• No results found

En saga om flickor till häst

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "En saga om flickor till häst"

Copied!
44
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Uppsala Universitet

Inst. för idé- och lärdomshistoria C-uppsats Vt 08

Linnea Tillema

Handledare: Frans Lundgren

En saga om flickor till häst

Hur hästflickeidentiteten konstrueras i ungdomsromaner

1926-1955

Linnea Tillema

Denna uppsats visar hur hästflickeidentiteten konstrueras i relation till rådande könsnormer, genom ungdomsromaner åren 1926-1955. Jag argumenterar för att flickan till häst i de tidiga böckerna framställs som avvikande, och tillskrivs egenskaper som är oförenliga med en traditionell, idealtypisk syn på hur flickor bör vara och agera. I dessa representationer används hästen av

(2)

1

Innehåll

Inledning………...2

Utgångspunkter, syfte, frågeställning………2

Material, avgränsningar………..4

Tidigare forskning………..6

I. Om ovanliga flickors protest med häst………..11

Om ovanliga flickor till häst………. 11

Hästen- de ovanliga flickornas redskap………...13

Om de ridande flickornas försvar. Hästen – en förklaring och en möjlighet…………...15

Förmildrande omständigheter………17

II. Fortsatt protest ifrån flickorna till häst. ……….19

Alltjämt ovanliga flickor till häst………...19

Hästen – fortfarande ett kraftfullt redskap……….21

Flickorna till häst försvaras………22

Om den nya kärleken till hästen……….24

III. Om vanliga flickors kärlek till häst………..27

En vanlig flicka till häst………. 27

Om hängivna flickor till häst………..28

Om hästflickans förtjänster……….29

Sammanfattande diskussion……….32

Resultat………... 32

(3)

2

Vad hände med ”vildkatten” till häst?...35

Inledning

”Praktiskt taget varenda bok här handlar om hästar, sade han. Det är fullkomligt vanvettigt vilken mani ungar, särskilt flickor, har när det gäller hästar.”1

Så uttrycker en trött bokhandlare sitt förtret över den stora plats som ”hästböckerna” upptar i hans trånga butik. Citatet är hämtat ur ungdomsromanen En ponny åt Penny, som utgavs år 1952. Mannens klagan avslöjar att ett alldeles särskilt fenomen för honom nu blivit välbekant: Hästflickorna har gjort sitt intåg i den lilla affären. De törstar efter böcker - böcker om hästar. Dessa flickors ”fullkomligt vanvettiga mani” när det gäller hästar är något som för honom sannerligen blivit ett påtagligt fenomen.

Hästflickan, ja. Vem är hon? Vad är hon? En naturlig företeelse? En självklar del av vår tankevärld? Som alltid funnits där? En identitet som de flesta flickor har och har haft att förhålla sig till på något sätt? Det är under alla omständigheter en företeelse som väcker frågor. Tar man i beaktande att ridning och hästsport under hela 1900-talets första hälft i första hand hade sysselsatt militärer, och att all hästverksamhet förknippades med statusfylld manlighet, så kan det till exempel förefalla märkligt att hästflickorna tycks ha varit vanliga redan kring förra seklets mitt.2Är det verkligen möjligt att uniformsklädda karlar utan vidare kan ha accepterat småflickornas inmarsch i stallar och maneger? Och hur kan samhället i övrigt ha sett på de flickor som red? Betedde de sig opassande eller föredömligt? Manligt eller kvinnligt? Det verkar som om inga historiska studier hittills har behandlat hur hästflickeidentiteten tog form, och förhoppningsvis ska några aspekter av detta fenomen kunna klarläggas i denna uppsats.

Utgångspunkter, syfte, frågeställning

Den här uppsatsen har sin grund i fyra viktiga utgångspunkter. Den första är att ”hästflickan” kan betraktas som en socialt konstruerad identitet, och inte som en naturgiven social figur. Att hon existerar och att hon ser ut så som hon gör, har därmed en historisk förklaring. Det övergripande

1

A. Stephen Tring (pseud. för Laurence Walter Meynell), En ponny åt Penny, (Stockholm, 1952), s 35.

2

(4)

3

syftet med denna undersökning är att ta reda på hur denna hästflickeidentitet har konstruerats. En andra utgångspunkt är att alla kulturella uttryck kan sägas medverka i konstruktionen av identiteter. I denna uppsats undersöks därför på vilket sätt representationer av ”flickor till häst” kan ha bidragit till att konstituera hästflickeidentiteten. Ett tredje antagande är att det genom dessa representationer är möjligt att märka ungefär när hästflickan kan sägas ha blivit en till synes självklar och naturlig flickidentitet. Kriterierna för detta har ansetts vara följande: 1) Det är tydligt att hästflickan varken behöver förklaras eller försvaras. 2) Man kan genom representationen av henne förstå att hon utgör en del av ett hästflickekollektiv, och att varken hon själv eller andra betraktar henne som annorlunda eller avvikande på grund av hennes hästintresse. En fjärde och sista utgångspunkt här, är att all identitetsformering sker i relation till såväl de möjligheter som potentiellt kan knytas till en identitet, som till de eventuella restriktioner den kan tänkas utsättas för. Innan en identitet börjat betraktas som självklar, så är det troligt att den såväl ifrågasätts som försvaras. Hur man argumenterat för eller emot ett visst fenomen, innan dess plats blivit säkrad, kan förmodas påverka hur det sedan ser ut. För att kunna säga något om det hästflickefenomen, som runt 1950-talet tycks ha betraktats som något vanligt och naturligt; måste vi därför ta reda på vad som skedde innan så var fallet.

Mer preciserat så kan syftet med denna uppsats sägas vara, att utgående från representationer av flickor till häst, som återfinns i ungdomsromaner under decennierna fram till 1950-talet3, undersöka hur denna flickidentitet har konstruerats i relation till rådande uppfattningar om könsnormer. Eftersom detta är en identitetskonstruktion för flickor, så har nämligen samhälliga normer kring kön förmodats vara av särskild betydelse för hur denna identitet formats. Genom framställningen av dessa flickor till häst borde det vara möjligt att avgöra vilka aspekter, om sådana finns, av deras beteende som rimmade väl med rådande förväntningar kring kön; och vilka ageranden hos dessa som eventuellt kan ha utmanat sådana könsnormer.

I de tidiga representationerna av flickor till häst, där företeelsen ännu inte har blivit självklar, borde man kunna spåra vilken eventuell potential som knyts till fenomenet, samt huruvida det stöter på något motstånd. Genom denna kunskap torde man också kunna säga något om den hästflicka som senare framträder som naturlig och självklar. På så sätt är det alltså troligt att man kan komma åt vilken betydelse som vid det laget knyts till henne, det vill säga vilken mening hon bär på.4

Kriteriet för vad som här kan betraktas som en ”flicka till häst”, har ansetts vara det, att hästen

3

Motivering för valet av undersökningsperiod - se sidan 5.

4

(5)

4

spelar en central roll vid beskrivningen av flickans person.5 Detta gör att framställningen av flickan ständigt bör förstås som representationen av en ”flicka till häst”, även i situationer som inte direkt relateras till hästar och hästliv. Hästens centrala roll vad gäller beskrivningen av flickans person, gör det även angeläget att mer precist försöka ringa in vilken funktion den fyller i de olika framställningarna.

De huvudsakliga frågor, som denna uppsats avser besvara är följande:

1. Hur framställs flickor till häst? Förändras framställningarna över tid? På vilket sätt? 2. Vilken funktion fyller hästen i dessa framställningar?

3. Vilket eventuellt motstånd möter detta fenomen, i förhållande till könsnormer? Om ett motstånd förekommer, försvaras i så fall fenomenet? Hur?

Utgående från svaren på dessa frågor, borde man även kunna diskutera potentiella orsaker till att dessa flickor till häst skildras så som de gör under perioden.

Material och avgränsningar

Materialvalet för denna undersökning har skett i enlighet med tre principer. En första, ganska självklar sådan, var att materialet skulle beröra hästar och ridning - vill man komma åt hästflickan tycks det rimligt att söka sig till hästsfären. För det andra skulle det undersökta materialet vara av ett sådant slag, som vänder sig till en ung publik. I en text som riktar sig till vuxna är mycket vad gäller normer och värderingar outtalade och förutfattade. Ett material som vänder sig till unga däremot, har ofta en fostrande karaktär, vilket gör att värderingar och föreställningar kring till exempel kön kan förmodas vara mer lättåtkomliga.6 Den tredje principen var att materialet skulle handla om en flicka eller om flickor. Undersökningen avser beskriva hur en flickidentitet konstruerats och därmed förefaller det ofrånkomligt att undersöka ett material där just flickors egenskaper och identitet aktualiseras; ett material som reflekterar över vad det innebär att vara en flicka; och i detta sammanhang än mer specifikt - ett material som reflekterar kring vad det innebär att vara en flicka till häst.

