HÖGLÄSNING I FÖRSKOLAN
– UR FÖRSKOLLÄRARES PERSPEKTIV
Grundnivå Pedagogiskt arbete
Linda Röös
2020-FÖRSK-G98
Program: Förskollärarprogrammet för pedagogiskt verksamma Svensk titel: Högläsning i förskolan- ur förskollärares perspektiv
Engelsk titel: Read aloud in preschool – from the preschool teacher's perspectiv Utgivningsår: 2020 Författare: Linda Röös
Handledare: Carina Peterson Examinator: Kristina Bartley
Nyckelord: Högläsning, språkutveckling, förskola, förskollärare
Sammanfattning Inledning
Forskning visar att barn som får höra högläsning dagligen hör 78 000 fler ord per år till skillnad från barn som inte får ta del av högläsning. I den nya läroplanen för förskolan (2018) framstår det att högläsningens betydelse för barns språkutveckling är viktig. Därför anser jag att högläsningen ska ha en självklar del i undervisningen på förskolan.
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka hur förskollärarna beskriver att de använder sig av högläsning i förskolan för att stimulera barns språkutveckling samt barns delaktighet och förskolans samverkan med andra aktörer.
Metod
Jag har använt mig av den kvalitativa metoden när jag genomfört intervjuer. Jag intervjuade fem förskollärare om deras erfarenheter kring högläsning.
Resultat
Resultatet av min undersökning visar att de intervjuade förskollärarna hade en förförståelse kring att högläsning är en viktig aspekt i barns språkutveckling. Resultatet varierade dock kring om huruvida förskollärarna läste för barnen eller inte. Det var enbart en som utförde högläsning som undervisningsmetod i förskolan. Samverkan med hemmet lyfts fram av dem som en viktig aspekt, speciellt till barn med annat modersmål än svenska. Även samverkan med bibliotek och bokbuss lyfts fram som betydelsefullt då de hjälper pedagogerna att få fram ny litteratur.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ...1
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ...2
BEGREPPSDEFINITION ...2
BAKGRUND ...2
Högläsning och förskolans läroplan ...3
Tidigare forskning ...3
Barns språkutveckling genom högläsning ...3
Olika sätt att högläsa ...4
Praktiska aspekter på högläsning ...5
Fördelar med högläsning ...5
TEORETISK RAM ...6
Sociokulturell teori ...6
Sociokognitiv teori ...7
METOD ...8
Metodval ...8
Urval ...9
Genomförande ...10
Forskningsetik ...10
Tillförlitlighet och giltighet ...11
Analys/bearbetning ...11
RESULTAT ...12
Högläsningens betydelse för barns språkutveckling ...12
Planerad eller spontan högläsningsstund ...13
Barns delaktighet sker på olika sätt ...14
Olika typer av hjälpmedel vid högläsning ...16
Samverkan mellan förskola och andra aktörer ...17
Sammanfattning ...18
DISKUSSION ...19
Resultatdiskussion ...19
Högläsningens betydelse för barns språkutveckling ...19
Planerad eller spontan högläsningsstund ...19
Olika typer av hjälpmedel vid högläsning ...20
Barns delaktighet sker på olika sätt ...21
Samverkan mellan förskola och andra aktörer ...21
Metoddiskussion ...22
Didaktiska konsekvenser ...23 REFERENSER ...24 BILAGOR ...26
1
INLEDNING
Att högläsning är en viktig del i barns språkutveckling är de flesta forskare överens om (Svensson 2009; Edwards 2019; Fox 2001; Heimer 2016).
“We estimate that children from literacy-rich homes hear a cumulative 1.4 million more words during storybook reading than children who are never read to” (Logan; Justice; Yumuş. & Chaparro- Moreno 2019, s.1).
Ovanstående citat summerar betydelsen för språkutvecklingen under högläsningsstunden.
Barn som får ta del av högläsningen hör 1,4 miljoner fler ord vid femårsåldern än de barn som inte blir lästa för. Det ger en tydlig bild av hur viktig högläsningen är. Logan; Justice; Yumuş och Chaparro- Moreno (2019) betonar även att de barnen som får ta del av högläsning varje dag får höra 78 000 fler ord per år till skillnad från barnen som inte blir lästa för. I Läroplanen för förskolan kan vi läsa följande: `` förskolan ska ge varje barn förutsättningarna att utveckla ett nyanserat talspråk och ordförråd samt förmåga att leka med ord, berätta, uttrycka tankar, ställa frågor, argumentera och kommunicera med andra i olika sammanhang och med skilda syften`` (Lpfö 18, s. 14).
Högläsningen är ständigt ett aktuellt ämne eftersom läsning alltid kommer finnas runt oss. Det är oroväckande att det i vissa barngrupper inte finns pedagoger som läser för barnen. Det finns även de barn som inte blir lästa för hemma (Svensson 2011). Damber, Nilsson och Ohlsson (2015, s. 15) lyfter fram att högläsnings tiden i hemmet har halverats de senaste trettio åren.
Därför anser jag att det är ett viktigt ämne att förmedla på förskolan, både till barn och vårdnadshavare. Jag har sett på min egen arbetsplats och på andra förskolor runt om att högläsningen inte är en prioriterad aktivitet. Det är istället andra aktiviteter som prioriteras.
Det är dessutom stora barngrupper som på ett negativt sätt påverkar högläsningen då det lätt kan bli en stökig situation. Är det många barn blir det svårt att hitta en bok som passar alla och barnen tappar lätt fokus och springer runt eller gör något annat om boken inte är på deras nivå.
Är det ett pedagogiskt syfte med läsningen eller är syftet att barnen ska vila? Det betonar Svensson (2009, s, 147); Simonsson (2006, s. 5) och Damber (2014, s. 257) att högläsningen mestadels är en sysselsättning för att barnen ska sitta och vänta på något, till exempel lunch eller under vilan. För att göra högläsningen till en pedagogisk aktivitet behöver vi föra diskussioner kring innehållet i boken tillsammans med barnen (Svensson 2009, s. 151).
2
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Syftet är att undersöka hur förskollärarna beskriver att de använder sig av högläsning i förskolan för att stimulera barns språkutveckling samt barns delaktighet och förskolans samverkan med andra aktörer. Studien utgår från dessa frågeställningar:
• Vilken betydelse anser förskollärarna att högläsningen har för barns språkutveckling?
• På vilka olika sätt högläser förskollärarna för barnen, planerad pedagogisk aktivitet eller spontana högläsningstillfällen?
• På vilka sätt görs barn delaktiga vid högläsningsstillfällena?
• Vilka former för samverkan med vårdnadshavare och bibliotek sker gällande högläsning?
BEGREPPSDEFINITION
Här nedan förklaras centrala begrepp i uppsatsen.
Högläsning - När en vuxen läser högt ur en bok för ett barn eller en grupp barn ger det barnen en språklig grund och större ordförråd (Heimer 2016, s. 16).
Språkutveckling - Språklig stimulans som sker på förskolan samt i hemmet. Det hjälper barnen att utveckla sin verbala förmåga genom ordkunskap, uttal, meningsuppbyggnad och ordförråd (Svensson 2009, s. 140).
Traditionell läsning- Högläsningen sker genom att barnen lyssnar på läsaren. Avbryter inte för frågor eller diskussion (Simsek & Erdogan 2015).
Dialogisk läsning - När den vuxne läser saga och ställer frågor till barnen. Tillåter barnen att avbryta och berätta om sina tankar (Simsek & Erdogan 2015).
Barns delaktighet - Barnen har rätt till att bli hörda och få delta i planering efter deras ålder och mognad (Samuelsson, Sommer & Hundeide 2011, s. 36).
BAKGRUND
Under detta kapitel kommer jag ta upp sökvägar och val av litteratur. Jag kommer även redogöra för hur läroplanen påverkar högläsningen i förskolan. Därefter kommer tidigare forskning kring högläsning presenteras. Det jag valt att fokusera på är hur förskollärarna beskriver att de använder sig av högläsning i förskolan. Vidare kommer jag se om de samverkar med andra aktörer samt på vilket sätt barnen är delaktiga.
