Att skiljas är att dö en smula

14  Download (0)

Full text

(1)

M A R J A T A U S S I S J Ö B E R G

Att skiljas är att dö en smula

Antalet skilsmässor i Sverige under senare hälften av 1800-talet var ärligen omkring 150. Marja Taussi Sjöberg har

analyserat de norrländska skilsmässorna. Dä liksom nu var det oftast kvinnorna

som tog initiativet till skilsmässan.

'Till Högwördige Domkapitlet i Hernösand!

Undertecknade wåga härigenom ödmjukast an- hålla, att äktenskapet oss emellan måtte warda genom laga skildnad upphäfdt; då drista såsom bevekande skäl anföra följande: Äktenskapet, 'denna förening hvilken främjas den högsta lyck- salighet på jorden', har för oss varit en allt ymni- gare och ymnigare källa till ofrid och jämmer, till bitterhet, förbannelse och ogudaktighet. Fördet- ta beklaganswärda förhållande bäre vi utan tvif- vel sjelfve skulden och måste anse all iråkad olyc- ka såsom rättmättigt straff för vår dårskap i all- mänhet och den dårskapen i synnerhet, att, vid äktenskapets ingående, förbise de ömsesidiga ka- raktersfel, stridiga lynnen och naturliga antipati- er, hvilka ovedersägligen borde hafva dömt oss till beständig skilsmässa. Kärleken, som ensamt försonar och bringar till harmoni de stridiga lyn- nenas och olika böjelsernas skärande missljud, var icke bjuden till bröllopet, och blef aldrig hel- ler någonsin gäst i vår boning. Hans rum var öp- pet, hans plats stod tom, och hatet kom och såg den lediga stolen och satte sig ner mellan brud och brudgumme, mellan make och maka, stir- rande oss i ansiktet med mer och mer vilda brin- nande ögon: Det Gud förgätes, är djefvulen nära...'

D e n n a ansökan o m skiljobrev var daterad A t t m a r den 12 n o v e m b e r 1863 och u n d e r - tecknad av m a k a r n a Carl S u n d i n och M a r i a Elisabeth Olofsdotter. Paret h a d e varit gifta i tretton år. Efter m å n g a års oenig samvaro beslöt de att ta detta för tiden tämligen ovan- liga steg: att skiljas.1 Ett skiljobrev var slut- p u n k t e n på en l å n g skilsmässoprocess, ett in- tyg som berättigade d e m att ingå ett nytt äk- tenskap. J u r i d i s k t var de r e d a n skilda. I n n a n

dess h a d e de fått u n d e r v i s n i n g av försam- lingsprästen o m äktenskapets vikt, två of- fentliga v a r n i n g a r inför kyrkorådet som ha- de velat k o m m a åt den egentliga orsaken till deras oenighet och f ö r m å d e m att försonas.

S e d a n h a d e ä r e n d e t b e h a n d l a t s i häradsrät- ten som d ö m d e d e m till skillnad på ett år 'till säng och säte'. D ä r e f t e r v ä n d e sig paret till K u n g l M a j : t som genom dispens beviljade skilsmässan, eftersom häradsrätten inte k u n - de d ö m a till definitiv skillnad d å skilsmässo- orsaken var oenighet.2

M a k a r n a var vanliga människor. M a n n e n var a r b e t a r e och k v i n n a n h a d e före giftemå- let arbetat som piga och även senare fortsatte h o n att a r b e t a i andras hushåll. D e sista å r e n h a d e de bott på skilda håll och de h a d e inga barn. Ingen av d e m k u n d e skriva. Kyrkoher- den hjälpte d e m m e d skiljobrevsansökan m e d dess f o r m u l e r i n g a r och a r g u m e n t . S o m präst och t j ä n s t e m a n k ä n d e h a n väl till vad k y r k a n och de världsliga m y n d i g h e t e r n a krävde, både av h o n o m och av d e m som ville b r y t a sitt äktenskap. Något förbryllande är att h a n b e m ö d a t sig m e d ett så långt brev. Sa- ken var j u r e d a n formellt klar. K a n s k e ville h a n hos sina överordnade m a r k e r a att h a n själv inte f ö r s u m m a t religionens och seder- nas vård. Eller kanske u t g j o r d e brevet den sista lektionen för m a k a r n a o m den luther- ska synen på äktenskapet. Brevet ä r genom- syrat av den dualistiska världsåskådningen enligt vilken G u d var härskare i himlen, djä- vulen på j o r d e n . D e som levde kristet k u n d e aldrig skiljas. I ett gott äktenskap b r i n g a d e kärleken till G u d och G u d s kärlek, lycka och

(2)

h a r m o n i . M e n äktenskapet var också b u n d e t vid synden, och m ä n n i s k a n var fri att välja.

D ä r f ö r skulle äktenskapet regleras även m e d världsliga lagar m e d vilkas hjälp m a n k u n d e b e k ä m p a synden. Enligt katolsk u p p f a t t n i n g var äktenskapet ett sakrament och d ä r m e d oupplösligt. D e n lutherska k y r k a n accepte- rade äktenskapsbrott och egenvilligt övergi- vande som skilsmässogrund sedan 1500-talet m e n samtidigt a n s å g m a n att j u h å r d a r e lagstiftning och sedlighetskontroll det f a n n s och j u krångligare det var att skiljas, desto färre skilsmässor. D e världsliga myndighe- t e r n a var överens m e d de kyrkliga.3 Äkten- skapet var nämligen också av största vikt för staten. Det u t g j o r d e samhällets g r u n d . I n o m det f a n n s livets olika f u n k t i o n e r samlade:

b a r n a f ö d a n d e t , arbetet, ekonomin, uppfost- ran, u t b i l d n i n g e n för de b r e d a folklagren, den sociala o m v å r d n a d e n och den personliga tryggheten. På det lokala planet i det statliga kontrollsystemet h a d e äktenskapet d ä r f ö r en central position. Familjefadern represente- rade d ä r staten m e d sin h u s b o n d e r ä t t m e d o m f a t t a n d e rättigheter gentemot tjänstefolk, h u s t r u och b a r n m e n också m e d m å n g a skyl- digheter. H a n skulle bevaka att lag och ord- n i n g rådde inom h a n s hushåll. Fungerade fa- miljen och hushållet var alla n å g o r l u n d a för- sörjda och kontrollerade.4 O c h staten och k y r k a n lyckades ganska väl m e d att h i n d r a skilsmässorna.

S a m m a år som C a r l och M a r i a Elisabeth b e g ä r d e sitt skiljobrev, beviljades s a m m a n - lagt 148 skiljobrev i hela landet. Av d e m var fem från H ä r n ö s a n d s stift.5

H u r såg äktenskapet då ut, belyst g e n o m skilsmässor? Vilka var de som tordes ta detta steg, för m o d krävdes det n o g för att orka ge- n o m f ö r a en p r o c e d u r som tog år i anspråk.

K a n s k e riskerade m å n g a dessutom sin socia- la och ekonomiska ställning. Vad var orsaken till att m a n ville b r y t a ett äktenskap, och vil- ka skäl var godtagbara för m y n d i g h e t e r n a ? H u r o r d n a d e m a n e k o n o m i n och vem fick ta h a n d o m eventuella b a r n efter skilsmässan?

Dessa frågor vill j a g belysa via skilsmässo- h a n d l i n g a r i H ä r n ö s a n d stift från å r e n 1851

—90.

E f t e r s o m skilsmässorna h ö r d e till de ovan- ligare företeelserna i samhället är d o k u m e n -

tationen för varje enskilt fall mycket omfat- t a n d e och kan innefatta kyrkorådsprotokoll, domstolsprotokoll m e d bilagor, kungliga brev och skiljobrevsansökningar till d o m k a - pitlet. G e n o m d e m kan vi få en hel del u p p - lysningar o m människors liv f ö r u t o m att ak- t e r n a ger en inblick i h u r lagen tillämpades i praktiken.6

Ä k t e n s k a p i 1734 å r s l a g

De regler som världsliga m y n d i g h e t e r a n s å g viktiga kring familjen finns i 1734 års lag: i giftermålsbalken, i ärvdabalken och i brotts- balken. I den s i s t n ä m n d a finner vi bl a sed- lighetslagstiftningen vars syfte var att styra sexualiteten i äktenskaplig samlevnad.7

Trolovning

Ett laga äktenskap inleddes m e d fästning el- ler trolovning. Initiativet till fästning skulle tas av m a n n e n . H a n skulle begära ' m ö ' hos k v i n n a n s giftoman. E n g i f t o m a n var vanli- gen k v i n n a n s far. D e s s u t o m skulle h e n n e s m o r rådfrågas. O m f a d e r n var död var mo- d e r n den rätta g i f t o m a n n e n , därefter bro- dern eller någon a n n a n nära släkting av m a n s k ö n . O g i f t a k v i n n o r blev m y n d i g a 1864 och efter 1872 behövde allmogens k v i n n o r inte längre stå u n d e r giftoman.