De två första principerna togs i beaktande genom en sökning på sådana ord som kunde relateras

5

Detta grundar sig framförallt på tre saker: 1) Bokens titel indikerar hästens centrala roll, 2) flickan avbildas tillsammans med hästen, 3) hästen nämns tidigt vad gäller presentationen av henne.

6

(6)

5

till hästar i kategorin ”Barn- och ungdomslitteratur” i LIBRIS bibliotekskatalog.7

En sådan sökning gjordes, vilket gav ett material som såväl vände sig till unga som handlade om hästar. En preliminär periodindelning sattes mellan åren 1910-1965.8 Därefter började en utsållningsprocess i enlighet med den tredje principen. Huruvida en bok handlar om pojkar eller flickor har, där osäkerhet förelegat, avgjorts genom att boken beställts fram. Urvalet av böcker för denna undersökning har skett metodiskt. Under kategorin ”Barn- och ungdomslitteratur” har jag tittat på alla titlar som en sökning på hästrelaterade ord gett, såvida de funnits inom ramen för den preliminära periodavgränsningen. Då böcker som hade en flickas namn i titeln hittades, så utökades sökningen, genom att flicknamnen, men även författarnamnen, också tjänade som sökord. Med dessa kriterier gav sökningen följande resultat: Från 1920-talet hittades två böcker, från 1930-talet tre böcker, från 1940-talet tre böcker, och från 1950-55 tre böcker. Därefter märks en förändring. Under åren 1956-1959 ges plötsligt femton böcker ut, som uppfyller ovanstående kriterier.9 Detta sökresultat har fått styra mitt val av undersökningsperiod. På grund av att den tidigaste bok som hittats är från år 1926, utgör detta startpunkten för den här undersökta perioden. Eftersom man, från och med år 1956, ser en markant ökning vad gäller den typen av böcker, så har detta fått sätta slutet för perioden. Den ökning av sådana boktitlar som vi ser från 1956 och framåt, indikerar att flickorna till häst vid det laget inte längre är något särskilt ovanligt fenomen. Som redan konstaterats i syftespreciseringen, så avser denna uppsats i första hand behandla det som skedde innan hästflickan börjat betraktas som en självklar och naturlig flickidentitet.

Med detta sagt, så kan kriterierna för urvalet bland dessa böcker sammanfattas på följande sätt: 1) Boken är skriven på, eller har översatts till svenska och getts ut inom ramen för den avgränsade perioden. 2) Boken vänder sig i huvudsak till en ung publik. 3) Boken handlar om en ung flicka/ flickor. 4) Flickans relation till hästar är central vad gäller beskrivningen av hennes person.

Materialet för denna undersökning motsvarar alltså alla titlar från denna period, sedan ovanstående kriterier tagits i beaktande.10 Mitt primärmaterial består därmed av följande böcker:

Meyn, Niels, Cowboy-Kitty, (1926) Meyn, Niels, Cowboyprinsessan, (1927) Bolinder, Ester, Cowboy-flickan, (1933)

7Somliga av LIBRIS kataloger är ofullständiga. Detta gäller dock inte kategorin ”Barn- och ungdomslitteratur”, eftersom

denna levereras direkt av Svenska barnboksinstitutet, och därmed motsvarar ELSAS innehåll. Exempel på sökord jag använt är: häst*, rid*, ponny*, sto*, hingst*, föl*, sadel* osv.

8

Detta beslut grundade sig på att jag vid det här laget redan hade gjort mig bekant med äldre material rörande hästar och ridning, och därför fann det sannolikt att hitta vad jag sökte inom en sådan preliminär periodavgränsnings ramar.

9

Se bilaga.

10

(7)

6

Bagnold, Enid, En flicka till häst, (1936) Hess, Fjeril, Brenda rider västerut, (1938) Tempski, Armine von, Pams paradis, (1944) Cullborg, Majken, Barbacka, (1945)

Almqvist, Anna-Lisa, En flicka i sadeln, (1947) Tring, Stephen, En ponny åt Penny, (1952)

Almqvist, Anna-Lisa, Vi rider mot lyckan: berättelse för flickor, (1954) Ferguson, Ruby Jill i sadeln, (1955)

Tidigare forskning

På senare år har flickors hästintresse och stallaktiviteter uppmärksammats i forskning från flera håll. Som exempel på detta kan nämnas Lena Forsbergs licentiatuppsats i pedagogik, Att utveckla

handlingskraft,11 vilken behandlar flickors identitetsskapande processer i stallmiljön, och dess effekter vad gäller flickors utveckling. I en studie från institutionen i socialt arbete vid Göteborgs Universitet visar Annika Egels på stallets och hästvärldens betydelsefulla roll vad gäller flickors mognad.12 Även från sociologiskt och socialpsykologiskt håll har stallmiljöns betydelse för unga flickors identitetsskapande uppmärksammats.13 Psykolog Sven Forsling belyser i sin rapport Flickan

och hästen14 hur hästaktiviteter är att betrakta som en väl fungerande behandlingsmetod vad gäller flickor med psykiska problem. Ämnet är något som intresserar också utanför forskningssammanhang; Moa Matthis, Anne Hedéns och Ulrika Milles essäsamling Över alla hinder kan sägas närma sig hästflickefenomenet med en feministisk ansats, och ur ett mer existentiellt perspektiv.15 Gemensamt för de exempel på studier kring flickor och hästar som här nämnts, är att samtliga undersöker en hästflicka som redan existerar. Man problematiserar alltså inte frågan kring hennes tillblivelse; hur denna flickidentitet har konstruerats, så som denna uppsats avser göra.

Att det inte tycks finnas någon historisk forskning kring just hästflickeidentiteten, innebär dock inte att denna studie inte kan passas in i ett vidare historiskt forskningssammanhang. På senare år har en uppsjö av undersökningar ägnats åt hur olika flickidentiteter konstruerats. Sådan forskning tar ofta sin utgångspunkt i material av populärkulturellt slag. Ett exempel på detta ses i Penny Tinklers bok

11 Lena Forsberg, Att utveckla handlingskraft: Om flickors identitetsskapande processer i stallet, (Luleå, 2007).

12 Annika Egels, ”Unga kvinnors utveckling i stallet och på hästryggen: En studie om ridsportens betydelse för unga

kvinnor”(Göteborg, 2007).

13

Se till exempel: Nina Nikku, ”Stallkulturen som arena för flickors identitetsskapande”, ISSN 0038-0342; Uppsala, 2005); H. Good, ”Upplevelser av att vara hästflicka – en socialpsykologisk studie av hästflickors identiteter”, (Uppsala, 2005).

14 Forsling, Sven, Flickan och hästen, (Stockholm, 2001).

15

(8)

7

Constructing girlhood, vilken visar hur ”flickighet” representerades i populära tidsskrifter för flickor

i England mellan åren 1920-1950.16 I likhet med Tinklers studie, så grundar sig denna undersökning på en socialkonstruktivistisk utgångspunkt om att all kulturproduktion, det vill säga alla former av meningsbärande uttryck, skall betraktas som en del av själva verklighetskonstitueringen; inte som en effekt av någon annan, så kallad överordnad faktor (till exempel ekonomiska förhållanden). De skall alltså inte betraktas som ett resultat av, eller en reflektion av någon ”yttre verklighet”, utan som något som medverkar i formandet av den sociala världen.17 Detta gör att böckerna för denna undersökning anses vara en del av själva hästflickeidentitetens konstruerande; inte ett resultat av den. Den här undersökningen avser inte uppehålla sig vid hur dessa böckers läsare påverkades av dem eller vilka reaktioner dessa skildringar av flickor till häst mötte; ett sådant studium skulle kräva ett annat slags förfarande. Fokus i denna uppsats vilar istället på de skönlitterära berättelserna i sig och de värderingar som dessa förmedlar till en implicit läsare. Ansatsen är diskursanalytisk;18här utforskas nämligen hur den mening, eller den kunskap, som dessa böcker producerar kan relateras till makt - hur dessa böcker kan sägas reglera beteenden och hur de medverkar till att forma och konstruera identiteter. 19 Läsaren betraktas i detta fall inte som passiv,20utan som en aktör, vilken själv bidrar till att upprätthålla, alternativt förändra en viss maktordning, genom att antingen bejaka eller förkasta den.21 Makt måste förstås som en relation; inte som ett förtryck i riktning uppifrån och neråt.22 Begreppet makt är här starkt relaterat till själva meningsproduktionen. Vad som är meningsfullt och rimligt att säga under en viss period, är avhängigt vilka gränser som en diskurs dragit upp. Dessa gränser avgör vad som där och då kan hållas för rimligt; vad som anses vara kunskap, sanning och av betydelse att uttala.23

Antalet diskurser som representationen av flickor till häst kan tänkas tangera är oändligt. Vissa är dock av större betydelse än andra, vilket märks av framställningen. Hur flickorna till häst skildras kan alltså förväntas vara avhängigt vilken diskurs det där och då anses viktigast att relatera till. Men

16

Penny Tinkler, Constructing girlhood: Popular Magazines for Girls Growing Up in England, 1920-1950, (London, 1995).

17

Stuart Hall, Representation: Cultural Representations and Signifying Practices, (London, 1997), s 6.

