Systemet genus/vetenskap, eller: Förhåller sig kön till genus som naturen till vetenskapen?

11  Download (0)

Full text

(1)

E V E L Y N F O X K E L L E R

Systemet genus/vetenskap, eller:

Förhåller sig kön till genus som naturen till vetenskapen?

Distinktionerna mellan kön och genus, och mellan naturen och vetenskapen, föder de problem

Evelyn Fox Keller ser som avgörande för dagens kvinnoforskning och vetenskapsteori: att klargöra sambanden mellan det biologiska och det sociala. Hennes kritik rör framförallt den

hittillsvarande oförmågan att kunna se både olikhet

och samband utan att fastna i valet mellan dualitet eller universalitet, relativism eller objektivism.

D e n mest a v g ö r a n d e f r å g a som kvinno- forskningen står inför idag gäller innebör- den av " g e n u s " eller socialt kön,1 dess för- h å l l a n d e till biologiskt kön s a m t dess betydelse j ä m f ö r t m e d a n d r a sociala kate- gorier (som ras, klass, f o l k g r u p p etc) - dvs relationen mellan kön, g e n u s och olikheter över h u v u d taget. Likaså skulle j a g vilja p å s t å att d e n mest a v g ö r a n d e f r å g a som vetenskapsteorin står inför i d a g gäller ve- tenskapens i n n e b ö r d , dess förhållande till n a t u r e n s a m t dess betydelse j ä m f ö r t m e d a n d r a s a m h ä l l s i n s t i t u t i o n e r - dvs relatio- nen mellan n a t u r e n , v e t e n s k a p e n och in- tressen i a l l m ä n h e t . M i t t syfte m e d d e n n a u p p s a t s ä r för det första att fastställa n å g r a viktiga paralleller, till och m e d en s t r u k t u - rell ö v e r e n s s t ä m m e l s e , m e l l a n de två frå- g o r n a , och för det a n d r a att g ö r a g ä l l a n d e att en n ä r m a r e g r a n s k n i n g av d e n n a över- e n s s t ä m m e l s e (inklusive d e faktorer som g a r a n t e r a r att d e n v i d m a k t h å l l s ) kan ge oss vissa nyttiga riktlinjer i v å r a försök att an- gripa dessa frågor.

Tre paralleller

Tre olika slags paralleller mellan kvinno- forskning och vetenskapsteori kan omedel- b a r t urskiljas: d e n första kan kallas histor-

isk, den a n d r a kunskapsteoretisk och d e n tredje politisk. F r å n historisk s y n p u n k t är det värt att lägga m ä r k e till att d e n mo- d e r n a kvinnoforskningen i själva verket u p p s t o d m e d insikten att å t m i n s t o n e kvin- nor skapas s n a r a r e ä n föds - dvs m e d di- stinktionen mellan g e n u s och kön. På unge- fär s a m m a sätt u p p s t o d den n u t i d a vetenskapsteorin m e d e r k ä n n a n d e t av en åtskillnad m e l l a n v e t e n s k a p och n a t u r — m e d insikten att v e t e n s k a p e n inte är och aldrig kan bli en " n a t u r e n s spegel". N ä r dessa distinktioner infördes, utvecklades två nya f o r s k n i n g s o m r å d e n (som p å det hela taget inte ö v e r l a p p a d e var- a n d r a ) , ä g n a d e åt att a n a l y s e r a den sociala konstruktionen av respektive g e n u s och ve- tenskap.

I n o m b å d a dessa o m r å d e n konstaterar emellertid f o r s k a r n a nu att de n ö d g a s k ä m p a m o t vad som n ä r m a s t kan kallas en

" d y n a m i s k instabilitet"2 hos d e r a s respek- tive ä m n e n s g r u n d k a t e g o r i e r (i det e n a fal- let genus och i det a n d r a vetenskap), en instabilitet som faktiskt s l ä p p t s loss j u s t ge- n o m de distinktioner som givit u p p h o v till dessa kategorier. O m genus inte skall defi- nieras u t i f r å n kön och vetenskapen inte ut- ifrån n a t u r e n (dvs u t i f r å n det som är), h u r skall d e d å definieras? Ett a d e k v a t svar på

(2)

24

d e n n a fråga saknas; så är också både kvin- noforskarnas och vetenskapsteoretikernas svårigheter att vidmakthålla och samtidigt tygla sina n ö d v ä n d i g a distinktioner (mel- lan kön och genus å ena sidan och mellan n a t u r och vetenskap å den andra) lika väl- bekanta som de varit oövervinneliga. Det är detta j a g kallar den kunskapsteoretiska pa- rallellen. Precis som diskussioner om genus tenderar att n ä r m a sig endera av två ytter- ligheter — antingen biologisk determinism eller också föreställningen om obegränsad formbarhet, ett slags genusanarki — så po- lariseras diskussioner om vetenskapen och drivs fram antingen mot objektivism eller mot relativism. I den ena riktningen åter- förs såväl genus som vetenskap till pre-mo- derna (och pre-feministiska) begrepp enligt vilka genus sammanfaller med kön och ve- tenskapen med n a t u r e n . I den a n d r a in- bjuds vi till en post-modern, post-feminis- tisk (och post-vetenskaplig) utopi d ä r genus och vetenskap flyter fritt och inte längre g r u n d a s på vare sig kön eller n a t u r — d ä r både kön och n a t u r i själv verket har för- svunnit helt och hållet. Den som försöker gå en medelväg - det m å gälla genus eller vetenskap — har att k ä m p a inte b a r a mot den begreppsmässiga svårigheten att ange en sådan väg u t a n också mot de synnerligen envisa p å t r y c k n i n g a r n a från ett offentligt forum som driver varje begrepp mot den ena eller a n d r a ytterligheten.

