AKADEMIN FÖR UTBILDNING OCH EKONOMI
Avdelningen för utbildningsvetenskap
Förskolan som ska inkludera alla
En studie om pedagogers erfarenheter och kunskaper om barn i behov av stöd
Josefin Englund
2020
Examensarbete, Grundnivå (yrkesexamen), 15 hp Pedagogik
Förskollärarprogrammet Handledare: Kristina Mårtensson
Examinator: Guadalupe Francia
Englund, J. (2020). Förskolan som inkluderar alla – En studie om pedagogers erfarenheter och kunskaper om barn i behov av stöd. Examensarbete i pedagogik.
Förskollärarprogrammet. Akademin för utbildning och ekonomi. Högskolan i Gävle.
Abstrakt
Syftet med studien är att ta reda på hur pedagoger inom förskolan beskriver inkludering av barn i behov av stöd. Hur pedagogen ser på sitt uppdrag att inkludera alla barn i förskolan? Hur kan pedagogen lyfta sig själv och samtidigt ge andra i sin omgivning kunskaper kring barns behov av stöd? På vilket vis kan den kompetenta pedagogen se barnet med behov av stöd?
Som metod har jag valt att göra en kvalitativ studie genom intervjuer. Jag valde tre förskolor i tre olika bostadsområden. Resultatet visar att samtliga tre pedagoger anser att det är viktigt att alla barn inom förskolan blir inkluderade, oavsett om de har behov av stöd eller inte. Resultatet visar även att pedagogernas förutsättningar för att ta emot ett barn i behov av stöd ser olika ut. Deras uppfattning är att de själva får söka adekvat utbildning och / eller litteratur. De menar vidare att det viktiga i arbetet med barn i behov av stöd är att det finns ett anpassande förhållningssätt och att man alltid ser till barnets bästa.
Nyckelord: Barn i behov av stöd, Förskola, Förskollärare, Inkludering, Pedagog, Pedagogik, Specialpedagogik.
Keywords: Children in need of support, Preschool, Preschool teacher, Inclusion, Educator, Pedagogy, Special Education.
Innehållsförteckning
1 Inledning ... 1
2 Teoretiska utgångspunkter ... 2
3 Syfte och frågeställningar ... 2
4 Förskolan i styrdokument ... 3
4.1 Skollagen (SFS 2019) ... 3
4.2 Läroplanen (Skolverket, 2018) ... 3
4.3 Allmänna råd (Skolverket, 2017) ... 4
4.3.1 Styrning och ledning ... 4
4.3.2 Planering och genomförande av utbildningen ... 4
4.3.3 Samarbete med hemmen ... 4
4.3.4 Tillsyn över förskolor ... 4
4.4 Barn i behov av stöd ... 5
5 Tidigare forskning ... 5
5.1 Inkludering och segregering ... 6
5.2 Personliga interaktioner och professionell praxis ... 6
5.3 Professionellt stöd ... 8
5.4 Sammanfattning av tidigare forskning ... 8
6 Metod ... 9
6.1 Urval ... 9
6.2 Etik ... 9
6.3 Genomförande ... 10
6.4 Studiens validitet och reliabilitet ... 10
7 Resultat och analys ... 11
7.1 En förskola för alla ... 11
7.2 Pedagogernas förutsättningar att inkludera barn i behov att stöd ... 12
7.3 Kompetens kring barn i behov av stöd ... 14
7.4 Sammanfattning av resultatet ... 15
8 Diskussion ... 16
8.1 Metoddiskussion ... 16
8.2 Resultatdiskussion ... 16
8.3 Empati och sympati i en förskola för alla ... 17
8.4 En likvärdig förskola inkludera barn i behov av stöd ... 17
8.5 Pedagogens kunskaper bland barn i behov av stöd ... 18
8.6 Fortsatt forskning ... 19
8.7 Slutsatser ... 19
9 Referenslista ... 20
Bilaga 1 ... 22
Bilaga 2 ... 23
1
1 Inledning
Barnet som föddes i utlandet var ett älskat barn från första stund. Livets ibland så orättvisa omständigheter ledde ändå till familjens mardröm – de klarade inte att behålla sitt lilla barn, de hade varken råd eller möjligheter. De valde att adoptera bort den lilla flickan som bara var några dagar gammalt.
Barnet hade tur, hon fick komma till ett varmt och för hennes uppväxt ett betydelsefullt hem. Flickan började sin utbildning och snart visade det sig att hon hade problem i skolan, hon hade behov av stöd.
Föräldrarna påvisade om och om igen att det behövdes stödundervisning, något som de upplevde viftades bort. De kände sig osynliggjorda och bortprioriterade, de kände inte alls att deras dotter var inkluderad i skolans undervisning. Det blev istället en arbetsam och frustrerande period i familjens liv.
Berättelsen ovan (personlig kommunikation, 2019) är en berättelse som väcker en önskan att få rätta till, göra om och göra rätt. Familjen fick från början inte det stöd de behövde för sin dotter. Men efter många år av kämpande för att flickan skulle få stödundervisning fick de upprättelse till slut när de blev uppmärksammade av personer som såg flickans behov av stöd. Flickan fick en diagnos i from av dyslexi. Idag mår flickan bra och har precis avslutat en högskoleutbildning med fina betyg. Med denna berättelse vill jag visa mitt intresse av barn i behov av stöd som inspirerat mig till föreliggande studie. Studien handlar om barn i behov av stöd i förskolan.
Enligt Brodin och Renblad (2014) har barn i idag problem med sitt mående inom förskolan. Oftast handlar det om problematik med det sociala, psykiska eller barnens tillfälliga behov av stöd. De menar att barnen kan ha svårt genom detta att få vara sitt rätta jag, tro på sig själv och ha tillit till sin egen förmåga. Brodin och Renblad (2014) menar att alla barn ska vara inkluderade och sedda. Problemet handlar om att barnen får olika utbildningar/förutsättningar av pedagogen som själv inte kan ses likvärdig genom att pedagogerna uppfattar och tolkar sitt uppdrag olika, trots lagen om
Barnkonventionen som trädde i kraft 2020 som säger att ingen ska diskrimineras.
Syftet med studien är att ta reda på hur pedagoger inom förskolan beskriver inkludering av barn i behov av stöd. Fortsättningsvis kommer samlingsbegreppet ”pedagoger”
användas i studien. I intervjuerna har jag valt att fokusera på hur pedagogerna uppfattar och tolkar sitt uppdrag att inkludera alla barn i behov av stöd. Pedagogerna som nämns i intervjuerna i resultatet, kommer användas som P1, P2 och P3.
I förskolan börjar det livslånga lärandet. Det sker bland annat genom barnens samspel med varandra och genom leken. Alla barn behöver vara aktiva och delaktiga i
förskolans verksamhet och de behöver känna bekräftelse från pedagogerna när det gäller att få vara precis som hen är (Skolverket, 2018). Pedagogerna är en viktig tillgång för barnen då de bidrar med struktur och ledning i deras personliga utveckling och lärande.
Förskolan innebär även en social och kulturell gemenskap. Förskolan är till för alla barn oavsett deras personlighet, bakgrund, socioekonomisk bakgrund eller kulturell bakgrund (Skolverket, 2018). Förskolan ska se till det enskilda barnet och ge hen förutsättningar för att få vara i sitt bästa jag.
