UPPSALA UNIVERSITET
Institutionen för utbildning kultur och medier
Självständigt arbete i didaktik relaterat till idrott och hälsa
ATT MOTIVERA DEN OMOTIVERADE ELEVEN
En studie om gymnasielärares arbete med motivation inom idrott & hälsa
Författare: Handledare:
Amani Taher Matts Dahlkwist
Sammanfattning/Abstract
Syftet med denna studie är att undersöka och granska hur gymnasielärare inom ämnet idrott och hälsa arbetar och ser på sitt arbete med att motivera elever att prestera i ämnet idrott och hälsa. Studien ska bidra till att ge ökad förståelse och en bättre insyn i hur idrottslärarens dagliga arbete med motivation ser ut, samt vilka metoder som de ser som mer eller mindre lämpade för detta arbete. Resultatet visar på att motivationsarbetet skiljer sig åt beroende på vilken skola man som lärare är verksam på, men kanske framförallt på hur man är som individ. Studien visar även på att det finns en hel del fallgropar men även generella vägar man kan gå för ett positivt motivationsarbete som lärare. Vidare så har studien belyst lärarutbildningen men även skolornas arbete inom området motivation, även här var åsikterna delade men den generella uppfattningen var att mer kan göras och förbättras vad gäller motivationsarbetet.
Innehållsförteckning
Sammanfattning/Abstract ... 3 Innehållsförteckning ... 4 Inledning ... 5 Bakgrund ... 6 Centrala begrepp ... 6 Forskningsbakgrund ... 9Syfte och frågeställningar ... 14
Metod ... 15
Val av metod ... 15
Urval ... 15
Forskningsetiska principer ... 17
Procedur ... 17
Validet, reliabilitet & generalitet ... 18
Resultat ... 20
Hur ser motivationsarbetet i ämnet idrott och hälsa ut bland gymnasielärare? ... 20
Hur arbetar gymnasielärare i idrott och hälsa för att motivera elever som av olika anledningar saknar motivation? ... 26
Inledning
Att människor rörde på sig mer förr är ett inte ovanligt påstående idag. Man får ofta höra att dagens samhälle och den tekniska utvecklingen har lett till att vi fått en alltmer stillasittande vardag. Vi ställs inte för samma fysiska krav som tidigare generationer längre, förr var fysiskt aktivitet en naturlig del av vår vardag (Faskunger, 2004). Idag måste vi istället avsätta särskild tid åt fysisk aktivitet.
Själva idrottsämnet i skolan har även detta bytt karaktär och fått en helt annan innebörd. Genom att man adderade ordet hälsa till ämnet förflyttades fokus från att endast lära ut rörelse, till att förse elever med kunskap om vad som främjar hälsa. Idrottsämnet omfattar idag så mycket mer än vad det gjorde förr inom skolan. Man har lagt stor fokus på att främja fysisk hälsa och ett livslångt lärande. I den nya läroplanen för Idrott och Hälsa står det att: ”undervisningen ska leda till att eleverna utvecklar kunskaper om hur den egna kroppen fungerar i arbete, om livsstilens betydelse och om konsekvenserna av fysisk aktivitet och inaktivitet” (GY11, s. 62). Det innebär att det inte endast handlar om fysisk aktivitet längre utan även om hela vår livsstil och våra olika levnadsvanor.
Undersökningar har visat att barn och unga idag rör på sig i alldeles för lite utsträckning. Den vardagliga rörelsen har bytts ut mot stillasittande framför TV:n och datorn. Resultat från en undersökning från 2001 om barn och ungas fysiska aktivitet visade att hela 15 % av de 900 eleverna som medverkade i undersökningen var fysiskt inaktiva, d.v.s. rörde sig mindre än 2 timmar i veckan (Ordination motion, 2009).
Bakgrund
Av egen erfarenhet som lärarstudenter har vi sett att det är många elever idag som inte deltar på idrottslektionerna. Vad är det som hindrar dessa elever från att vara med under lektionerna och hur arbetar lärare för att motivera eleverna att delta aktivt? I detta kapitel kommer fokus framförallt ligga på begreppen fysisk aktivitet, motivation och behaviorism.
Centrala begrepp
För att kunna förklara begreppet fysisk aktivitet behöver man veta att det är skillnad på begreppen
fysisk aktivitet och motion. ”Fysisk aktivitet definieras som all typ av kroppsrörelse utförd av
skelettmuskulatur som ökar energiförbrukning” (FYSS 2008, S. 152). Fysisk aktivitet omfattar all form av vardaglig rörelse såsom promenader, skotta snö, cykla till jobbet, ta trappan istället för hissen etc. Motion däremot omfattar litet mer och avser all form av planerad och strukturerad träning som utförs minst 3 gånger i veckan (Faskunger, 2004). När vi talar om fysisk aktivitet i vårt arbete syftar vi på FYSS definition av fysisk aktivitet, d.v.s. vardaglig rörelse.
Rekommendationen för fysisk aktivitet brukar ligga på omkring 30 minuter rörelse på medelhög intensitet per dag för vuxna och 60 minuter för barn och unga. Rekommendationerna avser all form av rörelse, såsom föreningsidrottande på fritiden, spontanlek på rasterna, idrottstimmarna i skolan och promenad eller cykel till och från skolan. Man tycker att alla barn bör nå upp till dessa rekommendationer men studier visar att barn och unga idag rör på sig mycket mindre än förr (FYSS 2008).
Vidare går vi in på begreppet motivation, vilket beskrivs av Hassmén (2003) som en grundläggande faktor för all mänsklig verksamhet. Utan någon motivation har människan inget att sträva mot och prestationen sänks. Det finns olika typer av motivation, Hassmén (2003) delar upp dessa i tre olika kategorier, inre och yttre motivation och amotivation, samtliga mer ingående beskrivna i följande kapitel.
Inre motivation beskrivs som den egna individens motivation och kommer oftast inifrån individen
själv, utan påverkan av yttre faktorer. Enligt Hassmén (2003) så kan man dela upp inre motivation i tre olika typer. Den första beskrivs som en inre motivation med viljan att lära sig och få ny kunskap. Det kan t.ex. vara en elev som har ett genuint intresse för att lära sig nya fysiska aktiviteter och som därmed blir motiverad att delta i idrottsundervisningen. Den andra typen beskrivs som den egna individens motivation att utföra en aktivitet för att nå inre tillfredställelse. Det kan t.ex. vara en elev som vill överträffa och utmana sig själv inom någon aktivitet och som motiveras genom detta. Den tredje typen är en inre motivation för att kunna uppleva nöje och stimulans. Det kan t.ex. vara en elev som gillar att spela fotboll för att känslan av bollkontroll ger honom/henne en inre glädje och stimulans. Alla dessa typer av inte motivation medför ofta en positiv känsla hos individen och det är den inre motivationen som har störst betydelse för en individs deltagande i någon form av aktivitet.
Yttre motivation däremot kan beskrivas som att individen deltar för att få något i gengäld. Det kan
och tobak för att upprätthålla en god fysisk hälsa inför en match eller tävling. Man skulle kunna tro att elevens motivation kommer inifrån men i själva verket är det den bakomliggande faktorn att han/hon vill prestera bra på matchen/tävlingen som är den yttre påverkande motivationsfaktorn.
Den sista typen av motivation kallas för amotivation, och kan beskrivas som avsaknaden av motivation (Hassmén, 2003). Amotivation kan vidare delas upp i fyra olika typer. Den vanligaste typen är att individen saknar motivation till följd av att han/hon inte tror sig ha tillräcklig kapacitet eller förmåga att klara av en aktivitet. Den andra typen är när individen saknar motivation för att han/hon inte tror på att beteendet kommer ge resultat. Den tredje typen kan beskrivas som amotivation p.g.a. individen känner för stor press på sig att prestera. När någonting blir för pressande blir det till slut en börda för individen och motivationen sänks. Den sista typen är när en individ känner sig hjälplös eller att han/hon inte har kontroll på aktiviteten.
