Psykologi inriktning idrott och motion 180 hp
Fitnessatleters välbefinnande i relation till den egna kroppen, samt motivation till tävling och träning
Psykologi inriktning idrott och motion (61-90) 15 hp
Halmstad 2021-02-05
Ellie Sellgren och Ebba Swärdh
Sellgren, E., & Swärdh, E. (2021). Fitness athletes' well-being in relation to their own body, as well as motivation for competition and training (Bachelor's thesis in sport & exercise psychology, 61-90 credits). Academy of Health and Welfare: Halmstad University.
Abstract
The overall purpose of the present study was to examine fitness athletes' motivation for competition and training as well as athletes' well-being in relation to their own body and its body ideal. A total of six interviewees participated in the study, of which four women and two men aged 25-34 years (M=29, SD=3.31). The study used a semi-structured interview guide based on a theoretical framework regarding body perception (Lox et al., 2014). The result was divided into three developed themes: preparation for a competition, the time after a competition and internalization of body ideals. The results showed that mental toughness and discipline are required both in terms of training and diet because it requires a strict diet and extreme training to achieve a form of competition which can also have an impact on the individual's social life. What drove the participants to compete in an assessment sport where the appearance is judged was the attention, the confirmation and the feeling of being on stage.
Furthermore, sports psychological counselors or mental coaches were considered to be in demand as the time after a competition was perceived as mentally challenging. The results indicate that it is not risk-free to compete in assessment sports such as bodybuilding and fitness as it can contribute to negative psychological factors and unhealthy behaviors regarding diet, exercise and the pursuit of a specific body ideal.
Keywords: Body ideal, Body image, Competition, Motivation, Well-being
Sellgren, E., & Swärdh, E. (2021). Fitnessatleters välbefinnande i relation till den egna kroppen, samt motivation till tävling och träning (Kandidatuppsats i psykologi inriktning idrott och motion, 61-90 hp). Akademin för hälsa och välfärd: Högskolan i Halmstad.
Sammanfattning
Det övergripande syftet i föreliggande studie var att undersöka fitnessatleters motivation till tävling och träning samt atleternas välbefinnande i relation till den egna kroppen och dess kroppsideal. I studien deltog totalt sex intervjupersoner varav fyra kvinnor och två män i åldrarna 25–34 år (M=29, SD=3.31). I studien användes en semistrukturerad intervjuguide som baserades på ett teoretiskt ramverk gällande kroppsuppfattning (Lox et al., 2014).
Resultatet delades upp i tre framtagna teman: förberedelser inför en tävling, tiden efter en tävling samt internalisering av kroppsideal. Resultatet visade att det krävs mental tuffhet och disciplin både gällande träning och kost eftersom det krävs en strikt kosthållning samt extrem träning för att uppnå en tävlingsform vilket också kan ha en inverkan på individens sociala liv. Det som drev deltagarna till att tävla i en bedömningssport där utseendet bedöms var uppmärksamheten, bekräftelsen och känslan av att stå på scen. Vidare ansågs
idrottspsykologiska rådgivare eller mentala coacher vara en efterfrågan då tiden efter en tävling upplevdes som mentalt utmanande. Resultaten tyder på att det inte är riskfritt att tävla i bedömningssporter likt bodybuilding och fitness eftersom det kan bidra till negativa
psykologiska faktorer och ohälsosamma beteenden gällande kost, träning och strävan efter ett specifikt kroppsideal.
Nyckelord: Kroppsideal, Kroppsuppfattning, Motivation, Tävling, Välbefinnande
Samhället genomsyras idag av en utseendekultur som beskriver hur människor bör se ut och förhålla sig till specifika kroppsideal (Holmqvist Gattario, 2013). Idag är hälsa en faktor som präglar människor kring hur individen bör leva ett hälsosamt liv. Detta har övergått till ett mer överdrivet leverne som nu har börjat kritiseras då det har vuxit fram en kroppsfixering och en hälsohets i det rådande samhällsklimatet (Björklund, 2008; Cederström & Spicer, 2015; Maguire, 2007). Olika tillvägagångssätt för att nå de specifika idealen kan leda till internalisering av kroppsideal, vilket innebär att en individ delar känslomässiga och
beteendemässiga sympatier för ett särskilt kroppsideal, som sker inom individens kognitiva perception (Heinberg et al., 1995). Det kan i sin tur leda till flera olika hälsorelaterade problem, som träningsberoende i form av överdriven träning, kroppsmissnöje, samt ätstörningar. Dessa faktorer kan bidra till att en individ tränar för utseendet och/eller viktkontroll, och kan leda till en negativ kroppsuppfattning (Adkins & Keel, 2005;
Hausenblas & Symons Downs, 2002; Homan, 2010; Homan et al., 2012).
Under 2000-talet har en ny industri globaliserats som innefattar en
utvecklingsförändring inom gymkulturen (Andreasson & Johansson, 2015). Under denna utvecklingsfas har en sociokulturell förändring skett som innefattar faktorer som berör bland annat skönhetsideal, hälsa och kropp (Andreasson & Johansson, 2015). I Sverige har
bedömningssporter där utseendet bedöms utifrån sin estetik vuxit sig stor de senaste åren och där tävlingsformer som bodybuilding och fitness med olika typer av discipliner förekommer (Svenska Bodybuilding & Fitness Förbundet [SBFF], 2020). År 2014 infördes två nya discipliner inom bedömningssport, men’s physique och bikinifitness, vilket medförde att fler individer valde att börja tävla inom bedömningssport (Svenska kroppskulturförbundet, 2016).
År 2016 fanns 1722 tävlingsdeltagare som var licensierade i Sverige, vilket Svenska kroppskulturförbundet (2016) tror kommer fortsätta att öka även om det sker i mer måttlig omfattning. Under SM-tävlingarna 2019 deltog över 320 tävlingsdeltagare fördelat på tre
SM-tävlingar (Svenska Bodybuilding & Fitness Förbundet [SBFF], 2020). I samtliga discipliner inom fitness och bodybuilding krävs det att individen har en väldefinierad muskelmassa och en symmetrisk kropp för att delta i en tävling då det är kroppens
muskeldefinition och symmetri som bedöms (International Federation of Bodybuilding &
Fitness, 2021). Det innebär att atleten behöver äta utifrån en specifik diet, som innebär ett lågt kaloriintag, i kombination med ansträngande träning för att nå en lägre procent kroppsfett för att kunna framhäva sin muskulatur (Johansson, 1998).
Goldfield (2009) samt Kong och Harris (2015) menar att det är vanligare att
idrottande individer utvecklar en negativ kroppsuppfattning än individer som inte idrottar. En förklaring till den negativa kroppsuppfattningen bland idrottare kan vara de påtryckningar kring individens egen prestation och fysik, som delvis kan härstamma från coacher och domare (Hausenblas & Symons Downs, 2001). De påtryckningar från den sociala
omgivningen som möjligen kan leda till en negativ kroppsuppfattning handlar om pressen för att uppnå ett specifikt ideal och en föredömlig fysik (Davis & Cowles, 1989; Rao &
Overman, 1986).
I ett flertal studier lyfts deltagare och tävlande inom estetiska och viktbaserade sporter fram som den största riskgruppen att drabbas av en ohälsosam relation till sin kosthållning, samt ökat kroppsmissnöje (Byrne & McLean, 2002; DiBartolo & Shaffer, 2002; Kong &
Harris, 2015; Thompson & Sherman, 1999; Torstveit et al., 2008). Två estetiska sporter där kravet på låg fettprocent är högt är just fitness och bodybuilding, vilket gör att tävlande inom dessa sporter kan anses vara extra utsatta och löpa stor risk att drabbas av kroppsmissnöje och en negativ relation till kost. Detta gör det viktigt att utveckla kunskapen kring ämnet för att kunna förebygga och undvika risken för denna typ av ohälsosamma beteenden då det kan få förödande konsekvenser. Chaba et al. (2019) menar att individer i västvärlden är mer benägna
att fokusera på att förbättra och öka sin muskelmassa, och på så vis influeras till bedömningssporter där utseendet och fysiken bedöms.
