E X A M E N S A R B E T E
Daglig fysisk aktivitet
Så arbetar skolorna i en mindre kommun i Sverige
Daniel Fredriksson Susanne Sundqvist
Anneli Vikström
Luleå tekniska universitet Lärarutbildning
Allmänt utbildningsområde C-nivå Institutionen för Utbildningsvetenskap
Förord
Vi vill börja med att tacka de pedagoger ute på skolorna i kommunen som har ställt upp på våra intervjuer. Vi vill också tacka alla som har stått ut med oss, och på något sätt bidragit till vårt arbete, ingen nämnd och ingen glömd.
Vår handledare Inger Karlefors har med sin stora erfarenhet väglett oss genom vårt arbete, och kommit med nya infallsvinklar då vi kört fast.
December 2005
Daniel Fredriksson Susanne Sundqvist Anneli Vikström
Abstrakt
Syftet med den här undersökningen var att ta reda på och beskriva hur skolorna i en mindre kommun arbetar för att öka den fysiska aktiviteten bland eleverna under skoldagen. Vi har undersökt detta genom intervjuer bland pedagoger på samtliga skolor i kommunen. Vi ville genom undersökningen få inspiration till arbetssätt som vi kan ha nytta av i vårt arbete som blivande pedagoger. Vår förhoppning var också att arbetet skulle kunna inspirera andra till varierande arbetssätt. I vårt resultat har vi kommit fram till att många skolor endast utnyttjar en bråkdel av den resurs som rörelsen skulle kunna innebära i undervisningen. Det har även framkommit att de flesta elever redan är relativt aktiva på sin fritid, och vi ifrågasätter därför huruvida arbetssätten skolorna använder sig av är de mest gynnsamma för eleverna och deras inlärning. Genom detta arbete har vi fått någon idé som vi kan ta med oss till vårt kommande jobb som pedagoger, vi har också uppmärksammat arbetssätt som vi inte själva anser vara tillräckligt stimulerande för eleverna.
Nyckelord: Rörelse, fysisk aktivitet, integrering.
Abstract
The purpose with this essay was to find out and describe how the schools in a small community work to enhance the physical activity among the pupils during their day in school.
We have done this by interviewing teachers on every school in the municipality. Through this essay we wanted to get inspiration for how we could work in our future role as teachers. We also wanted this essay to work as inspiration on variation for others. The result of our study shows that there are many schools that are using just a little piece of the great resource movement could be for education. We have also seen that most pupils are active in their spare time, which makes us question if the way the schools work are the most favourable for the pupils and their learning. From this essay we have brought some ideas on how we can work as future teachers. We have also seen some ways to work that doesn’t seem to be stimulating enough for the pupils.
Key words: Movement, physical activity, integration.
Innehållsförteckning
Förord Abstrakt Abstract
Inledning... 1
Bakgrund... 1
Barns idrottsvanor förändras ... 1
Filosofernas syn på rörelsens betydelse för lärande ... 2
Definitioner av rörelsens betydelse för lärande... 3
Tidigare forskning om den fysiska aktiviteten i skolan ... 4
Bunkefloprojektet... 4
Idrott och hälsa under skolåren – Skolprojekt 2001... 5
Barn rör sig nästan oavbrutet ... 5
Barn rör sig olika mycket ... 6
Rörelsens betydelse för skolarbetet ... 7
Koncentration ... 7
Motorik... 7
Självbild ... 8
Psykiska behov ... 9
Förankring i styrdokument ... 10
Skolans roll... 11
Skolans miljö... 13
Aktiviteter i skolan ... 13
Syfte... 14
Metod... 15
Informationshämtande metod... 15
Kvantitativ och kvalitativ metod ... 15
Standardisering och strukturering ... 15
Urval och genomförande ... 16
Analys och tolkning... 16
Resultat... 16
Kategori 1 – Aktiv rörelse ... 17
Kategori 2 – Påbörjad rörelse... 17
Kategori 3 – Regressiv rörelse ... 18
Jämförelse av kategorier ... 18
Organisationen kring den fysiska aktiviteten ... 18
Teoretisk förankring ... 19
Skolans uppmuntran till rörelse... 19
Stöttning av eleverna ... 20
Tillfällen till rörelse... 20
Diskussion... 21
Validitet och reliabilitet ... 21
Resultatdiskussion... 22
Organisationen kring den fysiska aktiviteten ... 22
Teoretiska förankring ... 23
Skolans uppmuntran till rörelse... 23
Stöttning av eleverna ... 24
Sammanfattning och slutsatser... 25
Erfarenheter för framtiden ... 26
Fortsatt forskning... 26
Referenslista... 27 Bilagor
Bilaga 1: Intervjuguide
Inledning
Vi är alla mer eller mindre intresserade av fysisk aktivitet och rörelse, något som känns aktuellt, intressant samt relevant för att våra kommande elever skall hålla sig i god psykisk och fysisk hälsa. En god hälsa är oerhört viktigt för att eleverna på bästa sätt skall kunna tillgodogöra sig den undervisning vi som blivande pedagoger tänkt ge dem. Larmrapporter har presenterats i olika medier rörande barns brist på fysisk aktivitet och övervikt.
Mediabilden av dagens barn och ungdomar är att de blir mindre fysiskt aktiva och allt mer överviktiga. Detta är en bild som enligt Eriksson (2005) inte är rättvisande. Han menar att det är många barn och ungdomar som har en lämplig livsstil, men att det även finns en alltför stor grupp som är fysiskt inaktiv. Här följer en massmedial bild av hur det ser ut i en mindre kommun i Sverige: Över 20% av Sveriges sexåringar är överviktiga och läget är alarmerande även i den här kommunen. 5% av sexåringarna hade fetma och 21% var överviktiga 2003/04, vilket är en stor ökning jämfört med 1994/95. Orsaken till den ökande fetman uppges vara att många barn rör sig alldeles för lite och äter mat som är ohälsosam med högt socker- och fettinnehåll (Leijon, M. 2004) Detta har gjort att vi börjat fundera över om det verkligen är så det ligger till, och hur upplägget kring rörelse ser ut på skolorna i vår kommun.
Under den verksamhetsförlagda delen av utbildningen har vi upplevt att elevernas möjlighet till rörelse under skoldagen är väldigt varierande beroende på vilken skola de går på. Efter tillägget i läroplanen för det obligatoriska skolväsendet [Lpo 94], vilket säger att skolan skall sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen, känns det extra angeläget att undersöka vad som görs på skolorna. Vi vill på detta sätt kunna utveckla ett arbetssätt som leder till ett lustfyllt och rörelserikt lärande. Detta tror vi blir möjligt genom att arbeta mer ämnesövergripande och integrera rörelse med den vanliga undervisningen.
Bakgrund
Vi har i vår bakgrund valt att ta upp olika faktorer som har med fysisk aktivitet att göra. Bland annat om hur barns idrottsvanor har förändrats, filosofernas syn på rörelse, definitioner av fysisk aktivitet, men också en definition av hälsa. Andra saker som vi tagit med är tidigare forskning på området. Genom litteraturstudier har vi tagit del av olika forskares synsätt på hur barn rör sig, och vilken betydelse rörelsen har för skolarbetet. Sedan kommer en förankring i styrdokumenten och efter det tar vi upp skolans roll och miljö samt vilka aktiviteter som utförs i skolorna.
Barns idrottsvanor förändras
Samhället ser väldigt annorlunda ut idag mot för vad det gjorde för 50, 100, eller 1000 år sedan. Trots att samhället har förändrats är människan enligt Raustorp1 (2004), fortfarande genetiskt densamma. Han menar att människan är skapad för ett liv i rörelse som från början utvecklades till aktiva varelser. De var tvungna att använda en stor mängd energi för att jaga och leta efter mat. Dagens människor lever i en miljö som motverkar fysisk aktivitet och
1 Med. doktor inomsjukgymnastik/fysioterapi
uppmuntrar till stillasittande (Socialstyrelsen). Det finns enligt Raustorp (2004) forskning som visar att trots att fler och fler ansluter sig till olika föreningar växer gruppen av inaktiva ungdomar. Tidigare generationers spontanidrottande ute på gatorna har ersatts av TV och dataspel, vilket bidrar till att fler och fler ungdomar rör sig för lite på fritiden. Bremberg2 (2004) anser att synen på barn har förändrats radikalt under det senaste århundradet. Det var tidigare vanligt att man såg barnen som ofärdiga individer på väg att bli vuxna. Det liv som barnen levde ansågs då ha liten betydelse. Deras hälsa uppfattades då mest som en tillgång för det vuxna liv de hade framför sig. Idag är synen på barn och deras hälsa inte på samma sätt.
Den finns klart formulerad i Förenta Nationernas [FN:s] barnkonvention där barnen ses som egna individer med speciella rättigheter, även då det gäller hälsa.