Ingen skulle tvingas till giftermål och rätt att ingå äktenskap h a d e m a n n e n vid fyllda 21 år, k v i n n a n vid f e m t o n . V i d fästningen skulle fyra vittnen närvara, två för m a n n e n och två för k v i n n a n . Fästningen var b i n d a n - de och o m m a n n e n h a d e samlag m e d sin fäs- tekvinna. .. 'dä är det ett äktenskap som skall full- k o m n a s m e d vigsel' (min kurs). O m m a n n e n u n d a n d r o g sig vigsel 'varde h o n d å förklarad för h a n s äkta hustru, och n j u t e full giftorätt i bo hans'. H a d e m a n n e n b a r n m e d sin fäste- k v i n n a var dessa 'äkta b a r n ' m e d arvsrätt.8

Lysning och vigsel blev obligatoriska för ett laga äktenskap först g e n o m 1734 års lag, och var således till detta år endast ett alterna- tiv till det folkliga sättet att ingå äktenskap m e d fästning. Kyrkliga m y n d i g h e t e r k u n d e inte acceptera trolovningen som ett laga äk- tenskap m e n k u n d e inte heller avskaffa den och i lagstiftning f a n n s b å d a typer kvar som äktenskap till 1900-talets b ö r j a n .

(3)

Foto J H Fahlgren 1914. Ur 'Västerbotten' 1:1972.

Vigsel

Ingen fick tvingas till giftermål m e n det k u n - de vara ödesdigert o m m a n gifte sig m o t sin faders vilja. Före 1872 k u n d e dottern bli arv- lös och s a m m a lag gällde sonen så länge h a n b o d d e i föräldrarnas hus. Före vigseln skulle m a n n e n utfästa till k v i n n a n en m o r g o n g å v a som skulle trygga h e n n e s försörjning ifall hon blev änka.

S e d a n m a n och k v i n n a blivit gifta var m a n n e n k v i n n a n s rätta m å l s m a n , dvs även m y n d i g a k v i n n o r förlorade sin m y n d i g h e t och socialt följde h u s t r u n m a n n e n s stånd och villkor.

M a k a r n a h a d e b å d a giftorätt i boet. Gifto- rätten gällde dock bara den lösa e g e n d o m e n eller den fasta som de skaffade tillsammans.

D e t t a innebar att j o r d ä g a n d e t f a n n s h u v u d - sakligen hos den m a n l i g a sidan av befolknin- gen eftersom k v i n n o r n a först å r 1845 fick lika arvsrätt. D e n ekonomiska ojämlikheten

k u n d e bli ödesdiger för k v i n n a n om paret skildes.

Skilsmässa

R ä t t e n att d ö m a till skillnad i äktenskap ha- de år 1734 övergått från d o m k a p i t l e n till u n - derrätterna. D e k u n d e d ö m a vigda par till skillnad vid äktenskapsbrott och e g e n m ä k - tigt övergivande. V i d äktenskapsbrott skulle den felande parten förlora sin giftorätt i boet och inte få ingå ett nytt äktenskap o m inte den oskyldiga p a r t e n samtyckte. D e n som in- te h a d e orsakat skillnad låg också n ä r m a s t till att h a h a n d om b a r n e n , m e n d ä r hade d o m a - ren möjlighet att avgöra efter vederbörandes fallenhet. Vid lika fallenhet, gick m a n n e n fö- re. K y r k a n krävde också att varje äkten- skapsbrott skulle u n d e r s ö k a s ingående, blot- ta e r k ä n n a n d e t räckte inte. För äktenskapsb- rott k u n d e rätten dessutom d ö m a till böter eller fängelse och de skyldiga skulle u n d e r - kasta sig enskilt skriftermål hos prästen.

O m orsaken till skilsmässa var att den e n a m a k e n 'af ondska och motvilja for utrikes' och inte tänkte å t e r k o m m a h e m förlorade d e n n a också hela sin giftorätt i boet. Ar 1810 utökades u n d e r r ä t t e r n a s befogenhet till att d ö m a till skillnad också vid följande fall: o m den e n a m a k e n h a d e blivit d ö m d till livstids fängelse, hotat den andras liv eller fallit i verklig galenskap som varat u n d e r minst tre år. D e n som blivit sjuk förlorade inte sin gif- torätt och den a n d r e skulle efter sin f ö r m å g a försörja den sjuke.

L ä t t a r e var det att u p p h ä v a en trolovning.

O m paret inte h a d e haft samlag och de var överens o m att skiljas, räckte det m e d att de skrev tillsammans till domkapitlet och m e d - delade detta. Vid 'hat och bitterhet' som uppstått efter trolovningen, skulle domsto- len d ö m a till skillnad, o m den ene ville skil- jas. För övrigt gällde liknande regler som för

vigda.

S k i l s m ä s s o r n a i N o r r l a n d 1 8 5 1 — 9 0 M e l l a n å r e n 1851—90 u t f ä r d a d e d o m k a p i t - let i H ä r n ö s a n d ca 300 skiljobrev för vigda par och o m k r i n g 400 för trolovade. Skiljo- brev för vigda ökade från tre per år vid perio-

(4)

dens b ö r j a n till o m k r i n g tio vid periodens slut. Antalet skiljobrev för trolovade var där- emot tämligen konstant över perioden — ett tiotal per år.

Skilsmässorna var i H ä r n ö s a n d s stift be- tydligt färre ä n i riket i genomsnitt. Relatio- nen mellan vigda par och antalet skilsmässor var i H ä r n ö s a n d s stift 0,2%, i L u n d 0,8%

och i Stockholm u p p till 2,8%. Rikets ge- n o m s n i t t var o m k r i n g 0 , 5 % .9

H ä r n ö s a n d s stift u t g j o r d e o m k r i n g hälf- ten av Sveriges yta. Stiftet o m f a t t a d e Väster- norrlands, V ä s t e r b o t t e n s och nuvarande N o r r b o t t e n s län samt en stor del av J ä m t - land. Det var ett glesbebyggt o m r å d e m e d en tiondel av rikets befolkning år 1860. M e n i s a m b a n d m e d skogsindustrins tillväxt ökade befolkningen i detta o m r å d e mycket snabbt.

E n ö k n i n g av skilsmässorna k a n skönjas från och m e d 1870-talet f r a m f ö r allt i s t ä d e r n a och större befolkningscentra. A n d å var skils- m ä s s o r n a h ä r en mycket ovanlig företeelse.

D e t t a skulle m a n k u n n a tolka så att familje- b a n d e n var mycket starkare i N o r r l a n d eller att familjen här länge var u n d e r h å r d a r e kontroll ä n i a n d r a o m r å d e n . För den senare s t å n d p u n k t e n talar att de kyrkliga sederna länge levde kvar i området. U t o m ä k t e n s k a p - liga b a r n var också ganska få i j ä m f ö r e l s e m e d a n d r a o m r å d e n (frånsett M e d e l p a d ) . A n d e l e n skilsmässor och u t o m ä k t e n s k a p l i g a b a r n samvarierade ofta i riket. Nattfrierise- den, att u n g d o m e n fick besöka varandra un- der nattetid i n o m b e s t ä m d a former, tycks in- te h a påverkat skilsmässostatistiken i negativ riktning.1 0

O v a n n ä m n d a jämförelse gäller dock bara för vigda m a k a r som skildes. V i saknar n ä m - ligen tillförlitlig statistik över antalet trolov- n i n g a r och upplösta trolovningar, vilket för- svårar tolkningen. Det kan j u h a varit så att trolovningsseden levde kvar längre i n o r r än i de södra d e l a r n a av riket. Trolovningsskils- m ä s s o r n a kanske väger u p p de färre skils- m ä s s o r n a bland vigda.

V i l k a skilde sig?

Aktenskapsmönstret

D e som skilde sig h a d e gift sig i s a m m a ålder som folk i allmänhet. I periodens b ö r j a n var

m a n n e n s ålder vid vigseln i genomsnitt 27—28 år, k v i n n o r n a var ett år år yngre.

M e n hela 4 4 % av k v i n n o r n a var ä n d å äldre ä n sina m ä n och var tionde k v i n n a var över tio år äldre m e d a n var å t t o n d e m a n var över tio år äldre ä n sin h u s t r u . Äktenskapet u p p - löstes i genomsnitt efter 16 år. Det längsta äk- tenskapet h a d e varat 33 år och det kortaste bara två år. M o t periodens slut h a d e gifter- målsåldern sjunkit m e d ett par å r och så även tiden för äktenskapets varaktighet. Dessut- o m blev det ovanligare att k v i n n o r n a var äld- re ä n sina m ä n .