Från och med detta år 2020 har Barnkonventionen för Förenta nationerna (FN, 2018) blivit svensk lag. Det gör att barnens rättigheter blir förstärkta och synliggjorda. I barnkonventionen i artikel 2 står det att ” Alla barn är lika mycket värda och har samma
2
rättigheter. Ingen får diskrimineras” (Artikel 2. Barnkonventionen). Barnkonventionen innehåller bestämmelser om barnens mänskliga rättigheter. Det är 196 länder idag som har skrivit under. USA är det land som inte har skrivit under än.
I barnkonventionen finns det fyra grundläggande principer som alltid ska följas när det gäller barn. Det handlar om alla barns rättigheter och deras lika värde. Att barnens bästa alltid ska ses vid beslut. Alla barn har rätt till sitt liv och deras utveckling. Barnen ska ha rätt att få uttrycka sig och sin mening, få respekt för den de är.
Uppsatsen disponeras enligt följande: Först en inledning som följs av teoretiska
utgångspunkter följt av studiens syfte och frågeställningar. Därefter följer styrdokument för förskolan, den tidigare forskningen, studiens metod och resultat, analys och
uppsatsen avslutas med en diskussion om studien.
2 Teoretiska utgångspunkter
I studien är barn i behov av stöd i relation till inkludering det fokus som undersöks.
Inom specialpedagogiken är inkluderingsperspektivet utgångspunkt med tre olika perspektiv:
1. Det kompensatoriska perspektivet 2. Det kritiska perspektivet
3. Dilemmaperspektivet.
I studien utgår jag ifrån inkluderingsperspektivet och de tre andra perspektiven (Nilholm, 2007). Över tid har barn kategoriserats genom dessa olika perspektiv. Det kompensatoriska perspektivet är menat genom att kompensera individer och deras problematik. Det kritiska perspektivet är en slags kritik genom att de riktas mot grunden för det kompensatoriska perspektivet. Det blir en frågesättning till varför det blir på ett särskilt vis till exempel. Dilemmaperspektivet utgår från de tidigare perspektiven men att dilemmaperspektivet delar på sig, beror på att det finns ofta olika möjligheter att välja mellan.
Nilholm (2007) menar att pedagoger behöver kartlägga barnets problematik för att kunna anpassa miljö och situation till barnet. Att förhålla sig till diagnostisering ur ett kritiskt perspektiv är betydelsefullt för att se och utgå från det enskilda barnet. Att se barnets personlighet och förhålla sig till att förskolan är till för alla barn. En likvärdig utbildning för alla barn med eller utan behov av stöd (Nilholm, 2007). Pedagogernas förståelse och medvetenhet om de olika perspektiven inom inkluderingsperspektivet möjliggör att förhålla sig normkritiskt i sitt arbete på förskolan. Fokus i studien är att undersöka hur några pedagoger på olika förskolor bemöter barnen i relation till inkluderingsperspektivet.
3 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att ta reda på hur pedagoger inom förskolan beskriver inkludering av barn i behov av stöd. För att uppfylla detta kommer studien utgå från följande frågeställningar:
• Hur ser pedagogen på sitt uppdrag att inkludera alla barn i förskolan?
3
• Hur kan pedagogen lyfta sig själv och samtidigt ge andra i sin omgivning kunskaper kring barns behov av stöd?
• På vilket sätt kan den kompetenta pedagogen se barnet med behov av stöd?
4 Förskolan i styrdokument
Under följande avsnitt beskriver jag förskolans styrdokument, som är den grund alla pedagoger på förskolan ska utgå ifrån. Avsnittet innehåller även en beskrivning av barn i behov av stöd.
4.1 Skollagen (SFS 2019)
Förskolan verksamhet regleras av skollagens kapitel 1–4, 6 och 8.
Kapitel 1 handlar om bestämmelser för förskolan. Det handlar om hur begrepp som undervisning och utbildning kan definieras och utformas. Kapitel 2 innefattar bestämmelser över huvudmännen, resursfördelningen och ledningen av utbildning.
Kapitel 3 handlar om mål för barnens utveckling. I kapitel 4 behandlas kvalitet, inflytande, dokumentation, vårdnadshavare och det systematiska kvalitetsarbetet.
Kapitel 6 tar upp kränkande behandlingsåtgärder. Det sista Kapitel 8 handlar om bestämmelser som reglerar syftet för utbildningen samt hur och när barn ska erbjudas förskoleplats. De innefattar även bestämmelser om särskilt stöd för barnen samt utvecklingssamtal.
4.2 Läroplanen (Skolverket, 2018)
Förskolor som tillhör kommunala eller fristående förskolor ska alla följa läroplanen.
Läroplanens generella mål ska se till hela förskolan oavsett ålder eller tidpunkt i barnens liv. Det är ett underlag för förskolan att kunna genomföra sin verksamhet utifrån målen i läroplanen. Förskolan ska lägga grunden för det livslånga lärandet. Den är till för alla barn, alla ska inkluderas oavsett bakgrund. Barnets behov, omsorg, utveckling och lärandet är huvudnyckeln. Det är viktigt att hemmen och förskolan samverkar och har samråd med varandra utifrån förskolans uppdrag (Skolverket, 2018).
Läroplanens mål är utgångspunkt och inriktning för förskolan. Det är förskollärare och barnskötare men även andra som medverkar i arbetslagen som ska främja barnens utveckling och lärande. Utifrån den vetenskapliga grund och den beprövade
erfarenheten ska utbildningen formas. Det är viktigt att barnen får en bit av alla tårtbitar som finns tillgängliga i läroplanen när det gäller deras utbildning. Läroplanens grund ska ge barnen utmaningar inför nya erfarenheter, upptäckter och kunskaper. Genom de nationella målen ska Huvudmannen ansvara för att dessa genomförs. Det blir
förskolechefen och förskollärarnas ansvar att se till att målen utgår från läroplanen och att hela arbetslaget samverkar för att utbildningen följer målen och att varje medarbetare främjar barnets lärande. Följande citat från skolverket (2018) handlar om pedagogens ansvar för undervisningen.
”Förskollärare ska ansvara för det pedagogiska innehållet i undervisningen och för att det målinriktade arbetet främjar barns utveckling och lärande. Förskollärare har därmed ett särskilt ansvar i utbildningen som arbetslaget genomför gemensamt. I
undervisningen medverkar även andra i arbetslaget, till exempel barnskötare, till att främja barns utveckling och lärande” (Skolverket, 2018, s.3)
4
4.3 Allmänna råd (Skolverket, 2017)
Allmänna råd till förskolan utgår från skollagen och förordningen i läroplanen för förskolan genom bestämmelser. De allmänna råden handlar om förhållanden som utgör utbildningen inom förskolan. De används av Huvudmän, förskolechefens styrning och ledning, förskollärare och annan verksam personal inom förskolan. Råden utgör även ett samarbete mellan hemmen och förskolan.
De allmänna råden är uppdelat i fyra delar:
• Styrning och ledning
• Planering och genomförande av utbildningen
• Samarbete med hemmen
• Tillsyn över förskolor 4.3.1 Styrning och ledning
Huvudmannen bör stödja förskolechefen att vara en bra ledare genom att ge
förutsättningar som denne behöver. Förskolechefen ansvarar i sin tur för att barnets bästa alltid ses i första hand, genom beslut som rör barnen på förskolan. Resurser som behövs inom förskolan ska förskolechefen se till att de fördelas genom utbildningar, personaltäthet, barngrupper, miljön och de socioekonomiska bitarna. Samtidigt ska de även se till att alla måltider är bra för barnen och att de serveras enligt vad ett barn behöver under dagen, att maten är jämnt fördelad över tid på dagen.