Litteraturen som jag läst är litteratur som redovisade hur högläsningen stimulerar barns språkutveckling, vidare om barns delaktighet samt hur förskolan samverkar med hemmet och andra aktörer. Då det fanns ett stort urval av både artiklar och litteratur tolkar jag det som att högläsningen verkar vara ett ämne många undersökt.
3
Högläsning och förskolans läroplan
Jag kommer använda mig av den nuvarande läroplanen, Lpfö 18 som stöd i min uppsats. I läroplanen står förskolans mål och riktlinjer. Vidare står det tydligt vad förskollärare, förskolechef samt respektive arbetslag ansvarar för. Till Skillnad från tidigare läroplaner innehåller denna mer preciserat om högläsningens inflytande. Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö 18, s.8) ska “barnen erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att
utveckla sitt språk, genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter”.
Vidare står det i läroplanen för förskolan om samverkan mellan hem och förskola. I
Läroplanen för förskolan står det att: “arbetslaget ska samarbeta med vårdnadshavare, samt diskutera regler och förhållningssätt i förskolan med vårdnadshavare, för att främja barnets utveckling till en ansvarskännande människa och samhällsmedlem” (Lpfö 18, s.14) Vidare kan vi i läroplanen för förskolan läsa följande:
“Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla intresse för berättelser, bilder och texter i olika medier, såväl digitala som andra, samt sin förmåga att använda sig av, tolka, ifrågasatta och samtala om dessa.” (Lpfö 18, s.14). “Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla både det svenska
språket och sitt modersmål, om barnet har ett annat modersmål än svenska” (Lpfö 18, s.14).
Det går att antyda i den reviderade läroplanen för förskolan att barnets rätt till i högläsning har blivit tydligare.
Tidigare forskning
Här nedan redogör jag för tidigare forskning kring ämnet.
Barns språkutveckling genom högläsning
För att förstå hur viktigt det är med språket skriver Edwards (2019, ss. 18–19) att en vuxen människa behöver omkring 50 000 ord för att kunna hänga med och förstå nyhetssändningar, tidningsartiklar och svårare instruktioner. När ett barn börjar skolan är det bra att ha ett ordförråd på 6000–7000 ord för att kunna hänga med i undervisningen.
För att få ett utvecklat språk behöver barnen kommunicera, läsa och uppleva. Redan från första sociala kontakten med människor och genom bland annat gester och symboler utvecklas språket (Damber, Nilsson & Ohlsson 2013, s. 17). Högläsning ökar barnets ordförråd betydligt mer än vanligt vardagsprat som till exempel det som sker runt matbordet (Edwards 2017, s.8). Vidare poängterar författaren att genom medvetna val av litteratur möter barnet nya ord och begrepp. För att barnen ska kunna utveckla språket genom högläsning är det viktigt vilken litteratur barnen får höra. Svensson (2012) och Heimer (2016, s. 18) redogör för betydelsen av att läsa böcker anpassade för barnen. Läser du böcker som är obegripliga
4
och svårförståeliga för barnen kan det ha en negativ påverkan på deras språkutveckling genom att de tappar intresset och inte vill lyssna. Utförs högläsningen genom att barnen får ett
intresse för litteraturen och att de får vara delaktiga i diskussion kring boken har det en positiv inverkan. Heimer (2016, s. 15) och Granberg (2006, s. 42) poängterar vikten av att barnen ska skapa ett intresse för böcker och läsning. Barnen ska vilja bli lästa för. För att barnen ska få ett intresse för högläsning är det av stor vikt att som vuxen läsa tillsammans med barnen. Det är betydelsefullt eftersom läsningen främjar språket, ordförrådet, förståelsen och fonologiska medvetenheten (Kindle 2011, s. 18). Det är dessutom viktigt att inte sluta läsa för barnen när de själva kan läsa, eftersom förmågan att läsa utvecklas hela tiden (Heimer 2016, s. 17).
Olika sätt att högläsa
Att läsa en bok kan utföras på olika sätt, Lundberg (2010, s. 33) menar att vissa vuxna läser boken från början till slut utan att pausa medan andra diskuterar innehållet och otydliga begrepp som uppstår under läsandets gång. Det väsentliga är dock inte att läsa mängder av böcker. Edwards (2019, s. 88) redogör också för att det inte är antalet böcker som är det viktigaste utan diskussionerna som uppstår under tiden man läser som har betydelse för barnens språk. Edwards (2017, s. 16) betonar dock att det inte alltid är lätt att föra
diskussioner tillsammans med barnen om barnantalet är högt, hon menar för att kunna föra samtal och låta alla barnen komma till tals är det bra att dela in barnen i små grupper om fyra till fem barn i varje grupp. Norling (2019) har i sin studie undersökt hur förskollärare arbetar kring undervisningens innehåll inom högläsning. Hon menar i sin forskning att förskollärare under högläsningstillfällena använder sig utav olika metoder, exempelvis samtalar kring en bok. De erbjuder barnen att utforska litteratur och uppnå meningsskapande genom att barnen kan återberätta genom bilder och saga. Det poängterar även Simsek och Erdogan (2015) att det finns två typer av högläsningmetoder, det är den traditionella (monolog) vilket innebär att den vuxna läser en text där barnen inte får avbryta för frågor eller diskussion. Den andra högläsningsmetoden är dialogisk läsning. Med dialogisk läsning menas att barnen ska bli berättare, de ska inte vara passiva lyssnare. Den vuxna ska vara aktiv lyssnare och genom att ställa frågor kring litteratur och låta barnen berätta. Det blir då en diskussion mellan vuxna och barn. För att kunna se skillnaden mellan högläsningsmetoderna har Kindle (2011) i sin studie jämfört hur fyra olika förskollärare utför högläsning och hur de påverkar barnens språkutveckling. Förskollärarna hade samma text att arbeta med, en lättläst text om rytm och rim. Några använde sig utav lärarstyrda lässtunder där barnen fick lyssna på läraren men inte ställa frågor, det vill säga traditionell högläsning. Resterande förskollärare var mer öppna för frågor och förde diskussioner tillsammans med barnen. Resultaten på studien varierade beroende på om barnen fick vara delaktiga i litteraturen eller inte. Ju mer delaktiga barnen var desto mer kunde man se att barnens språkliga utveckling påverkades positivt med ett bredare ordförråd. Simsek och Erdogan (2015) genomförde en liknande forskning på förskolor i Turkiet. Deras studie pågick i fyra veckor med barn i åldrarna 4–5 år. Resultatet visade på en markant skillnad mellan barnen som deltog i den dialogiska gruppen jämfört med den
traditionella. Barnen i den dialogiska gruppen utvecklades mer språkligt jämfört med barnen i den andra gruppen.
Ett annat sätt att utveckla högläsningen skriver Bruce, Ivarsson, Svensson och Sventelius (2016, s. 110) och Heimer (2016, s. 20) om att pedagogerna kan använda sig av en bildpromenad tillsammans med barnen. Promenaden utförs genom att man först tittar
tillsammans på omslaget och diskuterar vad boken kan handla om. Sedan tittar de på bilderna
5
i boken och för diskussioner kring dessa. Till sist läser pedagogen boken och barnen har genom promenaden fått en förförståelse vad boken handlar om. Genom detta blir det diskussion mellan barnen och pedagoger. Barnen får under bildpromenaden använda sin fantasi och berättarglädje för att utveckla språket.
Praktiska aspekter på högläsning
Förskollärare behöver ha rätt förhållningssätt till litteratur för att högläsningen ska bli en pedagogisk aktivitet och utöka kunskapen hos barnen (Damber, Nilsson & Ohlsson 2013, s.
