, 2005, The economics of microfinance, London, England, The MIT Press.

Banerjee, Abhijit, Timothy Besley och Timothy Guinnane, 1994,”The neighbour´s keeper:

The design of a credit cooperative with theory and a test”, Quarterly journal of economics 109 (2): May: 491-515.

Besley, Timothy och Stephen Coate, 1995,”Group lending, repayment incentives and social collateral”, Journal of development economics 46 (1): 1-18.

Ghatak, Maitreesh och Timothy Guinnane, 1999,”The economics of lending with joint liability: theory and practice”, Journal of development economics 60 (1): 195-228.

Godquin, Marie, 2004,”Microfinance repayment performance in Bangladesh: how to improve the allocation of loans by MFIs”, World development 32 (11): 1909-1926.

Hermes, Niels, och Robert Lensink och Habteab T. Mehrteab, 2005,”Peer monitoring, social ties and moral hazard in group lending programs: evidence from Eritrea” World development 33 (1): 149-169.

Mondal, W. I. och R. A. Tune, 1993, Replicating the Grameen bank in north America: the good faith fund experience. In: walid, A.N.M. (ed.), the Grameen bank: Poverty Relief in Bangladesh. Westview Press, San Francisco.

Morduch, Jonathan, 1999,”The microfinance promise”, Journal of economic literature 37 (4):

1569-1614.

Scott, J., 1976,”The moral economy of the peasant”, Yale University Press, New haven.

Stiglitz, Joseph E., 1990,”Peer monitoring and credit markets”, The World bank economic review 4 (3): 351-366.

Vigenina, Denotes och Alexander S. Kritikos, 2004,”The individual micro-lending contract: is it a better design than join-liability? Evidence from Georgia”, Economic systems 28 (2): 155- 176.

Wydick, Bruce, 1999,”Can social cohesion be harnessed to repair market failures? Evidence from group lending in Guatemala”, The economic journal 109 (457): 463-475.

References

Related documents

BPA är ett känt endokrinstörande ämne och studier har bland annat visat effekter på fetma, diabetes, cancer

Den kategoriseringsprocess som kommer till uttryck för människor med hög ålder inbegriper således ett ansvar att åldras på ”rätt” eller ”nor- malt” sätt, i handling

Literature review, Information Systems Security, Developing Countries, Cyber Security,

Liberalismens idéer började växa fram under slutet av 1700-talet och början av 1800-talet. De vill ha frihet i alla former, tryckfrihet, yttrandefrihet och näringsfrihet. Man

förekomst eller tillfällig förekomst enligt Naturvårdsverkets föreskrifter och Allmänna råd om inventering av rovdjursförekomst utanför samebyar (NFS 2004:18) och

1) Föryngring: minst en järvhona har fått ungar i länet; Regelbunden förekomst: Spår eller andra observationer av järv har dokumenterats vid minst tre tillfällen under minst

Antal lyckade häckningar av kungsörn, häckningar med okänt resultat och misslyckade häckningar inom och utanför renskötselområdet samt totalt i Sverige 2005. 44 2

Förseningsminuter per störande fel respektive antal tåg per störande fel har generellt sett varit lägre för L2- banorna än för de konventionella banorna med undantag för