4.3.2 Planering och genomförande av utbildningen
Förskolechefen bör se över de organisatoriska förutsättningarna i förskolan genom att planera och analysera hur utbildningen kan utvecklas. Förskollärarna bör även planera och analysera barns utveckling och lärande till deras undervisning, barnens utmaningar.
Sen ska alla, förskolechef, förskollärare och personal inom förskolan ständigt analysera och utvärdera barnens utbildning genom deras inflytande genomförs i förskolan. Barn i behov av stöd behöver även ses över genom att analyseras hur förskolan ska utformas så att de får utmaningen och stöd som de behöver. Förskolan ska även se till att när barnen ska lämnas över till skolan behöver de göra analyser inför övergången så att förskolan kan samverka med skolan så bra som möjligt.
4.3.3 Samarbete med hemmen
Förskolechef och förskollärare bör sträva efter att hemmet och förskolan har inflytande med varandra, att de finns olika former som kan ses över. De behöver även som
förskollärare och personal på förskolan lägga grunden till barnen och deras hem vid inskolning att det finns trygghet och ett förtroende över verksamheten i förskolan.
Förskollärare behöver även se till att utvecklingssamtal sker och att de följer upp barnens utveckling och lärande.
4.3.4 Tillsyn över förskolor
Det är kommunens uppgift att se till att tillsynsmyndigheter har tillsyn regelbundet. Det ska fungera med rutiner att det utförs och att det ständigt gör uppföljningar och utformar en bra tillsyn. Rutiner och råd ska alltid fungera och kunna ge vägledning för tillsynen.
5
4.4 Barn i behov av stöd
Lillvist (2016) skriver om Ladds forskning att den första generationens kompetens i social forskning, visade brister i sociala färdigheter och sociala kompetenser. Detta kan ge svårigheter som kan påverka individen senare i livet. Den andra generationens
forskning från Ladd menar att den sociala biten påverkades av barnens kamratrelationer.
Det synliggjordes om barnen hade någon kamratrelation eller inte, om de blev
accepterade i barngruppen eller utstött. Den tredje generationens forskning som Ladd menar handlar även den om social kompetens. Det skulle bli ett förfinande och utvecklande från den tidigare forskningen i generationerna.
Lillvist (2016) menar att barnen som blev uteslutna var barn som var aggressiva eller hade ett utåtagerande beteende. Samtidigt blev det barnen som inte alls sågs eller hördes uppdagade då. Barnen blev därigenom indelade i grupper efter deras beteende (Lillvist, 2016). De icke sociala barnen som agerade passivt visade också att de inte hade något vidare intresse i deltagande i sociala relationer med andra barn.
Senare blev forskningen (Lillvist, 2016) ännu mera specificerad då barnens relationer visade att barn som var vänner med varandra hamnade mera i konflikter med varandra och att barnen därigenom kunde visa sina känslor och handlingar mera. Lillvist (2016) menar att ser vi till detta har det ändrats på sig från början till nu. Barnens sociala kompetens har påverkats av olika faktorer som miljön, vänner, psykiska och olika fysiska delar. Det avgör vilken individ man är och vad för social kompetens man har själv från början.
Det Lillvist (2016) tar upp om den sociala kompetensen är att begreppet har en stor innebörd som kan vara svårt att definiera. Begreppet handlar om barns utveckling bland annat. Forskarna menar enligt Lillvist (2016) att den sociala kompetensen går ihop med social emotionell kompetens, den känslomässiga kompetensen. Det gör att empati och självreglering har med samspelet att göra.
Lillvist (2016) beskriver att barn som förstår situationen som de befinner sig i, som tillexempel olika lekstrategier och leksignaler är enligt författaren barn utan behov av stöd. Dessa barn väljer även andra barn i sin omgivning som de kan identifiera sig med.
De kan även känna en samhörighet med de andra som vi vuxna ibland kallar ”Lika barn leka bäst”.
5 Tidigare forskning
Jag har sökt i olika databaser efter artiklar och avhandlingar som utgör den teoretiska bakgrunden i min studie. Databaserna som användes för att finna den tidigare
forskningen var DiVa och Eric via US Dept of Educ samt Discovery. Jag använde mig av olika sökord på engelska och svenska, som Behaviour, Early years, Kindergarden, Needs, Preschool, Special education, Teachers, Barn i behov av stöd, Förskola, Förskollärare, Pedagogik och Specialpedagogik. Jag använde avgränsningsord i min sökning som OR och AND. Även symboler som * användes. Genom mina
avgränsningar Peer Review, Full text och årtal fick jag en klarare bild av olika artiklar.
Jag valde ut fem olika artiklar som jag fann relevanta från år 2009 och framåt, dessa finns med i undersökningen.
6
5.1 Inkludering och segregering
Orden inkludering och segregering finns idag i förskolans miljö. Det menas med att inkludering räknas barnen med i positiv bemärkelse medan segregering blir ett
särskiljande som diskriminering. Brodin och Renblad (2014) menar att forskning visar att vart fjärde barn mår dåligt i förskolan idag. Det kan handla om allt från sociala problem, psykiska, emotionella eller barnens behov av tillfälligt stöd. Ser vi till tidigare decennier har detta ökat. Alalin, Demir, Sucuoğlu, Bakkaloğlu och Işcen (2014) menar att förskolebarnens särskilda behov ökar.
Det finns pedagoger som har svårt och saknar kunskaper inom området särskilda behov.
Brodin och Renblad (2014) påvisar detta genom intervjuer med specialpedagoger från hela Sverige som anses ha en viktigt och en betydande roll för pedagogerna inom förskolan. Det kan handla om att vara rådgivare, handledare, agera bollplank och hjälpa till med deras handlingsplaner i samråd med vårdnadshavarna.
Forskningen (Brodin & Renblad, 2014) menar att det är många barn inom förskolan som inte får möjlighet att vara sitt bästa jag. Det finns många faktorer som påverkar idag, det kan vara allt från den sociala omgivningen, genetiska förutsättningar eller barnens egna egenskaper. Förskolan ska inkludera alla barn och se till det enskilda barnet utan att segregera. Något som Brodin och Renblad (2014) skriver om är barnen som anses vara maskrosbarn, de barnen fungerar trots en bristande omgivning. Oavsett om det är ett maskrosbarn eller inte behöver de en vuxens stöd. Även studien (Akalin et al., 2014) från Turkiet påvisar att pedagogerna behöver mer kunskap och lärande, de menar att program om barn i behov av stöd inom lärarutbildningen skulle kunna ge pedagogerna kunskap och attityd till barn med behov av stöd som skulle öka kvalitén inom förskolan. Detta skulle kunna innebära att barn med behov av stöd skulle få stöd och uppmuntran.
Akalin et al. (2014) påvisar att pedagogernas bristande kunskaper medförde att de upplevde bristande kompetens. Vissa av pedagogerna i studien hade svårt att tillgodose barn med behov av stöd i förskolans miljöer. Brodin & Renblad (2014) visar att många pedagoger anser sig inte ha tillräckliga kunskaper för att stödja barn som är i behov av stöd. Att ha tillräckliga kunskaper är av stor vikt för att kunna nå stävandemålen i läroplanen som den kompetenta pedagogen. Det som specialpedagogerna i studien uppmärksammar är att ett barn som har behov av stöd är ett barn som har större behov än de andra barnen. Detta kan bland annat föra med sig svårigheter att kunna uppfylla strävandemålen inom förskolan. Specialpedagogerna är ett viktigt stöd inom förskolan.
Pedagogerna gör oftast en uppmärksammad process innan en specialpedagog tar vid.