17). Den vuxnes roll för barn och högläsning är av stor vikt, dock kan högläsning tillsammans med barn ofta vara en utmaning för den vuxne. Det gäller att läsa med inlevelse och i rätt tempo för att fånga barnens uppmärksamhet och delaktighet under lässtunden. Det är även viktigt att låta barnen vara delaktiga i diskussioner utan att förlora den röda tråden kring boken (Lundberg 2010, s. 33). För att kunna undervisa kring högläsning är det viktigt med utbildning kring ämnet. Norling (2019) upptäckte i sin studie att vissa förskollärare inte kände att de fått tillräckligt med utbildning och därför inte har stor kunskap om barns
språkutveckling, vilket gjorde det mer komplicerat för dem att utmana barnen kring språket.
Pedagoger på förskolan behöver se till att det finns olika böcker som passar alla barn, det ska finnas ett stort urval av böcker så att det finns något för alla. Både Norling (2019) och
Edwards (2019) menar att som pedagog är det viktigt att finnas där och introducera böcker för barnen. Böckerna ska även finnas nära till hands och barnen ska kunna bläddra, läsa och titta på bilderna när de känner för det. Små barn gillar att sitta tillsammans med kompisarna och låtsas läsa.
Edwards (2017, s. 15) betonar vikten av att läsningen bör ske regelbundet på förskolan, varje dag. Inte i form av läsvila och spontan läsning utan form av undervisning. Dock anser
Edwards (2019) att högläsning oftast inte prioriteras på förskolan, utan att andra aktiviteter som stimulerar språket går före. För att göra högläsningen till en prioriterad aktivitet på förskolan behöver pedagogerna som arbetar där lösa det. Edwards menar att barnen kan till exempel delas in i olika smågrupper en tid på dagen då alla pedagoger är närvarande på förskolan. Eftersom pedagogerna anser att problemet ligger i att barngrupperna är för stora och att det är svårt att läsa för många barn kan indelning i smågrupper underlätta läsningen.
Även Heimer (2016, s. 17) redogör för att det kan vara bra att planera in läsningen under dagen för att den inte ska bortprioriteras för någon annan aktivitet. Vidare menar Heimer (2016, s. 17) att det finns en annan viktig aspekt för att högläsningen ska vara en positiv inverkan hos barnen. Det är tidpunkten läsningen sker, barnen är inte lika mottagliga på att lära sig när de är hungriga eller som tröttast. Vid dessa tillfällen är pedagogernas syfte med högläsningen att lugna barnen och vila, språkutvecklingen är vid dessa tillfällen inte prioriterad. Enligt Edwards (2019, s. 100) är den bästa tiden att läsa när alla är på plats och när det inte finns några störningsmoment som till exempel hämtning och lämning av barn.
Fördelar med högläsning
“Man kan säga att böcker är nyckeln till samhället, världen och olika livsvillkor” (Heimer 2016, s. 7). Detta citat betonar vikten av böcker, att med hjälp av böcker kan problem lösas.
Heimer (2016, s. 16) menar att genom högläsning kan den vuxne ta upp viktiga frågor och ämnen som rör barnen och är svåra att prata om i vanliga fall. Det kan vara enklare att
6
diskutera saker barnen mår dåligt av och tror att de är ensamma om, till exempel om ett barn inte kan simma. Den vuxne kan då läsa en bok om ett barn i samma situation och barnet kan känna samhörighet och kanske inte känner sig ensam. Ett annat exempel kan vara om
förskolan arbetar med olikheter som tema, litteratur är ett enklare sätt att diskutera och det blir mer konkret för barnen genom bilder och samtal kring boken. Redan i tidig ålder kan man läsa för barnen om olika ämnen, dock menar Damber (2014) att det är först vid 3 års ålder som barn börjar berätta. För att barnen ska kunna gräva djupare i berättandet kan det vara bra att läsa en och samma bok en period. Det är även bra att ge barnen tid och utrymme att fantisera om vad som händer näst i boken och låta dem koppla till egna erfarenheter (Damber 2014).
Språket är viktigt för att barnen ska ges möjlighet att kommunicera, bygga relationer och att förstå omvärlden. Därför är det viktigt att redan i tidig ålder läsa för barnen regelbundet för att barnen ska få erfarenhet av läsning och litteracitet (Simsek & Erdogan 2015; Edwards 2019, s. 88). Böcker kan med fördel ingå i leken och på så vis vara en central del på förskolan hela dagen (Norling 2019). Även när barnen är hemma ska högläsning vara en del av dagen.
Körling (2015, ss. 8–9) menar att som vuxen, både vårdnadshavare och pedagog kan du synliggöra läsningen relativt enkelt genom att läsa på olika skyltar. När en vuxen läser högt för barnet kommer barnet att bli nyfiken på fler skyltar och fråga vad det står. Kultti (2017) menar att samverkan mellan förskola och hemmet är viktigt för alla barn men speciellt för barn med annat modersmål än svenska. Hon skriver att det är viktigt att samarbeta med
hemmet för att vårdnadshavarna ska känna trygghet och få stöttning av personal på förskolan i frågor som rör barnet. En plats för samverkan med vårdnadshavare är på föräldramöten, Heimer (2016, s. 17) menar att på dessa möten kan högläsning lyftas. Det är bra att göra vårdnadshavarna medvetna om hur viktigt det är med högläsning. Vidare är det av stor vikt att inte skuldbelägga de som inte läser för sina barn utan istället stötta att börja läsa. En annan viktig aspekt man kan ta upp på föräldramöten är till exempel ge boktips om litteratur som passar högläsning eftersom många vårdnadshavare tycker det är svårt att välja bok att läsa.
Känner pedagog och vårdnadshavare osäkerhet kring böcker och litteracitet kan de få stöttning och hjälp av bibliotekarien på biblioteket (Körling, 2015, s. 57). Damber, Nilsson och Ohlsson (2013, ss. 65–66) menar att förskolan kan samarbeta med bibliotek i stor utsträckning. Ifall det är någon speciell bok de vill låna. Förskolan kanske ska starta ett nytt temaarbete, då kan bibliotekarien hjälpa till att ta fram olika tema lådor och litteratur kring ämnet.
TEORETISK RAM
Under denna rubrik presenterar jag två olika teorier jag kopplar till uppsatsen.
Sociokulturell teori
Ena teorin jag har valt att utgå ifrån i min studie är sociokulturellt perspektiv. Denna teori är relevant för att det sociokulturella sker via samspel, direkta eller indirekta samspel med andra människor (Säljö 2014, s. 104). Jag anser att högläsningen som sker genom traditionell och dialogisk läsning är mer eller mindre ett samspel. I den dialogiska läsningen sker ett bredare samspel mellan individerna eftersom tankar och diskussioner utförs. Via samtal i
högläsningsituationer mellan pedagog och barn kan barnen få en djupare förståelse kring språket och bokens förhållningssätt. Säljö (2014, s.104) menar att barn lär sig genom att diskutera, lyssna, upprepa och att vara delaktiga med andra människor. Olika redskap som
7
böcker, alfabetet och språket kan underlätta för barnen att lära sig. Dysthe (2003, s. 48) påstår att lära sig kommunicera är att bli sociokulturell.
Inom den sociokulturella teorin är Lev S. Vygotskij bland den främsta. Han redogör för att det sociala har stor betydelse för barnens språkutveckling. Vygotskij (2001, s. 17) påpekar att språket är en verbal handling och en sammansmältning av symboler och olika verktyg. Han menar att språket är viktigt för att kunna samspela. Hwang och Nilsson (2011) lyfter även dem fram att enligt Vygotskij behöver barnen ha språket för att kunna delta i olika
sammanhang. Svensson (2009, s. 35) och (Dysthe 2003, s. 31) menar att språket är av betydelse för att kunna utveckla tänkandet och lösa problem som uppstår för barnet. Som vuxen är det angeläget att finnas som stöd i den verbala kommunikationen. Samspel genom högläsning tillsammans med en vuxen är väsentligt i barns språkutveckling eftersom den vuxne kan betona ordet korrekt och få en innebörd vad ordet betyder. Svensson (2009, ss. 32–
34) poängterar att språkutvecklingen påverkas av biologiska och sociala aspekter. Varje individ behöver andra människor att samverka med för att utvecklas socialt och språkligt.