För den tredje parallellen tillgrep j a g eti- ketten "politisk" med anspelning på kun- skapens politik: j a g tror att det som slutli- gen är omstritt i b å d a fallen är en fråga om status - den status genus respektive veten- skap har som teoretiska kategorier. Ar genus som analytisk kategori a n n o r l u n d a än och kanske till och med m e r a grundläg- gande än kategorierna ras, klass etc? (Eller, för att v ä n d a på frågan, är det i sista h a n d förtrycket som är den enda viktiga genusva- riabeln?) Den parallella frågan är naturligt- vis: är vetenskapen väsentligt a n n o r l u n d a än a n d r a sociala strukturer eller "intresse- g r u p p e r " ? M e d a n d r a ord: är vetenskapliga anspråk på kunskap giltigare än a n d r a (icke-vetenskapliga) a n s p r å k på kunskap?

De paralleller mellan kvinnostudier och

vetenskapsteoretiska studier, som j a g be- skriver, har sannerligen varit j u s t parallel- ler: till helt nyligen har de två vetenskaps- grenarna praktiskt taget inte alls korsat v a r a n d r a , precis som det praktiskt taget inte har förekommit någon växelverkan mellan försöken att omdefiniera genus res- pektive vetenskap — som om de två kategori- erna vore oberoende av och inte h a d e något med v a r a n d r a att göra. Det är först med framväxten av en m o d e r n feministisk vetenskapskritik som kategorierna genus och vetenskap kommit att ses som sam- manflätade och de två ä m n e s o m r å d e n a (kvinnoforskning och vetenskapsteori) följ- aktligen börjat s a m m a n f a l l a . M e n som j a g påpekat i a n n a t s a m m a n h a n g förutsatte d e n n a senaste utveckling att genus redan uppfattades som skilt från biologiskt kön och vetenskapen som skild från naturen.

Det innebär att den m o d e r n a feministiska vetenskapskritiken är historiskt avhängig den tidigare uppkomsten av dess moderdi- scipliner. M e d en sådan h ä r s t a m n i n g ärver den emellertid också (kanske med nödvän- dighet) all den tvetydighet/oklarhet/obe- stämdhet/instabilitet som består hos ter- m e r n a genus och vetenskap. M a n kan faktiskt säga att feministisk vetenskapsteori har blivit det o m r å d e d ä r d e n n a otydlighet f r a m t r ä d e r som tydligast och följaktligen det o m r å d e som erbjuder de bästa möjlig- heterna att förstå de faktorer som kan mot- verka en klar och stabil redogörelse för b å d a begreppen utifrån en " m e d e l v ä g " . Därför vill j a g också göra gällande att en gransk- ning av feminismens och vetenskapens his- toria kan ge viktiga insikter som kan bidra till att visa vägen till en lösning av dessa svårigheter.

För att belysa m i n a p å s t å e n d e n skall j a g koncentrera mig på en speciell episod i fe- minismens och vetenskapens senaste histo- ria, nämligen den s a m t i d a debatten om- kring begreppet "kvinnovetenskap" och n ä r m a r e bestämt omkring frågan h u r u v i d a den nyligen prisade cytogenetikern Bar- bara McClintock skulle k u n n a tas till före- bild i en s å d a n vetenskap. För att ange de- battens position måste j a g emellertid inleda diskussionen med n å g r a mycket korta an-

(3)

m ä r k n i n g a r a n g å e n d e den k a m p som tidi- gare u t k ä m p a t s av d e m som mest omedel- b a r t berörs av f e m i n i s m e n s och veten- skapens t v i s t e ä m n e n , n ä m l i g e n kvinnliga forskare.

De kvinnliga forskarnas dilemma U n d e r hela v å r t å r h u n d r a d e h a r den h u - vudstrategi som t i l l ä m p a t s av kvinnor vilka sökt tillträde till v e t e n s k a p e n s värld, g r u n - d a t s p å förnekandet av g e n u s som en varia- bel av betydelse för vetenskaplig produkti- vitet. Skälen till d e n n a strategi ä r tydliga nog: erfarenheten h a r alltför väl visat att v a r j e e r k ä n n a n d e av olikhet b a s e r a d på genus n ä s t a n u t a n u n d a n t a g tillgripits som ett försvar för u t e s t ä n g n i n g . Det h a r an- vänts a n t i n g e n för att u t e s t ä n g a kvinnor f r å n vetenskapen eller för att s t ä m p l a d e m som " i c k e - k v i n n o r " — i praktiken vanligen b å d a d e r a s a m t i d i g t . För kvinnliga forskare i egenskap av forskare h a d e det a v g ö r a n d e be- tydelse att vetenskapliga p r e s t a n d a m ä t t e s efter en e n d a m å t t s t o c k , enligt vilken d e t t a

att vara a n n o r l u n d a var att v a r a obetydli- gare. U n d e r s å d a n a o m s t ä n d i g h e t e r tycktes

— och tycks f o r t f a r a n d e — h o p p e t om rätt- visa, j a rentav själva b e g r e p p e t rättvisa, av- hängigt av att olikheten förnekades.

