kvinnolitteraturforskning område.

NUMMER 2-3 1984

Kvinno-

litteraturforskning är i dag ett vitalt och mång- sidigt område. Det finns en stor spänn-

vidd inom ämnet både vad gäller forskningsobjekt och metod.

Detta nummer vill visa något av allt det

spännande som händer inom

kvinnolitteraturforskning

Kvinnovetenskaplig tidskrift utges av Föreningen Kvinno- vetenskaplig tidskrift.

Ansv utg Anita Göransson

Kvinnovetenskaplig tidskrift ut- kommer med 4 nummer om året.

Prenumeration för 4 nr kostar 90 skr. Stödprenumerationer å 150 skr eller mer är mycket välkomna.

Postgiro 88 41 78-5

REDAKTION

Ingrid Holmquist, Catta Jönsson, Karin Palmkvist, Ami Wångstedt.

REFERENSGRUPP Boel Berner, Mona Eliasson, Anita Göransson, Anna Jonas- dottir, Gunhild Kyle, Eva Magnusson, Ulla Tebelius, Gertrud Aström

Förteckning över tidigare utkomna temanummer och samtliga artiklar kan erhållas från redaktionen.

Grafisk form: Leif Thollander.

Vinjetter: Ewy Palm Printed in Sweden by Wallin & Dalholm, Lund

© Författarna och kvinno- vetenskaplig tidskrift.

ISSN 0348-8365 ADRESS

Kvinnovetenskaplig tidskrift

Författarna ansvarar själva för Klostergatan 9 För insända ej beställda manu- innehållet i sina artiklar. 222 22 Lund Tel 046-13 74 70 skript ansvaras ej.

Utgivningen har möjliggjorts av anslag från Humanistisk samhällsvetenskapliga forskningsrådet, Kulturrådet, Universitets- och högskoleämbetet.

Nr 2-3 • 1984 • År g 5

Från redaktionen 3 GUNILLA DOMELLÖF

Teoretiska diskussioner inom kvinnolitteraturforskningen 6 BIRGITTA SVANBERG

Mordet på Adéle — Agnes von Krusenstjerna och primitivismen 18 LISBETH LARSSON

En kvinnlig berättelsetradition 34 SONJA ÅKESSON

Snabelkotten 44 EBBA WITT-BRATTSTRÖM

Den främmande kvinnan — presentation av Julia Kristeva 46 TORBORG LUNDELL

Dynamiken mellan mor och dotter i skandinaviska folksagor 56 KARIN PALMKVIST

Anne Charlotte Leffler — en glömd kvinnoskildrare 65 Krönika 75 Våra förmödrar 94 Recensioner 96

Pennskaft 113

Bilden sid 3: Pil Dahlerups disputation, Köpenhamn mars 1984.

Foto Kim Agersten.

Från redaktionen

En snöig och blåsig dag i början av mars trängdes bortåt tusen personer, mest kvin- nor, utanför den gamla universitetsbyggna- den i centrala Köpenhamn. En äldre köpen- hamnare frågade oss vad som skulle hända.

En disputation, svarade vi, men på grund av en viss språkförbistring uppfattade han det som demonstration. Till slut hade vi förkla- rat att det var en dansk kvinnoforskare, Pil Dahlerup, som skulle försvara sin avhand- ling om det moderna genombrottets kvin- nor. Vi nämnde Georg Brändes' namn var- vid mannen sken upp igenkännande, skaka- de några gånger på huvudet och gick vidare alltmedan den redan långa kön växte ytterli- gare.

Javisst var det ett stort och ovanligt evene- mang som ägde rum i Köpenhamn. Kvinno- litteraturforskare från hela Norden hade kommit resande men avhandlingen har ock- så väckt intresse långt utanför de akademis-

ka kretsarna. Pil Dahlerup har lyft fram en hel generation undanträngda kvinnliga för- fattare som var verksamma under andra hälften av 1800-talet. Hon läser deras böcker som ett svar på det patriarkala samhälle de levde i, som under den här perioden började gå mot sin upplösning. Spännande är också hennes syn på Georg Brändes. Hon tränger bakom kritikerns värderingar och visar fram hans komplicerade förhållande till kvinnliga författare. Hon visar på sambandet kritik- historieskrivning. O m den samtida kritiken inte uppmärksammar en författare blir hon lätt glömd av historieskrivarna. Och den be- tydelsefulle kritikern Georg Brändes recen- serade inte gärna kvinnliga författare. På sid 104 anmäler Anne-Marie Mai och Stig Dala- ger avhandlingen.

Pil Dahlerup är den första i Danmark som blir doktor i kvinnoforskning och det är kan- ske ingen slump att det är just i ämnet kvin-

4

nolitteratur eftersom kvinnolitteraturforsk- ningen länge varit ett stort och aktivt område i hela Norden. Även utbytet mellan de olika länderna är livligt. För närvarande pågår t ex ett arbete med att förbereda en nordisk kvin- nolitteraturhistoria där forskare från respek- tive land deltar.

Vi har denna gång valt att göra ett dubbel- nummer av Kvinnovetenskaplig tidskrift. På grund av den stora aktiviteten inom kvinno- litteraturforskningen har det utvecklats många olika sätt att arbeta på och vi har där- för tagit till extra utrymme för att kunna visa på bredden och mångfalden inom området.

Artiklarnas innehåll

Det är framför allt den anglo-amerikanska kvinnolitteraturforskningen som inspirerat forskarna i Norden, men också en del frans- ka strömningar har nått hit. I artikeln 'Teo- retiska diskussioner inom kvinnolitteratur- forskningen' visar Gunilla Domellöf hur mö- tet mellan den amerikanska kritiskt-sociolo- giskt orienterade debatten och den franska, lingvistiskt och textteoretiskt inspirerade kan bli fruktbar för en vidareutveckling av den feministiska litteraturteorin. En repre- sentant för den franska debatten är Julia Kristeva. Hon intervjuades av Ebba Witt- Brattström när hon nyligen besökte Sverige.

Den intervjun ligger till grund för en presen- tation av Kristevas arbete som publiceras i detta nummer.

Även i Birgitta Svanbergs artikel 'Mordet på Adéle — Agnes von Krusenstjerna och primitivismen' är Julia Kristeva aktuell ef- tersom vissa av hennes teorier används i en del av artikeln. Agnes von Krusenstjernas romanserie Fröknarna von Pahlen brukar räk- nas in i den litterära riktning som kallas pri- mitivismen, vilken var rådande i Sverige un- der 1930-talet. Primitivismen karaktäriseras av en längtan till naturen och den 'allgoda kvinnligheten'. Denna syn på kvinnligheten, menar Birgitta Svanberg, måste te sig an- norlunda och mer komplicerad för en kvinn- lig författare än för en manlig, och hon dis- kuterar hur den primitivistiska kvinnosynen

och sexualiteten tar sig uttryck hos Agnes von Krusenstjerna.

I Lisbeth Larssons artikel 'En kvinnlig be- rättelsetradition' står veckopressfiktionen under 1930-talet i centrum, eftersom hon menar att den både kvantitativt och kvalita- tivt är något av en knutpunkt i kartläggning- en av den kvinnliga läsningens tradition.

Lisbeth Larsson visar att veckopressens kvinnobild står i motsättning till kvinnans roll i samhällsutvecklingen. Medan kvinnor gjort sig gällande på allt flera områden i arbets- och samhällsliv, är hon fortfarande li- ka hjälplös i veckotidningarnas följetonger.

Att analysera folksagor för att kartlägga djupare psykologiska mönster har varit en beprövad metod, framför allt i psykoanaly- tisk litteratur. M e n även inom kvinnolittera- turforskningen kan det vara fruktbart vilket Torborg Lundell visar i sin artikel 'Dynami- ken mellan mor och dotter i skandinaviska folksagor'. Hon koncentrerar sig främst på styvmodersgestalten och visar hur denna kan tolkas som en personifikation av den Onda Modern.

En viktig del av kvinnolitteraturforsk- ningen är också att ta fram bortglömda kvinnliga författare och på nytt läsa och ana- lysera deras verk. En sådan författare är An- ne Charlotte Leffler som var produktiv un- der 1880-talet. Hennes böcker diskuterades av samtiden och översattes till flera språk. I dag är hon nästan helt okänd. Karin Palm- kvist ger en presentation av hennes liv och verk och diskuterar kvinnobilderna i några av hennes noveller.

I detta nummers krönikedel ges en presen- tation av några forskningsprojekt och en översikt av vad som händer inom kvinnolit- teraturforskningen i de nordiska länderna.

Vidare recenseras de olika kvinnolitteratur- historier som utkommit under de senaste åren. Parallellt med planeringen av en nor- disk kvinnolitteraturhistoria skrivs det kvin- nolitteraturhistorier i de olika länderna. Ny- ligen utkom en dansk kvinnolitteraturhisto- ria i två band, i Sverige har vi Kvinnornas litte- raturhistoria och i Norge förbereds ett verk som liknar det danska. Förra året kom Kvinn- liga författare som täcker kvinnornas littera- turhistoria från antiken till i dag.

