C L A U D I A C A R D
Lesbiska attityder och Det andra könet
Den lesbiska kvinnan
väljer själv sin sexuella inriktning, säger Simone de Beauvoir i Det andra könet.
Claudia Card diskuterar här denna tanke: betoningen av det egna ansvaret är viktig, menar hon, men tyvärr underlåter
Simone de Beauvoir att dra de
naturliga konsekvenserna av sitt påstående när det gäller heterosexualiteten
I kapitlet om lesbiskhet i De andra könet häv- d a r Simone de Beauvoir att homosexualitet varken är n å g o n m e d v e t e n perversion eller något fysiologiskt, psykologiskt eller ekono- miskt f ö r u t b e s t ä m t öde, u t a n s n a r a r e " e n attityd som har valts i en viss situation-det vill säga n å g o n t i n g som b å d e är motiverat och fritt a n t a g e t " (de Beauvoir 1969:424).' Det här valet, vidhåller hon, m å s t e b e d ö m a s utifrån sin autenticitet och kan v a r a " e t t sätt att fly" från sin situation eller " e t t sätt att p å t a sig d e n " (s 406).2
V a d betyder dessa p å s t å e n d e n ? V a d in- n e b ä r de? H u r mycket s a n n i n g finns det i dem? Är verklighetsflykten, o f ö r m å g a n att ta a n s v a r för sig själv en sannolik risk för den lesbiska kvinnan. Finns det något an- n a t sätt att b e d ö m a ett lesbiskt förhåll- ningssätt?
Det ligger mycket s a n n i n g i de Beauvoirs åsikter om vad homosexualitet är. H e n n e s tes s t ä m m e r väl med den m o d e r n a radikala lesbiska s t å n d p u n k t e n att m a n kan ta an- svar för sin sexuella inriktning. H o n över- driver valfriheten, m e n det är i mitt tycke inte så allvarligt. D å är det värre att hon h a r underlåtit att utsträcka konsekvenserna av sitt p å s t å e n d e om lesbiskhet till att gälla det övriga hon har att säga om kvinnor i sin bok. Även om det är oklart exakt vilken attityd homosexualitet ä r (det kan v a r a m å n g a ) , själva g r u n d t a n k e n att det är fråga om att inta en attityd så klar, att vi inser att det finns en rad intressanta slutsatser om
heterosexualiteten som d e Beauvoir h a r u n d e r - låtit att d r a .
Verklighetsflykt ä r inte d e n mest närlig- g a n d e f a r a n för en lesbisk kvinna, även om det finns aspekter av verkligheten som hon skulle m å b r a av att fly f r å n . Det är o m något troligare att lesbiska lär sig att ta a n s v a r för sig själva än att heterosexuella gör det. Frestelsen att u t n y t t j a a n d r a kvin- nor för att få u p p a s s n i n g och stöd är i stället en m e r sannolik risk för d e n lesbiska k v i n n a n .
J a g kanske inte kan försvara alla dessa p å s t å e n d e n p å ett tillfredsställande sätt, m e n j a g ska försöka säga n å g o n t i n g intres- s a n t om så m å n g a som möjligt, och j a g ska b ö r j a m e d de Beauvoirs h ä p n a d s v ä c k a n d e o f ö r m å g a att d r a k o n s e k v e n s e r n a av sin egen s t å n d p u n k t .
S i m o n e de Beauvoirs åsikter o m lesbiska kvinnor var r e v o l u t i o n e r a n d e 1949, fyra år före K i n s e y - r a p p o r t e n om kvinnor. Efter- som A m e r i c a n Psychiatric Association strök homosexualitet f r å n listan över m e n - tala s t ö r n i n g a r 1973, k ä n n s h e n n e s s t å n d - p u n k t m i n d r e o m s t ö r t a n d e för oss. T r o t s d e t t a ä r hennes p å s t å e n d e o m att en lesbisk kvinna " g ö r sig själv till lesbisk" f o r t f a r a n - de en radikal åsikt.3 S e d a n " g a y " - r ö r e l s e n s t a r t a d e p å a r t o n h u n d r a t a l e t h a r m a n l i g a sexforskare hett d i s k u t e r a t h u r u v i d a det finns en ärftlig g r u n d för h o m o s e x u a l i t e t eller om den är helt och hållet förvärvad
(och h a r p å sista tiden ifrågasatt att det
finns n å g o n s å d a n m o t s ä t t n i n g ) , m e n d e h a r s a m s t ä m t k o n s t a t e r a t att det inte ä r n å g o n t i n g som d e homosexuella är ansvari- ga for. Det sena sextiotalets slogan " G a y is g o o d " b a n a d e v ä g e n för ett eget a n s v a r s t a - g a n d e p å d e n p u n k t e n . Det h a r emellertid inte varit de m a n l i g a homosexuella som h a r slagit in p å d e n v ä g e n , u t a n de lesbiska r a d i k a l f e m i n i s t e r n a .
S i m o n e d e Beauvoir är inte n å g o n radi- kalfeminist. H o n ä r en existentialist som p r o t e s t e r a r m o t den marxistiska d e t e r m i - nismen. O m hon skulle h a utvecklat och befäst k o n s e k v e n s e r n a av sina åsikter o m lesbiskhet till att gälla kvinnor i a l l m ä n h e t , skulle hon h a blivit t v u n g e n att skriva en betydligt r a d i k a l a r e bok ä n Det andra könet.