Vidare ska vi gå in på begreppet behaviorism och vilken betydelse det har för undervisningen i skolan. Behaviorismen och dess upptäckter handlar i mångt och mycket om motivation av olika typer och är därför av betydelse för denna studie. När man talar om behaviorismen dyker ofta B. F Skinners namn upp; han var en av de främsta forskarna att studera inlärningspsykologi och sägs vara en av grundarna av behaviorismen (Skinner, 2008). Skinners teori om beteende bygger på en process där människors beteende styrs av olika positiva vs negativa förstärkningar. I skolan t.ex. så styrs elevernas beteende och motivation utifrån lärarens feedback och respons. Ofta används negativ förstärkning i form av straff som kvarsittning eller extra hemuppgifter. Det är dessa negativa förstärkningar som man bör undvika menar Skinner. Även om man når det önskade beteendet hos individen med straff så fungerar det inte i längden. Vill man utveckla ett genuint intresse för ny kunskap hos eleverna bör man använda sig av positiv förstärkning genom positiv feedback (Skinner, 2008). Raustorp (2006) lyfter fram vikten av att främja, stödja, uppmuntra och ge positiv förstärkning för att motivera elever till att delta aktivare på idrottslektionerna. Han menar att man bör lägga fokus på själva processen än produkten, d.v.s. man bör lägga fokus på att främja att eleverna ska röra på sig snarare än att fokusera på att de ska bli vältränade proffs.
motiveras man mer än om läraren hela tiden påpekar ens brister. Många elever påpekade även att det kändes bra att få uppmärksamhet av läraren och att de då kunde glömma bort om de gjort något dåligt eftersom lärarens positiva feedback vägde upp det hela (Ahlströms, 2010). Precis som Skinners teori om beteende förespråkar så presterar elever bättre när de får positiv förstärkning.
Forskningsbakgrund
I detta kapitel kommer tidigare forskning och olika motivationsfaktorer som påverkar elevers motivation redovisas. Kapitlet behandlar, under de olika underrubrikerna, ämnen som är av relevans för denna studie och som bidrar till ökad förståelse för ämnet.
Relation till läraren och lärarens feedback
I Åströms (2007) studie om barns motivation till ämnet idrott och hälsa framkom det att läraren hade störst påverkan på elevernas motivation. Flera studier visar på att är det lättare för en lärare att motivera eleverna om han/hon har en god relation till dem (Jenner, 2004). Om eleverna gillar läraren motiveras de i högre utsträckning att delta på lektionerna. En tidigare undersökning visar att en orsak till varför eleverna inte deltar är för att de inte gillar läraren. Det kan bero på olika orsaker, bl.a. att läraren utsätter dem för obekväma situationer eller att de inte blir bekräftade under lektionerna (Sköld, 2010). I samma undersökning svarar en elev att han tycker att läraren ger för lite feedback och får för lite uppmärksamhet, vilket resulterar i att han blir omotiverad att delta på lektionerna. Det är alltså viktigt med feedback, men än viktigare är det att kunna ge feedback på rätt sätt. Annerstedt (2007) menar att för att kunna ge feedback till elever behöver man som lärare ha ha tillräckligt med kunskap om hur man kan ge feedback på bästa sätt, en feedback som hjälper eleven att bli bättre och som stärker deras självkänsla.
Elevinflytande och individualisering
aktivt på lektionerna än flickorna. En orsak till detta berodde på att undervisningen bestod mest av aktiviteter som tilltalade pojkarna d.v.s. bollspel. För att få med alla elever och försöka höja deras motivation måste man kunna erbjuda dem högre autonomi, man måste ge eleverna möjligheten att själva få ta del av och bestämma lektionsinnehållet. Samtidigt måste man hela tiden försöka individualisera och anpassa undervisningen efter allas behov. Många moment i skolidrotten idag innehåller aktiviteter där eleverna hela tiden jämförs med andra eller jämförs efter vissa kriterier. De ska t.ex. kunna springa en sträcka på en viss lång tid, de ska kunna simma flera hundra meter, de ska kunna stå på händerna medan klasskamraterna ser på. Allt sådant bidrar till att sänka elevernas självkänsla och motivation. För att höja motivationen hos eleverna bör man skapa tillfällen där man utmanar eleverna att försöka överträffa sig själva och inte jämföra sig med andra. Det är viktigt att tänka på att människor har olika förutsättningar, vilket kräver olika metoder och arbetssätt.
Brist på information
I kursplanen för idrott och hälsa står det att idrottsämnet ska ”bidra till att eleverna utvecklar intresse för och förmåga att använda olika rörelseaktiviteter, utemiljöer och naturen som en källa till välbefinnande”(GY11, s.62). Skolan ska alltså förse eleverna med kunskap om vad som främjar hälsa och ska bidra till att eleverna blir mer fysiskt aktiva på fritiden. Faskunger (2004) lyfter fram vikten av att ge eleverna kunskap om ämnet för att kunna motivera eleverna att delta. Många elever idag vet inte varför de utövar en viss aktivitet och bristen på information på lektionen leder till att elevernas motivation sänks. I Johanssons (2003) studie visade det sig att många elever hade svårt att se vilken nytta de hade av idrotten och därför värderade de inte att delta aktivt på lektionerna. För att höja motivationsnivån bland eleverna måste man kunna ge mening åt lektionsinnehållet. Om eleverna känner meningsfullhet med det de gör, kommer de bli mer motiverade till att delta aktivt.
Delad syn på idrotten
elever får en känsla av tillfredställelse då de tävlar och utmanar sig själva under lektionerna och de trivs ofta i grupp. De som ser negativt på idrotten däremot är de elever som känner obehag och olust att tävla och idrotta med andra, de känner sig ofta klumpiga och fysiskt inkompetenta och upplever idrotten som ointressant. Om man ser till innehållet på idrotten så utgör bollspel en stor del av lektionsinnehållet, vilket gynnar de tävlingsinriktade eleverna och fungerar som motivationsfaktor för dessa medan det missgynnar de elever som inte alls har samma självförtroende och tävlingsanda. Det är svårt att göra alla elever nöjda, kanske inte ens möjligt, men genom att, som tidigare nämnts, erbjuda variation och autonomi i undervisningen kan man kanske få med alla på ett eller annat sätt. Thedin (2004) lyfter även fram vikten av att poängtera skillnaden mellan föreningsidrott och skolidrott i skolan. Många elever vill gärna tävla och spela med ”riktiga regler”, vilket skapar en otrygg atmosfär för de svagare eleverna. Som lärare måste man därför försöka avdramatisera undervisningen och lyfta fram vikten av att röra på sig och ha roligt.
Genusperspektiv på idrott och hälsa
I alla ämnen förutom idrott och hälsa dominerar flickorna vad gäller högst betyg, i idrottsämnet är det dock killarna som dominerar och det är främst i betyget MVG som skillnaden är störst (Redelius, 2004). Många studier visar att tjejer väljer att inte delta på idrotten i större utsträckning än killar (Lundvall, 2004). I ett tidigare examensarbete av Ericson & Elofsson (2007) ansåg killarna att tjejerna drog ner idrottslektionerna genom att de gnällde och tjatade för mycket. Samtidigt ansåg tjejerna att killarna drog ner undervisningen genom att de inte passade tjejerna eller försökte göra de delaktiga i spelen. Många tjejer har även komplex för sin kropp, känner sig klumpiga och trivs inte med att träna i grupp, vilket negativt påverkar deras deltagande. Många skolor har könsåtskild undervisning, där pojkar idrottar för sig och tjejer för sig. I Larssons (2004) studie om vad eleverna anser om könsåtskild undervisning svarade en flicka att det var bra, för hon slapp göra bort sig inför killarna i klassen. En annan tyckte att det var bra eftersom killarna kör för hårt ibland, hon ansåg att det var roligare att köra med tjejer som var mer jämlika istället. Även i Redelius (2004) undersökning visade sig att flera tjejer känner att de får elaka kommentarer av killarna när de gör fel och därför får de en negativ bild av idrottslektionerna.
