Vilka alternativ finns till deponering En plockanalys av deponifraktion från återvinningscentral

Are there other options besides landfill- A sorting

analysis of landfill fraction from a recycling facility

Cecilia Vollan

Abstract

Today, a large part of the recycling facilities inert waste goes to landfill. Landfilling with waste leads to greenhouse gasemissions and the accumulation of pollutants that are liable to leak into the surrounding environment. Water and waste expertise in Norr AB (Vakin) is responsible for all waste management in the municipality of Umeå and Vindeln and aims to climb up the waste hierarchy by finding ways to recycle landfill waste. Today 100% of the landfill fraction is deposited. The purpose of the study is to investigate alternative treatment methods of waste in a landfill fraction, to reduce the amount of landfill waste. A sorting analysis was performed at Dåva landfill and waste facility in Umeå AB (Dåva DAC) to

investigate the waste content in a landfill fraction. Interview questions were sent via e-mail to communal recycling centers to compare the handling and content of the required landfill fraction. The result show that landfill fraction contained hazardous waste, glass, porcelain, concrete, plasterboard/insulation, metal, combustible/plastic, brick, stone, tile/clinker and cardboard. To recycle construction and demolition waste, the fraction must be uniform and free of extraneous material The conclusion is that concrete, tile/clinker, brick and stone are sub-fractions that have the greatest potential for recycling. With a better waste sorting at the recycling facility, the amount of landfill fraction can be reduced.

Förord

Innehållsförteckning

1 Inledning………...………

1.1 Vakin och Dåva DAC………

1.2 Nulägesbeskrivning……….

1.3 Syfte……….

2 Metod...………..

2.1 Plockanalys ..………..

2.3 Metod för vägning..……….

2.4 Intervjufrågor .……….

3 Resultat………..

3.1 Fraktionens innehåll och vikt……….

3.2 Kommunala återvinningscentraler………

4 Diskussion.……….

4.1 Avsättning………....………..

………..……….

………..………...

.………..

………..

………..

4.2 Utmaningar för återvinning/återanvändning………

4.3 Felkällor………..

4.4 Slutsats……….

5 Referenser.……….

Bilagor

1

1 Inledning

Enligt 15 kap. 10§ i miljöbalken (SFS 1998:808), innebär avfallstrappan att avfall alltid i första hand ska förebyggas, därefter återanvändas, materialåtervinnas, återvinnas på annat sätt och som sista utväg läggas på deponi. Deponi är idag en vanlig behandlingsmetod för avfall så som krossat kakel, porslin, keramik och planglas är deponering, då andra alternativ som återvinning, återanvända eller förbränning inte är aktuella (Avfall Sverige 2019b). Deponi leder till utsläpp av växthusgaser och ansamling av föroreningar och miljögifter som riskerar att läcka ut i omgivande miljö (Im et al. 2010, Naturvårdsverket 2019b). Stora

mängder avfall deponeras årligen i Sverige och även om det har skett en minskning i och med striktare lagstiftning kvarstår problemet med oönskad deponirest, alltså avfall som klassas som deponifraktion (Avfall Sverige 2015, Avfall Sverige 2019a).

Europaparlamentets och rådets direktiv (2018/850/EG) vill att avfallshanteringen ska förbättras och har som mål att mängden material från bygg- och rivningsavfall, som ofta ingår i deponifraktion, ska kunna återanvändas för att bidra till ett slutet kretslopp. Det återspeglas även i avfallstrappan (Avfall Sverige 2018). Från och med 1 januari 2000 blev det krav för avfallsanläggningar att betala skatt för avfall som deponeras då deponimängden är mer än 50 ton av farligt avfall eller annat avfall (SFS 1999:673). Detta innebär att Sveriges kommuner betalar avfallsskatt för det avfall inom kommunen som inte kan omhändertas på annat sätt än deponi, vilket innebär att ju mer deponirest desto mer skatt måste kommunen betala (Avfall Sverige 2010). Enligt skatteverket kan en verksamhet som driver en anläggning där avfall hanteras, göra skatteavdrag för material som avses användas som

konstruktionsmaterial, åstadkomma miljösäker deponering eller förvaring inom en anläggning. Förutsättningen är att materialet uppfyller tekniska och miljömässiga

kvalitetskrav (Avfall Sverige 2010). Det är vanligt att konstruktionsarbeten inte godkänns undantagen skatt eftersom det använts som mellantäckning eller inte bedöms vara permanenta (Avfall Sverige 2010).

Med deponiförordningen, Förordning (2001:512) om deponering av avfall, har striktare krav på deponering införts. En konstruktion måste uppfylla både funktionskrav och miljökrav (Rihm et al. u.å.). Bland annat på deponins bottentäckning, sluttäckning och underliggande barriär.Kraven beror av vilken avfallstyp som deponeras, ju farligare avfall desto högre blir kraven (Naturvårdsverket 2019a). Baserat på den nationella avfallsstatistiken finns det fraktioner som har hög återvinningspotential men som i stor utsträckning inte

materialåtervinns.Exempel på sådana fraktioner är inert avfall så som betong, gips, glasull, planglas och förpackningar (Avfall Sverige 2018).

Materialåtervinning istället för deponering medför en minskad användning av råvaror som används för nytillverkning av produkter och är därmed energibesparande (Avfall Sverige 2019b). I en studie av Ambell, Björklund och Söderman (2010), menar man att ökad återvinning av plastavfall, pappers- och pappavfall, metallavfall och gummiavfall skulle ge tydliga miljövinster. Att återvinna inert avfall från bygg-och rivningsavfall för att använda som material i vägkonstruktion är en vanlig behandlingsmetod som bidrar till en ökad miljövinst (Miliute-Plepiene 2019, Zhang et al. 2020). Enligt Zink och Greyer (2018) är dock den största fördelen för miljön, istället för att återvinna avfallsmaterial, helt enkelt inte producera nytt material. De menar på att nytillverkat material, tids nog hamnar i slutet av sin livscykel vilket slutligen leder till deponi. Att återanvända intakta avfallsföremål, i sig ett ekonomiskt och miljövänligt alternativ.

2

Umeå kommun har, enligt 15 kap. 20§ i miljöbalken, överlåtit verksamhetsansvaret för avfallshantering till det kommunala bolaget Umeå vatten och Avfall AB. Vakin (Vatten- och avfallskompetens i Norr AB) har fått i uppdrag att ansvara för all renhållning som utförs och se till att avfallet samlas in och transporteras till en avfallsanläggning. Detta gäller framförallt hushållsavfall som utgörs av farligt avfall (Umeå kommun 2020).