Den boken v a r inte avsedd att s ä t t a d e n heterosexuella b å t e n i g u n g n i n g , u t a n t v ä r t o m att stabilisera den. Det hon vill är att visa att " k a m p e n m e l l a n k ö n e n " inte är ö d e s b e s t ä m d att fortgå i all evighet och att f u n d e r a över v a d som krävs för att k a m p e n mellan kvinnor och m ä n ska k u n n a ersättas av s a m a r b e t e . Det v a r b a r a i förbifarten, g e n o m att b e t r a k t a lesbiskheten utifrån den existentiella f r å g a n o m det egna a n s v a r e t som hon r å k a d e f o r m u l e r a o v a n s t å e n d e s t å n d p u n k t . H o n såg i m p l i k a t i o n e r n a och tog k o n s e k v e n s e r n a — för de lesbiskas del.
Heterosexuell attityd?
O f ö r m å g a n att d r a d e r ä t t a a n a l o g a slutsat- serna o m heterosexualiteten är en allvarlig motsägelse i Det andra könet. S i m o n e de Beauvoir v e r k a r inte inse att heterosexuali- teten också m å s t e v a r a ett val, o m homosex- ualiteten är det. Eller, för att u t t r y c k a det med h e n n e s e g n a f o r m u l e r i n g a r , den m å s t e v a r a en attityd som v a r k e n ä r fysiologiskt, psykologiskt eller e k o n o m i s k t förutbestämd och som p å s a m m a sätt kan b e d ö m a s ut- ifrån sin autenticitet. F ö r u t o m i kapitlet om lesbiskhet b e h a n d l a s heterosexualiteten ö v e r h u v u d t a g e t inte som n å g o t val i Det andra könet. O c h till och m e d d ä r b e h a n d l a s den e n b a r t som en valmöjlighet som den lesbiska k v i n n a n h a r avvisat och inte som ett val som den heterosexuella k v i n n a n h a r
gjort. I inledningen till Det andra könet skri- ver S i m o n e de Beauvoir:
Skillnaden mellan könen är ett biologiskt fak- tum, inte resultatet av någonting som har hänt i mänsklighetens historia. Manligt och kvinnligt står mot varandra i ett ursprungligt [originel]
Mitsein... Paret är en grundläggande enhet med de två halvorna s a m m a n n i t a d e . . . Kvin- nan är Den andra i en totalitet där båda delarna är nödvändiga för varandra, (s xix-xx)
" P a r e t " i det h ä r s a m m a n h a n g e t är helt klart ett heterosexuellt p a r . S i m o n e de Beauvoir h ä v d a r i F ö r s t a boken att kvin- n a n s underordning u n d e r m a n n e n inte h a r n ö d v ä n d i g g j o r t s av fysiologiska, psykolo- giska eller ekonomiska o m s t ä n d i g h e t e r . H o n tycks d ä r e m o t r e d a n f r å n b ö r j a n utgå ifrån att motsättningen mellan könen är en direkt konsekvens av d e n biologiska skillna- den mellan könen, m e d t a n k e p å vad hon säger o m det m ä n s k l i g a m e d v e t a n d e t s na- tur, varvid hon refererar till Hegel:
Med utgångspunkt från Hegel finner vi i själva medvetandet en grundläggande fientlighet mot alla andra medvetanden. Subjektet kan bara framstå genom att motstå- han [obs] definierar sig själv som den väsentliga i motsats till den andra, den oväsentliga, objektet, (s xvii)
S å l u n d a ställs vi inför den u r t i d s s ö r j a d ä r
" k a m p e n mellan k ö n e n " kan v ä x a f r a m . Det är b a r a i kapitlet o m lesbiskhet som det slår h e n n e att n ö d v ä n d i g h e t e n av två kön för den m ä n s k l i g a f o r t p l a n t n i n g e n inte kräver en heterosexuell attityd för d j u r e t s del.
Eller, m e r konkret uttryckt, det kräver inte att vi s t r u k t u r e r a r v å r a viktiga eller långva- riga förhållanden till a n d r a m ä n n i s k o r ut- ifrån heterosexuella attityder, att vi m å s t e v a r a "heterosexuellt o r i e n t e r a d e " .
M e n även i det kapitlet u t g å r hon ifrån att den negativa eller likgiltiga a t t i t y d e n till heterosexualitet hos den lesbiska k v i n n a n som hon b e t e c k n a n d e nog refererar till som
" d e n a v v i k a n d e " — k r ä v e r en särskild för- klaring. " D e t som m å s t e förklaras hos den a v v i k a n d e k v i n n a n [1'invertie] ä r inte den positiva aspekten av valet u t a n d e n negati- v a " (s 407—408). D e n heterosexuella kvin- n a n s negativa eller likgiltiga homosexuella attityder b e a k t a s inte och anses långt ifrån
Jeanne Mammen, "Siesta", 1931.
kräva n å g o n förklaring. " D e n lesbiska kvinnan u t m ä r k s inte av sin d r a g n i n g till kvinnor u t a n av det e n s a r t a d e i d e n n a drag- n i n g " (s 408). T r o t s att " k v i n n o r alltid h a r älskat k v i n n o r " ( S t a m b o l i a n a n d M a r k s ,
1979:353), lyckas heterosexuella kvinnor ofta undvika att d e r a s lesbiska attityder be- s t ä m m e r deras sexuella inriktning p å något a v g ö r a n d e sätt, och det faller inte de Beau- voir in att fråga sig varför. U n d e r återsto- den av Det andra könet k o n c e n t r e r a r hon sig p å kvinnor vars heterosexuella orientering helt och hållet tas för given. Följden blir att kapitlen o m sexuell initiering och m o d e r - skap inte diskuterar den lesbiska sexuella initieringen eller det lesbiska m o d e r s k a p e t och att kapitlet om gifta kvinnor inte n ä m - ner någonting om lesbiska kvinnor som gif- ter sig m e d m ä n .