Det är lätt nog att v a r a efterklok och inse svårigheten i d e n n a strategi: O m en univer- sell m å t t s t o c k o m v a n d l a r olikhet till brist på likställdhet och d ä r u t ö v e r h o t a r m e d du- alism, polarisering och uteslutning, om- v a n d l a r s a m m a m å t t s t o c k j ä m l i k h e t e n till likhet och utgör följaktligen en g a r a n t i för att v a r j e " a n n a n " e r f a r e n h e t , u p p f a t t n i n g eller v ä r d e r i n g utesluts. I konsekvens här- m e d är " a n d r a " kvalificerade för i n t r ä d e blott i den u t s t r ä c k n i n g de kan o p e r e r a bort sin olikhet och även a v l ä g s n a s p å r e n efter o p e r a t i o n e n . Olyckligtvis ä r ett s å d a n t till- v ä g a g å n g s s ä t t i a l l m ä n h e t inte helt f r a m - gångsrikt u t a n m e d f ö r b e s t å e n d e h a n d i - k a p p som n e d s ä t t e r den överlevandes stridsduglighet som " k o n k u r r e n t " . Ä n n u allvarligare är att det ger ett otillräckligt skydd mot all den d i s k r i m i n e r i n g som i praktiken fortsätter att r å d a . N å g o t som en Ingegerd Möller, Spåmossa, Akvarell, 1978

(4)

26

sådan strategi emellertid kan bidra till är att dölja d e n n a diskriminering.

Detta d i l e m m a far kanske ingenstans en bjärtare belysning än i kvinnliga forskares erfarenheter vid det tjugonde seklets mitt - det historiska bottenläget för kvinnorna i den amerikanska vetenskapen. Efter att ha sökt trygghet i den fortskridande utrot- ningen av varje kännetecken som skulle kunna avslöja deras genus hade kvinnliga forskare, i egenskap av kvinnor, på 1950- talet alldeles försvunnit från den ameri- kanska vetenskapen. Deras n u m e r ä r rap- porterades inte längre; de hade till och med själva valt att låta sina avslöjande förnamn försvinna från olika publikationer. Olyck- ligtvis kunde emellertid inte d e n n a strategi i praktiken skydda kvinnorna från effekterna av en alltmer utestängande professionell linje - den bidrog endast till att dölja dessa effekter.

Den springande punkten här är att dessa kvinnor var fångade i ett omöjligt dilemma

— ett dilemma som var olösligt så länge vetenskapens mål ansågs vara naturens en- tydiga återspegling och det sågs som en f r a m g å n g att tillämpa endast en måttstock.

Först när en alternativ vetenskapssyn med u t r y m m e för en mångfald mål och mått- stockar introducerades, uppstod förutsätt- ningarna för n å g r a feminister att på slutet av 1970- och början av 1980-talet börja ar- gumentera för att olikhet i erfarenheter, uppfattningar och värderingar vore något verkligt värdefullt för den vetenskapliga produktionen.

Mycket s n a b b t gav emellertid (i vissa kretsar) begreppet om differentiering inom vetenskapen vika för den ytterst tvivelak- tiga idén om en alltigenom a n n o r l u n d a ve- tenskap - i synnerhet idén om en kvinnove- tenskap. En sådan kan ha varierande innebörd för olika människor, men i prakti- ken framkallar den nästan alltid foreställ- ningen om en "kvinnlig" vetenskap. Nu rå- kade det emellertid krävas något mer än rätt och slätt ett tillgängligt alternativ till den traditionella synen på vetenskapen för att tanken på en s å d a n kvinnovetenskap verkligen skulle slå an på folk: det behövdes en källa till legitimering och ä n n u hellre en

förebild. För uppfyllandet av detta behov stod nobelstiftelsen som av en tillfällighet till tjänst.

Barbara McClintock - en förebild?

1983 tilldelades B a r b a r a McClintock no- belpriset i medicin och fysiologi för sina insatser nästan fyrtio år tidigare. M e d hjälp av en entusiastisk press förvandlades däri- genom en avvikande och tillbakadragen cy- togenetiker — en kvinna som gjort respekten för olikheter till grundvalen för sin egen särskilda vetenskapsfilosofi — till en ny, låt vara motsträvig, kulturhjältinna. O c h med en liten men avgörande omskrivning av tex- ten fann förespråkarna för en ny kvinnove- tenskap i det ögonblicket vad de sökte: en förebild som genom sin "känsla för organis- m e n " tycktes återinföra kvinnliga värden i vetenskapen och som (ännu viktigare) efter åratals k a m p slutligen blivit godkänd, till och med rättfärdigad, av ett tveksamt eta- blissemang.

Egendomligt nog hälsade emellertid j u s t detta etablissemang samtidigt med iver McClintock välkommen tillbaka till faders- huset. Nu var det deras tur att förneka de skillnader som i det förflutna gjort henne till en sådan anomali. Som Stephen J a y Gould meddelade oss (i New York Review, 26 mars 1984) är McClintocks "känsla för or- g a n i s m e n " på intet sätt säregen: alla goda forskare (inklusive han själv) har den och a n v ä n d e r den. A n d r a a n m ä l a r e gick längre.

De hade alltid u p p s k a t t a t hennes arbete;

Ingegerd Möller, Purpurbräcka och sten med svarta lavar, Akvarell, 1979

(5)

påståendet att hon varit missförstådd och u n d e r v ä r d e r a d var helt enkelt oriktigt. I s a m m a ögonblick som (vissa) feminister gjorde anspråk på McClintock som en av de sina, som en representant för en annor- lunda vetenskap, slöt konventionella fors- kare u p p omkring h e n n e och gjorde an- språk på henne för egen del: det finns blott en vetenskap.

Eftersom j a g inte kan påstå att j a g varit en oskyldig åskådare till d e n n a utveckling måste j a g säga något om mitt eget bidrag.

N ä r j a g skrev min bok om McClintock före- föll det mig viktigt att med avsikt sätta de frågor om genus och vetenskap som j a g tidi- gare a v h a n d l a t inom parentes, och att på dess egna villkor b e h a n d l a materialet om McClintocks liv och arbete samt relatera detta till den m o d e r n a biologins historia.

Det föreföll mig orättvist mot McClintocks historia att belasta den med min egen för- handsmoral, särskilt med tanke på att det var synnerligen oklart för mig vilken rele- vans en feministisk eller genusbaserad ana- lys av d e n n a historia skulle k u n n a ha.