1.1 Vakin och Dåva DAC

Vakin strävar efter att arbeta med att utveckla sina hanteringsprocesser kopplat till avfall för att skapa bra förutsättningar för en god samhällsmiljö. Vakin ansvarar för flera

återvinningscentraler i Umeå kommun och tidigare har Vakin lämnat en fraktion benämnd ”sten och betong” för återvinning till Dåva DAC (Dåva deponi & avfallscenter i Umeå AB) (Ramström, muntl). Tidigare har Dåva DAC använt fraktionen som konstruktionsmaterial, enklare vägbyggnadsmaterial och täckmaterial i deponin (Sjölund, munt). Dåva DAC är ett bolag som ägs av Umeå kommun och verksamheten är kommunens aktör för deponering och tar hand om deponirest som inte går att återvinna, återanvända eller förbränna (Dåva DAC u.å.).

1.1 Nulägesbeskrivning

På Vakins återvinningscentraler hänvisas kunderna att lämna sitt grovavfall vid olika stationer inne på anläggningen. De olika stationerna är märkta med pilar och skyltar som visar var och vad som ska lämnas vid respektive station. Vakins deponifraktion märkt ”sten och betong”, ska innehålla grovavfall sten, betong, glas, tegel och kakel/klinker och ej

återvinningsbart glas/planglas. Porslin och ej återvunnet glas/planglas sorteras tillsammans i samma container. Personalen på plats hjälper till att visa kunderna var de ska sortera sitt grovavfall (Robertsson, muntl). På Vakins hemsida informeras kunderna om hur det fungerar på återvinningscentralerna, vad man ska tänka på innan besöket och saker som inte får lämnas. På återvinningscentralerna finns möjlighet att lämna hela avfallsprodukter till second hand, till så kallat Återbruket. Inlämning till återbruk finns på samtliga

återvinningscentraler (Ramström, muntl).

Tidigare har fraktionen ”Sten och betong” tolkats vara ett undantagen deponiskatten då den nyttjats i olika konstruktion i deponin med en livslängd på minst 10 år. På grund av att de berörda konstruktionerna i dagsläget inte uppfyller kravet är de därmed skattepliktiga enligt skatteverket (Sjölund, muntl). Denna ändring ägde rum från och med 2020 och leder i dagsläget till att hela fraktionen lämnas direkt på deponi istället för att återanvändas eller återvinnas (Ramström, muntl). För att det ska vara möjligt att återvinna delar av det berörda avfallet behöver det klara de specifikationskrav som ställs på återvunnet material avsedda konstruktioner (Avfall Sverige 2009a).

Deponifraktionen som tidigare ansetts kunna användas vid driften av deponin och som varit undantagen deponiskatt har haft en låg kostnad, <100 kr/ton. Idag deponeras fraktionen direkt utan möjlighet till användning som konstruktionsmaterial och debiteras därmed avtalsenlig deponitaxa som är 265 kr/ton. Utöver detta tillkommer deponiskatt på 540 kr/ton, vilket i slutändan blir ett pris på 805 kr/ton (Sjölund, muntl). Denna kostnad har alltså på kort tid ökat från under 100 kr/ton till 805 kr/ton. Mängden material som år 2019 användes som konstruktionsmaterial var 2 323 ton och den fraktionen måste år 2020 deponeras om inga alternativa behandlingsmetoder kan användas (Ramström, muntl). Vakin vill jobba för att gå uppåt i avfallstrappan när det kommer till hantering av

3

1.2 Syfte

Syftet med denna studie är att utreda vilka alternativa behandlingsmetoder som finns och vilka åtgärder som krävs för att istället för deponering, återvinna eller återanvända material i en grovavfallsfraktion.

Frågeställningar:

• Vad innehåller deponifraktionen och hur ser viktfördelningen ut för innehållet? • Vilka möjligheter finns att omhänderta delar av deponifraktionen på annat sätt än

genom deponering?

• Vilka typer av omhändertagande är lämpliga utifrån innehållet i deponifraktionen och de avsättningsmöjligheter som finns?

• Vilka åtgärder kan återvinningscentraler vidta för att minska mängden material som deponeras?

1.2.1 Avgränsning, plockanalys och efterfrågat material

En plockanalys för denna studie utfördes på fraktion som är uppmärkt; Sten och betong. Vakin har även andra fraktioner som deponeras, gips, isolering och asbest. Dessa fraktioner ingick inte i plockanalysen. Den ekonomiska vinsten av att öka återvinningscentralernas återvinning och återbruk undersöks inte i denna studie.

Urval av de kommuner som efterfrågas utgick efter en lista över Sveriges kommuner där inte alla kommuner i Sverige kontaktades. Intervjufrågorna är avgränsad till den typ

avfallskategori som studien efterfrågar. Kommuners återvinningscentraler har nödvändigtvis inte exakt samma avfallskategori som den som ingår i studiens inerta avfall.

2 Metod

2.1 Plockanalys

En plockanalys av en deponifraktion genomfördes på Dåva DAC avfallscenter.

Deponifraktionen var från Umeås återvinningscentral Gimonäs och innehöll inert avfall från sorteringen uppmärkt ”Sten och Betong”. Moderprovet samlades in genom att vid olika tillfällen ta stickprov ur aktuellt avfall som sedan transporterades till Dåva DAC vid plockanalysen. Plockanalysen utfördes på denna tid av året för att andelen avfall i

deponifraktionen är mer jämnt fördelad jämfört med andra delar av året då innehållet kan bestå av mer material av samma typ. Detta till följd av att det renoveras mer i hushållen. Även detta gör moderprovet mer representativt (Ramström, muntl). Planering av

plockanalysen skedde av Vakin och Dåva DAC i god tid innan plockanalysen ägde rum. De berörda samlades vid ett möte där det diskuterade hur plockanalysen skulle gå till och vilka som skulle närvara. Fotodokumentation utfördes under hela plockanalysen.

Tillvägagångssättet för att genomföra plockanalysen utgick från Avfall Sveriges manual för plockanalys av grovavfall (Avfall Sverige 2016). Manualen är gjord främst för brännbart grovavfall men kan även användas till andra grovavfallsfraktioner, såsom fraktion till deponi. För att genomförandet av plockanalysen skulle ske på bästa möjliga sätt modifierades själva utförandet av plockanalys och utformning av protokoll (bilaga 1).

Moderprovet bestod av den insamlade mängden avfall från Gimonäs återvinningscentral. Plockanalysen utfördes i två steg. Fösta dagen plockade och sorterades avfallet och andra dagen vägdes de olika delfraktionerna och finfraktionen. Plockanalysen genomfördes ute på en stor öppen plan yta som rengjorts på ovidkommande material (Fig. 1) och tog ca 6 ½ timmar med lunchpaus. Ingen nederbörd den dagen och innehållet i fraktionen var torrt. De som var med och genomförde plockanalysen var en ansvarig från Dåva DAC, tre Vakin

4

Figur 1. På Dåva DAC där plockanalysen utfördes. Moderprovet uppdelat i tre högar som sorterades för hand. Alla som medverkade i plockanalysen bar skyddsutrustning.