Det finns en d u b b e l m o t s ä t t n i n g i de te- ser o m lesbiska och heterosexuella kvinnor som f r a m f ö r s i Det andra könet. För det första anser S i m o n e de Beauvoir, o m j a g h a r för- stått h e n n e rätt, att alla k v i n n o r kan v ä l j a en lesbisk inriktnig, även o m d e t b a r a är somli- ga som k ä n n e r sig lockade. U t i f r å n h e n n e s egen u p p f a t t n i n g o m v a d det i n n e b ä r att v a r a lesbisk, b e t y d e r d e t t a att alla kvinnor kan avvisa en heterosexuell orientering, fast det b a r a är somliga som är h å g a d e att göra det. D e t t a k ä n n s oförenligt m e d p å s t å e n d e t o m att det heterosexuella p a r e t är " e n g r u n d l ä g g a n d e enhet m e d d e två h a l v o r n a s a m m a n n i t a d e " . O c h h u r kan det för det a n d r a v a r a möjligt att k v i n n a n är en del av ett u r s p r u n g l i g t heterosexuellt Mitsein och att M a n n e n är n ö d v ä n d i g för h e n n e , o m den lesbiska orienteringen ibland kan ses
som ett autentiskt val? A t t välja en lesbisk inriktning v e r k a r s n a r a r e v a r a att förneka ä n att p å t a sig sin situation som en del i ett s å d a n t p a r .
E t t sätt att lösa p r o b l e m e t är kanske att förneka att lesbiska kvinnor tillhör kvinno- könet. Enligt M a r i l y n Frye (1983) ä r det precis vad den fallokratiska k u l t u r e n h a r gjort.4 M e d de Beauvoirs terminologi skulle m a n dock bli t v u n g e n att säga att den les- biska k v i n n a n väljer att inte v a r a kvinna.
Det tycks v a r a s a m m a sak som att säga att h e n n e s attityd inte ä r autentisk, att den är
" e n flykt f r å n s i t u a t i o n e n " s n a r a r e ä n ett sätt att p å t a sig d e n . (S 406) M e n de Beau- voir f ö r s ä k r a r i kapitlet om lesbiskhet att det ä r ett stort m i s s t a g av psykoanalytiker- n a att alltid b e t r a k t a en lesbisk inriktning som icke autentisk, (s 406)
Motsättningen mellan könen
O m S i m o n e d e Beauvoir h a d e u p p t ä c k t dessa motsägelser skulle hon h a k u n n a t i f r å g a s ä t t a Sartres pessimism inför m ä n s k - liga relationer p å ett helt a n n a t sätt än h o n h a r gjort i Det andra könet.5 Istället för att likställa mänskliga relationer m e d heterosex- uella relationer och utgå ifrån att den betydelsefulla1 A n d r a p a r t e n bör v a r a en A n n a n av det m o t s a t t a könet, skulle hon h a k u n n a t a n g r i p a Hegels tes om den ur- s p r u n g l i g a fientligheten m o t a n d r a i det mänskliga m e d v e t a n d e t och ställt f r å g a n o m varför könen aldrig blev " m o t s a t t a . " Ge- n o m att följa u p p sina egna observationer o m de följder " d e speciella o m s t ä n d i g h e t e r - n a " i lesbiska förhållanden far, skulle hon kanske h a f r å g a t sig o m t e n d e n s e n hos det enskilda m e d v e t a n d e t att a priori b e t r a k t a ett a n n a t m e d v e t a n d e som ett föremål för fientlighet inte s n a r a r e ä r en följd av för- t r y c k a n d e villkor än en förutsättning för deras u p p k o m s t . " D e speciella o m s t ä n d i g - h e t e r n a " i lesbiska förhållanden hon kom- m e n t e r a r b e s t å r av en f r å n v a r o av sociala institutioner och k o n v e n t i o n e r som sanktio- n e r a r och reglerar förhållandet:
L e s b i s k a förhållanden ä r i n t e s a n k t i o n e r a d e a v en i n s t i t u t i o n eller av s e d v ä n j o r och heller i n t e av k o n v e n t i o n e r o c h u t m ä r k s d ä r f ö r av en s ä r -
skild ä r l i g h e t . M a n och k v i n n a — ä v e n m a n o c h h u s t r u — s p e l a r i n å g o n u t s t r ä c k n i n g roller i n f ö r v a r a n d r a , f r a m f ö r a l l t k v i n n a n p å vilken m a n - n e n alltid ställer vissa k r a v . (s 419—420) S a m m a institutioner och k o n v e n t i o n e r som är a n s v a r i g a för f r å n v a r o n av s å d a n ärlig- het i heterosexuella förbindelser kanske också är a n s v a r i g för " m o t s ä t t n i n g e n " mel- lan könen.
E r k ä n n a n d e t av att institutioner och sed- v ä n j o r sätter u p p h i n d e r för allvaret och ärligheten i heterosexuella förhållanden b o r d e väcka f r å g a n o m h u r en k v i n n a s hete- rosexuella orientering kan v a r a autentisk i ett s å d a n t s a m m a n h a n g . S i m o n e de Beau- voir gör m e r än att b a r a e r k ä n n a att s å d a n a h i n d e r finns. Det långa kapitlet " D e n föräl- skade k v i n n a n " (förälskelsen gäller en m a n , naturligtvis) d o k u m e n t e r a r frikostigt alla de motsägelser som finns i n b y g g d a i en kvinnas försök att förbli ett subjekt och samtidigt a t t r a h e r a och b e h å l l a en m a n l i g k ä r l e k s p a r t n e r enligt femininitetens regler.
