Journalistik GR (C), C‐uppsats 15hp Institutionen för informationsteknologi och medier Avdelningen för medie‐ och kommunikationsvetenskap
“Alla vet vad som gäller”
En studie om bildpolicy på fyra svenska dagspresstidningar
Lisa Björk
Lena Ledin Andersson
Handledare: David Schreiner
Höstterminen 2010 2011‐01‐23 Mittuniversitetet, Sundsvall
Sammanfattning
Fotografiet har en lång tradition som sanningsbärare och i dagspress är bilden idag en stark dragningskraft. Misstänksamheten och kritiken mot manipulerade bilder är större än någonsin eftersom de datorbaserade
bildbehandlingsprogrammen har gjort det så enkelt. Tydligare regler för
bildhantering efterfrågas bland branschfolk i olika forum på internet och man är rädd för att dagstidningarnas trovärdighet är hotad. Studier om policy på
tidningsredaktioner visar att nedskrivna regler påverkar positivt på den journalistiska friheten. Regler som endast är muntligt uttalade gör däremot att journalisterna känner sig osäkra på vad som gäller.
Syftet med denna uppsats är att ta reda på vad bildcheferna på Aftonbladet, Expressen, Göteborgs‐Posten och Svenska Dagbladet antal tidningar har för uppfattningar om deras tidnings bildpolicy och sedan jämföra detta med vad det faktiskt står i den. Tidningarna i undersökningen valdes för att de når flest läsare i landet och har störst påverkan. Dagens Nyheter skulle varit med i
undersökningen men blev tillslut ett bortfall.
Vi har använt oss av en kvalitativ metod i form av samtalsintervjuer med en chef på varje bildredaktion. Samtalsintervjuer möjliggör följdfrågor och en djupare förståelse för svarspersonens egna tankar och åsikter. En intervjumanual med olika teman och tillhörande frågor användes vid varje intervju. För att kunna jämföra svaren från samtalsintervjuerna gjordes även en kvalitativ textanalys av de utvalda tidningarnas bildpolicy.
Resultatet visar att vissa delar i bildarbetet på redaktionerna är självklara för respondenterna. Tre av fyra undersökta tidningar har nedskrivna bildpolicys.
Den fjärde, Expressen, anser att ett nedskrivet regelverk är helt onödigt. Alla respondenterna har en klar uppfattning om vad som är tillåtet när det gäller arrangering, manipulering och redigering. De anser att det är självklart vad man får och inte får göra, därför står det inte heller nedskrivna i deras bildpolicy.
INNEHÅLL
SAMMANFATTNING 1
INNEHÅLLSFÖRTECKNING 2
BEGREPPSFÖRKLARING 4
DISPOSITION 8
1. INLEDNING 9
1.1 Problembakgrund 10
1.2 Syfte 11
1.3 Frågeställningar 11
1.4 Avgränsning 12
2. TEORI 13
2.1 Bakgrund till bilden och fotografiet 13
2.2 Bakgrund till den digitala revolutionen 14
2.3 Arrangerade och manipulerade bilder 15
2.4 Masskommunikation 19
2.5 Policy på tidningar 20
2.6 Regler inom branschen 25
2.7 Dagens diskussioner kring bildbehandling 27
3. METOD 30
3.1 Metodval 30
3.2 Urval och bortfall 32
3.3 Intervjuerna 33
3.4 Intervjumanualen 34
3.5 Textanalysen 34
3.6 Sammanställning av material 35
3.6.1 Intervjuerna 35
3.6.2 Textanalysen 35
3.7 Metodproblem 35
3.8 Validitet och reliabilitet 35
4. RESULTAT 36
4.1 Bakgrund till tidningarna och respondenterna 36
4.2 Resultatpresentation av samtalsintervjuerna 37
4.2.1 Förändring 37
4.2.2 Policy och regler 40
4.2.3 Manipulera och arrangera 43
4.3 Resultatpresentation av innehållsanalysen 47
4.3.1 Sammanfattning Aftonbladets bildpolicy 47
4.3.2 Sammanfattning Göteborgs‐Postens bildpolicy 47
4.3.3 Sammanfattning Svenska Dagbladets bildpolicy 48
5. ANALYS 49
6. SLUTSATS 60
7. EGEN DISKUSSION OCH FRAMTIDA FORSKNING 62
8. KÄLLFÖRTECKNING 64
8.1 Tryckta källor 64
8.2 Tidsskrifter 65
8.3 Elektroniska källor 65
8.3.1 Elektroniska tidskrifter 65
8.3.2 Övriga elektroniska källor 65
BILAGA 1
Intervjumanual till respondentintervjuerna
BILAGA 2
Analysfrågor till textanalysen
Transkriberade intervjuer och tidningarnas bildpolicy finns att hämta hos uppsatsförfattarna.
Begreppsförklaring
I vår studie definierar vi några viktiga begrepp på följande sätt:
Dagpress
Definieras av professorerna Hadenius och Weibull i boken Massmedier som ”en periodisk publikation med allmänt innehåll och utgivning minst fyra dagar i veckan.” 1
Redaktör
Yrkestitel för en person som bestämmer och ibland även redigerar innehållet i en tidning, tidskrift eller bok. Redaktörer förekommer även på TV och radio. En bildredaktör bestämmer vilka bilder som ska användas. På större tidningar finns oftast flera bildredaktörer. Redaktörerna jobbar i nära samarbete med
fotograferna. Huvudredaktören på ett massmedia kallas chefredaktör och är ibland också ansvarig utgivare.
Frilansare
Egenföretagare som jobbar på beställning eller gör uppdrag utan att vara fast anställd. Att vara frilansfotograf är en av de mest vanliga anställningsformerna inom mediebranschen. Det är även vanligt att skrivande journalister jobbar som frilansare.
Bild och fotografi
Ordet bild kan ha flera olika betydelser, men när vi skriver om bilder i vår studie, menar vi fotografier. Fotografier är avbildningar av någons subjektiva verklighet, som skapats genom att ljus fångats upp av ett ljuskänsligt medium. Det kan ske med hjälp av till exempel fotografisk film eller en bildsensor på antingen mekanisk, kemisk eller elektronisk väg.
1 Hadenius, Stig & Weibull, Lennart, Massmedier: en bok om press, radio och tv. Falun 2007, s. 40
Nyhetsbild
En bild förmedlad av press eller TV med uppgiften att rapportera aktuella
händelser. Anses spegla verkligheten eftersom tidningsläsarna antar att bilderna har tagits i en autentisk situation.