Moderprovet delades upp i tre separata högar med en traktor. Traktor användes för att sprida ut avfallet så att det lättare gick att plocka upp och separera från annat material. För att sortera de tre högarna plockades avfallet för hand och varje hög sorterades en åt gången. Träpallar och en container märktes med skyltar och utplacerades med avseende som

behållare för varje avfallsslag. Avfallsslagen sten och porslin lades direkt på marken. Då detta sätt sorterades de olika delfraktionerna upp, med respektive avfallsslag.

Efter sorteringen så återstod en finfraktion som bestod av sådant material som inte ansågs nödvändigt att sortera på grund av att huvuddelen var sand och för avfallet var för

finfördelat. Det avfall som fortfarande var helt och som tekniskt sett skulle kunna återanvändas räknades för varje delfraktion och noterades. Den tredje högen lämnades osorterad eftersom det inte fanns tid när plockanalysen avslutades. Denna del ingår ej i beräkningarna.

Skyddsutrustning som användes var skor med stålhätta och spiktrampskydd, skyddsoverall, handskar, munskydd och skyddsglasögon. Sorteringsutrustning som användes var penna, papper, tuschpenna, papper (protokoll), mobiltelefon, hinkar, krattor, spade, häftapparat, träpallar och en container.

2.2 Metod för vägning

När lastbilen som hämtat containern med moderprovet från Gimonäs återvinningscentral ankom till Dåva DAC vägdes transportenheten. Efter avlämning av moderprovet på Dåva DAC vägdes transportenheten igen. På detta sätt kunde moderprovets vikt bestämmas, det vill säga transportenhetens vikt vid invägning minus transportenhetens vikt vid utvägning. Noggrannheten på vågstationen är inte fullt känd men vikten anges i ton med två decimalers noggrannhet och kan erfarenhetsmässigt uppskattas till +/-50 kg.

De utsorterade delfraktionerna och återstående finfraktionen vägdes med traktorvåg monterad på en frontlastare L120 och varje vägning tog ca 10 sekunder. Noggrannheten är inte fullt känd men vikt anges i ton med två decimalers noggrannhet och kan

5

mängden var så pass liten och traktorvågens noggrannhet var +/-20 kg. Vikterna antecknas under plockanalysen och de mängder material som framgår av analysen införs senare i protokollet (Bilaga 1).

2.3 Intervjufrågor

Intervjufrågor skickades via E-post till 124 kommuner i Sverige för att få en överblick över hur andra återvinningscentraler hanterar inert avfall av samma slag. Valet av att endast kontakta 124 kommuner grundas i att det inte fanns tid att kontakta alla kommuner i Sverige. Alla kommuner som kontaktades fick ett mejl med förklaring till varför undersökningen gjordes och att de skulle svara på de bifogade intervjufrågorna. Svaren uppmanades att skickas tillbaka på samma mejladress. Genom att följa en lista över Sveriges kommuner gjordes ett urval av vilka kommuner som kontaktades, genom att välja varannan kommun i listan, Sveriges kommuner och regioner (SKR). Det var ett slumpmässigt urval av kommuner eftersom ingen specifik kategori efterfrågades. De frågor som ställdes var både öppna och slutna frågor. Intervjufrågorna skickades till kommunerna under två dagar, den 17:e och 18:e April 2020. Det gjordes en sammanställning av alla frågor där de öppna frågorna grupperas efter ja, nej, vet ej eller inte svarat. Intervjufrågorna finns i Bilaga 2.

I denna studie grundas undersökning av alternativa behandlingsmetoder av materialet i moderfraktionen genom litteraturundersökningar och miljörapporter. Information från de kommuner som intervjuats förstärker de antaganden som tas när det kommer till hur återvinningscentraler generellt behandlar inert avfall. Ingen undersökning av ekonomisk vinst eller förlust har gjorts när det kommer till delfraktionernas återvinningspotential.

3 Resultat

3.1 Fraktionens innehåll och vikt

Efter plockanalysen genomförts framgick att fraktionen benämnd ”Sten och Betong” bestod av avfallsslagen kakel/klinker, sten/sand, porslin (sanitetsporslin- och köksporslin), glas, tegel, betong (rivningsbetong/restbetong), farligt avfall, brännbart avfall,

ovidkommande/övrigt och metall. Resultatet från plockanalysen framställs i (Tabell 1). Där framgår fraktionens totala mängd där ca 85% är sorterad del och ca 16% ej sorterad del. Den sorterade delen består av finfraktion och delfraktioner. Av moderprovets totala mängd utgör delfraktionerna ca 18%, finfraktion ca 65%. Finfraktionen består i huvudsak av

materialen sopsand och grus men även små bitar av keramik, porslin och glas. Finfraktionen är 7600 kg och summan av delfraktionerna är 2145 kg vilket ger ett underskott på 145 kg. Delfraktionerna som sorterades fram under plockanalysen innehåller avfallsslagen farligt avfall, glas, porslin, betong, tegel, gips/isolering, metall, brännbart/plast, sten, kakel/klinker och förpackningar. Det förtydligas även vad de olika avfallsslagen består av. Betong,

6

Tabell 1. Resultat av plockanalysen där delfraktionernas avfallsslag och vikter redovisas. Deponifraktionen (moderprovet) utgör den totala vikten. Ej sorterad del är den del av fraktionen som inte sorterades. Sorterad del är den del som sorterades och som innehåller finfraktion och delfraktionerna. Summan av finfraktionen och delfraktionerna är 9745 kg och inte lika med den beräknade sorterade delen som är 9890 kg, vilket ger ett underskott på 145 kg. Avfallsslag i varje delfraktion är uppskattad.

Plockanalys Uppskattad

andel Vikt (kg)

Beräknad vikt sorterad del 84,53% 9890

Vikt ej sorterad del 15,47% 1810

Invägd total vikt 100% 11 700

Finfraktion <10 cm Sopsand 85% 6460 Keramik 5% 380 Porslin 5% 380 Obrunnen cement 5% 380 Summa finfraktion 7600

Farligt avfall Obrunnen cement 90% 225

Elektronik 10% 25

Summa farligt avfall 250

Glas Hela föremål 6st 60

Porslin Köksporslin 75% 233 Badrumsporslin Hela föremål 29st 25% 77 Summa porslin 310 Betong Rivningsbetong 69% 610 Restbetong 31% 280 summa betong 890 Gips/isolering Gips 95% 38 Isolering 5% 2 Summa gips/isolering 40 Metall 5 Brännbart/plats Plast 65% 20 Papper 35% 10 Summa brännbart/plast 30 Tegel 30 Sten 130

Kakel/klinker Hela föremål 44st 360

Förpackningar Papper/kartong 25% 10

glas 75% 30

Summa förpackningar 40

Totalt vikt delfraktioner

(inklusive finfraktion) 9745

7

Figur 2. Fraktionens innehåll i procentandelar.