Fitness
Women's Bikinifitness
Bikinifitness är en relativt ny disciplin inom fitness och bodybuilding då International Federation of Bodybuilding and Fitness [IFBB] år 2010 accepterade denna disciplin och därmed lades till som tävlingsgren inom sporten (IFBB, 2017). Atleterna som tävlar inom disciplinen bär en tvådelad bikini samt höga klackar under tävlingens genomförande (IFBB, 2021). Inom tävlingsgrenen bedöms deltagaren utifrån sin posering, sin kroppsfysik, sitt självförtroende och framträdande, samt hur deltagaren ser ut i form av smink, naglar och hår (Grogan, 2017; Owen, 2015). Bikinifitness är idag den disciplin som är mest populär bland kvinnor (Silverman, 2017).
Women's Bodyfitness
Bodyfitness har sedan år 2002 varit en tävlingsgren för kvinnor som ingår inom fitness och bodybuilding (IFBB, 2021). Det är en disciplin som välkomnar vältränade kvinnor där antalet deltagare ökar för varje år. Jämfört med bikinifitness fokuserar bodyfitness mer på
muskelutveckling samt musklernas proportion och symmetri (Silverman, 2017). Inom disciplinen bedöms kroppens utseende samt den symmetriska fysiken, den egna presentationen som deltagaren utför där faktorer som posering och självförtroende är inkluderat, hur sminket och håret ser ut samt kroppens form som endast bör ha en liten mängd kroppsfett (IFBB, 2021).
Women's Wellness Fitness
Women’s Wellness Fitness är en disciplin som i större utsträckning tar hänsyn till muskelmassa där också muskelmassan är i fokus snarare än ett atletiskt och estetiskt
tilltalande (IFBB, 2021). Kroppsmassan hos en atlet inom denna gren är större än hos en atlet
inom bikinifitness, framförallt på underkroppen vilket innefattar lår, höfter och stuss (IFBB, 2019). Det är en disciplin som funnits inom fitness och bodybuilding sen 2016 (IFBB, 2019).
Bodybuilding
Bodybuilding är en disciplin som innebär att atleten ska maximera sina muskler och kroppsdelar (IFBB, 2021). Genom att följa en särskild träningscykel före en tävling ska atleten reducera kroppsfettet samt vätskenivån för att kunna uppvisa musklernas kvalitet utifrån definition, densitet och separation. Atleter som kan uppvisa mer detaljerade muskler kommer få högre poäng under tävling. Ett ytterligare krav inom bodybuilding är att kroppen ska vara byggd på ett proportionerligt vis vilket innebär breda axlar, smal midja samt lagom långa ben (IFBB, 2021).
Athletic Fitness
Athletic Fitness är en annorlunda bedömningssport i jämförelse med tidigare nämnda
tävlingsgrenar eftersom deltagaren bedöms utifrån sin uthållighet, sin styrka, samt sitt fysiska utseende. Denna tävlingsgren finns enbart inom svensk kroppskultur (Body, 2016). Såväl kvinnor som män kan tävla inom denna gren och fokus på skönhet som smycken, hår och ansikte bedöms inte i denna disciplin (Body, 2016).
Motivation
De motivationsfaktorer som kroppsbyggare har för sporten anses efterliknelse, tidigare deltagande i en sport, självkänsla och hälsa vara de främsta faktorerna till att en del personer väljer att tävla i en bedömningssport där utseendet och fysiken är central (Parish et al., 2010).
Efterliknelse innebär att en individ strävar efter att efterlikna en annan person, exempelvis en förebild eller en känd person. Att tidigare ha deltagit i en sport kan innebära att individen har ett behov av att tävla, vilket kan tillfredsställas genom att tävla i en bedömningssport, likt bodybuilding. Slutligen kan en tävling inom bedömningssport grunda sig i skäl som är kopplade till självförtroende där tävlingen och förberedelserna inför en tävling tycks fungera
som en kompensation för en individs låga självförtroende där grundproblematiken ansågs vara en negativ kroppsuppfattning (Parish et al., 2010).
En teori som kan förklara motivation är Basic Psychological Needs Theory (BPNT) som beskriver hur människan har grundläggande psykologiska behov som hen strävar efter att tillfredsställa, antingen avsiktligt eller instinktivt (Ryan & Deci, 2002). Genom att tillfredsställa behoven kan individen öka möjligheterna att nå hälsa och välmående, men om behoven inte tillfredsställs kan det snarare medföra en ökad risk att uppnå ohälsa och
sjukdomar (Ryan & Deci, 2000). De grundläggande psykologiska behoven består av tre grundbegrepp: autonomi, kompetens och tillhörighet (Ryan & Deci, 2002). Autonomi refererar till huvudorsaken att ett beteende utförs och beror på det egna intresset och de värderingar som individen har. Även om beteendet skulle grunda sig i en extern källa delas den influensen av individen och dess värderingar och ger på så vis ett uttryck för individens själv. Kompetens refererar till att individen ska våga underkasta sig utmaningar och
prövningar där kompetensen kan upprätthållas och/eller utvecklas. Kompetens handlar inte om att individen har kompetens som en färdighet utan snarare att individen ska uppleva sig självsäker och funktionell i en specifik situation. I en studie av Vlachopoulos et al. (2011) framkom att kompetens var det primära behovet för att en individ skulle känna motivation till att upprätthålla sin träningsidentitet. Ju mer självsäkerhet individen upplevde inom träning desto starkare upplevdes träningsidentiteten. Tillhörighet refererar till att individen har ett behov av att känna sig sedd och som en del av en gemenskap gentemot andra människor i dess omgivning (Ryan & Deci, 2002). Tillhörighet handlar även om att individen har ett behov av att känna sig accepterad av sin omgivning. Ingledew och Markland (2008) menar att om träningstillfällena inbegriper en social kontakt med andra människor kan det leda till att träningen blir mer kontinuerlig, vilket anses ha en positiv effekt på individens inre motivation och autonomi. Detta trots att autonomi inte är den ursprungliga anledningen till
träningsdeltagandet. Människor kan utveckla specifika mål eller motiv för att tillfredsställa de psykologiska behoven (Ryan & Deci, 2002). En del av dessa motiv kan vara direkt skadliga för individens välmående trots att individen når det uppsatta målet (Ryan & Deci, 2002). När en individ strävar efter ett ideal som aldrig nås eller tillfredsställs, och där verkligheten och individens bild av sig själv är negativ, kan det leda till en negativ uppfattning kring sig själv och kroppens utseende (Glashouwer et al., 2018).
Chaba et al. (2019) beskriver hur motivationen och drivkraften efter att öka i
muskelmassa leder till vissa beteendekontroller för att uppfylla de mål som eftersträvas. De menar även att individer med denna typ av beteendekontroll riskerar att utveckla
muskeldysmorfi (MD) då motivationen till träning och beteendet grundar sig i att tillfredsställa och nå den muskulösa idealbild individen har, vilket kan få negativa konsekvenser (Chaba et al., 2019). MD har förklarats som en omvänd version av
ätstörningssyndrom och handlar om att individen strävar efter att bli så muskulös som möjligt (Leone et al., 2005). I stora drag handlar det om ett missnöje med det egna utseendet vilket leder till att individen utvecklar beteenden som gynnar muskelutvecklingen (Se bilaga 1) (Murray et al., 2010). Det finns olika kriterier för att kunna avgöra om en individ faller inom ramen för MD. Kriterierna utgår ifrån individens val och beteenden kopplat till träning och det sociala livet (Murray et al., 2010).
Kroppsuppfattning och kroppsideal
Kroppsuppfattning definieras och kan förklaras som de tankar, känslor och uppfattningar en individ har mot den egna kroppen, samt de egna förväntningar och föreställningar individen har utifrån utseendemässiga faktorer om kroppens figur, attraktivitet och storlek (Grogan, 2006).
Kroppsuppfattning består av olika komponenter som kan påverka och/eller förklara en individs kroppsuppfattning (Se figur 1) (Lox et al., 2014). Komponenterna utgår från
interpersonella erfarenheter, fysiska egenskaper, beteenden, fysiska förändringar, sociokulturella influenser samt psykologiska faktorer. Interpersonella erfarenheter är relaterad till individens omgivning som avser informationsutbytet från vänner och familj i form av kommentarer kring individens kropp, som kan vara antingen negativa eller positiva.