V i d skilsmässan var på 1850-talet nära 3 0 % av paren barnlösa, senare i perioden 20%. I regel h a d e dock familjen bara ett eller två b a r n . Trolovade par var y n g r e då fäst- ningen inleddes och vid skilsmässan h a d e de levt ihop i genomsnitt bara några år. N ä r a hälften av p a r e n skilde sig r e d a n u n d e r tro- lovningsåret m e n det f a n n s trolovningar som h a d e varat över f e m t o n år. D e långa tro- l o v n i n g a r n a förekom i periodens b ö r j a n .

N ä s t a n hälften av de trolovade h a d e också g e m e n s a m m a b a r n i periodens b ö r j a n . Tro- lovningen inleddes då i regel m e d att m a n - nen efter barnets födelse lät kyrkotaga kvin- n a n som sin fästekvinna. Då e r k ä n d e h a n också att h a n var far till barnet. M o t perio- dens slut ökade barnlösa trolovningar m e n ä n d å h a d e ca 3 5 % b a r n . Det blev också van- ligare att paret tog ut lysning i kyrkan. Det h i n d r a d e dock inte att förhållandet k u n d e brytas, t o m efter den tredje lysningen. I tre fall skedde det så sent som i k y r k a n vid vig- selceremonin, då b r u d e n svarade på prästens fråga m e d ett klart och redigt 'nej'. Aven bland trolovade var 4 4 % av k v i n n o r n a äldre än m ä n n e n och var femte över tio år äldre.

M o t periodens slut blir det vanligare att m ä n n e n är äldre.

Vad betydde de stora åldersskillnaderna mellan m a k a r n a , barnlösheten eller att för- bindelsen gjorts laglig efter att m a n fått barn? Av källorna f r a m g å r att påfallande m å n g a trolovade skildes o m deras gemen- s a m m a b a r n dog. Det var barnet som h a d e fört d e m s a m m a n . Ingen angav barnlöshe- ten som skäl till skilsmässa eller som ett pro- blem i äktenskapet. O f t a var barnlösheten troligen en följd av att m a k a r n a h a d e brutit

(5)

sin samlevnad för att kärleken h a d e farit sin kos. Aldersskillanden ansågs d ä r e m o t ibland av n å g r a som ett p r o b l e m . N å g r a m a k a r n ä m n d e d e n n a för kyrkorådet som orsak till sin o s ä m j a . E n k v i n n a t ex som var betydligt äldre ä n sin m a n o m t a l a d e att h e n n e s m a k e m e d tiden h a d e blivit intresserad av byns y n g r e k v i n n o r m e d den påföljd att parets re- lation försämrats till den grad att h o n n u ville skiljas.1 1

I ett a n n a t fall var p r o b l e m e t omvänt. E n dotter till en b o n d e ä n k a vigdes år 1852 m e d en b o n d e ä n k l i n g som till åldern k u n d e h a va- rit h e n n e s far. R e n t ekonomiskt var äkten- skapet m e d h o n o m fördelaktigt, så h o n lät sig övertalas. M e n m e d äktenskapet följde sexuella plikter vilka skulle uppfyllas a n n a r s k u n d e m a n bli stämd, vilket h o n fick erfara.

Kort efter vigseln r y m d e hon till sin mor.

M a n n e n gick till prästen och talade o m h u r det förhöll sig. D ä r e f t e r blev h o n inkallad till kyrkoherden, för att höras o m deras inbördes förhållande. V i d inställelsen fick hon föreläs- n i n g a r o m äktenskapets vikt och o m nödvän- digheten för äkta m a k a r att leva tillsam- m a n s . Då detta visade sig vara u t a n all ver- kan s a m m a n k a l l a d e s kyrkorådet. Samtliga l e d a m ö t e r s a m m a n t r ä d d e och även m a k a r n a samt s v ä r m o d e r n var närvarande. M a k a r n a hördes ytterligare över sitt förhållande. Till- frågad o m orsaken till att de inte levde ihop h a d e m a n n e n ingenting a n n a t att säga än att h a n flera gånger h a d e försökt att få sin h u s t r u till sig. H u s t r u n å sin sida förklarade att h o n trots att h o n inget h a d e att a n m ä r k a e m o t sin m a n , 'omöjligt k u n d e lefva tillsammans m e d honom'. Kyrkorådet a n s å g sig inte k u n n a f i n n a n å g o n orsak till h u s t r u n s avvikande från m a n n e n , trots n o g g r a n n a efterforsk- ningar. D e m e n a d e att h u v u d o r s a k e n till h e n n e s beteende var en viss envishet. Däref- ter erinrades h o n om n ö d v ä n d i g h e t e n att iaktta sin äktenskapsplikt samt att 'så omöj- lig h o n ä n a n s å g det vara att m e d sin m a n s a m m a n l e f v a , taga sin tillflykt till G u d , ge- n o m hvilkens kraft och n å d i g a bistånd det icke vore omöjligt.'

D e t t a hjälpte inte u t a n paret stämdes att inställa sig inför domkapitlet i H ä r n ö s a n d . Då o r k a d e h o n inte längre stå på sig u t a n flyt- tade tillbaka till m a n n e n . G e m e n s a m t skrev

de sedan till domkapitlet, att 'jag A n n a Lars- dotter n u flyttat till m i n m a n och ä m n a r en- ligt mitt gifvna löfte i allan tid hos h o n o m förblifva. O c h j a g Eric Olofsson förklarar m i g d e r m e d välbelåten, samt, och d å ej nå- gonting a n n a t emellan oss är att a n m ä r k a än den o m s t ä n d i g h e t r e d a n vidrört är, n u vårt allvarliga beslut tagit, att vi m e d varandra, såsom äkta m a k a r i vänskap, enighet och kärlek förblifver...'1 2

Den sociala sammansättningen D e n sociala tillhörigheten visar en del skill- n a d e r mellan vigda och trolovade. Bland de vigda var t j ä n s t e m ä n och företagare starkt överrepresenterade. Var f j ä r d e tillhörde den- n a g r u p p . Påfallande m å n g a var h a n d l a n d e . A r b e t a r e och h a n t v e r k a r e var tillsammans en u n g e f ä r lika stor grupp, även de överre- presenterade i förhållande till sin andel i samhället. Var sjunde var bonde, var å t t o n d e torpare och var tolfte sjöman. B ö n d e r n a var u n d e r r e p r e s e n t e r a d e . Det tycks h a varit så att skilsmässorisken var stor i de äktenskap d ä r m a n n e n h a d e ett rörligt yrke. S j ö m ä n , h a n t v e r k a r e och a r b e t a r e h a d e rörliga yrken och i viss m å n h a n d l a n d e . D e s s u t o m var det ganska d y r b a r t att skiljas, inte bara m e d tan- ke på giftorätten m a n k u n d e förlora. Kostna- d e r n a k r i n g rättegången uppgick till ansenli- ga s u m m o r eftersom m a n skulle betala vitt- nens resor till tinget, n ä m n d e n s arvoden och stämpelavgifter. I n å g r a fall befriades veder- b ö r a n d e från avgifterna, m o t ett fattigdoms- intyg från sin socken. Bland de vigda som skilde sig var dock bara ett fåtal helt medel- lösa.

Bland de trolovade som skildes var det en betydligt större andel bönder, torpare, d r ä n g a r och även arbetare. D e t t a ger stöd åt t a n k e n att trolovningen ä n n u var ett folkligt sätt att ingå äktenskap, som praktiserades i N o r r l a n d vid m i t t e n av 1800-talet.

D e gifta k v i n n o r n a skulle j u följa m a n - nens stånd och villkor, varför skiljobreven i regel bara anger m a n n e n s yrke. M e n i a n d r a bifogade h a n d l i n g a r kan m a n finna en hel del yrkeslivsangivelser. D e flesta k v i n n o r n a h a d e arbetat före vigseln, i varje fall de som kom från lägre samhällsskikt. D e flesta flic- k o r n a h a d e arbetat som pigor mellan konfir-

(6)

Storbröllop i Lögdeå. Foto Hanna Bäckman. Västerbottens museum.

m a t i o n och vigsel och m å n g a fortsatte att ar- beta även u n d e r äktenskapet som pigor eller i hushållsarbete av olika slag, s ö m n a d eller slöjd. D e h a d e j u ofta m ä n som var b o r t a långa perioder. D e var t v u g n a att försörja sig.

Ett g e n o m g å e n d e drag är att paren bilda- des i det egna sociala skiktet. U n d a n t a g var b o n d e d ö t t r a r n a som k u n d e gifta sig både

' u p p å t ' och 'nedåt'.