Ä n d å ställer hon inte f r å g a n om h u r u v i d a valet att f r a m h ä r d a m e d heterosexualiteten u n d e r s å d a n a f ö r h å l l a n d e n ä r ett autentiskt val. I det h ä r s a m m a n h a n g e t v e r k a r det inte falla h e n n e in att det skulle finnas nå- gon valmöjlighet.
Fritt val?
Det kan i första ögonblicket tyckas n a t u r l i g t för en feministisk teoretiker att säga att även om den lesbiska k v i n n a n fritt väljer att bli lesbisk, så väljer inte den heterosexuella k v i n n a n av egen fri vilja att bli heterosex- uell, eftersom heterosexualiteten är obliga- torisk — vilket A d r i e n n e Rich (1980) och a n d r a ö v e r t y g a n d e h a r d o k u m e n t e r a t — m e d a n lesbiskheten sannerligen inte är det.
M e n s a m m a k v i n n a k o n f r o n t e r a s dock m e d b å d a valen. Är hon fri eller ä r hon det inte?
D e n lesbiska k v i n n a n kan f r a m s t å som fri j u s t därför att h e n n e s val är att trotsa kon-
ventionen och den heterosexuella k v i n n a n kan f r a m s t å som ofri, eftersom h e n n e s val verkar v a r a b e s t ä m d a av d e n s a m m a . Det obligatoriska i heterosexualiteten i n n e b ä r emellertid inte att kvinnor är t v u n g n a att välja den. H e t e r o s e x u a l i t e t e n är b a r a
tvångsmässig i den bemärkelsen att svåra straff u t m ä t s n ä r den förkastas. M a n kan välja att leva m e d m å n g a av dessa bestraff- ningar, lesbiska kvinnor u n d k o m m e r d e m inte. F r å g a n är o m de är så svåra att det heterosexuella alternativet blir det e n d a ut- härdliga, i vilket fall den lesbiskas " f r i h e t "
b a r a ä r en " f r i h e t " att v a r a irrationell, eller kanske hjältemodig.
S a n n i n g e n kan v a r a att lesbiska kvinnor väljer att vara fria f r å n konventionerna, att göra sig relativt a u t o n o m a och självbestäm- m a n d e (de Beauvoir: H o n gör sig lesbisk), m e d a n heterosexuella kvinnor väljer att låta sig bestämmas av k o n v e n t i o n e r n a och relativt sett bli m i n d r e a u t o n o m a . O m det senare valet är ett icke autentiskt val, kan dock inte avgöras u t a n att m a n b e t r a k t a r a r t e n av de konventioner som hon låter sig b e s t ä m m a s av.
Föreställningen om att välja att låta sig b e s t ä m m a s eller inte b e s t ä m m a s av kon- ventioner och krav från institutioner är oproblematisk i sig. M e d det m e n a r j a g att j a g tror att j a g förstår var den i n n e b ä r . Att välja en lesbisk eller heterosexuell inrikt- ning verkar dock inte lika enkelt. J a g är m i n d r e säker p å att j a g förstår vad det inne- bär. O m de Beauvoir h a r rätt i sitt p å s t å e n - de att homosexualitet ä r " e n attityd som h a r valts i en viss s i t u a t i o n " , betvivlar j a g att den attityden e n b a r t riktas m o t konven- tioner och institutioner. M e n vad är det då för attityd? O c h vad i n n e b ä r det att säga att den är vald?
E n del av det o b e h a g m a n kan k ä n n a inför de Beauvoirs s t å n d p u n k t ifråga om det lesbiska valet, kan bero på att hon un- derlåter att skilja mellan " v a l " som en val- möjlighet (som m a n kanske eller kanske inte är medveten om) och " v a l " som handlingen att välja mellan dessa möjligheter (vilket förutsätter att m a n är m e d v e t e n om d e m ) . Aktivister inom den homosexuella rörelsen h a r , liksom de heterosexuella feministerna, u t a n tvekan ofta rätt n ä r de insisterar p å att de inte har valt sin sexuella inriktning u t a n s n a r a r e u p p t ä c k t att d e r e d a n h a r den. Det e r k ä n n a n d e t utesluter naturligtvis inte att a n d r a valmöjligheter existerar, att det fort- f a r a n d e finns a n d r a (möjliga) val att göra.
Det Simone de Beauvoir talar o m ä r hand- lingen, den aktiva viljeakten, inte b a r a före- komsten av en valmöjlighet. Det kan förkla- ra hennes o f ö r m å g a att göra r e l e v a n t a a n a - l o g a j ä m f ö r e l s e r mellan lesbiska och hetero- sexuella kvinnor. E f t e r s o m det är lätt för en kvinna att u n d g å att lockas av en lesbisk valmöjlighet i ett s t r ä n g t sexistiskt s a m h ä l - le, m e n omöjligt att förbli o m e d v e t e n o m heterosexualiteten, är det m e r sannolikt att det är den lesbiska k v i n n a n och inte den heterosexuella som verkligen har gjort ett val i fråga om sin sexuella orientering. S a m t i d i g t är det dock också möjligt att d e n lesbiska k v i n n a n inte h a r valt d e n sexuella inriktning som hon h a r utvecklat som en följd av m e r konkreta val. Att b e k ä n n a sig till en lesbisk inriktning ä r en a n n a n sak ä n att b a r a h a en.
