• No results found

Avrättningsplatsen vid Alvastra - en stenåldersgrav Arne, Ture J. Fornvännen 18, 81-84 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1923_081 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Avrättningsplatsen vid Alvastra - en stenåldersgrav Arne, Ture J. Fornvännen 18, 81-84 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1923_081 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
5
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Avrättningsplatsen vid Alvastra - en stenåldersgrav

Arne, Ture J.

Fornvännen 18, 81-84

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1923_081

Ingår i: samla.raa.se

(2)

Avrättningsplatsen vid Alvastra — en stenåldersgrav.

Av T. J. ARNE.

'åren 1916 söndersprängdes några stora stenar, lig-gande i åkern mellan Alvastra turisthotell och sjön Vättern, och härvid påträffades en del människo-ben. På grund av folktraditionen, att konung Sver-kers baneman på denna plats erhållit sitt straff, ansåg dr O. Frödin, som närmare undersökte platsen, att här förelåg en me-deltida avrättningsplats. "Att här ej kan vara tal om en forntida grav är uppenbart" tillägger han i sin beskrivning på platsen och fyndet.1

Man känner sig onekligen tveksam gentemot denna kapi-tulation inför folktraditionen. Mördaren sänktes ju i smältande bly, varför hans ben, om traditionen är riktig, knappast äro an-träffbara. De funna benen ha tillhört ett 10-tal vuxna personer och dessutom några barn och ynglingar. Det måste anses yt-terst osannolikt, att vi här, som dr Frödin söker göra troligt, ha inför oss benen efter mördarens släktingar, som samtliga skulle ha upphängts, varefter kropparna efter hand fallit sönder och skelettdelarna avlagrats på marken och sedan fått ligga där i öppen dag. Det är väl föga troligt, att man skulle ha rest en galge omedelbart intill det kapell eller hus, som fått namnet: "Sverkersgården". Avrättningsplatserna bruka i regel ligga ett stycke från boningshusen, och här borde detta ha varit ännu

1 O. Frödin, Från det medeltida Alvastra {Fornvännen 1918, sid. 105

ff. Fornvännen 1919 sid. 45); Dens., Alvastra under medeltiden. (Medde-landen fr. österg. Fornm. och museiför. 1918, sid. 8 ff. 1919, sid. 3).

(3)

82 T. J. Arne.

mer nödvändigt, dä ju över ett dussin lik samtidigt utsände sin stank. Det är inte häller troligt, att likdelarna i fred och ro fingo skeletteras och begrava sig själva. — Ombergs rävar och kråkor hade nog dragit försorg om, att inte många av benen fått stanna på sin plats.

Överhuvud förefaller hela antagandet om mördarsläktens hängning ytterst osannolik trots påpekandet, att en vendetta med innebränning av en hel familj förekom ännu så sent som 1599 i Värend.

De tre oregelbundet liggande flyttblocken med förmodligen olika höjd och ett upptill rundat måste anses som högst olämp-liga underlag för en trefotad galge, vare sig av trä eller sten. En folkmassa, som utkräver blodshämnd, gör det nog bekvä-mare för sig och väljer snarast träden i närheten. Och hur skall man förklara kantringen av smärre stenar och klapperstensgolvet pä 0,3-0,4 m. djup under den omgivande markens nivå? 1 jorden på detta golv lågo de talrika skelettdelarna.

Jag tror, att en mycket enkel och naturlig förklaring kan vinnas, om vi betrakta "avrättningsplatsen" som en gravplats från stenåldern. Vid Hvellinge prästgård i Skåne anträffades 1859 i en nära nog omärklig upphöjning av grus och sand på 0,3 m. djup en av kullerstenar satt krets. Innanför denna lågo ordnade i två rader 8 skelett jämte några fornsaker, en båtfor-mig yxa, vildsvinsbete, lerkärl m. m.1 Här ha vi alltså liksom

vid Alvastra en stenkrets med flera skelett (från gånggriftstidens senare del). Alvastraskeletten hade tyvärr blivit förstörda vid sprängningen. Troligen ha de dock även intagit en viss bestämd ordning, eftersom de flesta kranierna hittades uppe i ett hörn av graven.

På Svanshals Svanegårds ägor i Svanshals socken, Öster-götland, (ej långt från Alvastra) fann man vid plöjning i en gammal åker flera människoskelett liggande i tre rader pä kalk-stenshällar, som lågo på föga djup, likaledes i tre rader av 20

1 O. Frödin, Nägra lerkärl frän Bornholms stenålder, sid. 189 ff.

(4)

—24 fots längd och 8 fots bredd, med mellanrummen väl upp-fyllda av mindre stenar. Gravens riktning var Ö—V. Under ske-letten hittades en stenhammare, 3 stenyxor och 9 (eller 11) dol-kar och spjutspetsar av flinta. Även här se vi alltså en mass-grav under flat mark med stenläggning under skeletten.1

En liknande massgrav under flat mark har jag själv haft tillfälle att studera vid Sixarve i Älskogs sn. på Gotland. Vid plöjning i "Nyåkern" hittades lämningar av 13—17 människo-skelett bredvid varandra på några decimeters djup. Under mat-jorden låg ett tunnt gruslager, och därefter följde fasta kalk-hällen på 0,5 m. djup. Benen lågo på gränsen mellan matjor-den och gruset och åtföljdes av en vildsvinsbete, en fintskärva och en flintdolk. Området var kretsformigt, av omkring 6 m:s vidd, och har möjligen tidigare varit täckt av ett lågt röse. Ett par sådana lågo nämligen i närheten men blevo ej undersökta.