I fig. 3, framgår hur stor andel de olika delfraktionerna är av sorterad del, exklusive

finfraktionen. Finfraktionen är inte vidare utsorterad och är heller inte medräknad eftersom sopsand inte är ett vanligt förekommande material i deponifraktionen. Metall, ca 0,2% och brännbart/plast, ca 1,4% har slagits samman. Rivningsbetong, ca 28,5% och restbetong, ca 13%, har slagits samman till betong.

Figur 3. Delfraktionernas procentandelar av det sorterade avfallet, exklusive finfraktionen.

3.2 Kommunala återvinningscentraler

Av de 124 kommuner som kontaktades i Sverige var det 73 kommuner som svarade. Av dessa har endast två kommuner någon gång genomfört en plockanalys och 71 ej genomfört en plockanalys av den efterfrågade fraktionen. Material i fraktionen har 24 kommuner uppskattat andelar och 49 svarat att de ej vet eftersom ingen plockanalys genomförts. Kommunerna anger att en vanlig uppskattning är betong ca 50%, kakel/klinker ca 10%,

8

cement, tegel ca 10%, sten/grus ca 10% och porslin/sanitetsporslin ca 20%, gips och glas varierar beroende på ställe.

Av kommunerna har 61 svarat att de har tydlig skyltning, 1 vet ej och 11 inte svarat på frågan. Andelen avfall som hamnar på deponi är de endast 5 kommuner som direkt svarar att de till 100% deponerar medan 68 anger att en del eller mycket av avfallet istället för deponi går till sluttäckning, vägbyggnad eller till konstruktionsmaterial inne på deponiområdet.

Kommunerna har svarat att fraktionens innehåll med störst potential för återbruk bör vara betong, kakel/klinker, gips, sten, tegel och glas men att behandlingsmetoderna skiljer sig åt beroende på material.

Av material som återvinns har 20 kommuner svarat att de inte återvinner material, 5 kommuner vet ej, 46 återvinner och 2 vet ej. Det material som går till återvinning är sten, betong (både rest betong och betongbyggvaror), tegel, porslin, kakel och klinker.

Kommunerna har angett att det framförallt går till fyllnadsmassor till vägbyggen och som konstruktionsmaterial inne på deponiområdet. Glas behandlas alltid separat och inte på själva anläggningen. Av material som återanvänds har 12 kommuner svarat nej och 61 kommuner har svarat att de återanvänder vissa material. Det avfall som i huvudsak går till återanvändning är sten, betong, tegel, kakel och klinker och även det används som

konstruktionsmaterial inne på anläggningen.

4 Diskussion

4.1 Avsättning

Det felsorterade avfallet förpackningar, brännbart, plast och metall undersöks inte

ytterligare. Delfraktionen finfraktion undersöks heller inte ytterligare eftersom den mestadels består av sopsand och som nämnts tidigare, inte är vanligt förekommande i

deponifraktionen.

4.1.1 Porslin

Porslin ingår i den sorterade fraktionen som är märkt ”Sten och Betong”. Fraktionen keramik och porslin sorteras i samma container med ej återvinningsbart glas på

återvinningscentralen. Sanitetsporslin, som toalettstolar och tvättställ, kan innehålla bly och blåbetong som i sin tur kan innehålla andra oönskade material (Avfall Sverige 2018). Därför är det viktigt att dessa material inte hamnar i samma container som delfraktionen betong eftersom det kan förorena fraktionen och begränsa möjligheten att återvinna betongen. Avfall som innehåller blåbetong bör endast användas som sluttäckning på deponi (Avfall Sverige 2018). I en annan studie fann man att krossad sanitetsporslin, tillsammans med

betongråvaror, kan användas i nytillverkningen av betong. Resultatet visade på att den nytillverkade betongen hade bra hållfasthet men innehöll större mängder klorider (Medina et al. 2016).

Delfraktionen porslin utgör ca 14,5% av den sorterade delen (Fig. 3) och har inte en stor potential för materialåtervinning på Dåva DAC då materialet, på grund av innehåll av ovidkommande material, inte kan användas som konstruktionsmaterial (Sjölund, muntl). Dock eftersom porslin- och keramik avfall kan användas som sluttäckning på deponi skulle delfraktionen porslin möjligen gå att använda till deponiinfrastruktur (Avfall Sverige 2018). Förutsatt då att materialet uppfyller specifikationskraven och krav för återvinning kan avfallet även vara undantagen deponiskatt (Avfall Sverige 2010).

Antal hela porslinsföremål är 29 och består i huvudsak av koppar, tallrikar, skålar och porslinsprydnader. Dessa föremål skulle kunna lämnas på återbruket på Gimonäs

9

skulle kunna öka miljönyttan. Det krävs dock personal för detta och det skulle bli högre personalkostnader. Det kan dock behövas en mer aktuell studie än den utförd av Klang, Vikman och Brattebö då dagens samhälle förändrats sedan år 2003. Dagens samhälle är mer miljömedvetna och det finns ett tankesätt där återanvändning av produkter är önskvärt ur en miljösynpunkt. Inga toalettstolar eller handfat var hela vid plockanalysen vilket antagligen beror på att deponifraktionen lastats om flera gånger på återvinningscentralen och på Dåva DAC innan plockanalysen genomfördes.

4.1.2 Gips/isolering

Gipsskivor kan återvinnas och användas till nytillverkning av gips eller användas som jordförbättring (Johansson et al. 2017). Gipsets kvalitet försämras inte vid

återvinningsprocessen och med rätt hantering kan gipset återvinnas flera gånger (Johansson et al 2017). Isolering så som rörisolering, väggisolering och akustikplattor består av glasull (Johansson et al 2017). Glasull kan framställas av återvunnet glas, som i sin tur kan

återvinnas till ny glasull om materialet är torrt, rent och nytt (Avfall Sverige, 2015). Isolering måste sorteras separat för möjlighet till återvinning (Johansson et al 2017). Tyvärr finns det idag inga svenska återvinningsföretag som tar emot förorenat glasull från kommunala avfallsanläggningar. Glasull går ofta till deponi eller som sluttäckning av deponier (Avfall Sverige 2018). En studie av Avfall Sverige (2015), visar på att trots att gipsplattor har större miljövinst om de återvinns istället för att deponeras, kan insamling och transport av

gipsavfall bidra till att återvinning av gipsavfall blir en negativ miljöpåverkan.