Tiden barnet spenderar på förskolan är viktig för begreppsbildningen men också för att erfarenheterna barnet skapar kan diskuteras och därefter leder till språklig utveckling. Enligt Vygotskij har språket två funktioner, socialt anpassa människors verksamhet och ett verktyg för tänkandet. Vygotskij påstår att människan tänker verbalt. När en människa tänker
kommunicerar individen med sig själv.
Detta kan kopplas till min studie där högläsning sker som ett socialt sammanhang. Genom dialogisk högläsning stimuleras barnens språkutveckling och de får samtidigt vara delaktiga genom diskussioner. Även samverkan med hemmet och biblioteket kan underlätta
högläsningen genom översättning till barnets modersmål och att regelbundet få ny litteratur till verksamheten.
Sociokognitiv teori
Inom den sociokognitiva teorin är Jerome Bruner den främsta. Svensson (2009, ss. 32–33) lyfter fram att han undersökte hur människan lär sig av andra människor. Den sociala miljön är viktig för barns kognitiva, sociala och övrig utveckling. Barn behöver i tidig ålder
kommunicera för att lära sig ord. Diskussioner kring högläsning är därför viktigt i tidig ålder.
Bruner poängterar för att lära sig språket är det sociala samspelet av större betydelse än de kognitiva förutsättningarna. Den sociala och fysiska miljön är viktig för barnets
kommunikativa kunskap. Att som vuxen finnas nära barnen och stötta dem i aktiviteter och utmaningar som de inte klarar själva är av stor vikt.
Svensson (2009, s. 47) menar att innebörden av socialt samspel innebär att barnet vill
kommunicera med andra och tala. Barnen är nyfikna på hur språket används och vad språkets regler är. Kvaliteten på samspelet och att både vuxen och barn vill samarbeta är avgörande för barnets språkutveckling. Barnet har enligt Bruner två drivkrafter som gör att de vill använda språket. I första hand är det den medfödda motivationen som gör att barnen vill lära sig språk.
Andra drivkraften är personer i barnets närhet som stöttar och lär. Inom högläsning behöver vuxen finnas nära och stötta barnet.
LASS (Language Acquisition supportsystem) är ett stödsystem som tillsammans med vuxna hjälper barnen att utveckla språket. Det sker genom fyra olika punkter:
8
• Samspelet mellan barn och vuxna i trygga och välbekanta miljöer.
• Vuxna lär barnen att uttrycka sig annorlunda än vad barnen redan kan.
• Fantasilekar tillsammans med barnen är bra då kommunikationen ofta är hög vid dessa lekar.
• Rutinsituationer, till exempel ta på kläder och föra samtal kring detta (Svensson 2009, ss. 42–43).
Jerome Bruner menar att språket är ett verktyg för att förändra världen och när barnet lär sig olika innebörder av ord kan de lättare skilja mellan olika känslor. De kan berätta vilken känsla de känner och på så vis hantera till exempel ilska bättre (Hwang & Nilsson 2011, s. 211).
Den sociokognitiva teorin anser jag är kopplat till min studie eftersom barn behöver redan i tidig ålder kommunicera för att lära sig ord, därav är högläsningen en viktig del i barnens utveckling. Vid socialt samspel blir barnen delaktiga i gemenskapen med andra individer. För att få delaktighet och socialt samspel menar Bruner (1996, s. 71) att man kan spela upp teater för varandra i barngruppen och på så vis få in den sociala och kognitiva utvecklingen hos barnen. Enligt Svensson (2009, s.40) poängterar Bruner att personer i barnens närhet till exempel vårdnadshavare är viktigt för att stötta och lära barnet. Därav är det bra med samverkan med hemmet för att säkerhetsställa att vi alla arbetar mot samma mål i barnens utveckling.
METOD
Under denna rubrik kommer studiens metodval, urval, genomförande, forskningsetik, tillförlitlighet och giltighet, analys/bearbetning att presenteras.
Metodval
Mitt mål är att jag vill ta reda på hur förskollärarna använder sig av högläsning i
verksamheten. Vidare vill jag undersöka på vilka sätt barnen är delaktiga och hur samverkan ser ut med andra aktörer. Kihlström (2014, s. 228) redogör för att val av metod ska anpassas efter vad som undersöks, hur kan syftet besvaras på bästa sätt. Därav har jag använt mig av kvalitativ metod i form av intervjuer med öppna frågor i min studie. Mer specifikt har jag använt mig av semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerade intervjuer är likt ett vanligt samtal. Intervjuaren ser till att fokuset är på ämnet som ska undersökas, det är viktigt att inte ställa ledande frågor. Med öppna frågor menas att frågorna har svag struktur och följdfrågor kan komma att uppstå beroende på vad respondenten svarar. Bryman (2018, ss. 561–562) menar också att den som intervjuar kan ställa följdfrågor eftersom frågorna inte måste ställas i bestämd ordning. Därav är kvalitativa frågor en flexibel intervjuprocess.
För att göra en kvalitativ intervju behöver människor med erfarenhet av ämnet/området deltaga som respondenter (Kihlström 2014, ss. 48–49). Kvale och Brinkmann (2014, s. 17) menar att den kvalitativa intervjun innebär att utifrån undersökningsperson försöka förstå omvärlden från dennes perspektiv. Kihlström (2014, s. 49) redogör att vid planering av
9
intervju är det viktigt att tänka på syftet, vad är det jag vill veta? För att komma fram till frågorna jag använde i intervjun utgick jag från mitt syfte och frågeställningar.
Urval
Studien riktar sig till utbildade förskollärare eftersom det dels är mest relevant utifrån uppsatsens syfte och frågeställningar. Vidare eftersom förskollärarna är de som har yttersta ansvaret för att det bedrivs undervisning så valde jag att endast intervjua dem och inte barnskötare. Jag valde medvetet att inte intervjua förskollärarna som arbetar på en
litteraturprofilerad förskola. Anledningen till det är att jag ville intervjua förskollärare som inte har uttalat arbetssätt kring böcker och högläsning. Det var fem förskollärare på tre olika förskolor som deltog i denna undersökning och de arbetar alla på förskolor i samma kommun.
Jag har utgått från bekvämlighetsurval då förskolorna ligger nära min arbetsplats och en fördel med detta var att förskollärarna var lätt tillgängliga. Det kunde dock ha varit en nackdel eftersom jag kände till förskolorna och förskollärarna visste vem jag var. Enligt Kihlström (2014, s. 50) kan det vara svårt att vara tillräckligt professionell, speciellt om du vet vad respondenten har för tankar kring ämnet. Viktigt att se med nya ögon det respondenten säger och inte tro sig veta innan vad som kommer att sägas. Förskollärarna jag intervjuade har arbetat olika länge så det blev ett stort spann mellan åldrarna. Även det var ett medvetet val då jag ville kunna jämföra om en nyutbildad förskollärare och en erfaren förskollärare
prioriterade högläsning olika beroende på hur länge de hade arbetat. Till exempel om de som precis utbildat sig använder sig mer/mindre av högläsning än en förskollärare som arbetat i flertalet år. Förskollärarna jag intervjuade har arbetat mellan 2 månader och 36 år.
Förskollärarna jag intervjuade arbetar en på 1–3 årsavdelning, två stycken på 3–5 årsavdelning och två stycken på 1–5 årsavdelning.
Varje intervju inleddes med att fråga hur länge förskollärarna arbetat som förskollärare för att se om det var skillnad på svaren från de som arbetat till exempel 2 månader och 36 år. Alla förskollärare i studien har fått fiktiva namn i studien.
• Anna - Arbetat som förskollärare i 2 månader.
• Sanna - Arbetat som förskollärare i 6 år
• Linnea- Arbetet som förskollärare i 8 år.
• Marina - Arbetat som förskollärare i 9 år.
• Mia - Arbetat som förskollärare i 36 år.