Featurebild
Ordet feature brukar i svenska massmedier beteckna artiklar, reportage och även bilder, som inte är av nyhetskaraktär, utan är obundna av tiden, som till exempel porträtt. Featurebilder anses oftare få arrangeras på många tidningar och ofta får de redigeras hårdare eller mer konstnärlig än nyhetsbilder.
Adobe Photoshop
Det största bildbehandlingsprogrammet på marknaden och det mest använda och professionella programmet bland professionella fotografer. Programmet har ett stort utbud av verktyg som kan användas på olika sätt. Bilden eller delar av den kan förstoras flera hundra procent och gör det då möjligt att arbeta med mycket små detaljer. Några exempel på verktyg som kan ta bort eller lägga till objekt i bilden, är de så kallade klonings‐ och penselverktygen.
Redigera/bearbeta/kopiera en bild
Att redigera/bearbeta/kopiera en bild betyder att på något sätt förändra
originalbilden efter fotograferingstillfället. Detta kan ske antingen i ett mörkrum eller i ett bildbehandlingsprogram i en dator. Detta görs för att förbättra bildens kvalité och utseende. På tidningar är redigering av bilder nödvändigt för att förbereda bilderna för tryck. Termen “kopiera” kommer från mörkrummet och används ofta på tidningsredaktioner. “Redigera” och “bearbeta” är mer allmänna termer.
Man kan även redigera en bild före fotograferingstillfället genom att använda olika programinställningar i kameran eller med hjälp av olika filmer i den analoga kameran. Dessa inställningar påverkar bilden på olika sätt. Detta är något som är allmänt känt bland branschfolk men som troligtvis inte gemene man tänker på.
“Photoshoppad”
Är en bild som är redigerad/bearbetad/kopierad i dator. Termen kommer från programmet Photoshop men bilden kan egentligen vara redigerad i vilket bildbehandlingsprogram som helst. Uppfattas som en negativ term då bilden oftast är överarbetad och ser onaturlig ut.
Redigera en tidning
Med hjälp av ett redigeringsprogram som till exempel InDesign eller
QuarkXpress redigerar man tidningens sidor för att sedan sätta ihop dem till en färdig produkt innan den går till tryck. Människorna som jobbar med detta på tidningen kallas för redigerare. Ska inte blandas ihop med att redigera en bild.
Manipulera
En manipulerad bild är en sorts redigerad bild. Skillnaden mellan en “normalt”
redigerad bild och en manipulerad bild är att man vid manipulering gått ett steg längre i redigeringen och förändrat bildens budskap. Man kan till exempel lagt till eller tagit bort objekt ur bilden. Termen manipulation uppfattas av de flesta som negativ ur etisk synvinkel.
Arrangera
Att arrangera bilder före fotograferingen, kallas även för att iscensätta bilder och terminologin för denna typ av bearbetningar är väl etablerad i branschen. Det kallas att iscensätta eller arrangera för att markera att fotografen har förändrat eller påverkat det som händer framför kameran innan bilden togs. Exempelvis kan man ha flyttat på något eller bett en person göra någonting speciellt som till exempel att ställa sig där det är bättre ljusförhållande.
Rawfil eller råfil.
Det digitala negativet och utgångspunkten för en bild. Ett avancerat filformat i kameran som gör att fotografen får en mycket större kontroll över fotografiet efter fotograferingen. Egenskaper som till exempel färgbalansen går att ändra i efterhand. Detta kan jämföras med till exempel en jpg‐fil som är ett enklare format där kameratillverkarens förinställningar delvis bestämmer resultatet.
Analog teknik och mörkrumsteknik
Användes innan den digitala tekniken blev dominerande, används dock idag i mindre skala. Den fotografiska filmrullen framkallas på kemisk väg och i det så kallade mörkrummet kopieras bilderna fram. Bilderna efterbehandlas för att uppnå önskat bildresultat. För att nå önskat resultat kan man till exempel öka och minska kontraster i bilden genom olika hårdhetsgrad på papperet. Man kan även efterbelysa och skugga (pjatta), det vill säga att man mörkar ner eller ljusar upp olika partier i bilden, man kan även retuschera bort damm, klippa in objekt i bilden och så vidare. En del av det som går att göra i dagens
bildbehandlingsprogram kan även göras i mörkrummet. Det är dock svårare att få stora förändringar, som till exempel inklippta objekt, att se trovärdiga ut i ett mörkrum i jämförelse med ett datorbaserat bildbehandlingsprogram.
Årets Bild
Sveriges största fototävling för professionella fotografer som har arrangerats årligen sedan 1942 av Pressfotografernas Klubb (PFK). Det finns 13 klasser varav en klass heter “Årets Bild” och premierar årets bästa pressbild. 2
Kopist
Yrkesbenämning på person som arbetar i fotolabb med att framkalla och kopiera bilder.
Vinjettering
Innebär att bildens hörn blir mörka. En vanlig orsak till vinjettering är för långt motljusskydd. Även vissa objektiv kan ge vinjettering. Det har även under en tid varit trendigt inom fotobranschen att lägga till en vinjettering på bilden i
Photoshop, för att få fram denna särskilda effekt.
2 Pressfotografernas Klubb, Om Årets Bild. Hämtad 24 november 2010 från http://www.aretsbild.se/sv/om‐arets‐bild/?link_id=47c6e6ca95a89
“Jobben” och ”casen”
Syftar på ett foto‐ eller skrivuppdrag som en medarbetare blir tilldelad på redaktionen.
Reproteknik (reproduktionsteknik)
Samlingsbenämning på de metoder som används i den grafiska
produktionsprocessen. Med utgångspunkt från en originalbild framställs kopior för tryck.
Disposition
I första kapitlet av uppsatsen tar vi upp problembakgrund, syfte, frågeställningar och avgränsningar. Andra kapitlet behandlar våra teoretiska utgångspunkter och eventuell tidigare forskning. Det tredje kapitlet handlar om vårt metodval, urval och tillvägagångssätt samt validitet, reliabilitet och metodproblem. Där ingår även en sammanställning av materialet. I kapitel fyra presenterar vi resultatet av undersökningen, där finns även information om respondenterna. I det femte kapitlet analyserar vi resultatet och det sjätte kapitel behandlar vår slutsats. Det sjunde och avslutande kapitlet utgör en egen diskussion och tankar om resultatet och studien, även en diskussion om framtida forskning ingår.