Enligt Riksidrottsförbundet (2005 b) spelar den fysiska aktiviteten en central roll för oss människors välmående, både psykiskt och fysiskt, och eftersom vi är skapade för fysisk aktivitet bör vi motionera mer regelbundet. När vi
…tack vare (eller på grund av) den tekniska utvecklingen, rör oss allt mindre i vardagen har idrotten kommit att spela en allt större roll för att folk ska röra på sig. Det gäller inte minst barn och ungdomar, som enligt samstämmig forskning blir allt mer stillasittande framför datorer och TV-apparater. (Riksidrottsförbundet 2005 b)
Idrottsrörelsen är den största organisationen för barns rörelse. Ca. 2/3 av barnen i 10-15 års ålder, fler pojkar än flickor, är aktiva i idrottsföreningar. Den största aktiviteten sker i 10-12 års ålder för att sedan avta i tonåren. Enligt Engström3 (1989) har tävlingsverksamheten de senaste 30 åren krupit lägre ner i åldrarna. Barnens möjligheter att delta i föreningarnas aktiviteter är starkt kopplade till deras familjs ekonomiska och sociala situation. Barn utvecklas genom interaktion med andra och miljön omkring dem. Engström menar att skillnader i människors levnadsförhållanden och uppväxtvillkor har stor betydelse för hur man uppfattar värdet av idrott och fysisk aktivitet, samt den egna kroppen. Det är alltså inte barnens fysiska kapacitet eller lämplighet som avgör om de väljer att idrotta, leka och röra på sig framför att t ex. se på TV, utan deras sociala och kulturella uppväxtmiljö.
Filosofernas syn på rörelsens betydelse för lärande
De gamla filosoferna hade även de åsikter om rörelsens betydelse för barns utveckling. Redan Platon på sin tid ansåg att lek och rörelse hade en viktig betydelse för barns utveckling. Enligt honom bestod fysisk fostran av gymnastik, dans och det som rör mathållning och diet. Målet med den fysiska fostran var enligt honom, att dana karaktären, få självkontroll, hårdhet och mod. Gymnastikutbildningen skulle följa mottot ”en sund själ i en sund kropp” (Stensmo 1994, s.66). Platon menade vidare att ansträngningar och kroppsövningar ska ge styrka åt själen och smidighet åt kroppen. Aristoteles ansåg att den grundläggande utbildningen skulle bestå av gymnastik, musik, teckning, läsning och att skriva. Han menade dock att kroppen skulle utvecklas före själen och att gymnastik skulle omfattas av lättare rörelser som inte hämmade kroppens naturliga tillväxt. Han påstod att atletiska övningar som kunde förstöra kroppens tillväxt och form inte skulle få förekomma. John Locke har kallats för liberalismens fader. Han ansåg att människan föds som en tom tavla, ”tabula rasa”, där ”yttre objekt avsätter inre tecken” (s. 30). Då är det naturligtvis viktigt att varje barn får upptäcka världen.
2 Barnläkare och docent i socialmedicin jobbar som expert kring hälsofrågor rörande barn och ungdomar åt Statens Folkhälsoinstitut och riktar sig främst mot skolhälsovården men även mot andra verksamma inom skolan.
3 Fil. dr och professor vid idrottshögskolan.
Han menade att människans personlighetsutveckling beror på deras erfarenheter. Eftersom Locke var läkarutbildad kom hans pedagogik att i hög grad präglas av kroppen och hälsan, just därför är dessa två i fokus för de första levnadsårens pedagogik. Han sade såsom Platon att ”en sund själ i en sund kropp” (s.91) är den fullständiga beskrivningen för lycka i världen och att hälsan är grunden till denna lycka. I Jean Jacques Rousseaus utvecklingspsykologi kan man se att varje skede i ett barns utveckling till vuxen har ”sin egen kvalitet och sitt egenvärde” (s. 114) och därför måste de värderas olika. Den första utvecklingsfasen, den späda åldern, präglas av rörelse. Den andra, barnaåren, som sträcker sig från det att barnet kan tala fram till ca tolvårsåldern, formas av ”lek och lärande av sådant som är nödvändigt för fysisk tillväxt och utveckling” (s.114). Enligt Rousseau måste barnet få springa och hoppa så mycket de vill under denna period. Man får inte tvinga ett barn i denna utvecklingsfas att sitta stilla om den inte vill det. Johann Heinrich Pestalozzi utvecklade sina pedagogiska teorier utifrån sitt yrke som skollärare. Han präglades av att ha läst Rousseaus Emilé och fastnade för dess budskap. Målet med hans pedagogik var ”en allsidig utveckling av hjärnans, hjärtats och handens krafter” (s.128) där hjärnans krafter utvecklades genom att barnet lärde sig att upptäcka detaljer och få ihop dem till en helhet. Hjärtats krafter utvecklades när barnet lärde sig lyda vuxna, goda vanor och att tycka om vardagligt arbete. Handens (kroppens) krafter utvecklas genom att man leker och idrottar samt håller på med hantverk. Pestalozzi menade att både ”praktiskt arbete och rörelse är viktiga inslag i skoldagen.” (s.128)
Pedagogen John Dewey och biologen Jean Piaget är två moderna filosofer som betytt mycket för den pedagogik som idag används i våra skolor. Det var Dewey som myntade begreppet
”learning by doing” vilket är en aktivitetspedagogik där teori, praktik, reflektion och handling hänger ihop. Han rekommenderade att i olika läranden ska praktiska och teoretiska verksamheter vävas samman eftersom det praktiska arbetet är minst lika viktigt som det teoretiska. Jean Piaget förespråkade också en aktivitetspedagogik. Han ansåg att läroplanen skulle utformas utifrån barnets utvecklingsnivå och därför skulle utbildningen på förskolan kännetecknas av lek och fantasi (ibid). Piaget skriver att ”Skolan skall frigöra istället för att hämma barnens tänkande” (Nordlund, Rolander & Larsson, 2001, s.14) samt att barns tänkande börjar med händerna vilket även Bruner och Vygotsky anser.(ibid.)
En annan som långt tidigare insåg att rörelse är främjande för inlärningen var Konfucius som redan 500 år f.kr sa:
Det jag hör glömmer jag Det jag ser minns jag Det jag gör kan jag
Det här visar alltså att man redan på den tiden förstod sambandet mellan rörelse och lärande.
Definitioner av fysisk aktivitet och hälsa
Det finns många olika definitioner av vad som är fysisk aktivitet. Dessa variationer i definition kan vara en bidragande orsak till att olika studier kommer fram till olika resultat angående hur mycket barn och ungdomar rör sig.
Fysisk aktivitet definieras som all typ av rörelse som ger ökad energiomsättning. Denna definition omfattar all medveten och planerad typ av muskelaktivitet, t ex städning, trädgårdsarbete, fysisk belastning i arbetet, hobbyverksamheter t ex golf, svampplockning,
motion och träning. Även omedvetna automatiserade rörelser av olika typ kan räknas till denna del. (Ekblom & Nilsson, 2000, s. 24)
Ett annat sätt att se på den fysiska aktiviteten är enligt Bergendahl (2000/2001) detta:
Ungdomarnas bild av fysisk aktivitet är att man rör sig på något sätt, man tränar/sportar, allmänt eller i en specifik idrott. I ungdomars tänkande kring begreppet fysisk aktivitet finns en fysiologisk koppling till rörelsen, och betydelsen och vikten av att ha roligt och må bra.
Det är framför allt flickorna som lyfter fram begreppet roligt och må bra, medan pojkarna har ett mer fysiologiskt tänkande kring begreppet fysisk aktivitet. (s.21)
En tredje definition är den som Folkhälsoinstitutet (1996) anger och som liknar Ekblom &
Nilssons definition. Det är de som vi i vårt arbete valt att utgå från eftersom de innefattar all typ av rörelse.
Fysisk aktivitet används som ett överordnat begrepp och innefattar kroppsrörelser under såväl arbete som fritid och olika former av kroppsövningar, t.ex. idrott, lek, kroppsövning, gymnastik, motion och friluftsliv. (ibid.)
Världshälsoorganisationens [WHO] definition av hälsa är ”ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte blott frånvaro av sjukdom och handikapp”.
Tidigare forskning om den fysiska aktiviteten i skolan
Det har genomförts många olika projekt och studier rörande barns fysiska aktivitet. Här har vi valt ut två projekt som vi kommer att presentera närmare.