Om en individ utsätts för negativa fördömanden eller kommentarer kring den egna kroppen tenderar hen att utveckla en negativ kroppsuppfattning och/eller ett kroppsmissnöje (Cash, 2011; Neagu, 2015; Rieves & Cash, 1996). En individ som däremot får positiva kommentarer kring kroppens utseende tenderar att utveckla en positiv kroppsuppfattning (Cash, 2004;
Negau, 2015). Fysiska egenskaper hänvisar till hur kroppen ser ut utifrån individens längd, andel kroppsfett samt andel muskelmassa (Lox et al., 2014). De fysiska egenskaperna kan leda till en positiv kroppsuppfattning om individen ligger i linje med det önskvärda
kroppsidealet, men kan också leda till en negativ kroppsuppfattning om individen ligger långt ifrån det önskvärda kroppsidealet (Grogan, 2017). Beteenden hänvisar till olika aktioner som en individ utför, exempelvis att träna eller att gå på en diet, vilket kan påverka individens kroppsuppfattning (Lox et al., 2014). Fysiska förändringar hänvisar till de fysiologiska förändringarna som kan uppkomma kroppsligt vid exempelvis åldrande, skada eller pubertet.
Sociokulturella influenser innefattar normer, kroppsideal och media. Det hänvisar till hur kroppen bör se ut utifrån samhällets normer, vilka förväntningar som finns kring kroppen och dess utseende, samt sociala jämförelser (Cash, 2011; Neagu, 2015). En individ som inte upplever påtryckningar från samhället kring kroppen och utseendet har en mer positiv kroppsuppfattning.
Figur 1
Exempel på faktorer som kan influera kroppsuppfattningen
Notering. Fritt översatt från Lox et al. (2014).
Slutligen hänvisar psykologiska faktorer till perfektionism, socialt stöd, samt
självkänsla (Lox et al., 2014). En individ som har lågt socialt stöd från omgivningen, en hög grad av perfektionism, samt en låg självkänsla tenderar att i större utsträckning ha en negativ kroppsuppfattning jämfört med personer med motsatta förutsättningar, som tenderar att ha en mer positiv kroppsuppfattning (Cash, 2004; Neagu, 2015). Individer som har en låg
självkänsla har i stor utsträckning negativa tankar kring den egna kroppen, vilket leder till en negativ kroppsuppfattning och vice versa (Cash, 2004; Neagu, 2015). Dessa faktorer går i
linje och hänvisar till de psykologiska faktorer som påverkar en individs kroppsuppfattning (Lox et al., 2014).
En negativ kroppsuppfattning kan utvecklas och bli ohälsosam när individens kroppsideal och verkligheten inte överensstämmer (Lox et al., 2014). Detta grundar sig i jämförelse med individens egen kropp och det önskvärda kroppsideal som hen har, vilket då leder till ett kroppsmissnöje. Kroppsmissnöje behöver inte hänvisa till hela kroppen utan kan vara specifika delar på kroppen som individen är missnöjd med (Lox et al., 2014).
När idealbilden och individens syn på sig själv inte stämmer överens bidrar detta till negativa känslor mot den egna kroppen (Glashouwer et al., 2018). Kroppsideal och en individs idealbild är en individuell aspekt som handlar om huruvida individen i fråga anser hur den egna kroppen bör eller ska se ut och fungera, vilket grundar sig i sociala och psykologiska faktorer som ofta härstammar från samhällets normer (Lox et al., 2014).
Kroppsideal handlar oftast om hur en individ vill se ut rent fysiskt och den bild individen har av sin egen kropp jämfört med den kropp individen önskar och/eller eftersträvar (Cash &
Smolak, 2012). Om bilden av den egna kroppen inte stämmer överens med, eller liknar, de ideal som eftersträvas kan individen få en negativ kroppsuppfattning. Detta kan leda till negativa konsekvenser, som exempelvis negativa tankar, känslor, beteende, samt ett försämrat självförtroende (Cash & Smolak, 2012; Dittmar et al., 2000; Lox et al., 2014). I takt med att en individs självkänsla blir lägre tenderar känslan av skam att växa sig allt starkare (Lowery et al., 2005). Detta kan leda till vissa beteenden, som invägningar, för att kontrollera kroppens utseende och vikt, samt att individen socialt isolerar sig för att undvika situationer som kan framkalla stress (Negau, 2015).
När en individ däremot känner uppskattning och har ett positivt förhållningssätt till den egna kroppen är det större chans att individen har en positiv kroppsuppfattning (Tylka &
Wood-Barcalow, 2015). Detta bidrar till en ökad respekt och självkänsla mot den egna
kroppen (Wood-Barcalow et al., 2010). En individ vars bild och uppfattning av den egna kroppen som stämmer överens med, eller liknar, de kroppsideal som eftersträvas har ofta en positiv och hälsosam kroppsuppfattning.
Ett ideal som är omöjligt eller svårt att nå bidrar till att individen aldrig uppfyller det ideal som eftersträvas, vilket leder till negativa konsekvenser och en låg självkänsla (Cash &
Smolak, 2012; Lox et al., 2014). Detta går att koppla till sociokulturella influenser som är en av de faktorer som kan leda till antingen en positiv eller en negativ kroppsuppfattning (Cash, 2011; Neagu, 2015). En negativ kroppsuppfattning och ett kroppsmissnöje är något Goldfield (2009) menar är vanligt i sporter där vikt och låg fettprocent är centralt. Exempel på sådan sport är bland annat bodybuilding där kroppens utseende och fysik är i fokus (Devrim et al., 2018). Det atletiska kroppsidealet, som förekommer i stor utsträckning inom
bedömningssport, tenderar att ha ett positivt samband med extrema träningsbeteenden och träningsberoende då tävlingsdeltagandet inom sporten förutsätter att individen tränar avsevärt mycket (Grogan, 2017). När begäret efter träning och fysisk aktivitet blir ett ofrånkomligt krav, och utövandet går till överdrift, kan det karakteriseras som träningsberoende
(Hausenblas & Symons Downs, 2002). Träningsberoende presenteras som en maladaptiv träningsstruktur med flera dimensioner som leder till ogynnsamma resultat som kan beskrivas utifrån flera perspektiv (American Psychiatric Association, 1994). Att sträva efter ett
specifikt kroppsideal är korrelerat med tvångsmässig träning. En förklaring till det kan vara de negativa känslor som uppkommer då ett träningspass uteblir, samt kan tvångsmässig träning leda till en negativ kroppsuppfattning (Homan, 2010; Homan et al., 2012).
Träningsberoende hos de individer som tränar för att kontrollera vikt och utseende kan bidra till ett negativt förhållningssätt till mat och kost, vilket kan leda till ätstörningar (Adkins &
Keel, 2005). Träningsberoende har även visat ett positivt samband med MD (Giardino &
Procidano, 2012). Bodybuilding är en av de idrotter som Leone et al. (2005) menar att risken
för att utveckla MD är stor bland utövarna. Även Giardino och Procidano (2012) menar att symptom på MD har visat ett positivt samband med bodybuilding bland såväl kvinnor som män. Individer som tävlar i en sport där fokus och press ligger på att ha en muskulös kroppsbyggnad riskerar att utveckla en negativ kroppsuppfattning och ett kroppsmissnöje (Leone et al., 2005).
Sammanfattningsvis löper individer som tränar för att nå ett särskilt utseende och/eller vikt större risk att drabbas av hälsoproblem som träningsberoende, kroppsmissnöje och ätstörningsproblematik, vilket kan leda till en negativ kroppsuppfattning (Adkins & Keel, 2005; Hausenblas & Symons Downs, 2002; Heinberg et al., 1995; Homan, 2010; Homan et al., 2012). Fitness och bodybuilding är inget undantag av denna problematik eftersom tidigare forskning visat att sporter som kräver en låg fettprocent, och som fokuserar på vikt och utseende, har en ökad risk för ett kroppsmissnöje och en negativ kroppsuppfattning (Devrim et al., 2018; Goldfield, 2009).
Föreliggande studie
På senare år har bodybuilding och fitness vuxit sig allt större och fått mycket uppmärksamhet (Andreasson & Johansson, 2015; Svenska Bodybuilding & Fitness Förbundet [SBFF], 2020).
Träningsformerna och de kroppsideal som eftersträvas kan leda till ohälsosamma beteenden i form av överdriven träning, som kan leda till träningsberoende, samt beteenden som
ätstörningar och kroppsmissnöje (Cash & Smolak, 2012; Dittmar et al., 2000; Lox et al., 2014; Smolak et al., 2000). Individer som tävlar inom sporter där vikt och utseende är centralt har i flera tidigare studier pekats ut som de mest angelägna att drabbas av ett kroppsmissnöje och ätstörningar (Byrne & McLean, 2002; DiBartolo & Shaffer, 2002; Kong & Harris, 2015;
Thompson & Sherman, 1999; Torstveit et al., 2008).