1. Inledning
“Photos were faked long before the development of imaging software.”3
Trots den allmänna uppfattningen om att manipulering av bilder är en modern företeelse är det långt ifrån någonting nytt. Redan samma år som fotografiet uppfanns i början av 1800‐talet kom även de första falsifierade bilderna. Att dokumentera verkligheten var något som få fotografer var intresserade av i början. Många ville använda den nya tekniken för att trolla fram bilder av
drömmar och idylliska utopier. Det hände även att naturfotografier och verkliga människor blev retuscherade, inte för att missleda någon utan helt enkelt för att den objektiva fotojournalistiken inte hade utvecklats ännu. 4
Även om förfalskningen av bilder inte är någon ny företeelse så har det dock skett förändringar menar medieprofessorn Thomas H. Wheeler.
“Computer technology has made photo doctoring much easier to do and accessible to more people.” 5
Det är mycket enklare idag att förfalska bilder och det kan göras av vem som helst, när som helst, om man har kunskapen. Att förfalska bilder anses dock inte vara acceptabelt inom dokumentär‐ och nyhetsfotografi eftersom det vilseleder läsaren och trovärdigheten minskar drastiskt. Genom de bilder som förmedlas till oss via media skapar det en förståelse om hur världen ser ut. Bilder har en stor makt och om bilden av verkligheten som förmedlas inte stämmer, kommer inte vår verklighetsuppfattning heller att stämma.
3 Wheeler, Thomas H. Phototruth or Photofiction? – Etichs and the Media Imagery in the Digital Age. Mahwah 2002. s. 15
4 Ibid: 15
5 Ibid: 41
1.1 Problembakgrund
De största tidningarna i landet har störst spridning och når ut till flest läsare.
Tidningarna påverkar inte bara många läsare, de påverkar även branschen och landets mindre tidningar. Bilderna är en stor del av de flesta tidningar och en bild är oftast dragningskraften till en text. Då bildcheferna på tidningarna har en stor del i både bildarbetet och vilka bilder som faktiskt publiceras, kan man påstå att de har stor makt på bildavdelningen. De flesta tidningar har en bildpolicy av något slag, men vad har den för status?
Trovärdighet hos bilder är beroende av ett flertal olika faktorer men de viktigaste är människans förmåga att uppfatta, förstå och tolka bilder. Bilder i media är alltid utvalda av någon för ett syfte och alla bilder är alltid redigerade på ett eller annat sätt, och detta är något som inte alla läsare uppfattar eller förstår.6 En bild är alltid redigerad på ett eller annat sätt. Dels genom att bilden redigeras direkt i kameran genom kameratillverkarens förinställda inställningar och dels även efter fotograferingen genom ett bildbehandlingsprogram. Att justera ljus, färger, kontrast och skärpa är nödvändigt för att bilden ska gå att använda överhuvudtaget. Ett problem vid bildredigering kan vara att det är så pass subjektivt vad som är “rätt” utseende på bilden. Det finns inga givna regler eller mallar och man använder sig ofta av “sunt förnuft” vid bildredigering.
Under vår studietid har vi både inom utbildningen och utanför, ofta diskuterat vårt och andras arbete med bilder. Diskussionerna har handlat om allt från redigeringen och manipulation av digitala bilder, till hur bilder används i dagspress och uppfattas av läsare. Ofta har diskussionen även handlat om tidningars bildpolicy, eller avsaknaden av den, då en bildpolicy kan vara viktig för fotograferna av en rad olika skäl. Framför allt kan en nedskriven bildpolicy göra att alla som handskas med bilderna på tidningen har samma uppfattning om vad som gäller, vilket kanske inte är fallet på en redaktion utan en
nedskriven policy. För nyanställda och frilansande medarbetare är det lättare att på en gång ta del av tidningens regler om policyn finns nedskriven. Bildpolicy är dock en term som kan betyda olika för olika personer och redaktioner. Vissa
6 Pettersson, Rune. Trovärdiga bilder. Solna 2001. s. 31
redaktioner kan ha en bildpolicy som handlar specifikt om hur fotografierna får bearbetas i Photoshop medan andra redaktioner kan ha en bildpolicy som mer handlar om visionen och målet med bilderna i tidningen. Den allmänna
diskussionen idag inom fotobranschen handlar ofta om vad som är tillåtet och inte med nyhetsbilder, bilder som anses vara dokumentära och sanningsbärare.
Forskning inom journalistik lägger ofta fokus på texten och använder texten som analysenhet. Forskning inom bildjournalistik är däremot betydligt ovanligare.7 Därför tycker vi att det är väsentligt och viktigt att belysa forskningsproblem som handlar om bild och bildpolicy. Vi har hittat få studier om policy på tidningsredaktioner och endast en som handlar om bildpolicy och då endast delvis. Att bilder är viktiga finns det inget tvivel om och behovet och efterfrågan av bilder är idag stor. Bildcheferna sitter på en central maktposition på
tidningsredaktionerna, men finns det skillnader mellan vad de anser om bildarbetet på tidningen och vad som faktiskt står i deras bildpolicy? Om det finns skillnader, vad skulle det kunna innebära och vad säger det om bildpolicyns status på tidningen? Denna problematik ligger till grund för vår studie som presenteras nedan.
1.2 Syfte
Syftet är att undersöka vad fem bildchefers uppfattningar är om deras tidnings bildpolicy och dess innehåll, status och regler kring bildarbete, samt jämföra detta med vad som faktiskt står i bildpolicyn.
1.3 Frågeställningar
• Vilken slags bildpolicy har tidningen, nedskriven eller muntlig/informell?
• Vilka regler sätter bildpolicyn upp för arrangering, bearbetning och manipulering av bilder?
• Hur ser bildcheferna på arrangering, bearbetning och manipulering av bilder?