Bunkefloprojektet
Det finns ett projekt i Malmö, kallat Bunkefloprojektet där syftet var ”att studera påverkanseffekter av utökad fysisk aktivitet och individuellt anpassad motorisk träning i skolan när det gäller motorisk status, koncentrationsförmåga och skolprestationer”
(Ericsson, 2005, s.84). Målsättningen med detta projekt var att alla elever i år 1 – 3
…skulle få en allsidig grovmotorisk rörelseträning på en lekfull nivå med rörelseglädje som en viktig komponent och att barn med motoriska brister dessutom skulle få individuellt anpassad extra motorikträning i en mindre grupp minst en lektion per vecka. (s.84)
Resultaten visar på att elevernas motoriska färdigheter förbättrades i och med den fysiska aktiviteten, och det i sin tur visar att barnens motorik är påverkbar. Av detta kan man utläsa att det troligtvis inte är tillräckligt med endast två idrottspass i veckan för att barns motorik ska utvecklas och förbättras i alla fall i åldern 7 – 9 år, som studien innefattade. När det gäller koncentrationsförmågan visar undersökningen att rörelse från början hade stora positiva effekter på den, men dessa kvarstod endast för en del av elevgrupperna i år 3. När det gäller effekten på skolprestationer visade den sig också vara positiv. I svenskan syntes det särskilt på skriv- och läsförmågan och i matematiken var det rums- och taluppfattning samt tankefärdigheter. Dessa resultat visar på att skolan måste bli bättre på att ta emot och framförallt undervisa barn som visat sig ha brister i motoriken samt koncentrationssvårigheter. Enligt Ericsson (2005) vore det bra om varje skola hade några motorikkunniga som såg till att motorikobservationer utfördes samt gav specialundervisning åt de elever som är i behov av detta. Enligt hennes förslag vore det kanske bra om detta
ansvar låg på idrottsläraren tillsammans med skolhälsovården, och att dessa motorikobservationer utfördes rutinmässigt vid barnens skolstart, för att på så sätt tidigt fånga upp de elever som är i behov av stöd motorikmässigt.
Idrott och hälsa under skolåren - Skolprojektet 2001
År 2000 till 2002 genomfördes ett omfattande forskningsprojekt vid Idrottshögskolan i Stockholm. Syftet med projektet var att ta reda på hur mycket och på vilket sätt eleverna var fysiskt aktiva. 48 slumpmässigt utvalda klasser runt om i Sverige, med sammanlagt 1975 elever i år 3, 6 och 9 deltog i undersökningen. 60 % av eleverna i år 3 uppgav i undersökningen att de var regelbundet aktiva minst två gånger i veckan, då i organiserad eller spontan idrottsverksamhet. På samma fråga svarade 70-80 % i år 6 och 60-70 % i år 9 att de var regelbundet aktiva. Undersökningen tyder alltså på att en majoritet av eleverna tränar eller är fysiskt aktiva minst två gånger i veckan. Samtidigt är det emellertid många som inte når upp till detta. (Engström 2002 a)
För att ta reda på hur fysiskt aktiva eleverna totalt sett var, lade man ihop alla former av fysisk aktivitet. Idrottsutövning i förening, ansträngning under idrottslektionerna, spontan aktivitet och hur mycket eleverna gick och cyklade räknades ihop till den fysiska aktiviteten. Då tiden av de olika aktivitetsformerna sammanslogs visade resultaten att många elever i år 6 och 9 i grundskolan ägnade sig åt en tämligen omfattande fysisk aktivitet. Ser man då till skillnaderna mellan elever vad gäller fysisk aktivitet och ansträngning, angav två-fyra elever av tio i de äldre åldersgrupperna en låg eller mycket låg grad av fysisk aktivitet och bland eleverna i år 3 angav fler än hälften detta. Av eleverna i år 3 angav hälften av pojkarna och sju av tio flickor att de inte ansträngde sig så mycket att de blev svettiga flera gånger i veckan. Bland eleverna i år 6 och 9 angav mer än hälften av flickorna och sex-sju av tio pojkar att de var så aktiva att de blev svettiga. Studien ger inget svar på vad skillnaden mellan år 3 och 6 beror på, men en uppföljning angående detta kommer enligt Engström (2002 b).
Barn rör sig nästan oavbrutet
Barn rör sig nästan hela tiden, och rörelsen är en väsentlig del av barnens totala utveckling.
”En väl behärskad rörelseapparat är en viktig förutsättning för att kunna orientera sig i omvärlden och få kontakt med andra barn och vuxna.” (Folkhälsoinstitutet, 1996, s.14) Under uppväxtåren drivs de flesta barn av impulser till nästan ständig rörelse. Får barnen då inte röra på sig blir de snabbt uttröttade. Får de däremot röra på sig på rätt sätt innebär det avkoppling och avspändhet för dem. Barnen behöver inte motiveras till motorisk aktivitet eftersom de har ett spontant aktivitetsbehov. De är också mer uthålliga i frivilliga rörelselekar än om de t.ex.
måste gå ut på promenad tillsammans med vuxna, vilket många skolor gör. För att få barnen att röra på sig måste man enligt Folkhälsoinstitutet ”utgå från deras nyfikenhet att röra sig, upptäcka kroppens fysiska möjligheter och ge leken en form” (s.14). Barnens lek ska inte bygga på prestationer, utan utgå från deras behov och förutsättningar. För de vuxna i skolan bör därför uppgiften vara att skapa gynnsamma förutsättningar för aktivitet genom utrymme och tillfällen.
Ett barn har hundra språk, men berövas nittionio.
Skolan och kulturen
skiljer huvudet från kroppen.
De tvingar en att tänka utan kropp
och handla utan huvud.
Leken och arbetet,
verkligheten och fantasin, vetenskapen och fantasteriet, det inre och det yttre,
görs till varandras motsatser.
Loris Malaguzzi
Denna dikt tycker vi är en bra bild av hur dagens samhälle fungerar. Den visar att vuxna har lätt för att beröva barnen många av deras spontana uttrycksformer, som t.ex. rörelsen och leken. Skolan vill att eleverna ska sitta tyst och stilla i bänkarna medan de i själva verket har ett behov av att röra sig, och detta får vi inte beröva dem. Barnen lär sig av lek, rörelse och praktiskt arbete. De måste få tänka med kroppen, och ibland röra sig utan att behöva tänka.
Barnens lekförmåga är enligt Folkhälsoinstitutet (1996) optimal då de börjar skolan. Den är för barnen ett naturligt sätt att ta sig an världen runtomkring dem. Anordnas inlärningen för barnen genom lek, sker den utan ansträngning, vilket gör den till ett ovärderligt redskap för pedagogen i sitt arbete. Tyvärr är det så att de flesta skolor lär barnen att sitta stilla istället för att uppmuntra dem till rörelse.
Barn rör sig olika mycket
Enligt WHO:s skolbarnsundersökningar har det inte skett några stora förändringar då det gäller de svenska barnens fysiska aktivitet. Den visar att de flesta barn tränar minst två dagar i veckan. Resultaten från undersökningen stämmer även överens med Nordiska hälsovårdshögskolans studie från 1996 som visade att nästan 75 % hade en hög aktivitetsnivå.
Den visade att det var pojkar i tonåren som var mest aktiva och att stadsbarn och barn i familjer med god utbildning och hög inkomst tränade mer. 15 % var aldrig aktiva och det är en siffra som inte ändrats mellan 1984 och 1996 (Folkhälsoinstitutet, 1996). Även Socialstyrelsens folkhälsorapport (2001) visar på samma sak. Den visar också att TV-tittandet har fortsatt att öka under hela 1990-talet samtidigt som användandet av dataspel ökar. Enligt den nationella uppföljningen av grundskolan 2003 är majoriteten av dagens barn och ungdomar fysiskt aktiva. De flesta eleverna tycker det är roligt och deltar aktivt på idrottslektionerna på skolan. Samtidigt finns det en alltför stor grupp som inte fängslas av de tillfällen som idrottslektionerna ger, vilket innebär att var tionde elev aldrig är aktiv. Den fysiska aktiviteten är en fråga som är en gemensam angelägenhet för hela skolan, inte bara för idrottsämnet utan för alla ämnen. ”Det gäller att bidra till en skolutveckling där fysisk aktivitet, hälsa och lärande förenas.” (Eriksson, C. 2005, s.1) Han anser också att skolan inte erbjuder likvärdiga förutsättningar för alla elever.
Birgitta Lahti-Nordström4 anser att det är viktigt att den fysiska aktiviteten är en del av skoldagen ”för att barnen ska uppleva att det är skönt och roligt att röra på sig i vardagen utan krav på prestation eller jämförelse med andra.” (NCFF, 2005, s.2) Det är enligt henne viktigt att den fysiska aktiviteten blir en vana för livet samtidigt som den är en förutsättning för barnens lärande. Hon menar att man genom att erbjuda daglig fysisk aktivitet bidrar till att fler barn får möjlighet att lyckas i sitt kunskapande. Att ha roligt och inte känna krav på prestation, samt att inte bli jämförd med någon annan än sig själv och se sin egen utveckling, krävs för att barnen ska inspireras till ett livslångt intresse för fysisk aktivitet. Det är enligt
4 Undervisningsråd på Myndigheten för skolutveckling
henne viktigt att skapa mötesplatser för personalen från skolorna så att de kan ta del av och inspireras av de erfarenheter de olika aktörerna har.