10
Genomförande
Först genomförde jag en pilotstudie där jag prövade intervjufrågorna. För att intervjun ska hålla god kvalité är en pilotstudie ett bra sätt att se standard på frågorna, dessutom för att se om undersökningen i sin helhet blir bra (Bryman (2018, s. 332). Intervjufrågorna håller en god kvalité när frågorna som ställs ger olika svar och på så sätt blir mer intressant. Dessutom upptäcks otydliga frågor, till exempel om det är något som respondenterna missuppfattade (Bryman 2018, s. 332). Jag ansåg att mina frågor höll god kvalité och gav mig svar på mina frågeställningar. I min pilotstudie ansåg jag även att frågorna uppfattades korrekt och att jag fick olika svar och tankar och inte behövde ändra någon fråga till tillfället när jag skulle intervjua förskollärarna. Först tog jag kontakt med tre olika förskolerektorer och fick samtycke till att tillfråga förskollärare på deras förskolor. Vidare tog jag kontakt med fem förskollärare via telefon och frågade om de ville delta i en intervju, alla tillfrågade ställde upp.
Jag bestämde därefter tid och plats med förskollärarna, alla intervjuer skedde på de
intervjuades arbetsplatser. När jag ankom till de utvaldas förskola gick vi till ett enskilt rum.
Ett lugnt och avskild rum är bra där inga störningsmoment framkommer (Kihlström 2014, s.
51). Väl där fick de ta del av missivbrevet (se bilaga 3) och skriva under samtyckesblankett (se bilaga 2). I brevet stod studiens syfte och intervjupersonernas rättigheter kring att medverka och att kunna avbryta.
Intervjuerna blev i genomsnitt 20 minuter långa. Under intervjuerna genomfördes
ljudinspelning på mobiltelefon. Jag valde att spela in intervjuerna för att kunna fokusera på det som sägs under intervjun. Jag kunde lyssna igenom materialet flera gånger och se till att jag fick med allt. Kihlström (2014, s. 51) och Kvale och Brinkmann (2014, s. 194) menar att det är en fördel att spela in intervjuer eftersom då kan man fokusera helt på vad respondenten uttrycker i sina svar och lyssna på intervjun återigen.
När alla frågor var ställda tackade jag för intervjun och berättade att de gärna fick ta del av det färdiga resultatet.
Forskningsetik
Det är fyra huvudkrav jag behöver ta hänsyn till för att utföra studien (Löfdahl, Hjalmarsson
& Franzén 2014, ss. 36–38). Dessa exemplifieras nedan:
• Informationskrav - det är viktigt att innan undersökningen informera
personerna om studien och att de när som helst får avbryta sin medverkan. Det är dessutom viktigt att informera och få samtycke av förskolechef på förskolan du tänkt intervjua innan du frågar pedagogerna.
• Samtyckeskrav - personen som intervjuas får själv bestämma om den vill deltaga i studien. Är personen minderårig ska samtycke ske genom vårdnadshavare och den minderårig själv.
• Konfidentialitetskravet- alla personuppgifter på inblandade är skyddade och ingen ska kunna urskilja vem det är som svarat på frågorna under intervjun.
11
• Nyttjandekravet - informationen från undersökningen får enbart användas i syfte för forskningen och inget annat (Löfdahl, Hjalmarsson & Franzén 2014, ss. 36–38).
Jag har beakta samtliga huvudkrav i studien. Respondenterna fick vid första kontakten information om forskningsetiska riktlinjer. Vid intervjutillfället delgavs de med missivbrev där de fick ta del av studiens syfte och forskningsetiska principer. Vidare fick respondenterna skriva under samtyckesblanketten där information kring behandling av personliga uppgifter stod. Respondenterna informerades om behandling av
dataskyddsförordningen GDPR. Jag använde mig av fingerade namn i uppsatsen för att ingen ska kunna urskilja vem som deltagit under intervjun, slutligen transkriberades intervjuerna direkt efteråt och materialet raderas för att säkra materialet från att användas i andra syften än för denna uppsatsen.
Tillförlitlighet och giltighet
Här nedan beskrivs två begrepp:
Validitet innebär att granska enbart det vi vill och inte något annat. (Thuren 2019, ss. 48–50).
Bell (2014) redogör för att validitet är ett komplicerat begrepp, vid intervjuer är det viktigt att följdfrågorna är relevanta för undersökningen. Det är viktigt att undersökningsfrågorna i min studie är adekvata för syftet, att jag ställer följdfrågor som är kopplade till uppsatsens syfte.
Reliabilitet handlar om tillförlitlighet. Mätningarna som genomförs behöver vara korrekta och människorna som deltar är lämpligt utvalda (Thuren 2019, ss. 48–50). Dock om man frågar om en persons åsikter kan olika omständigheter påverka svaret, till exempel om personen varit med om en traumatisk händelse nyligen (Bell 2014). Min studie är tillförlitlig då intervjufrågorna har ställts till utbildade förskollärare som har ansvar över att bedriva undervisning och att jag har transkriberat intervjuerna genom att först spela in med
mobiltelefon och sedan skriva ned ordagrant. Resultatet blir mer tillförlitligt när citat tas med och intervjuernas svar ordagrant beskrivs.
Analys/bearbetning
Jag analyserade det inspelade materialet och transkriberade samtliga intervjuer för att underlätta analysarbetet. Jag spelade upp korta frekvenser av ljudinspelningen, pausade och skrev ned. Efteråt lyssnade jag igenom hela intervjuerna igen för att se så att jag inte hade missat något. Jag skrev ut det transkriberade materialet och började analysera.
Sammanställningen av svaren delade jag upp efter frågorna och färgmarkerade likheter och olikheter för att hitta mönster. Vidare sorterade jag sedan in svaren under olika rubriker som sedan blev resultatet. Rubrikerna jag använder är högläsningens betydelse för barns
språkutveckling, planerad eller spontan högläsningsstund, barns delaktighet sker på olika sätt, olika typer av hjälpmedel vid högläsning och samverkan mellan förskola och andra aktörer. Med hjälp av bearbetning av resultatet ges en rättvis bild av de intervjuade
12
förskollärarnas åsikter gällande högläsning. Roos (2016, s. 51) menar att det är viktigt att samla på sig tillräckligt med material för att kunna dra slutsatser.
RESULTAT
Under denna rubrik presenteras det resultat som framkom i analysen av intervjuerna. Jag har tagit stöd av fem underrubriker. Några av förskollärarnas svar kommer att lyftas fram genom citat.
Högläsningens betydelse för barns språkutveckling
Samtliga förskollärare anser att högläsning är en viktig del i barns språkutveckling.
Förskolläraren Anna lade stor betoning på hur viktigt det är att verkligen lägga tid på högläsning och att samtala med barnen, men även att det är bra för att lugna ner barnen vid vila.
Det är jättebra med högläsning, speciellt för barns språkutveckling. Viktigt att prioritera läsningen för barnen. Barnen kan ta del av språket genom att samtala och lyssna eller bara genom att titta på bilder.
Det är även ett bra sätt för barnen att lugna ner sig och vila. Det räcker inte enbart att läsa för barnen utan att samtalet under högläsningen går hand i hand med läsningen. /.../ Högläsning är även bra för att
barnen lär sig hur en saga är uppbyggd, att den har en början och ett slut. - (Anna).
Anna menar att högläsningen och samtalen är två viktiga aspekter som bör hålla ihop. Vidare är Anna inne på att barnen lär sig hur en berättelse är uppbyggd med en början och ett slut.
Att text och bilder förmedlar något samt att barnen lär sig hur meningar är uppbyggda när de får lyssna på högläsning. Förskolläraren Sanna som arbetar med barn i åldrarna 1–3
reflekterar över hur viktigt det är att från tidig ålder högläsa. Vidare berättar hon om tydligheten kring att arbeta med bilder i böcker.
Jag arbetar med barn som är 1–3 år och det är superviktigt att läsa för dem. Är i den åldern språket startar. /.../
Det blir väldigt konkret för barnen när vi tittar på bilder. Barnen kan till exempel stanna upp och peka på en bild, då säger jag vad det är och barnen härmar. Konkreta ting är bra när barnen är så pass små. - (Sanna).