18Min användning av ordet ”diskurs” sker här i enlighet med Halls definition av begreppet: ”Discourses are ways of

referring to or constructing knowledge about a particular topic or practise: a cluster (or formation) of ideas, images, and practices, which provide ways of talking about, forms of knowledge and conduct associated with, a particular topic, social activity or institutional site in society.”, Hall, s 6.

19

Ibid; Sara Mills, Discourse (1997), (London, 2004), s 17.

20

”Makt” bör i detta sammanhang inte sammanblandas med en ideologikritisk förståelse av begreppet, som bygger på att representationen av flickan till häst förutsätts ha oinskränkta möjligheter då det handlar om att forma sin läsare. Jämför med resonemang i Birgitta Theanders bok Älskad och förnekad: Flickboken i Sverige 1945-65 (Göteborg, 2006), s 28.

(9)

8

diskurser står i ständig interaktion med varandra, vilket gör att alla maktordningar hela tiden riskerar att utmanas. Därför förmodas representationerna av flickor till häst också förändras, ifall det plötsligt skulle bli viktigare att framställa dessa i enlighet med någon annan diskurs.24Denna uppsats avser inte slå fast orsaker till varför vissa diskurser är mäktigare än andra vid olika tillfällen och varför maktskiften dessa emellan äger rum; men den kan i alla fall försöka belysa hur sådana maktförhållanden kommer till synes i representationen av ”flickor till häst”. I denna undersökning har tre olika diskurser, och samspelet dem emellan, förmodats vara viktigare än andra vad gäller framställningen av ”flickor till häst”.

Det är rimligt att anta att representationen av flickor till häst måste ha relaterats till vad själva hästen och hästkulturen under den här perioden associerades med. Här bör en specifik diskurs uppmärksammas - diskursen som handlar om ”den manliga hästvärlden”. Vid tiden för denna undersöknings periodstart, så betraktades nämligen ridsporten, och övrig verksamhet förbunden med hästar, i allra högsta grad som något manligt25 - en föreställning som höll i sig, om än med avtagande kraft, under seklets första hälft.26 Hästsport och det moderna bruket av hästar hade sitt ursprung i tre manliga miljöer: armén, jord- och skogsbruket samt skjutsväsendet. Särskilt galopp- och ridsport var männens domän, och den militära hästmiljön var en värld som i princip var sluten för kvinnor; inom vilken en maskulinitetskultur frodades.27 Ridning hade, liksom de flesta andra moderna sportgrenar som vuxit fram under 1800-talet, konstruerats som en symbol för stereotyp maskulinitet. Generella kännetecken beträffande ”den manliga sportutövaren” ansågs vara aggressivitet, tävlingslust, individualism, mod, dominans, styrka och självsäkerhet.28Kvinnor hade till en början mycket sällan deltagit i sportaktiviteter, då det ansågs okvinnligt. Från medicinskt håll hade man yrkat på att kvinnor skulle undvika att överanstränga sig; motion innebar för dem en hälsorisk.29 Ridning sades till exempel kunna skada skelettet och därmed också reproduktionsförmågan.30 Somliga menade å andra sidan att just fertiliteten kunde gynnas av ett visst motionerande, vilket resulterade i att vissa sportgrenar med tiden blev tillåtna också för kvinnor.31 Gemensamt för dessa var att de konstruerades i enlighet med tidens föreställningar kring idealtypisk kvinnlighet; sportutövandet karaktäriserades av skönhet, uttrycksfullhet, passivitet, underordning och ödmjukhet.32 Vid tiden för

24 Mills, s 44. 25 Greiff; Hedenborg, s 143. 26

Ibid, till exempel s 147 ff.

27

Ibid, s 143.

28

Nathalie Koivula, Gender in sport, (Stockholm, 1999), s 17 f; Ibid, s 4; Ibid s 25 f.

(10)

9

denna undersöknings periodstart, så lät sig sådana kännetecken inte alls förenas med synen på ridsport, där det riskfyllda, makten, styrkan, farten och självhävdelsen stod i fokus.33Trots att det förekom att vissa kvinnor red och tävlade i ridsport redan under det andra decenniet in på 1900-talet, så höll föreställningen om ridsport som något typiskt manligt kodat i sig. Ridning sades gång på gång kräva manliga egenskaper, de kvinnor som var skickliga ryttare red ”som män”,34

och det skulle krävas årtionden av kamp innan kvinnor tilläts tävla tillsammans med män. 35

Det andra, som sannolikt är särskilt viktig vad gäller representationen av dessa flickor, är diskursen kring ”idealtypisk kvinnlighet” som vid tiden för denna undersöknings periodstart sedan länge var etablerad. Föreställningen om ”det evigt kvinnliga” hade sin grund i den borgerliga kulturens könsideologi, vilken hade uppstått under 1700-talet och vuxit sig stark under 1800-talet. Detta värderingssystem tjänade som modell för såväl medel- som arbetarklass, och har fortlevt, om än med avtagande kraft, ändå in i våra dagar. Könsföreställningarna bygger här på ett starkt dikotomiserat sätt att betrakta män och kvinnor - de anses vara varandras motsatser och därmed komplementära. Kvinnan sägs här vara förbunden med det privatas sfär, medan mannen placeras i offentligheten. Kvinnan förknippas med familj, omsorg, känslor, passivitet och undergivenhet medan mannen anses stå för individualism, handling, förnuft och makt. Inom den borgerliga kulturen, vars framväxt bör sättas i samband med urbanisering, industrialisering och en begynnande marknadsekonomi, hade en enorm vikt lagts vid barns uppfostran. Pojkarna skulle tränas för en framtid i samhällets tjänst - för ansvarsfyllda uppgifter som krävde självständiga beslut. Flickorna fostrades till att bli goda makor och mödrar, som kunde hålla samman familjen, en av hörnstenarna i det kapitalistiska samhället.36Synen på barns uppfostran grundade sig alltså på idealtypiska föreställningar om mäns och kvinnors ”naturgivna” egenskaper och uppgifter. Orsaken till att den förmodas vara särskilt viktig i detta sammanhang, är två: 1) Det finns en koppling mellan ovan nämnda könsideologis syn på flickors uppfostran och sådana ungdomsböcker som här undersöks; böckerna kan förmodas vara bärare av detta värderingssystem.37Böckerna fyller, genom att de vänder sig till flickor, en funktion i det som kallas könskonstituering; det vill säga den identitetsskapande process som sker i förhållande till könsnormerna.38 2) Studieobjektet för denna undersökning är en flicka placerad i den ”manliga hästkulturen”. Den kontrastverkan detta innebär, kan mycket sannolikt

33

Greiff; Hedenborg, s 144; Ibid, s 49.

34

Ibid, s 146.

35

Ibid, 147 ff.

36 Till exempel: Ulla Wikander; Ulla Manns (red.), Det evigt kvinnliga: en historia om förändring, (Lund, 2001), s 13 ff;

Ibid, s 252;Lena Lennerhed (red.), Från Sapfo till cyborg: idéer om kön och sexualitet i historien, (Hedemora, 2006), s 111 ff. ; Andrae, s 15.

(11)

10

leda till att just frågan om kön och könsnormer, oavsett hurudana sådana det gäller, på grund av detta problematiseras med särskild intensitet.

För det tredje, så är det även relevant att förstå att den traditionella och idealtypiska kvinnosyn som dessa representationer av flickor till häst med sannolikhet relaterar till på något sätt, samtidigt var något som också gång på gång sattes i fråga under den här undersökta perioden. Diskursen kring ”kvinnoemancipationen” var vid denna tid mycket aktuell; under hela mellankrigstiden debatterades kvinnors rättigheter, skyldigheter, plats och uppgift flitigt. Vad det innebar att vara kvinna var inte längre självklart, utan tvärtom något som tycktes statt i snabb förändring. Vad som kunde betecknas som ”kvinnligt” och vad som kunde anses vara kvinnans plats och uppgift, var alltså osäkert.39

Det är mycket troligt att även denna ”kvinnoemancipatoriska diskurs” kan ha bidragit till att forma representationen av flickor till häst, just på grund av den redan nämnda konstrastverkan som uppstår i och med att en flicka placeras i en kontext som förstås som manlig.

Det har alltså ansetts sannolikt, att representationen av flickor till häst på ett eller annat sätt varit avhängig alla tre ovanstående diskurser. Vad som här skall framhållas, är att den första diskursen tros om att kunna ha särskild relevans; det är inte orimligt att betrakta den som ett skäl till att de två senare diskurserna kring ”kvinnlighet” och kvinnans handlingsutrymme aktualiseras med särskild kraft. Om hästvärlden inte förknippades med något idealtypiskt manligt, så skulle knappast flickans intrång i den varit något som föranleder diskussioner kring kön och könsroller. På grund av att hästkulturen är manlig, så kan man förvänta sig att könsaspekten blir extra angelägen då flickan till häst representeras. I själva verket skulle man faktiskt kunna betrakta fenomenet ”flickan i den manliga hästkulturen” som en slags arena, där äldre och nyare kvinnoideal ges möjlighet att mötas och prövas mot varandra med särskild intensitet.