Det finns många olika anledningar till varför elever väljer att inte delta på lektionerna, mycket av det ser man inte som lärare. Det händer speciellt mycket i omklädningsrummen, där kan flera konflikter eller pinsamma situationer uppstå som läraren inte har en aning om. Efter lektionerna kan det lätt uppstå bråk där ”förlorarna” på lektionen blir förnedrade och påhoppade. Detta bidrar till att eleverna får en negativ bild av idrotten och fruktar för dessa obekväma situationer i omklädningsrummen. Andra problem som kan uppstå är om en elev t.ex. har komplex över sin kropp och känner sig obekväm med att duscha tillsammans med andra och därmed väljer att inte delta på idrottslektionerna för att undvika att bli svettig. Enligt en enkätundersökning av Larsson (2004) tycker många elever att det är stressigt att duscha efter idrottstimmarna och de känner att de får för lite tid till det. Andra menar på att de tycker att duscharna är så ofräscha att de helt enkelt inte vill duscha. Vissa lärare är strikta med att man ska duscha efter lektionerna, annars får man inte vara med lektionerna. Detta påverkar givetvis elevernas deltagande. Det kan även vara andra orsaker som påverkar elevernas deltagande, t.ex. ekonomiska. En elev har det kanske mindre bra ställt hemma och har inte tillgång till att köpa nya träningsskor och skäms över att behöva låna skor på lektionerna. Det finns mycket man inte vet och därför är det viktigt att prata med eleverna innan man dömer dem.
Betyg, prestationsångest och rörelseglädje
I en tidigare kvalitativ studie på vad som motiverar elever att delta på idrotten anger 39 % av eleverna att de deltar enbart p.g.a. att få betyg (Persson & Persson, 2010). Som tidigare nämnt så är betyg en yttre motivationsfaktor. Det är ofta de eleverna som saknar den inre motivationen som anger yttre motivationsfaktorer som en anledning till sitt deltagande. Samtidigt som betygen fungerar som motivationsfaktor för vissa elever så är de en anledning till att andra elever väljer att avstå från lektionerna.
mindre duktig, vilket ledde till hennes bild av att vissa idrottsaktiviteter var tråkiga. Att vara bra på något i skolidrotten motiverar eleverna att delta och vice versa.
Klassammanhållning och gruppkonstellationer
Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att ge en inblick i idrottslärarens arbete när det kommer till att motivera elever i ämnet idrott och hälsa på gymnasiet. Studien ämnar undersöka, utifrån ett lärarperspektiv, hur lärare arbetar för att motivera sina elever att uppnå mål och prestera rent generellt sett men även hur de arbetar med elever med olika förutsättningar och intresse. Utifrån syftet har vi utarbetat dessa frågor som vi med denna studie ämnar svara på.
• Hur ser motivationsarbetet i ämnet idrott och hälsa i allmänhet ut bland ett urval gymnasielärare?
Metod
Val av metod
För insamling av data valde vi att använda oss av en kvalitativ metod med djupgående samtalsintervjuer. Vill man få en bredare översikt över det område man avser undersöka kan man använda sig utav kvantitativa metoder såsom enkäter. Då vår studie gick ut på att undersöka hur lärare motiverar elever bedömde vi samtalsintervjuer som den mest relevanta metoden för vårt ändamål. Hade vi haft som mål att undersöka vilka faktorer som påverkar elevernas motivation hade vi kunnat göra en enkätundersökning bland eleverna istället för att ta reda på detta. Vi valde att använda oss av samtalsintervjuer för att på så vis kunna klargöra hur lärare arbetar med motivation och komma djupare i vår analys. Genom intervjuer kan man få mer tydliga, innehållsrika och djupgående svar och man kan även registrera oväntade svar och få möjlighet att ställa följdfrågor vilket man inte kan göra om man använder enkäter (Esaiasson, 2007). Intervjuerna skedde individuellt och ostört i enskilda rum. Enligt Trost (2005) bör man undvika gruppintervjuer, då dessa ofta leder till att vissa tar över samtalen och medför att vissa korrespondenter inte får komma till tals. Grupptrycket gör att vissa inte vågar vara ärliga. En annan anledning till att vi valde att använda oss av den metoden är att respondenten ofta känner sig mer ohämmad i intervjusituationen och kan svara mer ärligt och uppriktigt.
Urval
Vi har valt att nedan göra en kort introduktion av respondenterna, detta för att göra resultatdelen mer överskådlig och för att man som läsare ska få veta lite om vilka respondenterna är. Vi har valt att nämna försökspersonerna med namn för att göra personerna mer livfulla, men självklart är personernas namn fingerade och deras ålder ungefärlig. Man kan även använda sig av nummer eller liknande istället för namn, men vi fann detta sätt mer tillfredställande då det faktiskt är personer och deras åsikter vi redovisar. I övrigt redovisas bara ungefärlig ålder, storlek på skola samt kön. En djupare inblick i respondenternas attityder och tankar kring ämnet motivation ges i resultatdelen.
Karl undervisar i Engelska och idrott och hälsa, han är i 30 års- åldern och har varit verksam
lärare i cirka fem år. Karl undervisar på en medelstor svensk skola.
Olof undervisar i matematik samt idrott och hälsa, de senaste åren har han hans tjänst bara
innefattat idrottsundervisning. Olof är i 35 års- åldern och han är verksam i en skolan i en mindre kommun i Sverige.
Bella undervisar i Geografi och idrott och hälsa, hon är i 40 års- åldern och undervisar i en
medelstor svensk stad. Bella har varit verksam i cirka 15 år.
Daniel är i 45 års- åldern, han undervisar på en mellanstor svensk skola och har
ämneskombinationen Engelska och idrott, han undervisar cirka 30 % inom ämnet idrott och hälsa.
Karin är i 50 års-åldern och undervisar inom idrott och hälsa samt flera andra ämnen, hennes
tjänst består dock idag huvudsakligen av undervisning inom idrott och hälsa. Karin är verksam i en större stad och arbetar där på ett lite större gymnasium än det genomsnittliga.
Janne undervisar i samhällskunskap samt idrott och hälsa han håller även kurser inom
säkerhet på samhällsprogrammet. Janne är i 50 års- åldern och har varit verksam lärare sen han gick ut lärarhögskolan när han var 27.
Forskningsetiska principer
Vi har tagit del av de humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsprinciperna som vetenskapsrådet (2002) tagit fram. Enligt det finns det fyra huvudkrav att ta hänsyn till:
Informationskravet innebär att forskaren ska informera alla undersökningsdeltagare om syftet med
projektet och vilka villkor som gäller. Alla intervjupersoner blev informerade om syftet med vårt arbete samt hur dem uppgifter som vi samlade in skulle bearbetas.
Samtyckeskravet innebär att undersökningsdeltagarna själva har rätt att välja om de vill medverka i
projektet eller inte. Vid studier där korrespondenterna är under 15 år ska man ha föräldrarnas samtycke. Eftersom vi intervjuade vuxna lärare behövde vi inte ta hänsyn till detta. Vidare så blev undersökningsdeltagarna även informerade om att de när som helst kunde få avbryta sitt deltagande och att deras medverkan var helt frivillig.