Därefter sker det diskussion med specialpedagogen och det kan ske en dialog med vårdnadshavarna. Vårdnadshavarna är alltid de som godkänner och tar det sista beslutet om anpassning ska ske.
I samarbete med vårdnadshavare är det av stor vikt att det blir ett nära och positivt möte.
Vårdnadshavare behöver vara delaktiga och närvarande för att arbetet ska bli positivt.
Även Akalin et al. (2014) menar att samarbetet med familjen är betydelsefullt för att hitta sätt att hantera problem.
5.2 Personliga interaktioner och professionell praxis
Oavsett om vi titulerar oss som förskollärare eller barnskötare kan vi alla ha en
pedagogisk bakgrund. Vår bakgrund bär vi alltid med oss vare sig vi vill eller inte. Detta påverkar oss hur vi är och hur vi lever våra liv. Det kan även avspegla sig i vår
kompetens och agerande. Tamakloe (2018) har i sin studie sett att pedagogens positiva
7
lärande och engagemang utgör ett vinnande koncept. Pedagogens agerande i förskolan visar enligt författaren både positiva och negativa drag. Det beror på hur pedagogen (ibid) ser på lärandet hos barn med behov av stöd. De pedagoger som Tamakloe menar är enligt min uppfattning professionella och relaterar till bland annat läroplanen Lgr 11 gällande förskolan.
I Tamakloes (2018) studie framkommer det tydligt att pedagogernas personliga avspegling påverkar hur de ser på det enskilda barnet med behov av stöd. Författaren menar att barnens öde gällande behov av stöd är redan avgjort sedan innan. Tamakloe menar även att barnens biologiska bakgrund har betydelse. Pedagogerna i (ibid) studien hade en annan livstro och därmed blev de påverkade av andras sociokulturella miljö och upplevelser. De menade även att barn med behov av stöd tar tid och är svåra att ha bland andra barn i förskolan. Pedagogerna kände sig inte tillfreds tillsammans med barn i behov av stöd. Det Tamakloe menar är att förskolan inte var en miljö för alla barn utan att barn med behov av stöd var en börda. Pedagogerna ville inte se dessa barn genom att till exempel försöka hjälpa, utan de straffade barnen genom felaktiga attityder och förnekelser.
Tamakloe (2018) visar även att det finns pedagoger som allt för ofta bär med sig sin tunga ryggsäck i from av deras egen personliga bakgrund. Det är inte alltid så lätt att skaka av sig den tunga ryggsäcken när man träder in i förskolans miljöer men är man en professionell pedagog ska vi som studien visar ska vi alltid se till barnets bästa och inkludera barnen oavsett hur vi mår för dagen eller vad vi bär med oss.
Barn har alla olika behov oavsett om de har behov av stöd eller inte. Vi är bara människor med olika mänskliga miljöfaktorer där vi lär oss att se till allas behov. En studie från Israel av Gal, Schreur och Engel-Yeger (2010) visar att pedagogers
inkludering påverkas av deras egna tankar och personliga egenskaper, det visar sig även att deras bakgrund till deras tidigare kontakter med barn i behov av stöd, erfarenhet, kunskaper, utbildning och även ålder spelar roll. Erfarenheter från egen inkludering som barn med stöd har visat sig påverka pedagogerna. Genom till exempel erfarenheter av någon bekant, familjemedlem eller annan kontakt med barn i behov av stöd. Denna erfarenhet motverkar enligt (ibid) motståndet, missförståelsen och istället har
människans rättigheter framträtt positivt. Enligt författarna (ibid) visar sig negativiteten kring barn med behov av stöd oftast genom brist på kunskaper och svårigheter att ge barn med behov av stöd en bra grund.
Alla barn med behov av stöd behöver inte specialundervisning, de kan behöva stöttning, uppmärksamhet eller bara tillsyn. Det forskningen visar enligt Gal et al. (2010) är att det beror på pedagogens inkännande förmåga att bemöta barn i behov av stöd i den vanliga miljön. Det kan vara svårt att bemöta varje enskilt barn då det även är en grupp av barn som ska bemötas på olika sätt.
Det Gal et al. (2014) sammanväver med andra forskare är att barn med behov av stöd behöver mer stöttning i form av assistenter, material, miljökrav, förminskning av barngrupper och en förbättrad budget. Det behövs även utbildning, stöd, kompetens och en grundläggande budget för att pedagogerna ska känna sig stöttade i denna utmaning, att bemöta alla barns olikheter.
8
5.3 Professionellt stöd
Det forskningen hittills har visat är att pedagogerna efterfrågar mera stöd och behöver mera kompetens kring barn med behov av stöd. I en studie från Kroatien av Beaudoin, Skočić-Mihić & Lončarić (2018) påtalas att pedagogerna inom förskolan behöver mera stöttning och professionellt stöd i form av specialistnätverk. Dessvärre är det så att nyutexaminerade lärare inte har kunskaper om barn i behov av stöd med sig från sin lärarutbildning. Enligt (ibid) kan detta leda till oro bland personalen.
Kunskapen kan fås genom samverkande nätverk på förskolor idag. Där kan man hitta stöd genom olika rådgivare, till exempel specialpedagoger och psykologer. Kunskap om barn med behov av stöd visar enligt Beaudoin et al. (2018) att lärarprogrammen idag innehåller alldeles för lite undervisning i kurser inom specialpedagogik.
Specialpedagogiska kurser är nästan intill obefintlig enligt (ibid). Ska förskolan kunna genomföra och klara av att stödja barn i behov av stöd behövs det utbildning inom området. En pedagog som känner kunskapen inom sig kan även ha förmåga att skapa en god och lärande miljö för barnen. Den tidigare forskningen av Beaudoin et al. (2018) påvisar att tillgången av utbildning är bristande. Kravet från regeringen i Kroatien är enligt (ibid) att specialpedagoger ska finnas tillgängliga för alla förskolor. Pedagogerna ska kunna få det stöd de behöver. Trots att det finns en lag kring detta så finns det brister kring stöd för barnen.
5.4 Sammanfattning av tidigare forskning
Den tidigare forskningen är gjord runt om i världen, den börjar i Nord Europa (Brodin och Renblad, 2014), Centrala/ Sydöstra Europa (Beaudoin et al, 2018), Sydvästra Asien (Akalin et al, 2014), Mellan Östern (Gal et al, 2010) och i Väst Afrika (Tamakloe, 2018). Trots att den är spridd över världen har forskningen visat att de är överens om att pedagogerna inom förskolan behöver en bättre grund att stå på och ett stöd i form av utbildning och erfarenheter.
Det visar sig att många barn är påverkade, mår dåligt i förskolorna idag, den sociala och psykiska biten påverkar dem. Inom förskolan ska alla se det enskilda barnet och göra det bästa för dem, vara den kompetenta pedagogen. För att kunna vara den kompetenta pedagogen behöver vi en bra självkänsla och ett gott självförtroende som gör att vi kan agera professionellt. Detta kan vara svårt att uppnå, då våra egna bakgrunder med erfarenheter följer oss oavsett om vi vill eller inte. Erfarenheten medför även en
påverkan på vårt bemötande av barnen. Ser jag till den tidigare forskningen här ovan så påvisar den att pedagoger behöver mera stöttning i sitt arbete som kan handla om utbildning, erfarenheter, kunskaper och specialhjälp av specialistteam.