39

Till exempel: Lennerhed, s 135 ff; Ibid, s 143 ff; Tore Frängsmyr, Svensk idéhistoria: Bildning och vetenskap under

(12)

11

I. Om ovanliga flickors protest med häst.

Detta avsnitt avser, med utgångspunkt i de tre böckerna Cowboy-Kitty (1926), Cowboy-prinsessan (1927), samt Cowboy-flickan (1933), försöka visa hur flickorna till häst som dessa böcker handlar om, framställs, samt vilken funktion hästen fyller i berättelsen. Valet att gruppera dessa tillsammans kan motiveras av två skäl: 1)Detta är de tre första böckerna som kunde hittas med de angivna sökkriterierna, och de ligger nära varandra i tid. 2) De är till sin karaktär mycket lika varandra; två av dem är skrivna av samma författare och handlar om samma karaktär. Därför behandlas de tre böckerna i följande analys i princip som en och samma roman.

Om ovanliga flickor till häst

I dessa böcker möter vi två flickor, Kitty och Mona. Gemensamt för dem är att de karaktäriseras som mycket ovanliga - de är flickor som kräver utförliga beskrivningar och förklaringar. Då flickorna presenteras är det tydligt att hästen utgör en betydelsefull komponent för förståelsen av dem som personer. Hästen framstår här som en passiv förlängning av flickans person - en kraftfull symbol för hennes karaktär; en markör för hennes avvikelse. Som vi skall se längre fram, utgör hästen till och med själva förklaringen till hennes särhet. Hästar förknippas med manlighet, och vanliga flickor rider inte; det är något som den tilltänkte läsaren vid denna tid förväntades vara införstådd med.40Men det är även något som framgår klart av själva berättelsens struktur. Här är det nämligen så, att den exotiska miljö i vilken handlingen utspelar sig - i Kittys fall ”det vilda västern” och i Monas fall ”den mexikanska prärien”- gång på gång kontrasteras mot ”civilisationen”.41

”Civiliserade” flickor rider inte - i alla fall inte på ett sådant sätt som Kitty och Mona gör- det råder det ingen tvekan om. Inte heller låter sig Kittys och Monas beteende i övrigt så lätt förenas med en ”civiliserad” kvinnosyn. Detta märks till exempel av att Kittys kusin från London ständigt får anledning att förfasas över Kittys kontroversiella sätt, och av att ”storstadsmannen don Miguel” vid åtskilliga tillfällen uttrycker sin förundran över Mona. Orsaken till att Kitty och Mona överraskar; är att de besitter egenskaper som under denna tid underförstått anses vara okvinnliga. De ”civiliserades” kvinnosyn, förstås här som grundad på en traditionell föreställning om idealtypisk kvinnlighet. Det är också denna föreställning som den tilltänkte läsaren i huvudsak förväntas vara förtrogen med; genomgående utgör nämligen ”civilisationen” den miljö som idealläsaren förmodas känna till - det som inte behöver

40

Se sid 9 f.

41

(13)

12

förklaras. Denne läsare förstår även, att de attribut som dessa flickor utrustats med, i allra högsta grad förknippas med manlighet (ex. revolver, lasso, sporrar). Dessa attribut utgör, tillsammans med den exotiska miljön som dessa flickor placerats i, ytterligare ett skäl till att flickornas avvikelse framträder. Att Kitty och Mona är placerade i en social konstellation där de i princip utgör de enda kvinnorna, förstärker likaså det intrycket av deras ovanlighet.

Vad, mer specifikt, i dessa flickors handlingssätt, kan då den tänkte läsaren med sannolikhet ha förvånats över? Kitty är ovanligt vild, livlig och framfusig. Hon beskrivs som ”`[v]ildkatten från Amerika´, den oförvägna flickungen, som red, sköt med revolvern och kastade lasson lika säkert som en cowboy”. Emellanåt kan man från henne råka få höra ”litet mer av cowboy-jargongen” än vad som är ”riktigt klädsamt för en ung flicka.” 42

Kittys avvikande ”oklemiga” karaktär illustreras med hjälp av hästen: ”Ni skulle se henne rida i galopp på en häst utan tyglar eller sadel. Allt sedan hon var helt liten och hennes mor dog, har Charles själv uppfostrat henne. Och klemig skulle hon inte få bli.”43

En annan egenskap hos dessa flickor är deras frigjorda och självständiga sätt. Kitty tänker, till skillnad från sin kusin Daphne, inte klä sig i annat än praktiska och bekväma kläder, eftersom hon vill kunna känna sig fri och rörlig.44Dessa flickor har mycket svårt att förstå varför de skulle låta sig begränsas av sitt kön. De är vana vid att bli behandlade som likvärdiga pojkar och förväntar sig också lika rättigheter. Kitty vägrar att stanna hemma på gården, då männen ger sig iväg för att slåss. Då hennes trots blir ifrågasatt svarar hon: ”Far har själv sagt att han är lika förtjust i mig som om jag vore hans son. Och hade jag varit pojke, så hade jag nu varit med Jim och de andra.”45

Motsvarande protest hör man från Mona, då hennes pappa förbjuder henne att följa med ut i krig:

`Glad! ´ utropade Mona. `Glad! Jag skall alltså stanna här bland gubbarna, bland dem, som inte få försvara sitt land utan skola sitta vid elden och rosta kött, medan fienden tränger på. Glad åt det! Varför får inte jag följa med! Nog kan väl jag göra nytta där lika väl som - - som, don Miguel till exempel!46

42 Anne Lykke, (pseud. för Niels Meyn), Cowboyprinsessan, (Stockholm, 1927), s. 75. Exempel på Kittys vildhet och

rättframma sätt finns många; då Kitty för första gången ska träffa sin späda, bortskämda kusin Daphne från London, så stormar hon mot henne i full galopp, samtidigt som hon svingar sin cowboyhatt i luften och gastar ”Hallå!”. Därpå hoppar hon ner mitt framför fötterna på kusinen och skakar hennes hand så att Daphne kvider till av smärta; Anne Lykke,

Cowboy-Kitty (Stockholm, 1926), s. 11.

43 Ibid, s 10.

44 Ibid, s 42. Citat: ”Nej, vet du vad, Daphne, ropade hon, medan hon nästan kvävdes av skratt, tror du jag vill bli målad i

ansiktet med det där stinkande otyget? Usch, det är som att vara i tvångströja, jag kan ju nästan inte andas. Och jag tycker det är som om håret nästan skulle stramas av huvudet på mig. Puh!” Ytterligare exempel: Kitty beskrivs som en guldfågel, men inte en fågel som ”utan vidare låter sig sättas i bur”; Lykke, Cowboyprinsessan, s 39; Ester Bolinder,

Cowboy-flickan, (Stockholm, 1933), s 44; Lykke, Cowboykitty, s 92. 45

Lykke, Cowboy-Kitty, s 22.

46

(14)

13

Det att Mona har tillåtelse att utföra vissa så kallade manliga sysslor, men inte andra, är för henne obegripligt: ”`Jag får nog mjölka också ibland./ När jag får mjölka, varför kan jag inte få gå ut i krig som männen?´/ Don Miguel höll på att börja skratta, men så kom han att tänka på, att mjölkning här var en manlig sysselsättning.”47

Andra egenskaper hos dessa som underförstått strider mot idealtypisk kvinnlighet, är att de beskrivs som modiga, praktiska och osentimentala. Vid ett tillfälle tvingas Kitty och kusinen att ta sig över en fallfärdig bro som leder över en avgrund. Den svimfärdiga Daphne får hjälp av mannen som de har i sällskap, men Kitty, ”som inte var rädd för något, följde ensam efter, och hästen gick strax bakom henne som en hund.”48

Hos dessa styr förnuftet över känslorna - det faktum att Mona vid ett tillfälle inte gråter, känner hon sig nödgad att förklara: ”Jag är ledsen, don Miguel, mycket ledsen. Jag brukar aldrig gråta – eljest kanske jag skulle göra det nu.” 49

Hästen – de ovanliga flickornas redskap

Hästen i dessa berättelser fyller inte enbart en passiv, symbolisk funktion, med vilken flickornas ovanlighet effektfullt låter sig illustreras. Nej, vi kan även se att hästen används mycket aktivt av flickorna själva som ett medel, vilket möjliggör frigörelse från, och protest mot en, i deras tycke, begränsande kvinnoroll. Med hästens hjälp får de även en chans att demonstrera sin likvärdighet med män. Hästen används alltså såväl för att bryta med en traditionell kvinnosyn, som för att utmana männens överordnade position.

Med ridningens hjälp protesterar Kitty mot ett kvinnoideal som förhindrar och förvekligar. Allra tydligast blir detta i en scen, som utspelar sig direkt efter det att Kitty blivit uppklädd i Daphnes ”toaletter”. Hon stapplar ut på gården i sina höga klackar och beklagar sig över de obekväma kläderna. Hon kallar till sig sin hingst, som galopperar fram till henne och hälsar genom att gnida mulen mot den dyrbara klänningen. Kitty hoppar därpå med ett enda språng upp på hästens rygg:

47

Ibid, s 60.