Chaba et al. (2019) antyder att det behövs mer forskning kring relationen mellan motivationen för bedömningssporter där kroppen och dess utseende bedöms, drivkraften för
att nå ett muskulärt kroppsideal, samt faktorer som är kopplade till individens kosthållning.
Chaba et al. (2019) menar att vidare analys och studier kring motivationen och
beteendekontrollen till följd av eftersträvan av ökad muskelmassa krävs för att undvika de ohälsosamma beteenden som tycks vara vanligt hos atleter inom bodybuilding. Eftersom bodybuilding och andra discipliner inom fitness kräver en viss typ av livsstil för att nå ett specifikt ideal kan denna typ av sport leda till att atleterna utvecklar en skev
kroppsuppfattning, ett kroppsmissnöje, psykiska påfrestningar, samt MD och
ätstörningsproblematik. Detta till följd av den extrema kosthållningen (Chaba et al., 2019).
Aspridis et al. (2014) menar att ett bredare perspektiv på värdet av att tävla i en bedömningssport efterfrågas utifrån författarnas egen kvalitativa studie där kvinnor som tävlar inom bodybuilding anser att det är värt att tävla. Detta trots att tävlandet kan leda till negativa konsekvenser både på den sociala, mentala, -och fysiska hälsan (Aspridis et al., 2014).
Nya discipliner inom fitness har etablerats och med detta saknas forskning huruvida dessa förhåller sig till psykologiska faktorer, då tidigare forskning hänvisar till bodybuilding samt kvantitativa ansatser. Därmed är det intressant att undersöka området utifrån dels ett
kvalitativt perspektiv, samt utifrån de nya disciplinerna. Med hänsyn till detta anser bakomliggande författare att en sådan design är högst angelägen för att få en tydligare och djupare inblick i individernas välbefinnande och behov, då ett deltagande i sporten inte är riskfri. Genom en kvalitativ ansats vill bakomliggande författare undersöka fitnessatleters upplevelser kring den livsstil och de risker som tävlingsdeltagandet och sporten medför.
Syfte
Det övergripande syftet i föreliggande studie är att undersöka fitnessatleters välbefinnande i relation till den egna kroppen och dess kroppsideal, samt motivation till tävling och träning.
Vidare är syftet att undersöka atleternas upplevelser och känslor av att tävla i discipliner där kroppens utseende värderas och bedöms.
Metod Deltagare
Totalt deltog sex personer i föreliggande studie, varav fyra kvinnor och två män, i åldrarna 25–34 år (M= 29, SD= 3.31), från olika städer i Sverige och som tävlar i olika discipliner inom fitness och bodybuilding. Antalet genomförda tävlingar skilde sig åt mellan deltagarna, vilket bidrog till att de hade olika mycket erfarenheter av sporten. Kriteriet för att delta i studien var att deltagarna var över 18 år samt tävlade aktivt inom sin disciplin.
Tabell 1
Deskriptiv information gällande deltagarnas ålder, antal tävlingar samt tävlingsdisciplin.
Notering. N = antal deltagare Etik
Innan respektive intervju startade presenterades de etiska aspekterna som, frivillighet att delta i studien, konfidentialitet och rättigheten att inte behöva svara på frågor om deltagaren inte
Deltagare (N=6) Ålder Antal tävlingar Tävlingsgren
1 32 8 Bikinifitness
2 25 2 Bikinifitness
3 27 5 Wellness Fitness
4 30 5 Bodyfitness
5 31 3 Athletic Fitness
6 34 4 Bodybuilding
ville, samt deltagarnas godkännande att vi spelade in intervjun. Richards och Schwartz (2002) menar att inom kvalitativ forskning finns framförallt tre aspekter inom etik som forskaren bör ta hänsyn till: informerat samtycke, anonymitet, samt konfidentialitet. För att följa de etiska riktlinjerna behövde deltagarna medge sitt samtycke till att delta i studien innan
intervjuprocessen startade. Detta genomfördes muntligt vid första intervjutillfället, efter att de etiska riktlinjerna framförts av författarna samt att deltagarna bekräftat att de tagit del av informationsbrevet som skickades skriftligt vid rekryteringen. Informationsbrevet
informerade om syftet med studien, etiska aspekter som att all insamlade data hanterades konfidentiellt, deltagandet i studien var anonymt, medverkan i studien kunde avbrytas när som helst om så önskades, samt kontaktuppgifter till författarna och handledarna om det skulle uppstå några frågor, denna information refererat till Vetenskapsrådet (2002) och dess riktlinjer.
Intervjuguide
Författarna bakom föreliggande studie sammanställde en semistrukturerad intervjuguide med relevanta frågeställningar, i samråd med handledare. Därefter genomfördes två pilotintervjuer på två utomstående personer innan de faktiska intervjuerna med studiens deltagare
genomfördes. Intervjuguiden skapades utifrån olika teman som baserades på det teoretiska ramverket om kroppsuppfattning (Lox et al., 2014), och innehöll frågor som beaktade de teman som låg till grund för intervjuguiden. Frågorna inkluderade deltagarnas bakgrund, sociala aspekter, träning, tävling, internalisering av kroppsideal samt kroppsuppfattning.
Exempel på frågor var “Vad var det som fick dig att börja träna från första början?”, ”Vilka känslor får du om du mot förmodan inte kan/hinner träna?”, ”Hur hanterar du det sociala livet om du exempelvis går på diet?”, ”Vilken respons får du av din omgivning kring ditt tävlande och din livsstil?”, ”I relation till ditt eget kroppsideal, vart skulle du skatta dig själv
på en skala mellan 1–10?”och “Hur ser den ideala kvinnokroppen/manskroppen ut enligt dig?”.
Den andra intervjun innefattade frågor som berörde tävlingsmomentet och känslor kring upplevelserna av tävlingsgenomförandet, samt motivation och tiden efter tävling (offseason). Exempel på frågor var “Vilka känslor och tankar har du när du går upp och står på scenen?”, ”Hur är din upplevelse av att din kropp blir bedömd av en domare?”, ”Vad får dig att hålla dig motiverad till träningen och dieten?”, “Förändras motivationen beroende på om du ska tävla eller är inne i offseason?”, ”Förändras din syn på din kropp efter tävling/off season när du går tillbaka till det vanliga?”och ”Hur mår du psykiskt när tävlingen är över och du ska in i en offseason-period?”.
Under intervjuerna hade författarna ett flexibelt förhållningssätt gentemot
intervjuguiden vilket bidrog till att andra frågor kunde tillkomma beroende på vad deltagarna berättade under intervjun.
Procedur
Rekryteringen av deltagarna genomfördes via ett ändamålsenligt urval, samt snöbollsurval (Breakwell et al., 2012; Jupp, 2006), där sociala medier användes för att kontakta deltagarna, samt genom egna kontakter till författarna. I ett textmeddelande presenterades författarna, studiens syfte, samt en förfrågan om att delta i studien. I textmeddelandet bifogades även informationsbrevet så att deltagarna i lugn och ro kunde läsa igenom de etiska riktlinjerna innan de bestämde sig för att delta. Eftersom författarna tog hänsyn till rådande pandemi genomfördes intervjuerna via telefon samt annan kommunikationsplattform online.
Intervjuerna skedde vid två tillfällen där varje intervju pågick i cirka 45–60 minuter.
Analys
Dataanalysen i studien baserades på en tematisk analys med en abduktiv ansats. En abduktiv ansats är en kombination av induktion och deduktion (Denzin, 2009), vilket innebär att
författarna utgick ifrån datainsamlingen och det material som framkommit av intervjuerna, men har samtidigt använt ett teoretiskt ramverk för att konstruera intervjufrågorna (Alvesson
& Sköldberg, 2008).
Tematisk analysmetod används främst i kvalitativa studier för att kunna identifiera, tolka, presentera och analysera de teman som tagits fram från de insamlade materialet (Braun et al., 2016). Analysen genomfördes genom sex steg/faser för att kunna ta fram relevanta teman utifrån materialet. Först gick författarna igenom materialet för att få en bra uppfattning om dess innehåll. Därefter inleddes sökandet för att hitta “koder” som utmärkte sig för att sedan kunna ta ut relevanta teman, kategorier och underkategorier utifrån materialets innehåll. Efter kodning genomfördes en granskning av transkriberingarna för att identifiera och namnge uttagna teman, kategorier och underkategorier.