Ett a n n a t slag av o b e h a g inför d e Beau- voirs s t å n d p u n k t kan bero p å o k l a r h e t i fråga o m h u r u v i d a den sexuella inriktning- en är n å g o n t i n g som kan bli föremål för val.
M a n kan inta olika a t t i t y d e r till sin sexuella inriktning- till exempel s k ä m m a s över den eller v a r a stolt över d e n — m e n kan m a n välja själva inriktningen? E n p o p u l ä r syn på den sexuella inriktningen ä r att det helt enkelt är en fråga o m tycke och s m a k och att tycke och s m a k inte kan diskuteras och att det därför sannerligen inte går att redovisa det i t e r m e r av fritt val. E n a n n a n version av sexualmystiken j ä m f ö r den sexuella inrikt- ningen m e d höger- och v ä n s t e r h ä n t h e t , vi- sar p å den tioprocentiga förekomsten av b å d e v ä n s t e r h ä n t h e t och h o m o s e x u a l i t e t och svårigheten att b r y t a n å g o n d e r a v a n a n . V e m vet vad en s å d a n t a n k e ska i n n e b ä r a ? Det finns heller ingen s a m s t ä m m i g h e t om u r s p r u n g e t till höger- och vänster- h ä n t h e t . . .
S i m o n e d e Beauvoirs sätt att a n g r i p a frå- gan är i n t r e s s a n t a r e . H o n föreslår ett svar som k ä n n s rimligt för b å d a sidor i kontro- versen, n ä m l i g e n att valet, som hon presen- terar det, är en attityd. O m det h a n d l a r om attityder att v a r a lesbisk (och, p å s a m m a sätt, heterosexuell) ä r det lätt att inse varför det inte finns n å g o n s a m s t ä m m i g h e t i frå- gan om det fria valet. Det gör det också möjligt att h ä v d a att de som vidhåller att
Jeanne Mammen, "Maskerad", blyertsteckning.
9
det är fråga om ett val ligger s a n n i n g e n n ä r m a r e än de som m e n a r att det inte är det.
Det skulle krävas ett generösare ordför- råd än det som bestås av det dualistiska
"fritt v a l t " å e n a sidan och " ö d e s b e s t ä m t "
eller " d e t e r m i n e r a t " å den a n d r a för att fullödigt beskriva de processer en kvinnas sexuella inriktning g e n o m g å r för att bli an- tingen lesbisk eller heterosexuell. Som Aris- toteles insåg (E N I I I ) är inte allt valt, som är frivilligt, och inte allt som ä r ofrivilligt, icke valt. Det o m r å d e av beteende som m a n kan vara ansvarig för i n k l u d e r a r det frivilli- ga i a l l m ä n h e t och det v a l d a i s y n n e r h e t och kan d e s s u t o m inkludera beteende som inte har varit frivilligt, m e n som skulle ha kun- nat vara det o m m a n h a d e tänkt efter eller varit u p p m ä r k s a m . Attityder verkar falla inom det h ä r o m r å d e t .
Vad är en attityd?
En attityd är en pose, en s t å n d p u n k t , en hållning, en disposition. F r å n att u r s p r u n g - ligen ha varit en fackterm inom bildkonsten
(enligt O x f o r d English Dictionary) har det blivit en psykologisk term som refererar till ett helt komplex av beteenden och värde- ringar. Attityder h a r liksom känslor före- mål, riktar sig m o t saker (eller m ä n n i s k o r , situationer och så vidare.) De t e n d e r a r också att h a k ä n s l o l a d d n i n g a r , det vill säga att vara positiva eller negativa, g y n n s a m - m a eller o g y n n s a m m a , för eller emot. O c h de b r u k a r ha n å g o n g r u n d , n å g o n bas, som antingen kan bestå av m e d v e t n a eller o m e d v e t n a b e d ö m n i n g a r eller v ä r d e r i n g a r i förening med intryck och föreställningar som baseras på dessa b e d ö m n i n g a r och v ä r d e r i n g a r . A t t i t y d b a k g r u n d e r n a s kun- skapsteoretiska k a r a k t ä r i n n e b ä r att attity- der ofta kan modifieras g e n o m insikt och förståelse. På g r u n d av a t t i t y d e r n a s beteen- deaspekt kan också attityder, precis som vanor, överleva de b e d ö m n i n g a r p å vilka de en g å n g har baserats. B å d a dessa möjlighe- ter åberopas vad gäller sexuell orientering i r a p p o r t e r om personliga erfarenheter. Atti- tyder löses ibland u p p samtidigt som den okunnighet eller felinformation de baserats
på skingras m e n ä r ibland m ä r k v ä r d i g t en- visa.
K a n m a n välja en attityd? Vi talar o m att utveckla attityder, k o m m a över d e m , v ä g r a att k o m m a över d e m , u p p m u n t r a och slå ned d e m , s n u b b l a in i d e m av misstag, plötsligt s l ä p p a d e m , hålla fast vid d e m , inta d e m och så vidare. D e t m e s t a av d e t t a är den fria h a n d l i n g e n s s p r å k . Det är helt klart att det finns saker vi kan göra för att m e d v e r k a till u p p k o m s t , modifiering eller eliminering av v å r a e g n a a t t i t y d e r och d ä r - m e d också till u p p k o m s t , modifiering och eliminering av tycke och s m a k . O m attity- d e r n a själva inte direkt är föremål för val, finns dock valet m e d b l a n d o r s a k e r n a till d e m , inklusive ett s å d a n t val som att välja att skaffa sig en vissa attityd.