48

Lykke, Cowboy-Kitty, s 140. Ytterligare exempel på mod: Kitty vill rida ut och slåss tillsammans med männen; Ibid, s 22. Kitty befriar sin kusin från ”mexikanska skurkar” samtidigt som hon räddar en boskapshjord från präriebranden; Ibid, s 120 ff. Ytterligare exempel: ”Nej, då var det mera kraft och mod i den andra. Kitty stod rak som en gran, och hennes ögon sköto blixtar av vrede.”; Ibid, s 108. Mona är inte heller rädd; utan tvekan stannar hon ensam i öknen över natten; Bolinder, s 84. Hon visar även prov på mod och handlingskraft; till exempel då hon räddar don Miguel från att falla ner från ett stup: Ibid, s 9.

49

Bolinder, s 56. Ytterligare exempel: ”…Kitty såg upp med tårfyllda ögon, men hon blev snart herre över sin rörelse. Känslofullhet låg inte för hennes nyktra natur.”; Lykke, Cowboy-prinsessan, s 21; Lykke, Cowboy-Kitty, s 21; Lykke,

Cowboy-Kitty, s 158. Då Mona jagas av fienden, så blir hästen hon rider skjuten. Trots detta, bibehåller hon sitt förnuft:

(15)

14

`Huj!´ ropade hon, och hästen satte över ledet med henne och vidare i vinande galopp ut över prärien. Kittys eleganta håruppsättning lossnade, så att håret stod som en gloria kring hennes leende ansikte, då hon vände tillbaka. Därpå lät hon Blix dansa på bakbenen och slå bakut, och till sist lade den sig ned och blev liggande, tills hon gav den lov att resa sig.50

Med ridningen visar hon trotsigt hur fri och obunden hon är; om den obekväma klänningen förstörs så bekommer det henne inte, och håret lossnar ur sin strama knut. Den begränsande kvinnorollen naggas i kanten. Den kontroll hon har över hästen - den lyder henne som en hund- blir likaså det en markör för hennes självständighet. Intrycket av att hästen främst tjänar som ett slags praktiskt redskap för dessa flickor, förstärks av att såväl Kitty som Mona beskrivs som ganska känslomässigt oberoende i förhållande till sina hästar. Relationen mellan flicka och häst är av ett praktiskt, förnuftigt slag, inte av ett starkt emotionellt. Monas häst är inte ”förmänskligad”, den har till exempel inget namn: ”Namn? Han är väl ingen människa heller! Han är ju en häst och så kallar jag honom också, förstås”. 51

Vänskapen mellan flickan och hästen är viktig; men det är inte så mycket ”vänskapen som idé” som här betonas, utan snarare resultatet av den. Den utgör en förutsättning för att hästen ska vilja lyda sin ägare. 52Hästen måste kunna kontrolleras och behärskas; det utgör själva grunden för ett redskaps användbarhet. Och att behärska sitt redskap, är sannerligen något som dessa flickor gör - så väl som någon man. Kittys goda hand med hästar använder hon flera gånger som ett bevis för sin likvärdighet med män, till exempel genom att ständigt utmana dessa i ridtävlingar, (vars utgång brukar bli hennes seger).53Även Mona tillåts, med hästens hjälp, demonstrera sin likvärdighet, ja rent av sin överlägsenhet gentemot don Miguel:

Don Miguel var ingen van ryttare. Flickan hade hela tiden hållit mycket stark fart och mannen började känna sig trött. Men det skulle inte fallit honom in att visa detta. Han bet ihop tänderna och låtsades icke om, att han gärna skulle velat rasta några minuter. Skulle han vara sämre än en flicka?54

50

Lykke, Cowboy-Kitty, s 45. Ytterligare exempel: ”Jag tänker själv avgöra om jag skall resa eller inte, svarade hon med värdighet. Jim Hart bestämmer alls inte över min person och mina handlingar. Jag är verkligen så fri och obunden, som ni sade för en stund sedan, och hon skrattade muntert. Skall vi nu ha en liten kapplöpning igen?”; Lykke,

Cowboyprinsessan, s 39. Ridning används inte bara för att demonstrera obundenhet, utan även som en markör för

bedrifter: ”Jag har räddat hans liv, jublade hon inom sig, och så lät hon Blixten öka takten så mycket han kunde, och det var verkligen inte så litet.”;Ibid, s 136.

51

Bolinder, s 14.

52

Lykke, Cowboy-Kitty, s 94. Ytterligare exempel på sådan praktisk vänskap: ”Ack, om du bara hade haft en häst, som höll av dig, så hade den inte sprungit sin väg.”; Ibid, s 99.

53

Till exempel: Lykke, Cowboyprinsessan, s 33.

54

(16)

15

Om de ridande flickornas försvar. Hästen - en förklaring och en möjlighet.

Trots att Kitty och Mona besitter en rad egenskaper som tydligt anses strida mot rådande värderingar kring kvinnlighet, trots att de ständigt utmanar en ”civiliserad” kvinnoroll, och trots att de därtill gång efter annan tar upp tävlan mot män, så förstår man med lätthet att dessa flickor är att betrakta som goda förebilder. Flickornas såväl moraliska som rent kroppsliga överlägsenhet (gentemot vanliga flickor) blir under berättelsens gång allt mer uppenbar. Orsakerna till detta är framför allt tre: 1) Flickorna ställs i kontrast till en negativ motpol, 2) de får bekräftelse av män, 3) de sägs av omgivningen ha samma förmågor som män och vara dem likvärdiga. Hästen har också i detta sammanhang en nyckelfunktion; den utgör såväl beviset för, som förklaringen till deras förtjänster, och den framhålls som ett medel för karaktärsdaning. Eftersom ridning här förstås som en manlig aktivitet, och eftersom Kitty i flera avseenden beter sig ”manligt”, så är det underförstådda budskapet att en viss idealtypisk manlighet är att betrakta som föredömlig också för kvinnor.

Kitty jämförs ständigt med sin bortskämda och veka kusin. Daphne beskrivs som en ”blodfattig modedocka med en intorkad kycklinghjärna”.55

Hon är tillgjord, otrevlig, självupptagen och allt för mån om hur andra uppfattar henne. 56 Kitty däremot är ”de stora viddernas barn”, det vill säga ”en fri och okonstlad varelse, obesmittad av en överförfinad och andefattig kultur.”57

Kittys naturliga sätt och utseende får här representera ärlighetens och rättframhetens ideal.58 Vid sidan av Kittys sunda friskhet förbleknar Daphnes späda salongsskönhet helt:59

Jag förstod att hon [Daphne] kom hit för att det skulle bli karl av henne, hade jag sånär sagt. Se bara på Kitty, hon är bra mycket styvare, hon är brun som en indian och hon har ett humör, som är mera strålande än själva solen. Men hon, Daphne, är så vit, att man kan se tvärs igenom henne, och så är hon tunn som ett strå, och hon trippar omkring på klackar, som är riktiga styltor. 60

En annan viktig aspekt, som gör att dessa flickor framträder som föredömliga, är det ständigt ljudande bifallet från männen runt omkring dem. Ranchens ”oslipade men präktiga” män betraktar Kitty ”som en slags gudinna, för vilken de ville offra allt”. 61

Såväl Kitty som Mona betros om att ha

55

Lykke, Cowboy-Kitty, s 9.

56

Till exempel: Lykke, Cowboy-Kitty, s 22 ff.

57 Lykke, Cowboyprinsessan, s 130. 58

Lykke, Cowboy-Kitty, s 93: ”Och jag tror inte jag kunde hålla ut ett enda ögonblick att vara tillsammans med alla dessa uppstyltade modedockor, utbrast Kitty häftigt. Jag skall tala om för dig, att både far och folket här är alldeles så som de visar sig, och på dem kan man lita.”

59 Ibid, s 12. 60

Lykke, Cowboy-Kitty, s 40.