Konfidentialitetskravet innebär att alla uppgifter om deltagarna ska vara så pass konfidentiella att
ingen utomstående ska kunna ta del av dessa eller kunna identifiera personerna. För att uppnå detta har vi i vårt arbete bearbetat uppgifterna på ett sådant sätt som tillåtit deltagarna att förbli anonyma. Vi har t.ex. använt oss av fingerade namn och uppgifter så att de inte går att spåra till någon specifik individ eller skola.
Nyttjandekravet innebär att alla insamlade uppgifter från deltagarna endast får användas i
forskningssyfte. Vi informerade deltagarna om att vårt arbete skulle sparas och utnyttjas av andra som avsåg att göra studier inom samma område.
Procedur
öppna frågor som kunde leda till en fördjupad diskussion. Vi fick kontakt med olika skolor och intervjudeltagarna genom ett mail i vilket vi förklarade syftet med vår undersökning. Vidare tog vi kontakt med de lärare som tackat ja till att delta och bestämde tid och plats för intervjun. Enligt Trost (2005) är det en fördel om de intervjuade får välja tid och plats för intervjun för att de ska kunna känna sig trygga, därför lät vi lärarna få välja tid och plats. Intervjuerna skedde i enskilda grupprum på skolan och under lärarnas planeringstid. Till hjälp användes en bandspelare som spelade in allt. Vidare fördes det anteckningar för att dokumentationen skulle bli fullständig. Intervjuerna inleddes med en kort introduktion om vårt arbete och om vårt syfte.
Deltagarna blev även informerade om de forskningsetiska principer som vi följer och hur den insamlade informationen kommer att bearbetas. Vi inledde intervjuerna med att ställa öppna bakgrundsfrågor för att lätta upp stämningen för att sedan gå mer in på de djupare frågor som vi ville ha svar på, exempelvis: hur arbetar lärarna för att motivera elever att delta på idrottslektionerna? En annan anledning var att avdramatisera intervjusituationen för att få respondenten att känna sig bekväm. Varje intervju tog ca 40-45 minuter. Det är bäst om transkriberingen sker tätt inpå intervjutillfället, medan minnet fortfarande är färskt. Därför transkriberade vi ljudinspelningarna direkt efter varje intervju. Sedan valde vi ut de väsentligaste delarna och citaten som svarade på våra frågeställningar och kategoriserade de i olika grupper beroende på hur de olika intervjudeltagarna svarat. Vi har bifogat ett urval av våra intervjufrågor som bilaga, ett urval då vi använt oss av öppna samtalsintervjuer och mycket av frågorna har kommit spontant vid intervjusituationen.
Validet, reliabilitet & generalitet
Resultat
I resultatdelen redovisas de olika tankesätt och tillvägagångssätt som idrottslärarna hade när det gällde motivationsarbetet i skolan, samt vilka strategier de använde för att arbeta motivationshöjande. Vi har valt att redovisa resultatet från intervjuerna under respektive forskningsfråga för att göra empirin överskådlig och tydlig och i förlängningen på ett tillfredställande och konkret sätt svara på dessa. En djupare analys av resultatet görs i diskussionsavsnittet. Intervjufrågorna har kategoriserats under respektive forskningsfråga som de passar in under och redovisas systematiskt i detta kapitel.
Hur ser motivationsarbetet i ämnet idrott och hälsa ut bland gymnasielärare?
Motivationsarbetet på våra skolor ser olika ut, klart är i alla fall att det tycks finnas klara strategier, även om metoderna i vissa fall skiftar mycket från person till person. Något som dock de flesta lärare tycks vara överens om är att eleverna måste förstå syftet med undervisningen för att man ska kunna motivera dem.
För mig handlar det mycket om att eleverna ska förstå varför de gör det de gör, att det inte bara är för betygen utan mer för helheten liksom. Syftet är alltid viktigt i mina lektioner och jag jobbar hårt för att alla ska förstå varför vi har de lektioner vi har. (Kalle)
Genom att försöka lägga upp undervisningen på ett sätt som gör att eleverna hittar motivation hos sig själva att arbeta för att uppnå resultaten så tror jag de blir motiverade. Tydlighet med vilka målen är och hur vi ska arbeta för att uppnå dem är viktigt. (Daniel)
En av respondenterna, Janne ger även ett konkret exempel på hur man kan göra för att eleverna ska kunna förstå syfte och mål med lektioner.
Vidare så går Janne in på hur viktigt det är att som lärare själv vara motiverad för att eleverna också ska kunna bli det, han beskriver i intervjun att många lärare ofta lägger fokus på elevens prestation och inte så mycket på sin egen. Janne menar på att detta är ett stort problem och att det behövs mer självinsikt i lärarkåren rent generellt sett, på en fråga om hur han gör för att eleverna ska känna ansvar så svarar han:
Jag tycker att när det gäller skolan så måste läraren ha ansvar när det gäller betyget. Om du inte tar ansvar så kan man inte bedöma ditt arbete. Om jag har en klass med 22 elever och har 15-16 IG: n så är det ingen som ställer frågan varför? Varför? Det handlar inte bara om eleverna, det är du som har misslyckats. Men det är alltid elevernas fel eller någon annans inte mitt eget som lärare vilket är konstigt. Lärarna behöver mer självinsikt kanske man kör utvärdering efter varje kurs men det är aldrig någon uppföljning eller analys efter det, man låter det vara. (Janne)
Janne menar på att det alltså inte bara är eleven som ska prestera, något som enligt honom är långt från självklart på våra skolor. Janne menade även på att ett utvärderande arbete inte heller uppfyller sitt syfte om det inte görs någon vidare analys av resultatet. Vidare är det mycket intressant att se hur de olika lärarna tänker och arbetar när det gäller att sporra eleverna, flera av lärarna låter eleverna ta ett stort ansvar. Inte minst när det gäller lektionsinnehållet.
Ja, jag brukar försöka göra de delaktiga i lektionsinnehållet. Jag låter de t.ex. välja aktiviteter ibland och de får även vara med och framföra sina åsikter när jag planerar terminens aktiviteter. När man engagerar individer så blir de oftast mer motiverade. (Emma)
På en fråga om könsuppdelad idrottsundervisning och dess för och nackdelar var åsikterna spridda bland respondenterna, en del kände sig främmande inför tanken att dela upp undervisningen och behandlade eleverna helt lika oavsett kön. Medan andra ansåg att det kunde finnas fördelar med en könsuppdelad undervisning och att det kunde vara en lösning på problemet med att vi har olika fysik.
Jag tycker det låter helt absurt att använda sig av könsuppdelad undervisning, och jag har svårt att se vinningarna med en sådan typ av uppdelning. Jag menar i arbetslivet så jobbar man sida vid sida och om man då börjar dela upp gruppvis i skolan vad leder det då till i förlängningen? (Kalle)
Respondenterna tycks också ha en hel del olika metoder när det gäller det individuella arbetet i ämnet idrott och hälsa, ett exempel är Emma som låter sina elever arbeta fram individuella studieplaner för sitt arbete i ämnet:
Ja, jag brukar försöka göra de delaktiga i lektionsinnehållet. Jag låter de t.ex. välja aktiviteter ibland och de får även vara med och framföra sina åsikter när jag planerar terminens aktiviteter. När man engagerar individer så blir de oftast mer motiverade. Som tidigare nämnt brukar jag låta eleverna skriva upp sin egen plan med mål som de vill uppnå. Deras plan ska vara helt oberoende av någon annan och tillsammans med eleverna brukar jag analysera hur vi ska gå till väga för att uppnå målen. (Emma)
Vidare tycks det finnas ett stort intresse för att som lärare arbeta med positiv feedback och att hela tiden vara med eleven i dennes arbete och strävan mot målen.