Genom min studie vill jag få en förståelse av hur pedagogerna i intervjuerna hanterar barn i behov av stöd. Utifrån min studie av tidigare forskning beskrivs barn i behov av stöd på olika sätt i olika studier som till exempel vilken utbildning pedagogerna erbjuds, samt deras egen syn på barn i behov av stöd. Pedagogerna i studien har en grund att utgå från genom sina styrdokument. Jämför man min studie och den tidigare
forskningen så går de i samma riktning, det behövs kompetent personal som medför kompetens i barnens utbildning. Är pedagogerna osäkra blir det svårare att få in kvalité i förskolan.
9
6 Metod
Syftet med studien är att ta reda på hur pedagoger inom förskolan beskriver inkludering av barn i behov av stöd. Även om ett barn har behov av stöd behöver inte stödet vara för evigt. Det handlar om att kunna se barnet från sitt bästa jag. Genom att pedagogerna tolkar och förstår sitt uppdrag i relation till sina styrdokument, utbildningar och det egna engagemanget, blir arbetet för att få till en social och inkluderande miljö möjlig för alla barn på ett likvärdigt sätt oavsett sina olika behov av stöd.
Jag har valt att genomföra en kvalitativ studie (Brinkkjaer & Höyen, 2013) genom att intervjua mina respondenter. Att intervjua var det självklara valet för mig då jag anser att informationen blir konkret och blir det missförstånd, finns det en möjlighet att ställa om frågan direkt med mera förståelse eller genom en följdfråga. Respondenterna får även möjligheter att berätta utifrån sig själva om sina tankar och åsikter. Intervjuerna har genomförts genom ett formulär (Bilaga 2) baserat på frågor utifrån barn med behov av stöd. Svaren har kategoriserats och delats in i olika teman som synliggjordes genom svaren.
6.1 Urval
Urvalet har gjorts medvetet genom att intervjua tre pedagoger inom utsedda förskolor.
Då jag anser att både förskollärare och barnskötare kommer i kontakt dagligen med barn med behov av stöd, har jag valt att se på deras kunskaper som viktiga att ta tillvara. De tre pedagogerna har lång arbetslivserfarenhet inom förskolan. Förskolorna som valdes ut ligger i olika bostadsområden som har olika sociokulturella förutsättningar.
Pedagogerna fick en förfrågan om de ville delta i studien och alla gav medgivande.
6.2 Etik
Det finns fyra övergripande regler som Vetenskapsrådet (2017) rekommenderar att en undersökning ska följa.
Första kravet är informationskravet och enligt vetenskapsrådet (2017) riktlinjer har respondenterna fått information om att deltagandet är frivilligt, att de när som helst kan avbryta intervjun samt att de har möjlighet att avstå från en fråga om de vill. Samtliga respondenter har fått både skriftlig och muntlig information om studien som de gav medgivande till.
Andra kravet är samtyckeskravet där det är betydelsefullt att deltagare själv ska
bestämma över sin medverkan enligt Patel och Davidsson (2019). Detta kan medför att respondenterna kan tacka nej eller väljer att neka deltagande i studien. Om detta skulle hända måste dessa svar räknas som bortfall (Bryman, 2002).
Tredje kravet är konfidentialitetskravet som enligt Patel och Davidsson (2019) innebär att respondenterna i undersökningen inte går att identifiera även resultatet från
undersökningen ska skyddas och där endast jag som forskare har tillgång till materialet.
Respondenterna har även fått information om att allt som sägs kommer att behandlas konfidentiellt (Bryman, 2002).
Sista kravet är nyttjande kravet som innebär att materialet endast får användas i
forskningssyfte. Endast jag vet om informanternas identitet och intervjuerna kommer att sparas enligt regler under en viss tid.
10
6.3 Genomförande
Studiens intervjuer genomfördes efter överenskommelse av tid och plats med de tre pedagogerna. Alla ville intervjuas på sin respektive arbetsplats. Innan intervjuerna genomfördes fick de tre informanterna information om hur intervjun skulle gå till. I missivbrevet (Bilaga 1) som skickats beskrevs studiens syfte samt de etiska rättigheter som informanterna hade när det gällde att ta beslut om deltagande. Respondenterna blev informerade om att samtalen skulle spelas in på band och användas i ett examensarbete.
Intervjuerna genomfördes genom frågorna i formuläret (Bilaga 2). Frågorna skickades inte ut innan intervjun genomfördes då jag inte ville att respondenterna skulle förbereda sig. Intervjuerna som varade ca 15 minuter spelades in med hjälp av en mobiltelefon.
Samtalen och intervjuerna transkriberades för att i nästa steg analyseras och tolkas. Min förhoppning var att intervjuerna skulle synliggöra olika pedagogiska förhållningssätt i relation till olika perspektiv vad gäller barn i behov av stöd.
Efter att intervjuerna hade ägt rum vilket tog några veckor då det behövdes planera in träffar med alla respondenter på deras arbetsplatser, transkriberades materialet noggrant.
Materialet behövdes lyssnas igenom flera gånger då jag inte ville missa viktiga detaljer.
Efter en grundlig analys av materialet fick jag fram studiens teman och därefter kunde jag börja studien med mina resultat.
Undersökningen av min studie har utgått från en semistrukturerad intervjuguide (Bryman, 2002) utifrån frågeställningen och syftet. Förskolor och pedagoger har valts efter olika områden i staden.
6.4 Studiens validitet och reliabilitet
Vid intervjuerna har jag valt att berätta och förklara för respondenterna att utifrån frågorna som ställdes kommer endast jag att ha tillgång till och använda mig av materialet. Det är inget bedömande eller något som ska framföras vidare. Frågorna skulle besvaras helt utifrån dem själva, det finns inget rätt eller fel. Jag valde även att ge frågorna vid tidpunkten när de intervjuades då jag ville säkerställa att de inte kunde dela frågorna och bli påverkade av andras svar. Det jag har svårt som författare är att veta utifrån studiens validitet och reliabilitet om respondenterna svarar helt sanningsenligt utifrån frågorna som ställdes vid intervjun. Mitt syfte utifrån min frågeställning var att ta reda på hur pedagoger inom förskolan beskriver inkludering av barn i behov av stöd.
Brinkkjaer och Höyen (2013) påvisar olika validiteter, den externa och den interna som är olika mätbara. Den externa mäter utanför i större utsträckning och är mera
långtgående i motsats till den interna validiteten.
Min studie är gjord inom den interna validiteten, på olika förskolor där pedagogerna har sina erfarenheter och kunskaper. När de medverkade i intervjuerna kan deras svar vara påverkade av nutiden man befinner sig inom. Barnen blir äldre, de slutar och det skolas in nya barn med andra egenskaper. Det medför att pedagogerna anpassar sig efter barnen när de är aktiva i sin yrkesroll.
Genom detta så kan validiteten fortsatt vara trovärdig efter min studie beroende på hur verksamheten ser ut, ser den lika ut med samma barn som innan och samma pedagoger så bör den vara så tillförlitlig som möjligt men har det ändrats inom förskolan med personal och barn som påverkar validiteten negativt. Att göra en större extern validitet till en större förskola kommer påverka studiens resultat då studien är gjord efter
11
pedagogerna som arbetar på förskolorna som var utvalda. Även andra omständigheter påverkar som barnantal, erfarenheter, kunskaper och pedagogernas intresse.
Den kvalitativa forskningen menar Brinkkjaer och Höyen (2013) att det kan påverka den validitet som gör forskningen trovärdig och väsentlig. Utifrån det kvalitativa forskningsperspektivet där det behövs läggas en kritisk syn och att man har en klar uppfattning av vad man undersöker. Genom att man validerar kommunikativt (ibid) blir det en prövning att se lämpligheten i intervjuerna, ha tankeriktigt argument.