7 Thelander, Åsa. Säger en bild mer än tusen ord? Lund, 2000, s. 140
1.4 Avgränsning
I Sverige finns 84 dagstidningar med utgivning minst fyra dagar i veckan och de fem största är: Aftonbladet (358 600 ex), Dagens Nyheter (316 200 ex),
Expressen inklusive Göteborgs Tidningen och Kvällsposten (291 000 ex), Göteborgs‐Posten (236 400 ex) och Svenska Dagbladet (196 900 ex).8
Vår studie är avgränsad till att omfatta endast de fem största dagspresstidningar i Sverige eftersom de har störst makt på tidningsmarknaden och de har även störst spridning i landet. Tidningarna når ut till och påverkar många läsare och även andra tidningar. Valet av tidningar motiveras även genom att tidigare gjorda studier som tas upp i våra teorier, har använt sig av dessa fem tidningar.
Valet av tidningsgruppen dagspress motiveras med att det är främst inom detta fält som nyhetsbilder används. Nyhetsbilder anses spegla verkligheten och ses som “sanningsbärare”, därför är reglerna runt dessa bilder intressant för vår studie.
Då det är reglerna runt bildskapande som står i centrum avgränsas studien till att bara undersöka om bildpolicy och inte redaktionell policy. Vi är medvetna om att en bildpolicy även kan förekomma i andra medier, som till exempel TV, men dessa är inte intressanta i vår studie.
Studien är av kvalitativ art och syftar inte till att dra några generaliserande slutsatser.
8 Tidningsutgivarna. Svensk Dagspress 2010 fakta om marknad och medier. Hämtad 24 november från http://tu.se/branschinfo/statistik
2. Teori
2.1 Bakgrund till bilden och fotografiet
Människan har en lång bildtradition där bilden har haft hög trovärdighet i samhället. Framställning, distribution, lagring och användning av bilder har förekommit i flera tusen år och de äldsta grottmålningarna är upp till 30 000 år gamla. Ett fotografi är en avbild av verkligheten och metoden är knappt 200 år gammal och det är ett av vår tids viktigaste kommunikationsmedel, detta menar den svenska professorn Rune Pettersson9
Det första fotografiet skapades av Joseph Nicéphore Niepce runt 1826, men flera optiska grundprinciper var kända redan på 600‐talet f Kr. Men, det var inte förrän 1837 som den första fotografiska processen, dagerrotypin, uppfanns.
Fotografiet och den fotografiska processen utvecklades till enklare och bättre processer med åren men fram till sekelskiftet var fotografin ett rent tekniskt hantverk som var dyrt och tidskrävande. Det var inte förrän på 1900‐talet som det fick ett bredare genomslag i samhället då utrustningen blev mindre, började massproduceras och på så sätt blev tillgänglig för fler. Fotografiet fick snart en stor betydelse i samhällsdebatten då det fick en inverkan på folks sociala
medvetenhet genom att man belyste olika samhällsproblem, skriver författaren Tom Ang i boken Fotografi.10
Flera forskare konstaterar att fotografier har en särskild koppling till
verkligheten och de används som bevis och förser oss med bevis. Dels används de som vittnesbörd för en anklagelse men även som en bekräftelse.11 Med hjälp av fotografiet har många fotografer pekat på missförhållanden och orättvisor i världen. Jacob Riis var en av de första som belyste orättvisor i samhället med hjälp av kameran. Han fotograferade under sekelskiftet mellan 1800 och 1900‐
talet, befolkningen i New Yorks slumområden för att visa för politikerna hur det verkligen förhöll sig i staden. Riis kampanj lyckades och de fattigas
9 Pettersson, 2001: 7
10 Ang, Tom. Fotografi. London, 2005, s. 74‐95
11 Dahlgren, Anna. Fotografiska drömmar och digitala illussioner. Bruket av bearbetade fotografier i svensk dagspress, reklam och konst under 1990talet. Stockholm, 2005, s. 15 och Sontag, Susan.
Om fotografi. Smedjebacken, 2001, s. 16
levnadsvillkor förbättrades.12
Filosofen Susan Sontag menar i sin bok Om fotografi att ”fotografier inte kan frammana ett moraliskt ställningstagande, men det kan förstärka ett – och bidra till att ett gryende byggs upp”. Som ett exempel tar hon upp en bild från
Vietnamkriget som hamnade på förstasidorna i de flesta av världens dagstidningar 1972. Bilden fotograferad av Nick Ut, föreställer ett
Sydvietnamesiskt barn som springer på en landsväg och som nyss blivit bombad med napalm. Denna bild bidrog, enligt Sontag, mer till att öka allmänhetens avsky mot kriget än hundratals timmar av tv‐sända grymheter.13
Det visuella blir ett allt viktigare verktyg för media och bilder är idag ett av det viktigaste elementet i en tidning. I facktidningen Journalisten visar en färsk undersökning att bilderna i dagstidningarna både blir större och fler, och texterna kortare. Undersökning visar även att bildkvalitén inte har något med storleken att göra, utan även ”sämre bilder” blåses upp stort.14
2.2 Bakgrund till den digitala revolutionen
När den digitala tekniken och dess påverkan på den fotografiska bilden introducerades på slutet av 1980‐talet och början av 1990‐talet delades medieforskarna upp i två läger, menar medieforskaren Anna Dahlgren i sin doktorsavhandling Fotografiska drömmar och digitala illusioner. Det ena lägret, revolutionisterna, menade att teknikövergången var en revolution och varnade för att den fotografiska sanningen skulle försvinna och bli fotografiets död. De andra forskarna, evolutionisterna, menade att den digitala tekniken skulle ses som en vidareutveckling i den redan existerande bildtekniken.15 Dahlgren menar även att rädslan för vad digitaliseringen av fotografiet skulle medföra var som allra störst under 1990‐talets första år. Frågan om fotografier var analoga eller digitala var en central fråga i fototeoretisk litteratur, i den fotografiska
fackpressen och i den pressetiska debatten. Behovet av att skilja den äldre
12 Ang, 2005: 88‐93
13 Sontag, 2001: 27
14 Frigyes, Paul ”Vart tog texten vägen?”, Journalisten nr. 12, 2010 s.4‐10
15 Dahlgren, 2005: 19‐20
tekniken från den nya minskade dock med åren i takt med att allt fler steg i den fotografiska processen digitaliserades.
Enligt Tom Ang nådde den första professionella digitalkameran marknaden kring 1990 och ungefär samtidigt kom bildbehandlingsprogrammet Adobe Photoshop.