Det är här man arbetar med feedbacken då va, att hela tiden få eleven att känna sig sedd och att få pusha mot egna mål, sånt tror jag gör mycket men det är ett svårt arbete absolut det är det. (Kalle)
På individnivå handlar det mycket om att få dem att kontinuerligt lyckas och att de känner sig sedda, speciellt om det handlar om elever som inte vill. Många får man försöka arbeta långsiktigt med för att bygga upp ett förtroende och en känsla av trygghet om de har många negativa erfarenheter av ämnet. I sådana fall kan ett deltagande utan någon egentlig prestation vara en väldigt stor vinst. (Daniel)
Även om feedbacken är en viktig del i motivationsarbetet så tycks det finnas andra ännu enklare medel för att få elever att prestera. Både Daniel och Janne trycker på hur viktigt det är att skapa ett positivt klassrumsklimat, att skapa en miljö där det är högt till tak och nära till skratt. De menar på att man med hjälp av humor och en lättsam stämning kan avdramatisera situationen och prestationen i ämnet och på så sätt i förlängningen skapa motiverade elever som framförallt vågar ta för sig.
Det är humöret som kan förändra mycket. Om du är pigg och glad så sprider det sig, det känner eleverna. Det gäller att ha en positiv inställning alltså och om eleverna känner att det är en positiv miljö så blir det avdramatiserat liksom, alltså ett avslappnat klassrum är den bästa arbetsplatsen både för elever och för mig. (Janne)
Daniel vidrör här området gruppdynamiska faktorer och att idrott och hälsa är ett mångfacetterat ämne som inte är helt enkelt när det kommer till den punkten. Flera av respondenterna hade intressanta synpunkter även angående detta, vad ska man egentligen tänka på för att få en hel grupp, eller som i det här fallet, en idrottsklass att prestera?
Det är svårt att aktivera alla elever i en och samma aktivitet eftersom alla gillar och är bra på olika saker. Jag brukar dela upp klassen efter nivå. T.ex. om några vill spela innebandy i lugnare tempo så får de göra det och den andra gruppen får köra lite hårdare. På så vis lyckas man motivera både de lite svagare eleverna och de mer fysiskt aktiva. (Emma)
Metoden ska ju bero på orsaken till att motivationen brister. Välplanerade lektioner är alltid bättre än oplanerade. Bara där kan man påverka elevernas motivation. (Olof)
Bella vill även belysa hur viktig en bra gruppinteraktion är för de olika elevernas respekt och tankar om varandra och hur detta kan påverka motivationen
När de jobbar i grupp så försöker jag få dem att fatta att varje medlem i gruppen är viktig, och på det sättet få gruppmedlemmar att uppskatta varandra och varandras kunskaper och erfarenheter och så. Det är ju inte bara feedback från läraren som är viktig, utan de värdesätter ju väldigt mycket varandras åsikter också. Och känner eleverna att alla i gruppen tillför något och är viktig så kommer motivationen ofta av sig själv. (Bella)
Det finns som synes många fördelar med att få fram en bra stämning i gruppen, inte minst för motivationens skull. Emma berör också hur man arbetar för att motivera elever med olika förutsättningar, både svagare och de mer fysiskt aktiva och detta är mycket tänkvärt. En djupare analys och en mer ingående redovisning i de olika respondenternas tankar och tillvägagångssätt görs under nästa rubrik.
Det gjorde vi nog. Men ledarskapet fick generellt för lite plats under utbildningen. Det krävs mycket av en person att ställa sig framför en klass med ungar och få dem engagerade. (Olof)
Även Daniel är inne på samma spår och menar på att det var ett alldeles för lågprioriterat område med tanke på hur viktigt det egentligen är. Emma menar också på att det först är i verkligheten ute i yrket som man faktiskt fått tackla dessa problem:
På lärarutbildningen hade vi någon enstaka föreläsning om hur man kan arbeta med att motivera elever. Däremot fick vi inga konkreta exempel på hur man ska bete sig i olika situationer. Det är mest ute i praktiken när jag jobbat som lärare som jag lärt mig om hur jag kan arbeta. Man får testa sig fram och se vad som fungerar för just den eleven eller elevgruppen helt enkelt. (Emma)
Även Kalle är inne på samma bana, han är dock hårdare i sin kritik mot sin lärarutbildning.
Det var inte jättemycket om det om jag ska vara helt ärlig, å andra sidan tycker jag att lärarutbildningen där jag gick inte var något vidare på väldigt många punkter. Man har lärt sig det mesta ute i verkligheten. (Kalle)
Karin och Bella å sin sida hade gärna sett ett större arbete med området motivation under hela sin utbildning och att den inte bara skulle ha tagits upp sporadiskt:
Nja, det har varit knapert på den fronten. Utbildningen gav knappt något alls när det gäller didaktik och undervisningens genomförande. Jag kommer ihåg att det var några böcker på examensterminen som berörde motivation, och det var ju bra men det hade varit ännu bättre om motivation hade lite klyschigt "genomsyrat hela utbildningen". (Bella)
Flera av respondenterna pratar alltså om att det är i verkligheten ute på skolorna som man lärt sig, men lär man sig något av varandra lärare emellan eller är det endast genom individuella erfarenheter som detta sker? Vi frågade lärarna hur motivationsarbetet såg ut på skolorna och om det fanns något tydligt arbete på denna punkt. Svaren var ofta negativa och de flesta efterlyste ett större arbete med motivationsfrågan, på vissa håll kunde man till och med uppleva en känsla av uppgivenhet:
Inte något speciellt arbete så utan det är väl mer om det kommer upp på arbetslagsmöten och så men inga planer eller så nä. Det är ju lite synd att vi inte diskuterar ämnen som motivation oftare, absolut. (Kalle)
Det tycks ofta vara så att området motivation på flera skolor får litet, om något utrymme alls, under arbetslagsmöten och på konferenser och när det får det så räcker tiden ofta inte till då den istället används till mer administrativa frågor. Men på andra skolor ser det annorlunda ut, bland annat på Emmas skola så verkar man föra diskussioner om ämnet:
Ibland kan vi diskutera det om någon av oss har en omotiverad elev t.ex. Då brukar vi ge varandra tips och råd. Alla har sina olika sätt att arbeta på, det finns ingen exakt mall att gå utefter. Man får anpassa sig efter varje elevs enskilda förutsättningar. I nuläget har vi lagt stor fokus på begreppet hälsa. Idrott är inte längre bara fysisk aktivitet utan vi måste även förse eleverna med kunskap om hur de uppnår en hälsosammare livsstil på lång sikt. Till följd av detta har vi försökt lyfta fram fysisk aktivitet och även olika. (Emma)
Även Bella och Olof upplever att det finns en vilja att diskutera ämnet då både de och deras kollegor anser det vara av vikt för hur undervisningen kan genomföras.
Det gör vi väl. Vi diskuterar ofta olika metodiker för undervisning, elevernas motivation är ju en av alla pusselbitar i vårt arbete så självklart är det något som tas upp och stöts och blöts om. Vi tar även upp punkten på arbetslagsmötet om vi känner att elevernas motivation har droppat lite eller så. (Olof)
Ja, det diskuterar vi ju kontinuerligt och det blir väldigt naturligt eftersom många elever är omotiverade och inte vill vara med. Och speciellt för oss som har praktiska ämnen blir det en ständig fråga. Men oftast så är inte diskussionerna på detaljnivå utan det är mer generellt i stil med att hur få eleverna att närvara på lektionerna, och hur jobbar du för att behålla deras uppmärksamhet och se så att de tar sig an uppgifter mm. (Bella)
Det finns som synes, föga förvånande, oerhört många tillvägagångsätt när det gäller att arbeta med att motivera sina elever, det verkar också se olika ut beroende på vilken skola man är verksam i. Det tycks heller inte finnas några genvägar eller självklara val för hur man ska arbeta, något som beror på att man arbetar med just individer och vi är alla olika, det är dock intressant att många av de intervjuade respondenterna tycks ha relativt lika tillvägagångssätt.
respondenternas svar görs i kommande kapitel. Vi har nu fått en inblick i hur ett urval lärare arbetar rent generellt med att skapa motivation, samt hur det ser ut på några olika skolor. Men hur arbetar lärarna på ett mer individuellt plan och framförallt; hur arbetar de med elever som har olika svårigheter i ämnet, lågt intresse eller som kanske har svårt att hitta motivation på grund av att de känner sig för kompetenta?