Tidskriften flyttar

Under sommaren kommer Kvinnovetenskaplig tidskrift att flytta till Göteborg, där en ny re- daktion tar över arbetet. Det är nästan fem år sedan arbetet med vad som skulle bli Kvinno- vetenskaplig tidskrift startade här i Lund. Det har periodvis varit slitsamt och motgångar- na har varit många men tack vare det stöd och den uppmuntran vi ständigt får från våra läsare har vi alltid känt oss motiverade att fortsätta vår kamp. Redan från början fanns planer att låta ansvaret för tidskriften cirku- lera mellan universitetsorterna, men först nu har detta blivit praktiskt möjligt att genom- föra. Det är med blandade känslor vi ser tidskriften lämna sin födelsestad. En smula vemod känner vi, men samtidigt en glädje över att nya friska göteborgskrafter m e d massor av idéer för framtiden har möjlighet att driva tidskriften vidare. Lycka till!

Tidskrift för litteraturvetenskap

Litteraturforskningen av idag följer du lättast i TFL — tidskriften där såväl etablerade som yngre

forskare kommer till tals.

Prenumeration 70 kr (4 nummer), för studerande 55 kr.

Postgiro 639065-2.

6

G U N I L L A D O M E L L Ö F

Teoretiska diskussioner inom kvinnolitteraturforskningen

Inom. kvinnolitteratur-

forskning domineras den teoretiska diskussionen ä ena sidan av en amerikansk kritiskt- sociologiskt orienterad strömning och å andra sidan av en fransk,

lingvistiskt och textteoretiskt inspirerad. Gunilla Domellöf beskriver de båda teoritraditionerna och ser deras möte

som fruktbart för en vidareutveckling av den feministiska litteraturteorin.

I ett tioårigt perspektiv framstår begreppet 'omläsning' som det centrala inom den del av litteraturvetenskapen som i Norden kallas kvinnolitteraturforskning. Feministiska lit- teraturforskare har några enkla grundföre- ställningar gemensamt: att kvinnor utsätts för förtryck är en av dem. Att könsskillnader är en giltig utgångspunkt för kritisk analys är en annan. En omläsning av litteratur ur kvinnoperspektiv kan avslöja inbyggda strukturer, som annars skulle förblivit osyn- liga. Omläsningen gäller inte bara enskilda verk utan hela litteraturhistorien, utmaning- en gäller den tidigare förmenta könsneutrali- teten, undersökningen inriktas på samban- det mellan skrivande och kön och tvingar fram en konfrontation med maktstrukturer- na inom litteraturkritiken. Feminism som ideologi (-ism) kan inte ses som ett enhetligt kompletterande tillägg till existerande litte- raturvetenskepliga forskningsmetoder utan aktualiserar i stället fundamentala litteratur- teoretiska problem som t ex Vad är en text?

Vad innebär tolkning av en text? Vad är det som bestämmer en texts mening?

Feministiska forskare betonar olika sidor av kvinnoförtrycket och detta har lett till oli- ka utvecklingslinjer inom litteraturkritiken.

De feminister, som undersöker kvinnors marginalitet, inriktar sig i första hand på kvinnors situation i det mansdominerande samhället. Målsättningen är ofta att skriva in kvinnorna i historien. Metoden blir att rela-

tera den skönlitterära texten till den historis- ka kontexten. Andra forskare söker källan till förtrycket i själva den tankestruktur, som bär upp den västerländska kulturen. Inom den gruppen jämställs önskan om herravälde — antingen detta gäller språk eller abstrakt tän- kande — med en manlig ordning som grun- das på att kvinnor tystas. Omläsningen kom- mer här att omfatta såväl teoretiska texter som litteratur. Den politiska empiriska forskningstraditionen har framför allt ut- vecklats i USA, medan den teoretiska hämtat sina viktigaste impulser från fransk feminis- tisk forskning.1

Jag skall från dessa synpunkter i den här artikeln ge en kort översikt av den nya kvin- nolitteraturforskningens utveckling. Den kommer att omfatta den tidiga amerikanska feministiska litteraturkritiken, mötet med den franska språkteoretiska kvinnoforsknin- gen och något om de fruktbara följderna av detta möte.

O m rätten att läsa fel

Sambandet mellan kvinnors erfarenheter, livssammanhang och kulturmönster och det litterära uttrycket för detta har från början stått i centrum för den feministiska litter- turkritik, som kvinnliga forskare i USA bör- jade tillämpa inspirerade av den nyfeministi- ska rörelsen på slutet av 60-talet.2 När Elaine Showalter presenterar den feministiska litte-

raturkritiken i tidskriften SIGNS 19753, ut- går hon från Kate Milletts banbrytande verk Sexualpolitikerf. Ett gammalt perceptions- mönster ifrågasattes, när Kate Millett i sin läsning av Charlotte Brontés Villette (1853) bröt med bilden av äktenskapet som hjältin- nans livsmål. I stället för förlust och olycka kan den tilltänkte äktenskapspartnerns död ses som en möjlighet för Lucy Snow att leva ett helt annat liv, obunden av äktenskap och med tryggad anställning och ordnad ekono- mi. Detta uppfattades av traditionella littera- turkritiker som en felläsning från Kate Mil- letts sida, men Elaine Showalter anser, att denna felläsning i så fall fångar in en väsent- lig och obestridig sanning om själva dynami- ken i den kvinnliga författarens kreativa tän- kande. 'No one who has read Sexual Politics can ever read Villette sentimentally again', är Elaine Showalters slutsats. Förskjutningen i perspektiv kan jämföras med gestaltpsykolo- gins reversibla bilder, där den inneboende spänningen tvingar fram en växling mellan bakgrund och figur. Det införda kvinnoper- spektivet skapade en sådan spänning i fråga om verkets entydiga mening och vad som av en tidigare kritik betecknats som bakgrund.

Det radikala i den feministiska litteraturkri- tiken var kravet att se mening i det som nyss betecknats som tomrum. Den ortodoxa in- trigen får inför våra ögon ge vika för en an- nan intrig, som hittills inte avlästs, eftersom den har inneslutits i bakgrundens anonymi- tet, och den nya intrigen växer fram i djärv relief. Detta innebär inte att den första bil- den skulle försvinna: den finns fortfarande kvar och är ibland den enda läsaren förmår urskilja. Att kartlägga spänningen i detta bildfält med sitt dominans- och utplånings- mönster, sin påstådda entydighet och sin uppenbara tvetydighet5, blir den nya utma- nande forskningsuppgiften.

Feminist Literary Criticism Den amerikanska feministiska litteraturkri- tiken började alltså vid sidan av mansper- spektivet lägga ett kvinnoperspektiv, som aldrig tidigare hade hävdats. Forskningen inriktades på sökandet efter okända verk av

kvinnliga författare och nytolkningar av väl- kända kvinnliga författares arbeten. En tvär- vetenskaplig ansats liksom betoningen av empiri på bekostnad av teori och abstraktion utmärkte inledningsskedet. Elaine Showal- ter anser, att den feministiska litteraturkriti- ken genom sin teoretiska eklekticism, sin empirism och sin individualism når fördelar i fråga om flexibilitet, kreativitet och öppen- het för nya idéer. Hon blundar inte för de skadliga följder frånvaron av ett utarbetat teoretiskt-kritiskt system kan få, främst ge- nom att kritiken inte accepteras inom tradi- tionell akademisk forskning och därigenom ställs utanför möjligheten att påverka den.

Vid sidan av den abstrakta strukturalismen vid de amerikanska akademierna — vad vi närmast skulle kalla nykritisk formalism — tedde sig dessutom den feministiska kritiken som alltför personlig.

I en första fas inriktades den feministiska litteraturkritiken på att demonstrera litterära kvinnostereotypier. Kate Milletts Sexualpoli- tiken bildade skola genom att lyfta fram D H Lawrences, Henry Millers och Norman M a - ilers kvinnobilder. Ur rika källor östes myto- logiserade, förkrympta och förvrängda kvin- nobeskrivningar, som visade hur könsfördo- mar och stereotypiserade formuleringar av den kvinnliga könsrollen i samhället kodifie- rats i litterära texter. Verk som exempelvis Mary Anne Fergusons Images oj Women in Li- terature, 1973, och Susan Coppelman Cornil- lons Images of Women in Fiction, 1973, har ska- pat en accepterad terminologi på detta fålt. I en andra fas gjordes utifrån nyupptäckter och nytolkningar av kvinnliga författares verk försök till en ny värdering av dessa verk.