Båda blev milstolpar i fotografins tekniska utveckling.16 Dahlgren menar att man kunde se en kraftig ökning av digitala och bearbetade fotografier i både press‐
och reklamfotografi under de tre kommande åren. Detta berodde på att
kostnaderna minskade kraftigt med persondatorns intåg, Photoshop spreds till en stor grupp användare och det var ett relativt användarvänligt program.17 I Dahlgrens doktorsavhandling framgick det att på de fem största tidningarna i Sverige, Svenska Dagbladet∗, Dagens Nyheter∗, Aftonbladet, Expressen och Göteborgs‐Posten∗, digitaliserades bildframställningen gradvis under 1990‐talet.
I början scannade man in analoga bilder som blev en digital fil och år 2000 användes digitalkameror i olika grad på tidningarna. Introduktionen av
digitaliserad bildbearbetning och bildhantering medförde stora förändringar på fotoredaktionerna då fotograferna själva fick börja ta hand om bildhanteringen hela vägen till tryck. Detta medförde att efterbearbetningen blev allt viktigare i bildskapandet för fotografen. Tidigare hade man kopister och en reproavdelning som hade hand om bildframställningen.18
2.3 Arrangerade och manipulerade bilder
Den amerikanska professorn Thomas H Wheeler menar att bild‐ eller
fotojournalistik är precis som själva journalistiken knutet till spridningen av nyheter. Det är tänkt att journalistiken ska vara ett fönster till världen, ett ögonvittne till historien eller en sanningsbärare. Därför är det extra viktigt att nyhetsbilder inte missleder läsaren genom att bilderna är manipulerade.
16 Ang, 2005: 110
17 Dahlgren, 2005: 174‐175
∗ Förkortas vidare i uppsatsen som SvD
∗ Förkortas vidare i uppsatsen som DN
∗ Förkortas vidare i uppsatsen som GP
18 Dahlgren, 2005: 58
“In the public mind, photojournalism is slice‐of‐life documentation, charged with you‐are‐there immediacy and weighty with journalistic authority. In short, it is serious business.”19
Filosofen Susan Sontag menar å andra sidan att fastän kameran fångar
verkligheten och inte enbart tolkar den, är fotografier lika mycket en tolkning av världen som målningar och teckningar är. Hon menar att de fotografer som är som mest angelägna att spegla verkligheten även de visar en subjektiv bild av deras verklighet.
”Genom att bestämma hur en bild bör se ut, genom att föredra en exponering framför en annan, påbördar fotografer alltid sina motiv en normativ
värdering.”20
Alla bilder är arrangerade på något sätt, och det har inte endast med själva kameratekniken att göra, menade mediefilosofen Victor Burgin på 1970‐talet.
Han menade att fotografen styr allt från val av kamera, ljus, föremål, till
människorna i bilden. Burgin menade att bilder skulle kunna vara manipulerade, även om de ser ut att vara dokumentära och sanna. Fotografen skulle kunna ha arrangerat bilden, exempelvis skulle de kunna vara skådespelare eller så skulle fotografen kunnat ha satt ihop flera olika bilder tagna vid olika tillfällen. Han trodde ändå att läsaren mest troligen skulle tro att nyhetsbilder alltid är sanna.
“The photojournalistic ‘snap’ has an authority wich other forms of picture‐
making lack; it presents itself as factual evidence of a actual state of affairs.”21 Bildmanipulering är inte ett nytt fenomen enligt Sontag, det har funnits sedan fotografiets begynnelse. Den första tekniken för retuschering av negativ visades upp redan på Exposition Universelle i Paris 1855. En fotograf visade då upp två versioner av samma porträtt, det ena retuscherat, det andra inte. Denna nyhet, att bilden kunde förändra den fotograferades utseendet till det bättre gjorde att det blev betydligt populärare att låta sig fotograferas eftersom människor ville se vackra ut på bild.22 Arrangerade och manipulerade bilder förekom dock inte bara
19 Wheeler, 2002: 113
20 Sontag, 2001: 16
21 Burgin, Victor. Art, common sence and photography. London, 1976, s. 44
22 Sontag, 2001: 96
inom porträttfotograferingen utan förekom även i den “verklighetsspeglande”
tidningsbranschen. Wheeler beskriver i boken Phototruth or Photofiction om en händelse under 1920‐talet. Då var den amerikanska tidningen The Evening Graphic känd för sina arrangerade bilder. I ett ökänt domstolsfall där en man ville upphäva sitt äktenskap på grund av att han inte känt till att kvinnan var svart eller mulatt, fick kvinnan klä av sig i rätten ner till midjan för att bevisa för juryn att mannen borde känt till hennes ras. Eftersom fotografer var förbjudna att delta i rättegången satte The Evening Graphic själva ihop en bild med hjälp av 20 olika foton. En “showgirl” agerade som den halvnakna kvinnan i rätten och The Evening Graphics egna redaktionsmedlemmar agerade som de övriga personerna i förhandlingen.23
Den amerikanska foto‐ och kommunikationsforskaren Fred Ritchin menade i början av 1990‐talet, i begynnelsen av fotografiets digitalisering, att det fanns ett etiskt dilemma kring bildmanipulering på tidningsredaktioner då detta ofta skedde i hemlighet. Han menade att när bildmanipulation skulle bli allmänt känt så skulle det minska journalistikens trovärdighet hos allmänheten. Men han trodde inte att det bara var journalistiken som skulle komma att påverkas av den digitala tekniken, han trodde även att amatör‐ och dokumentärfotografin skulle bli negativt påverkad.24
“… det kommer förmodligen att förändra samhällets inställning till (och användningen av) fotografier och bli en av de faktorer som förändrar människans bild av själva världen.”25
Professorn Thomas H Wheeler bekräftar 2002 att mer och mer bevis pekar mot att dataförändrade bilder bidrar till att minska förtroendet för journalistiken och att mediekonsumenterna har blivit förvirrade.26 Forskaren Ritchin menade 1990 att den nya tekniken hade gjort att fotografiet inte längre var en avbild av
sanningen, utan att man nu kunde arrangera bilder “efter varje tänkbart
23 Wheeler, 2002: 19‐20
24 Ritchin, Fred. Bildens förändrade värld. Den kommande revolutionen inom fotografin. Södertälje, 1991, s. 3‐5
25 Ibid: 3
26 Wheeler, 2002: 42
önskemål”, vilket han ansåg kunde bli ett framtida problem, särskilt med bilder som tidigare hade haft betydelse för förändringar i till exempel samhället.27
“I en tid då medierna får allt större inflytande på internationella relationer kommer det kanske, paradoxalt nog, att bli svårare att visa upp bilder av tortyroffer och därmed väcka medlidande ‐ eller ens bli trodd.”28
Ritchins teori om bilder på tortyroffer bekräftas av den amerikanske forskaren John Taylors forskningsrapport från 2005, om hur långt redaktörer på
amerikanska tidningar kan gå i att förändra fotografier utan att förstöra bildens autenticitet och dokumentära bevis. Han menar att massmedia redan från början står på en bräcklig grund då de förlitar sig helt på att bilderna ska vara deras
”sanningsbevis”. Läsare tänker oftast inte på hur bilder har uppkommit, utan de tror att fotografierna är sanna, eftersom ”seeing is believing”. Det vill säga, att det man ser med sitt fysiska öga tillgodogör man sig och kommer ihåg längre än den information man läser eller hör om, menar den amerikanska forskaren Julianne H Newton i The Burden of Visual Thruth.29 Taylor menar även att läsarna måste bli medvetna om att ett fotografi inte säger hela sanningen. Han menar att i allmänhet tror läsare att bilder bara kan bli till på samma sätt som när de själva fotograferar med den egna kameran. Fotominnen på familj, vänner och platser de besökt anses alltid vara äkta och om det då uppdagas att en tidning har publicerat falska bilder, då vänder läsarnas opinion direkt mot den tidningen.