Hur arbetar gymnasielärare i idrott och hälsa för att motivera elever som av olika anledningar saknar motivation?
Det är här arbetet mellan lärarna börjar spreta när det gäller metoder, det tycks vara väldigt individuellt vad lärarna har för tillvägagångsätt när det gäller att motivera de som inte vill eller kan. Vissa idrottslärare tycker att man kan arbeta med positiva förstärkningar i form av morötter i olika former och liknande medan andra helt motsätter sig den tanken. På en fråga om hur man kan arbeta med att motivera elever som inte har något intresse för ämnet svarade Daniel och Olof:
De elever som i huvudsak har accepterat skolans ramar och regler räcker det oftast att med mindre medel; humor, hot, skam till att uppmuntra dem att delta och prestera för att senare bygga på detta med positiv förstärkning. Mutor kan man också använda i vissa extremfall. Man blir förvånad över vad vissa elever kan göra för en Dumle. (Daniel)
Genom positiva förstärkningar. Innerst inne vill alla lyckas, det är min övertygelse. Här måste man i samråd med eleven hitta sätt som fungerar. Godis kan vara ett förslag men det finns 100 olika metoder att använda sig av och kanske är det den 101:a metoden som fungerar? Vem vet. (Olof)
Olof och Daniel är alltså övertygade om att man med små medel och ibland även mutor av olika slag kan få eleven att prestera. Något som för dem känns som en självklart medan ett sådant arbete för andra lärare tycks vara mycket främmande och kanske till och med något negativt.
… det är jättesvårt att säga, det hänger ju jättemycket på situation och klassen i sig och vilken relation jag har till klassen och relationerna inom klassen. Men alltså att muta eleverna till motivation, till exempel, känns ju väldigt lågt. (Bella)
motivation till att man inte känner sig nog duktig eller kanske för duktig. Vidare så kan dessa uttalanden ses som något som inte bara gäller för elever med svårigheter eller som saknar motivation. Respondenterna verkade alla tycka att dessa tips och tankar gäller rent generellt och ofta på hela grupper oavsett bakgrund eller förutsättning. Något som respondenterna tycktes vara överens om var att man inte ska ställa orimliga krav på eleverna. Daniel menade också på att det ofta kan bli kontraproduktivt istället:
Att lägga krav på en elev som inte kan hantera dessa slår ofta bakut väldigt hårt och gör istället att situationen blir värre. Eleven kanske helt tappar motivationen istället (Daniel)
Respondenterna gav även flertalet exempel på fällor och saker man måste tänka på för att inte eleverna ska tappa motivationen:
Att tala om för en elev att de inte kan utföra något eller säga att någon är dålig. Eller utsätta de för pinsamma situationer, t.ex. om man vet att en elev inte kan stå på händerna ska man försöka undvika situationer där hela klassen står och tittar på när denne elev misslyckas. Sådana situationer försämras elevernas självkänsla vilket i sin tur sänker deras motivation. (Emma)
Det är viktigt att du står för det du säger och gör, om du lovar nått och inte håller det eller kanske inte gör som du sagt att du ska göra så kan det bli problem, eleverna är ofta väldigt noggranna och synar varje steg man tar som lärare. (Karin)
Absolut inte lova, om du lovar och inte håller det så blir det negativt så lova inte någonting. (Janne)
Som vi beskrev tidigare så behöver begreppet elever som har svårigheter med ämnet idrott och hälsa inte nödvändigtvis handla om elever som har svårigheter eller kanske lite annorlunda förutsättningar än de övriga i klassen. Det kan även handla om elever som känner att de redan kan allt, en grupp elever som ofta hamnar lite i skymundan och som kanske inte får samma motivation av vanlig undervisning som övriga. Respondenterna stod dock inte helt handfallna när det gällde att motivera även dessa elever och hade flera tips och tankar:
Genom att variera övningarna och introducera eleverna till nya sporter. De nya sporterna motiverar även de elever som har det lite svårare eftersom aktiviteten är ny för de flesta så är ingen bättre än någon annan. (Emma)
Ingen kan allt. Men som jag sa tidigare så är det ju viktigaste att alla når målen, därför får inte dessa elever det stöd som de behöver alla gånger. Dessa elever behöver utmaningar och som lärare måste du utmana dem. (Olof)
Diskussion angående hur man motiverar även de mer framgångsrika eleverna tycks vara relevant, särskilt med tanke på hur mycket fokus det är på debatten om individualisering i skolan idag. Men om vi går vidare till elever på motsatta delen av skalan, det vill säga de som inte alls är intresserade, hur ser arbetet rent generellt ut med de eleverna?
Jag försöker ta reda på varför dessa elever saknar ett intresse och diskutera med dem om hur de skulle vilja ha det. Jag försöker ha enskilda motiverande samtal med eleverna. Jag försöker även låta de välja övningar och tillsammans försöker vi komma på en lösning för att kunna aktivera dem. Jag brukar även försöka få föräldrarna delaktiga och upplysa de om att uppmuntra eleverna till fysisk aktivitet även på fritiden. (Emma)
Ja alltså här måste man ju tyvärr ta in betygen i diskussionen, men även att kanske diskutera mer med dem, ha typ individuella samtal och få reda på vad de vill eller kanske inte vill och varför det är så och sen efter det då lägga upp en plan tillsammans för hur vi ska fixa så de är med och kör liksom. (Kalle)
Man tar 2-3 samtal och försöker förklara vad idrott betyder för henne eller honom. Det handlar inte om att vara en elitidrottare eller att man ska prestera varje gång på högsta nivå när det gäller resultatet. Om man inte lyckas att få med eleverna så får de arbeta med idrott plus och försöka hitta tillbaka till vanlig undervisning. Och där får de uppgifter och så och sedan kan de komma tillbaka. (Janne)
När det gäller elever som kanske inte har samma förutsättningar som andra elever så hade respondenterna många tänkvärda idéer och lösningsförslag.
Det gäller att lägga undervisningen på en lagom nivå, men fattas det helt och hållet viktiga kunskaper eller om eleven har grova svårigheter så är ju en diskussion om stödlärare eller till och med att eleven får gå om kurs/årskurs. Men precis som jag sa tidigare så är ju stöttning och att inte göra det för svårt eller för lätt för eleven viktigt. Viktigt är ju att eleven känner att han klarar av något, för oftast är det här starkt kopplat till självförtroende och tvivel på den egna förmågan. (Bella)
Jag brukar försöka förenkla vissa uppgifter, t.ex. om man inte kan stå på händerna brukar jag passa eleverna mot en vägg. Jag brukar även erbjuda dem olika val och låta de välja vilken grupp de vill jobba i. (Emma)
Diskussion
Avslutande diskussion
I detta avsnitt så kommer vi analysera och diskutera vår empiri vidare. Vi kommer att sammanfatta det resultat vi funnit och koppla det till tidigare forskning samt ta upp egna åsikter och vilken eventuell vinning vår studie kan ha för framtida lärare.