61 Ibid, s 44. Ytterligare exempel på s 46: ”`Hon är lika god som en pojke.´/ Det var Knall-Bob, ranchens mästerskytt,

(17)

16

samma förmågor som män och vara dem likvärdiga. Det yttersta beviset för detta, är deras goda handlag med hästar:

`Hon rider som en ängel. Det är medfött hos henne att förstå sig på hästar. Tänk bara, den där vildsinta hingsten blev infångad för ett år sedan, och hon kunde nästan strax gå intill honom. Charles förbjöd oss att låta henne göra det. Men en förmiddag då vi hade annat att tänka på, hade hon själv tagit itu med honom. Han sprang efter henne som en hund, och så en vacker dag kom hon framjagande på ryggen på honom ända fram till verandan, där Charles satt. Det var dagen före hennes födelsedag, och naturligtvis fick hon hästen med det samma. Om hon bara vore en pojke, tillfogade han med en suck, så kunde vi allesamman gå hem och lägga oss.´62

Detta är flickor som inte bör hållas tillbaka, för då går man miste om deras kapacitet. Efter att Mona förbjudits delta i kriget, får hon ändå upprättelse genom att hon erbjuds tillfälle att demonstrera sin krigsduglighet:

`Vad, senorita, ni är ju en riktig strateg.´/ `Vad är det för något?´/ `Ni är så god som en general´, menar jag./ Flickan skrattade. / `Jag begriper inte ett dugg. Men min far och jag ha brukat leka krigspel i sanden med stenar och pinnar. Pinnarna voro ryttare och stenarna fotfolk.´ /`Kunde tro det. Jag börjar tro, att ni borde vara med och leda fälttåget.` / `Ja, tänk om bara far tyckte det med!´63

I båda dessa berättelser blir det tydligt att hästar och ridning framhålls som ett karaktärsdanande intresse; det är utvecklande såväl fysiskt som psykiskt. Hästarna utgör ”förklaringen” till flickornas alla förtjänster. Ridning beskrivs som ett redskap för självförverkligande; ett medel för att nå målet, - som är att bli en bättre människa. Monas ”käckhet” kan förklaras med att hon, till skillnad från ”senoritorna i huvudstaden”, ägnar sig åt ridsport.64

I Daphnes fall utgår man från att ridningen skall rädda henne och förändra henne; få henne att bli mer lik Kitty. Om man bara låter Kitty ”få karl av Daphne”, det vill säga lära henne rida, så skall hon snart bli frisk och sund:65

Få henne att kasta hela elegansen och att ta på sig ordentliga kläder. Försök sedan att få upp henne på en hästrygg, så skall jag gärna lära henne rida. Hon kan få den här svarta, han är frommare än ett lamm och därtill smeksam. Eller låt Kitty lära henne det. Börjar hon först att rida och får smak för det, så dröjer det inte en vecka, innan hon är en ny och bättre människa, det garanterar jag för. 66

62 Ibid, s 45 ff. Ytterligare ett exempel på att flickorna betros om att ha samma förmågor som män ses i det att Monas far

överlåter ansvaret för alla sina ägor, till dottern; Bolinder, s 54.

63 Ibid, s 74. 64

Bolinder, s 19.

(18)

17

Förmildrande omständigheter

Vi har nu sett på vilket sätt man förstår att Kittys och Monas avvikande egenskaper är att föredra. Här är dock även vissa faktorer av ett sådant slag, som inte direkt syftar till att föredömliggöra dessa flickor, men som inverkar som förmildrande omständigheter vad gäller dessas kontroversiella karaktär. Sådana faktorer framhålls inte uttryckligen som förtjänster, men de utgör ändå skäl till att flickorna blir mer lättsmälta och mindre magstarka. Detta sker på framförallt två sätt: 1) flickornas ”mer kvinnliga” sidor lyfts fram, 2) flickorna utgör exceptionella undantag.

På grund av att flickorna har vissa manligt kodade egenskaper, tycks det vara extra angeläget att ibland lyfta fram också idealtypiskt kvinnliga sidor hos dem. Sådana karaktärsdrag inverkar normaliserande på flickornas, i övrigt, så avvikande uppenbarelse. Vid sidan av det tuffa porträttet av ”vildkatten från Amerika” broderas därför också en annan bild av Kitty ut; den svaga, vackra och ömsinta flickan. Det är hon som måste skyddas och skonas från allt ont i världen.67Det är hon som är omtänksam, självuppoffrande, osjälvisk, ödmjuk och gråtmild.68Mest av allt sägs sådana ”kvinnliga” sidor hos Kitty framträda då hon är ensam i sitt rum på kvällarna:

När man såg Kitty här inne hade man svårt att tro, att hon var en farmardotter från ”det vilda västern”, ty inom sin egen lilla värld visade hon en sida, som annars inte kom till synes…./… Hon tog av sig ridbyxorna, khakiblusen och de höga stövlarna, och iklädd en sidenkimono och tofflor satt hon i en bekväm länstol och drömde om framtiden. Det gula lampskenet omslöt hennes vackra, smärta gestalt, och det kom ett vekt och drömmande uttryck i hennes ögon. 69

Även hos Mona ses dylika ”jämkande” drag. Då hon byter ut sin riddräkt mot en klänning, konstaterar don Miguel nöjt att ”[h]on kan vara kvinnlig också”.70

Hon är inte bara en sådan flicka som ”utan tvekan skjuter ner en vild tjur” utan att hon kan också vara öm, vacker och omhändertagande:

Hon ledde honom bort till en liten öppen plats. Där stannade hon och visslade. / Då kom en liten hind löpande med glada skutt. Mona föll på knä, omfamnade hindens hals och matade den med några smulor. De bildade en

67

Ibid, s 37: ”[E]tt nytt petroleumdistrikt betydde detsamma som att få en skara av de värsta banditer på halsen, och Kitty, som var uppfostrad här ute, långt från allt, som kunde förorena en frisk ung flickas själ, fick icke vara vittne till all den dryckenskap och ann at otyg, som florerar, där hänsynslösa äventyrare strömma till för att i hast tjäna pengar.”

68

Ett talande exempel: Lykke, Cowboyprinsessan, s 123 f. Se även: Cowboy-Kitty, s 38; Ibid, s 49; Ibid s 14.

(19)

18

förtjusande tavla de två, den finlemmade hinden med de milda fuktiga ögonen och den smärta, solbrända flickan.71

Flickornas exceptionellitet är en annan faktor som verkar förmildrande vad gäller deras kontroversiella framtoning. Genom att placera dessa flickor i en exotisk miljö, där de i princip utgör de enda kvinnliga varelserna, och genom att där förse dem med förfrämligande attribut, så skapas ett avstånd mellan den litterära figuren och den tilltänkte läsaren. Flickans avvikande egenskaper och beteende blir därmed mer hanterligt. Ju ovanligare någon är, desto färre sociala restriktioner har denna någon att ta hänsyn till. Ju ovanligare någon är, desto mindre hotande ter den sig. Jag vågar nästan påstå, att dessa flickor vid den här tiden skulle utgöra omöjliga figurer i en annan, för idealläsaren mer bekant miljö, eller i ett annat socialt sammanhang där de utgjorde en del av en större kvinnogemenskap.

Trots att flickorna till häst under denna period tillskrivs vissa kvinnliga sidor, kan man ändå säga att de i huvudsak framställs på ett sätt som, givet en traditionell könsideologi, uppfattas som manligt. Hästen tjänar här som den passiva symbolen för deras avvikande ”manlighet”, men även som ett redskap, med vilket flickorna aktivt demonstrerar sin protest mot ett traditionellt kvinnoideal. Traditionella förväntningar på kvinnor, anser dessa flickor nämligen vara begränsande. Trots att flickorna på många sätt är att betrakta som kontroversiella för sin tid, så förstår man av berättelsens struktur, att de ändå är att betrakta som förebilder. Ridningen framställs här som ett medel för karaktärsdaning.

(20)

19

II. Fortsatt protest ifrån flickorna till häst.

I följande avsnitt analyseras de böcker som utgavs under perioden mellan Cowboy-flickan (1933) och

En ponny åt Penny (1952). Dessa är En flicka till häst (1936), Brenda rider västerut (1938), Pams paradis (1944), Barbacka (1945) samt En flicka i sadeln (1947). Att upplägget ser ut på följande sätt,

beror på att såväl de tre första böckerna i denna undersökning, som de tre sista, alla är väldigt lika till sin karaktär, vilket motiverat att gruppera dem så. Som en följd därav kan perioden som här undersöks betraktas som en slags övergångsperiod,72 dessa två grupper emellan.

Alltjämt ovanliga flickor till häst

Under denna period ser vi en brokig skara berättelser om flickor till häst. Ena stunden befinner vi oss i en svensk byhåla; nästa stund på Hawaii. Vi möter det lilla och blyga barnet Siv, och den ”förvildade”, nästan vuxna Connie. Vad som låter sig sägas, den stora variationen till trots, är att de alla framställs som ovanliga i någon mening. Yttre avvikelser är dock inte vad som nödvändigtvis betonas, på det sätt som vi såg i tidigare berättelser. I två fall utspelar sig visserligen handlingen på exotiska, främmande platser (”Hawaii”, eller ”det vilda västern”), men i de övriga böckerna äger den rum i en, för den tilltänkte läsaren, välbekant miljö. Inte heller utgör dessa flickor de kvinnliga undantagen i en skara av män, som vi såg att fallet var vad gäller Kitty och Mona. Nej, de har samtliga flera andra kvinnor att förhålla sig till. De behöver inte heller beskrivas som alldeles perfekta människor, på det sätt som gjorts tidigare, utan tvärtom kan deras ”svagheter” ibland betonas; Velvet sägs till exempel vara den fulaste av sina systrar, och därtill sjuk och bräcklig.73 Sammantaget skulle detta kunna ses som en indikation på att flickorna till häst vid det här laget har blivit ett mindre hotande och ett lite mer hanterligt fenomen; karaktärerna behöver inte tvunget konstrueras som helt exceptionella varelser. Dock är de ännu långt ifrån vanliga och självklara. Så hur kan man då märka att dessa flickor avviker? I huvudsak på grund av två saker: 1) De sägs ha egenskaper som är ovanliga för flickor, och de själva tycks ha svårt att på ett självklart sätt identifiera sig med andra kvinnor. 2) Deras hästintresse, (och därmed förbundna aktiviteter), framhålls som ovanligt för flickor. På samma sätt som vi såg i föregående avsnitt, så ställs flickorna här gång på gång i kontrast till andra, vanligare flickor. Hästen fyller här en funktion som den passiva symbolen

72

Benämningen ”övergångsperiod” bör här tas med en nypa salt. Den avser inte ge intrycket av att den förändring, som denna uppsats kommer att belysa, skulle ha en förutbestämd rikting på något sätt. Vad jag istället försöker visa med användandet av detta ord, är att vissa teman som förekommer i dessa representationer lätt kan relateras till vad vi sett tidigare, men även till vad som kommer att bli märkbart i senare framställningar av flickor till häst (se avsnitt tre).