Även o m a t t i t y d e r n a inte ä r föremål för val finns det ä n d å mycket i d e m som är frivilligt. E t t b e t e e n d e som m a n i f e s t e r a r en attityd ä r frivilligt, även o m u p p v i s a n d e t av den inte är det (eftersom m a n till exempel kan v a r a o m e d v e t e n o m att m a n h a r den a t t i t y d e n ) . S o m Elizabeth Telfer (1971) h a r observerat om v ä n s k a p , h a r m a n inte p å allvar valt den, i n n a n m a n h a r bekräftat det mönster, som h a r u p p v i s a t s g e n o m de spe- ciella h a n d l i n g a r m a n h a r valt att u t f ö r a . Vi u p p t ä c k e r m e r ofta v å r a a t t i t y d e r än vi väl- j e r d e m . Ä n d å h a r vi en t e n d e n s att hålla
oss själva a n s v a r i g a för d e m . Vi b e d ö m e r förmodligen lika ofta a n d r a m ä n n i s k o r ut- ifrån d e r a s a t t i t y d e r som u t i f r å n d e r a s h a n d l i n g a r och vi förväntar oss att m ä n n i - skor ska ta a n s v a r för sina attityder. O m sexuell inriktning är en a t t i t y d , ä r också tanken på att ta a n s v a r för den egna sexua- liteten (Trebilcot, 1983) n å g o n t i n g som in- går i det m a n a l l m ä n t förväntar sig. A t t ta ett s å d a n t a n s v a r kräver att m a n utvecklar en v a n a att lägga m ä r k e till saker hos sig själv, klarlägger sina egna a t t i t y d e r och be- s t ä m m e r sig för o m de är v ä l g r u n d a d e eller inte. M a n kan välja att göra eller inte göra allt detta. N ä r valen är g j o r d a , är det inte säkert att de föreställningar som blir resul- tatet av d e m längre ä r föremål för kontroll.
I den b e m ä r k e l s e n att a t t i t y d e r b a s e r a s på föreställningar u t o m individens kontroll, tycks a t t i t y d e r n a själva v a r a ofrivilliga.
Jeanne Mammen, "Damernas spelhåla", akvarell 1930.
Även o m a t t i t y d e r inte är v a l d a kan de f o r t f a r a n d e b e d ö m a s som a u t e n t i s k a eller icke a u t e n t i s k a . De kan v a r a ärliga eller oärliga, a n s v a r s m e d v e t n a eller icke an- s v a r s m e d v e t n a . Det som krävs för en s å d a n b e d ö m n i n g är att a t t i t y d e r n a , precis som va- len, kan baseras p å föreställningar och be- d ö m n i n g a r u t a n att själva v a r a direkta före- mål för val. Det som är viktigt ä r att vi kan v a r a a n s v a r i g a för d e m .
A r h o m o s e x u a l i t e t en attityd? V a d är den
i så fall för slags attityd? H a r den lesbiska kvinnan n å g o n attityd som särskiljer h e n n e från a n d r a ? Enligt de Beauvoir u t m ä r k s d e lesbiska av en viss heterosexuell attityd, en negativ attityd m o t m ä n . Det är d e t t a d e Beauvoir tar fasta på, n ä r hon ska b e d ö m a det autentiska i vissa lesbiska val. Följaktli- gen visar hon en g a n s k a positiv inställning till en lesbisk k v i n n a som G e r t r u d e Stein ( " t ä m l i g e n sällsynt", k o n s t a t e r a r h o n ) , som är så säker p å sin egen virilitet att hon
b a r a vill h a m ä n som v ä n n e r och arbets- k a m r a t e r . (Det är k n a p p a s t rättvist mot G e r t r u d e Stein, vars n ä r m a s t e vän och ar- b e t s k a m r a t var Alice B Toklas). O c h hon ser snett, till och m e d förskräckt, på d e m som bildar egna k l u b b a r och inte b a r a avvi- sar m ä n n e n sexuellt u t a n också i sitt u m - g ä n g e (s 422—424). Det e n d a j a g kan göra för att fa någon reda i hennes b e d ö m n i n g a r i det h ä r fallet, är att a n t a att hon u t g å r ifrån att den lesbiska separatisten, till skill- nad från G e r t r u d e Stein, b a s e r a r sin attityd mot kvinnor på sin negativa attityd mot m ä n , istället för t v ä r t o m . O m m a n tolkar det så, reduceras separatisten till ett fall av nietzscheansk ressentiment - s u r a r ö n n b ä r . Simone de Beauvoir anför inget skäl för att d e t t a skulle v a r a s e p a r a t i s t e r n a s motiv, ef- tersom hon ö v e r h u v u d t a g e t inte d i s k u t e r a r separatisternas attityder till kvinnor. H u r är det m e d den lesbiska kvinnans lesbiska attityder? H u r är det m e d hennes attityder mot kvinnor?