Efter att ha tagit del av lärarnas åsikter om motivationsarbete så har vi kommit fram till att det är ett ganska brett och spretigt område som inte är helt enkelt att avgränsa. Det tycks vara, föga förvånande för oss, högst individuellt hur man väljer att arbeta för att motivera sina elever. Arbetet ute på skolorna med frågan ser också olika ut och det är som sagt läraren som individ som tycks ha störst inverkan på hur man väljer att lägga upp sin undervisning. Vissa arbetar mycket med positiva förstärkningar medan andra kanske lägger mer tid och fokus på planering och elevinflytande, som i och för sig också kan ses som en form av förstärkning. Klart står dock att lärarna är överens om vikten av att eleverna är välinformerade om syfte och mål med undervisningen för att de ska känna sig motiverade.
Precis som vi skrev i bakgrunden så tycks målet, syftet och kunskap om ämnet, vara viktiga faktorer för att eleverna ska kunna bli motiverade. I kursplanerna står det även att idrottsundervisningen ska främja hälsa ur ett livslångt perspektiv, något som även lärarna ansåg vara viktigt. De menade på att det var viktigt att eleverna fann en inre vilja att delta på idrotten för att finna motivation. Precis som vi tog upp tidigare i bakgrunden så är inre motivation den viktigaste faktorn för en individs vilja att delta i idrott och hälsa-undervisningen. För att hjälpa eleverna att finna inre motivation använde sig lärarna av en kontinuerlig dialog under hela kursen, något som vi, som lärarstudenter, även finner som en självklarhet. Vi har även förhoppningar om att denna typ av tänkande genomsyrar större delen av undervisningen även i andra ämnen.
individualisera undervisningen utifrån varje enskild elevs behov och förutsättningar. Många arbetade med att föra kontinuerliga dialoger med eleverna om vad de hade för mål och förväntningar med kursen.
Vad gäller gruppnivå så arbetade lärarna mer med att erbjuda valmöjligheter och olika alternativ för att skapa en trygg miljö för eleven, så att han eller hon kunde känna att de kan lyckas. En annan metod för att uppnå god gruppdynamik ansåg lärarna var att ha en god klassrumsmiljö med en lättsam och avdramatiserad miljö. Detta är något som fascinerat författarna och som nog tyvärr kan vara en bortglömd metod, i våra kommande lärarroller kommer humor att vara ett av de viktigaste instrumenten.
Om vi går vidare in på feedback och hur lärarna använde sig av den, så tycktes den vara en stor del i deras motivationsarbete. Respondenterna använde sig kontinuerligt av positiva förstärkningar och de flesta ansåg att negativa förstärkningar inte var att föredra något som även får stöd av forskningen (Skinner, 2008). Faktum är att på frågan om vad man absolut inte ska göra när det gäller elevernas motivation så svarade flera av respondenterna att man inte ska ge negativ feedback och inte tvinga elever att göra något de inte klarar av eller ställa andra orimliga krav. Som tidigare nämnt utmärker sig amotivation hos individer genom att de känner uppgivenhet inför en viss uppgift, därför bör man absolut inte tvinga en elev att utföra något de inte kan klara av då detta bara förstärker deras amotivation. Fokus låg istället på att försöka få eleven att växa med uppgiften och ta ett större eget ansvar för sin utbildning. Angående vad man inte ska göra så fanns det en gemensam tanke om att inte lova något som man inte kan hålla, till exempel att lova eleverna en aktivitet och sedan ändra planerna.
Angående genusperspektivet så har det inte varit huvudfokus i denna studie, men det vi kom fram till var att, både tidigare forskning och våra respondenter hade delade åsikter om ämnet. Vissa menade på att man inte skulle skilja mellan könen medan andra menade på att man bör göra det eftersom vi är fysiologiskt olika uppbyggda och inte kan medverka på lika villkor. Denna debatt är dock för stor för att avhandla i detta sammanhang men vi väljer ändå att ta upp den eftersom det fanns så skilda åsikter om frågan.
Debatten angående högpresterande elever och deras utrymme i skolan är idag en högintressant fråga som det för tillfället bedrivs flera studier om, inte minst ute på lärarutbildningar. Tanken är att all undervisning ska vara individualiserad och att man ska arbeta utifrån elevens perspektiv något som även läroplanerna visar på, men hur är det egentligen ställt ute bland de verksamma lärarna? Får verkligen alla elever samma möjlighet och tillfälle till individualiserad undervisning, eller är den individualiserade undervisningen och speciella stödet för att motivera bara för de svaga eleverna? Vår studie visar på att de tillfrågade lärarna verkligen arbetade aktivt för att även få elever som kanske är mer högpresterande och på grund av detta har svårt med motivationen inför ett ämne som idrott och hälsa. Flera lärare hade också generella tips och många tankar och funderingar om hur man i praktiken arbetar för att motivera dessa elever, dock kan man tycka att lärarutbildningen, och även skolorna har mycket att arbeta på då det gäller denna punkt. Positivt är dock att de högpresterande eleverna inte är bortglömda och verkligen tycks få den utmaningen de behöver, i alla fall i de fall som vår studie tagit del av.
Det tycks finnas en del kritik mot lärarutbildningen som sådan vilket är bekymmersamt. Både författarna och respondenterna ansåg att motivationsarbetet fick för lite utrymme i lärarutbildningen. Flera av lärarna ansåg att arbetet med motivationsfrågan var undermålig på lärarutbildningen, de ansåg att det var en lågt prioriterad fråga som borde fått mer utrymme. Lärarna var överens om att det var i verkligheten ute i idrottssalarna som de fått lära sig om hur man arbetar med att motivera elever. Många saknade också ett tydligt tänk eller kanske tema som skulle kunna ha genomsyrat utbildningen på ett liknande sätt som till exempel genusfrågan gjort, något som även författarna är överens om.
Vi har som sagt funnit att motivationsarbetet är ett ganska spritt ämne när det gäller hur man arbetar bland de tillfrågade lärarna, och vad har detta egentligen för konsekvenser när det gäller att ha en lika utbildning för alla? Om sanningen ska fram så vet vi inte vad dessa individuella skillnader har för effekt på elevernas undervisning, om detta kan vi bara spekulera. För alla arbetar ju faktiskt olika, inte bara beroende på vilken utbildning man gått utan även på grund av individuella skillnader i åsikter och så vidare. Det skulle kanske dock vara positivt om, som vi nämnt tidigare, det fanns lite av en gemensam policy eller kanske att utbildningen och arbetet på skolorna rent generellt sett genomsyrades av ett motivationsarbete.
Skolornas arbete med motivation skiljde sig åt mellan respondenterna, vissa arbetade mycket med sitt arbetslag och gav motivationsarbetet ett stort utrymme, medan andra inte tog upp frågan alls. De som arbetade med motivationsfrågan inom arbetslaget ansåg det vara en självklarhet att ge det ett stort utrymme speciellt med tanke på att idrottsämnet är ett praktiskt ämne vilket kräver att eleverna deltar för att de ska kunna bli bedömda. Gemensamt för alla respondenter var dock att arbetslagets stöd var viktig i frågan om motivation. Som nämnts tidigare så är motivation individuellt och olika elever kräver olika åtgärder. Tillsammans med arbetslaget kan man finna stöd och dela med sig av olika tankar och idéer kring motivationshöjande åtgärder som kan motivera eleverna att delta aktivare. Vi anser det som en självklarhet att man ska kunna föra diskussion om motivation inom arbetslaget. Genom att dela sina tankar med andra utvecklas man som lärare.
den än må vara liten i sin mättnad, bidragit till ökat intresse och kanske kommer den föda vidare forskningsansatser.
Sammanfattningsvis så är motivationsarbetet ute bland våra skolor en viktig fråga som bör få större utrymme än den kanske får idag. Vi anser även, med tanke på vår empiri och författarnas egna erfarenheter, att motivation som ämne bör genomsyra lärarutbildningen i en högre grad än den kanske gör idag. Dock ska sägas att det ser väldigt olika ut beroende på institution och vår studie är inte av tillräcklig magnitud för att man ska kunna dra några större slutsatser för populationen. Vi hoppas att mer forskning kommer att göras inom detta område och att vi kanske även väckt en del tankar. Vi har även sett att det finns en hel del fallgropar inom detta område och att respondenterna i denna studie hade ganska skilda metoder i sitt motivationsarbete. Klart är dock att motivationsarbetet fortsätter ute bland våra skolor och att eleverna, även i framtiden kommer behöva sporras för att delta och vara aktiva i ämnet idrott och hälsa.