McClintock själv är inte feminist: hon har i hela sitt liv inte b a r a motsatt sig utan obe- vekligt tillbakavisat all klassificering, och hennes e n g a g e m a n g i vetenskapen som ett o m r å d e d ä r " f r å g a n om genus faller bort'' är solitt. O m genus skulle visa sig vara en viktig variabel i d e n n a historia, speciellt föi att förstå hennes vetenskapliga avvikelse, måste historien själv visa både mig och lä- saren hur. D e n n a s t å n d p u n k t tillät natur- ligtvis läsarna att d r a sina egna slutsatser, vilket de förvisso gjorde — även om de, som m a n kanske k u n n a t v ä n t a sig, vanligen till- skrev mig dessa slutsatser.

Delvis i självförsvar, och delvis för att den behövde ställas, tog j a g itu med frågan om en kvinnovetenskap i min följande bok

(Keller 1985), d ä r j a g särskilt koncentre- rade mig på betydelsen av genus i McClin- tocks historia. På helt a l l m ä n n a g r u n d e r h ä v d a d e j a g att om m a n med en kvinno- vetenskap m e n a r en kvinnlig vetenskap är själva begreppet d j u p t problematiskt: för det första e m e d a n det bortser från den fun- d a m e n t a l t sociala karaktären hos den pro- cess varigenom såväl vetenskap som fors-

27 kare b e n ä m n s som s å d a n a , och för det a n d r a e m e d a n vår tolkning av "kvinnligt"

och "vetenskapligt" historiskt i så hög grad har konstruerats som en motsats.

A n d r a problem visar sig i s a m b a n d med McClintocks egen historia: det är till att börja med inte b a r a det att McClintock själv tillbakavisar alla stereotypa påståen- den om kvinnlighet utan dessutom tycks faktiskt ingenting av den d y n a m i k vi tänker oss utgöra nyckeln till den kvinnliga sociali- seringen gälla henne. H o n har aldrig varit gravid, aldrig förälder, och om hon än varit dotter var hennes relation till sin mor så avvikande att den trotsar vedertagna före- ställningar om b a n d e t mellan mor och dot- ter. Slutligen går det inte att se McClintocks egenart som tillhörig hennes kön eftersom hon egentligen inte är representativ för kvinnor i allmänhet, inte ens för kvinnliga forskare; inte heller saknas hennes veten- skapliga vision och praxis bland manliga forskare. H u r skall vi d å tolka det faktum att så mycket av det som är u t m ä r k a n d e för d e n n a vision och praxis — dess betoning av intuition, känsla, s a m m a n h a n g och relatio- ner — så väl överensstämmer med våra mest välkända kvinnostereotyper? O c h faktiskt är så sällsynt bland manliga forskare?

För att besvara d e n n a fråga påstod j a g att det var nödvändigt att v ä n d a u p p m ä r k - samheten först från kön till genus och sedan från konstruktionen av genus till konstruk- tionen av vetenskapen. Frågan blir då, inte varför McClintock i sin vetenskapliga utöv- ning förlitar sig på intuitionen, känslan, sinnet för relationer och s a m m a n h a n g , utan hur det kommer sig att dessa till- gångar förkastas av den stereotypa veten- skapen. Formulerad på detta sätt besvarar frågan praktiskt taget sig själv: dessa till- gångar förkastas just för att de traditionellt b e n ä m n t s kvinnliga m e d a n vetenskapen traditionellt b e n ä m n t s manlig. Betydelsen av genus i McClintocks historia förskjuts alltså från hennes personliga socialisering till vetenskapens sociala konstruktion. An- gående projektet att återvinna forskningen som en genusfri verksamhet — som ett om- råde där " f r å g a n om genus faller b o r t " - framkastade j a g att McClintocks kön åt-

(6)

'28

m i n s t o n e i ett a v s e e n d e verkligen kan ha varit h e n n e till fordel: " H u r otypisk hon än m å vara som kvinna: n å g o n man är hon inte" - och alltså inte förpliktad att bevisa sin " m a n l i g h e t " (Keller 1985, s 174).

Tolkningen av genus - en fråga om makt J a g försökte m e d a n d r a ord f o r m u l e r a j u s t

det slags m e d e l v ä g i förhållande till g e n u s som j a g i d e n n a u p p s a t s h a r p å s t å t t vara så besynnerligt svår (för oss alla) att v i d m a k t - hålla - n ä r m a r e b e s t ä m t g e n o m att h ä v d a att den betydelse g e n u s har för vetenskapen är a) socialt k o n s t r u e r a d , m e n b) b ä r s u p p av d e l t a g a r n a s kön (på det sättet att genus- specifika n o r m e r internaliserats tillsam- m a n s m e d genusidentitetens k ä r n a ) . J a g gjorde kort sagt g ä l l a n d e att genus i g r u n d och botten ä r ett r e l a t i o n s b e g r e p p som även om det inte ä r helt b e s t ä m t av könet aldrig är helt o b e r o e n d e d ä r a v . Trots kulturella variationer och psykisk f o r m b a r h e t betyder det något — o m än för m å n g a individer kan- ske inte mycket — att identifiera sig som tillhörig det e n a könet och inte det a n d r a .

Eftersom de reaktioner som d e t t a resone- m a n g h a r f r a m k a l l a t utgör ett n ä r l i g g a n d e vittnesbörd o m d e n instabilitet v å r u p p f a t t - ning om genus p å det hela taget är under- kastad, kan det v a r a lämpligt att redogöra för d e m här. M å n g a feminister h a r envisats med att läsa M c C l i n t o c k s historia som ett manifest för en " k v i n n o v e t e n s k a p " (i be- märkelsen av en specifikt kvinnlig veten- skap) — v a r u n d e r de a n t i n g e n prisat mig som dess förespråkare eller, o m de över hu- vud taget reagerat p å m i n a protester, låtit påskina att j a g inte v å g a r stå för min över- tygelse - i b l a n d h a r de till och med a n t y t t att j a g inte v å g a r stå för M c C l i n t o c k s över- tygelse.