73

(21)

20

för flickornas ovanlighet, på samma sätt som vi såg tidigare, men även som den enda orsaken till deras avvikelse.

Flera av flickorna har kontroversiella karaktärsdrag som liknar de vi såg hos Kitty och Mona. De beskrivs som ovanligt modiga, ja rentav våghalsiga, stolta och självständiga i förhållande till andra flickor.74 Enligt en traditionell könsuppfattning, så är detta egenskaper som förknippas med idealtypisk manlighet. Då Velvet jämförs med sina systrar så betonas hennes särart gång på gång. Modern påstår att ”[d]et där barnet är mera mitt än alla de andra”,75

och syftar då på det mod och den uthållighet som förenar dem.76Velvet framstår som oberoende av sina medmänniskor och det liv de lever. Ingen annan än hon själv får besluta om hennes framtid - hon vill inte passa in och formas om: ”`Jag har mig själv´, sade Velvet och lade sina smala händer i kors över bröstet. `Jag kan aldrig bli någonting annat än mig själv!´”.77Connies avvikande vildhet symboliseras av att hon vill ha ”ett

fullblod, ett eldigt vilt fullblod med flygande hovar och eld i ögonen”.78

Hon föraktar de ”vanliga flickorna” - hon tycker synd om dem för att de är så enkla och okomplicerade,79

och hon trivs bäst ihop med män.80Ibland uttrycker hon en önskan, om att själv ha fått födas till pojke.81

Att flickor intresserade sig för hästar, och därmed förbundna aktiviteter, är något ovanligt under denna tid, det framgår av böckerna. Då Velvet talar om sin kärlek till hästar, så får hon höra att det är synd att hon inte föddes till pojke.82 Då Velvet leker häst, så tycker hennes pappa att hon är galen: ”Alldeles fnoskig, sade herr Brown utom sig. Jag undrar om en flicka borde få vara som du.”83

Hästliv är många gånger också förbundet med tungt arbete. Att flickorna älskar ansträngande och smutsigt ”karlgöra” särskiljer dem från andra. Inför sin lata väninna tvingas Brenda stå till svars för att hon tycker om rancharbetet så mycket:

`Jag tycker om att jobba förstår ni.´/ `Ni är en konstig prick. Ni kommer att fördärva era händer, om ni rafsar ihop allt bråtet utan handskar.´ Petey tittade lättjefullt på, medan Brenda fortsatte med jobbet. …/…`Jag har hela

74

Se till exempel: Armine von Tempski, Pams paradis, (Stockholm, 1944); s 28 f.; Ibid, s 18; Ibid, s 70; Majken Cullborg, Barbacka, (Stockholm, 1945) s 29.

75

Bagnold, s 240.

76

Ibid, s 120; Ibid, s 149; Ibid, s 166 f.

(22)

21

vintern på mig att sköta händerna. Inte för att dom är mycket att titta på nånsin. Men dom är inte så dumma som arbetsnävar. ´ Brenda bredde ut sina kraftiga, skickliga händer och skrattade åt Peteys grimaser av avsmak. 84

Hästen- fortfarande ett kraftfullt redskap

Vi har nu sett, vad som gör att flickorna i huvudsak kan betecknas som ovanliga. Denna ovanlighet innebär att flickorna inte på ett helt självklart sätt kan identifiera sig med andra flickor och med en förväntad kvinnoroll. Vad detta avsnitt skall visa, är att flera av dessa flickor även aktivt tar avstånd från en kvinnogemenskap och trotsar därmed förbundna förväntningar. På ett liknande sätt som vi sett hos Kitty och Mona, så utgör hästen ett oumbärligt redskap för flickorna, med vilket de ges möjlighet att frigöra sig från och demonstrera sin protest mot en kvinnoroll, som enligt dessa är begränsande. Hästen utgör för dem ett alternativt kvinnoliv.

På ett liknande sätt, som vi såg i Kittys protest mot Daphnes ”toaletter”, finns i berättelserna om Connie, Velvet, Brenda och Siv, även åtskilliga exempel på när dessa flickor tycks vilja ta avstånd från vissa typiskt kvinnliga attribut och könsmarkörer. 85 Sådana associeras hos dessa flickor med något svagt, hjälplöst och lågt,86 det finns hos flera av dem en påtaglig tendens att förakta sådant som förknippas med konventionell kvinnlighet. Velvet blir tokig på sin äldre syster, då denna har tänkt rida en av hästarna efter det att hon lackat sina naglar röda. Det ovärdiga i att rida med nagellack på en häst som ”[m]än har spelat polo på”, svider outhärdligt i Velvets ögon:

`Har du någonting att ta bort det med?´ frågade Velvet kyligt. / `Jag tänker inte ta bort det.´/ `Kapplöpningarna är nästa fredag.´/ `Ja.´ / `Tror du att du får rida Mrs James med de där röda naglarna?´ sade Velvet./ `Varför inte?´/ `Män har spelat polo på Mrs James´, sade Velvet kvävt, och du…´ 87

Hästarna utgör för dessa flickor ett alternativt sätt att leva sina kvinnoliv; stallet har så mycket mer att erbjuda än det instängda, parfymdoftande flickrummet.88 Med hästarnas hjälp kan flickorna även undvika en framtid som andra vill tvinga på dem:

84 Fjeril Hess, Brenda rider västerut, (Stockholm 1938), s 73. Brenda vill även köra traktor och hugga ved trots att det

inte är något ”flickjobb”; ibid, s 121, Ibid, s 141. Ytterligare exempel: ”Connie hade deltagit i höbärgningen med liv och lust. Hon tyckte om att gå jämsides med fadern och ta i ordentligt och känna, hur hennes kropp blev het och varm av arbetet, hur svetten sipprade fram ur porerna och musklerna spändes till det yttersta.”; Cullborg, s 36. Connie säger även att hon avskyr hushållsarbete och att hon mycket hellre föredrar tungt kroppsarbete; ibid, s 316 ff.

85

Till exempel: Anna-Lisa Almqvist, En flicka i sadeln, (Stockholm 1947), s 52; Hess, s 144; ibid, s 149, ibid, s 140; Cullborg, s 93 ff.

86 Till exempel: ”Hans fru var liten och blond med röda läppar och naglar. Siv tyckte, att hon såg ut som en skyltdocka i

ett fönster. Hon var rädd för allting och behövde alltid hjälp av alla, som kom i hennes närhet. Siv tyckte, att hon var den pjoskigaste hon någonsin hade kunnat tänka sig.”; Almqvist s 26. Se även: Cullborg, s 96.

(23)

22

`Du är underlig med människor. Alltid ska du skälla på dem.´ / `Jag tycker inte om människor´, sade Velvet. `Utom oss och mamma och Mi. Jag tycker bara om hästar.´/ `Skada att du inte blev pojke´. /`Jag skulle ha blivit en väldigt spinkig pojke. Med muskler bara på ena armen. Av köttstyckning.´/ `Som det nu är blir vi kassörskor allihop. Sitter i bur och räknar pengar.´ / `Inte jag´, sade Velvet och såg på sin slickepinne. 89

Velvet vill inte bli en vuxen, begränsad kvinna, som ”sitter i bur” och är beroende och behövd. Hon vill bara ha sig själv och hästarna att tänka på: ”I alla fall så är det förskräckligt att bli vuxen, sade Velvet. Alla dessa förändringar och förändringar och att bli färdig till någonting. Jag vill aldrig ha några barn. Bara hästar.”90

Det är även med hästarna som ett direkt uppror låter sig demonstreras. Connie protesterar mot att hennes man tvingat till sig sex, genom att ”rida i karriär över markerna”.91

Att få ha kontroll över hästen blir viktigt då makten fråntagits henne på andra områden.92Pams kusin Emily får även hon, med hjälp av hästen, en möjlighet att markera sin vilja och sätta sig upp emot sin stränga faster.93I hästen har Velvet en nyckel till frihet - eller en nyckel till männens stängda värld. Tanken på galopptävlingen skänker henne en känsla av tillträde; det är som att skrida genom grinden in till en stor park.94 I en dröm hjälper hästen henne ut ur den tråkiga instängdheten i hagen; tillsammans flyger de över den mur som omringar dem och möter friheten.95 Hästen fungerar också här som ett redskap för flickorna, då det handlar om att demonstrera sin likvärdighet med män. I samtliga av dessa böcker förekommer scener, där flickorna tävlar i ridning mot män - och vinner. 96 Det mest uppenbara exemplet på detta har vi i boken om Velvet: Fjorton år gammal, och förklädd till pojke, ställer hon upp i den livsfarliga kapplöpningstävlingen Grand National och besegrar de vuxna karlarna som utgör hennes medtävlande.97

Flickorna till häst försvaras

Att flickorna är avvikande och inte beter sig i enlighet med traditionella förväntningar på kvinnor, ses här inte som ett problem, utan som något föredömligt. Detta märks till exempel av att hästintresse och ridning också i dessa böcker framställs som en karaktärsdanande, utvecklande aktivitet.