I arbetet med yngre barn ser Sanna stora möjligheter med högläsningen och när man tittar och samtalar kring bilder blir det extra tydligt. Hon förklarar vidare att genom att barnen pekar på ett objekt i boken kan pedagog berätta vad de föreställer och barnet kan därefter återupprepa ordet. Linnea är precis som Sanna inne på samma spår att det är viktigt från tidig ålder stimulera barnens språkutveckling genom högläsning.
Superviktigt med högläsning, det vet jag ju. Vi har dock svårt att få till en bra lässtund med att hitta en lugn plats. Tråkigt eftersom jag vet hur viktigt det är att in redan tidig ålder stimulera barns språkutveckling och ge
barnen större ordförråd, fantasi och berättarglädje. - (Linnea).
Linnea menar att högläsningen vidgar ordförrådet men även vidare utvecklar barnens fantasi och berättarglädje. Liksom de andra förskollärare är Marina också fullt medveten om
13
högläsningens språkliga påverkan, trots detta läser de sällan på hennes förskola, de använder de få högläsningsmomenten de har för att samlas, både vuxna och barn.
En stund att samlas och samtala. Det leder till ett utvecklat språk hos barnen, som i sin tur leder till nya ord och bredare ordförråd vilket behövs för att vi ska förstå varandra. Trots vetskapen läser vi väldigt sällan för barnen
(Marina).
Marina menar att högläsning är viktigt för att skapa sig ett bredare ordförråd. Språket är viktigt för att göra sig förstådd och för att förstå omvärlden.
Andra fördelar med högläsning som samtliga förskollärare lyfte är att litteratur kan ha en viktig funktion när viktiga frågor ska diskuteras tillsammans med barnen. Anna och Sanna menar att böcker kan vara till god hjälp när diskussioner kring olikheter, normer eller om hur man ska vara mot sina kompisar sker.
Böcker är ett bra hjälpmedel att förmedla budskap till barnen, till exempel olikheter, normer eller hur man ska vara mot sina kompisar. - (Anna).
Kan läsa böcker om olika saker, genom litteratur kan man läsa om olikheter och även lyfta fram olika språk. Bra om vi redan i förskolan kan förmedla att vi alla är olika. - (Sanna).
Anna och Sanna menar båda att olikheter är ett viktigt ämne att ta upp i barngruppen. Sanna betonar att vi människor är alla olika och det är viktigt att barnen redan i förskolan får ta del av att det är okej att vi är olika. Linnea var inne på samma spår, att föra diskussioner kring viktiga frågor. Hon lyfte fram att om man till exempel märker att en familj har sociala problem hemma och barnet inte vill prata om det kan figurer i böcker vara till hjälp.
Man kan ta hjälp av böcker på olika sätt. Vissa ämnen är svåra att prata om, om man till exempel vet att en familj har sociala problem och att man märker att barnet vill berätta men har svårt att göra det. Kan då ta hjälp
av
figurer i boken och berätta genom figurerna, barnen kan dessutom se att jag inte är ensam om detta. – (Linnea).
Linnea reflekterar över att diskussion kring sociala problem kan vara svårt, speciellt om barnen tycker det är jobbigt. Genom figurerna kanske barnen vill berätta, men även genom berättelsen i boken förstå att jag inte är ensam i min situation.
Planerad eller spontan högläsningsstund
Som jag nämnde tidigare var alla förskollärare överens om att högläsningen har en stor del i barnens språkutveckling. Ändå var det inte alla som läste för barnen. Tre förskollärare berättade att högläsningen inte sker planerat speciellt ofta. Det sker dagligen hos dem, men spontant. Enbart Anna arrangerar lässtunder dagligen. Hon berättar att på hennes avdelning delar de in barnen i tre olika grupper för att barnantalet inte ska vara stort och att alla barn ska komma till tals.
Vi har tre olika läsgrupper eftersom det inte ska bli så många barn i varje grupp, vi har ungefär fem barn i varje grupp. Alla barnen ska få komma till tals, vi väljer en bok som passar alla barn. Vi läser alltid efter lunch men
14
ibland sker det även spontant om något barn vill. Vid planerat högläsningstunder läser jag boken och ställer frågor och samtalar kring boken med barnen. Diskussionerna kring boken sker oftast både under och efter.
Ibland tittar vi enbart på bilderna i boken och samtalar kring dessa. - (Anna).
På Annas avdelning delar de alltid in barnen minst en gång per dag, syftet med detta är att alla barnen ska få tid att samtala och att litteraturen ska kunna anpassas efter barnen.
Marina berättar att de enbart har 5–6 böcker på avdelningen och att dessa böcker inte är synliga för barnen då de ligger under en hög med kläder. Varav högläsningtillfällen blir ytterst sällan. Läsningen som sker på Marinas förskola är ofta på morgonen innan det har kommit för många barn, att läsningen sker då är för annars är barngruppen för stor.
Vi läser väldigt lite för barnen. Dels har vi en stor barngrupp, dessutom har vi bara 5–6 böcker på avdelningen.
Dessa böcker ligger under en hög med kläder, så barnen kan inte se dem. /.../ Vi kan läsa på morgonen, eftersom då är det lugnt när inte så många barn har kommit. - (Marina).
Marina menar att de i princip bara läser på morgonen eftersom barnantalet är för stort
resterande del av dagen. Även urvalet av böcker spelar in då barnen knappt har några böcker att välja bland. Övriga förskollärare höll med om att den lugnaste stunden att läsa tillsammans med barnen är på morgonen eller eftermiddag när flertalet barn har gått hem. På Sannas avdelning läser de enbart när barnen vill ha en spontan lässtund eller om barngruppen är för stökig för stunden.
Vi använder högläsningen mest vid stökiga situationer. Har barnen mycket spring i benen försöker vi sätta oss ned och läsa en bok för att det ska bli lugnt -(Sanna).
Sanna menar att de ibland läser spontant under dagen men att de läser mestadels när situationen på avdelningen är för rörig. Det sker alltså enbart spontan läsning på hennes förskola. Linnea menar tvärtemot Sanna att högläsningen gör situationen på hennes avdelning rörig. Linnea påpekar att det är svårt att få alla barn att sitta stilla, det är många barn och spridning på åldrarna.
Läsa för 15 barn i olika åldrar och få till ett bra samtal tillsammans är omöjligt. - (Linnea).
Linnea är inne på att det kan vara 15 barn med vid en högläsning situation, vilket är många barn att ansvara själv för och dessutom hitta en bok som passar alla barnen. Därav blir det en rörig situation som de helst undviker, vilket gör att de istället prioriterar andra aktiviteter.
Ovanstående citat visar på att högläsningen inte sker speciellt planerat på förskolorna. Enbart en av fem förskolor använder sig av högläsning som en planerad aktivitet på förskolan.
Resterande planerar inte eftersom de anser att barngrupperna är för stora.
Barns delaktighet sker på olika sätt
Barns delaktighet kring högläsning kan ske på olika sätt. Det kan vara val av litteratur, spelar barnets åsikt i valet av bok någon roll? Får barnen deltaga under diskussion som sker före, under och efter högläsningen eller är det enbart förskollärare som får prata. Under den
15
planerade högläsningen berättar Anna att hon väljer vilken bok som ska läsas eftersom det är flera barn med. Vid spontana tillfällena får alltid barnen välja bok eftersom det är dem som vill läsa och vanligtvis är det inte många barn delaktiga vid dessa tillfällen.
Vid planerade tillfällen väljer jag bok då det behöver vara en bok som passar alla barnen, annars tappar barnen lätt intresset. /.../Barnen får ställa frågor, berätta och samtala kring boken när jag läst klart texten på sidan.
Om alla barn vill säga något hela tiden väntar jag tills jag läst klart boken för att barnen inte ska glömma handlingen eller tappa intresset. Efter jag läst bok brukar jag ställa frågor om boken, går sedan igenom sida för
sida med syfte att barnen ska öva på att återberätta. - (Anna).