I n g e n k u n d e tvingas att gifta sig m o t sin vilja, och nattfrieriet, d ä r det förekom, anses h a ägt r u m bland j ä m b ö r d i g a . D e t t a torde h a bidragit till att u n g d o m e n f a n n en p a r t n e r som de själva fattade tycke för. M e n det är klart att föräldrarna g ä r n a såg att b a r n e n gjorde ett gott parti, vilket i sin tur k u n d e le- d a till problem av olika slag.

Ett exempel på detta är följande fall. E n b o n d h u s t r u k u n d e inte gilla sonens val av m a k a . Trots detta gifte de sig och b o d d e i b ö r j a n av äktenskapet hos h a n s föräldrar. På g r u n d av ständiga gräl mellan m o d e r n och h u s t r u n löste sonen ut sig och skaffade ett

eget ställe. Då uppstod också mellan m a k a r - n a o s ä m j a som gick d ä r h ä n att m a n n e n miss- h a n d l a d e h u s t r u n u n d e r förebråelser att h o n var orsaken till att h a n gått miste o m sina för- äldrars h e m m a n . H u s t r u n tvingades fly och söka skydd hos g r a n n a r och paret blev i sed- vanlig o r d n i n g inkallade inför kyrkorådet.

D ä r k u n d e m a n n e n inte ange n å g o n a n n a n orsak till oenigheten än att h a n eggades till det av o n d a människor. H u s t r u n u t p e k a d e h a n s mor.

S o m vanligt u p p m a n a d e s de att besinna sig eftersom de var m e d äktenskapets heliga b a n d f ö r e n a d e och betänkta, vilket elände de d r o g över sig, d å de inte m e d kärlek och vis undfallenhet umgicks m e d varandra. D e u p p m a n a d e s också att förlåta varandra och 'i förströstan på G u d s n å d i g a hjälp b ö r j a en ny vandel i kärlek och f ö r d r a g s a m h e t m e d va- randras svagheter.' Särskilt f ö r m a n a d e s m a n n e n att sysselsätta sig m e d nyttigt arbe- te u p p h ö r a att supa och i stället vara en god förebild för sina barn, vilket h a r enligt kyrko- rådet dittills inte varit.1 3

(7)

S k ä l e n Trolovningsskillnader

Det var ganska lätt att u p p h ä v a en trolovning u n d e r förutsättningen att p a r t e r n a var över- ens och inte h a d e barn. Då räckte det m e d att de tillsammans skrev till domkapitlet. Till a n s ö k a n bifogades ett intyg m e d g i f t o m a n - nens samtycke och även ett intyg av prästen eller b a r n m o r s k a n att de inte haft samlag.

Drygt en tredjedel av a n s ö k n i n g r n a var så- d a n a . I ytterligare en tredjedel av ansök- n i n g a r n a ger paret också en motivering till att de önskade skiljas. O f t a s t h a d e de hjälp m e d skrivandet och prästens språk kan skön- jas. M e n ibland h a r de dikterat själva av for- m u l e r i n g a r n a att d ö m a . N å g r a skrev också själva.

D e motiveringar som de tillsammans an- ger är för det mesta av känslomässig eller praktisk karaktär. O f t a skriver de att de f u n - nit att de inte längre ägde inbördes kärlek och tillgivenhet för varandra, att de saknade böjelse, att det h a d e uppstått motvilja, osäm- j a eller hat. Ett par skrev att '...Våra l y n n e n

äro så olika att vårt äktenskap skulle ej blifva lyckigt, u t a n tungt, j a kanske bittert...', och ett a n n a t par 'Att vår kärlek till varandra ej varit af det rätta slaget, som k u n n a t bestå i al- la detta lifvets m å n g h a n d a pröfvningar'.

M å n g a av f o r m u l e r i n g a r n a finns i kyrkola- gen. I några fall är det tydligt att det bara är den e n a partens kärlek som tagit slut och d å a n s å g också den a n d r a att det var bäst att skiljas. Så h ä r kärnfullt skrev t ex en torpare år 1882:

'Som jag Johan Johansson, sedan lysning till äk- tenskap emellan mig och min föstmö Anna Oli- via Olofsson begynnt afkunnas i Vännäs kyrka, fattat en sådan leda och avsky till henne, att jag anser mig icke kunna eller böra ingå det tilltänkta äktenskapet...'

D ä r e f t e r förklarade hon att hon inte ville tvinga m a n n e n m o t h a n s vilja att m e d vigsel fullborda det tilltänkta äktenskapet m e d h e n n e .1 4

N å g r a visade öppet sin besvikelse över att det tilltänkta äktenskapet inte blev av, som t ex i följande fall. Elisabeth C h r i s t i n a Nor- din från H ä r n ö s a n d var trolovad m e d en gar-

varegesäll. M a n n e n reste till Gävle för att ar- beta. Bortovaron blev lång och u n d e r tiden försvann h e n n e s kärlek. H o n skrev ett brev till m a n n e n , i vilket hon önskade upplösa trolovningen. H a n besvarade h e n n e s brev, egenhändigt och ordentligt u p p r e t a d . Aret var 1849.

'Ditt bref av den 14de dennes har jag emottagit, och dess innehåll, som frikallar mig från ingåen- de i äktenskap med dig, noga bemärkt. Och får till skyldigt svar derå lemna, att, äfven jag nume- ra är af samma tankar som du, och får jag härme- delst lämna dig min öppna förklaring att jag helt och hållet afstår dig, eller med andra ord sagt, att jag härmed förklarar dig fri från ingående i äk-

tenskap med mig... Jag har fått din brors bref från dig, och deri bemärkt det yttrande att, om du ej på annat sätt skulle kunna blifva mig qvitt, du skulle neka i vigselstolen; det besväret vill jag nu helt och hållet spara dig, ty så långt går man ej med så vidriga människor som du är, och får jag härmed önska dig bättre lycka på annat håll.'15

Alla a n s ö k n i n g a r ledde inte till att de trolova- de fick skilsmässa. Så var t ex fallet m e d pi- gan A n n a Persdotter som 1852 sökte skils- mässa från drängen J a k o b Zackrisson i Sol- berg.

'Ehuru lysning till Äktenskap för mig och dräng- en Jakob Zackrisson i Solberg redan trenne gån- ger i Stigsjö kyrka blifvit avkunnat, men sedan jag nu närmare fått lära känna denne mans hefti-

ga och våldsamma sinnelag, finner jag att äkten- skap med honom skulle förblifva det olyckligaste lif på jorden, hvarför vågar jag hos Högvördige Domkapitlet ödmjukt anhålla att, medelst skil- jobrev, blifva från Jakob Zackrisson befriad från äktenskaps ingående, ehuru han å sin sida nekar att med mig uti denna sökning deltaga.'16

D o m k a p i t l e t beviljade inget skiljobrev och hon lät saken bero. H e n n e s e n d a möjlighet h a d e varit att begära k y r k a n s m e d l i n g och sedan s t ä m m a m a n n e n i domstol. M e n o m m a n n e n vägrade acceptera h e n n e s a n b u d , återstod det för h e n n e att inför altaret säga nej. M i s s h a n d e l fick m a n tåla en hel del av i n n a n m y n d i g h e t e r n a b l a n d a d e sig i. Då skulle k v i n n a n s liv bevisligen vara hotat. I några fall anser sig paret inte k u n n a gifta sig på g r u n d av e k o n o m i n eller att n å g o n av d e m blivit sjuk eller h a d e 'bristande förstånd'.

I b l a n d låter det m e r a som ett svepskäl. D e n

(8)

e n a parten anger detta som motiv, och den a n d r a säger inte e m o t u t a n skriver på. I dessa fall h a r de ofta haft b a r n som dött eller tagit ut alla l y s n i n g a r n a varefter de fick söka argu- m e n t som k u n d e accepteras av domkapitlet.

O m paret vid skilsmässan h a d e b a r n var det vanligt att de i rätten gjorde u p p o m h u r deras b a r n skulle försörjas, m e n inte alltid.

B a r n e n b r u k a d e då s t a n n a hos m o d e r n , ifall h o n inte h a d e begått brott, och m a n n e n ut- faste sig att årligen betala en viss s u m m a p e n g a r tills b a r n e t fyllde 15 år. S u m m a n k u n d e vara från 15 riksdaler och uppåt, allt efter m a n n e n s b e t a l n i n g s f ö r m å g a . Varken k v i n n a n eller b a r n e t blev 'äkta' u t a n vidare.