Skeletten i denna massgrav hade tyvärr blivit sönderplöjda, men ett hade iakttagits liggande i riktning norr—söder.

Vi torde alltså i dessa fyra fall ha att göra med en sär-skild stenåldersgravform, massgraven under flat eller i det när-maste flat mark, stundom markerad med kantstenar. Den kan betraktas som en korsningsform av megalitgrav och enmans-grav och tillhör uppenbarligen yngre gånggriftstid och hällkisttid.

I det orubbade lagret i Alvastragraven hittades små bitar av bernsten, nu mycket vittrade. Bernstenspärlor äro som bekant ett karaktäristiskt gravgods under gänggriftstiden, medan deras förekomst på en medeltida avrättningsplats får betraktas som högst oväntad även om bernsten användes under medeltiden. Även i pälbyggnaden vid Alvastra har hittats en bernstenspärla. Professor Furst har hos 6 av de undersökta benen från Al-vastragraven påpekat dels höggradig platymeri, dels sabelform, allt kännemärken för neolitiska ben, väl ägnade att draga teorien om medeltida ben i tvivelsmål. Dessa 6 ben utgöra 10 % av

1 O. Montelius, Östergötland under hednatiden sid. 308. (Sv. Fmf.

(5)

84 T. J. Arne.

alla i graven förekommande lår- och skenben samt en ännu högre procent av de bestämda benen.

Om vi sammanfatta det föregående, finna vi, att nästan allt talar emot, att vi ifråga om det här behandlade Alvastra-fyndet skulle ha att göra med en avrättningsplats, under det att anläggningens storlek, form, stensättning och ringa djup, skelettens antal, somliga individers ungdom och kanhända även kön, benens neolitiska egendomligheter och gravgodset samfällt visa hän på en stenåldersgrav — massgraven under flat mark. Folktraditionen, vars trovärdighet man f. n. synes vilja över-skatta, behöver icke vara oriktig — Sverkers mördare kan na-turligtvis ha avrättats på den plats, där några årtusenden tidi-gare en stenåldersgrav anlagts.

Det är ganska sannolikt, att dr Frödin uppe på den soliga höjden funnit en grav, anlagd av och för träskfolket, vars dag-liga liv rörde sig på pålbyggnadsgolvet nere i Dags mosse. Det har visserligen påträffats skelettdelar på boplatsområdet vid Al-vastra, men aldrig något sammanhängande skelett.1 De funna

benen tillhöra sannolikt dödade fiender. Pålbyggnadsfolket sy-nes ha varit farliga huvudjägare, som smyckat sina bostäder med fiendernas kranier. Sina egna döda ha de jordat uppe på fast mark, just som doktor Frödin förmodat i sin sist citerade uppsats.

1 O. Frödin och Carl M. Fiirst: Har skalperingförekommit i Norden

References

Related documents

Tvä stora ryska samlingar av fornsaker ha åren 1909 och 1916 förvärvats till Finland, av vilka den ena redan tillhör Historiska Museet i Helsingfors, den andra sannolikt en gäng

Professor Gustafsson avled den 16 april 1915 utan att själv ha hunnit företaga mer än en viktig åtgärd för publikation av det högintressanta fyndet — han hade av stortinget

1 nordost påträffades i detta lager rester av ett träbus av 5X5 m stor- lek jämte mängder av fisk- och andra djurben samt grov keramik, vidare stenar till en härd, som låg i

Tidigare voro några med bläck skrivna näverdokument från 1600- 1700- och 1800-talet bekanta, men i Novgorods fuktiga jord skulle sådana inskrifter icke ha kunnat bevaras.. I

Den konst, som blomstrade i Byzans under den makedoniska härskardynastien, fortplantade sig till det nykristnade Ryss- land, och vi stöta där på en hel grupp af gamla kyrkor

Vid platsen för högra handen lågo fragment av en rak järnkniv (inv.-nr i Statens Hist.. 308 Smärre meddelanden. Tjockleken över ryggen 3 mm. Det är svårt att på grund av

Från denna ö äro 108 solidi bekanta, av vilka 41 äro präglade för Ana- stasius, 20 för Zeno, 17 för Leo, 5 för Theodosius II men blott 1 för Valentinianus och 2 för

58 i sitt arbete Sveriges fasta fornlämningar från hednatiden: "Det är mycket osäkert, om vi hit (till stenkammargravarna från neolitisk tid) fä räkna några små