För att barnen ska sitta still och lyssna behöver boken vara anpassad för barnen, därav väljer Anna bok. Barnen får dock vara delaktiga genom att samtala kring boken. Anna anpassar diskussionen efter hur pass mycket barnen vill prata, är det någon som pratar hela tiden får samtalen vänta tills efter hon läst klart boken. Anna fokuserar på att barnen ska få återberätta boken för att barnen ska få öva på detta. Linnea nämner även som Anna att vid högläsning för flera barn väljer hon bok för att barnen inte ska tröttna. Dock kan barnen få rösta bland böcker hon anser passar barnen. Detta för att barnen ska känna delaktighet i bokvalet. Hon menar att det är viktigt att barnen skapar ett intresse för litteratur, då är det bra om de får vara delaktiga i valet av bok.
När det är många barn som ska vara med så väljer jag bok, det ska vara en bok som passar alla barnen.
Ibland väljer jag två böcker så får barnen genom att räcka upp handen på den boken de vill att jag läser rösta och på så vis vara lite delaktiga i val av bok. /.../ Barnen behöver ju samtidigt vara intresserade av
boken för att vilja lyssna på den. - (Linnea).
Barnen blir lite delaktiga i valet eftersom de får rösta på bok, dock framgår det inte ifall de förs diskussioner kring litteraturen eller om de bara lyssnar på boken. Linnea påpekar dock att hon upplever det mer naturligt att samtala med en grupp yngre barn än med de äldre.
Känns enklare att samtala med de små barnen på avdelningen eftersom de lätt fastnar vid till exempel genom att peka på en bild på en boll. De större barnen vill oftast bara lyssna på boken. - (Linnea).
När barnen pekar på objekt i boken anser Linnea att det är lättare eftersom då kan de diskuterar objektet tillsammans, till exempel om ett barn pekar på en boll i boken. Då kan samtalet handla om vilken färg bollen har och vad man kan göra med bollen. Medan de äldre barnen nöjer sig med att höra en saga och inte alltid vill samtala kring den. Mia är inne på samma spår att hon känner att hon samtalar mer med yngre barn.
Upplever att jag samtalar mer med yngre barn. Då det ofta är pekböcker vi använder oss av. Jag pekar på bilderna för att de ska lära sig orden. Det senaste har jag tänkt att jag måste tänka att det inte gör något när
barnen avbryter, att det är positivt. - (Mia).
Mia har dock insikt om att hon behöver utveckla dialogerna med de äldre barnen också eftersom hon vet att det är bra om barnen får komma till tals. Hon behöver lära sig att det är okej att barnen avbryter läsningen, om de har något relevant för högläsningen att diskutera.
16
Olika typer av hjälpmedel vid högläsning
För att underlätta högläsningen och för att få fler barns uppmärksamhet och delaktighet använder sig tre förskollärare sig utav olika hjälpmedel. Anna, Linnea och Mia använder sig alla tre av Flanosagor1, vilket betyder att olika illustrationer sätts upp på en filttavla. De använder sig dessutom av Ladibug2, Mia förklarar Ladibug genom att man riktar den mot boken för att alla barnen ska kunna se bilderna i boken på väggen. Bra att möjliggöra att alla barnen ser och slipper sitta och trängas för att se boken.
Vi använder oss av Ladibug, alla barn kan se och underlättar eftersom man ofta har 10–15 barn man själv ska ansvara för - (Linnea).
Vid högläsning kan vi använda olika redskap, Flanosagor och Ladibug är två av dessa. Vi använder Ladibug för att möjliggöra att alla barnen ser bilderna hela tiden. - (Anna).
Flanosaga och Ladibug använder vi ibland när vi läser. Tycker det är bra för det gör att fler barn ser sagan. - (Mia).
Anna menar att Ladibug är bra för att alla barnen ser och att den kan användas i olika syften.
Förutom högläsning kan den användas om flera barn ska se på något föremål samtidigt.
Linnea och Mia håller med Anna om att det är en fördel när fler barn kan se bilderna. Annas avdelning använder sig av två andra verktyg för att underlätta läsningen, det är Penpal3 och Polyglutt det är för barnen med annat modersmål än svenska. Penpal förklarar Anna genom att det är en penna som läser upp texten på olika språk och Polyglutt är inlästa böcker på lärplattan. Barnen kan med hjälp av dessa verktyg höra böckerna upplästa på sitt modersmål samtidigt som de ser boken på skärmen.
Penpal och Polyglutt använder vi flitigt eftersom vi har många barn med annat modersmål än svenska. - (Anna).
För att barnen ska få höra sagor och böcker på sitt modersmål är Penpal och Polyglutt4 bra hjälpmedel när pedagogerna inte kan barnens modersmål.
Linnea använder sig även av sagolådor5. Efter att ha berättat sagan kan barnen själva få leka med figurerna och återberätta sagan. Barnen kan även hitta på egna sagor med hjälp av rekvisitan.
Barnen verkar uppleva det spännande och roligt att få återberätta sagan tillsammans med kompisarna. - (Linnea).
När barnen får leka och upptäcka med rekvisitan från sagolådan kan de antingen återberätta sagan eller skapa nya sagor tillsammans med sina kompisar. Sanna upplever också att sagolådor är en bra aktivitet i barngruppen. Hon anser att med sagolådor är det lättare att fånga barngruppens intresse.
1 Flanosaga – Bilder som är tryckta på flanellografkartong och utgör en saga.
2 Ladibug – Overheadprojektor som kopplas till datorn, möjliggör för alla i rummet att se objekt samtidigt.
3 Penpal – Ett digitalt verktyg som läser upp texten i en bok på olika språk.
4 Polyglutt – Genom en app på till exempel lärplatta kan barnen läslyssna på mängder av olika böcker på olika språk.
5 Sagolåda – En låda med rekvisita till en speciell saga. Läser sagan med hjälp av rekvisitan.
17
Sagolådor är ett bra sätt att fånga barnens intresse, till exempel nu är barnen väldigt intresserade av djur hade en sagolåda med djur varit bra. Dock finns inte tiden att skapa några, vilket vi tycker är väldigt tråkigt. - (Sanna).
Sanna uttrycker sin saknad av sagolådor, hon menar att barnen på hennes avdelning har ett stort intresse för djur och när barnen redan har intresset kan det vara bra att spinna vidare och utveckla genom sagolådor.
Samverkan mellan förskola och andra aktörer
Flera förskollärare försöker samverka med hemmet för att få vårdnadshavare att dels förstå hur viktigt det är med högläsning och för att få ett samarbete mellan förskola och hem. För att få en samverkan har Linneas avdelning ett gosedjur som får följa med barnen hem.
Vi har som fokus arbete på förskolan att arbeta med språket. En del i detta är att vi har en kompis i form av ett gosedjur som heter “Gulleplutten” som får följa med barnen en och en hem över natten. Med Gulleplutten har en
bok följt med som vårdnadshavare ska läsa tillsammans med barnet och “Gulleplutten”. /.../ Vi upplever att barnen tycker det är spännande och kul att Gulleplutten ska följa med hem, då de frågar hela tiden när det är
deras tur. - (Linnea).
Linnea förklarar vidare att tillbaka på förskolan får barnet berätta om boken de läst och även andra äventyr barnet och “Gulleplutten” gjort hemma. Spännande och roligt tycker barnen, genom detta blir samverkan stor. Även Mias avdelning samverkar med hemmet genom att barnen får ta med sig deras favoritbok hemifrån som läses på förskolan hela veckan. Barnet får då berätta vad boken handlar om och stoltheten när alla kompisar visar uppskattning mot barnet är stort. Mia berättar vidare att på hennes avdelning använder de sig av "hallen
biblioteket". Det är böcker från förskolan som barn och vårdnadshavare får låna med sig hem om de vill. Böckerna står synligt i hallen på förskolan i direkt anslutning när barnen kommer till förskolan. Vårdnadshavarna visar stor uppskattning kring det och har skapat möjligheter för familjer som inte har ekonomin till att köpa nya böcker eller att ta sig till ett bibliotek.
Vidare berättar Mia att det verkar som att barnen tycker det är roligt och spännande att få låna med sig böcker att läsa tillsammans med familjen hemma.