G a n s k a vanligt var att k v i n n a n försökte tvinga m a n n e n till vigsel g e n o m att s t ä m m a h o n o m i häradsrätten. Så gjorde t ex b o n d e - dottern C h r i s t i a n M a t i l d a Sellberg från Nederkalix år 1853. H o n s t ä m d e sin fäst- m a n , folkskolläraren i socknen att m e d vigsel fullborda det p å b ö r j a d e äktenskapet m e d henne. Paret h a d e ett b a r n tillsammans, var- efter h a n låtit kyrkotaga h e n n e som sin h u s t r u .

H o n ville att domstolen n u skulle förklara h e n n e för h a n s lagliga h u s t r u m e d åsittande av lagliga h u s t r u n s rätt och att b a r n e t skulle k o m m a i å t n j u t a n d e av 'äkta' b a r n s rätt.

H o n förklarades inte för h a n s lagliga h u s t r u u t a n p a r t e r n a kom överens u n d e r förlikning.

M a n n e n skulle sörja för barnets uppfostran g e n o m att årligen betala 50 riksdaler till dess b a r n e t fyllt 15 år. D ä r e f t e r förklarade h o n sig nöjd och avstod från det i s t ä m n i n g e n yrkade äktenskapet.1 7

Frasen 'att föda, kläda och christeligen upp- fostra' i n n e b a r för m a n n e n endast ett ekono- miskt ansvar. Det övriga ansvaret fick kvin- n a n stå för. E n d a s t i ett fåtal fall blev k v i n n a n av rätten förklarad för m a n n e n s lagliga hust- ru och b a r n e t ett 'äkta' barn. K a n s k e tilläm- pades paragrafen oftare vid m a n n e n s döds- fall?

I ett fall lyckades en k v i n n a driva igenom arvsrätt för parets dotter mot att h o n från- trädde alla anspråk på äktenskap och förkla- rade m a n n e n till a n n a t äktenskap ledig.

K a n s k e h a d e hon en ovanligt bra position för att ställa krav. M a n n e n ville g ä r n a ingå äk- tenskap m e d en a n n a n . Paret gjorde u p p ett

kontrakt där h a n f ö r b a n d sig att på en g å n g till h e n n e utbetala 1000 riksdaler i skades- tånd, dessutom till barnets uppfostran 150 riksdaler årligen tills dottern u p p n å t t 18 års ålder eller v u n n i t för en bättre flicka värdig, n ä r a n d e samhällsställning. D e s s u t o m skulle flickan k o m m a i å t n j u t a n d e av alla ett äkta barns f ö r m å n e r såväl m e d avseende på arvs- rätt som uppfostran. H a n f ö r b a n d sig att be- kosta flickans u n d e r v i s n i n g vid tekniska flickskolan i Stockholm eller vid n å g o n an- n a n bildande läroanstalt, o m h e n n e s begåv- n i n g det tillät. Till slut l ä m n a d e h a n ett livs- försäkringsbrev på 1000 riksdaler som för- säkring vid ett eventuellt dödsfall. K v i n n a n som år 1864 lyckades få detta kontrakt hette A n n a Brandt, s ö m m e r s k a från N o r d m a - Hng.1 8

Det var inte ofta en g i f t o m a n h i n d r a d e fullbordandet av äktenskap. M e n o m det kom f r a m att f a s t m a n n e n s ära var tvivelak- tig, k u n d e det ske. A r 1885 h a d e den 22-åriga pigan Brita Helgesdotter för avsikt att ingå ä k t e n s k a p m e d en 46-årig änkling, till yrket arbetare. Efter två lysningar skrev hennes far till domkapitlet:

'...men som sedermera kommit till min kunskap åtskilligt för besvär Zakarias Magnusson i högsta grad nedsättande och vanryktade och dessutom sockenborne nekar honom skriftning i socknen i händelse af giftermål, får jag härigenom, för om- tanke min dotters väl, uttala som min bestämda vilja, att lysningen för trenne gång måste instäl- las... som för min dotters framtid kunde hafva de vådligaste följder.'19

Efter vigseln var det svårare att få ut skils- mässa. D e g r u n d e r på vilka paren i N o r r l a n d h a d e fått skillnad var: 4 0 % egenmäktigt övergivande, 2 5 % äktenskapsbrott och om- kring 2 0 % fick skiljobrev på g r u n d av oenig- het. I de två föregående g r u p p e r n a var det u n d e r r ä t t e n som d ö m d e till skillnad, i den senare g r u p p e n K u n g l M a j : t . Resten av skilsmässogrunderna var allvarligare brott, sjukdom, galenskap eller dryckenskap. I vis- sa fall d ö m d e u n d e r r ä t t e n , i vissa K u n g l M a j : t . I periodens b ö r j a n var äktenskaps- brott den vanligaste orsaken till skillnad, m e n dessa ökade inte över perioden. Allt vanligare blev att folk sökte skillnad på

(9)

g r u n d av e g e n m ä k t i g t övergivande och oenighet.

I m i n s t 6 0 % av fallen a n s å g rätten att det var m a n n e n s o m var vållande till o e n i g h e t e n , och det var också oftast k v i n n a n som tog ini- tiativet till skilsmässan.

Egenvilligt övergivande

D e t var n ä s t a n d u b b e l t så m å n g a m ä n som övergav h e m m e t m e d vilja, m e n det f a n n s en del s o m bara f ö r s v a n n u t a n att m a n fick veta vad som h ä n t . I det första fallet k u n d e d e n k v a r v a r a n d e m a k a n s t ä m m a d e n f ö r s v u n n e att i n f i n n a sig i h e m m e t i n o m ett år. M a n ef- terlyste h o n o m (eller h e n n e ) ifrån prediksto- l a r n a i n ä r l i g g a n d e f ö r s a m l i n g a r och även i Post- och Inrikestidningar. K o m inte d e n ef- terlyste tillbaka, beviljades skilsmässa. E n del försvann u t a n att det f ö r e k o m m i t oenig- het m e l l a n m a k a r n a . D e t k u n d e vara s j ö m ä n eller m ä n som flyttade till A m e r i k a på 1880-talet i avsikt att å t e r k o m m a eller som h a d e p l a n e r a t att f a m i l j e n skulle k o m m a ef- ter. O m i n g e n t i n g h ö r d e s av m a k e n p å sex år, k u n d e d e n k v a r v a r a n d e söka skilsmässa.

F r å n och m e d 1870-talet blev det allt vanli- gare att folk u t n y t t j a d e d e n möjlighet till skilsmässa s o m gavs i G i f t e r m å l s b a l k e n p å g r u n d av övergivande, dvs o m e n a p a r t e n av o n d s k a och m o t v i l j a övergav sin ä k t a hälft och for utrikes m e d avsikt att inte m e r sam- m a n l e v a m e d sin m a k e . P r o b l e m e t var att d e t t a var ett d y r b a r t sätt. M å l e t blev o f t a K ö - p e n h a m n d ä r m a n k o n t a k t a d e det svenska konsulatet, v a r i f r å n m a n skickade ett brev h e m och förklarade att m a n inte ä m n a d e å t e r k o m m a . D e t f a n n s inte m å n g a som h a d e e k o n o m i s k a m ö j l i g h e t e r att företa d e n n a l å n g a resa. D e som g j o r d e det k o m från m e d e l - eller överklassen. Ett a n n a t p r o b l e m i s a m m a n h a n g e t var att d e n som g j o r d e d e t t a förlorade sin rätt till boet och även rätten till sina b a r n . I n å g r a fall var det antagligen så att p a r t e r n a r e d a n före resan var överens o m att skiljas. D e t t a var ett s m ä r t f r i a r e sätt ä n att b e g ä r a skilsmässa på g r u n d av oenighet eller t ex hor, vilket m e d f ö r d e en p å f r e s t a n d e p r o c e d u r m e d v a r n i n g a r och rättegångar, d ä r deras privata liv blev allas a n g e l ä g e n h e t . I n å g r a fall f ö r e k o m d e s s u t o m att d e n övergi-

v a n d e p a r t e n avstod från d e n laga s t ä m - n i n g s t i d e n på ett år, varför skilsmässan k u n - de p å s k y n d a s . D e e k o n o m i s k a å t g ä r d e r n a k u n d e j u p a r t e r n a själva k o m m a överens o m . M e n d e t t a var ett riskfyllt sätt för d e n som åtog sig att fara. H a n eller h o n k u n d e förlora allt.