Efter att samtliga transkriberingar grundligt analyserats, och de olika
underkategorierna tagits fram och namngivits, gick författarna återigen igenom materialet ett flertal gånger för att hitta intressanta uttalanden som kopplades till respektive tema och kategori. Här utvecklades en tematisk karta över analysen för en tydlig illustrering av analysarbetet (Se bilaga 2) (Braun & Clarke, 2006). Sjätte och sista steget innefattade att bakomliggande författare tog fram citat ur transkriberingen för att styrka den skriftliga analysen utefter de resultat som framkommit (Braun et al., 2016).
Grunden till varje tema och kategori är de underkategorier som tas upp i resultatet, vilka är uttagna utifrån intervjupersonernas berättelser.
Resultat och analys
Analysen av de sammanlagt 12 intervjuerna resulterade i tre teman baserat på intervjuguidens struktur: förberedelser inför en tävling, tiden efter en tävling samt internalisering av
kroppsideal. Under analysen av transkriberingarna framkom även kategorier och
underkategorier under respektive tema utefter intervjupersonernas gemensamma upplevelser och berättelser (Se bilaga 3).
Förberedelser inför en tävling
Under temat förberedelser inför en tävling framkom fem kategorier: förhållningssätt till diet och kost, prioriteringar, träning och mentalitet, viktminskning och drivkraft.
Samtliga deltagare beskriver förberedelserna inför en tävling och tiden efter en tävling som en lärorik, men också till viss del, en ohälsosam fas, såväl psykiskt som fysiskt. I början av en tävlingssatsning är energinivån och motivationen hög eftersom deltagarna ser
tävlingsmomentet som en utmanande och givande fas. Vid en tävlingssatsning och förberedelser inför en tävling ökar intensiteten och mängden träning. Förutom den ökade träningsmängden går samtliga deltagare på ett individuellt kostschema som innebär att deltagaren ska ligga på ett kaloriunderskott för att minska i fettprocent för att få fram en mer definierad muskelmassa. Förberedelserna inför en tävling börjar oftast cirka 20 veckor innan tävlingsdagen med såväl kostschema som ökad träningsmängd och intensitet i träningspassen.
Veckorna innan tävlingsdagen beskriver samtliga deltagare som ansträngande och ohälsosamma då deltagarna under en längre tid har legat på ett kaloriunderskott, vilket medför låga energinivåer som påverkar deras humör och ork negativt. Trots den låga energin kräver en tävlingssatsning hård träning, vilket deltagarna beskriver som påfrestande tiden innan tävlingen. Den låga energinivån och brist på energi leder till att det sociala livet med vänner och familj minskar, men också att minnet och koncentrationen påverkas negativt.
Trots detta beskriver deltagarna tävlingssatsningen som lärorik då de menar att de lär känna sin kropp på ett nytt sätt.
Förberedelserna inför en tävling kantas av blandade känslor där målet är att nå ett specifikt kroppsideal, men också att få uppleva känslan av att stå på scen, vilket är två stora motivationsfaktorer för samtliga deltagare. Strävan efter det specifika kroppsidealet, och de
känslor det bidrar till, skiljer sig åt mellan deltagarna. Sammantaget är samtliga deltagare överens om att det krävs både disciplin och uppoffringar för att tävla inom fitness och bodybuilding, vilket eventuellt kan få negativa konsekvenser på det psykologiska och/eller det fysiska välbefinnandet. Samtliga deltagare menar att förberedelserna inför en tävling är en lång och krävande period såväl fysiskt som mentalt, och innehåller både med -och
motgångar.
Förhållningssätt till diet och kost
Att väga och näringsberäkna sin kost är ett krav för att kunna ta sig till tävlingskroppen.
Deltagarna behöver ha en relativt strikt kosthållning, vilket inkluderar ett kaloriunderskott, för att kunna nå slutmålet. Detta tillsammans med en stor mängd träning där det sociala livet sätts på paus under denna period.
Den strikta dieten och kosthållningen är en röd tråd i en tävlingssatsning inom
sporten. Genom analysen kunde tre underkategorier utformas utifrån deltagarnas upplevelser:
humörsvängningar, låga energinivåer och kontrollerade ätstörningar. Flera av deltagarna beskriver hur det låga kaloriintaget bidrar till humörsvängningar, irritation och nedsatta sinnesstämningar under tävlingssatsningen, framförallt efter en längre tid med kostschema ihop med träning.
IP 3: /.../ under en tävlingsdiet jag har tänkt när jag har sett folk att kan dom inte bara hålla käft och liksom gå å dö eller något jag orkar inte.
Förutom irritation och humörsvängningar beskriver samtliga deltagare att energinivån, och orken, tiden innan en tävling är väldigt låg, vilket framförallt påverkar det sociala livet
negativt. Vid förberedelser inför en tävling krävs det att deltagarna följer det kostschema som individanpassas för att få de resultat som sporten kräver. Detta gör att deltagarna behöver näringsberäkna och väga samtliga måltider. Flera av deltagarna beskriver hur de har
bestämda dagar där de tillagar ett stort antal matlådor för att spara tid och undvika att behöva laga och mäta maten varje dag då matintaget sker vid specifika tider.
IP 3: Ju längre in på dieten /.../ man, stänger ute världen lite och är för sig själv... /.../ man blir väldigt avtagen, asså såhär avståndstagande för att man, man orkar liksom inte för att man, är det någon som är lite negativ så tar
det så mycket energi, från de lilla som du har kvar liksom i din tank för dagen.
IP 1: /.../ att det kanske inte blir som man önskar och då blir det lite såhär, man blir väldigt lättirriterad eh, /.../
‘men bit ihopa för helvete’, alltså du vet jag bara, alltså då blir man lite såhär irriterad /.../ man bara ‘messa inte med mig när jag är såhär’.
Flera av intervjupersonerna menar att bedömningssport inte är för alla då det krävs mycket av det mentala psyket eftersom det är psykiskt påfrestande att under en tävlingssatsning hålla en så strikt diet och kosthållning. Flera av deltagarna pratar om att de lever under en kontrollerad ätstörning under tävlingssatsningen, vilket i många fall kan påverka relationen till mat även efter en tävling. Deltagarna beskriver att relationen till mat och kost påverkas till den grad att det blir ohälsosamt då de under kontrollerade former ligger på ett ständigt kaloriunderskott för att minska i vikt, vilket flera av deltagarna beskriver som en kontrollerad ätstörning. Detta beskrivs även påverka förhållandet till mat efter en tävling då kost som anses ohälsosamt bidrar till ångest och/eller negativa känslor. Detta kan leda till att man kompenserar matintaget genom att äta mindre dagen efter eller tränar extra hårt.
IP 6: /.../ så sporten är ju baserad på kontrollerade ätstörningar för att vi äter inte som en normal människa.
IP 3: /.../ eller anorexi eller bulimi eller vad som helst, dom ska ju inte ge sig in i det här för att det blir ju en…
vad ska man säga...? en kontrollerad ätstörning slash svält som du till slut liksom hamnar i, /.../ förr eller senare så kommer du hamna i någon form av ätstörning /.../ det kan jag tala om av egen erfarenhet också... och då hade
jag ingen sån ätstörning från början.
Vissa av de kvinnliga deltagarna beskriver även att det låga kaloriintaget under en tävlingssatsning påverkar kroppens funktioner negativt genom exempelvis utebliven menstruation.
IP 1: /.../ vanlig hälsosam vikt dvs har mens…
Prioriteringar
Den strikta kosthållningen och ökade mängden träning bidrar till att deltagarna förlorar ork till att delta i sociala sammanhang då detta kräver ytterligare planering av kostintag och träning. En deltagare beskriver hur det sociala livet under en tävlingssatsning är viktigt och givande men hur hen samtidigt behövde kontakta en restaurang kring val av maträtt samt tillagningssätt för att kunna delta. Samtliga deltagare beskriver att de försöker upprätthålla det sociala livet så långt det går men att det ofta leder till att de undviker vissa situationer för att det påverkar kost- och träningsschemat i för hög utsträckning.
För att lyckas genomföra en tävlingssatsning anser deltagarna att det krävs
prioriteringar, i denna kategori uppkom två underkategorier: disciplin och sociala aspekter.