89 Bagnold, s 18. 90 Ibid, s 31 ff. 91 Cullborg, s 245. 92 Ibid, s 201.

93Citat: ”`Du kommer att ramla av och bryta halsen av dig. Den där rysliga hästen är alldeles för stor för en så liten flicka

som du. Du borde ha en liten ponny.´/` Förti dollar är ingen ryslig häst. Han är vacker och snäll. Han kommer genast när jag ropar på honom. ´/ Tårarna strömmade nerför kinderna på henne, men plötsligt blev hon upprorisk, svängde hästen runt, satte hälarna i honom och galopperade med Poi efter sig.”; Von Tempski, s 51.

94 Citat: ”`Weatherbys´[galopptävling], sade Velvet på nytt. Ordet var som grinden till en stor park. Man kunde ta på

det… Weatherbys. Grönt gräs, vita ribbor, sidenjackor. Genom Weatherbys grindvalv. /`Vem behöver veta att jag är en flicka?´”; Bagnold, s 143.

95

Ibid, s 58.

(24)

23

Tydligast är detta vad gäller flickor så som Emily och Brenda. Här betonas starkt den förändring som flickorna genomgår under berättelsens gång. Emily övergår från att vara blyg och rädd till att bli en glad flicka som modigt tar för sig: ”Du skulle ha hört den lilla kraken, då hon kom ridande emot oss på Förti dollar. Hon var som en hjälte, som erövrat världen”.98

Hon beskriver hur hon känner sig som en ny människa, efter att hon börjat rida:

Medan hon långsamt red åstad i solskenet, kände hon sig inte alls som den Emiliy Price, som bott i ett mörkt hus vid en trång gata i Boston, utan som en helt annan flicka. Den nya Emily red barbacka på en gul häst med en vit hund efter sig, hade en blomkrans om halsen, var barbent och solbränd och kände sig fri och jublande glad. 99

Hästen utgör även förklaringen till att dessa flickor är starka, modiga och duktiga också i andra sammanhang. Ett exempel på detta ser vi i Velvet. Hon framstår som både äldre och starkare än sin storasyster. Efter ”nagellacksgrälet”, så kommer Velvet att tänka på hur osäker och liten hennes syster verkar vara. Tanken på hästen gör att hon känner sig starkare än Edwina, och hon beslutar att ha överseende med nagellacket:

Edwina föreföll henne liten och olycklig. Den skäckiga hästen vandrade långsamt över fantasiens blickfält…./…- Vad tänker du göra åt Edwinas naglar?/ - Ingenting, sade Velvet. Hon får ha sina naglar om hon vill. / - Och rida Mrs James?/ - Om hon vill så, sade Velvet. Det är ledsamt för oss, men hon får det.100

En annan sak som låter en förstå att flickornas beteende är önskvärt, är att de alla får bekräftelse av män på något sätt, i anslutning till hästaktiviteterna.101 Deras likvärdighet med män bevisas även flera gånger, till exempel genom tävlan mot dem.102

98

Von Tempski, s 56; Hess, s 130; Ibid, s 121.

99 Ibid, s 49.

100 Bagnold, s 107. Ytterligare exempel på detta ses hos Pam. En svår prövning som hon utsätts för liknas vid att rida en

vild häst: ”Hon grep tag om knippan och satte sid så försiktigt, som om den vore en istadig häst, och drog upp benen som en jockej…/…Men hon måste koncentrera sig på sin knippa, som slängde och hoppade och rullade under henne precis som en häst, som gjorde bocksprång. Rätt som det var gjorde rännan en skarp krök, så att hon var tvungen att luta sig utåt sidan, alldeles som när hon red ett ystert fullblod i en skarp kurva. ”; von Temski s 74. Även vad gäller Brenda, så får hennes goda hand med hästar symbolisera hennes förtjänster också på annat håll. En gång liknas till exempel traktorn vid en ”springare”, som hon lyckas hantera; Hess, s 160; Ibid s 131.

101 Bagnold, s 74 f.; Ibid s 94; Ibid, s 120; Ibid, s 131, Ibid, s 215; Cullborg, s 99; Ibid, s 169; Hess, s 130 f; Almqvist, s

70; Ibid, s 105, Ibid, s 110; Ibid, s 112.

102

(25)

24

Om den nya kärleken till hästen

I böckerna om Velvet och Siv framkommer en alldeles ny aspekt vad gäller flickans relation till hästen. Hos Kitty och Mona var det tydligt att relationen till hästen hade karaktären av ett slags praktisk vänskap, där resultatet av en förtrogenhet mellan häst och ryttare lyftes fram. Detta ”snusförnuftiga” synsätt är något som varken finns hos Velvet eller Siv. Tvärtom är deras relation till hästar präglad av en extrem känslosamhet - vi ser ett idealistiskt och starkt romantiserat förhållande till djuren. Hästlivet framstår som något magiskt, något som befinner sig på gränsen mellan dröm och verklighet. Velvet ”sitter som en skugga på hästen och andas in sin själ i den”.103

Innan Velvet får sin häst, så drömmer hon om den, och när hon sedan rider den i verkligheten är det med den bestämda känslan av att ha gjort det förr.104 Hennes drömmar och fantasier är så starka, så att de nästan materialiseras: ”Rummet tycktes fullt av hästgestalter. Det kändes nästan en drömlukt av stall.” 105

De magiska undertonerna förstärks av föreställningen om att det finns en särskild häst som flickan sägs ha ett extra starkt band till: ”Det fanns bara en häst på jorden, och det var Blanka.”106

Kopplingen mellan flicka och häst är inte bara magisk, den är även av ett väldigt fysiskt, ja nästan erotiskt slag. Då Velvet tittar på ”skäcken” så slår hennes hjärta hårt, likt hjärtat som skälver hos en förälskad.107 Ja förhållandet till hästen beskrivs på ett sätt som liknar framställningar av kärleksrelationen mellan man och kvinna - ett intryck som förstärks av att Velvet vid flera tillfällen beskriver hästen som ”pojkaktig” eller som ”en prins”. 108

Tillsammans utgör flickans och hästen en enda varelse: ”Hon skulle blända världen, hon och hästen tillsammans, de skulle andas som en kropp, anstränga sig intill döden, tills deras hjärtan brusto.”109 Häst och ryttare kompletterar varandra, och tillsammans kan de uppnå fulländningen, det vill säga ”det mjuka samspelet mellan två deltagare”.

110

Det märkliga bandet mellan flicka och häst, skänker henne känslan av att vara den enda som förstår hästen. Ridningen framstår som ett samtal, inte som ett maktutövande. Velvets händer, med vilka hon håller i tyglarna, liknas vid pianosträngar, vilket får tolkas som en symbol för hennes

References

Related documents

Syftet med geotekniska undersökningar för stabilitetsutredningar är att klar­ lägga jord-, berg- och grundvattenför­ hållanden på en plats eller i ett an­ råde

För att besvara första frågeställningen genomfördes beräkningar som syftade till att välja lämplig sannolikhetsfördelning och därmed möjliggöra urval av

2 i Lag (1996:764) om företagsrekonstruktion är det beskrivet att rekonstruktören ska ha särskild erfarenhet samt insikt som passar uppdraget, men också i övrigt vara

En annan orsak till varför flickorna inte börjar spela musik beror på att flickorna ställer högre krav på sig själva än vad pojkar gör och är rädda för pojkarnas

Min ambition är att denna studie ska öka vår förståelse för den stress som många flickor idag upplever och även ge ökad kunskap om vad lärare, och skolan i allmänhet,

Denna studie ämnar alltså inte undersöka vad lärarnas tal får för praktiska konsekvenser, utan endast hur lärarna talar om elever i behov av särskilt stöd och

Slutsatsen för de svenska sjöstridskrafternas förmåga att möta de uppgifter och hot politikerna presenterade i propositionen 1981/82 är att sjöstridskrafterna hade god förmåga

By analyzing public opinion trends re- lated to nuclear power and party support and by anticipating the actions by the other na- tional parties, the Swedish industry, and