Delfraktionen gips/isolering är felsorterad och utgör en liten del, 0,35% av den sorterade delen (Fig. 3). Fraktionen gips och isolering deponeras separat från annat deponiavfall på Dåva DAC (Sjölund, muntl). Anledningen till detta är att gips och isolering ska deponeras i egen deponicell, separat från organiskt material, då risk för förgasning finns (Avfall Sverige 2018). I dagsläget sker ingen återvinning av gips eller isolering på Dåva DAC (Sjölund, muntl).

Återvinningspotentialen beror av om det finns något återvinningsföretag som kan behandla gipset och glasullen för återvinning i samma region (Avfall Sverige 2015, Avfall Sverige 2018). I Umeå finns inget företag som kan ta hand om och behandla materialet vilket försvårar möjligheten att återvinna gips och isolering, vilket gör att potentialen för återvinning inte blir stor.

4.1.3 Tegel och sten

Tegelstenar går att återanvända som de är med förutsättning att de hanteras rätt vid rivning. Det krävs varsam, selektiv nedmontering och teglet måste rengöras från smuts och murbruk. Tyvärr är denna hantering svår att efterleva och innebär höga kostnader (Avfall Sverige 2015). Tegel kan krossas och användas som grund- eller fyllnadsmaterialmen ur en

miljösynpunkt är återanvändning av hela tegelstenar ett bättre behandlingsalternativ (Avfall Sverige 2015).

Sten är en naturligt ren råvara som kan krossas ner och användas som fyllnadsmaterial till vägar och järnvägar (Avfall Sverige 2015). Krossad sten kan även användas i nytillverkningen av stenmaterial som ingår i byggnadsmaterial såsom asfalt, ballast och betong (Avfall Sverige 2015, Rana 2016). Delfraktionen sten och tegel utgör ca 6% respektive ca 1,4% av den

sorterade delen (Fig. 3). Potentialen för återvinning av sten och tegel är hög då materialet är naturligt och kan användas som krossat material. Förutsatt att materialet är fritt från

ovidkommande material (Avfall Sverige 2018). Stenmaterial skulle kunna gå till återbruk som trädgårdsarkitektur och design, eller andra liknande användningsområden, förutsatt att materialet är intakt.

4.1.4 Kakel/klinker

10

material (Avfall Sverige 2015). Det fanns 44 oanvända kakelplattor (Tabell 1) som skulle kunna återanvändas om de lämnats på återbruket på återvinningscentralen. Potentialen för att det i ett senare skede faktiskt återanvänds är mycket beroende på efterfrågan av sådant material hos kunderna som besöker återbruket.

4.1.5 Glas

Krossat glas som går till rest kan användas inne på deponi som dräneringslager, kringfyllning av dräneringar och gasdräner (Avfall Sverige 2009a). Glas kan innehålla tungmetaller och är ett mindre bra alternativ att använda som konstruktionsmaterial inne på

deponianläggningen (Sharma och Sharma 2018). Att använda krossat glas tillsammans med material som ska användas som konstruktionsmaterial i vägar skulle kunna förstöra bildäck, om glasskärvorna är tillräckligt stora (Sjölund, muntl) men i en studie av Disfani et al. (2012) verkar det som att krossat glas i vägkonstruktion inte leder till utsläpp av föroreningar till miljön. Dock enligt en rapport av Avfall Sverige (2010) kan krossat glas förstöra en

vägbyggnation om materialet hamnar tillsammans med krossad betong och kakel/klinker, som är ämnat för konstruktionsmaterial.

Plockanalysen visade inte på något innehåll av planglas (fönster och fasadglas) i

deponifraktionen men vid besöket på återvinningscentralen Klockarbäcken framgick det att planglas ingår i deponifraktionen sten och betong och att det är ett vanligt förekommande avfall (Robertsson, muntl).

Fraktionen planglas är ofta sammanfogade med trä, stål eller aluminium och kan vara

förorenade med laminat, fogmassa, luftföroreningar och olika beläggningar (Johansson et al. 2017). Då planglas kan innehålla giftiga ämnen krävs rätt hantering för att möjliggöra

återvinning och sådant ovidkommande material måste sorteras bort innan planglaset kan skickas till återvinningsföretag. Till exempel måste glaset vara rent, innehålla låga halter av organiskt material och keramiska mineraler och dessutom förvaras inomhus för att undvika fukt (Avfall Sverige 2015).

Planglas som lämnats på återvinningscentral skulle kunna återanvändas till växthus

(Johansson et al. 2017). Detta förutsätter så klart att materialet är helt. Men med tanke på att delfraktionen keramik-och porslin/glas sorteras tillsmannas i samma container på

återvinningscentralen och därför lätt går sönder, är användningsområdet som återbruk till växthus inte direkt så stor.

Om planglas förorenats med PCB måste materialet saneras innan tillverkning av glasull (Avfall Sverige 2015). För att återvinna eller återanvända planglas måste Dåva DAC skicka materialet vidare till ett återvinningsföretag för behandling (Avfall Sverige 2018). Det finns i dagsläget ingen egen container för planglas på Vakins återvinningscentraler (Ramström, muntl). Eftersom återvinningsföretag för planglas inte finns i Umeåregionen utan i andra delar av Sverige skulle transportkostnaderna kunna bli väldigt höga vilket i sig gör att potentialen för återvinning av planglas i dagsläget inte är hög. (Avfall Sverige 2018). Eftersom planglas inte fanns med i avfallet som plockanalysen genomfördes på är det svårt att få en bild av hur stor andel planglas är i deponifraktionen.

4.1.6 Farligt avfall

Säckad cement står för ca 90% av delfraktionen farligt avfall och skulle kunna gå på återbruk om säcken och innehållet är intakt (Tabell 1). Av den obrunna säckade cementen som

lämnats på återvinningscentralen var de flesta säckar trasiga. En del innehåll var kvar i säcken men mycket av den obrunna cementen hamnade som löst material i finfraktionen. Inga material innehållande asbest kunde upptäckas vid plockanalysen.

4.1.7 Betong

11

beroende på hur rent materialet är och om det uppfyller kraven för återvinning (Avfall Sverige 2018).

Restbetong utgör ca 13 % (Fig. 3) av den sorterade delen och innehåller ofta inga miljöbelastande ämnen och kan anses som ett rent material (Avfall Sverige 2018).

Rivningsbetong som utgör ca 28,5% av den sorterade delen och kan däremot innehålla farliga ämnen så som PAH (polycykliska aromatiska kolväten), PCB (polyklorerade bifenyler), asbest och kvicksilver (Vägverket 2004). Det viktigt med ett intyg som stärker att rivningsbetongen inte innehåller några av dessa föroreningar. Ett sådant intyg upprättas vanligen vid själva planeringen av rivningsarbetet (Avfall Sverige 2010). Det är tillsynsmyndigheten som gör en slutgiltig bedömning på vilka konstruktioner som godkänns att vara avdragsgilla (Avfall Sverige 2010). Därför är det viktigt att dokumentera allt konstruktionsarbete som sker inne på anläggningen, Dåva DAC. Trots att ingen asbest kunde påträffas under plockanalysen är det vanligt förekommande i just bygg-och rivningsavfallet som lämnas på

återvinningscentralen (Robertsson, muntl).