Dessa underkategorier inkluderas i flera olika kontexter då det krävs att deltagaren gör de val som gynnar hens tävlingssatsning. Ju längre in i en tävlingssatsning desto mer krävande är det för atleten att delta i sociala sammanhang. Detta beror främst på två faktorer: att inte frångå kostschemat, samt att inte missa ett träningspass. Även om det sociala livet är en viktig del kräver det mycket energi då vissa beskriver det som ansträngande att vara social och hålla humöret uppe, vilket därav bortprioriteras när energinivån redan är låg. Ytterligare en faktor som bidrar till att deltagarna avstår sociala sammanhang är reaktionerna hos
omgivningen. En deltagare berättar om hur omgivningen har negativa uppfattningar om hens tävlingssatsningar och att deltagarens mat är tråkig och ensidig. Detta leder till att hen undviker sammankomster där det bjuds på mat eller där hen behöver ta med sig egen mat då det upplevs som obekvämt. En annan deltagare menar däremot att hen inte lägger någon
energi eller värdering i vad andra har för uppfattning kring hens val av livsstil gällande träning och kost.
IP 3: /.../ ju närmare en tävling man kommer, det blir ju att ju mer och mer sluter du dig till dig själv nästan, man blir ju en liten enstöring liksom...
Genomgående svar var att det handlar om förmågan att ha disciplin även om motivationen inte finns där. Enligt deltagarna handlar en tävlingssatsning snarare om disciplin än
motivation eftersom motivationen inte är bestående. Deltagarna menar att det krävs disciplin till att hålla kost- och träningsschemat för att klara av att utföra en tävlingssatsning då varje val måste gynna förberedelserna och processen till tävlingsformen.
IP 5: /.../ någonting som många förväxlar är ju motivation med disciplin, så antingen så har du disciplin, för motivation kommer och går liksom, så har man tränat länge så tar man sig till gymmet...
IP 6: /.../ träningsmässigt så är det väl såhär att 4 av 6 dagar i veckan så är man kanske inte motiverad till att gå och träna. Men då är det disciplinen liksom...
Vidare behöver deltagarna planera sina träningstillfällen för att inte missa sina träningspass, särskilt eftersom samtliga deltagare har andra huvudsakliga sysselsättningar utöver sin tävlingssatsning.
Träning och mentalitet
Att ge sig in i en tävlingssatsning kräver mycket träning med hög intensitet, för att nå de resultat som eftersträvas och krävs för att kunna delta i en tävling. Detta har resulterat i tre underkategorier: mental tuffhet, prestationsångest och skuldkänslor. För att klara av att upprätthålla det träningsschema som krävs under en tävlingssatsning menar deltagarna att mental tuffhet är väsentligt. Samtliga deltagare beskriver en träningsvecka, under en
tävlingssatsning, bestående av sex dagar med styrketräning, ibland fler än ett pass om dagen, för att kunna få in all träning som krävs. Träningspassen är intensiva och utformade utefter
individen och vad hen behöver lägga mest fokus på. Utöver träningspassen adderas extra konditionsträning samt att flera av deltagarna hade som mål att gå ett visst antal steg per dag, där minimum var 10 000 steg per dag. En av deltagarna berättar hur hen tränar fem
träningspass i veckan, samt behöver promenera minst 13 000 steg per dag. Utöver det ska hen gå på en trappmaskin i 100 minuter per vecka som fördelas på tre olika pass. Detta medför att det ibland blir dubbelpass alternativt aktiv vilodag.
IP 3: /.../ asså alla har inte det pannbenet eller vad man ska säga... som krävs för att faktiskt utsätta sin kropp för det hela...
IP 5: Ja det krävs i alla falla att du kan få en viss personlighet, du kanske inte behöver ha de från början men du måste ha en vilja, du måste kanske vilja göra den saken mer än andra grejer...
Deltagarna menar att förberedelserna inför en tävling är påfrestande även psykiskt då flera av deltagarna beskriver prestationsångest och skuldkänslor om ett träningspass skulle utebli.
Prestationsångesten riktas både mot sig själv och de krav de har på sig själva men även mot sin coach då hen lägger ner tid på att hjälpa deltagaren. Vissa anser detta som positivt men att det kan leda till skuldkänslor och prestationsångest om man inte skulle prestera som
förväntat. Flera av deltagarna väntar innan de berättar för sin omgivning att de ska delta i en tävling. Detta för att det beskrivs som en press om omgivningen vet om satsningen då de förväntas att bete sig och agera på ett särskilt sätt under en tävlingssatsning. En deltagare beskriver hur hen känner sig iakttagen av omgivningen under en tävlingssatsning, att folk runt omkring dömer vad hen äter eller hur mycket eller lite hen tränar.
IP 4: Jag skippar aldrig ett pass, det finns, min sambo han bara, jag sa såhär ‘jag är så trött och orkar inte träna’, han bara ‘men det är bara och strunta i träningen idag’, jag bara ‘va??? Nej!!!, hur fan kan du säga det? ’
IP 3: /.../ ja men nästan som skuldkänslor om man inte gör det så det blir att man liksom drar sig till gymmet fastän att man inte tycker att det är så jäkla kul längre...
Viktminskning
Vedertaget nämner samtliga deltagare en stress över att nå en viss vikt och fettprocent, vilket eftersträvas för att nå den tävlingsform som önskas.
Genom analysen kunde en underkategori utformas: stress. Den hårda träningen och den strikta kosten under en tävlingssatsning krävs för att kunna minska i vikt och fettprocent, vilket är kravet för att nå den fysik som eftersträvas inför en tävling. Dessa krav är något som flera av deltagarna beskriver som en stressfaktor då viktminskning och minskad fettprocent blir svårare ju längre in i tävlingssatsningen atleten befinner sig. Stressen som deltagarna känner under en tävlingssatsning, och innan en tävling, grundar sig ofta i jämförelse med andra tävlingsdeltagare, kravet på en väldefinierad kropp, samt rädslan av att inte vara i sin bästa form på scenen.
IP 1: /.../ har varit stressad i omgångar, ehm så fort liksom vikten står lite stilla för länge så blir jag lite stressad för man känner att man inte har så lång tid samtidigt så tror jag att jag blir såhär varje gång /.../
IP 2: /.../ man går ju runt och nojar hela tiden, man tänker shit är det tillräckligt eller kan jag gå upp på scen såhär?
Drivkraft
Majoriteten av deltagarna anser att den korta stunden på scenen är värd all tid och
uppoffringar som krävs under förberedelserna inför en tävling. En deltagare förklarar hur hens anledning till sitt tävlingsdeltagande är oklart då hen upplever att hens ursprungliga kropp är mer attraktiv än sin tävlingskropp. Utifrån analysen utformades två underkategorier:
uppmärksamhet och glädje. Samtliga deltagare beskriver känslan på scenen som tillfredsställande då allt fokus ligger på atleten. Uppmärksamheten som deltagaren får upplevs som euforisk och en känsla av stolthet som gör deltagaren motiverad, men även en längtan efter att få stå på scen vilket samtliga deltagare beskriver.
IP 3: /.../ även om det bara handlar om, asså 2 minuter på scen utav 20 veckors slit, så är det verkligen värt det för att du får liksom bjuda på en show, och du liksom, du har alla blickar på dig, det är liksom ingen annan som lägger något fokus på någon annan än just dig liksom...
IP 6: /.../ det är ju asså, det är ju sjukt roligt... och du gör någonting som INGEN kan ta ifrån dig...
Då en tävlingssatsning kräver att atleten avsätter mycket tid och planering kring träning och kost menar samtliga deltagare att det samtidigt krävs en genuin glädje till sporten och gymträning för att kunna genomföra en tävling. Detta för att hålla motivationen uppe under hela förberedelsefasen. De menar att enbart motivationen till att tävla inte är tillräcklig för att orka hela vägen, den genuina träningsglädjen är en stor faktor som deltagarna menar är viktig.
IP 2: Man bara ‘ja du kan ju börja tycka att träning är roligt först för det är liksom en fördel’ /.../ och sen att man förstår att man får offra en del... /.../Det är vilja eller att man tycker det är kul och att man tycker om att träna, att
man känner att man kan lägga energi och tid på det...
Tiden efter en tävling
Under temat tiden efter en tävling framkom två kategorier: viktökning och tomhet.