I Lpo 94 betonas det fysiska, psykiska och sociala välbefinnandet. Den fysiska inaktiviteten hos vissa barn kan bland annat bero på deras uppväxtmiljö och därigenom möjlighet att utföra fysisk aktivitet, samt deras inställning och upplevelser av skolämnet idrott och hälsa. Men också deras föräldrars inställning som ofta färgar av sig på ungdomarnas attityder och värderingar spelar en viktig roll, enligt Lars Bergendahl5 (2000/2001). Staffan Hultgren6 menar också att hälsa uppstår ur den personliga utvecklingen. Man kan tydligt se att de som tidigt i livet får åka med i pulka på föräldrarnas skidutflykter och får uppleva deras glädje och rörelse har lättare att hitta till idrott och motion när de blir äldre än de som aldrig upplevt det.
Det är alltså i första hand föräldrarna och i andra hand kompisar som får barn/ungdomar att bli fysiskt aktiva (Riksidrottsförbundet, 2005 a). Även Folkhälsoinstitutet (1996) menar att de erfarenheter och vanor som barnen får är av stor betydelse för hur de kommer att motionera senare i livet. Därför anser de att hälsofrämjande och förebyggande insatser måste ges hög prioritet bland barn och ungdomar. Enligt Raustorp (2004) finns det en finsk studie som visar att de aktivitetsmönster som grundläggs tidigt, har benägenhet att följa människorna då de blir äldre. Inaktiva barn tenderar alltså att bli inaktiva även som vuxna. Han menar att man bör prioritera aktiviteter som går att utöva livet ut, och som man kan bedriva över generationsgränserna. Föräldrarnas påverkan är väldigt viktig då det gäller att grunda livsstilsmönster.
Rörelsens betydelse för skolarbetet
Rörelsen påverkar en mängd olika faktorer hos eleverna som i sin tur har betydelse för skolarbetet. Enligt forskare har rörelsen betydelse för bl.a. koncentrationen, motoriken, självbilden och psykiska behov.
Koncentration
I slutrapporten från Myndigheten för skolutveckling (2005) kan man läsa att regelbunden fysisk aktivitet, varje dag, medför att barnen har lättare att koncentrera sig. Enligt Raustorp (2004) har det gjorts en interventionsstudie i år 1-3 där det jämfördes en grupp med elever som hade daglig fysisk aktivitet med en grupp som endast hade 1–2 tillfällen av aktivitet i veckan. Resultatet av den undersökningen visade att de som hade fysisk aktivitet dagligen kunde koncentrera sig bättre än de i den andra gruppen. Matti Bergström7 har i sin forskning kommit fram till att de barn som får sitt behov av rörelse och lek tillgodosett har lättare att koncentrera sig och de är mer motiverade att lära. Genom leken utvecklas deras sinnen och tankeverksamhet, dessutom befästs deras kunskaper. Om du vill ha klokare ungar ska du skicka dem till idrottsplatsen. Det är en väl dokumenterad sanning att den fysiska aktiviteten gör att inlärningen hos barn och vuxna underlättas, säger Bergström. (Riksidrottsförbundet, 2005 d)
Motorik
Enligt Folkhälsoinstitutets idéskrift är rörelse också en oersättlig del av barnens motoriska och sociala utveckling. Den har betydelse för barnens energibalans, kroppsutveckling och fysiska prestation. Uppmärksamheten och tankeförmågan påverkas också av motoriska färdigheter.
5 Universitetsadjunkt i pedagogik
6 Lärare på Idrottshögskolan i Stockholm
7 Finsk professor i fysiologi
Har barnen dålig grovmotorik har de allt som oftast ännu sämre finmotorik. Dåligt utvecklad motorik kan leda till att barnen får svårt att koncentrera sig och följa undervisningen i skolan och kan också leda till att barnen inte får vara med i kompisarnas lekar och påverkar på så sätt även deras sociala utveckling. Många barns inlärningssvårigheter kunna reduceras genom medveten motorisk träning i skolan. De skriver också att det sällan är bristande intelligens eller medicinska fel hos barnen som gör att lärare klagar över att barn har allmänna inlärningssvårigheter och är okoncentrerade. De menar att orsaken ofta kan vara att barnet ligger sent i sin motoriska eller sociala utveckling.
Pedagog Kjell Fredens8 menar att de barn som inte har ett ”automatiserat rörelsemönster i grundläggande aktiviteter som, gå, springa, hoppa, kasta och fånga måste få träna på detta”
(Danielsson, Auoja, Sandberg & Jonsson, 2001, s.19). Först då finns det möjlighet att lösgöra kapacitet till att koncentrera sig på andra områden till exempel att lära sig läsa och skriva samt att räkna. När ett barn känner trygghet i sin kropp har de oftast också ett bättre självförtroende än de som har problem med sin grovmotorik. Det självförtroendet har en förmåga att sprida sig till andra utvecklingsområden hos barnen och det medför en positiv effekt på hela inlärningssituationen. Raustorp (2004) menar att eftersom den motoriska förmågan och perceptionen utvecklas tillsammans, gynnas barnet av en stor mängd sinnesintryck. När motoriken och ett flertal perceptionsområden samarbetar kallas det för ett uppfattningsområde, såsom tids-, rums- och kroppsuppfattning. De här uppfattningsområdena är oumbärliga när barn ska
…kunna förstå grundläggande begrepp, t.ex. senare, ovanför, bortom, vilka i sin tur är viktiga för att bl.a förstå antal och kunna rita bokstäver. En väl utvecklad motorik, en mogen perception och ett psyke i balans är förutsättningar för koncentration även hos ett aldrig så välmotiverat barn. En god koncentration är i sin tur en förutsättning för lärande. (s. 14)
Bergström menar att det borde vara ett annat upplägg på undervisningen eftersom man borde låta barn återvända till tidigare faser i utvecklingen för att låta hjärnan utvecklas på bästa sätt, t.ex. om man får kognitiva svårigheter kan man gå tillbaka till babyålderns rörelser, krypa, åla, rulla etc. för att på så sätt lära sig att läsa och skriva bättre. Han anser att man borde lära av förskolans pedagogik, men att det inte är lätt att hitta modeller för det i skolans vardag. En annan sak som talar emot är att föräldrar ofta vill att barnen ska arbeta med riktiga ämnen, såsom matematik och svenska istället för att krypa och åla (Riksidrottsförbundet, 2005 a).
Det krävs en samverkan mellan båda hjärnhalvorna för att kunna förstå och upptäcka saker.
Detta har skolan enligt Nordlund, Rolander och Larsson (2001) än så länge inte gett möjlighet till. Enligt Hannaford (1997) har många en tendens att tänka bättre och friare om de samtidigt håller på med någon aktivitet som kräver upprepade rörelser och låg koncentration. Det kan till exempel röra sig om att promenera eller simma. Aktuell forskning förklarar enligt henne på vilket sätt rörelse är bra för nervsystemet. ”Muskelaktiviteter, särskilt koordinerade rörelser, verkar stimulera produktionen av neurotrofiner, naturliga ämnen som stimulerar tillväxten av nervceller och ökar antalet nervförbindelser i hjärnan” (s.104)
Självbild
Det är inte bara det kroppsliga som mår dåligt av för lite fysisk aktivitet. Hjärnan utvecklas inte heller som den ska och inte barnets personlighet heller. Bergström säger att ”kaos” är nödvändigt för all form av utveckling. Han resonerar som att:
8 Lektor vid Neurobiologisk institut, universitetet i Århus
Barn föds med ett tomt ”jag” och utsätts efterhand för olika impulser. Signaler kommer från hjärnstammen och från hjärnbalken. Balken tar emot information utifrån, till exempel kunskap. Stammen däremot är den ursprungliga delen av hjärnan. Där finns frön till rörelse och motorik liksom kreativitet, den aktivitet som Matti Bergström kallar kaos. – Det blir ett stormigt möte. Där signalerna möts, i det limbiska systemet, utvecklas barnets personlighet.
Utan fysisk aktivitet utvecklas inte hjärnan som den ska och inte heller barnets personlighet.