Behandlingsmetoder för betongen är att den krossas och används i samband med olika konstruktioner inne på avfallsanläggningen så som vägbyggnationer, konstruktioner i anslutning till deponi och som sluttäckning på deponi. I vägkonstruktioner kan till exempel ren krossad betong, användas som icke bundet material i skyddslager och förstärkningslager (Vägverket, 2007). För möjlighet till återvinningen behöver betongen vara relativt ren och det är viktigt att betongen frånskiljs medföljande material så som trä, plast, papper och armeringsjärn (Avfall Sverige 2009a, Avfall Sverige 2015). För en relativt ren betong behöver den sorteras, krossas och siktas (Johansson et al. 2017).

Hela delfraktionen betong utgör ca 41,5% av den sorterade delen (Fig. 3) och

återvinningspotentialen är stor förutsatt att betongen är ren från oönskat material och inte är förorenat (Avfall Sverige 2015). Dåva DAC har ingen egen kross men kan beställa krossning från extern entreprenör som då tar in en mobil kross. Pris för den tjänsten är ca 150–250 kr/ton beroende på mängd. Krossen kan också förses med efterbehandling som vindsikt med mera som kan separera ut viss del papper och annat felsorterat. En sådan separering blir dock aldrig 100% (Sjölund, muntl). Vilket kanske kan vara en bidragande orsak till att konstruktionsmaterialet inte längre uppfyller specifikationskraven för att godkännas som undantagen deponiskatt.

4.2 Utmaningar för återvinning/återanvändning

Att en fraktion går direkt till deponi istället för att återvinnas eller återanvändas innebär att istället för att gå framåt i utvecklingen går bakåt ur ett miljömässigt och ekonomiskt

perspektiv. Både återvinningsföretag och skatteverket ställer krav på avfallsmaterial som går till deponiinfrastruktur (Avfall Sverige 2015, Avfall Sverige 2010).

Delfraktionen betong utgör nästan hälften av deponifraktionen vilket skulle innebära att Dåva DAC betalar en mindre avfallsskatt om enbart betongen återvinns som

konstruktionsmaterial till deponiinfrastruktur. Vilket i sin tur skulle innebära att Vakin betalar mindre avgift för deponifraktionen som går till Dåva DAC.

Behandling och användning av betongavfall är den samma som på de flesta avfallsanläggningar i Sverige (Avfall Sverige 2010). Det är vanligt, som på Vakins

återvinningscentraler, att betongavfall sorteras tillsammans med annat inert avfall såsom jord, tegel och sten (Avfall Sverige 2018). Detta verkar överensstämmer med resultatet från de intervjuade återvinningscentralerna och även att fraktioner såsom porslin och kakel ofta sorteras till samma avfallskärl.

De kommunala återvinningscentraler som intervjuades verkar ha liknande behandling av betongavfall dvs. att materialet används till deponiinfrastruktur. Även om det finns möjlighet att återvinna ny betong av betongavfall är det ovanligt att det används till annat än

deponiinfrastruktur (Avfall Sverige 2018). Faktorer som ursprung och tidigare

12

Sverige 2009a). I dagsläget är det en utmaning för de kommunala avfallsanläggningarna att veta avfallets ursprungliga materialsammansättning, vilket försvårar möjligheten för

återvinning av betong (Johansson et al. 2017). Många av de kommunala

avfallsanläggningarna i Sverige använder betongavfall som konstruktionsmaterial på deponianläggningen eller som sluttäckning (Miliute-Plepiene et al. 2019).

Aktörer för materialåtervinning finns i många kommuner men de jobbar inte alltid

tillsammans med kommunala återvinningscentraler eller kommunala avfallsanläggningar (Avfall Sverige 2018, Johansson et al. 2017). Även detta gör att det blir en utmaning för många kommuner att på ett miljömässigt och ekonomiskt sätt möjliggöra alternativa avsättningar för deponifraktionens avfall. Många av återvinningsföretagen ligger i södra Sverige vilket leder till höga transportkostnader för återvinningscentraler i norra Sverige för att materialåtervinna avfallet (Avfall Sverige 2018).

Genom svaren från återvinningscentraler framkommer att Vakins deponifraktion liknar övriga kommuners efterfrågade deponifraktion, när det kommer till innehåll och andelar. Det är många kommuner som har liknande problem som Vakin med att hitta bra lösningar till annan avsättning än deponi. I rapporter som är gjorda av Avfall Sverige (2009a, 2015, 2018), är det framförallt en lyckad sortering på återvinningscentralerna som kan förbättra möjlighet till materialåtervinning eller återbruk. Att sortera avfallet separat, till egna avfallskärl, kan öka möjligheten för återvinning av avfallsmaterial då en renare fraktion ger en bättre kvalitet på slutmaterialet (Johansson et al. 2017).

Med tanke på det felsorterade avfallet skulle Umeås återvinningscentraler kunna ha skyltar, som kunderna kan läsa när de sitter i bilen och väntar, med information om vilken betydelse det har att de sorterar avfallet rätt, för möjlighet till återvinning eller återbruk. Dock menar Vakin på att ju mera text det finns på informationsskyltarna desto mindre kommer skyltarna faktiskt att läsas av gästerna.

Enligt resultatet i denna studie var det bara 5 av de 73 kommuner som intervjuades som till 100% deponerar den efterfrågade deponifraktionen. Att endast 5 uppgav 100% deponering kan bero på att frågorna var utformade som öppna frågor och därför även kan tolkas på lite olika sätt. Några av de som svarat att de deponerar till 100% har även svarat att de återvinner till exempel betong för att använda som vägkonstruktioner eller som täckmaterial på

deponin. Att använda betongavfall på detta sätt skulle kunna anses som att inte deponera deponifraktionen till 100%. Att intervjufrågorna kan tolkas på olika sätt påverkar även när det kommer till återvinning eller inte, vilket i så fall gäller både för de som svarat att de till stora delar återvinner avfallet och de som svarat att de inte återvinner avfallet i

deponifraktionen. En annan anledning till att endast 5 kommuner deponerar till 100% kan bero av kommunens storlek och var kommunen är belägen i Sverige. Med tanke på att många av de företag som materialåtervinner de avfallsslag som ingår i deponifraktionen är belägen just i södra Sverige (Avfall Sverige 2018). Många av de kommuner som svarade medgav att de har, eller ska, påbörja utredning om alternativ till deponering för just den efterfrågade

deponifraktionen.