När bilden inte längre kan betraktas som dokumentär och absolut sann blir det svårt för tidningen att behålla sin status och trovärdighet menar Taylor.30
Den svenska forskaren Dahlgren menar att relationen mellan sanningen och bearbetning av fotografier spelar stor roll inom pressfotografin idag. Dahlgrens studie visade att det är av “... yttersta vikt att de fotografier som publicerades
27 Ritchin, 1991: 3‐5
28 Ibid: 5
29Newton, Julianne H. The Burden of visual truht. The role of photojournalism in mediating reality.
New York, 2008, s. 90
30 Taylor, John. ”Iraqi torture photographs and documentary realism in the press.” Journalism Studies. Volume 6, nr 1, 2004, s. 39‐49
uppfattades som sanna eller objektiva av läsarna eftersom trovärdigheten var en grundförutsättning för deras verksamhet.”31
Synligt bearbetade fotografiska bilder var enligt Dahlgrens undersökning vanliga i dagspress, men de var mer vanliga i kvällstidningar än i morgontidningar.32 Hon tolkar undersökningens resultat som att tidningarnas val att synliggöra sina bearbetningar på fotografier är ett sätt att undkomma anklagelser om att de försöker lura sina läsare. Eftersom det fanns “en stor oro för den digitala teknikens möjlighet att bearbeta fotografier utan synliga spår” upprättade DN, Aftonbladet, GP och SvD bildpolicys där det framgick att fotografiska bilder inte får manipuleras. Dock skilde sig praxis och regler åt mellan de olika
tidningarna.33
2.4 Masskommunikation
Den amerikanske medieforskaren Walter Lippmanns triangulära masskommunikationsteori är en central utgångspunkt inom den
samhällsvetenskapliga diskussionen om mediernas påverkan på medborgarnas verklighetsbilder och vad detta får för konsekvenser. Det uppstår från de triangulära relationerna mellan verkligheten, bilden av verkligheten och betraktarens reaktioner utifrån den förmedlade bilden av verkligheten.34 Lippmann menar att det inte går att analysera åsikter i samhället utan att först förstå det triangulära förhållandet. Han menar att verkligheten är på ett sätt och den bild av verkligheten som media förmedlar, inte alltid stämmer överens med denna. Medborgarna handlar utifrån medias bild och inte verkligheten i sig.
Befolkningens handlande bygger alltså på begränsad information från media och handlandet blir på så sätt irrationellt. Lippman menar att verkligheten är så pass komplex för oss att förstå, att det inte är möjligt att kunna förmedla en bild av hela verkligheten.
Lippman myntade begreppet stereotyper som i hans mening betyder att man generaliserar in allt i olika grupper, eller stereotyper. Detta för att kunna förstå sin omvärld och de sociala och kulturella miljöer vi lever i. Människan rör sig
31 Dahlgren, 2005: 179
32 Ibid: 174‐176
33 Ibid: 179
34 Lippmann, Walter. Public Opinion. New York, 1922/1949/1997, s. 11
vanligtvis inom ett mindre område och har generellt begränsad kunskap om sin omvärld. Trots detta, anser många att de kan uttala sig om sådant som man själv egentligen inte har upplevt eftersom man serveras en viss bild av media om hur någonting är.35
En rapport är alltid påverkad av den som skriver den, menar Lippman. På samma sätt menar vi att en bild alltid påverkas av den som fotograferar. Att fotografen och/eller tidningen medvetet eller omedvetet skapar en bild som ska passa in i stereotypen.
“A report is the joint product of the knower and the known, in wich the role of the observer is always selective and usually creative. The facts we see depend on where we are placed, and the habits of our eyes.”36
Lippmann menar att journalistens tankar, åsikter och bakgrund alltid kommer att spela in när hon eller han väljer hur en händelse ska skildras. Det är alltså i princip omöjligt att vara objektiv och spegla en objektiv bild av verkligheten som journalist eller bildjournalist, även om det är målet.
2.5 Policy på tidningar
Den amerikanska journalisten och forskaren Warren Breeds studie om
redaktionell policy ligger till grund för de svenska studierna om policy. Warren Breeds definition av policy är:
"... as the more or less consistent orientation shown by a paper, not only in its editorial but in its news columns and headlines as well, concerning selected issues and events.”37
Med det menar Breed att en policy kan definieras som en mer eller mindre konsekvent vägledning som avspeglar en tidnings innehåll. Han hävdar att alla nyhetstidningar har någon slags policy, uttalad eller inte. Breed ser policyn som en form av riktlinjer för den journalistiska verksamheten som sätts av tidningens
35 Lippmann, 1922/1949/1997: 53‐62
36 Ibid: 54
37 Breed, Warren. Social Control in the Newsroom: A Functional Analysis. 1955, s. 327. Hämtad 10 november 2010 från http://www.grubstreet.ca/articles/philosophy/wbreed.pdf
utgivare. Policyer är ofta dolda för att inte krocka med de etiska reglerna. Detta eftersom ingen ansvarig utgivare vill utpekas för att med hjälp av tydliga direktiv försöka bestämma nyhetsflödet.38
Inom alla grupperingar av människor finns något som kallas
“socialisationsprocess”. Det betyder den anpassning som individen omedvetet gör inom den egna gruppen/arbetsplatsen för att få en ställning som etablerad medarbetare. Warren Breed hävdar att den första mekanismen som främjar anpassningen till normerna, avseende journalistens jobb, är just denna process.