(Riksidrottsförbundet, 2005 a)
Rose-Marie Ahlgren9 visar i sin forskning om självvärdering att fysisk aktivitet stärker barnens självbild och detta i sin tur medför bättre resultat i de teoretiska ämnena. Även Claes Annerstedt10, säger i sin artikel i Tidskrift i Gymnastik & Idrott nr 8/92 att det är ett välkänt faktum att den fysiska aktiviteten ger framgång i studierna. Forskning visar att om man bedriver fysisk aktivitet på ett allsidigt och pedagogiskt riktigt sätt har det en stor betydelse för hur eleverna uppfattar sig själv och sin kropp, vilket ger dem ett större självförtroende och en bättre självkänsla. (Riksidrottsförbundet, 2005 c)
Alla barnens sinnen stimuleras genom leken, och de tränar både motorik och språk. Den forskning som pågår betonar rörelsens vikt för barnens utveckling och den sociala process där barnen utvecklas i samspel med andra barn och vuxna. Den upplevelse barnen får av kroppen är enligt Engström (1999) en grundläggande del av deras personlighets- och identitetsutveckling. ”Allt pekar på att arbetet med en allsidig rörelseträning för barn upp till puberteten bör stödjas och intensifieras.” (Folkhälsoinstitutet, 1996, s.91)
Att utföra rörelse i skolan är inte av godo enbart för den fysiska och motoriska utvecklingen, utan främjar dessutom den personlighetsmässiga utvecklingen. Med detta menas ”att eleverna ska kunna tillgodose sina grundläggande psykiska behov utan att det sker på någon annans bekostnad”. (Åhs i Engström & Redelius (red) 2002, s.252). Pedagogen bör ha en målsättning och ett förhållningssätt som är anpassat efter detta. Deras val av aktiviteter och undervisningsmetoder bör också sammanfalla med elevernas utvecklingsnivåer. När eleverna gör framsteg och ser sin egen förmåga på ett tillfredsställande sätt får de en positiv självkänsla. I valet av aktivitet är det enligt Åhs11
…framförallt den koordinativt färdighetsinriktade kroppsövningen (exempelvis klättring och redskapsgymnastik) som bör ha sin tyngdpunkt före puberteten, dvs. fr.o.m 6-årsåldern och upp till 12-13-årsåldern. Detta beror på den gynnsamma möjligheten att i dessa åldrar kunna lära sig koordinationskrävande rörelser och på så sätt utveckla en positiv syn på den egna förmågan.(s.253)
Psykiska behov
Rörelse är som sagt inte bara ett sätt att nå fysiskt välbefinnande, utan också ett medel för att tillfredsställa de primära psykiska behoven. Åhs menar att rörelse samtidigt ger möjligheter att öva upp olika goda egenskaper, exempelvis hjälpsamhet, rättvisekänsla, mod, uthållighet och respekt för andra. Lek och idrott ska ge barnet en chans att få sina grundläggande psykiska behov tillgodosedda. Det ska också ge tillfälle till träning av koordinationsförmåga och fysiska egenskaper. I undervisningen bör man ha en medveten pedagogisk filosofi för rörelsen och inte alltid låta barnen utföra de idrottsaktiviteter de sett sina idoler utföra på TV
9 Fil. dr. vid Lärarhögskolan i Stockholm
10 Fil dr, universitetslektor och studierektor
11 Adjunkt vid Mälardalens högskola
eller i övrigt tycker är roligt. ”Litet aktivitet är bättre än ingen alls och mer är ännu bättre”
(Raustorp, 2004, s.12) står det i den amerikanska consensus-rapporten The Surgeon Generals Report on Physical Activity and Health, 1996, där William Haskell12 säger att man redan efter 10 minuter ser positiva hälsovinster och att man därför kan ha flera korta perioder av aktivitet och det ändå ger ett bra resultat. I samma rapport slås det fast att det finns ett tydligt samband mellan en regelbunden fysisk aktivitet och en god psykisk hälsa. Den fysiska aktiviteten har en antidepressiv effekt och påverkar således både humör och självkänsla vilka bägge är viktiga faktorer när det gäller inlärning. Allt detta visar att rörelsen i skolan har betydelse för barnen och deras levnadsvanor.
Förankring i styrdokument
Detta avsnitt inleds med ett citat av förre utbildningsministern Thomas Östros angående det nya tillägget i läroplanen rörande fysisk aktivitet som kom 2003.
För att betona skolans ansvar att erbjuda daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen har regeringen infört ett tillägg i läroplanerna. Det är dock upp till varje skola att själv utifrån de lokala förutsättningarna hitta former för hur elever kan erbjudas någon form av fysisk aktivitet. Skolorna behöver stöd och idéer för hur de ska arbeta med att stimulera till ökad fysisk aktivitet, därför har regeringen inrättat ett nationellt centrum för främjande av fysisk aktivitet hos barn och ungdom. (NCFF:s informationsbroschyr, 2003)
Enligt tillägget ska elever erbjudas regelbunden fysisk aktivitet varje dag. Detta för att främja både deras hälsa och för att de ska ha lättare att koncentrera sig. Myndigheten för skolutveckling har fått i uppdrag att se till att tilläggen i Lpo 94 och Lpf 94 genomförs. I Lpo 94 är tillägget att ”hälso- och livsstilsfrågor skall uppmärksammas” och att ”skolan ska sträva efter att erbjuda alla elever daglig fysisk aktivitet inom ramen för hela skoldagen”. Det står dock ingenting om hur mycket tid per dag som ska avsättas för den fysiska aktiviteten, eller vad den ska bestå av. ”Myndigheten för skolutveckling hänvisar emellertid till en proposition där regeringen givit uttryck för att minst 30 minuter per dag kan vara ett riktmärke (prop.
2003/04, Budgetpropositionen för 2004)” (Slutrapporten från Myndigheten för skolutveckling, 2005). I denna proposition kan man också läsa att eftersom ”alla elever tillbringar en stor del av sin tid i skolan har den en viktig roll för elevers hälsa. Därför bör fysisk aktivitet naturligt finnas med i skolans vardag.” (ibid.)
1995 kom den nya läroplanen, Lpo 94, vilket innebar att man i skolan började med målrelaterade arbetssätt. Verksamheten styrs numer av vissa bestämda målsättningar som eleverna ska uppnå i år 5 och år 9. Idrottsämnet genomgick enligt Raustorp (2004), stora förändringar, fick en ny kursplan och ändrade namn till idrott och hälsa. Den nya kursplanen innebar att perspektivet försköts från ett prestations- och färdighetsinriktat arbetssätt som endast koncentrerade sig på nutiden, mot ett mer hälsoinriktat synsätt med inriktning mot framtiden.
På många skolor finns det inte praktiska möjligheter att genomföra allt man vill under lektionstid. En tydlig strategi för fortbildning och utveckling av skolan saknas enligt
Skolan måste ge eleverna praktiska erfarenheter av teoretisk kunskap och de praktiska ämnena måste bli mer teoretiskt reflekterande. Det ska finnas en balans mellan praktiska och teoretiska kunskapsformer. Genom att integrera teoretiska ämnen med uttrycksmedel som
12 Professor vid Stanfords universitet
sång, dans, rörelse, bild och drama skapas nya möjligheter till kommunikation och kunskapande. (Folkhälsoinstitutet 1996, s.69)
Skolan ansvarar för att varje elev ”har grundläggande kunskaper om förutsättningarna för en god hälsa samt har förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan och miljön” (Lpo 94, s.25) Både läroplanen och kursplanen i idrott och hälsa trycker på aktiviteter som ska utveckla barnen och ge ett bestående intresse för rörelse. Den undervisning som bedrivs i skolan ska enligt läroplanen ”anpassas till varje elevs förutsättningar och behov.” (s.20) Det innebär alltså att undervisningen aldrig kan utformas likadant för alla elever. I den nya kursplanen för idrott och hälsa är utlärandet av olika idrottsgrenar nedtonat till förmån för hälsoaspekten. Elevernas lärande ska präglas av lek och allsidig rörelseträning som dessutom stimulerar eleverna till att röra på sig även på fritiden. Barnen ska stimuleras till att inhämta kunskaper istället för som det var tidigare få förmedlat kunskaper till sig. ”Skapande arbete och lek är väsentliga delar i det aktiva lärandet. /…/ Särskilt under de tidiga skolåren har leken stor betydelse för att eleverna skall tillägna sig kunskaper.” (Lpo 94, s.21)
Idrott, friluftsliv och olika former av motion och rekreation har stor betydelse för hälsan.
Barn och ungdomar behöver därför utveckla kunskaper om hur kroppen fungerar och hur vanor, regelbunden fysisk aktivitet och friluftsliv förhåller sig till fysiskt och psykiskt välbefinnande. /…/ Ämnets kärna är idrott, lek och allsidiga rörelser utformade så att alla oavsett fysiska eller andra förutsättningar ska kunna delta, erhålla upplevelser och erfarenheter samt utvecklas på sina egna villkor./…/ Att utveckla allsidiga rörelseaktiviteter är centralt i ämnet och en allsidig rörelserepertoar kan lägga grund för en aktiv och hälsofrämjande livsstil. (Skolverket, sid.22)
Den nya timplanen innebar att antalet idrottstimmar minskades från 537 till 460 timmar sammanlagt för skolans nio år. Det finns däremot 470 extra timmar där eleverna frivilligt kan välja till fysisk aktivitet genom elevens val. (Folkhälsoinstitutet, 1996)
Bunkefloprojektet som presenteras i avsnittet ”Tidigare forskning” utförs på en skola som ligger under skolplanen för Malmö stad. Där står det att ”Hälsofrämjande, med fokus på hela människan, måste bedrivas aktivt. Lek/rörelse och idrott är viktiga delar av skolans verksamhet och skall ingå naturligt i den dagliga verksamheten.” I Malmö prioriteras också att ”Skolans miljö ska främja fysisk och psykosocial utveckling för såväl elever som personal.” (Malmö stads skolplan 2004)
I vår kommuns mål och visioner för Barn- och Grundskolan står det att ”barn och elever ska stimuleras att röra på sig och ges möjligheter att arbeta med alla sina sinnen”. I barn och grundskolenämndens skolplan för 2005-2007 står det att målet är ”att främja en god hälsa”
och uppdraget är ”att ge barn/elever kunskap om vad god hälsa innebär samt möjlighet till daglig fysisk aktivitet”.