Lesbiska attityder
För att visa att det inte är den lesbiskas
" d r a g n i n g till k v i n n o r " som särskiljer hen- ne från a n d r a kvinnor n ä m n e r de Beauvoir ett fall som j a g skulle v a r a benägen att be- d ö m a som ett b r a exempel på ett icke a u t e n - tiskt lesbiskt beteende. " O m en kvinna blir besviken p å en m a n " , säger hon, " k a n det h ä n d a att hon i en kvinna söker en älskare som ska ersätta den m a n som h a r svikit henne. I Vagabonde a n t y d d e Collette den trösterika roll som dessa förbjudna n j u t - ningar ofta kan spela i kvinnans liv; det finns kvinnor som tillbringar . . . hela sitt liv med att låta sig tröstas p å det s ä t t e t " (s 418). A n d r a a n v ä n d e r sig av kvinnliga kär- lekspartners för å t e r h ä m t n i n g tills de är för- m ö g n a att h a n d s k a s m e d m ä n igen. Det j a g u p p f a t t a r som "icke a u t e n t i s k t " i s å d a n a fall är inte det de Beauvoir m e n a r n ä r hon talar om "icke a u t e n t i s k t " , inte den förlju- genhet som h a r m e d .yä/ybedrägeriet och o f ö r m å g a n att ta h a n d om sig själv att skaf- fa. Det är möjligt att s å d a n o f ö r m å g a också finns med i bilden.6
I de här fallen verkar det troligare att
kvinnan, som förmodligen skulle kalla sig
"bisexuell", h a r mycket god kontroll över sin situation, i b e m ä r k e l s e n att ta a n s v a r för sitt eget liv. Det som slår mig som "icke a u t e n t i s k t " i de h ä r fallen h a n d l a r o m det Aristoteles särskilde som n y t t o v ä n s k a p och n j u t n i n g s v ä n s k a p till skillnad från äkta v ä n s k a p (E N V I I I ) . I det sista fallet är det v ä n n e n som är " f ö r e m å l e t " för kärleken, i de förra är det n y t t a n eller n j u t n i n g e n . Aris- toteles föregriper W i t t g e n s t e i n s tanke (Wittgenstein, 1958: Del I, styckena 65 — 67) om en " f a m i l j e l i k h e t " mellan saker som m e d r ä t t a kan n ä m n a s m e d s a m m a term, m e n ä n d å inte h a r n å g o n t i n g g e m e n - s a m t , n ä r h a n säger o m n y t t o v ä n s k a p och n j u t n i n g s v ä n s k a p att de b å d a kallas " v ä n - s k a p " b a r a p å g r u n d av sin likhet (olika i b å d a fallen) m e d ä k t a v ä n s k a p , vilken för det mesta b å d e är till n y t t a och ger n j u t - ning. N å g o n t i n g l i k n a n d e ä r s a n t o m de lesbiska förhållanden som ingås av kvinnor som f o r t f a r a n d e p å viktiga sätt är g r u n d l ä g - g a n d e heterosexuellt o r i e n t e r a d e , eftersom deras attityder är " l e s b i s k a " i den m å n att de liknar ä k t a lesbiska attityder, vilka också n o r m a l t i n k l u d e r a r en m o t t a g l i g h e t för stöd och uppbyggelse f r å n kvinnor.
I fall d ä r det är f r å g a o m t r ö s t / å t e r h ä m t - ning är det inte b a r a f r å g a om att kvinnan ä r icke autentisk u t a n om att h e n n e s lesbiskhet är icke autentisk. V a d är det de Beauvoir vill säga m e d att " d e n lesbiska k v i n n a n s v a l " m å s t e b e d ö m a s u t i f r å n sin autentici- tet? Vilket val? Valet av ett visst förhållan- de? Valet av kvinnor som k ä r l e k s p a r t n e r s ? I b l a n d verkar hon inte m e n a n å g o n t i n g a n - nat än att lesbiska kvinnor är förmögna till exakt s a m m a b r i s t a n d e autenticitet som folk i a l l m ä n h e t :
F ö r b i n d e l s e n m e l l a n t v å k v i n n o r k a n , p r e c i s s o m förbindelsen m e l l a n en m a n och en k v i n n a , a n t a m å n g a olika f o r m e r . D e n k a n b a s e r a s p å k ä n s l a , m a t e r i e l l a i n t r e s s e n eller v a n a , d e n k a n v a r a p r o s a i s k eller r o m a n t i s k , d e n g e r u t r y m m e för s a d i s m , m a s o c h i s m , g e n e r o s i t e t , t r o f a s t h e t , tillgivenhet, n y c k f u l l h e t , e g o i s m , svek. B l a n d lesbiska finns d e t b å d e p r o s t i t u e r a d e och m ä n - n i s k o r m e d s t o r kärlek, (s 419)
O c h :
Som allt annat mänskligt beteende leder homo- sexualiteten till låtsaslekar, obalans, besvikel- ser, lögner eller blir en källa av berikande upple- velser, i enlighet med det uttryck den far i var- dagslivet — grundad på ond tro, lättja och falsk- het eller på klarhet, generositet och frihet, (s 424)
I de h ä r k o m m e n t a r e r n a b e h a n d l a s lesbis- ka f ö r h å l l a n d e n som vilka m ä n s k l i g a rela- tioner som helst, inte som specifikt lesbiska;
den lesbiska a t t i t y d e n som s å d a n och valet att bli lesbisk k o m m e n t e r a s inte. Det e n d a som krävs för att dessa v ä r d e r i n g a r ska an- ses riktiga är en viss p a r t n e r eller ett visst slag av f ö r h å l l a n d e , inte en sexuell inrikt- ning. S i m o n e de Beauvoir k o m m e r inte n ä r - m a r e en b e d ö m n i n g av v a d som v e r k a r v a r a ett verkligt val att bli lesbisk än i sina kom- m e n t a r e r o m de lesbiska s e p a r a t i s t e r n a och d ä r u t g å r hon helt enkelt ifrån att de är icke autentiska, istället för att se m ö j l i g h e t e r n a till s k a p a n d e a m a z o n k r a f t och lekfullhet.