Metoddiskussion
Som vanligt när det gäller studier av denna förhållandes lilla magnitud så finns det felkällor eller frågor angående empirisk mättnad. Självklart så hade vi inte önskat något hellre än att ha ett större urval, men med tanke på den förhållandevis korta tid som denna studie har genomförts på så anser vi att den empiriska mättnaden är tillfredställande. Hade mer tid och resurser funnits att tillgå så hade det även varit av intresse att även använda sig av en kvantitativ metod som exempelvis enkäter för att uppnå större mättnad och kanske även få en annan infallsvinkel på motivationsfrågan.
Vidare så hade studien en litet bortfall vilket dock får anses vara normalt, detta kompenserades dock med ytterligare intervjuer och ska inte ha påverkat utfallet på empirin. En annan diskussion kan vara den om studiens generaliserbarhet, en diskussion som i detta fall dock kan kännas omotiverad med tanke på att vår ambition aldrig har varit att studera en population utan snarare ett urval. Tanken var som sagt att ge en inblick än något annat, studien känns dock med tanke på den förhållandevis goda spridningen i ålder, kön bakgrund och geografiskt läge på respondenterna som god med avseende på generaliserbarhet.
av empirin gjort vårt yttersta för att inte påverka, framförallt i form av gott förarbete. Man kan dock aldrig vara helt säker på att respondenterna har varit helt opåverkade och en felkälla som nästan alltid är relevant när det kommer till denna typ av studier är respondentens vilja att framstå i god dager, för även om de är medvetna om att de är anonyma så kan de vilja visa sig duktiga i försöksledarens ögon. Detta problem är dock svårt att parera bort och man får helt enkelt ta det i beaktande, i alla studier av denna typ att denna ”felkälla” kan ha påverkat respondenternas svar.
Vidare forskning
Referenslista
Annerstedt, Claes (2007). Att (lära sig) vara lärare i idrott och hälsa. Göteborg: Multicare.
Esaisson, Peter (2007). Metodpraktikan: Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Norstedts juridik.
Hassmén, Peter, Hassmén, Nathalie & Plate, Johan (2003). Idrottspsykologi. Stockholm: Natur och kultur.
Jenner, Håkan (2004). Motivation och motivationsarbete: i skola och behandling. Stockholm: Myndigheten för skolutveckling.
Karlsson, Jon, Jansson, Eva, Ståhle, Agneta & Dolck-Lagrell, Yvonne (red.) (2009). Ordination
motion: vägen till bättre hälsa : FYSS - fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling.
Stockholm: Bromberg.
Larsson, Håkan (2004). Vad lär man sig på gympan? Elevers syn på idrott och hälsa i år 5. I
Mellan nytta och nöje: bilder av ämnet idrott och hälsa, red. H. Larsson & K. Redelius, ss. 123-148.
Stockholm: Idrottshögskolan i Stockholm.
Lundvall, Suzanne (2004). Bilder av ämnet idrott och hälsa - en forskningsöversikt. I Mellan nytta
och nöje: bilder av ämnet idrott och hälsa, red. H. Larsson & K. Redelius, ss. 19-43. Stockholm:
Idrottshögskolan i Stockholm.
Redelius, Karin (2004). Bäst och pest! Ämnet idrott och hälsa bland elever i grundskolans senare år. I Mellan nytta och nöje: bilder av ämnet idrott och hälsa, red. H. Larsson & K. Redelius, ss. 149-172. Stockholm: Idrottshögskolan i Stockholm.
Thedin Jakobsson, Britta (2004). Basket, brännboll och så lite hälsa! Lärares uppfattning om vad hälsa innebär i ämnet idrott och hälsa. I Mellan nytta och nöje: bilder av ämnet idrott och hälsa, red. H. Larsson & K. Redelius, ss 99-122. Stockholm: Idrottshögskolan i Stockholm.
Trost, Jan (2005). Kvalitativa intervjuer. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk samhällsvetenskaplig forskning. Vetenskapsrådet.
Elektroniska källor:
Ahlström, Christian (2010).
Gymnasieelevers syn på feedback i skolämnet idrott och hälsa. Karlstads Universitet.
Hämtad 2011-04-13. http://www.uppsatser.se/uppsats/180a60bda5/
Ericson, Anna. & Elofsson, Jonas. (2007).
”Idrott suger” En intervjuundersökning om uppfattningar om idrott och hälsa hos elever med hög frånvaro i ämnet. Högskolan Kalmar. Hämtad 2011-05-09.
http://lnu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:932 Fyss (2008).
FYSS 2008: fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. 2. uppl. (2008).
Stockholm: Statens folkhälsoinstitut Hämtad 2011-05-08.
http://www.fhi.se/Publikationer/Alla-publikationer/FYSS-2008/
Johansson, Helen. (2003).
Skolidrott för alla?: Orsaker till varför elever inte vill vara med på skolidrotten. Hämtad
2011-05-02. http://gih.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:782
Lake, Jeffrey. (2001).
Young people`s conceptions of sport, physical education, and exercise: implications for physical education and the promotion of health-related exercise. Hämtad 2011-05-09
Persson, Andreas & Persson, Karolina (2010).
Motivation för aktivt deltagande i idrott och hälsa. Malmö Högskola. Hämtad 2011-05-13.
http://www.uppsatser.se/uppsats/4e2733d8aa/ Sköld, Jannice (2010).
Motivation till idrott och hälsa. En intervjuundersökning om elevers motivation i år 9.
Karlstads Universitet. Hämtad 2011-04-13 http://www.uppsatser.se/uppsats/93b8be24b7/ Skolverket (2003).
Skolämnet Idrott och hälsa i Sveriges skolor - en utvärdering av läget hösten 2002.
Hämtad 2011-04-11 http://www.skolverket.se/sb/d/193/url/0068007400740070003a002f002f007700 7700770034002e0073006b006f006c007600650072006b00650074002e00730065003 a0038003000380030002f00770074007000750062002f00770073002f0073006b006f0 06c0062006f006b002f0077007000750062006500780074002f007400720079006300 6b00730061006b002f005200650063006f00720064003f006b003d003100310031003 8/target/Record%3Fk%3D1118. Utbildningsdepartementet (2011).
Förordning om de gymnasiegemensamma ämnena.
Hämtad 2011-04-26
http://www.skolverket.se/content/1/c6/02/39/50/Gymgemensamma.pdf Åström, Peter (2007).
En jämförande studie mellan svenska och japanska
barns motivation till Idrott och hälsa. Hämtad: 2011-04-12
Bilagor
Urval av frågor till respondenterna:
Hur arbetar du för att få dina elever att vilja nå resultat och mål?
Har du några speciella knep som brukar fungera för att motivera eleverna?
Hur motiverar du eleverna på individ-nivå?
Hur motiverar du eleverna när de är i grupp?
Vad finns det för saker man absolut inte ska göra när det gäller att motivera elever?
Om du tänker på din utbildning, diskuterade ni ämnet motivation något?
Brukar ni föra diskussioner mellan er lärare om hur man kan arbeta för att motivera? Hur arbetar de?
Hur ser skolans arbete ut på denna punkt?
Jobbar du annorlunda beroende på vilken elev det är, ge exempel?
Hur arbetar du med att motivera elever som inte har något intresse och inte vill?
Hur arbetar du med att motivera elever som har det svårt och inte kan?