Skolans roll
Alla barn växer och mognar olika snabbt och därför måste all fysisk, psykisk och social träning utgå från barnens utvecklingsnivå. Det är annars lätt att idrotten gynnar de som är tidigt utvecklade framför de sent utvecklade. Skolans idrottsundervisning kan enligt Engström inte tillgodose barnens behov av rörelse, och antalet obligatoriska idrottstimmar har dessutom skurits ner i och med införandet av den nya läroplanen. Han menar dessutom att andelen barn som ägnar sig åt spontanidrott på sin fritid har sjunkit. (Folkhälsoinstitutet, 1996)
Skolan fokuserar ofta på utlärning av kunskap och varvar det med raster och idrottslektioner.
Folkhälsoinstitutet (1996) menar att dessa arbetssätt ”måste ersättas med arbetsformer där elevernas behov av rörelse får en pedagogisk utformning även utanför ämnet idrott.” (s.70) Under uppväxtåren grundläggs många av våra vanor, och dessa vanor har, enligt Bremberg (2004), en avgörande betydelse för vår hälsa. Under uppväxtperioden tillbringar de flesta barn och ungdomar ca. 20 000 timmar i skolan, varför skolan har stora möjligheter till att kunna förändra folkhälsan till det bättre. Han menar dock att det inte finns så mycket vetenskapligt stöd för att hälsoundervisningen kan påverka elevernas hälsovanor på det sätt som den bedrivs idag. ”Skolan har utmärkta förutsättningar att påverka ungdomars hälsovanor – men det är oklart om den hälsoundervisning som bedrivs idag har någon sådan effekt.” (s.101)
Barnen ska tycka att undervisningen är lustfylld och de behöver känna att alla kan vara med.
Han menar att lärarna måste betona vikten av vardagsaktiviteternas betydelse för hälsan, och låta eleverna reflektera över sina attityder och värderingar då det gäller livsstilsfrågor.
Slutligen betonar han vikten av att skriva tydliga betygskriterier som betonar förståelse och förtrogenhet, hellre än fakta och färdighet, som den traditionella undervisningen gjort. Han menar att man i en framåtblickande utbildning måste lära sig hur man formar sin fysiska aktivitet på ett sätt som passar individen själv. (Raustorp, 2004)
Motion är enligt Bremberg (2004) något som tas upp på de schemalagda idrottstimmarna, men att det även diskuteras vid andra tillfällen inom skolan. Skolan har alltså en stor möjlighet att beröra frågor som har med hälsa att göra genom de flesta ämnen i skolan. Flera skolförsök visar enligt Bremberg att både kost- och motionsvanor går att förändra, men att det inte räcker med endast lektionsundervisning. De försök som visat sig framgångsrika har kombinerat klassrumsundervisningen med andra satsningar. I de framgångsrika försöken har man till exempel ökat elevernas möjligheter till motion på skoltid, och koncentrerat sig på att låta eleverna känna att det är roligt att motionera. Förändringar i miljön skedde också samtidigt som man genomförde lektionerna. Ett annat förslag som Bremberg tar upp är att samtidigt som lektionerna genomförs i skolan engagera hemmiljön genom att till exempel ge i uppgift att genomföra aktiviteter tillsammans med föräldrarna. Att kombinera hälsokontroller och undervisning är en metod som enligt honom visat sig ha positiv effekt på motionsvanorna.
Bremberg menar att den traditionella hälsoundervisningen ofta tenderar att bryta ner tron eleverna har på sig själva genom att betona vilka fel eleverna gör, istället för att bygga upp den. Han säger att aktiviteterna inte enbart behöver begränsas till eleverna utan att de gärna även får omfatta personalen. Vidare kan även samhället utanför skolan engageras i hälsoarbetet. Han menar att eleverna själva kan sätta upp mål för vad de vill uppnå för att sedan genomföra vad de har bestämt. De vuxnas uppgift blir här att stödja eleverna i detta.
Enligt Bremberg bör de vinster som kan verka som motivation för eleverna ligga nära i tiden för att minska risken för att misslyckas. Framtiden är för barn och ungdomar ganska diffus och bättre hälsa om 50 år känns knappast motiverande för en elev i grundskolan.
Raustorp (2004), menar att man kan främja en livslång fysisk aktivitet genom ett antal viktiga strategier. Han menar bland annat att det är viktigare att uppmuntra deltagande i fysisk aktivitet än att de är duktiga. Leken är bra eftersom den tillåter barnen att arbeta på en självvald intensitetsnivå, där de kan känna att de lyckas och därför gärna vill fortsätta. Det ska vara lagom utmanande aktiviteter för att undvika frustration hos eleverna. Det är också viktigt att diskutera värdet av den fysiska aktiviteten, så de förstår anledningen till den. Eleverna bör
även kunna vara med och påverka valet av aktiviteter. Enligt Ekblom13 (2000) finns det inte några generella regler när det gäller formen av fysisk aktivitet. Han menar att den traditionella skolgymnastiken med bollspel och betygsatta idrottsgrenar inte alltid fungerar för alla. Det finns alltid elever som är entusiastiska och som även på sin fritid utövar idrott av olika slag, och han anser att det är lätt att lärarna engagerar sig mer i dem än i dem som verkligen skulle behöva bli mer aktiva. Han säger att det i grund och botten handlar om vanor både bland unga och äldre och att det ibland kan vara svårt att inse att den bästa aktiviteten kanske redan finns i det dagliga livet. Olika människor kan aktivera sig på olika sätt, och vanliga, regelbundna saker som man gör kan också vara fysisk aktivitet. Ekblom säger att enkelhet är den viktigaste faktorn för att få det att fungera. Skolan har alltså betydelse för elevernas hälsa i ett livslångt perspektiv.
Skolans miljö
Under nio år är skolan barnens arbetsplats. Deras arbetsmiljö består dels av byggnaderna med alla de lokaler de innehåller och dels uterummet med skolgården, närområdet, lekplatsen och i bästa fall ett skogsområde. Miljön som eleverna vistas i borde planeras så att den inspirerar eleverna till samarbete, och den bör ge inspiration, arbetsglädje och rekreation. Skolgården bör ge möjligheter till mycket aktivitet, med lekplaner, hopphagar, basketkorgar, bollplank och på vintern snöhögar eller varför inte en skridskobana. Det viktiga är att barnen har möjlighet att sysselsätta sig med roliga aktiviteter. Håller barnen sig sysselsatta under rasterna får de inte enbart röra på sig, det förebygger samtidigt också aggressivitet och mobbning.
Korta pass av aktivitet varje dag kombinerat med en bra utemiljö bidrar enligt Nordlund, Rolander och Larsson (2001) till att barnen får en mer allsidig rörelsestimulans. Skolorna måste se till att de har en skolgårdsmiljö som gynnar barnens lekar, eftersom asfalterade ytor inte direkt uppmuntrar till rörelse och lek. För att barnen på ett så naturligt sätt som möjligt ska få en omväxlande och helhetsmässig träning ska man enligt Folkhälsoinstitutet (1996) låta dem vistas mycket i skog och mark. Tyvärr har denna rörelsefrihet begränsats avsevärt på många ställen, särskilt i städerna. Enligt Bremberg (2004) är det viktigt att barnen har möjlighet att vara fysiskt aktiva som en del av vardagen och att det finns säkra gång och cykelvägar så att barnen kan ta sig till sina olika dagliga aktiviteter för egen maskin.
Om barnen har tillgång till en spännande utemiljö under rasterna kan man förvänta sig att koncentrationsförmågan blir bättre och troligen också att barnen får mindre problem i form av värk. Leken, och därigenom de övriga färdigheterna, utvecklas mer om barnen får leka i vild natur och inte enbart på lekplatser som vuxna har ordnat. (ibid. s.58)
Aktiviteter i skolan
Enligt Myndigheten för skolutveckling (2005) är den mest förekommande aktiviteten som utförs i skolorna promenaden, där ett flertal skolor har börjat gå dit de ska istället för att använda andra transportmedel, såsom buss och bil. Föräldrarna har blivit uppmanade att inte ge barnen skjuts då det är gångavstånd. Anledningen till att de valt att promenera är att de anser att det är den bästa aktiviteten eftersom alla barn kan delta, och därigenom relativt snabbt får bättre ork och mer lust till fysisk aktivitet. Detta leder i sin tur till ett större självförtroende. Andra skolor har valt att klasslärare tillsammans med eleverna, går en promenad vid samma tid varje dag, detta menar de, gör att de får ett behov och blir en naturlig del av dagen. Lärarna anser att det är positivt eftersom lektionerna blir lugnare, att eleverna
13 Professor i fysiologi på Karolinska Institutet och Idrottshögskolan
mår bättre och har därigenom en högre närvaro. Barnen äter bättre och promenaderna ger lärarna och eleverna en möjlighet att lära känna varandra på ett helt annat sätt än i klassrummet. Lärarna anser att de ser de största effekterna bland de barn som rör sig lite och de som har övervikt. En annan variant av promenerandet är att varje elev eller varje klass mäter upp en runda och räknar sedan ut hur långt de har kommit till exempel i Sverige. Denna resa integreras i andra ämnen som geografi, historia, biologi, matematik eller i något tema.