Efter en tävling beskriver deltagarna en upplevelse med delade känslor. Deltagarna upplever en känsla frihet av att inte behöva följa det hårda träningsschemat och den strikta dieten, men som kan vara svårt att gå ifrån eftersom kroppens form kommer att förändras. En annan känsla som deltagarna upplever är känslan av stolthet av att ha lyckats prestera och nå tävlingskroppen, samt att tid till att umgås med familj och vänner inte är lika begränsat.
Vemodet som beskrivs var kopplat till de delade känslorna kring att återgå till en ökad vikt och högre fettprocent. Samtliga deltagare menar att det är ohållbart och ohälsosamt att ligga på den vikt och fettprocent som atleten har under en tävlingssatsning och på en tävling, trots att vissa menar att det är tävlingsformen som är det önskvärda kroppsidealet. En deltagare
menade dock att tävlingsformen inte var det önskvärda kroppsidealet men att det ändå var jobbigt att öka i vikt och kroppsfett efter en tävling.
IP 1: /.../ jag hade en kropp som fungerade jättebra, ehm så jag var nästan lite rädd när jag skulle göra tredje satsningen, att jag skulle fucka det nu med mitt huvud liksom /.../
De manliga deltagarna som deltog i studien var dock överens om att det inte var jobbigt att gå upp i vikt efter en tävling då det innebar att de kunde äta mer och lägga på sig mer
muskelmassa, vilket var det som eftersträvades och önskades utifrån deras önskvärda kroppsideal. De menade att viktuppgången generellt är värre för kvinnliga atleter än för de manliga atleterna då fysiken ser olika ut för kvinnor respektive män, vilket också beror på vilken disciplin som atleten tävlar i.
IP 6: /.../ när din kropp får börja äta igen... /.../ och det är den bästa tiden, för att lägga på dig muskelmassa...
De flesta menar också att den största mentala svårigheten gällande sporten är tiden efter en tävling då atleten ska lämna tävlingskroppen och ska gå tillbaka till den “normala”
kroppsformen. Efter en tävling menar samtliga deltagare att det är viktigt att sätta upp nya mål och hitta en balans i vardagen gällande träning och kost för att inte låta de negativa känslorna och tomheten, som kan uppstå efter en tävling, ta över.
Viktökning
Efter att ha levt flera månader på ett kaloriunderskott berättar samtliga deltagare om hur kroppen reagerar efter en tävling då individen ska göra ett skifte från en strikt diet, till en mer avslappnad och friare kosthållning. Det leder bland annat till att kroppen samlar på sig
mängder med vätska, men också till en snabb viktuppgång om personen inte succesivt ökar sitt intag. Från analysen utformades en underkategori: vemod. Beroende på vilket kroppsideal som eftersträvas, samt kön, var känslorna kring viktuppgången efter en tävlingssatsning olika.
Viktökningen innebär både obehag men i vissa fall även smärta då en deltagare berättar om hur hen hade problem med att stå upp på grund av vätskepåslag och smärta i bål och rygg.
Förutom fysiska påfrestningar nämner deltagarna även att det är mentalt tufft för flera atleter att gå upp i vikt efter en tävlingssatsning. Flera deltagare berättar om ett missnöje kring att ha på sig vissa kläder och att de ständigt kollar sig i spegeln för att mäta och se om kroppen förändrats och om magrutorna fortfarande syns.
IP 1: /.../ fett framförallt eller bara, jag mår inte bra då, ehm, om jag känner att jag är slät och det är återigen, skulle då mina rutor försvinna, då vet jag att jag har gått upp ganska mycket i vikt, eh, och då bli, nej då mår jag
inte bra.
Perioden efter en tävlingssatsning, och genomförandet av en tävling, upplevs vara mentalt påfrestande kring atleternas tankar och känslor gällande kroppsuppfattningen. Detta beroende på vilken kropp atleten strävar efter när tävlingen är avklarad. Här visade de manliga
deltagarna en känsla av frihet, samt en positivitet, då de istället för kaloriunderskott kunde ligga på ett kaloriöverskott, vilket innebar att de dels gick upp i vikt men också fick bättre förutsättningar för att öka i andel muskelmassa. De kvinnliga deltagarna som strävade efter en slankare men muskulös kropp hade det tuffare vid offseason och viktuppgång. Trots att samtliga menar att det är ohållbart att ligga på den vikt och fettprocent som vid tävling, hade flera av deltagarna negativa tankar och känslor kring hur kroppen förändras efter en tävling.
En deltagare beskriver hur hen bäst trivs i den form och fysik hen har vid tävlingsmomentet, även om hen var medveten om att det inte är hälsosamt. Detta gör att hen vid viktökning, i vissa kläder, inte känner sig bekväm.
IP 5: /.../ ja när jag gick ner i vikt kan man tycka att man ser lite tunn ut liksom... men efter en tävling så vill man ju gå upp...
IP 4: /.../ nu har det gått liksom så mycket fokus på en viss form eller vikt och fettprocent till att bara släppa det helt, det är väldigt svårt, man är lite, det är väldigt tufft att kolla sig själv i spegeln och bara ‘oh jävlar, här har
det hänt grejer’.
Tomhet
En del deltagare beskriver en känsla av tomhet efter en tävling, medan vissa beskriver känslan mer som en frihet. Vad som dock var återkommande av samtliga deltagare var att ständigt ha nya mål att sträva efter, samt att hitta en balans i den nya friare vardagen, vilket anses vara lättare sagt än gjort. Utifrån analysen utformades två underkategorier: nya mål och balans. Att lägga ner all den tid och mentala styrka som krävs, som efter bara några få
intensiva minuter på scen är över, beskriver vissa som en känsla av tomhet efter en tävling.
IP 4: /.../ men sen eh alltså jag vet att många pratar om det här tomheten att såhär ‘åh gud jag har inget och leva för just nu typ’/.../
För att komma in i vardagen och nya rutiner efter en tävling är det viktigt att snabbt hitta en balans både fysiskt och mentalt för att inte de negativa känslorna ska påverka välbefinnandet i för stor utsträckning. Balansen handlar om att återgå till en hållbar och ett mindre strikt förhållningssätt till kost och träning. Det gäller att få en sund relation till mat för att inte hamna i det som flera deltagare menar är en kontrollerad ätstörning, även efter en tävlingssatsning. Samtliga deltagare fortsätter med träning direkt efter en tävling, men minskar på mängden och intensiteten. Vidare belyser de att den extra konditionsträningen som utövats under förberedelsefasen inför en tävling tas bort, däremot har flera av deltagarna fortfarande ett mål med att uppnå ett visst antal steg varje dag, samt fortsätter att träna
fem-sex gånger per vecka. En gemensam nämnare för majoriteten av deltagarna var vikten av att sätta upp nya mål, både långsiktiga och kortsiktiga, efter att en tävling genomförts.
IP 3: /.../ så det är väl egentligen det som är det svåraste, att hitta någon form av rutin eller balans med allt, med mat och träning och liksom så efter tävling...
IP 5: /.../ nä men de känns skönt, då har man nått en av sina mål, sen så får man sätta nya mål.
Internalisering av kroppsideal
Under temat internalisering av kroppsideal framkom två kategorier: sociala medier och kan alltid bli bättre.
Fitness och bodybuilding är en sport där atleter som tävlar ständigt strävar efter att nå ett specifikt kroppsideal. Idealen skiljer sig dels från individ till individ, men även vad som efterfrågas i de olika disciplinerna inom sporten. Återkommande gällande deltagarnas kroppsuppfattning var att det ständigt fanns delar på kroppen som kunde förbättras.
IP 6: /.../ jag tror aldrig att jag kommer tycka att jag kan bli tillräckligt muskulös...
Att tävla i en bedömningssport där deltagaren blir bedömd utifrån sin fysik och sitt utseende innebär en jämförelse med andra individer. Deltagarna i föreliggande studie ansåg att detta var svårt att undvika trots att det kunde upplevas som ett stressmoment och påfrestande.
Samtidigt som sociala medier bidrog till inspiration och motivation, kunde det även generera till en negativ effekt av sociala jämförelser. Detta kunde upplevas som en press eller ett kroppsmissnöje mot den egna kroppen, vilket kunde influera till en skev kroppsuppfattning.
Det innefattade att vissa deltagare kunde ifrågasätta sig själva, om de var i tillräckligt bra form för att tävla, eller att de såg på sig själva som inte tillräckligt stora eller vältränade trots att hen vet att hen är starkare och mer vältränad än gemene man.