Kommunikationen blir en verklighet då det blir en realitet av intervjuerna, annars finns det chans att det bara blir tomma ord. Sedan att resultatet eller tolkningen man gör ses som relevant ska återgå till varför det blir så som man kommit fram till vad, var och varför det är relevant.
Bryman (2002) menar att reliabiliteten handlar om pålitlighet i det man undersöker.
Genom min studie som jag har gjort kan andra forskare använda sig av samma grunder som jag har använt mig utav. Det som kan göra att reliabiliteten inte blir tillförlitlig handlar då om att det kan ha blivit förändringar mellan undersökningarna. Det kan även påverka om respondenterna i undersökningen får samma frågor som de har svarat på innan. Respondenterna kan då påverka sina svar vid den andra intervjun. Det kan då medföra att resultatet blir annorlunda.
7 Resultat och analys
7.1 En förskola för alla
Förskolan är till för alla. Det handlar om att inkludera och skapa förutsättningar för barnen att de ska klara av förskolan. Alla barn är olika, har olika förutsättningar och erfarenheter. P1 säger i intervjun att det är viktigt att vi ser barnet direkt vid
inskolningen, att det kan finnas brister som gör att barnet behöver stöd. P1 menar att det kan vara skillnad mellan ett litet barn eller ett äldre barn med behov av stöd. Det lilla barnet kan ha svårt att få ett tydligt sammanhang genom att de ännu inte har det sociala samspelet jämfört med ett äldre barn. Det äldre barnet kan missat viktiga grundläggande kunskaper från början om inte man upptäcker behovet av stöd i tid. Genom att det uppmärksammas direkt när barnet börjar kan det knytas till det perspektiv som Nilholm (2007) beskriver ut ett kritiskt perspektiv. Att förhålla sig och göra en bedömning är en betydelsefull del för det enskilda barnet. Även om det finns en brist som gör att barnen kategoriseras ur ett kompensatoriskt perspektiv som Nilholm (2007) menar gör det även att det kritiska perspektivet lyfts fram. Där kan lösningar framkomma genom att man har gjort en bedömning och kan lösa svårigheterna.
I citatet nedanför menar respondent P1 att det är viktigt att vi ser barnet direkt när det träder in i förskolans miljö oavsett ålder.
”Ofta syns det direkt när ett barn träder in i förskolans miljöer, men ibland behöver barnet stöd. Det kan räcka med att man hjälper barnet in men fungerar inte det så är det oftast en bakomliggande orsak” (P1).
Det finns olika behov av stöd menar P1. Det kan vara allt från det vardagliga behovet av stöd som påklädning, toalettbesök till att barnet behöver extra stöttning och vägledning i en period i livet.
12
Det kan vara svårt att veta vad som är det rätta. P2 säger att när ett barn faller utanför ramarna handlar det om vad vi som pedagoger anser faller utanför ramarna. Det barnet ska kunna bemästra eller klara av i en viss ålder skapar en bild av barnet för
pedagogerna. Detta kanske enligt P2 inte stämmer överens med hur ett enskilt barn fungerar. Det är svårt att jämföra olika barn säger P2 men man måste ändå ha en
uppfattning om vad ett barn ska klara av i en viss ålder, till exempel att ett barn inte kan gå vid två års ålder så behöver vi göra något åt det. Behovet av stöd kan variera mycket.
Utifrån vad P2 menar blir det ett dilemma av vad vi kategoriserar in barnet. Att vi som pedagoger har en makt i att anse vad barnet kan eller inte kan, gör att detta sätt bidrar till dilemmaperspektivet som Nilholm (2007) tidigare beskriver.
Respondent P2 menar i sitt citat nedan att oavsett behovet av stöd behöver pedagogen se till det enskilda barnets behov.
”Alltifrån där behovet är stort, där det kan finnas bokstavskombinationer eller där jag ser att särskolan behövs eller en kortare period av stöd där lugn och ro kan vara hjälpen för barnet” (P2)
Ser jag tillbaka till den tidigare forskningen som är gjord finns det ett samband till det Brodin och Renblad (2014) menar. De påvisar att många barn inom förskolan idag mår dåligt, enligt deras statistik är det vart fjärde barn. De menar även att pedagogerna saknar kunskaper av barn i behov av stöd eller särskilt stöd. Enligt mitt resultat är det pedagogerna själva som kategoriserar in barnen i vad de ska bemästra i en viss ålder, det kan medföra att forskningen ser ut som den gör. Vi som pedagoger kanske är för snabba i vår bedömning, det kan vara lätt att sätta en stämpel på barnet med sin egen teori.
P3 menar däremot att barnet behöver få vara “sitt bästa jag” genom att pedagogen gör de anpassningar som är nödvändiga för barnet. Observera och lära känna barnets behov av rätt stöd. Klarar inte förskolan och pedagogerna av detta själva behövs olika stöd i form av specialkunskap. Anpassningarna måste bli bra och rätt menar P3.
I citatet nedan menar P3 att vi har skyldigheter som pedagoger att uppmärksamma alla barn så att de får den rätta hjälpen till stöd.
”Behöver barnet extra stöd genom att få sin vardag att fungera så är det vår skyldighet att se till att det finns på bästa sätt och möjligheterna till det” (P3)
Även om barnen som går i förskolan i Sverige visar sig ha det bättre än andra barn runt om i världen, menar Brodin och Renblad (2014) i sin tidigare forskning att många barn i förskolan trots allt inte kan vara i sitt bästa jag. De menar att mycket påverkar detta idag, allt från miljön till de genetiska förutsättningarna. Det stödjer även studien från (Akalin et al., 2014) att det behövs mera kunskaper och erfarenheter och genom det skulle kvalitén på förskolan förbättras. Utifrån min studie kan paralleller dras till den tidigare forskningen att barnen behöver få rätt hjälp genom kunskaper och erfarenheter, det medför att pedagogerna ser till barnets bästa med sina anpassningar och barnets behov.
7.2 Pedagogernas förutsättningar att inkludera barn i behov att stöd I intervjuerna syns det tydligt att alla respondenter ser till barnets bästa. Att pedagogerna ser sitt arbete likvärdigt med de andra pedagogerna i intervjun.
13
P1 menar att det är av stor vikt att barnet får vara i fokus när det gäller att ta hänsyn till tid och allt annat runt omkring. P1 menar även att pedagogerna behöver anpassa tillfällena i omgivningen kring barnet vilket citatet nedan visar.
”Barnet med behov av stöd behöver ett lugnt runt om sig, de behöver även en tydlighet från oss som pedagoger. Vårt kroppsspråk utgör en väsentligdel hur ett barn tolkar oss pedagoger, något som vi behöver tänka på” (P1)
Även om det blir en skillnad i bemötande mot ett barn med behov av stöd eller ett barn utan stöd gör vi det för att ge barnet förutsättning för att lyckas menar P1. Pedagogen måste tänka på vilket barn den bemöter. Hur pedagogen bemöter barnet i sitt språk, hur närvarande pedagogen är samt hur pedagogen samspelar med barnet i behov av stöd.
P2 menar som P1 att det är barnet som är i fokus. Det är barnet vi ska se. Viktigt att vara närvarande och hitta sina egna vägar som passar in. Ibland behövs det krånglas till lite genom att hitta den metod som passar och rätt material. Att våga se barnet och problemet, istället för att blunda är betydelsefullt. Skapa anpassningar och möjligheter för barnet.
Pedagogerna i studien menar att det är barnet vi ska se i det främsta rummet inte oss själva. Resultatet i forskningen från Tamakloe (2018) visar att pedagogerna där bar med sig sina ryggsäckar från deras personliga avspegling. Det gjorde att pedagogerna
segregerade de barnen med behov av stöd istället för att inkludera de som vilket barn som helst.