Man kan också variera med att åka skidor eller jogga rundan. Att integrera ämnen i den fysiska aktiviteten gör att aktiviteterna upplevs lustfyllda av eleverna, och det är positivt för inlärningen. Ett annat lustfyllt sätt att få in den fysiska aktiviteten bland de yngre barnen är via leken. (Myndigheten för skolutveckling, 2005) Eftersom barn och ungdomar tillbringar en stor del av sin uppväxttid i skolan, och det är då deras liv och livsstil formas, är det av vikt att lära dem vilken betydelse en god hälsa och en sund livsstil har. I Bergendahls (2000/2001) studie kan man läsa att tillfrågade elevråd på 5 olika skolor i landet ansåg att man skulle införa långpromenader, där klassen tillsammans är ute och går en gång per vecka. De ansåg också att man kan integrera rörelse i de andra ämnena, som t.ex. bowling på matematiklektionerna, där man räknar resultat. Vidare tyckte de att det skulle finnas prova-på- dagar där de fick prova olika sporter för att på så sätt kanske hitta en sport som passade. Här kanske regeringens Handslag med idrottsrörelsen skulle kunna bidra. Handslaget är något där regeringen satsat pengar för att bl.a. stimulera ett samarbete mellan idrottsrörelsen och skolan.
Det viktigaste målet är att öppna dörrarna för fler vilket innebär att alla skall ha möjligheten att hitta den idrott eller fritidssysselsättning som passar just dem (Riksidrottsförbundet, 2005 e).
Många lärare uppfattar inte hälsoundervisning som en speciell arbetsuppgift, utan något som inte kräver någon speciell kompetens. Elevernas hälsa är en förutsättning för inlärningen, men många inom skolan saknar kunskap om barns utveckling och hälsofrågornas betydelse för deras utveckling (Folkhälsoinstitutet 1996). Skolan bör inte se den fysiska aktiviteten som ett eget ämne, på en bestämd tid, utan försöka göra den till en naturlig del av dagen under resten av elevernas liv. Om man lägger betoning på tiden finns det risk att den långsiktiga effekten uteblir. (Myndigheten för skolutveckling, 2005)
Många skolor har inte infört daglig fysisk aktivitet trots uppdraget i läroplanen från februari 2003. Nu har skolverket fått sin första anmälan om detta. När Lahti-Nordström, har frågat kommunerna om hur de arbetar med den fysiska aktiviteten i skolorna visar det sig att många skolor inte ens har uppmärksammat att det kommit ett sådant tillägg i läroplanen. Många skolor frågar sig var de ska finna tid för att göra detta och vilka som ska göra det. Hon menar att detta inte behöver ta vare sig tid eller kraft från annat skolarbete, utan tvärtom, genom att integrera den fysiska aktiviteten i andra ämnen som t.ex. glospromenader, tipspromenader med läxförhör, utomhus matematik etc. kan skolarbetet bli effektivare. Eftersom det finns stora vinster att göra genom den fysiska aktiviteten borde fler och fler skolor komma igång med detta. (Jacobsson i lärarnas nättidning, 2005)
Syfte
Syftet med vårt arbete är att undersöka och beskriva hur skolorna i en mindre kommun i Sverige arbetar för att öka elevers fysiska aktivitet.
• Hur är arbetet kring extra fysisk aktivitet organiserat?
• Kopplas teori till praktik?
• På vilket sätt uppmuntrar skolan till rörelse?
• På vilket sätt stöttas eleverna?
Metod
Vår metoddel börjar med en beskrivning av den metod vi har valt att använda oss av för att få information till vårt arbete. Därefter kommer en redogörelse om undersökningens
genomförande.
Informationsinhämtande metod
Vi har valt att göra en kvalitativ undersökning eftersom vårt syfte var att undersöka och beskriva på vilket sätt skolorna arbetar. För att få ut så mycket information som möjligt har vi valt att göra ostrukturerade intervjuer med låg standardisering. Att vi valde ostrukturerade frågor innebar att vi kunde ställa frågorna i den ordning som passade bäst vid varje specifikt tillfälle. När det gäller en kvalitativ undersökning anser vi att intervjuer passar bättre än enkäter och observationer, därför att den ger den intervjuade möjligheten att svara med egna ord samtidigt som den ger oss möjlighet att ställa följdfrågor. Detta är något som man inte kan ta del av på samma sätt i de andra undersökningsmetoderna. Intervjuer ger enligt Trost (1993) sammansatta, uttömmande och innehållsrika svar.
Kvantitativ och kvalitativ metod
Genom en kvalitativ undersökning kan vi ”förstå människors sätt att resonera eller reagera, eller av att särskilja eller urskilja varierande handlingsmönster” (Trost, 1997, s. 15) till skillnad från en kvantitativ undersökning som används för att ange frekvenser eller antal (ibid.). Valet mellan ett kvalitativt och ett kvantitativt tillvägagångssätt är beroende av syftet, vilket är avgörande för hur informationen bearbetas och analyseras. (Patel & Davidson, 2003). Vid kvalitativa intervjuer finns inget frågeformulär med i förväg bestämda frågor eftersom man i möjligaste mån ska låta den intervjuade styra samtalet. Trost (1997) anser att man ska ha en kort lista med frågeområden i stället för ett frågeformulär. Dessa frågeområden ska ligga till grund för samtalet.
Standardisering och strukturering
Det är också viktigt att tänka på vilken grad av standardisering man vill ha. Med standardisering menar man att alla intervjupersoner får samma frågor och att intervjun utförs på samma sätt med alla i urvalsgruppen. Alltså kan standardisering ses som avsaknad av variation (Trost, 2001). Låg grad av standardisering innebär att man t.ex. tar frågorna i den ordningsföljd som passar den intervjuade, följdfrågorna formas efter tidigare svar.
Variationsmöjligheterna är stora vid låg standardisering (Trost, 1997). Vid utformningen av intervjun måste man som intervjuare fundera på vilket svarsutrymme intervjupersonen ska ges, vilket kan styras av hur intervjun utformas. Antingen kan intervjun vara strukturerad eller ostrukturerad. Patel och Davidson (1994) menar att en helt strukturerad intervju innebär att intervjupersonen ges ett mycket litet utrymme att svara inom och man kan på så sätt förutsäga vilka svarsalternativ som är möjliga. Är intervjun däremot ostrukturerad lämnar frågorna maximalt utrymme för intervjupersonen att svara inom. Även frågorna och svarsalternativen
har del i styrandet av svarsutrymmet. Används fasta svarsalternativ är frågorna helt strukturerade. Används däremot öppna frågor är graden av struktur beroende av hur frågan är formulerad. Under intervjun ska intervjusvaren registreras och detta kan göras på två sätt.
Antingen registreras de genom att en ljudinspelning görs på t.ex. kassettband eller genom att anteckningar förs under intervjun (ibid.).
Urval och genomförande
Vi har genomfört vår undersökning i samtliga år 1 – 6 skolor i en mindre kommun i Sverige.
Antalet skolor uppgick till 12 stycken. Denna kommun består av ett litet samhälle med många byar runtikring. Det finns många möjligheter till vardagsmotion i form av elljusspår, fotbollsplaner, skridskobanor, golfbana och många aktiva idrottsföreningar. Däremot finns det inte mer än ett gym, en simhall, en ishall och få möjligheter till ridning. Vi har intervjuat en pedagog på varje skola för att ta reda på hur de arbetar med den fysiska aktiviteten. Vi har använt oss av en intervjuguide (bilaga 1) med frågeområden som har legat till grund för intervjun som skett i samtalsform. Intervjupersonerna fick själva berätta om hur de arbetar, och vi följde upp med följdfrågor om det var något vi inte fått svar på. Vi har skriftligt registrerat svaren under intervjuns gång. Det har varit fördelaktigt att vara två vid intervjutillfällena, där den ena intervjuat och den andra fört fortlöpande anteckningar. I direkt anslutning till intervjun har vi diskuterat och antecknat sådant som hänt under intervjun samt gjort preliminära tolkningar. Efter det har vi gemensamt satt oss ned och renskrivit intervjun.