IP 6: /.../ jag har en väldigt skev kroppssyn på mig själv, jag är liksom så här att jag är väldigt stor, jag vet om det, men jag kan inte se det själv... jag kan stå jämte en kille på 70kg och tycka att han ser större ut än vad jag
gör, eeh, samtidigt som jag vet att det sitter i min skalle.
Sociala medier
Spridningen av träning och kroppsideal på sociala medier beskrev samtliga deltagare som en inspirationskälla, vilket resulterade i två underkategorier: inspiration och bekräftelse. Sociala medier är samtidigt en plattform där deltagare i samma disciplin kan söka upp varandra och därmed jämföra sig, atleter emellan, eftersom tävlingsdeltagare har tillgång till tävlingslistor med namn. Jämförelsen i sin tur leder i många fall till stress och/eller ett missnöje mot den egna kroppen.
IP 1: Jag kollar aldrig vilka som ska vara med längre, eh, /.../ då var det snack om vilka som skulle vara med och vilka jag skulle stå mot och såhär, eh och efter det gör jag aldrig om det för det blev så jävla dumt. /.../’nej men
gud jag vill inte stå mot henne, shit hon kommer vinna över mig’, och så bara känner man sig dålig och så ser man bara det som de har bra som jag har dåligt /.../
Även om sociala medier har en inverkan i jämförelse, stress och missnöje nämner samtliga deltagare att de använder sociala medier som en inspirationskälla till att vilja utvecklas och bli bättre, men även till en form av bekräftelse genom att själv lägga upp bilder på sina sociala kanaler.
IP 2: /.../ asså de man har blivit nu när man asså tränar efter fysik, man blir jätteinspirerad på andras fysiker. /.../
jag tar mycket bilder, på mig själv, mycket före och efterbilder och asså lägger upp mycket på Instagram till exempel asså när jag är nöjd med en bild eller med mig själv.
Kan alltid bli bättre
Att ständigt sträva efter att bli bättre och förbättra sin kropp leder i de flesta fall till en form av kroppsmissnöje. Underkategorierna som utformades ur analysen var: kroppsmissnöje, muskelmassa, skev kroppsuppfattning och ouppnåelig idealbild. Enligt deltagarnas upplevelse menar samtliga att de alltid kan bli bättre och att det alltid finns en förbättringspotential på den egna kroppen. Flera av intervjupersonerna anser att det innebär att det alltid finns något att sträva efter samtidigt som de upplever att de inte är tillräckligt muskulösa eller i
tillräckligt bra form. Vid frågan om den självskattade idealbilden menar flera av deltagarna att de antagligen aldrig kommer kunna nå det önskade kroppsidealet. Vidare menar
majoriteten av deltagarna att de troligtvis aldrig kommer känna sig helt nöjda med sina kroppar eftersom de ständigt ser förbättringspotentialer.
IP 5: Antagligen kommer jag alltid att ligga på en 7a (skrattar) när jag är där uppe och tror att, eller det skulle varit en 10a så är det säkert fortfarande en 7a (skrattar) jag tror aldrig man kommer uppnå...
IP 1: Eh bra, men man kan alltid bli bättre (skratt). /.../ Bygga mer rygg och axlar så att jag ser mer definierad ut även om jag har mer fett på kroppen.
Utifrån upplevelsen av att inte vara tillräckligt muskulös, eller i tillräckligt bra form, indikerar vissa av deltagarna ändå en medvetenhet om att de är betydligt större och mer vältränade än de flesta även om de inte kan se det själva. Den självkritiska inställningen är tydligt framträdande hos de flesta av deltagarna när de ska värdera sig själva och sin egen kropp i relation till den önskvärda idealbilden. Detta innebär att majoriteten av deltagarna upplever en form av kroppsmissnöje mot vissa kroppsdelar då dessa inte upplevs som tillräckligt muskulösa eller att kroppen inte hade den symmetriska form som önskades.
IP 4: /.../ jag vet att det inte är bra för min muskelmassa... /.../ jag bara kände, jag blir mindre och mindre och mindre, fan liksom.
IP 2: /.../ det är liksom armar, och axlar man bara kämpar och kämpar med men dom ba fortfarande som två jävla pinnar...
Sammantaget framträder upplevelsen av att alltid kunna bli bättre till en kombination av samtliga underkategorier: kroppsmissnöje, muskelmassa, ouppnåelig idealbild och skev kroppsuppfattning, då dessa faktorer på flera olika sätt flätas samman och berör, samt är relaterade till varandra.
Avslutande analys
Gemensamt för alla intervjupersoner var att samtliga anser att disciplin och mental tuffhet är det som främst krävs för att en individ ska klara av att genomföra en tävlingssatsning, både när det gäller träningen men också för att klara av att hålla sig till dieten eller kostschemat.
Initialt så är inte sporten ämnad för alla då det är märkbart påfrestande både fysiskt och psykiskt. De psykiska delarna handlar främst om att kunna hantera den stress och kritik som är svår att undvika när det gäller bedömningssport, som fitness och bodybuilding. Även de fysiska påfrestningar som tillkommer anses vara krävande för att kunna prestera trots månader av kaloriunderskott, och en eventuell brist på sociala sammankomster med andra människor. Den strikta kosthållningen som krävs riskerar att påverka individens
förhållningssätt till mat även när hen inte är under en tävlingssatsning. Vissa menar att de mer eller mindre går på ett kostschema året runt, dock inte lika strikt som under en
tävlingssatsning, men där en beaktning på kaloriintag ändå förekommer.
Samtliga menar att tiden efter en tävlingssatsning är den mest påfrestande när det kommer till de mentala delarna. Intervjupersonerna är överens om att övergången från tävlingskroppen till offseason med fördel hade kunnat handledas av en mental coach vid sidan om. Detta för att minska risken för att negativa psykologiska faktorer ska ta över individens välbefinnande.
Sammantaget är fitness och bodybuilding en sport som kräver mycket tid och energi då perioden inför en tävling resulterar i att det sociala livet påverkas och minskar markant ju längre in i tävlingssatsningen de kommer. Intervjupersonerna styrker att tävlingssatsningen kräver planering och struktur, samt att tiden till att umgås och vara spontan med familj och vänner faller bort då det kan påverka träningen eller kostschemat. Detta framförallt de sista veckorna då energin och orken är väldigt låg.
Diskussion
Det övergripande syftet med studien var att undersöka fitnessatleters välbefinnande i relation till den egna kroppen och dess kroppsideal, samt motivation till tävling och träning. Utifrån föreliggande studies resultat finns tydliga indikationer på att fitnessatleters kroppsuppfattning kan vara av både positiv och negativ karaktär, beroende på vilket stadie individen är i, inför en tävling eller efter en tävling. De teman, kategorier och underkategorier som framkommit i resultatet är på ett eller annat sätt relaterade till varandra och det teoretiska ramverket som förklarar faktorer som kan påverka en individs kroppsuppfattning (Lox et al., 2014).
Sammantaget tyder resultatet på att tävlingsdeltagande inom
bedömningssporter, som bodybuilding och fitness, ofta leder till dysfunktionella relationer till kost och träning, samt en skev uppfattning om den egna kroppen. Resultatet visar även att drivkraften till att delta i en bedömningstävling delvis grundar sig i känslan av
uppmärksamhet och bekräftelse genom att stå på scen.
Förberedelser inför en tävling
En av faktorerna i det teoretiska ramverket är en individs beteende vilket visar sig i atleternas förhållningssätt till kost och träning (Lox et al., 2014). Under förberedelserna inför en tävling kretsar atleternas vardag till att planera och avsätta tid till att laga och näringsberäkna kosten, då detta krävs för att nå de resultat som eftersträvas, samt lägga ner mycket tid till träning.
För att nå tävlingsformen och kunna vara med och tävla krävs det att atleterna håller det strikta kostschemat, vilket samtliga menar är högst angeläget då det annars anses vara odisciplinerat om kostschemat inte följs. Känslan av tvång eller besatthet av att upprätthålla sin diet ligger i linje med en av faktorerna som kan orsaka att en individ drabbas, eller lider av MD (Murray et al., 2010). Vidare kan tvånget av att behöva följa en specifik diet
möjligtvis leda till att atleterna utvecklar en psykologisk upptagenhet och därmed aldrig kan koppla av, vilket i sig skulle kunna resultera i en kontinuerlig stress.