Citatet från P2 nedan visar att det är skillnad på barn utan behov av stöd och barn med behov av stöd.
”Barn utan stöd kan man vara okonkret med, ej relevant för stunden. Man kan prata nu, då och sen, tidsmässigt. Gå tillbaka i samtal och vara luddig i sitt språk eller rakt på. Det spelar även en stor roll i vilken gruppstorlek man befinner sig i med andra barn” (P2) P3 nedan menar att barnet ska få vara sitt bästa jag. Att vi som pedagoger ska ge och visa förståelse inför barnets behov.
”Barnen ska vara olika men olikheter är bara bra för dessa barn!” (P3)
Det är skillnad hur man bemöter olika barn. Livet är inte rättvist, det är olika för alla och vi ska bemöta de efter deras behov. Ska vi göra det bra för alla behöver vi även se till att alla får olika förutsättningar kring deras behov menar P3.
Det resultatet visar är att pedagogerna menar att vi ska se till barnet bästa. Något vi ser som självklart. Att det ska skapas anpassningar och möjligheter, hitta rätt metod och material, ge förståelse och kunna visa det och kunna bemöta barnet efter deras behov.
Ibland kanske det inte är så enkelt som det låter. Har inte pedagogen erfarenheter eller kunskap av barn i behov av stöd påverkar det pedagogens inflytande. Utifrån den tidigare forskningen från Gal et al. (2010) påvisar den att just vår erfarenhet sedan tidigare påverkar oss. Har pedagogen erfarenhet av barn i behov av stöd, kanske genom en släkting, bekant eller haft kontakt med barn i behov av stöd, visade det sig vara för det aktuella barnet. Det Gal et al. (2010) menar är att vid brist av kunskaper blir det
14
även svårare att ge barn med behov av stöd rätt bemötande efter behovet då erfarenhet och kunskap saknas.
7.3 Kompetens kring barn i behov av stöd
Pedagogerna i studien påvisar att det har ett bra stöd när det kommer till deras kompetens kring barn i behov av stöd. P1 menar i studien att det sker oftast ett samarbete mellan hemmet och förskolan. Där de kan få en liten hint från
vårdnadshavarna om det finns någon brist hos barnet, även att de kan finna kunskap därifrån. Vårdnadshavarna är de som har följt barnet längst innan de kommer till förskolan. Det kan även vara åt andra hållet att hemmet inte vill se bristen hos barnet och därigenom inte säger något. Barnets roll i hemmet kan spela roll hur barnet agerar och hanterar olika situationer, det är viktigt att komma ihåg.
Citatet från P1 nedanför menar att barnets ryggsäck som de bär med sig har en avgörande roll i deras framtid.
”Det kan spela en stor roll i vilket nummer barnet är i en syskonskara, om barnet har gått på förskola innan och hur ett barn kommer in i barngruppen” (P1)
Även kollegor har en viktig betydelse kring kompetensen med barn i behov av stöd, det menar alla respondenterna. Genom sina kollegor kan man dela sina erfarenheter med och delge alla sina utbildningar.
Förskolorna som har deltagit i intervjun talar alla om sina egna nätverk. Nätverken är EHT team där specialpedagog, talpedagog, chefer och förskollärare är tillgängliga. De har även tillgång till Habiliteringen, BVC och Kuratorer att ta kontakt med.
Något som alla respondenter är överens om är att det alltid behövs mera utbildning för att få mera kunskaper och erfarenheter. Trots att de har tillgång till kurser, läsa artiklar och böcker så anser alla att de skulle vilja ha mera kunskaper kring barn i behov av stöd.
Till skillnad från den tidigare forskningen från Beaudoin et al. (2018) där pedagogerna vill ha mera stöd och kompetens kring barn i behov av stöd i form av nätverk.
De menar att det råder en stor brist på kompetenta pedagoger med utbildning. Även om min studie visar att pedagogerna där anser sig ha tillräckliga kunskaper genom att de har tillgång till utbildningar, kurser och litteratur vill de ändå ha mera utbildning och
erfarenheter till sig. Respondenterna menar att man aldrig kan få för mycket kunskaper och utbildning genom att det hela tiden uppstår ny forskning som de behöver uppdatera sig emot.
P2 i studien menar att utbildningen man får genom arbetet är för att man har velat gått på den själv eller att det behövs genom arbetet då det behövs en viss kompetens genom ett barn i behov av stöd. P3 är på samma linje men menar i sin tur att det är upp till en själv att ta reda på kunskap genom sina kollegor och deras erfarenheter och
utbildningar.
Respondent P3 menar i citatet nedan att det är viktigt att vi som pedagoger tar ansvar att ta reda på fakta och information om kunskaper som vi behöver.
15
”Det är upp till mig att ta reda på information, läsa böcker, prata med kollegor och efterfråga kunskaper från kollegors utbildningar” (P3)
När respondenterna får frågan om de upplever att de har tillräckliga kunskaper för att bemöta ett barn i behov av stöd svarar alla respondenterna att de alltid behöver mera kunskaper, att ibland finns inte all kunskap men även att de anser att de har tillräckliga kunskaper för att kunna bemöta barnen med behov av stöd.
P2 menar nedanför i sitt citat att vi alla är som svampar som behövs fyllas på hela tiden för att vara aktiva i vårt yrke med aktuell information.
”Jag har tillräckliga kunskaper för att se om barnet behöver en viss typ av stöd, men man behöver alltid fylla på med kunskaper, det kommer hela tiden ny forskning kring olika saker och ting, där gäller det att hålla sig uppdaterad” (P2)
”Även om vi får gå utbildningar som jag har gjort några gånger, men nu var det ett bra tag sedan jag gick någon” (P3)
Citatet ovan menar P3 att även om vi får utbildningar så behövs de kontinuerligt.
Det viktigaste är att vi kan delge varandra, alla pedagoger. Att vi går på våra
föreläsningar som vi fått tillgång till. Vi behöver se behovet på förskolan att vi så bra som möjligt kan hjälpa de barnen med behov av stöd. Kvalitén ska bli den bästa och ge möjligheten till de barn vi har på förskolan och att se till alla barn oavsett vilka barn vi har.
7.4 Sammanfattning av resultatet
Resultatet visar att pedagogerna i intervjuerna anser att det är viktigt att inkludera alla barnen oavsett deras behov av stöd. Alla barnen ska ges likvärdiga förutsättningar oavsett om barnen har behov av stöd eller inte. Pedagogerna ska se det enskilda barnet och göra anpassningar efter individens möjligheter. Ett barns behov av stöd kan påverkas av många olika faktorer menar pedagogerna, det kan vara bakgrunden, deras egen förmåga, familjesituation, hemmet eller hur deras liv är där och då.
Det som framkommer i resultatet visar på att även om pedagogerna vill inkludera alla barnen likvärdigt har deras egna erfarenheter och kunskaper en betydande del i deras sätt att vara. Pedagogerna får olika erfarenheter när de arbetar och bemöter olika barn.
De får gå på olika utbildningar genom arbetet eller om de söker det själva. Det medför att pedagogernas uppfattning om utbildningen sprids vidare genom deras kunskaper som de väljer att ge vidare. Pedagogernas normer och värderingar spelar även en stor roll i deras förhållningssätt till inkludering av barn i behov av stöd.