Här bjöd dock den etablerade klassiska ka- non ett så kompakt motstånd att forskning- sintresset kom att koncentreras på de littera- turvetenskapliga urvalskriterierna. Den fe- ministiska litteraturkritiken ifrågasatte an- språken på att absoluta och objektiva krite- rier skulle styrt urvalet av litteratur i littera- turhistorier, akademiska kurslistor, antolo- gier och bibliografier.

Som Annette Kolodny sammanfattat problemet i en senare essä6 gällde frågan inte så mycket litteratur eller kritik i sig som de historiska, sociala och etiska konsekvenserna

8

av kvinnors deltagande i eller utestängdhet från verksamheten i fråga. Den feministiska litteraturkritiken tog sig uttryck i samman- ställande av alternativa historieskrivningar och antologier, där de kvinnliga författarnas ekonomiska och sociala villkor förutom per- sonliga förhållanden bildade utgångspunkt för den nya förståelsen av hur deras skönlitte- rära verk producerats, publicerats och kriti- serats. Resultatet har blivit en ökad kunskap om hur speciella maktrelationer — vanligt- vis de där män på olika sätt bestämmer över kvinnor — skrivits in i såväl litterära som kri- tiska texter och hur de okritiskt accepterats som ett från ovan givet kulturarv.

Målet för den vidare utvecklingen inom den feministiska litteraturkritiken var att placera in kvinnliga författare i en teoretisk referensram och visa hur de är relaterade sinsemellan och till en kvinnlig litterär tradi- tion. Avsikten med en feministisk litteratur- historia var att den skulle beskriva kontinui- teten och sammanhanget i kvinnors skrivan- de och ställa upp hypoteser, som individuella författare — både kända och mindre kända

— kunde testas emot. Viktiga arbeten inom detta forskningsområde kom sedan att bli El- len Möers Literary Women, 1977, Elaine Sho- walters A Literature oj Their Own, 1977, och Sandra Gilberts och Susan Gubars The Mad- woman in theAttic, 1979. Ellen Möers är pion- jären inom denna grupp: hon opponerade

sig redan på det tidiga 60-talet mot gällande litterära omdömen genom att beskriva kvinnliga författares litterära tradition som revolutionär och innovativ snarare än som försiktig och osjälvständig. Elaine Showalter lägger huvudvikten vid att kvinnolittera- tursstudier måste avse att placera in kvinno- litteraturen i en historisk, social och kulturell referensram. Men hon är också mån om att stryka under att språk och stil är ett littera- turvetenskapligt område av stort könspoli- tiskt intresse. Den kvinnliga föreställnings- världen laddar symbolerna med andra vär- den än vad de i traditionell forskning ansetts vara bärare av. Den galna hustrun, som spär- rats in på vinden, läses t ex i den feministiska litteraturkritiken som en litterär gestaltning av kvinnors vrede, sexualitet och kulturella särställning. Problemet med kvinnors 'två-

språkighet' — eget språk och andras språk

— uppmärksammades redan av Dorothy Richardson och Virginia Woolf och aktuali- serades inom den nyfeministiska rörelsen bl a av den amerikanska poeten Adrienne Rich, som fäste uppmärksamheten på språ- kets förmåga att stänga in oss lika väl som att befria oss. Hon myntade uttrycket 'the opp- ressor's language' för det språk som inhäg- nar de djupaste privata mänskliga upplevel- serna med tabun och minerar dem med fal- ska benämningar. Elaine Showalter anser, att området kräver en verklig känsla för pro- blemets komplexitet och dömer ut tidiga fö- renklade språkskillnadsundersökningar.

Hon ställer sig av samma skäl skeptisk till att androgynbegreppet, som vissa psykologiskt inriktade forskare introducerat, skulle kun- na bli användbart som litterär term.

Elaine Showalter beskriver den nya femi- nistiska litteraturforskaren på följande sätt:

— Forskaren måste — som Ellen Möers

— kunna förena vetenskaplig grundlighet och auktoritet med känslig och intelligent förståelse av författarinnornas upplevelser av att vara kvinnor och hur detta påverkat deras sätt att skriva.

— Dessutom får forskaren inte falla un- dan för krav på 'vetenskaplighet', som är oförenliga med ett kvinnosolidariskt per- spektiv och det egna uppvaknandet, den eg- na känslan och visionen. Forskningen och det egna livet hänger ihop. Adrienne Rich skriver i 'When We Dead Awaken' att 'a radi- cal critique of literature, feminist in its im- pulse, would take the work first of all as a clue to how we live, to how we have been led to imagine ourselves, how our language has trapped as well as liberated us; and how we can beipn to see — and therefore live — afresh'.

Den mängd av biografier som till en bör- jan översvämmade den amerikanska mark- naden förstärkte endast den gamla fördo- men att kulturaktiva kvinnors privatliv var av större intresse än deras verk. Mängden av biografier över kvinnliga författare garante- rade inte någon ökad förståelse av samban- det mellan personliga förhållanden, sociala villkor och det konstnärliga uttrycket. Vad som ytterligare hindrade forskarna att rela-

tera författarinnornas liv till den kreativa processen var deras oförmåga att göra sig fria från egna fördomar — speciellt i frågor som rörde sexualiteten. Annette Kolodny ger fle- ra exempel på detta i sin översikt av den femi- nistiska litteraturforskningen i SIGNS 1976.8 Det enda försöket att beskriva en teori för feministiska litteraturanalyser, Feminist Literary Criticism: Explorations in Theory, som utgivits av Josephine Donovan 1975, är bara en bekräftelse av Elaine Showalters observa- tion att den feministiska kritiken är mer sammanhängande som ideologi än metod, anser Anette Kolodny.

V i v e la différence!

Redan 1978 introducerades den franska fe- ministiska forskningen i den amerikanska debatten genom två artiklar i SIGNS, en översiktsartikel av Elaine Marks, 'Woman and Literature in France', och en rapport av Carolyn Greenstein Burke, 'Report from Paris'.9 Redan tidigare glimtar i SIGNS, 'Diacritics' och 'Sub-Stance' hade gjort klart att den franska kulturdebatten grep över ett vitt fält av teorier, som delvis var svårbegrip- liga och främmande för den amerikanska publiken i stort och för de feministiska litte- raturkritikerna, som följde en empirisk forskningslinje. De teorier detta gäller är den lingvistiska och strukturalistiska teorin, det marxistiska kulturbegreppet, psykoanaly- tisk teori i Lacans utformning och Derridas dekonstruktionsteorier. Den första skillna- den som alltså både kan vara fruktbar och hämmande, men som alltid måste beaktas — är den mellan den amerikanska och den franska, mer övergripande kulturtraditio- nen. Den andra är de franska feministiska forskarnas avgränsning mot de manliga teo- retikerna. Den tredje skillnaden jag skall ta upp är den innebörd de franska feministerna själva lägger in i begreppet 'differénce'.

Litteraturens relation till 'livet' är den amerikanska litteraturkritikens primära in- tresse. Det är inte något som erbjuder några teoretiska svårigheter för den som är utbil- dad i svensk litteraturvetenskaplig tradition.

Skillnaden i den franska teorin är att intres- set har flyttats över från 'livet' till 'språket'. I

Imogen Cunningham, 'Magnolia knopp' 1920-talet, foto.

Frankrike innebar uppvaknandet till politisk medvetenhet 1968 för många av studenterna en förhoppning om att frigöra känsla, fantasi och sexualitet från den repressiva överbeto- ningen av intellektet, något som i högsta grad hade relevans för språkdebatten. Det är inte språket som kommunikationsmedel, som intresserar den franska intelligentian, utan det är språkets filosofiska förutsättning- ar som är det centrala. Det är nödvändigt att känna till att det i Paris verkligen är möjligt att skriva in sig själv i existensen i ett system, där la parole och 1'écriture bestämmer vad som är intellektuellt betydelsefullt, för att förstå den vikt de franska feministerna faster vid språket som utgångspunkt för frigörelse.

'Prise de conscience' måste åtföljas av 'prise de la parole'. 'Ta ordet' är liktydigt med att 'ta makten'. Ordet — Logos i sin fullständiga teologiska mening — har tills helt nyligen va- rit i den manliga välutbildade elitens ägo.

Utarbetandet av ett kvinnornas språk ses som ett medel att bryta igenom den domine- rande patriarkala ideologin. Språket blir ett stridsverktyg och ett maktmedel i en kultur

som ger primat åt ordet. Utgångspunkten för de franska feministiska teoretikerna är of- ta psykoanalytisk. Frigörelse av kvinnokrop- pen är för två av de ledande teoretikerna, Héléne Cixous och Luce Irigaray, identisk med frigörelse av kvinnospråket och vice ver- sa. Den sanna kvinnonaturen har aldrig tidi- gare kunnat komma till uttryck i kulturen.