Eftersom några av delfraktionerna innehåller farliga ämnen, så som tungmetaller, blåbetong, asbest och PCB kan det vara en fördel att delfraktionerna redan på återvinningscentral, sorteras separat. Med tanke på att porslinrester och glas hamnar i samma fraktion som betong kan följderna bli att betongen förorenas och återvinning försvåras. Dessutom,

eftersom bygg-och rivningsavfall kan innehålla farliga ämnen såsom asbest (Murray 1990), är det viktigt att tänka på att personalen på återvinningscentralerna inte hanterar

deponifraktionens avfall utan skyddsutrustning. Ur en arbetsmiljöaspekt är det därför bättre att avfallet sorteras rätt av gästerna, för att undvika att personalen för han måste eftersortera. För ökad möjlighet till återbruk ska avfallsmaterialet vara intakt vid avlämning på

13

och glas, för återbruk. Vid plockanalysen var det bara 29 porslinsföremål och 6 glasföremål som var hela vilket antagligen berodde på att deponifraktionen flyttats runt och lastats om så att innehållet slagits sönder.

Möjligheten till ökad materialåtervinning påverkas av många aktörer före avfallet kommer till kommunala avfallsanläggningar. Det är en komplex frågeställning där, med tanke på svar från intervjufrågorna, behöver ses ur ett helhetsperspektiv där alla aktörer tar sitt ansvar. Med tanke på det som nämns tidigare i texten är det viktigt att en återvinningscentral har ett fungerande system för att avfall ska sorteras rätt, dvs hamnar i det sorteringskärl som det är avsett för (Krook och Eklund 2009, Avfall Sverige 2009b). Logistik på en återvinningscentral där personalen tydligt förmedlar vad och var avfallet ska sorteras är en nyckelfaktor för att minska felsortering (Johansson et al. 2017).

4.3 Felkällor

För att få en bättre bild över moderprovets innehåll skulle fler plockanalyser ha genomförts under en längre tid. Den möjligheten fanns inte och med tanke på att de flesta kommuner inte gjort en plockanalys på den aktuella deponifraktionen så är förutsättningarna för att utreda alternativa avsättningar betydligt större nu än när ingen plockanalys utförts. Med framtida plockanalyser kan det vara intressant att göra en kvalificerad jämförelse med resultatet i denna studie. Av de kommuner som svarade på intervjufrågorna har vissa svarat med väldigt utförliga svar vilket försvårade sammanställningen i resultatet. Även om

intervjufrågorna gav en bättre bild av hur de olika kommunerna hanterar sin deponifraktion hade det så här i efterhand varit bättre att ställa frågorna i enkätform. I framtida studier skulle det vara intressant att göra en statistisk analys av hur kommuner runt om i Sverige jobbar med efterfrågad deponifraktion. Det hade även varit intressant att ställa frågan om felsortering är ett vanligt förekommande problem. Då hade kunnat fastställas om det finns ett samband mellan sortering av avfallet och andel återvunnet/återbrukat material.

Under själva utförandet av plockanalysen skulle med fördel en våg med större noggrannhet använts för att kunna väga mindre vikter och att få en mer precis vikt. Det är med stor sannolikhet att anledningen till att summan av delfraktionerna gav ett underskott på 145kg berodde på att traktorvågens noggrannhet uppskattades till +/-20kg. Till exempel i en studie av Avfall Sverige (2009b), används en våg med noggrannheten 0,5kg vid utförande av en plockanalys.

Eftersom moderprovet lastats och transporterats i container från återvinningscentralen till Dåva DAC har mycket av materielinnehållet gått sönder vilket gör det svårare att bedöma avfallets återbrukspotential. Av den sorterade delen bestod deponifraktionen av mycket sand vilket kommer av att återvinningscentralen Gimonäs samma vecka som plockanalysen genomfördes sopade upp all sand som sandats under vintern. Finfraktionen som bestod mestadels av sand och vägde hela 7600kg varav mängden sand uppskattades till ca 85%, tabell 1. Utan mängden sand skulle moderprovet troligen utgjorts av större mängd sorter bart avfallsmaterial istället för ovidkommande material.

4.4 Slutsats

Studien visar på att den största avsättningsmöjligheten för fraktionen märkt ”sten och betong” är att återvinna till konstruktionsmaterial. Med en minskad deponirest blir

avfallsskatten mindre vilket främjar för att Vakin tar ett kliv uppåt i avfallstrappan, dock är det en utmaning att minska mängden deponirest med tanke på att Skatteverket i dagsläget inte godkänner byggnadskonstruktionerna inne på deponianläggningen som undantagen deponiskatt, Dåva DAC. Om konstruktionsmaterialet uppfyller kravspecifikationen enligt skatteverket kan betong, kakel/klinker, tegel och sten återvinnas som deponiinfrastruktur. Transporter till återvinningsanläggningar i södra Sverige bidrar till att försvåra

14

• Genom plockanalysen framgår att fraktionen ”sten och betong” i huvudsak består av bygg-och rivningsavfall så som betong, tegel, kakel/klinker och sten men även en del felsorterat avfall. Det felsorterade avfallet består av farligt avfall, förpackningar, brännbart/plast, metall och gips/isolering.

• Avfallet kan återvinnas eller återbrukas, beroende av avfallstyp.

• Störst avsättningsmöjlighet för deponifraktionen är att krossa betong, kakel/klinker, tegel och sten, för användning som konstruktionsmaterial till deponiinfrastruktur på Dåva DAC.

• Faktorer såsom enhetligt material, ursprung och intakta föremål avgör deponiavfallets möjlighet till återvinning eller återbruk. Att sortera rätt på

återvinningscentral och att införa egna sorteringskärl skulle minska risken att avfall kontaminerar varandra. Felsorterat avfall skulle kunna försvåra förutsättningarna för alternativa behandlingsmetoder till deponi. Hela föremål av materialet

15

5 Referenser

Ambell, C., Björklund, A., Ljunggren Söderman, M. 2010. Potential för ökad

materialåtervinning av hushållsavfall och industriavfall. Rapport 2010:4.