När reportern börjar sitt nya jobb blir denne inte informerad om tidningens policy och det blir den inte heller senare. Trots detta “känner alla till” policyn.39 När man anpassat sig, i detta fall på en redaktion, blir man ansedd som en pålitlig medarbetare, en journalist som håller sig inom den oskrivna policyn. Enligt den svenska mediekritikern och forskaren Lars Furhoff är detta inte någonting onormalt. Däremot menar han att det är förvånande att processen fortsätter arbetslivet ut inom mediebranschen. Inom andra yrkesgrupper förväntas en självständig ställning av de mer etablerade arbetarna och att de ska ha auktoritet att ifrågasätta policyer och ledningens handlande. Det är detta som gör att
konflikter uppstår och som sedan leder yrket framåt. Enligt Furhoff finns inga spår av detta inom massmedievärlden. Enligt journalisterna själva beror detta på att man inte vill riskera de förmåner som kommer med den etablerade
ställningen, med detta menar de tillfrågade journalisterna, både löneförmåner och att de har möjlighet att disponera sin tid och sitt arbete tämligen fritt.40 En annan svensk forskare som också forskat om tidningspolicy, Thomas
Andersson Odén, menar att när konflikter uppstår på redaktioner styrs utgången av dessa konflikter alltid av normer som “sitter i väggarna” och inte av
nedskrivna regelverk. Furhoff observerade att när konflikter uppstod påverkade dessa även tidningens innehåll på ett negativt sätt. Han jobbade därför för “... ett starkare professionellt journalistinflytande över tidningarnas redaktionella
38 Breed, 1955: 327
39 Ibid: 328
40 Furhoff, Lars. Makten över journalistiken, Stockholm, 1991, s. 71‐73
arbete...”. Detta skulle då ske genom ett nedskrivet policydokument. Även Andersson Odén var inne på detta spår i sin avhandling 1996, där han skrev:
“... nedskrivna policydokument är bra för de journalister som vill ändra på en tidnings journalistiska inriktning, och att det gagnar den journalistiska friheten...”41
Warren Breed menar att på samma sätt som en medarbetare blir indoktrinerad i redaktionens policy, blir denne också det i att följa den. Följande sex punkter anser Breed är orsaken till varför en anställd på en tidningsredaktion håller sig till den uttalade eller outtalade policyn:
1. De anställda är rädda för att bli straffade, att bli omdirigerade från de bästa
“casen” till att istället skriva om det som anses vara det tråkigaste.
2. Skyldighet emot tidningen för att ha blivit anställd.
3. För att avancera inom redaktionen och bli tilldelad de bättre “casen”.
4. Inga större fackorganisationer har berört ämnet redaktionell policy och det har aldrig tidigare skett att en grupp anställda har gått emot tidningens policy.
5. De anställda trivs på tidningen och ser ingen anledning att klaga.
6. Alla anställda samarbetar och fokuserar på samma mål, nämligen nyheter.
Istället för att mobilisera sina krafter för att motverka policyn.42
Den svenska forskaren Furhoff konstaterar vid sitt undersökningstillfälle, att det finns en ganska uppenbar förklaring till att det inte finns nedskrivna policyer på tidningarna. Han menar att det beror på att journalisterna ändå tenderar att
“hålla sig innanför de outtalade ramarna” och detta med god marginal. En policy
“som sitter i väggarna” är från arbetsgivarens sida att föredra framför en skriftlig och konkret reglering. Furhoff konstaterar att journalisterna snabbt inhämtar den policy som “sitter i väggarna”. Han menar att det finns många exempel på hur information kan vanställas på grund av detta. Reportrar kan exempelvis skildra verkligheten på ett missvisande sätt därför att man antar att ledningen
41 Andersson Odén, Tomas. Principer på pränt. En studie av redaktionella mål inom den svenska dagspressen. Kungälv, 1996, s. 11
42 Breed, 1955: 330‐332
förväntar sig ett visst material som passar dem bättre. Det förekommer också att journalister undertrycker konflikter och kontroversiella ämnen för att inte stöta sig med makthavare och läsare. Dessutom förekommer det att man helt utesluter intervjupersoner för att man tror att de inte är önskvärda från ledningen.
Slutsatsen av detta menar Furhoff är att en policy som sitter i väggarna “inte ökar journalisternas handlingsramar utan tvärtom verkar snäva in dem
betydligt”. Finns det inte en nedskriven policy tar journalisterna det “säkra före det osäkra” och vågar inte gå för nära gränsen, rädda att korsa den.43
Den amerikanska forskaren Breed diskuterar i sin studie att policy är någonting självklart på alla tidningar, däremot går det inte att utläsa om han menar
nedskrivna dokument eller om han liksom den svenska forskaren, Lars Furhoff, menar att “policyn sitter i väggarna”.
Under Furhoffs undersökningstillfälle 1986 fann han att det var oerhört sällsynt med nedskrivna policydokument på svenska dagspresstidningar och att de flesta ägare hävdar att “policyn sitter i väggarna”, det vill säga policyn är outtalad eller muntlig. Orsaken säger han vara att “medarbetarna inte vill vara bundna av en preciserad policy”.44
Den svenska forskaren Andersson Odén konstaterar att en redaktionell policy kan existera i olika former. De behöver inte ens vara nedskrivna eller kännas till av alla redaktionsmedlemmar och de kan handla om etik i vissa policyer och strategi i andra. Ett exempel på en tidning med en redaktionell policy är DN, som enligt Andersson Odén, har en mer ideologisk tanke bakom den. Policyn
publicerade i tidningen 1998 och policyns mål är bland annat att:
43 Furhoff, 1986: 60‐62
44 Ibid: 59
“… DN:s utgångspunkt är att människor med olika sociala bakgrund har rätt att delta i och förstå gemensamma angelägenheter. DN verkar i en
upplysningstradition och vill bidra till att svenskarna föreblir ett läsande och tänkande folk. Oberoende. DN är oberoende från partier, organisationer och ekonomiska maktsfärer. Liberal. DN:s politiska hållning är liberal. Tidningen redigeras i liberal och frisinnad anda.”45
Andra tidningar har en mer konkret och handfast policy. Ett exempel är den amerikanska tidningen, Minneapolis Star Tribune, som 1994 antog en ny policy om hur tidningen skulle använda begrepp som refererade till den indianska kulturen. I sporten skulle tidningen även använda namnen på indianstammarna och inte begrepp som “rödskinn”, vilket använts tidigare. Den nya policyn förbjöd även bilder med motiv där man beskrev indianer på ett nedlåtande sätt menar Andersson Odén.46
Den gemensamma funktionen för alla policyer är dock att de utgör riktlinjer för hur det redaktionella arbetet ska utföras och för hur verksamheten ska
regleras.47 Vi menar att Breeds, Andersson Odéns och Furhoffs teorier även kan appliceras och gälla för bilder och bildpolicy.