På min avdelning får ett barn varje vecka ta med sig sin favoritbok hemifrån. Den läser vi sedan på förskolan hela veckan och barnet får med egna ord berätta vad den handlar om. Alla barn tycker det är roligt och barnet som har med sig boken blir så stolt. /.../ Vi arbetar dessutom med vårt Hallen bibliotek, vi hade massor av böcker
gömda i ett skåp, kom då på idén att ha ett bibliotek. Det har blivit väldigt uppskattat av alla, både barn och föräldrar som vill låna hem. Vissa familjer på avdelningen har inte ekonomi att alltid köpa nya böcker och har det svårt att ta sig till ett bibliotek för att låna. - (Mia).
Mia och hennes arbetslag arbetar aktivt med hemmet för att barnen ska få ta del av högläsning i högre grad. Deras hallen bibliotek möjliggör för flera familjer att få förnyad litteratur hemma när de själva inte har chansen att få tag på nya böcker till barnen.
Sanna och Anna har på sin förskola flera barn med annat modersmål än svenska. Därav anser de att kontakten med hemmet är särskilt viktigt. På förskolan där Sanna arbetar har
avdelningen ständig kontakt med vårdnadshavare och de har skickat hem böcker på deras modersmål som vårdnadshavarna ska spela in för att sedan med korrekt uttal kunna spela upp för barnen. Sanna betonar att det är viktigt att barnen får höra orden rätt för att lära sig. En annan viktig aspekt på förskolorna med annat modersmål än svenska är att ha litteratur på barnens hemspråk.
18
Kontakten med föräldrarna är jätteviktig, eftersom vi som arbetar här inte kan prata alla barns modersmål har vi valt att skicka hem böcker på barnens modersmål och föräldrarna får spela in till oss. På detta vis hör barnen boken med riktigt uttal, vilket är superviktigt för att de ska lära sig. - (Sanna).
Vi har många barn som pratar arabiska, spännande för alla barn att se hur arabiska bokstäver ser ut och att man där bläddrar åt andra hållet. Att de bläddrar åt andra hållet vet vi eftersom en förälder berättade det för oss. Blir intressanta diskussioner kring hur bokstäver ser ut och hur man bläddrar. - (Anna).
På Sannas förskola använder de sig av vårdnadshavarnas kunskap när de låter föräldrar spela in böcker. Anna menar att med hjälp av vårdnadshavare lär sig även pedagogerna om olika språk. Lärdomarna tar de med sig och diskuterar tillsammans med barnen. Både Sanna och Anna försöker i så stor utsträckning som det går att ha litteratur på alla barns modersmål. För att kunna ha böcker på olika språk är samverkan med bokbuss och bibliotek av stor betydelse.
Vi försöker alltid ha böcker på det språket barnen pratar hemma. Därför har bokbussen stor betydelse när de hjälper oss hitta böcker på olika språk. - (Anna).
Anna och Sanna är två av de fyra förskollärare som samverkar med bokbuss/bibliotek. Mia och Linnea är de andra två. Alla fyra menar att det är viktigt med hjälp av bokbuss/bibliotek att tillhandahålla ny litteratur. Linnea belyser hur viktigt det är med bibliotek/bokbuss i att förnya litteratur, inför till exempel ett nytt temaarbete. Hon menar dessutom att det aldrig är några problem att få hjälp.
Till oss kommer bokbussen en gång i månaden, det innebär att det blir enkelt för oss att förnya böckerna. De är ständigt hjälpsamma och har vi några speciella önskemål kring litteratur är det inga problem. Ska vi starta upp
ett nytt temaarbete fixar de fram böcker vi önskar. - (Linnea).
Genom att Linneas förskola har tillgång till bokbuss så pass ofta kan de förnya urvalet av böcker regelbundet. Vilket de ser som en stor fördel vid högläsningen.
Sammanfattning
Jag har redovisat resultatet från mina intervjuer och kopplat till mitt syfte och frågeställningar under lämpliga rubriker. Resultatet visar att förskollärarnas arbetssätt kring högläsning varierar. Samtliga såg dock högläsningen som en viktig del i barnens språkutveckling bland annat genom ökat ordförråd. Högläsningen skedde dock oftast spontant och inte som planerad undervisning. Två förskollärarna menade att barnen gjordes delaktighet genom de samtal som fördes om litteraturen vid högläsning. Ett par förskollärare menade att barnen är delaktiga genom bokval. Dock menar förskollärarna att det är svårt att låta barnen välja bok när det är planerad lässtund och flera barn delaktiga. De flesta förskollärarna använde sig utav olika hjälpmedel som till exempel Ladibug och Flanosagor för att underlätta högläsningen och kunna samla fler barn att läsa för. Majoriteten av förskollärarna samverkar med
bokbuss/bibliotek, vilket de ansåg positivt och gav stora möjligheter till ny litteratur och hjälp kring barnböcker. Kontakten med vårdnadshavare lyfts fram som ett viktigt stöd i arbetet kring högläsning.
19
DISKUSSION
Under denna rubrik kommer jag diskutera resultatet i relation till mitt syfte och
frågeställningar. Vidare kommer jag diskutera resultatet kopplat till tidigare forskning och teorier samt kommer metoddiskussion och didaktiska konsekvenser att tas upp.
Resultatdiskussion
Högläsningens betydelse för barns språkutveckling
Jag nämnde det tidigare att förskolans uppdrag med högläsning har förtydligats i nya
läroplanen. I Läroplanen för förskolan framgår det att “barnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter.” (Lpfö 18, s. 8). Högläsningen lyfts fram genom att pedagogerna behöver arbeta aktivt med högläsning på förskolan. Det är på förskolan som grunden för livslångt lärande läggs och förskollärarna har det yttersta ansvaret att
undervisningen sker.
Utifrån resultatet jag fick fram kan jag utläsa att samtliga förskollärare anser att högläsning är en viktig del i barnens språkutveckling. Fördelar med att läsa var bland annat ökat ordförråd och den sociala förmågan. Den sociokulturella teorin innebär att barnen lär sig genom samspel med andra individer och att språket är viktigt för att socialisera sig med andra människor (Hwang & Nilsson 2011; Säljö 2014, s. 104). Relaterat till min studie använde majoriteten av förskollärare sig utav hjälpmedel för att fler barn ska kunna vara delaktiga och samspela under högläsningstillfällena. Exempel på hjälpmedel är Ladibug och Flanosagor där barnen kan vara delaktiga genom att lyssna och berätta för varandra. Den sociokognitiva teorin innebär att som individ lär du dig av andra människor. Svensson (2009, ss. 32–33) poängterar att det dessutom är viktigt med den sociala miljön för att utveckla den kognitiva, sociala och övriga utvecklingen. Svensson (2009, ss. 42–43) skriver att barnet har två drivkrafter för att lära sig att använda språket. Den ena är den medfödda drivkraften att lära sig och den andra är vuxna i barnets närvaro som stöttar. Relaterat till min studie är vuxna i barnens närhet viktiga vid högläsningen tillsammans med barnen för att stötta och finnas nära till hands. Förskollärarna jag intervjuade ansåg liksom tidigare forskning samt den sociokognitva teorin att samverkan med hemmet och andra vuxna var viktigt för barnens utveckling. Jag anser att högläsningen är ett socialt samspel och att barnen lär sig av varandra och vuxna. Båda teorierna relaterar till högläsning genom barnens språkutveckling, delaktighet och samverkan med andra människor.
Planerad eller spontan högläsningsstund
Jag såg olika former av högläsning under mina intervjuer. För det första såg jag skillnad mellan vilket syfte förskollärarna hade med högläsningen, om den sker planerat eller spontant i barngruppen. För det andra om högläsningen var traditionell eller om det var dialogen mellan pedagog och barn som det fokuserades på. Damber, Nilsson och Ohlsson (2013, s. 27) pekar på att planerad läsning i förskolan inte sker speciellt ofta, det kan jag även tyda i
resultatet av min studie. Resultatet visade att enbart en förskollärare jag intervjuade utförde högläsning kontinuerligt som undervisningsmetod i barngruppen. Det vill säga det fördes