ISSN: 1652–544. IVL Svenska Miljöinstitutet, Stockholm

Avfall Sverige. 2009a. Alternativa konstruktionsmaterial på deponier. Vägledning. Rapport 2009:08. ISSN: 1103–4092

Avfall Sverige. 2009b. Verktyg för bättre sortering på återvinningscentraler. Rapport 2009:01. ISSN: 1103–4092

Avfall Sverige. 2010. Erfarenheter från avfallsskatterevisioner på avfallsupplag. Rapport 2010:01. ISSN: 1103–4092

Avfall Sverige. 2015. Deponirest. Kartläggning och möjlig avsättning. Rapport 2015:09. ISSN: 1103–4092

Avfall Sverige. 2016. Manual för plockanalys för grovavfall. Rapport 2016:30. ISSN: 1103 4092

Avfall Sverige. 2018. Ökad sortering av bygg- och rivningsavfall, Åtgärder för kommunala

avfallsanläggningar. Rapport 2018:36. ISSN: 1103–4092

Avfall Sverige. 2019a. Deponering.

https://www.avfallsverige.se/avfallshantering/avfallsbehandling/deponering/ (Hämtad 2020-06-15)

Avfall Sverige. 2019b. Återvinning gör avfall till resurs.

https://www.avfallsverige.se/avfallshantering/avfallsbehandling/ (Hämtad 2020-03-23)

Disfani, M.M., Arulrajaha, A., Bob, M.W., Sivakuganc, N. 2012. Environmental risks of using recycled crushed glass in road applications. Journal of Cleaner Production 20:170–179

Dåva DAC. u.å. Välkommen till Dåva Deponi och avfallscenter i Umeå AB. http://www.avfallscenter.se/ (Hämtad 2020-04-29)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2018/850/EG av den 30 maj 2018 om ändring av direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall

Im, J., Lee, S.W., Bodrossy, L., Barcelona, M.J., & Semrau, J.D. 2010. Field application of nitrogen and phenylacetylene to mitigate greenhouse gas emissions from landfill cover soils: effects on microbial community structure. Appl

Microbiology and Biotechnology 89:189–200

Johansson, P., Brander, L., Jansson, A., Karlsson, S., Landel, P., Svennberg, K. 2017. Kvalitet

hos byggnadsmaterial i cirkulära flöden. Rapport 2017:55. ISBN: 978-91

-88695-22-2

Klang, A., Vikman, P.Å., Brattebö, H. 2003. Sustainable management of demolition waste/ an integrated model for the evaluation of environmental, economic and social aspects. Resources, Conservation and Recycling 38(4): 317–33438

Krook, J och Eklund M. 2009. Developing a monitoring method facilitating continual improvements in the sorting of waste at recycling centres. Waste Manage. 30: 32–40

Medina, C., Sánchez de Rojas, M.I., Thomas, C., Polanco, J.A., Frías, M. 2016. Durability of recycled concrete made with recycled ceramic sanitary ware aggregate. Inter indicator relationships. Construction and Building Materials 105: 480–486 Miliute-Plepiene, J., Sundqvist, J-O., Stenmarck, Å., Zhang, Y. 2019. Klimatpåverkan

från olika avfallsfraktioner. Rapport 2356. ISBN 978-91-7883-091-6.

Stockholm: IVL Svenska Miljöinstitutet

Murray. R. 1990. Asbestos: a chronology of its origins and health effects. British Journal

of Industrial Medicine 47: 361–365.

16

Naturvårdsverket. 2019b. Miljöproblem vid deponering.

https://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Miljoarbete-i Sverige/Uppdelat-efter-omrade/Avfall/Deponering-av-avfall/ (Hämtad 2020 06-17)

Umeå kommun 2020. Föreskrifter om avfallshantering för Umeå kommun. Umeå: Umeå kommun

Ramström, Emma; Miljöingenjör. Vakin. 2020. Muntlig och E-post Robertsson, Markus; Drifttekniker. Vakin. 2020. Muntlig 24 mars

Rana, A., Kalla, P., Verma, H.K., Mohnot, J.K. 2016. Recycling of dimensional of stone waste in concrete: Areview. Journal of Cleaner Production. 135: 312–331 Rihm, T., Rogbeck, Y., Svedberg, B., Eriksson, M. u.å. Alternativa konstruktionsmaterial på

deponier, Vägledning. Rapport. ISSN 1653–1248

SFS 1998:808 Miljöbalken

SFS 1999:673 Lag om skatt på avfall

SFS 2001:512 Förordningen om deponering av avfall

Sharma, G och Sharma, A. 2018. Waste glass as eco-friendly replacement material in construction product. AIP Conference Proceedings, Indien. 8 Maj 2018.

DOI:10.1063/1.5032934 090087

Sjölund, Gustaf; Marknadschef. Dåva DAC. 2020. Muntligt och E-post Sveriges kommuner och regioner. 2019. Kommuner, lista.

https://skr.se/tjanster/kommunerochregioner/kommunerlista.1246.html (Hämtad 2020-04-18)

Vägverket. 2004. Allmän teknisk beskrivning- Krossad betong i vägkonstruktioner. Rapport 2004:11

Protokoll

primär fraktion sekundär fraktion vikt-% 1 2 3 4 5 Vikt (kg)

Vikt före sortering 0

Asbest #DIVISION/0! 0,0

Cement obrunnen #DIVISION/0! 0,0

Elektronik #DIVISION/0! 0,0

Övrigt #DIVISION/0! 0,0

summa farligt avfall 0,0

Återbrukspotential #DIVISION/0! 0,0 Glas Glas 0,0 Återbrukspotential #DIVISION/0! 0,0 Köksporslin #DIVISION/0! 0,0 Badrumsporslin #DIVISION/0! 0,0 summa porslin ₀ Återbrukspotential #DIVISION/0! _0,0 Betongbyggvaror #DIVISION/0! 0,0 Spill från betongtillverkning (i säck, brunnen i hink..) #DIVISION/0! 0,0 summa betong 0 Återbrukspotential #DIVISION/0! _0,0 Metall Metall 0,0 Återbrukspotential #DIVISION/0! 0,0 Plast Plast 0,0 Återbrukspotential #DIVISION/0! 0,0 Tegel Tegel 0,0 Återbrukspotential #DIVISION/0! 0,0 Sten sten 0,0 Återbrukspotential #DIVISION/0! 0,0

Kakel och klinker Kakel och klinker 0,0

Återbrukspotential #DIVISION/0! 0,0

Ovidkommande Papper #DIVISION/0! 0,0

Annat #DIVISION/0! 0,0

summa ovidkommande 0,0

Återbrukspotential #DIVISION/0! 0

Summa totalt

Protokollförare: Cecilia Vollan

Inmatat av: Kontroll:

Betong Farligt avfall

Porslin

Bilaga 2 Intervjufrågor angående inert avfall

Inert avfall i denna studie består av: sten, betong, rest betong, tegel, glas, porslin, kakel och klinker. På ÅVC uppmärkt som sten och betong

1.Har ni någon gång genomfört en plockanalys på denna typ av inert avfall? 2.Vilken andel av varje material består fraktionen av?

3. Har ni tydliga skyltar som förklarar vad som ska sorteras var och vad är de uppmärkta som?

4.Hur stor andel av fraktionen skickas på deponi och vad består deponifraktionen av för avfallstyper?

5. Vilket material i fraktionen skulle ni säga har den största potential för annan avsättning än deponering?