Studiens teoretiska utgångspunkter visar att resultatet av pedagogernas inkluderande av barn med behov av stöd kan ses både som bristande och tillräckliga kunskaper inom ämnet. Det kommer hela tiden ny forskning som pedagogerna behöver komplettera sina kunskaper med. Även om de har ett bra utbyte av varandra som kollegor och att de får utbildningar och erfarenhet genom de barn de bemöter, behöver de alltid se till att vara uppdaterade på den nya forskningen som framkommer.
16
Pedagogernas förutsättningar ställs hela tiden på prov för de kommer aldrig att kunna veta exakt vad de får vara med om, dag för dag. De kan förbereda sig genom
utbildningar, erfarenheter och kunskaper. Det viktigaste är att de har förmåga till ett anpassande tänkande, att de klarar att förhålla sig kritiskt och att de alltid se till barnets bästa.
8 Diskussion
8.1 Metoddiskussion
Valet av metod stod mellan intervju och enkät. En fördel med enkätundersökning är att respondenterna kan välja tidpunkt då de vill besvara frågorna i studien. De kan även reflektera och fundera över frågorna innan de svarar. Jag valde intervju då jag anser att jag kan omformulera frågorna om inte respondenten svarar på det frågan avser
(Bryman, 2002). Jag kan även ställa följdfrågor vid behov.
Intervjufrågorna lämnades inte ut innan intervjuerna ägde rum. Detta för att
respondenterna inte skulle förbereda sig inför intervjuerna. Hade respondenterna fått tillgång till frågorna före intervjuerna hade de kunnat fundera över vilka svar de ville ge kring barn i behov av stöd. Jag anser att detta tillvägagångssätt passade bäst i relation till studiens forskningsfrågor. Dessutom menar Bryman (2002) att det är önskvärt att intervjun kan röra sig mellan olika perspektiv inom området. Det kan vara lättare att fånga det intervjupersonerna anser betydelsefullt. Jag valde alltså att intervjua och ställa mina frågor på plats utan att respondenterna hade fått se frågorna i förväg.
Intervjuerna tog lång tid att genomföra och det hade varit enklare att skicka ut enkäter.
Nackdelen med enkät kan dock vara att respondenterna kan glömma bort att skicka tillbaka enkätsvaren. När det gäller inspelade intervjuer finns en risk att en inspelning kan hamna i fel händer, att den tappas bort eller att tekniken strular. Jag anser att intervju var rätt metod för mitt syfte i föreliggande studie.
Vidare kan sägas att ytterligare intervjuer med fler pedagoger hade gett en större variation kring intervjufrågorna och en djupare analys av resultatet. På grund av tidsbrist valde jag dessa tre pedagoger.
Det kan vara svårt att genomföra en liknande studie med liknande resultat eftersom mina informanters svar naturligt skiljer sig från andra pedagoger. Förändringar sker hela tiden där olika situationer påverkar. Jag som intervjuare har försökt att vara neutral vad gäller de frågor som ställts utifrån frågeställning och syfte. Syftet med studien är att ta reda på hur pedagoger inom förskolan beskriver inkludering av barn i behov av stöd.
Jag vill bidra till att synliggöra bilden av förskolans arbete med barn i behov av stöd.
8.2 Resultatdiskussion
Syftet med studien är att ta reda på hur pedagoger inom förskolan beskriver inkludering av barn i behov av stöd. Genom mitt teoretiska perspektiv, inkluderingsperspektivet (Nilholm, 2007) har jag kommit fram till det resultat jag funnit i denna studie.
Den pedagogiska verksamheten på studiens förskolor visar olika former av bemötande i relation till barnens lärande och kunskap. Pedagogerna arbetar kring barnet genom att utmana, vidga och ge svar på den proximala utvecklingszonen (Lutz, 2014). I relation till inkluderingsperspektivet får barnen på förskolan olika bemötande då studien visar
17
att pedagogernas kunskaper om barn i behov av stöd varierar. Pedagogernas förmåga att förstå är olika och jag anser att det är betydelsefullt att lyfta frågan kring barn i behov av stöd på dessa förskolor. Det är viktigt att pedagogerna blir medvetna om hur de bemöter barnen och att de pedagoger som har kunskap om barn i behov av stöd, kan vara stöd i kunskap och lärande för de pedagoger som inte har “rätt” kunskap. Det är viktigt att pedagogerna är varsamma i sina bedömningar och inte kategoriserar barnens personlighet på ett negativt sätt. Syftet är inte att hitta barnens problem utan att ta reda på hur pedagoger inom förskolan beskriver inkludering av barn i behov av stöd.
8.3 Empati och sympati i en förskola för alla
Utan empati eller sympati inom förskolan, hur skulle förskolan se ut då? Pedagogerna som verkar inom förskolan behöver kompetens och kunskaper bland annat om barn med olika behov. Erfarenheter som pedagogerna bär med sig kan genom kunskap och
lärande medvetandegöra dem om hur alla barn är olika och har olika behov. För barn i behov av stöd behöver pedagogerna kompetens, empati och sympati. Kinge (2016) menar att det inte kan ses som en metod utan att vi ska se det som en kompetens genom att empati är något som vi växlar emellan utifrån oss själva, hur vi mår och lever. Denna förståelse kan vara svår om en pedagog kroppsligt och psykiskt inte mår bra i sig själv.
När pedagogerna använder sig själva som redskap i närvaro och stöd i bemötandet av barnen, kan de genom sina handlingar skapa en närvaro som gör att barnen känner sig sedda och bekräftade. Det kräver även att pedagogerna har en ödmjukhet och förståelse inför barnets olikhet och förmåga.
Genom den tidigare forskningen (Brodin & Renblad, 2014) visar resultatet i studien att barnen inom förskolan kategoriseras tidigt och att de ofta får en stämpel genom
bedömningen från pedagogerna i form av ett behov av stöd. Pedagogerna i min studie vill inkludera alla barnen genom att stödja dem i from av rätta kunskaper och
anpassningar till barnets behov. Forskningen (Akalin et al., 2014) visar även att kunskaper och erfarenheter skulle öka kvalitén på förskolan.
I ett arbetslag finns det en blandning av alla olika slags personligheter, kompetenser, erfarenheter och engagemang. Det utgör en styrka hos pedagogerna att alla är olika, vilket gör att de kan komplettera varandra på ett bra sätt och att de har en stark grund att stå på, som gör att de kan bemöta alla barnen på individnivå och se vårdnadshavarna på ett respektfullt vis (Lutz, 2014).
8.4 En likvärdig förskola inkludera barn i behov av stöd
Barn som behöver stöd i sin vardag, är en viktig del i den professionella pedagogiska verksamheten. Lutz (2014) förklarar hur pedagogerna kan anpassa miljön efter barnet eller att individualisera barnet efter verksamheten som de befinner sig i. För att barnet ska kunna få bästa stöd behöver pedagogerna anser jag ansöka om resurser utifrån ett åtgärdsprogram. Det är viktigt att vårdnadshavarna och pedagogerna samverkar för barnets bästa och att vårdnadshavarnas samtycke beaktas. Om det sker på bästa sätt kan pedagogerna stötta och lyfta barnet. Barnet kan få en ny bild av sig själv som är mer positiv om alla förstår och vill ge barnet det stöd hen behöver.
Citatet nedan från skollagen (2019) där särskilt stöd har fått ett eget avsnitt stärker att barn i behov av stöd är en viktig del i förskolan. Stödet ska tas på allvar och barnen ska inkluderas på lika villkor inom förskolan oavsett deras behov av stöd. Barnens
egenskaper ska vi ta tillvara på, se det enskilda barnet utifrån barnets bästa.