D e t t a var fallet m e d en l ä n s m a n s h u s t r u från B u r t r ä s k 1881. H o n l ä m n a d e sin m a n och d o t t e r och for till K ö p e n h a m n v a r i f r å n h o n skrev och m e d d e l a d e att h o n rest m e d avsikt att aldrig m e r å t e r k o m m a till m a k e n . H o n avstod också från sin giftorätt m e n ville behålla b a r n e t som ä n n u var i späd ålder m e d m o t i v e r i n g e n '...modern b o r d e anses vara bäst fallen att förse'. M e n tingsrätten biföll ej h e n n e s y r k a n d e u t a n m e n a d e att e f t e r s o m h o n inte a n f ö r d e n å g o n o m s t ä n d i g h e t till att l ä n s m a n n e n inte k u n d e anses vara 'fallen' till att förse b a r n e t , k u n d e h e n n e s y r k a n d e inte bifallas. I d e t t a fall h a d e m a n n e n yrkat att få b a r n e t .2 0

Äktenskapsbrott

E t t giltigt skäl att skiljas var o m e n d e r a par- t e n varit otrogen. D e t t a gällde givetvis b å d e trolovade och ä k t a m a k a r .

N ä r det gällde ä k t e n s k a p s b r o t t , ä r h a n d - l i n g a r n a mycket fylliga m e d bilagor s o m kyr- korådsprotokoll och u t d r a g u r d o m b ö c k e r . V i d p å s t å d d o t r o h e t g o d k ä n d e s n ä m l i g e n in- te ett e r k ä n n a n d e u t a n två ö g o n v i t t n e n be- hövdes som helst k u n d e v i t t n a o m att de sett samlaget m e d e g n a ögon. Därav följde att m å n g a p e r s o n e r k u n d e höras och v i t t n e s m å - len b e r ä t t a r en hel del o m p a r t e r n a s samliv.

I två t r e d j e d e l a r av fallen var det k v i n n a n s o m h a d e b e g å t t ä k t e n s k a p s b r o t t och skils- m ä s s a initierades av m a n n e n . D e t t a b e h ö v d e naturligtvis inte i n n e b ä r a att k v i n n o r n a skulle h a f t vidlyftigare sexualvanor ä n m ä n . T i d e n s sedlighetslagstiftning och rätte- g å n g s p r a x i s d r a b b a d e f r a m f ö r allt k v i n n o r n a p å g r u n d av att deras skuld l ä t t a r e k u n d e be- visas. D e fick b a r n . D e t var också en 'heders- sak' för m a n n e n att b e g ä r a skiljobrev från en k v i n n a s o m ' v a n ä r a t ' h o n o m . O m m a n n e n begick s a m m a b r o t t h a d e k v i n n a n d e s s u t o m oftast mycket m e r att förlora rent ekono- miskt, o m h o n y r k a d e på skilsmässa. D e n

(10)

fasta e g e n d o m e n var oftast m a n n e n s och in- gick inte i giftorättsgodset.

D e s s u t o m förlorade d e n felande p a r t e n hela, h ä l f t e n eller en tredjedel av giftorätts- godset, b e r o e n d e på h u r allvarligt brottet an- sågs vara.

F ö r k v i n n o r vilkas m ä n av olika a n l e d n i n - g a r var b o r t a från h e m m e t u n d e r l ä n g r e peri- oder, k u n d e tiden vara en p r ö v n i n g , b å d e e k o n o m i s k t och socialt. R i s k e n var stor att de e t a b l e r a d e nya f ö r h å l l a n d e n s o m ibland slu- t a d e m e d att k v i n n a n f ö d d e b a r n u n d e r m a n - n e n s bortovaro. V i d m a n n e n s h e m k o m s t f a n n s det fler b a r n h e m m a och prästen inty- g a n d e att de var f ö d d a 'i h o r d o m ' . D å b e g ä r - d e m a n n e n skilsmässa. N ä s t a n samtliga fall d ä r m a n n e n sökte skillnad ä r s å d a n a d ä r k v i n n a n fött ett u t o m ä k t e n s k a p l i g t b a r n .

Ett fall ä r f r å n 1854. E n s t y r m a n f r å n H ä r - n ö s a n d reste å r 1850 utrikes på en sjöresa.

N ä r h a n fyra å r s e n a r e k o m h e m , f a n n h a n att h u s t r u n u n d e r tiden fått ett b a r n . P r ä s t e n i n t y g a d e att b a r n e t fötts i h o r d o m . M a n n e n ville inte förlåta h u s t r u n trots h e n n e s b ö n e r u t a n y r k a n d e på skillnad i ä k t e n s k a p e t . U n - d e r m ä r k b a r a svårigheter e r k ä n d e h u s t r u n i rätten att h o n låtit en ogift m a n h ä v d a sig och s e d a n s v i m m a d e h o n . P å f ö l j a n d e d a g p e k a r h o n ut e n m a n , en g r o s s h a n d l a r e från orten, s o m b a r n e t s far. D e n m a n n e n löpte n u risken att bli skandaliserad, d ö m d till b ö t e r på g r u n d av ä k t e n s k a p s b r o t t och kanske även att betala u n d e r h å l l s b i d r a g till b a r n e t . H a n avvisade dock b e s k y l l n i n g a r n a och talade i rätten o m att h a n inte föreställt sig att n e d - r i g h e t e n k u n d e gå så långt s o m i d e t t a fall och m e n a d e att h o n velat h ä m n a s på h o n o m för att h a n u n d e r h e n n e s m a n s b o r t o v a r o fle- ra g å n g e r förebrått h e n n e s lösaktiga oor- d e n t l i g a levnadssätt. H a n själv behövde var- ken r o d n a eller b l e k n a för de visiter h a n gjort hos h e n n e och som det f a n n s v i t t n e n till. I stället h a d e h a n h ö r t att h o n sagt till n å g r a p e r s o n e r att b a r n e t s far var en norsk s j ö m a n s o m l ä m n a t o r t e n .

N ä s t a d a g h a d e h a n skaffat v i t t n e n m e d sig och k v i n n a n e r k ä n d e att det var en norsk s j ö m a n , vars n a m n fallit u r h e n n e s m i n n e . R ä t t e n g o d k ä n d e h e n n e s e r k ä n n a n d e u t a n att höra v i t t n e n a och accepterade h e n n e s på- s t å e n d e att d e n o k ä n d e m a n n e n var ogift.

H o n d ö m d e s för enkelt h o r att betala 150 riksdaler i böter. G r o s s h a n d l a r e n gick fri.2 1

P å f a l l a n d e ofta i ä k t e n s k a p s b r o t t m å l e n ä r m a n n e n o k ä n d eller h a r d e n u t p e k a d e m a n - n e n gått ed p å att h a n inte h a f t något m e d k v i n n a n att göra. S a k n a d e s ö g o n v i t t n e n , h j ä l p t e det föga o m i n d i c e r n a p e k a d e på m a n n e n . I m e r u p p e n b a r a fall försökte präs- ten u n d e r v i s a m a n n e n i e d g å n g e n s vikt m e n s o m p å t r y c k n i n g s m e t o d var d e n verknings- lös.

O m e n d e r a p a r t e n ö p p e t b ö r j a d e leva m e d n å g o n a n n a n b e t r a k t a d e s det som h ö j d e n av osedlighet och brist på ansvar. I ett fall över- gav en m a n sin h u s t r u , m e d vilken h a n h a d e s a m m a n l a g t sju b a r n . H a n flyttade ihop m e d en piga som f ö d d e h o n o m två b a r n . H a n s h u s t r u y r k a d e på skilsmässa s o m u t a n v i d a r e beviljades och m a n n e n d ö m d e s till fy- ra m å n a d e r s fängelse för grovt horsbrott. Av bilagda p a p p e r f r a m g å r avskyn m o t m a n n e n och m e d l i d a n d e t m e d k v i n n a n som e n s a m , efter bästa f ö r m å g a , försörjde, de h e m m a v a - r a n d e b a r n e n . M e n h u r m a n skulle få m a n - n e n att b i d r a till b a r n e n s f ö r s ö r j n i n g togs in- te u p p av rätten. Även o m k v i n n a n h a d e yr- kat u n d e r h å l l h a d e det varit resultatlöst, ef- tersom m a n n e n s a k n a d e medel. M e n det blev omöjligt för m a n n e n att b o kvar i d e n n a socken; h a n blev totalt u t f r u s e n och var t v u n g e n att flytta.2 2

Skilsmässor på g r u n d av ä k t e n s k a p s b r o t t var l å n g d r a g n a och p l å g s a m m a för de in- b l a n d a d e . D e t var inte något större p r o b l e m att få f r a m v i t t n e n s o m i rätten i n g å e n d e be- rättade o m de a n k l a g a d e s u m g ä n g e s v a n o r b å d e d a g och natt. O f t a var v i t t n e n a k v i n n o r s o m således var m y n d i g h e t e r n a behjälpliga vid sedlighetskontrollen i byn. D e n n a kon- troll riktade sig f r a m f ö r allt m o t a n d r a kvin- nor. Följden blev att de k v i n n o r som d ö m d e s för h o r b ö r h a blivit ordentligt s t ä m p l a d e i b y n , vilket i sin t u r avskräckte a n d r a .