Genom att ställa själva skriftproduktionen i centrum skall det nu bli möjligt att få fram kvinna^, att skriva sig från det omedvetna till ett vara. Denna 'écriture feminine' överskri- der genre- och ämnesgränser, den utspelar sig ofta inuti en äldre manscentrerad text, som den lekfullt och ironiskt spelar ut sina starka känslor mot. Det är en besvärjande, exalterad inskription, ett inskrivande i språ- ket, som på samma gång är resultat av och uttryck för 'women's difference in language'.

Följden av att denna skillnad tidigare för- tryckts är att det funnits bara en röst, en man- lig röst, i skriftproduktionen, och den har de kvinnliga författarna tvingats imitera. Rep- ressionen av det kvinnliga hos såväl kvinnor som män har varit total. Snarare än att söka dömda och glömda kvinnor i historien, som de amerikanska feministiska litteraturkriti- kerna är inriktade på, söker de franska for- skarna kvinnan i det omedvetna eller om man så vill i sitt eget språk. En viktig skillnad är också att där amerikanskorna bedriver fe- ministisk litteraturkritik och kritiserar kanon-urval ställer sig de franska feminister- na skeptiska till såväl litteratur- som kanon- begrepp. De har bytt ut ordet litteratur mot text och skrivande och producerar själva skönlitterära texter eller skriver om/i textteo- ri, lingvistik, semiotik eller psykoanalytisk teori. Denna centrering kring texten har ib- land skett på bekostnad av en vidare socio- politisk orientering. A andra sidan kan jag redan här påpeka, att den amerikanska forskningens intresse att göra en politisk läs- ning av litterära verk ofta uteslutit ett mer djupgående studium av textliga problem, dvs att se den litterära gestaltningen som nå- got i sig betydelsebärande.

Givetvis pågår det i Frankrike en mer tra- ditionell litteraturforskning, som på ett all- mänt plan stimulerats av intresset för kvin- nornas plats i litteraturen. De resultat som

denna inriktning redovisar, är en invente- ring av kvinnobilder i litteraturen — en mot- svarighet till den amerikanska stereotypi- forskningen — biografisk forskning, tema- tiska studier, litteraturhistorisk forskning och undersökningar med en allmänkultu- rell, idéhistorisk inriktning. Det intellektuel- la klimatet i Frankrike har emellertid också givit möjighet för en liten grupp kvinnor i Paris att ställa sig i spetsen för avantgardet.

Dels har de anknytning till den nya kvinno- rörelsen och den nya kvinnoförlagsverksam- heten. Dels är de professorer i filosofi och lit- teraturvetenskap, psykoanalytiker och för- fattare, och har genom sin förtrogenhet med de nya teoretiska postitionerna kunnat påvi- sa deras innebörd för forskning i kvinnofrå- gor. Dessa teoretiker har genom sin ställning kunnat nå ut till allmänheten med stor ge- nomslagskraft. Styrkan i dessa kvinnors forskning är att de använt sig av de manliga teoretikernas tekniker för att demystifiera och dekonstruera den tidigare kulturen sam- tidigt som de haft ett gemensamt mål att gå mot: en okänd plats, nämligen kvinnans plats, som nu kunde bli utgångspunkt för kvinnans eget skrivande. Héléne Cixous och Luce Irigaray tillhör detta avantgarde och en tredje forskare, som Elaine Marks och Caro- lyn Greenstein Burke presenterar i sina ar- tiklar, är Julia Kristeva.

I ett av sina huvudverk, La Revolution du langage poétique (1974), har Julia Kristeva ska- pat en psykolingvistisk modell för textstudi- er. Hennes utgångspunkt är modernistiska texter (Lautréamont, Mallarmé, Joyce, Ar- taud, Bataille). Vad Julia Kristeva kallar 'det semiotiska' är, enligt Elaine Marks, 'the rhytmic babble of onomatopoetic sounds ex- changed between mother and child, the pre- oedipal language that precedes the installa- tion of the father's symbolic language'. De psykiska krafterna fortsätter att utöva en press mot det ordnade och rationella språket även efter språkinträdet. Det semiotiska sät- tet att beteckna skall inte förstås som ett an- nat språk eller som kvinnans språk utan sna- rare som frambrytande eruptioner i form av brott mot satsens fonologiska och syntakti- ska struktur. För Julia Kristeva står termen 'kvinna' för det som inte kan representeras, 10

inte kan utsägas, det som är utanför defini- tioner och ideologier. Kvinnoforskningen kan följaktligen endast vara 'negativ', dvs ifrågasätta den rådande patriarkala ordning- en. I Polylogue (1977), en samling studier av hur mening skapas i språk, litteratur och konst, visar Julia Kristeva hur detta skulle kunna gå till: 'affirming the right to diffe- rence, the return of negativity, calling in doubt political communities, divinities, aut- horities, even that sly one, the ego...'10 Följ- derna av den franska attacken mot det gamla humanistiska (Man, Fallos) och rationella (Logos) västerländska kulturbegreppet blir alltså utomordentligt intressanta'för den fe- ministiska forskningen.

Inte oväntat har det franska avantgardet också lämnat 'feminismen' som en möjlig position inom den dominerande patriarkala ideologin. Feminister kallas de reformister,

som är fångna i det gamla systemet och bara söker tillträde till detta. Det verkligt föränd- rande alternativet måste på ett helt annat sätt ha en kollektiv, kvinnosolidarisk förankring.

Det är i den positionen de franska kvinnliga forskarna skiljer sig från de manliga struktu- ralistiska teoretikerna, som riktat en avgö- rande kritik mot hela det västerländska kul- turbygget: den metafysiska logik, som mo- dernismen raserat. Genom att från ett kvinn- ligt perspektiv lägga fram reflexioner och hy- poteser — framfödandet av det kvinnliga språket — underminerar det franska kvinnli- ga avantgardet den bastion som ännu inne- har auktoriteten:

'If it were to come out in a new day that the logo- centric project had always been, undeniably, to found (fund) phallocentrism, to insure for mas- culine order a rationale equal to history itself?

Then all the stories would have been told diffe-

Imogen Cunningham, 'Magnolia blomma' 1925, foto.

rently, the future would be incalculable, the his- torical forces would, will, change hands, bodies, another thinking as yet not thinkable, will trans- form the functioning of all society.

We are all living through this very period when the conceptual foundation of a millenial culture is in the process of being undermined by millions of a species of mole as yet not recognized.

When they awaken from among the dead, from among the words, from among the laws.'11

Som vi förstår har uttrycket 'différence' inte längre kvar sin innebörd av biologisk skill- nad för de franska kvinnliga teoretikerna, ut- an skillnad består i vad som förblivit förtryckt i vår västerländska kulturs sätt att producera mening. För Héléne Cixous, Luce Irigaray och Julia Kristeva är varken kropp eller sig- natur det som avgör, om en text skall beteck- nas som en kvinnotext, utan det är skillna- den mellan manliga och kvinnliga subjekt, alltså en position i språket, som blir viktig för textbestämningen. De franska forskarnas tillvägagångssätt skiljer sig också från de amerikanska litteraturkritikernas genom att de inte talar om en text, inte skriver om det som är skrivet, utan är en text i en text. Detta gör att inga på förhand uppgjorda betydelser kan läsas ut och vidarebefordras. Meningen ligger i själva dekonstruktionsprocessen, i själva brytningen med den tidigare ord- ningen. Carolyn Greenstein Burke anser, att den franska kvinnorörelsen främst bevisat sin styrka genom att inte resa nya maktan- språk i de gamlas ställe: 'The female "imagi- nation" may choose not to take power but to find and create spaces in the social fabric where something radically new can be said and done.'

Sexualitet och Textualitet

I USA gjordes 1977 ett nytt försök att lösa teori- och metodfrågan inom den feministis- ka litteraturkritiken. Arlyn Diamond och Lee R Edwards gav ut The Authority of Experi- ence: Essays in Feminist Literary Criticism.12 Em- piristiska, litteratursociologiska litteratu- rundersökningar ses som den bästa vägen att avslöja den tidigare kritikens könsbestämda hållning. Grundtesen är att om ingen uppgö- relse kommer till stånd i frågan om att tala

med egen auktoritet kommer kvinnornas lit- teraturhistoria alltid att se ut som en serie undantag. Det är erfarenhetens spegling i litteraturen som ger värde och auktoritet åt texten. Kvinnoperspektivet innebär teore- tiskt en point-of-viewförskjutning och meto- dologiskt att sociologiska och ideologiska aspekter beaktas vid tolkning. Det här är ju allmänna förnuftiga grundantaganden, men preciserar ändå inte riktigt vad det gäller.