På någon skola var vi tvungna att genomföra intervjun via telefon eftersom det inte passade med ett besök. När man ska utföra en intervju finns det enligt Svenning (2003) inte några speciella regler för hur urvalet ska ske. Vi har valt att intervjua någon ansvarig för den fysiska aktiviteten på varje skola och i avsaknad av sådan, annan tillgänglig pedagog.
Analys och tolkning
Vi har använt oss av en kvalitativ undersökning och därför har vi analyserat och bearbetat vårt material enligt Kvale (1997). För att få ihop intervjutexten till kortare och precisare svar har vi först använt oss av meningskoncentrering. Sedan har vi meningskategoriserat vilket är en väl beprövad metod för att kunna reducera en stor text och få struktur över materialet (ibid.).
Vi läste igenom intervjusvaren flera gånger för att hitta likheter och olikheter. Utifrån den analysen vi gjorde kom vi fram till tre kategorier efter hur deras arbete med den extra fysiska aktiviteten utförs. Sedan har vi analyserat varför skolorna hamnat i den kategori som de gjort, likheter och skillnader inom kategorin och också likheter och skillnader mellan kategorierna, detta enligt Svennings (2003) olikhets- och samstämmighets metod. Efter en djupare granskning fick några av skolorna flytta till en annan kategori där vi ansåg att de hörde hemma.
Resultat
Vi har valt att kategorisera skolorna i tre olika kategorier som vi kallar för kategori 1, kategori 2 och kategori 3. Kategori 1 är den grupp som arbetar aktivt och flitigt med den extra fysiska aktiviteten, kategori 3 jobbar lite och kategori 2 jobbar någonstans mittemellan och har påbörjat arbetet med rörelse. Här nedan presenterar vi kategorierna var för sig samt beskriver
varför dessa hamnat i denna kategori. Efter det jämför vi kategorierna efter de frågeområden vi hade.
Kategori 1 – Aktiv rörelse
Skolorna i den här kategorin har hamnat här eftersom de är flitiga i arbetet med den fysiska aktiviteten, och har någon form av fysisk aktivitet utöver rasterna varje dag. Två av fyra skolor som hamnat i den här gruppen har över hundra elever. Gemensamt för skolorna i denna kategori är att de har en intresserad och engagerad personal samt en utemiljö som inspirerar till rörelse. Endast en av skolorna har speciellt ansvarig personal för den extra fysiska aktiviteten, vilket tyder på att det inte behöver vara ett måste för att arbetet skall fungera bra.
Majoriteten av dessa skolor har nedskrivna mål och tyckte också att man vidare kan utveckla verksamheten kring detta, vilket visar att man har just intresserad och engagerad personal. En skola har daglig integrering av rörelse i andra ämnen, och en annan gör det några gånger per vecka. Detta är bra ur den pedagogiska synvinkeln då forskning visar på vinster med ökad koncentration när rörelse blir till en naturlig del av skoldagen. Övriga skolor i denna kategori ansåg sig integrera för sällan men hade det i åtanke och detta var ett av de utvecklingsbara områdena. Hälften av skolorna har schemalagt den fysiska aktiviteten och samma antal av skolorna lät eleverna delta i planeringen av den. Eleverna på skolorna är enligt pedagogerna positivt inställda till den fysiska aktiviteten. Majoriteten av skolorna anser sig individanpassa undervisningen då de ger eleverna möjligheten att välja mellan två olika aktiviteter. Hälften av skolorna engagerar föräldrarna vid de tillfällen man har friluftsdagar och utflykter och samtliga skolor har på föräldramöten diskuterat vikten av den fysiska aktiviteten. Endast en av skolorna i kategorin har fått kompetensutveckling inom området. En skola i den här kategorin har pausgympa så fort eleverna ser ut att behöva det och har dessutom promenader. En annan skola leker varje dag i slutet av dagen, och de övriga promenerar, alternativt leker de dagar de inte har idrott. Promenaderna var bland annat organiserade så att de hade mätt upp en viss sträcka som de gick och sedan räknade ut hur långt de hade kommit i Sverige.
Kategori 2 – Påbörjad rörelse
I den här kategorin har två av tre skolor över hundra elever. Skolorna som hamnat i den här kategorin jobbar till viss del med den fysiska aktiviteten, men har fortfarande en del att jobba med. Av personalen i kategori 2 får vi intrycket av att de inte är lika intresserade och engagerade av den fysiska aktiviteten som personalen i kategori 1. Även i denna grupp har endast en av skolorna en huvudansvarig och endast en skola har nedskrivna mål. Övervägande av skolorna i denna kategori anser att verksamheten inte behöver utvecklas, något som kan ses som tråkigt då man i skolvärlden alltid bör sträva mot vidareutveckling, dessutom har de en hel del att utveckla. Flertalet av kategorins skolor är positiva till sina utemiljöer och anser att de stimulerar till rörelse, vilket vi också sett då vi besökt skolorna. På samtliga skolor uppges eleverna tycka om den fysiska aktiviteten. Individanpassning är något som inte förekommer och endast en av skolorna integrerar ofta rörelsen i den vanliga undervisningen.
Däremot har en av skolorna schemalagda tider för fysisk aktivitet där eleverna också får vara med och planera undervisningen. Anledningen att denna skola trots det hamnar i kategori 2 istället för 1 är att de utför aktiviteterna endast en gång i veckan, då på den schemalagda tiden.
Aktiviteterna består till största del av vanliga promenader.
Kategori 3 – Regressiv rörelse
I den här kategorin är det tre av fem skolor som har över hundra elever. Skolorna i den här kategorin har hamnat här för att de jobbar väldigt lite med den fysiska aktiviteten. I denna kategori finns det inga nedskrivna mål och eleverna får inte delta i planeringen av den ringa fysiska aktivitet som förekommer. Att det inte finns några nedskrivna mål hade väl i och för sig inte behövt vara avgörande för att skolorna hamnar i denna kategori, men då lärarna inte visar särskilt stort engagemang och intresse blir så fallet. Majoriteten av skolorna har ingen som ansvarar för denna verksamhet och endast en påstår sig ha individanpassning, genom att eleverna erbjuds att välja mellan två alternativ av aktivitet. Flertalet av skolorna integrerar rörelsen i undervisningen men dessa gör det sällan. Föräldrarna engageras, men endast en skola gör det på annat sätt än vid föräldramöten. Nästan hälften i kategorin anser sig inte ha tillräckligt inspirerande utemiljö, eftersom de anser sig sakna lekutrustning i förhållande till antal elever. En av skolorna anser sig inte behöva utveckla arbetet kring den extra fysiska aktiviteten, då denna inte behövs eftersom eleverna rör sig nog mycket på fritiden. Fritiden har dock ringa betydelse då det gäller de pedagogiska fördelarna med den fysiska aktiviteten.
Övriga skolor anser sig kunna utveckla arbetet vilket måste ses som positivt i denna kategori.
Negativt är dock att det utvecklingsområde som de flitigast diskuterar är den materiella utvecklingen av skolgården och inte det alternativ som innebär att väva in mer rörelse i undervisningen. Alla pedagoger i kategorin påstår att samtliga elever tycker om den fysiska aktiviteten, och aktiviteterna består endast av en promenad i veckan.
Jämförelse av kategorier
Här tittar vi på speciella aspekter i varje kategori som vi jämför med varandra och har även lagt till egna åsikter.
Organisationen kring den fysiska aktiviteten
Om vi jämför de olika kategorierna kan vi se att skolornas storlek inte har någon betydelse för arbetet med den fysiska aktiviteten, eftersom både stora och små skolor finns representerade i samtliga kategorier. Att det finns nedtecknade mål kan ha viss betydelse för hur väl arbetet utförs, men är inte avgörande då inte alla i kategori 1 har nedskrivna mål. Personalens engagemang och intresse verkar ha den största betydelsen för ett lyckat arbete kring den fysiska aktiviteten, eftersom skolor som saknar mål, men har engagerad personal oftast lyckas bra i sitt arbete. Skolorna i kategori 3 har varken det ena eller det andra vilket kan vara en bidragande orsak till att de hamnat just där. Att ha en speciellt ansvarig verkar inte ha någon större betydelse för hur verksamheten bedrivs och fungerar. Däremot hamnar majoriteten av skolorna med ansvariga i kategori 3, vilket kan bero på att inte all personal känner sig delaktig utan litar på att den ansvarige skall sköta det hela. Då det gäller att vidareutveckla verksamheten anser kategori 1 att verksamheten alltid kan utvecklas, vilket kan vara en bidragande orsak till att det på de skolorna fungerar så bra. I kategori 2 däremot anser sig endast en av skolorna kunna utveckla verksamheten på något sätt. Denna attityd hos pedagogerna, att verksamheten inte behöver utvecklas kan vara orsaken till att verksamheten inte blir bättre än den är. Alla skolor utom en i kategori 3 däremot anser sig kunna utveckla verksamheten vidare, vilket tyder på att dessa är medvetna om att verksamheten inte är så bra som den skulle kunna vara.