Oenighet och andra skäl

D e n b a k o m l i g g a n d e orsaken till äkten- skapsbrott var ofta oenighet m e l l a n m a k a r - na. D e h a d e m e d tiden b ö r j a t tycka illa o m v a r a n d r a . M å n g a levde åtskilda och barnlös- h e t e n eller de sista å r e n s barnlöshet a n t y d e r

(11)

att de inte haft sexuellt u m g ä n g e på länge.

A n d r a problem kom också u p p i dagen. En del m ä n var beroende av alkohol och bidrog inte till familjens försörjning. Så här skriver Stina Clemensdotter år 1851: 'Då min m a n Nils Olofsson i elva års tid levat ensam skildt från mig såsom varande dess äkta maka och u n d e r s a m m a tid icke haft den minsta om- sorg om sina barns föda och klädsel samt kristeliga uppfostran,... alltså då j a g u n d e r den långa tiden åtskilliga gånger uppsökt be- mälte min m a n och velat ånyo med h o n o m fortsätta den äktenskapliga sammanlefvna- den, hur detta a n b u d med köld och kallsin- nighet städse blifvit af h o n o m afslaget, nöd- g a s j a g att söka skillnad i äktenskapet'. Stina Clemensdotter fick gå till Kungl Maj:t för att få skilsmässa.2 3

Påfallande m å n g a m ä n misshandlade sina hustrur. En handlandehustru lyckades efter åratals förhandlingar få häradsrätten att be- vilja den definitiva skillnaden. M e n inte på

65 grund av uppsåt mot hennes liv. H e n n e s m a n använde alkohol för vilket han straffats ett flertal gånger. Missbruket var kopplat till 'ett våldsamt sinnelag' och det fick hustrun k ä n n a av. Misshandeln och våldsamheterna pågick i flera år och kyrkan försökte att med- la. M e n detta räckte inte för att hustrun skul- le få skilsmässa. M e n en dag gick m a n n e n för långt; han hotde hennes liv och i domstols- protokollet kan läsas: '...enär handlaren Cal- lin förvunnen att hafva visat uppsåt mot hustruns lif, med hotelser eller med dragen knif eller spänd bössa jemväl yttrade önsk- ningar "att hon måtte fara till helfvetet"...'.

Häradsrätten d ö m d e m a k a r n a till skillnad, och m a n n e n som vållande förlorade sin rätt i boet och vårdnaden om barnen.2 4

Barnmorskan M a g d a l e n a K a t a r i n a sökte år 1866 skillnad från sin man, skomakare till yr- ket. Är 1859 hade m a n n e n blivit d ö m d för första resan stöld till tre års fängelse. Så här skriver hon till domkapitlet:

Foto J H Fahlgren. Västerbottens museum.

(12)

'... Men för ändamålets tydligare visande och säk- rare vinnande, må ännu några ord härom tilläg- gas under ödmjukaste förhoppning om benägen ursäkt för denna min dristighet. Sedan min be- mälde olyckliga make lidit sitt treåriga straffarbe- te och från arbetsfängelset blifvit frigiven, begaf han sig först till Hernösand, derifrån han sände mig bref för ett par år tillbaka. Efter denna tid har om honom ingen annan underrättelse blifvit mig gifven, än ett ryckte, att han hafva dött i eller nära sistnämnda stad. I hvad fall som hellst är mitt krossade hjerta böjdt att förlåta honom de många lidanden, han mig tillfogat, deribland det, att ge- nom hans laster och brott vårt lilla bo vardt rub- bat och skuldsatt, hvadan ökade försakelser och vedermödor betungat min lefvnad och försvagat min helsa. Men då det genom Guds milda försyn underligen lyckats mig både betala skulder och att åter ega ett litet eget hus och bohag — och till mitt betryggande emot det äfventyret, att åter se min lilla egendom skingras af nya fordringsegare, som Lundgren möjligen åsamkat sig, har det ef- ter många ängslande strider förekommit mig, så- som en nödig försiktighet att begära detta skiljobrev.'

Skiljobrevet fick h o n 1869 efter att h o n ge- n o m K u n g l M a j : t s utslag beviljats skils- m ä s s a .2 5

D e t var inte alltid m a n n e n som ansågs va- ra vållande till o s ä m j a n mellan m a k a r n a . I b l a n d fastställde kyrkorådet att b å d a var li- k a skyldiga och n å g o n enstaka g å n g h u s t r u n . I följande brev som citeras f r a m g å r n å g r a av de vanligaste icke önskvärda e g e n s k a p e r n a hos en h u s t r u , n ä m l i g e n trätigt och ondske- fullt sinnelag, ombytlighet och slösaktighet.

D e ä r ofta å t e r k o m m a n d e o m d ö m e n o m kvinnor. V i d a r e f r a m g å r det tydligt att det f a n n s en m a k t k a m p mellan m a k a r n a och att m a n inte var rädd att b l a n d a in u t o m s t å e n d e i k a m p e n för att u p p n å vissa mål. D e t t a brev ställdes av en m a n till domkapitlet i H ä r n ö - sand 1884. H a n skrev följande:

'Av bifogade kyrkorådsprotokoll framgår visserli- gen att min hustru Märta Greta Nordström i lång tid varit af ett trätigt och äfven mången gång ondskefullt sinnelag, hvarigenom hon ofta nog beredt mig sorgerliga stunder, men på grund av hennes ombytliga lynne har jag likväl förlåtit henne för de oförrätter hon tillfogat mig och då jag till själen nedtryckt af dessa oförrätter hos så- väl presterskapet som kyrkorådet begärde var-

ning för henne äfvensom slutligen hos Häradsrät- ten anhöll om skillnad till säng och säte, voro dessa mina åtgärder endast förestavade af inner- lig välvilja för min hustru som jag hoppades deraf skulle låta rätta sig.

Efter en tid som sedan förflutit har hon jemfö- relsevis i betraktande af hennes förutnämnde ombytliga lynne visat sig ångerfull och såsom mig förefallit mera vänligt stämd emot mig än tillförne.

Som detta för mig varit ett särdeles glädjande förhållande, har jag äfven å min sida sökt att efter bästa förmåga visa henne ömhet och en ständig kärleksfull omvårdnad i synnerhet under hennes sjukdomsfall, hvarvid jag uppoffrat så mycket mi- na tillgångar medgifvit, hafvande jag sålunda vi- sat henne all den ömhet som en hustru kan ford- ra, om hvilka förhållanden jag är i tillfälle att fö- rete flera intyg som bifogas.

Under sådana omständigheter har hennes hos Kongl Majts mig ovetande framställda anhållan om skilsmässa i vårt äktenskap icke allenast hö- geligen förvånat mig utan äfven djupt smärtat mig.

Men då jag i betraktande av hennes obeständi- ga lynnne som den ena dagen vill ett, en annan dag ett annat, hennes slöseri, hvarigenom hon, utan min vård och omtanke snart skulle blifva ut- fattig och sedan komma att ligga andra till last, hennes sjuklighet som fordrar en omvårdnad, hvilken hon troligen efter en skilsmässa med mig skulle komma att sakna, samt slutligen och det viktigaste den öfvertygelse jag ännu hyser att hon ännu en gång med vänlighet och kärlek skall vän- da sig till mig, förmår mig att motsätta mig hen- nes tydligtvis i oförstånd och tanklöshet samt okunnighet om sitt eget bästa, till Kongl Majts framställda begäran om skillnad i äktenskapet.

Då jag ännu sålunda hyser hopp om att min hustru sedan hon en gång blivit återställd till hel- san från en efter hvad jag tyckt mig finna perio- diskt återkommande sinnessjukdom hvartill kommit ett benbrott som hon under nämnda be- klagliga sjukdom genom eget förvållande åsam- kat sig, då det djupt skulle smärta mig att se min hustru utfattig och oförsörjd samt då det är min önskan att så vidt på mig beror och så länge utsigt ännu finnes att min hustru kan bättra sig, hvar- om jag ännu hyser hopp, vågar jag därmed un- derdånigt anhålla att Domkapitlet ej behagade tillstyrka den af min hustru Märta Greta Nord- ström hos Kong Majts begärda skillsmässa i äk- tenskap.

Alnön och Röde den 18 febr 1884, M Ång- ström.'26

(13)

Trots brevet fick h o n sitt skiljobrev, och ett m e r än 20-årigt äktenskap var till ä n d a . M a n n e n s brev var skrivet i panik och visar att det f r a m f ö r allt var h u s t r u n s kärlek som tagit slut. Varför h u s t r u n var trätig och o n d - skefull diskuterades inte i rätten. M e n m a n - n e n h a d e nog rätt i sin b e d ö m n i n g o m kvin- n a n s framtid; att hon skulle k o m m a att ligga a n d r a till last, nämligen k o m m u n e n s fattig- vård.