Enligt mitt förmenande beror detta till stor del på att språkets förmedlande funktion, själva litterariteten, helt uteslutits ur resone- manget. Samtidigt finns hos amerikanska teoretiker som t ex Adrienne Rich och Mary Daly ansatser till att se språket som kärnan i förtrycket och i centrum för den möjliga för- ändringen. Patricia Meyer Spacks och Sand- ra Gilbert är litteraturforskare som börjar publicera studier, där det kvinnliga litterära formspråket diskuteras på ett nytt sätt. De tyngst vägande bidragen inom den feminis- tiska litteraturkritiken är alla tryckta i olika tidskrifter, eftersom de akademiska förläg- garnas konservatism hindrade arbeten, som representerade ett nytänkande, att nå offent- ligheten den vägen.

Cheri Register skriver i en översiktsartikel 198013, att det är en truism att framhålla den feministiska litteraturkritikens inriktning på praktik och empiri. Men hon anser, att en kritik, som i tio år fortsatt att producera nya läsningar av litterära texter i de akademiska institutionernas periferi, givetvis måste ha en teori implicit i sin praktik. Cheri Register vill visa att teorin består av den nya koncep- tuella referensram, som byggts upp under åren, men att den fortfarande karakteriseras av sin vägran att kodifieras och definieras in- om några försnävande gränser.

Den feministiska litteraturkritikens ur- sprungliga rättvisekrav och försöken att föra in dubbelkritikens offer i den litterära kanon har, enligt Cheri Register, ersatts av en mer fruktbar modell: att utan hänsyn till kanon ställa frågorna Vad är det författarinnan sä- ger och varför? Därigenom kommer den fe- ministiska litteraturkritiken att kunna konst- ruera en egen kvinnolitteraturkanon. Det är dock ingen teoretisk skillnad på detta tillvä- gagångssätt och den 'contextual criticism' 12

som den feministiska litteraturkritiken alltid använt sig av. Att stil, struktur och metaforik självklart undersöks vid närläsningarna in- nebär inte någon förändrad syn på relationen form-innehåll vid litteraturanalysen. Infly- tandet från de nya formalistiska metoderna i Europa är knappast märkbart, skriver Cheri Register, men tillägger: 'though their time may yet corae'.

Cheri Register har valt att behandla fyra områden utifrån betydelsefulla verk som Sandra Gilberts och Susan Gubars The Mad- woman in the Attic, 1979, och samma författa- res antologi Shakespeare 's Sisters. >Feminist Essa- yson Women Poets, 1979, NinaBayms Womans

Fiction: A Guide to Novels by and about Women in America 1820—1870, 1978, Nina Auerbachs Communities of Women: An Idea in Fiction, 1978, Janet Todds Women's Friendship in Literature, 1980 och essäantologin The Lost Tradition:

Mothers and Daughters in Literature, utgiven av Cathy N Davidson och E M Broner, 1980:

1. Den kvinnliga estetiken 2. Mor-dotterrelationen 3. Kvinnans 'mythos'

4. Konstruktionen av en historisk kontext Cheri Register redogör mycket klargörande för den feministiska litteraturkritikens reella landvinningar. Som jag ser det visar hon precis hur långt en kvinnolitteraturforsk- ning, som avser att ställa upp en kvinnoka- non, kan nå. Estetiken blir en fråga om litte- rära formella karekteristikas samband med feministisk ideologi och social förändring.

Språket förkroppsligar kvinnomedvetandet.

För att få fram det kvinnospecifika föreslår Cheri Register jämförelser med parallelltex- ter skrivna av män. Men viktigast är att klar- göra kvinnoestetikens förankring i den kvinnliga erfarenheten. En ny fas i kvinno- litteraturkritiken har, enligt Cheri Register, inletts genom utforskandet av mor-dotterre- lationen, som erbjuder ett 'gynocentric fo- cus' i stället för den tidigare underordningen inom patriarkatet. Mot den gamla struktu- ren med ett 'androcentric focus' ställs en ny och inom den kan bilder av gemenskap och konflikt, uppror och försoning utforskas på nya villkor. M e d kvinnans 'mythos' avser

Cheri Register det som den kvinnliga förfat- tarens litteratur, berättande, ytterst handlar om. Hittills har den feministiska litteratur- kritiken koncentrerat sig på 'kvinnomedve- tandets tillblivelse' och 'kvinnans krav på självdefinition'. Genom den nya forskningen har faltet vidgats och speciellt vänskapen mellan kvinnor och sättet att skildra den har uppmärksammats. Som ett avslutande tolk- ningsled betraktar Cheri Register det litterä- ra verkets inplacering i den historiska situa- tionen: den feministiska litterturkritiken måste klargöra, hur det litterära materialet svarar mot den erfarenhet det bygger på.

Först då är frågan Vad är det den kvinnliga författaren säger och varför? besvarad.

Den feministiska litteraturkritiken är en- ligt Cheri Register på god väg att bli accepte- rad som en självständig disciplin. Men det sista steget till att betraktas som ett autonomt forskningsfält kan inte tas så länge området, som avgränsats av den feministiska littera- turkritiken, är omgivet av patriarkala insti- tutioner, som fortfarande innehar makten och väljer att inte se vad som sker. 'We have transformed neither literary criticism nor the world', avslutar Cheri Register sin artikel.

Utmaningen kvarstår alltså.

Nu menar jag att förfaringssättet att byta ut den manlige författaren mot den kvinnli- ga och göra traditionella litteraturundersök- ningar givetvis är behjärtansvärt med tanke på hur styvmoderligt de kvinnliga författar- na behandlats tidigare. M e n har kvinnolitte- raturkritiken en radikalare målsättning mås- te den nog arbeta med helt andra metoder.

Det viktiga är att finna en teori for feminis- tisk litteraturforskning som lägger lika stor vikt vid det litterära som det feministiska.

Kanske det franska intresset för de textliga problemen här kan vara till hjälp.

I den kritik Cheri Register riktar mot Sandra Gilbert och Susan Gubar — som är mer påverkade av den franska begreppskriti- ken än vad Cheri Register låter påskina — framgår, tycker jag, innebörden av den femi- nistiska litteraturkritikens förmenta teorilös- het.14 'Can there be an authentic, autono- mous female aesthetics as long as the prima- ry literary influences are male?' frågar Cheri Register. Hon utgår från att det är en auten-

tisk, självständig kvinnlig estetik, som åter- speglar en specifik kvinnlig erfarenhet, som den feministiska litteraturforskningen skall lyfta fram, medan Sandra Gilbert och Susan Gubar i sin diskussion av litterär tradition, formspråk och dominans ifrågasätter det autentiska och självständiga i estetiken över huvud taget. De närmar sig en modell för text och skrivande, där språkets förmedlande roll och retoriska tekniker för distansering, som t ex ironi, tillmäts betydelse vid me- ningsproduktionen. De visar med andra ord hur användbar 'misstankens hermeneutik' är för kvinnolitteraturforsknineen.15 Gil- berts och Gubars palimpsestteori 6 är en mo- dell för att förklara att kvinnor skriver, där det redan är skrivet, att ytskiktets cover-story

— ofta den enda lästa och alltid den av sam- hälle och samtid godkända — i sig innefattar en sub-story — den skrivande kvinnans egen historia. Det är den humanistiska litteratur- traditionens enkla envägskommunikations- modell med dess krav på enhet och entydig- het och med diktaren, författarsubjektivite- ten, som grundläggande meningskonstitue- rande princip, som här utmanas av en littera- tursyn, som är långt mer komplex. Den ser inte det litterära språket som något ur- sprungligt, genomskinligt, utan som för- medlat och styrt av såväl medvetna som omedvetna instanser. Verket ses som en komplex mångfald och de förmedlande ele- menten påverkar meningsproduktionen.17

Att den amerikanska feministiska littera- turkritiken närmar sig textteoretiska ut- gångspunkter tycker jag framgår — förutom av den livliga tidskriftsdebatten — av det teoriförslag Elaine Showalter lägger fram i Critical Inquiry, Winter, 1981 'Feminist Criti- cism in the Wilderness'. Det är den stora uppgörelsen med den feministiska littera- turkritikens tidigare vandring, den från den kvinnliga träldomens Egypten till männi- skoblivandet (humanism) i det utlovade lan- det, 'a pilgrimage to the promised land in which gender would lose its power, in which all texts would be sexless and equal, like än- gels. But the more precisely we understand the specificity of women's writing not as a transient by-product of sexism but as a fun- damental and continually determining reali-

ty, the more clearly we realize that we have misperceived our destination. We may never reach the promised land at all; for when fe- minist critics see our task as the study of wo- men's writing, we realize that the land pro- mised to us is not the serenely undifferentia- ted universality of texts but the tumultuous and intriguing wilderness of difference it- self.'