En bildpolicy är ett dokument som innehåller regler och riktlinjer för arbetet med bilder inom olika medier. Det kan innehålla allt från specifika regler om hur bilderna får bearbetas i Photoshop och/eller fotoavdelningens mål och vision.
Hur fotograferna ska bete sig på fältet eller vad redigerarna får göra med bilderna. Termen bilpolicy kan definieras olika för varje person och redaktion.
Den svenska forskaren Dahlgren studerade i sin doktorsavhandling bildpolicys på de fem största svenska tidningarna. Resultaten visade att det fanns skillnader mellan de undersökta tidningarnas inställning till hur man bearbetar en bild när det gäller nyhetsbilder, feature och övriga bilder. Tidningarna är dock överens om att det aldrig är tillåtet att manipulera en nyhetsbild. Definitionen av vad en nyhetsbild är skiljer sig dock åt mellan tidningarna. När Dahlgren utförde sin undersökning år 2000‐2001 hade samtliga utom en av Sveriges fem största
45 Andersson Odén, Tomas. Redaktionell policy. Om journalistikens mål och inriktning inom den svenska dagspressen. Kungälv, 2001, s. 27‐28
46 Ibid: 30
47 Ibid: 296
dagspresstidningar en nedskriven bildpolicy.48
Dahlgren menar att Expressen och DN hade de mest strikta inställningarna till manipulering i sin policy. De övriga tre tidningarna tillät bearbetning av featurebilder. Inga restriktioner fanns för kvällstidningarnas bilagor då de bilderna inte ansågs vara nyhetsbilder. Vid Dahlgrens undersökningstillfälle var SvD den enda tidningen som hade en bildpolicy där den digitala tekniken nämns särskilt.
2.6 Regler inom branschen
Ibland efterfrågas särskilt etiska regler för fotografer. Flera stora händelser har aktualiserat dessa frågor, bland annat Estoniakatastrofen, prinsessan Dianas död och diskoteksbranden i Göteborg. Efter dessa olyckor har debatten om
fotografisk och journalistisk etik blossat upp menar den svenska pressfotografen och författaren Per Anders Thunqvist.49
Spelregler för Press, TV och Radio är en samling etiska regler för medarbetare inom svenska massmedier. Reglerna är en sorts yrkeskodex men är inte
lagstiftade. De är utgivna av Pressens samarbetsnämnd och är tänkta att fungera som ett komplement till tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen, sekretessreglerna och de regler i brottsbalken som rör yttrandefrihet.
Spelreglerna innehåller publicitetsregler, yrkesregler och riktlinjer mot textreklam. För journalistkåren har Spelreglerna länge varit de givna etiska reglerna man ska följa. Där finns också några tillägg som handlar om bild i journalistiska sammanhang. I dessa punkter står:
4. Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt.
9. Visa alltid offren för brott och olyckor största möjliga hänsyn. Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.
11. Vad som i dessa regler sägs gäller även i tillämpliga delar även om bildmaterialet.
48 Dahlgren, 2005: 61
49 Thunqvist, Per Anders. … mer än tusen ord 50 års bildhantering i Sverige. Stockholm, 2000, s. 131
12. Bildmontage, retuschering på elektronisk väg eller bildtext får ej utformas så att det vilseleder eller lurar läsaren. Ange alltid i direkt anslutning till bilden om den är förändrad genom montage eller retusch. Detta gäller även vid arkivering.50 Enligt den svenska forskaren Lars Furhoff känner de flesta journalister, med få undantag, till Spelreglerna för Press, TV och Radio, men kunskapen om vad de innehåller är varierande. Han menar att det inte heller någonting som engagerar journalisterna.51
Författaren Per Anders Thunqvist skriver att i lagtext finns ingenting som beskriver fotografers arbete eller hur fotografier skall behandlas. Så länge fotografen befinner sig på allmän plats får den fotografera allt utom skyltat militärt område, skyddsobjekt eller under pågående domstolsförhandlingar. Det finns ingen direkt lag mot fotografering, det är lagen om hemfridsbrott eller olaga intrång som kan tillämpas.52
1991 gick de nordiska pressfotograferna ut med en rekommendation till
tidningsredaktionerna i Norden att manipulerade fotografier skulle “M‐märkas”.
Pressfotografernas klubb i Sverige ville att detta skulle skrivas in i Spelregler för Press, TV och Radio, menar Dahlgren i sin doktorsavhandling.53 Detta har dock inte skett.
Bildleverantörernas förening (BLF) är en “branschorganisation för de företag som jobbar med bild.”54 De ger årligen ut en så kallad cirkaprislista, där finns regler för försäljning och köp av bilder. Första gången BLF tar upp bearbetning av bilder i sina leveransvillkor var 1986. Då stod det under rubriken
Manipulering av bild:
“Bild får ej utan fotografens/säljarens uttryckliga tillstånd utsättas för
manipulation genom elektronisk teknik eller annat förfarande. Del av bild får ej användas sammansatt med annan bild.”55
50 Pressens samarbetsnämnd, Spelregler för press, TV och Radio, Stockholm, 2007, s.
51 Furhoff, 1986: 79ff
52 Thunqvist, 2000: 132
53 Dahlgren, 2005: 60
54 Bildleverantörernas förening. Presentation BLF. Hämtad 23 november 2010, från http://www.blf.se/sv/blf.html hämtad 23 november 2010
55 Dahlgren 2005: 61