A t t skiljas

Både staten och k y r k a n vill bevara äktenska- pet. D ä r f ö r kontrollerades äktenskapsbild- n i n g e n och det äktenskapliga livet g e n o m lagstiftning och en ideologisk påverkan som f r a m f ö r allt utövades av kyrkan. Skilsmäs- sorna skulle förhindras och o m m e t o d e r n a var också staten och k y r k a n tämligen över- ens.

Ett stort p r o b l e m f a n n s dock; det f a n n s två sätt att bilda äktenskap. Det folkliga (trolov- ningen), genom fästning och m e d u r g a m l a a n o r och det kyrkliga m e d lysningar i k y r k a n och kyrklig vigsel. Båda t y p e r n a f a n n s ä n n u i N o r r l a n d i mitten av 1800-talet. B å d a h a d e lagens skydd. Fanns det b a r n och m a n var trolovad, skulle k v i n n a n vara likställd m e d en lagvigd h u s t r u , och b a r n e n skulle h a arvs- rätt efter fadern. Dessa 'äktenskap' trängdes dock ut u n d e r den studerade perioden. V i d en skilsmässa blev inte k v i n n o r n a förklarade som 'äkta' h u s t r u r och bara ett fåtal b a r n fick arvsrätt. Eftersom lagen urholkades i rättsp- raktiken övergick paren m e r och m e r till den a n d r a f o r m e n av äktenskap. D e tog ut lys- n i n g a r och vigdes sedan i kyrkan, det e n d a av k y r k a n accepterade sättet att gifta sig. Att avskaffa trolovningsäktenskapen h a d e tagit n ä r m a r e f y r a h u n d r a år. Vad betydde då det- ta för de enskilda individerna?

I m i t t e n av 1800-talet var trolovningen f r a m f ö r allt s m å b ö n d e r n a s och de egen- domslösas sätt att bilda familj. D e n gav d e m en viss möjlighet att styra sitt liv själva ge- n o m privata överenskommelser. Blev inte äktenskapet vad m a n h a d e väntat sig, k u n - der p a r t e r n a själva k o m m a överens o m att skiljas och själva b e s t ä m m a villkoren. Det f a n n s en väg ut. I de kyrkliga äktenskapen

var skilsmässan n ä r m a s t att j ä m f ö r a m e d synd och skilsmässoproceduren påfrestande, ibland vanärande. I och m e d att lagens inne- håll urholkats i den praktiska tillämpningen blev det ekonomiskt säkrare att låta viga sig.

Följaktligen gick de som var välbärgade först över till vigsel. För småfolket blev vigseln f r a m f ö r allt en moralisk fråga vid en skils- m ä s s a f a n n s det just ingenting att fördela, och inte ens b a r n e n s försörjning tryggades alltid g e n o m uppfostringsbidrag. Fanns det inget att ta, så f a n n s det inte.

Vad kan f ö r ä n d r i n g e n h a inneburit för k v i n n o r n a som inte var e g e n d o m s ä g a r e i s a m m a utsträckning som m ä n n e n och som inte ens var m y n d i g a ? Möjligen gav äkten- skap som var fullbordade m e d vigsel en viss trygghet. O m m a n n e n ville skiljas blev det svårare, eftersom bara vissa skäl godtogs av m y n d i g h e t e r n a . M e n det var f r a m f ö r allt k v i n n o r som ville skiljas. Ett skäl var att äk- tenskapet inte gav d e m vare sig ekonomisk eller social trygghet. D e försörjde själva sin familj m e d a n m ä n n e n försvann eller u n d e r - lät att bidra till familjens försörjning. Kärle- ken då? G e n o m g å e n d e i källmaterialet fram- går det också att visst var kärleken viktig för b å d e bildandet av par och u n d e r äktenska- pet. Valmöjligheter f a n n s i n o m den e g n a g r u p p e n och n ä r kärleken tog slut b ö r j a d e också p r o b l e m e n . Kärleksäktenskapet var inte bara ett 'borgerligt påfund.'

N O T E R

1. Skilsmässor från Domkapitlets i Härnösand arkiv, 1863/893, Landsarkivet i Härnösand.

2. Sveriges rikes lag. Giftermålsbalken 13—14 kap, Stockholm 1864. Kyrkolagen av år 1686 i Svenska kyrkans bekännelse och grundläggande bestämmelser, Lund 1965.

3. S Mahkonen, Avioero. Tutkimus avioliittolain erisäännösten taustasta ja tarkoituksesta. Suoma- laisen lakimiesyhdistyksen julkaisuja. A-sarja.

N:o 149, Vammala 1980 s 159 ff.

Se även O Sundby, Luthersk äktenskapsupp- fattning. En studie i den kyrkliga äktenskapsde-

batten i Sverige efter 1900, Lund 1959.

4. O m kontrollen se vidare i t ex Kontroll och kontrollerade. Formell och informell kontroll i

(14)

historiskt perspektiv. Forskningsrapporter från Historiska institutionen vid Umeå Universitet nr 1, Red J Sundin, Umeå 1982.

5. BiSOS. A. Befolkningsstatistik 1863.

6. J m f B Losman, 'Förtryck eller jämställdhet?

Kvinnorna och äktenskapet i Västsverige omkring 1840' i Historisk tidskrift 1982:3.

7. Se även i G Hafström, Den svenska familjerät- tens historia, Lund 1967.

8. Se även A Thomson, Hävdande under äkten- skapslöfte. En rättshistorisk studie, Lund 1967.

9. BiSOS. A. Befolkningsstatistik 1851-90. Skils- mässor 1851-90.

10. Om Nattfrieriseder se t ex D Gaunt, Familjeliv i Norden, Malmö 1983 och vidare där anförd litteratur.

11. Skilsmässor 1859/338.

12. Ibid 1852/560.

13. Ibid 1882/395.

14. Ibid 1882/582.

15. Ibid 1851/520.

16. Ibid 1852/464.

17. Ibid 1853/59.

18. Ibid 1864/518.

19. Ibid 1885/869.

20. Ibid 1881/360.

21. Ibid 1853/317.

22. Ibid 1883/1269.

23. Ibid 1852/38.

24. Ibid 1857/135.

25. Ibid 1866/696.

26. Ibid 1884/78.

S U M M A R Y

Divorce in Norrland 1851—1890 Both the State and the Church i Sweden wanted to preserve marriage. Therefore the establish- ment of marriages were controlled by legislation and ideological influences emanating from the Church. Divorces were to be prevented and the State and the Church were also fairly well agreed about the methods. There was, however, one great problem: there were two ways of establish- ing marriage. The populär way, by betrothal wich ancient traditions, and the ecclesiastical with banns being read and a church wedding.

Both of these types still existed in Norrland in the middle of the 19th century. Both were legal. If there were children and the couple was betrothed the woman had equal status with a lawfully wedded wife, and the children had rights of suc- cession after their father. These common-law

marriages, however, were forced out during the period studied. In divorce cases the women were declared not to be "lawful" wives and only a few children obtained rights of succesion. As the law was undermined in legal practice, couples went over more and more to the formål form af mar- riage. It had taken almost 400 years to abolish 'betrothal' marriages. What significance did this have then for private individuals?

In the middle of the 19th century betrothal was above all the way of small peasants and the un- propertied for establishing a family. It gave them a certain opportunity of deciding over their own lives by private agreement. If the union did not turn out as expected the parties themselves could agree to separate and decide themselves on the conditions. There was a way out.

In Church marriages divorce was almost com- parable with sin, and the divorce procedure was strenuous, sometimes dishonouring. Since the contents of the law had been undermined in its practical application, it was more economically secure to marry by church wedding. Conse- quently, those who were wealthy went over first to marriage by wedding. For the lower class mar- riage by wedding was above all a moral question, since at divorce there simply was nothing to sha- re, and not even provision for the children could be always secured by contributions towards their upbringing. If there was nothing, there was noth- ing-

What can this change have signified for women who were neither owners of property to the same extent as men, nor even legally competent? Mar- riage which was celebrated by a wedding possibly gave them a certain security. If the man wanted divorce it became more difficult, as only certain grounds were accepted by the authorities. But it was mainly women who wanted divorce. One reason was that marriage gave them neither eco- nomic nor social security. They supported their families themselves when husbands had disap- peared or did not support their families. What about love? Throughout the documents it is clear that love was certainly important in both the es- tablishment of unions and during marriage.

There were opportunities of choosing within the- ir own group and when love ended the problems began. Marriages of love were not simply a 'bourgeois invention'.

M a r j a Taussi Sjöberg Institutionen för historia U m e å universitet 901 87 Umeå Sweden

Figure

Updating...

References

Related subjects :