Våra nyckelord vid läsningen är här 'text', 'skrivande' och 'skillnad'. Den strukturmo- dell grundad på kvinnors skrivande som Elaine Showalter lanserar, har sina uppenba- ra brister, bl a är den för allmänt formulerad, för empirisk och saknar textteoretiska över- väganden, dvs betonar det feministiska på det litteräras bekostnad. Ändå tycker jag det ligger en styrka i hennes omprövning av den feministiska litteraturkritikens målsättning, som lett till ett återvändande till en skillnads- modell, där spänningen mellan olika röster, språk och bilder är det som skapar mening i texten. Tvåspråkigheten fanns, som vi sett, i den ursprungliga förgrunds-bakgrundsbil- den, i Gilberts och Gubars palimpsestteori (cover-story och sub-story) och den finns an- tydd på varje nivå av Elaine Showalters nya strukturmodell, där den sammanfattas som 'the double-voiced discourse'. Tanken på att ersätta en androcentrisk kritik med en gyno- centrisk har här fått ge vika för något helt nytt och annorlunda om än bara i ett första utkast.

Elaine Showalter beskriver den tidigare amerikanska litteraturkritiken som 'feminist readings' och anser att så länge nyläsning och omtolkningar var målet för forskningen kanske metodpluralismen var den mest till- fredsställande teoretiska lösningen. Placeras kvinnors skrivande i forskningens centrum ställs emellertid andra krav på gemensamma teoretiska utgångspunkter. O m det som skall studeras är kvinnors skönlitterära skrivande kommer forskningsområdet att omfatta his- torien, stilarter, genrer, strukturer, den kvinnliga kreativitetens psykodynamik, den bana det enskilda författarskapet liksom den kvinnliga litterära traditionen beskriver. Frå- gan som står i centrum är nu What is the dif- ference of women's writing?

Den första amerikanska akademiska for- 14

skare som intresserade sig för kvinnors skri- vande och därmed förberedde övergången från vad vi skulle kunna kalla en konsum- tionsmodell till en produktionsmodell var, enligt Elaine Showalter, Patricia Meyer Spacks med boken The Female Imagination, 1975. Genom Ellen Möers Literary Women, 1977, Elaine Showalters egen A Literature of Their Own, 1977, Nina Bayms Wornan's Ficti- on, 1978, Sandra Gilberts och Susan Gubars The Madwoman in the Attic, 1979, Margaret Homans Women Writers and Literary Identity, 1980, och en mängd tidskriftsartiklar har kvinnors skrivande manifesterat sig som det centrala projektet för feministiska littera- turstudier. Elaine Showalter poängterar ock- så den franska feministiska teoriutvecklin- gens betydelse för förändringen.

Elaine Showalter bygger sin teori för kvin- nors skrivande på de fyra modeller för köns- skillnader, som redan föreligger: en biolo- gisk, en lingvistisk, en psykoanalytisk och en kulturell. Modellerna går in på varandras områden men bildar tillsammans en struk-

turmodell, där den efterföljande modellen i sig inkluderar den föregående. O m man föl- jer skillnaden som en skillnad i språk, vilket jag har för avsikt att göra här, är det inom den biologiska modellen viktigt att Elaine Sho- walter framhåller, hur fundamentala idéer om kroppen är för förståelsen av hur kvinnor uppfattar sin situation i samhället, men ock- så att kroppsuttrycket aldrig kan förstås di- tanslöst utan som förmedlat i lingvistiska, sociala och litterära strukturer. Beträffande lingvistiken gör Elaine Showalter en intres- sant jämförelse mellan kvinnors språk och språkfrågan i avkoloniserade länder. Skall den nya staten välja modersmålet till offi- ciellt språk eller behålla kolonisatörernas främmande språk, som möjliggör en större kulturkommunikation? Frågan berör såväl feministisk litteraturkritik som kvinnors skönlitterära språk. Inom psykoanalytisk teori framhåller Elaine Showalter det löftes- rika i den feministiska kritikens inriktning på den pre-oidipala fasen och den psykosex- uella differentieringen, där moderns roll för

Edward Weston, 'Snäcka'1927, foto.

identitetsutvecklingen förstås på ett nytt sätt.

Detta är givetvis av primär betydelse för språktillägnelsen och för den senare tilläg- nelsen av det litterära språket. Den modell, som i sig inkluderar den biologiska, lingvisti- ka och psykoanalytiska, är kulturmodellen.

Elaine Showalter har tidigare studerat kvin- nors kultur som en subkultur inom ett man- ligt dominerat kulturmönster. Hon vill nu i anslutning till de engelska antropologerna Shirley och Edwin Ardener i stället se på kvinnorna som en 'muted group', vars områ- de täcks av den dominerande gruppen, utan att dock helt inneslutas av den. Med 'muted', avses både språk- och maktproblem, vilka ju berör begrepp som perception och tystnad, som är centrala för förståelsen av kvinnors deltagande i kulturen. Både tysta(de) och do- minerande grupper utvecklar uppfattningar eller kategoriserande idéer om den sociala verkligheten omkring sig på en omedveten nivå, men dominerande grupper kontrolle- rar formerna eller strukturerna i vilka med- vetenheten kan artikuleras. Tystade grupper måste således förmedla sina uppfattningar genom de former de dominerande struktu- rerna tillåter. Ardeners diagram för relatio- nerna ser ut på följande sätt:

Den sektion av kultur Y som faller utanför kultur X's dominerande cirkel kallar Edwin Ardener 'wild'. Denna vilda zon kan uppfat- tas rumsligt, upplevelsemässigt eller metafy- siskt, den är ett ingenmansland och icke till- gänglig för män. Den motsvarande zonen i den dominerande manliga kulturen är art- skild genom att vara tillgänglig för kvinnor och män, eftersom den är strukturerad i språk. Elaine Showalter vill med modellen beskriva kvinnors skrivande som en 'double- voiced discourse', som alltid innehåller det

sociala, litterära och kulturella arvet från bå- de den tysta(de) och den dominerande grup- pen. Genom Shushana Felman, som Elaine Showalter citerar i artikeln, förstår vi hur denna allmänt skisserade språkmodell skulle kunna ha tolkningsteoretiskt intresse: 'The challenge facing the woman today is nothing less than to "re-invent" language, to re-learn how to speak: to speak not only against, but outside of the specular phallogocentric struc- ture, to establish a discourse the status of which would no longer be defined by the phallacy of masculine meaning'. Detta gäller såväl den feministiska litteraturkritikern som den skapande kvinnliga konstnären.

Jag har i den här introducerande översik- ten försökt ringa in de två starkaste polerna inom det kraftfält som den nya feministiska litteraturforskningen utgör. De nordiska fe- ministiska litteraturforskarna har genom sin speciella inriktning haft en klar litteraturteo- retisk och metodisk utgångspunkt. Genom den strukturalistiska analysmodell Pil Dah- lerup introducerade, 'Metoder för kvinno- textforskning' i Karin Westman Bergs anto- logi Textanalys från könsrollssynpunkt, 1976, och den strukturalistiska och sociologiska teori och metod Irene Engelstad och Irene Iversen föreslår, 'Tre tilnsermingsmåter til kvinnelit- teraturen' i antologin Et annet språk, 1977, kom ett litteraturteoretiskt intresse att natur- ligt förenas med ett feministiskt. I exempel- vis Birgitta Holms bok Fredrika Bremer och den borgerliga romanens födelse, 1981, används fran- ska strukturaliska teoretiker som Roland Barthes och Tzvetan Todorov vid sidan av fe- ministiska som Virginia Woolf och Sandra Gilbert och Susan Gubar. Genom mitt eget forskningsarbete, som gäller svenska kvinn- liga författare under den tidiga modernis- men, har jag upplevt det för kvinnolittera- turforskningen fruktbara i konfrontationen mellan en historisk-sociologisk litteratur- forskning med dess brist på språkteoretisk reflexion och den nya franska textteorin, som ställer det litteratursemantiska problemet på ett helt nytt sätt. Kan den politiskt engagera- de litteraturforskningen, som betonar histo- riska och sociala aspekter på kvinnoförtryc- ket, förenas med en språkteori, centrerad kring kvinnlig kreativitet och textproduk- 16

tion, skulle kanske också en estetisk teori för k v i n n o t e x t f o r s k n i n g k u n n a b ö r j a f o r m u l e - ras.

N O T E R

1. För en utförligare diskussion av dagens spännande möte mellan amerikansk och fransk feministisk litteraturforskning se in- troduktionen till temanumret 'Feminist Readings: French Texts/American Con- texts' av Yale French Studies 1981:62, varifrån ovanstående synpunkter hämtats.

2. För en närmare beskrivning se Cheri Regis- ter, Kvinnokamp och litteratur i TJSA och Sverige, Stockholm 1977.

3. SIGNS Journal oj Women in Culture and Society, 1975, vol 1, no 2.

4. New York 1970, sv övers 1971.

5. Den uppenbara tvetydigheten i Villette be- står i att romanen har två slut, vilket alltså Kate Millett var den första att ta fasta på.

6. Annette Kolodny, 'Dancing Through the Mine-Field: Some Observations on the Theory, Practice, and Politics of a Feminist Literary Criticism' i Feminist Studies 6 (Spring 1980).