A a n d a sidan klagade ett a n t a l läsare ( b å d e m ä n och kvinnor) på att j a g bortsåg från M c C l i n t o c k s e g e n a r t g e n o m att för- söka göra h e n n e till en " k v i n n o r n a s före- b i l d " , eller m e n a d e att mitt r e s o n e m a n g måste vara felaktigt eftersom det finns m ä n som t ä n k e r som M c C l i n t o c k , som h a r en

" k ä n s l a för o r g a n i s m e n " . Alltså, är d e r a s slutsats, kan genus inte v a r a av relevans i

d e n n a historia.

Till sist h a r vi de läsare hos vilka v a r j e som helst a n s p e l n i n g p å g e n u s i vetenskap- ligt s a m m a n h a n g väcker en så stark ångest att de på en och s a m m a g å n g tolkar b å d e

" g e n u s " och " g e n u s f r i " som något kvinn- ligt. Särskilt dessa läsare ser m i n s t a anty- d a n om en förbindelse mellan g e n u s och kön, den m å gälla m ä n eller kvinnor, som en bekräftelse p å d e r a s v ä r s t a m i s s t a n k a r , dvs att d e t t a r e s o n e m a n g utgör ett hot mot kvinnliga forskares krav på rättvisa.

Det kanske mest a n m ä r k n i n g s v ä r d a m e d dessa tolkningar är att d e alla i så hög g r a d , om än p å olika sätt, är b e r o e n d e av att m a n omedvetet, n ä s t a n reflexmässigt, likställer frågor o m g e n u s m e d f r å g o r om kön. M a n tar alltså för givet att den verkliga tvistefrå- gan inte är genusideologins u t a n könets ge- nomslagskraft. N ä r a v s t å n d e t mellan kön och genus s å l u n d a h a r eliminerats, reduce- ras den u r s p r u n g l i g a f r å g a n o m M c C l i n - tocks e g e n a r t a u t o m a t i s k t till den ytterst p r o b l e m a t i s k a (och d u b i ö s a ) f r å g a n h u r u - vida m ä n och kvinnor t ä n k e r olika just ef- tersom de är m ä n och kvinnor. Det är inte ö v e r r a s k a n d e att svaren p å d e n n a senaste fråga ä r b å d e b l a n d a d e och synnerligen u p p h e t s a d e . Så snart d e n h a r tolkats som en d u a l i s m möter f r å g a n o m olikhet blott två svar: j a eller nej, dvs att d e n n a d u a l i s m antingen b e j a k a s eller förnekas — bejakas av d e m som v ä l k o m n a r d e n , förnekas av d e m som f r u k t a r d e n . H e l a skalan av olikheter har alltså upplösts i två poler: d u a l i s m och universalism.

J a g p å s t å r att det b e g r e p p s m ä s s i g a s a m - m a n b r o t t som h ä r h a r illustrerats — d e n svårighet så m å n g a av oss h a r att t ä n k a p å olikhet i a n d r a t e r m e r ä n d u a l i s m eller uni- versalism — h a r sin g r u n d inte i biologin u t a n i politiken, dvs är en konsekvens inte av n å g r a b e g r ä n s n i n g a r i vår h j ä r n a s kon- struktion u t a n s n a r a r e av en bakomlig- g a n d e tävlan o m m a k t . J a g p å s t å r att d u a - lism och universalism ä r reaktioner vilka i själva verket ä r såväl s t r u k t u r e r a d e av som n y t t j a d e i en strid som först och f r ä m s t är politisk.

Som jag r e d a n a n t y t t s p e l a d e nobelpriset en a v g ö r a n d e roll för att av M c C l i n t o c k s

(7)

forskning framför allt skapa en stridszon och locka b å d e feminister och traditionella forskare att göra anspråk på henne som en av de sina. Den legitimering och auktoritet som åtföljde nobelpriset förlänade McClin- tocks vetenskapliga verksamhet ett värde som var värt att strida om — ett värde som den ena sidan gjorde anspråk på genom att förneka olikheten och den a n d r a genom att omformulera den i termer av dualism.

Det är j u s t inom r a m e n för en sådan rivalitet som själva frågan om olikhet blir en stridsfråga - de föreställningar vi gör oss om olikheten präglas av vår uppfattning om makten (såväl som av dennas realiteter).

Med a n d r a ord: åtminstone i detta sam- m a n h a n g förutsätter och förstärker själva debatten mellan dualism och universalism en skiljelinje mellan ett " o s s " och ett

" d e m " , som förenats i konflikt av en gemen- sam uppfattning om makten. D e n n a debatt hänför sig inte till en värld d ä r vi och de kan sägas u p p t a helt åtskilda sfärer med åt- skilda makt- och auktoritetskällor som inte påverkar v a r a n d r a — i en sådan värld skulle det inte pågå någon d e b a t t - utan snarare till en värld som ses strukturerad av en enda maktkälla (eller axel), vilken åtminstone i princip är allmänt tillgänglig; en värld där dualismen kan åberopas (av b å d a sidorna) för att snarare skapa ett innanför och ett utanför än åtskilda sfärer — med a n d r a ord, som en strategi för uteslutning.

Det är j u s t i en sådan värld som den ständigt förefintliga möjligheten till olikhet blir en stridsfråga och åberopas eller förne- kas, beroende för det första på det värde

29 som tillskrivs d e n n a olikhet och för det a n d r a på den position m a n intar i förhål- lande till maktaxeln. H a r m a n ingenting att förlora men eventuellt något att vinna kan det vara tryggt och kanske fördelaktigt att åberopa värdeskillnaden som ett tecken på dualism. I den inre kretsen är det däremot mera strategiskt att assimilera varje avvi- kelse som är erkänt värdefull och att genom hänvisning till dualismen utesluta de av- vikelser som inte verkar lovande.

Den vetenskapliga kunskapens status I det här speciella fallet är den makt som står på spel, för att uttrycka det mycket enkelt, forskarnas kunskapsmässiga aukto- ritet. O c h även om j a g hittills uttryckt mig som om det funnes blott en g r ä n s d r a g n i n g som medger utestängning, nämligen den mellan m ä n och kvinnor, är det varken så att alla kvinnor saknar vetenskaplig aukto- ritet eller så att alla utan vetenskaplig auk- toritet är kvinnor. O c k s å en a n n a n skilje- linje har verkan här — j a , jag skulle rentav vilja säga att den är mera p r i m ä r — nämli- gen den mellan vetenskap och icke-veten- skap, som åtminstone potentiellt är lika ute- stängande som den mellan m ä n och kvinnor.

Det är hotet från d e n n a a n d r a gräns som polariserar våra diskussioner om den veten- skapliga kunskapens n a t u r på ungefar s a m m a sätt som den första polariserar våra diskussioner om genus. Frågan huruvida den vetenskapliga kunskapen är objektiv eller relativ är åtminstone delvis en fråga om forskarnas anspråk på absolut auktori- tet. O m det b a r a finns en sanning och fors- karna är invigda i den (dvs om vetenskap och n a t u r är ett), då är vetenskapens aukto- ritet oantastlig. M e n om sanningen är rela- tiv, om vetenskapen är skild från naturen och i stället gift med kulturen (eller olika

"intressen"), då är d e n n a privilegierade auktoritet ofrånkomligt hotad. M e d detta steg tycks gränsen mellan vetenskap och icke-vetenskap alldeles u t p l å n a d . Eftersom föreställningen om en kvinnovetenskap el- ler kvinnlig vetenskap u t n y t t j a r b å d a dessa gränsdragningar samtidigt — ja, m a n kan

Ingegerd Möller, Hjortron, Akvarell, 1979

(8)

30

rentav säga att förslaget om en kvinnove- tenskap i sig är avhängigt möjligheten att spela ut den ena mot den a n d r a - måste vi ägna u p p m ä r k s a m h e t åt b å d a dessa kraft- fält för att k u n n a förstå diskussionen. Äter är en granskning av de kvinnliga forskarnas reaktioner särskilt lärorik, ty det är främst d e n n a g r u p p av individer som direkt kan lokaliseras genom de två gränserna — i själva verket lokaliseras till deras skär- ningspunkt.

För kvinnor som har lyckats fa fotfäste i vetenskapens värld är situationen speciellt laddad. Eftersom de är " i n n a n f ö r " har de allt att förlora på en gränsdragning mellan könen, vilken historiskt endast har t j ä n a t till att utesluta d e m . O c h j u s t e m e d a n de sällan är helt innanför utan vanligen nå- gonstans i periferin, verkar hotet om en så- dan uteslutning särskilt olycksbådande.

Samtidigt har de som forskare intresse av att försvara en traditionell syn på vetenska- pen - kanske är, på g r u n d av deras relativt otrygga ställning, detta intresse ä n n u häfti- gare än hos deras tryggare manliga kolleger.

Alltså är det i två hänseenden knappast överraskande att de flesta kvinnliga fors- kare (såväl som vetenskapshistoriker och vetenskapsfilosofer) lidelsefullt motsätter sig idén om en kvinnovetenskap eller kvinn- lig vetenskap: argumentet att kvinnor som g r u p p kommer att bedriva en a n n o r l u n d a forskning å b e r o p a r sig på den sexuella d u a - lismen samtidigt som det urholkar (eller förutsätter urholkandet av) vår tro på ve- tenskapens privilegierade förbindelse med naturen.

Något som förvånar är att så m å n g a kvinnliga forskare i McClintocks nobelpris har lyckats se ett möjligt alternativ till de klassiska klyftorna. McClintocks historia fängslar m å n g a kvinnor som bedriver forsk- ning, eftersom de ser den som ett vittnes- börd om att olikheten är g e n o m f ö r b a r inom vetenskapens värld sådan vi känner den. De tolkar inte nobelpriset som en m a n i n g till uppror utan som ett tecken på olikhetens legitimitet inom r a m e n för etablerade krite- rier för vetenskaplig " s a n n i n g " , en finger- visning om att r å d a n d e kanon l ä m n a r u t r y m m e för m å n g a av de frågor, metoder

och tolkningar, som deras mera välkända version av d e n n a kanon inte godtar. H ä r v i d söker de en mer o m f a t t a n d e kanon snarare än en a n n a n ; en rikare, kanske till och med mångfacetterad, återgivning av verklighe- ten men inte en separat verklighet. De mot- sätter sig envist olikhetens reduktion till du- alism, och detta motstånd t j ä n a r onekligen deras egna intressen som kvinnliga fors- kare. M e n det t j ä n a r också ett större in- tresse, nämligen intresset av att termen "ve- tenskap" inte förlorar all mening.

En ny innebörd av "vetenskap"

Även om m a n accepterar att vetenskapan- det inte är så enhetligt som enligt vederta- gen u p p f a t t n i n g och att vetenskapen inte

" s p e g l a r " naturen och inte heller kan göra det, återstår frågan vad vi egentligen m e n a r med " v e t e n s k a p " . H a r termen verkligen fortfarande någon mening? O m den har det måste d e n n a härledas från forskarnas ge- m e n s a m m a e n g a g e m a n g i strävan efter en maximalt tillförlitlig (om än inte trogen) återgivning av naturen, u n d e r det likaså g e m e n s a m m a a n t a g a n d e t att h u r gäckande den än är finns det blott en natur. M å vara att vi nu inser att forskningen inte kan gripa verkligheten " s o m den ä r " , vilket m a n en gång trodde att den kunde, men tron att det finns separata verkligheter (en u p p f a t t n i n g som faktiskt ofta är förenad med a r g u m e n - tationen för en "kvinnlig vetenskap") står i f u n d a m e n t a l motsättning till varje mening som vetenskapandet kan ha. Att a n m o d a kvinnliga forskare att godta föreställningen om en a n n o r l u n d a vetenskap som gör reda för en a n n o r l u n d a verklighet (vilket är nå- got a n n a t än olikhet inom vetenskapen) skulle vara att be dem offra sin identitet som forskare — för övrigt på ungefär s a m m a sätt som den traditionella vetenskapen har bett dem offra sin identitet som kvinnor. Det skulle slutligen inte så mycket h a n d l a om att utveckla en alternativ vetenskap som att förstärka den traditionella motsättningen mellan kvinnor och vetenskap.

Att prisa olikheterna inom vetenskapen tycks därför i n n e b ä r a ett klart framsteg j ä m f ö r t med såväl den monolitiska veten-

(9)

31

skapssyn, vilken hotar att utesluta skiljak- tigheter, som den dualistiska (eller rela- tivistiska) åskådning vilken tenderar att förkasta varje specifik innebörd hos katego- rin vetenskap. Samtidigt är emellertid för- söket att undvika dualismens problem ge- nom att helt och hållet nonchalera genus förenat med en risk: det skymmer vår blick för vilken viktig konstitutiv funktion genus haft och fortfarande har inom vetenskapen.

Särskilt frånses det faktum att det j u s t är med hänvisning till genus som själva den olikhet vi nu skulle vilja se prisad historiskt sett har varit (och fortfarande är) utesluten.

Framför allt bortser m a n från att genus utnyttjas till att u p p r ä t t h å l l a en enhetlig maktstruktur.

Precis som kulturens framväxt i allmän- het visat sig vara ett sätt att strukturera makten i våra sociala och politiska sfärer har f r a m b r i n g a n d e t av kunskap, särskilt ve- tenskaplig kunskap, tjänat till att struktu- rera den kunskapsteoretiska maktsfären.

K u n s k a p är makt — i m å n g a betydelser av termen. M e d den m o d e r n a vetenskapens

födelse kom kunskapen att uppfattas som en särskild sorts makt, nämligen makten att behärska naturen. I d e n n a historia kan vi se konstruktionen av genus som ett verktyg för uteslutning — av kvinnor, av det som kallas kvinnligt, och samtidigt av det alternativa maktbegrepp som kunskapen skulle k u n n a frambringa.

Som j a g påpekat i min bok i detta ä m n e (Keller 1985) har utestängandet av det kvinnliga från vetenskapen historiskt sett varit g r u n d l ä g g a n d e för den speciella defi- nitionen av vetenskapen som odisputabelt objektiv, allmängiltig, opersonlig — och manlig, en definition som t j ä n a r till att av- gränsa det manliga från det kvinnliga och samtidigt det vetenskapliga från det icke- vetenskapliga, j a , till och med god veten- skap från dålig. Såväl i förfluten som i när- varande tid har uppdelningen av emotio- nellt och intellektuellt arbete mellan könen utgjort ett lättillgängligt och mycket anlitat redskap för att stötta vetenskapens sär- skilda anspråk på en entydig och därige- nom absolut kunskapsmässig auktoritet —

Ingegerd Möller, Fragment från vandring, Akvarell, 1978

(10)

32

inte bara i striden mellan forskare och icke- forskare utan i lika hög grad i s a m b a n d med vetenskapens interna tvister. S a m m a aukto- ritet duger i sin tur naturligtvis till att racka ned på det kvinnligas hela uteslutna värld - en värld som händelsevis alltid omfattar de flesta kvinnor.

Olikhet utan genus - en ny utestängningsstrategi Förutsatt den kulturella funktionen att bi- behålla ett entydigt m a k t b e g r e p p som den sociala gränsdragningen mellan könen fyl- ler, innebär varje försvar för olikhet (fram- fört av m ä n eller kvinnor, inom vetenskapen eller på a n d r a håll) som är blint för genus en viss risk. Förutsatt dess särskilda funk- tion att utesluta dem som är "kvinnlighe- tens" kulturella b ä r a r e från den kunskaps- mässiga auktoritetens topp, utsätter sig kvinnliga forskare för en särskild risk när de bortser från d e n n a funktion.

N ä r olikheten väl separerats från genus (och således från kön) kan det ironiskt nog ge s a m m a slutresultat att prisa den som att förneka den, nämligen att kvinnorna själva åter görs överflödiga. Frågan om värde- ringar föregriper i detta resonemang frågan om arbetstillfällen. Även om den på m å n g a sätt filosofiskt står i motsättning till post- modernismen, n ä r m a r sig en sådan reak- tion i ett viktigt avseende ett problem som redan u p p e n b a r a t s i den post-moderna lit- terära debatten och som ett ökande antal litteraturforskare börjat ägna u p p m ä r k - samhet. Enkelt uttryckt är frågan: när vem som helst kan lära sig läsa som en kvinna, vad har vi då för behov av kvinnliga läsare?3 M e d a n d r a ord, olikhet utan genus fram- kallar en a n n a n sorts u r a r t n i n g - inte precis så att man förnekar olikheten men så att m a n förfaller till likgiltighet, ett sätt att be- trakta skillnader vilket lika väl som univer- salismen i praktiken kan leda till utestäng- ning av kvinnor.

I ett avseende avviker förespråkarna för olikhet inom vetenskapen på ett avgörande sätt från den post-moderna tendensen till en obegränsad differentiering och motver- kar effektivt d e n n a , nämligen genom att p å m i n n a om de restriktioner som naturens

motspänstighet medför - genom att på- minna om att naturen trots sin slutliga obe- skrivbarhet ä n d å faktiskt existerar. Som feminister kan vi ge s a m m a obegränsade differentiering ett lika oavvisligt motargu- ment (fastän oavvisligt av a n d r a skäl) ge- nom att p å m i n n a om de restriktioner som könets motspänstighet medför.

I sanning, kanske den enda sanning vi verkligen känner: varken naturen eller kö- net kan definieras bort från tillvaron. B å d a består, bortom all teori, som ö d m j u k a n d e påminnelser om vår dödlighet. F r å g a n är naturligtvis h u r vi skall k u n n a bevara detta i åtanke och inte d u k a under för de krafter som förlänar verklighetens status åt de n a m n vi ger kön och n a t u r — de krafter som begränsar vår upplevelse och u p p f a t t n i n g av såväl kön som natur, för det första genom att b e n ä m n a d e m genus och vetenskap och för det a n d r a genom de särskilda bestäm- ningar av genus och vetenskap som är rå- d a n d e vid varje särskild tidpunkt.

Behovet av ett nytt språk

En bevarad medvetenhet om det bipolära och dialektiska inflytande som både natu- ren och kulturen utövar på kategorierna genus och vetenskap kan mycket väl ytterst bero på h u r u v i d a vår analys av de krafter som motverkar en sådan medvetenhet är adekvat. O m dessa krafter i verkligheten e m a n e r a r från en bakomliggande makt- kamp, som den här b e r ä t t a d e historien an- tyder, då måste den mest centrala frågan vara relationen mellan genus, vetenskap och makt - framför allt tillämpningen av särskilda genus- och vetenskapskonstruk- tioner vid struktureringen av våra be- greppsmässiga och politiska maktfalt. Så länge själva makten definieras i de enhets- termer som hittills varit r å d a n d e , bidrar den m a k t k a m p som blir följden dels till urartningen av vetenskap till n a t u r och genus till kön och dels till att naturen och/

eller könet förnekas. Den säkerställer med a n d r a ord själva den instabilitet hos be- greppen genus och vetenskap som fortsätter att hemsöka såväl kvinnoforskning som ve- tenskapsteori.

(11)

O l i k a k v i n n o s t u d i e r p e k a r p å att det är j u s t g e n o m v å r t g e n u s s p r å k och v å r t veten-

skapliga s p r å k som n a t u r e n s , k u l t u r e n s och m a k t e n s m å n g d i m e n s i o n e l l a t e r r ä n g e r h a r u p p t a g i t s av e n d i m e n s i o n e l l a strider. O m det är så skulle det slutgiltiga a v b l å s a n d e t av dessa strider k r ä v a ett a n n a t slags s p r å k som skulle återspegla en v i d a r e dimensio- nalitet i v å r värld: v a r k e n h o m o g e n eller splittrad, och rymlig n o g att låta m å n g f a l - den överleva u t a n att d e g e n e r e r a till mot- sättning.

Vi b e h ö v e r kort sagt ett s p r å k som gör det möjligt för oss att b e g r e p p s m ä s s i g t och upplevelsemässigt ta oss f r a m mellan likhe- ter och m o t s ä t t n i n g a r , ett s p r å k som låter oss se släktskap i olikheten och olikhet i släktskapen; ett s p r å k som uttrycker re- spekt för olikhet, e g e n a r t , f ö r ä n d e r l i g h e t u t a n att förneka den u n d e r l i g g a n d e f r ä n d - skap som ä r k u n s k a p e n s första förutsätt- ning. I d e n n a s t r ä v a n tror j a g själva könet skulle k u n n a u t g ö r a en god p å m i n n e l s e : det är n ä r allt k o m m e r o m k r i n g d e t t a som s a m - tidigt splittrar oss och förenar oss som art.

M e n förvisso u t g ö r n a t u r e n , i sin o b a r m - härtigt m o t s t r ä v i g a m å n g f a l d , en a n n a n på- minnelse.

Översättning: Suzanne Almqvist

Delar av denna artikel är hämtade från ett före- drag hållet 16 januari 1986 vid "Little Three" - konferensen i Amherst, Massachusetts.

Publiceras i Hypatia, vol 2, no 3.

N O T E R

1 I engelskan skiljer man mellan sex, biologiskt kön, och gender, socialt kön. Den engelska termen gender har här genomgående över- satts med genus, (red anm)

2 Termen "instabilitet" har också utnyttjats av Sandra Harding (1986) (se även hennes arti- kel i detta nummer av KVT), men med en ganska olikartad laddning. Medan Harding anser instabiliteten vara både politiskt och intellektuellt fruktbar anser jag att den, åter politiskt och intellektuellt, är ett hinder för fruktbart meningsutbyte.

3 För denna diskussion se Culler (1983).

L I T T E R A T U R

Culler, Jonathan, On Deconstruction; Theory and Criticism after Structuralism, London 1983 Harding, Sandra, The Science Question in Femi-

nism, Ithaca och London 1986

Keller, Evelyn Fox, A Feeling for the Organism:

The Life and Work of Barbara McClintock, New York 1983

Keller, Evelyn Fox, Reflections on Gender and Science, New Haven och London 1985 Evelyn Fox Keller

Northeastern University Boston, MA 02115 USA

Figure

Updating...

References

Related subjects :