Det finns faktiskt en del g a n s k a tydliga och karakteristiska lesbiska attityder, som skulle v a r a i n t r e s s a n t a att d i s k u t e r a utifrån de frestelser och de möjligheter d e e r b j u d e r . U n d e r m i n a studier av lesbiska miljöer framförallt i v ä s t e r l a n d e t , h a r j a g lagt m ä r - ke till tre slag av attityder. E n representeras av a m a z o n e n , som ofta ä r kraftfull, kompe- tent och ekonomiskt o b e r o e n d e . E n a n n a n är den " s a p f i s k a " k v i n n a n , som är poetisk och sensuell och ofta betydligt äldre eller yngre ä n sin p a r t n e r .
D e n t r e d j e visar u p p ett m ö n s t e r av ro- m a n t i s k v ä n s k a p , som ofta är mycket pas- sionerat och erotiskt, som de sapfiska attity- d e r n a , m e n s a m t i d i g t slitstarkt och inte n ö d v ä n d i g t v i s fysiskt.8 Studiet av kvinnoäl- s k a n d e k v i n n o r i a n d r a k u l t u r e r k o m m e r u t a n tvekan att avslöja fler m ö n s t e r . Likhe- t e r n a mellan a t t i t y d e r som ovan a n t y d e r möjligheten till en analys av föreställningen om den lesbiska a t t i t y d e n utifrån en witt- gensteinsk " f a m i l j e l i k h e t " . E n s å d a n a n a - lysmetod v e r k a r också l ä m p l i g för A d r i e n n e Richs förslag o m ett "lesbiskt k o n t i n u u m " , vilket t a r fasta p å lesbiska attityder hos kvinnor vars a l l m ä n n a sexuella orientering inte är särskilt lesbisk (Rich, 1980).
E n av k o n s e k v e n s e r n a av åsikten att les- biskhet skulle v a r a en f r å g a o m attityd blir att lesbiska kvinnor inte är ett eget släkte, och av s a m m a skäl är d å inte heterosexuella det heller. D e n insikten om de lesbiska är kanske Simone de Beauvoirs v ä r d e f u l l a s t e b i d r a g i f r å g a n .
Översättning: Annika Preis
N O T E R
1 Sidhänvisningarna hänför sig genomgående till The Second Sex, övers av H M Parshley, Modern Library, NY 1969. (Red anmärkn:
då kapitlet om lesbiskhet saknas i den svenska översättningen av Le deuxieme sexe, har vi be- hållit artikelförfattarens sidhänvisningar).
2 I den engelska översättningen har Parshley översatt Vassumer med "accepting it", vilket inte är samma sak.
3 Parshley översätter '7a femme qui se fait les- bienne" med "the woman who tums lesbian"
(Beauvoir 1969: 419).
4 Se hennes senaste essä " T o See and Be Seen:
The Politics of Reality" för analyser av mot- sättningar i den sexistiska definitionen av
"lesbian".
5 Sartre (1956) konstaterade i avdelningen
"Konkreta relationer till andra" att männi- skor i ett förhållande är dömda att alternera mellan sadism och masochism.
6 Se till exempel Ulmschneider "Bisexualitet"
(Myron and Bunch, 1975: 8 5 - 8 8 ) för en dis- kussion om denna kombination av exploate- ring och oförmåga att ta ansvar.
7 Se Elaine Marks, "Lesbian intertextuality"
(Stambolian and Marks, 1979: 353-577) för diskussion om amazontyper och sapfiska ty- per i den franska lesbiska litteraturen.
8 Se Faderman (1981) om sjutton- och arton- hundratalens romantiska vänskap, i och ut- anför litteraturen, främst i England och USA.
L I T T E R A T U R
Aristoteles, The Nicomachean Ethics, övers W D Ross, Oxford Univ Press 1925 (orig:s titel, Ethica nikomacheia, sv övers Den nikomachiska etiken, Sthlm 1967).
de Beauvoir Simone, The Second Sex, övers, H M Parshley, Modern Library, NY 1969. (orig:s titel, Le deuxieme sexe, Paris 1949, sv övers Det andra könet, Geber, Sthlm 1973).
Fadcrman, Lillian, Surpassing the Love of Men:
Romantic Friendship and Love between Women from the Renaissance to the Present, Morrow,
New York 1981.
Frye Marilyn, The Politics of Reality: Essays in Feminist Theory, The Crossing Press, Tru- mansberg. NY 1983.
Myron, Nancy och Bunch Charlotte, red, Lesbi- anism and the Women's Movement, Diana Press, Baltimore, 1975.
Rich Adrienne, "Compulsory heterosexuality and lesbian existence", Signs: Journal of Wo- men in Culture and Society 5 (4): 631—660.
Sartre Jean-Paul, Being and Nothingness, övers Hazel Barnes, Philosophical Library, NY 1956. (orig:s titel, L'etreet le néant, Essai d'on- tologie phénoménologique, Paris 1943).
Stambolian George och Marks Elaine, Homosex- ualities and French Literature: Cultural Contexts/
Critical Texts, Cornell University Press, Itha- ca, N Y 1979.
Telfer Elizabeth, "Friendship". Aristotelian So- ciety, Proceedings 77:223-241, 1971.
Trebilcot Joyce, Taking Responsibility for Sexuali- ty, Acacia Books, Berkely 1983.
Wittgenstein Ludwig, Philosophical Investigations, övers G E M Anscombe, Blackwell, Oxford
1958 (orig:s titel, Philosophische Untersuchung- en, Oxford 1953, sv övers Filosofiska undersök- ningar, Sthlm 1978).
This artide was originally published in Wo- men 's Studies International Forum, Vol 8, No 3, pp. 209-214, 1985.
Claudia Card
Department of Philosophy University of Wisconsin Madison, Wisconsin 53706 USA