7. 'When W e Dead Awaken: Writing as Re- Vision' i College English 34:1, 1972 eller i On Lies, Secrets, and Silence, New York 1979.

8. SIGNS Journal of Women in Culture and Society, 1976, vol 2, no 2.

9. SIGNS Journal of Women in Culture and Society, 1978, vol 3, no 4.

10. Citatet från efterskriften till den engelska översättningen av Julia Kristevas About Chi- nes Women, New York 1977.

11. Héléne Cixous, 'Sorties' i La JeuneNée, Pa- ris 1975. Här citerad ur New French Femi- nism, Elaine Marks och Isabelle de Courtiv- ron (red), The University of Massachusetts Press 1980, en utmärkt antologi för den som vill orientera sig i den franska kvinnoforsk- ningsdebatten.

12. Se Sydney Janet Kaplans översiktsartikel i SIGNS Journal of Women in Culture and Society, 1979, vol 4, no 3.

13. I SIGNS Journal of Women in Culture and Socie- ty, 1980, vol 6, no 2.

14. Jag vill stryka under att jag här inte kritise- rar Cheri Register, utan för ett principiellt resonemang om en litteratursyn som ligger bakom den konceptuella referensram, som refereras i artikeln.

15. Den franske hermeneutikern Paul Ricoeur

anser, att litteraturforskningen efter Freud, Marx och Nietzsche måste räkna med en kritisk 'misstankens hermeneutik' vid sidan av den klassiska 'positiva', meningsrekonst- ruerande hermeneutiken vi ärvt från en ro- mantisk, idealistisk tradition, som förutsät- ter ett enhetligt, kommunicerande subjekt.

Enligt Paul Ricoeur måste tolkaren förhålla sig misstänksam mot rösten som hörs i tex- ten och som tidigare ansågs framföra bud- skapet. Rösten (tecknet) kan nämligen vara en mask i stället för ett ansikte. Tolkaren måste lyssna till mer än en röst i texten och ta hänsyn till att rösten bakom rösten, tex- terna bakom texten och tystnaden — det outsagda, underförstådda i texten — alla är element som är med och skapar textens mening.

16. Ordet palimpsest (av grekiska palin = åter och psestos = skapad) betecknar en hand- skrift, där den ursprungliga skriften av spar- samhetsskäl skrapats bort för att ge plats för ny skrift. Materialet är vanligen perga- ment.

17. För en diskussion av diktarsubjektiviteten som teoretiskt problem se Atle Kittang, 'Tre forståingsformer i litteraturforskinga' i Litteraturkritiske probleme, Teori og analyse, Oslo 1976.

S U M M A R Y

Theoretical discussions within feminist literary research Feminist literary research embraces several basic c o m m o n assumptions: that women have been subjected to oppression is one; that gender diffe- rences constitute a valid point of departure for critical analysis is another. During the decade when feminist literary criticism established itself as scholarship, the concept of 're-reading' occu- pied a central position. Nordic feminist literary research has received crucial impulses from in- ternational research. In this article, the Ameri- can empirical and political research tradition is described and is related to French feminist theo- retical linguistic work.

American feminist literary criticism begins with the situation of women in a male-dominated society. The American method involves placing female fiction in an historical, social and cultural frame of reference. The French researchers look instead for oppression in the thought structure

Fortsättning s 74

B I R G I T T A S V A N B E R G

Mordet på Adéle — Agnes von Krusenstjerna och primitivismen

Agnes von Krusenstjernås

romanserie F r ö k n a r n a v o n P a h l e n räknas

till den litterära riktning som brukar kallas primitivismen.

Birgitta Svanberg utgår här från en problematisering av primitivism- begreppet när det gäller en kvinnlig författares diktning. Hon

menar att den sexualromantik och driftsdyrkan med freud- ianskaförtecken som kännetecknar primitivismen

måste te sig annorlunda, mer komplicerad och konfliktfylld ur kvinnlig

synvinkel.

'Agnes von Krusenstjerna är en av våra främsta primitivister. Den enda som är verk- ligt vild och farlig.' Så står det i Stig Ahlgrens Krusenstjerna-studier (s 136).

Ahlgren är inte ensam om att räkna in Krusenstjerna i den litterära riktning som brukar kallas primitivismen och som var ak- tuell i Sverige i början av 1930-talet — just under de år då Agnes von Krusenstjerna för- fattade sin stora romanserie Fröknarna von Pahlen (1930—35). Olof Lagercrantz skriver i sin avhandling om Agnes von Krusenstjer- na, att den unga huvudpersonen i romanse- rien, Angela von Pahlen, 'är dotter av den primitivism, den längtan tillbaka till natu- rens och blodets urkällor, vilken går som en mäktig flod genom mellankrigstidens dikt- ning. (...) Hon är kvinnan utan namn, en uppenbarelse av det ursprungligt kvinnliga.' (s 245—46) Det 'namnlösa', dvs det operson- ligt instinktmässiga draget hos primitivis- mens kvinnogestalter betonas av Lager- crantz. Det framhävs också av Erik Hjalmar Linder i vår mest lästa litteraturhandbok, Fem decennier av nittonhundratalet. 'Önske- drömmen om den allgoda kvinnligheten — utan starkare personlig prägel — ryckte många av de unga författarna med sig. (...) På ett märkligt sätt anslöt sig Agnes von Kru-

senstjernas Pahlenserie i tiden och syftet till arbetardiktarnas sexualmystik.' (s 604—05) Något som omedelbart faller i ögonen är att manliga och kvinnliga författarskap här skärs över en kam. Förhållandet till en lära som predikar den 'allgoda kvinnligheten' måste dock komma att te sig annorlunda och mer komplicerat för en kvinna än för en man. Primitivismens ideologi framhöll starkt den sexuella utlevelsens betydelse för mänsklig hälsa och lycka. Innebörden i detta måste också skifta starkt, beroende på om man betraktar det hela från den tidens kvinnliga i stället för manliga förutsättnin- gar för ett fritt sexualliv.

Frågor som inställer sig är dessa: Vilken plats intar kvinnan i primitivismens världs- bild? Vems uttolkningar och definitioner av det kvinnliga är det som denna riktning för fram? Den mansdominerade kulturella of- fentlighetens? Kan en kvinnlig författares budskap utan vidare placeras in i denna refe- rensram? Och om så inte är fallet — hur skil- jer sig Agnes von Krusenstjernas kvinnosyn

och tematiseringar av det sexuella från ti- dens gängse primitivistiska credo? Svaren på dessa frågor har en inte oväsentlig betydelse för en rätt värdering av Agnes von Krusen- stjernas författarskap.

18

'hopkrupen på språng m o t livets strupe' Ordet 'primitivism' fördes in i den svenska kulturdebatten av Sven Stolpe som använde det om 'De fem ungas' författarskap. (Fron- ten, juni 1931) Primitivismbegreppet knöts därmed till modernismen, representerad av fem unga män av proletärt ursprung, som 1929 bröt in i den svenska litteraturen och förde fram krav på revolt mot olika företeel- ser: mot formtvånget i dikten, mot den ve- dertagna moralen, mot den borgerliga kul- tursynen, mot samhällskonventioner, akade- mism och intellektualism. Deras ledare Ar- tur Lundkvist har sammanfattat gruppens primitivistiska strävanden så här: 'Primiti- vismen innebär väl inte annat än en spontan

— men även ideologiskt fullt motiverbar — revolt mot en civilisation som hotar leda till sterilisering genom förträngning av drifter- na, och en strävan att under en ny anpass- ningsbar kultur vinna anknytning till de starka ursprungliga drifterna och det pri- märt mänskliga.' (Atlantvind 1932, s 223)

Lundkvists definition är ju ganska vid och oprecis. Men vad han lägger in i begrepp som 'de starka ursprungliga drifterna' och 'det primärt mänskliga' konkretiseras om man går till hans diktning från samma tid.

Här ger han ofta uttryck för en ohämmad drifts- och livsberusning, som i den bekanta Tiger-dikten i Glöd (1928):

— rytande av hunger

med blottade tänder och fradga om käften hopkrupen på språng mot livets strupe för att riva upp den så blodstrålen sprutar mot skyn!

Ordvalet domineras av aggressiva metaforer med sexuella undertoner. Polariseringen mellan angripare och byte är påfallande. Livet ses i dikten som ett objekt — ett sexualobjekt

— som skall erövras med våldsamhet och in- te utan grymhet. Annu tydligare associerar bildspråket till erotisk våldtäkt i en annan dikt:

Spring upp i ett skri!

rasa! bit! mörda!

och smek sakta som en vind över blommor,

som en älskads hand över ett hår —

(Fem unga 1929,s 66)

Det som skall underkuvas av den obändiga manliga livskraften — 'livet' — definieras of- ta bokstavligen som en kvinna — eller kan- ske snarare en kvinnokropp, ett erotiskt ob- jekt som passivt låter sig bemäktigas: 'Varje

dag är en älskarinna för min oändliga åtrå!' (Glöd, 1928)

Primitivismen var en internationell rörelse i tiden, ett uttryck för den unga efterkrigsge-

nerationens kulturtrötthet och framtidsopti- mism. Freuds djuppsykologiska läror fick stor betydelse för mellankrigsgenerationens livssyn. Das Unbehagen in der Kultur översattes

1932 till svenska (Vi vantrivas i kulturen) och fick stark genomslagskraft. Här inskärptes driftslivets fundamentala betydelse för mänsklig hälsa och lycka. Sexuella hämning- ar och förträngningar uppfattades som roten till allt ont. Freuds skrifter gav en teoretisk grundval för den 'sexualmystik' som blev konsekvensen av primitivismens livssyn.

Primitivism innebar som livsåskådning dels en anknytning till 'primitiva' kulturer, som uppfattades som sundare och livsriktigare än den urartade västerländska civilisationen, dels en uppfattning att det värdefullaste i människonaturen var 'det ursprungliga', dvs det undermedvetna, irrationella. Sexuallivet kom att tillmätas en betydelse som aldrig förr: som livets innersta mening sågs frukt- samheten och genom kärleksakten troddes människan kunna uppgå i kosmos. (Esp- mark 1964, s 132 ff)

Debatten om den nya och friare sexualmo- ralen fördes i Sverige (liksom annorstädes) huvudsakligen av män. Det var män som do- minerade den litterära offentligheten: t ex var 90% av dem som yttrade sig i tidens många litterära och kulturella tidskrifter män. (Hultén 1977) Sexualitetens villkor och problem uppfattades ur ett allmänmänskligt perspektiv. Att de psykologiska, sociala och biologiska förutsättningarna för att förverk- liga det sexuella frälsningsevangeliet kunde te sig olika för män och kvinnor i dåtidens samhälle togs knappast upp till diskussion.

(Ett undantag utgjorde den sexualupplys-

20

Kai Nielsen, 'Vandmoderen' 1919-21, Ny Carlsberg Glyptotek, Köpenhamn.

ningsdebatt som fördes av Elise Ottesen- Jensen inom RFSU och i Populär tidskrift för

sexuell upplysning grundade 1932—33, samt kvinnotidningen Tidevarvet, där varje pro- blem konsekvent sågs ur kvinnosynpunkt.) Självrealisering på det driftsmässiga pla- net blev något av ett nyckelbegrepp för tidens sexualromantiker. Ur manlig synvinkel kom kvinnan som könsvarelse att framstå som det viktiga medlet — objektet — för denna själv- realisering. De maskulina sexualfantasierna kretsade i texter och bilder gärna kring drömmen om en hämningslöst driftsutlevan- de, anonym kvinna. I hennes sköte anades li- vets heliga mysterium — förnyelse. En ny madonnavision tog form: allmodern, allt livs ursprung, yppig och sensuell, ofta med barn i knät. Picasso målade sådana stora, kropps- liga, naturnära kvinnor under sin vitalistiska period på 20-talet. I skandinavisk konst har drömmen om den evigt livgivande och mo- derliga kvinnan kanske allra bäst kommit till

uttryck i den danske skulptören Kai Nielsens Vannmoderen, en naken, sinnligt livsbejakan- de ung kvinna, omgiven av ett myller av små barn som tycks alstras oavbrutet direkt ur hennes vackra, svällande kropp.

I en intressant uppsats, 'Drömmen om badstranden', med undertiteln Kvinnobilder i trettitalslitteraturen, särskilt hos Agnes von Krusenstjerna och Moa Martinson, har Eva Adolfsson diskuterat de manliga sexualro- mantikernas schablonbild av det kvinnliga och ställt den samman med de kvinnliga för- fattarnas egna perspektiv på primitivismen.

(Kvinnor och skapande 1983, s 207 ff) Eva Adolfsson utgår från den tes som ställs av de amerikanska forskarna Sandra Gilbert och Susan Gubar i deras verk om 1800-talets an- glosaxiska kvinnoförfattare, The Madwoman in the Attic: 'att kvinnor för att kunna skapa självständiga litterära verk aktivt måste gå in och bearbeta den manliga litteraturens bil- der av dem själva.' (Adolfsson s 207) Hon gör

därefter en jämförande analys av några man- liga och kvinnliga 30-talsförfattares olika sätt att gestalta drömmen om den frigörande sexualiteten. I sexualromantiken sådan den framtonar hos manliga författare både i Sve- rige och i andra länder fanns, skriver Eva Adolfsson, som centralt inslag 'en bild av en kärlekshungrig kvinna förbunden med naturens livgivande krafter', (aa s 208)

Hos Artur Lundkvist uttrycks denna tids- typiska kvinnodröm t ex så här:

Vi upplever dig som land och strand och hav, som kosmos.

Dina lår är bevuxna med gyllene gräs, i dina lemmar upprinner röda källor.

Dina modersbröst är berg, uppfyllda av flytande guld.

Du är enkel som en handfull mull — du är mysteriet.

(.Kvinna, Vit man 1932) Kvinnan blir, summerar Eva Adolfsson, 'en metafor för det elementära. Hon blir ett liv- givande landskap, ett sädesfält som vaggar i vinden, grönskande kullar, mull och åker'.

'Ofta är det kvinnan som moder som domine- rar bildspråket.' Det är fråga om ett bildspråk där den avindividualiserade kvinnligheten står som 'tecken för de frälsande krafterna hos det ännu inte civiliserade', (aa s 209)

Eva Adolfsson lyfter här fram ett viktigt drag i sexualromantikens kvinnoskildring:

sammansmältningen av kvinnokropp och natur. Kvinnan skrivs in i landskapet, glider ihop med det genom en skildringsteknik som Kjell Espmark kallat 'dubbelprojektion'.

(Espmark 1964 s 233 och 242)

En viktig impulsgivare till denna skild- ringsteknik anser Espmark den surrealistis- ka konsten vara. (aa s 242) Halmstadgrup- pen debuterade med en utställning på Göte- borgs konsthall 1930, och 1932 ställde den för första gången ut i Stockholm. (Svenskt Konst- närslexikon IV, s 321) En annan trolig inspira- tionskälla till det dubbelexponerande grep- pet är filmkonsten. Artur Lundkvist var mycket filmintresserad och skrev flitigt film- recensioner under 30-talets första hälft.

Dubbelexponeringen av kvinna och land- skap återfinns hos många diktare som räk- nats till 30-talsprimitivismen. Hos Harry

Martinson är, som Ingvar Holm visat, kvin- nan ofta skildrad som ett stycke natur. I dik- ten Utsikt (Nomad 1931) ligger landskapet ut- sträckt som en kvinna 'med breda oerhörda höfter'. Kullarna blir kvinnobröst och en träddunge blir 'dungen på Venus höjd'. In- gvar Holm har fint sammanfattat detta drag i Martinsons bildspråk och ställt det samman med en typisk trend i den svenska primitivis- mens utveckling: '•— en fortgående av indivi- dualisering av kvinnan och en motsvarande sensualisering av naturen. Kvinnan och na- turen blir ett — det är den konsekventa ut- vecklingen av den martinsonska vitalismen.' (Holm 1960, s 161)

Den moderna primitivismen faller här tillbaka på ett urgammalt mytiskt mönster av motsatser mellan den manliga och den kvinnliga principen, där mannen placeras på samma sida som ljus, ande, himmel, tanke;

kvinnan i den motsatta polen som mörker, materia, jord. (Ekenvall 1966) Mannen identifieras med kulturen och andliga strä- vanden, kvinnan med naturen och det pri- mitiva. Kvinnan blir kropp och kroppen blir natur/jord: 'Den ljusa stenen ligger i gräset/

som höften av en i jorden begravd kvinna' (Artur Lundkvist, Vit man 1932)

Genom den fysiska föreningen med kvinnan-jorden upplever sig mannen som en del av naturen. Kvinnan polariseras genom detta bildspråk som hans motsats. Han är den trötta civilisationsmänniskan som får nytt liv genom det sinnenas bad hon förmed- lar. 'This woman is the earth for me', säger huvudpersonen i D H Lawrences roman Den befjädrade ormen och kvinnan svarar: 'This man is my rain from heaven'.

Konsekvensen för kvinnan blir att hon till- delas objektets plats i den manliga primiti- vistiska världsbilden: den som passivt eröv- ras. Denna positionsbestämning av det kvinnliga stämmer bra med Freuds defini- tion av den 'mogna' kvinnligheten: passivi- tet, masochism och narcissism. (Freud, Fe- male Sexuality 1931) Kvinnan blir på det meta- foriska planet ett jaktbyte eller ett stycke mark att erövra. Därmed 'avförmänskligas' hon, och blir en anonym symbol för det sinn- liga. Ett natur-collage, färdigt att konsume- ras: