Lymfkörtelstatus vid bröstcancerkirurgi: Fynd vid axillutrymning efter positiv sentinel node-biopsi, finns skillnader i antal körtelmetastaser beroende på tumörens tillväxtprofil? Version 2

SCHOOL OF MEDICINE Örebro universitet Läkarprogrammet 330 HP Kandidatuppsats 15 HP Juni 2016

Lymfkörtelstatus vid bröstcancerkirurgi: Fynd vid axillutrymning

efter positiv sentinel node-biopsi, finns skillnader i antal

körtelmetastaser beroende på tumörens tillväxtprofil?

Version 2

Författare: Maria Isaacs Cunningham Handledare: Ann Charlotte Dreifaldt, MD, PhD Örebro, Sverige

Abstract

Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste tumörsjukdomen hos kvinnor och axillärt

lymfkörtelstatus utgör den viktigaste prognostiska faktorn. Axillutrymning är ett kirurgiskt ingrepp som är en del i kirurgin vid bröstcanceroperation. Sentinel node (SN)-biopsi tillåter staging av axillen utan efterföljande axillutrymning vid negativ SN.

Syfte: Undersöka risk för ytterligare axillmetastaser beroende av prognostiska faktorer, med fokus på proliferation.

Material och metod: 263 patienter behandlade vid Örebro Universitetssjukhus mellan åren 2008-2015 med invasiv bröstcancer och positiv SN, som genomgått axillutrymning,

identifierades via registerutdrag från det nationella cancerregistret. Risk för ytterligare axillmetastasering beräknades för olika tumörbiologiska faktorer.

Resultat: Vid axillutrymning fanns patologiska lymfkörtlar hos 40,7% av patienterna. 48,4% av de med makrometastas i SN hade ytterligare spridning i axillen, motsvarande siffra var 15,9% hos de med mikrometastas i SN. Hos de med hög proliferation, Ki67-index >20, hade 49,2% ytterligare axillmetastaser medan spridning till axillära lymfkörtlar hos de med låg proliferation, Ki67-index ≤20, utgjordes av 34,4%. Relativa risken beräknades till 1,43 med 95% CI 1,05-1,94 och p-värde 0,0213 för patienter med högproliferativa brösttumörer.

Slutsatser: Patienter med en högprolifererande brösttumör har en hög risk för ytterligare lymfkörtelmetastasering i armhålan. Om dessa patienter ej axillutryms kan annan

lokalbehandling vara av värde. Av värde vore även att identifiera en högriskgrupp hos de med mikrometastas i SN för att kunna säkerställa hos vilka av dessa patienter det är indicerat med axillutrymning alternativt annan lokalbehandling mot axillen.

Abbreviations

TNM - Tumor, Nodes, Metastasis PAD - Patologisk anatomisk diagnos NHG - Nottingham Histologic Grade ER - Östrogenreceptor

PgR - Progesteronreceptor

HER2 - Human Epidermal Growth factor Receptor 2 DAB - Diaminbenzidin

KVAST - Kvalitets- och Standardiseringskommittén SN - Sentinel Node

Innehållsförteckning

1.5. Sentinel node-biopsi för att evaluera lymfkörtelstatus i axillen………...3

1.6. Detektion och analys av sentinel node……….4

1.7. Axillutrymning och dess komplikationer……….4

1.8. Frågeställning och syfte………...5

1.8.1 Hypotes………5

1.8.2 Nollhypotes………..5

2. Material och metod 2.1. Studiedesign……….5

2.2. Urval………...6

2.3. Datainsamling……….6

2.4. Bearbetning och analys av data………..6

2.5. Statistik………...7

2.6. Etik……….7

3. Resultat 3.1.Patient- och tumörkarakteristika……….7

3.2. Sentinel node-engagemang………9

3.3. Status vid axillutrymning………...9

3.4. Patient- och sentinel node-karakteristika utifrån Ki-67 med brytpunkt 20%...11

4. Diskussion………..14

1

1. Introduktion

Bröstcancer är den vanligaste tumörsjukdomen hos kvinnor. Hos kvinnor utgör

bröstcancer 30% av all cancer och den kumulativa risken att drabbas innan 75 års ålder är ca 10%. Bröstcancersjukdomen är ovanlig hos män och utgör ca 0,1 % av all manlig cancer i Sverige [1, 2]. Från 1970 till 2014 har incidensen ökat från 80 till 200 fall per 100 000 kvinnor och år, 2014 rapporterades 9730 fall med kvinnlig bröstcancer samt 1422 fall med in situ tumörer (ingår ej i den officiella statistiken) [3]. Medianåldern vid

bröstcancerdiagnos ligger på 60-64 år och den relativa femårsöverlevnaden i Sverige är 88% (2009-2013) för kvinnor [2, 4].

1.2 Bröstcancer generellt

Majoriteten (>95%) av bröstcancrarna uppstår ur stamceller i körtelvävnaden i bröstets duktulobulära system och kommer således att utgöra adenocarcinom [5]. De preinvasiva lesionerna delas in i duktal cancer in situ, DCIS, och lobulär cancer in situ, LCIS. Förekomst av DCIS och LCIS i bröstet är en riskfaktor för utveckling av invasiv cancer. Bröstcancer är en multifaktoriell sjukdom där genetisk predisponering och miljöfaktorer samverkar [6]. Kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron har en tydligt stimulerande effekt på bröstkörteln och bröstcancerprogression stimuleras då nivåerna av

dessa är höga [7]. Riskfaktorer för utveckling av bröstcancer är ärftlighet,

livstidsexponering för östrogen - tidig menarche, sen menopaus, hormonell

ersättningsterapi -, ökad ålder, strålningsexponering, atypiska proliferativa förändringar i bröstet, cancer i det kontralaterala bröstet eller endometriet. 5-10 % av

bröstcancerpatienterna har medfödda könscellsmutationer i tumörsuppressorgener och dessa har över 90% livstidsrisk att utveckla bröstcancer. Nedärvning av

susceptibilitetsgener samt premenopausala förstagradssläktingar med bröstcancer utgör också en ökad risk [5, 6].

1.3 Stadieindelning/ klassifikation

Klinisk stadieindelning av bröstcancer sker enligt TNM-systemet. T står för tumörstorlek, N lymfkörtelstatus och M eventuell förekomst av fjärrmetastaser. Vidare stadieindelas tumören utifrån ovanstående kriterier i stadium I-IV där stadium I utgörs av en tumör <2

2

cm utan spridning och stadium IV som har bekräftade fjärrmetastaser [8]. pTNM är den histopatologiska motsvarigheten till kliniska TNM-systemet. Vid den histopatologiska undersökningen fastställs tumörstorlek (T) och lymfkörtelstatus (N), detta inbegriper bl. a. mikroskopisk storlek av in situ respektive invasiv cancer, undersökning av

portvaktskörtlarna samt lymfkörtelstatus i axillen. Ovanstående data sammanställs sedan i en patologisk-anatomisk diagnos, PAD [6].

Bröstcancer klassificeras vidare funktionellt och histologiskt. Den funktionella

klassifikationen används som bas för systembehandling och delas in i subgrupper baserat på östrogen (ER)- och progesteron (PgR)-receptorstatus, HER2-status,

proliferationsmarkör (Ki-67) och histologisk grad [9]. Den histologiska klassifikationen av invasiv bröstcancer utgörs huvudsakligen av duktal (75-80%) och lobulär cancer (10-15%). De övriga mer ovanliga typerna inkluderar bland annat tubulär, medullär, mucinös, papillär, sekretorisk och inflammatorisk cancer [5].

Bröstcancerns malignitetsgrad bedöms med hjälp av tre variabler som graderas i en 3-gradig skala enligt NHG (Nottingham Histologic Grade)/ Elston. I bedömningen ingår variablerna mitosförekomst, kärnpolymorfism och utformning av tubuli. Grad 1 innebär att cellerna avviker minst och Grad 3 att de avviker mest från de normala cellerna [10].

1.4 Prognostiska faktorer

Prognostiska faktorer beskriver bröstcancerns naturalförlopp och är ett mått på

sjukdomens aggressivitet. En prognostisk faktor korrelerar med överlevnad oberoende av given systemisk eller lokal behandling. Enligt rekommenderade riktlinjer från St Gallen anses följande faktorer vara av prognostiskt värde vid bröstcancer: ålder, tumörstorlek, axillärt lymfkörtelstatus, ER- och PgR-receptorer, histologisk grad (NHG) enligt Nottingham, human epidermal growth factor receptor 2 (HER2), Ki-67

(proliferationsmarkör) och kärlinväxt [11-12]. De prognostiska faktorerna är relevanta tumörparametrar som registreras vid en nydiagnostiserad bröstcancer och ingår i en slutlig patologisk diagnos. Av behandlingsprediktivt värde är även hormon- och HER2-status med avseende eventuell effekt av endokrin respektive anti-HER2-behandling [13]. Ki-67s roll som prognostisk markör var länge odefinierad. En metaanalys utförd av

3

Azambuja et al. bekräftade 2007 att det finns en signifikant association mellan uttryck av Ki-67 och återfallsrisk samt död i bröstcancer [14]. Bedömning av Ki-67 utförs på invasiv cancer och används för att evaluera bröstcancerns proliferativa aktivitet. Ki-67 är ett

nukleärt antigen som uttrycks sent under cellcykelns aktiva G1-, S-, M- och G2-faser

medan celler i vilofasen, G0, saknar uttryck av Ki-67 [15]. Analys av Ki-67 sker med immunohistokemisk (IHC) metod och proteinuttrycket estimeras som procentandelen tumörceller som färgas positivt av den riktade antikroppen [14]. Den vanligast använda antikroppen riktad mot Ki-67 är MIB1. Som positiva celler räknas kärnor färgat för DAB (diaminobenzidin, brun) medan hematoxylinfärgade (blå) kärnor räknas som negativa. Ett minimum av 200 tumörceller räknas i vävnadsprovet där störst antal celler per ytenhet färgats positivt för Ki-67, sedan sker beräkning med 10 celler i taget. Högre andel färgade celler talar för en ökad proliferationsfrekvens hos tumören och indikerar för en

högproliferativ tumör. Förekomst av en lågproliferativ tumör indikeras av motsatsen [15]. Det finns en statistisk osäkerhet kring brytpunkten för hög respektive låg proliferation. Den optimala brytpunkten definieras som värdet som ger bäst särskiljande av metastasfri överlevnad mellan långsamt och snabbt prolifererande tumörer [15]. Förslag på

kvalitetsindikator enligt Kvalitets- och Standardiseringskommittén (KVAST-dokumentet) är ≤20% och >20% medan en studie av Ahlin et al. föreslår en brytpunkt på 22% [10, 15]. Gränsvärdet mellan lågt och högt Ki-67 beräknas dock fortfarande av den enskilda

avdelningen på indikation av KVAST.

1.5 Sentinel node-biopsi för att evaluera lymfkörtelstatus i axillen

Lymfkörtlar i axillen är den vanligaste platsen för metastaser vid bröstcancer. Axillärt lymfkörtelstatus utgör den viktigaste prognostiska faktorn för återfall och överlevnad hos kvinnor med tidig bröstcancer. Vid en axillutrymning fås information om eventuell

metastasförekomst i axillen och även dess grad av utbredning [16]. Den första lymfkörteln som dränerar tumören kallas för portvaktskörteln, sentinel node. Sentinel node (SN)-biopsi är en selektiv utrymning av de första lymfkörtlarna som dränerar bröstet och är en rutinmässig stagingmetod i Sverige. Sentinel node-tekniken utvecklades för att få

information om primärtumörens spridningstendens och därmed kunna undvika

axillutrymning vid negativ sentinel node [6, 17]. Detta understöds av flera studier som bekräftat att de axillära noderna med största sannolikhet är metastasfria om

4

portvaktskörteln är negativ. Veronesi et al. påvisade liknande recidivfrekvens hos de som genomgått enbart SLN-biopsi jämfört med SN-biopsi följt av axillutrymning hos patienter vars sentinel node var metastasfri [18].

SN-ingreppet grundar sig till en början i antagandet att tumörceller från solida

maligniteter migrerar sekventiellt genom lymfkärl via afferenter till regionala lymfkörtlar [19]. Hos de kliniskt lymfkörtelnegativa patienterna är SN negativ i cirka 65-70% av fallen och axillutrymning kan undvikas sedan evaluering av axillen möjliggjorts med hjälp av sentinel node-tekniken [20]. Vidare används informationen som erhålls vid

SN-ingreppet som grund för ytterligare axillbehandling i form utav axillutrymning och/ eller strålbehandling [6].

1.6 Detektion och analys av sentinel node

Den nuvarande standarden för detektion av sentinel node är preoperativ lymfscintigrafi

med en radioaktiv isotop av grundämnet Teknetium, 99m_{Tc, ofta i kombination med blåfärg}

(isosulfan eller metylenblått). 99m_{Tc injiceras subaerolärt i bröstparenkymet i området}

kring den primära tumören vars dränerande lymfkörtlar absorberar den injicerade

substansen. 99m_{Tc utsända strålning detekteras med hjälp av en gammaprob och}

portvaktskörteln identifieras [21-22]. De 1-4 första lymfkörtlarna som tar upp den injicerade substansen utryms och undersöks i syfte att fastställa eventuell

metastasförekomst [23]. Intraoperativ analys (ej längre rutin i Örebro) av portvaktskörtlarna sker i form av fryssnitt och hematoxylineosin (HE)-färgning.

Postoperativt sker seriesnittning och undersökning med immunohistokemi (antikroppar riktade mot cytokeratin för att detektera metastasiska celler) vilket ger det slutgiltiga histopatologiska svaret [6]. Eventuell förekomst av tumörhärdar definieras som

submikrometastaser om ≤0,2 mm/<200 celler, mikrometastaser om >0,2 mm/>200 celler och ≤2,0 mm, makrometastaser om >2,0 mm. Detektion av submikrometastaser i en lymfkörtel räknas som negativa fynd, N0 och ingen ytterligare kirurgisk åtgärd genomförs [24].

1.7 Axillutryming och dess komplikationer

Utrymning av axillen är ett kirurgiskt ingrepp som avser att operera ut minst 10 lymfkörtlar för analys och PAD. Axillutrymning är indicerat hos patienter med

5

antal undersökta lymfkörtlar rapporteras. Ingreppet är enbart terapeutiskt signifikant hos patienter vars lymfkörtlar innehåller metastatiska cancerceller och är därmed framförallt en diagnostisk åtgärd [20]. Axillutrymning hos en nod-negativ patient innebär följaktligen en överbehandling som exponerar patienten för ingreppets komplikationer utan dess förmåner [25]. De postoperativa komplikationerna som kan uppstå inkluderar lymfödem, smärta, sensibilitetsnedsättning samt rörelseinskränkning i armen. Även en ökad

infektionsrisk förekommer i samband med operationen. Den höga morbiditeten associerad till ingreppet har reducerats markant av sentinel node-tekniken som tillåter staging av axillen utan utrymning [26].

1.8 Frågeställning och syfte

Denna studie syftar till att kartlägga lymfkörtelmetastaser i axillen hos kvinnor med positiv sentinel node och undersöka om risk föreligger för ytterligare axillmetastaser beroende av prognostiska faktorer, med fokus på proliferation. Proliferation har tidigare inte undersökts i lika vid utsträckning som de övriga prognostiska faktorerna och med det som grund uppstod följande frågeställning:

- Har brösttumörer med hög proliferation och positiv sentinel node en ökad risk för axillmetastaser jämfört med lågproliferativa tumörer?

Studieresultaten kommer sedan bland annat användas för att avgöra om ytterligare studier behövs för att omarbeta rådande riktlinjer i fråga om axillutrymning och adjuvant

strålbehandling.

1.8.1 Hypotes

Högproliferativa brösttumörer med positiv sentinel node har ökad risk att inneha ytterligare metastaser i axillen jämfört med lågproliferativa tumörer.

1.8.2 Nollhypotes

Det förekommer ingen riskskillnad för ytterligare axillmetastaser mellan hög- och lågproliferativa brösttumörer med positiv sentinel node.

2. Material och metod

6

Studien utgörs av en retrospektiv kohortstudie av tvärsnittsmodell. 2.2 Urval

I inklusionskriterierna för studien ingick patienter som diagnostiserats med invasiv

bröstcancer, genomgått SN-operation och blivit axillutrymda. Data inhämtades från patienter som behandlats på Onkologiska kliniken, Universitetssjukhuset Örebro mellan diagnosåren 2008-2015. Totalt 296 patienter identifierades varpå de med negativ SN (23), de som

genomgått neoadjuvant behandling (6) och män (4) exkluderades ur studien. Tillgängliga för inklusion i studien blev kvarvarande 263 patienter. Patienter som genomgått neoadjuvant behandling exkluderades på grund av att sådan terapi påverkar utfallet i lokoregionala lymfkörtlar [27] och män exkluderades i egenskap av liten studiegrupp.

2.3 Datainsamling

Önskade tumörparametrar och behandlingskaraktäristika för inklusion i studien identifierades och en redan färdigställd insamlingsmall ifylldes. Insamlingsmallen som användes är samma blankett som ifylles vid en nydiagnostiserad bröstcancer (se bilaga 1). Därefter genomfördes en begäran om registerutdrag via ansvarig biostatistiker på det nationella kvalitetsregistret INCA. INCA, informationsnätverk för cancervården, är en nationell IT-plattform för

hantering av register kring cancerpatienter avseende vård och forskning som varit i drift sedan 2007.

Jag mottog de önskade parametrarna i ett samlat dokument i kalkylprogrammet Microsoft Excel. Patienterna var avidentifierade i dokumentet i form utav sifferkoder. Dokumentet innehöll förkortningar som tolkades med hjälp av ett variabelbeskrivningsfacit. I efterhand uppmärksammades avsaknad av relevanta parametrar för studiens syfte och frågeställning. Kompletteringar gjordes i den ursprungliga insamlingsmallen och ny utdragsbegäran genomfördes.

På grund av avsaknad av relevanta datauppgifter i Exceldokumentet ansöktes ett tillfälligt uppdrag om kvalitetssäkring på medicinsk enhet. Ansökan godkändes av verksamhetschefen på Onkologiska kliniken varpå strukturerad granskning och insamling av PAD (patologisk anatomisk diagnos)-svar i det elektroniska journalsystemet ”Kliniska Portalen” ägde rum.

7

2.4 Bearbetning och analys av data

Beräkningar av data skedde med hjälp av funktioner i kalkylprogrammet Excel och

sammanställdes sedan i tabeller och figurer. På grund av avsaknad av data i exceldokumentet, även efter PAD-granskning, varierar totalantalen i tabellerna. Efter beskrivning av patient-/ tumörkarakteristika och sentinel node-engagemang beräknades patienterna en gång med avseende metastasstorlek i SN. Det innebär att den största metastasstorleken i SN hos patienten togs med i beräkningarna, patienter med makro- och mikrometastas samtidigt i SN fick ingå i gruppen makrometastas, till exempel.

2.5 Statistik

För statistiska beräkningar av risker användes relativa risker och riskkvot, p-värde med

konfidensintervall 95% beräknades i Windows operativa system för statistisk analys, MedCalc (medcalc.org). Statistisk analys av den kategoriska datan genomfördes med Chi2-test i

statistikprogrammet Social Science Statistics (socscistatistics.com). 2.6 Etik

Vid en bröstcancerdiagnos är alla patienter informerade om att deras data registreras i det nationella kvalitetsregistret. För att inte kunna identifiera patienterna gjordes en anonym fil som jag mottog. Patienternas integritet är bevarad då inga enskilda patienter kan identifieras i sammanställningen. Målet var att i största möjliga mån använda registerdata och inte

journalsystem under projektet men på grund av avsaknad av data genomgicks en strukturerad granskning av PAD-svar vid behov. I frånvaro av vårdrelation till patienter strider

journalgenomgång mot sekretesslagen [28]. Dock får den som arbetar hos en vårdgivare ta del av dokumenterade uppgifter för att systematiskt utveckla och säkra kvaliteten i verksamheten och framställa statistik om hälso- och sjukvården enligt bestämmelserna i 2 kap. 4 och 5 §§ i patientdatalagen [29].

3. Resultat

3.1 Patient- och tumörkarakteristika

Den slutliga studiekohorten bestod av 263 kvinnor diagnostiserade med invasiv bröstcancer mellan 2008-2015. Samtliga med positiv SN-biopsi och genomförd axillutrymning. Patient- och tumörkarakteristika illustreras i tabell 1. Flertalet av patienterna var över 50 år (89%) och

8

hade 1 invasiv tumör (76,4%). Majoriteten hade stadie T1- eller T2-tumör (81,4%), tumörgrad 2 eller 3 (87,8%) och duktal typ (79,8%). Vidare hade de flesta positiv hormonreceptorstatus och 46,4% hade en högproliferativ tumör. HER2 var inte amplifierad hos 86,3% av

patienterna.

Tabell 1. Patient- och tumörkarakteristika (n=263).

n % Ålder ≤50 29 11,0 51-70 126 47,9 >70 108 41,1 Slutingrepp Mastektomi 141 53,6 Partiell mastektomi 122 46,4 Invasivitet Enbart invasiv 57 21,7

Både invasiv och cancer in situ 206 78,3 Antal invasiva tumörer

1 201 76,4 2 34 12,9 3 11 4,2 ≥4 11 4,2 Uppgift saknas 6 2,3 Invasiv histopatologi Duktal 210 79,8 Lobulär 37 14,1

Både duktal och lobulär 3 1,1 Duktal cancer blandat med annan cancer 1 0,4

Medullär 1 0,4

Annan invasiv cancer 9 3,4

Uppgift saknas 2 0,8 T-klassifikation T0 38 14,4 T1 117 44,5 T2 97 36,9 T3 7 2,7 T4d (inflammatorisk bröstcancer) 1 0,4

Tis (cancer in situ) 2 0,8

Primärtumör kan ej bedömas 1 0,4 Multifokalitet Multifokal 63 24,0 Unifokal 189 71,9 Diffus 9 3,4 Uppgift saknas 2 0,8 Vaskulär invasion Ja 107 40,7 Nej 132 50,2 Uppgift saknas 24 9,1 Tumörgrad, NHG 1 29 11,0 2 137 52,1 3 94 35,7 Uppgift saknas 3 1,1 Receptorstatus ER-positiv 228 86,7

9 ER-negativ 34 12,9 Ej utfört 1 0,4 PgR-positiv 201 76,4 PgR-negativ 60 22,8 Ej utfört 2 0,8 HER2-status Amplifierad 31 11,8 Ej amplifierad 227 86,3 Ej utfört 5 1,9

Proliferation (markör Ki-67)

Låg (<10%) 46 17,5

Medelhög (10-20%) 83 31,6

Hög (>20%) 122 46,4

Uppgift saknas 12 4,6

3.2 Sentinel node-engagemang

Majoriteten av patienterna hade makrometastas i SN och vanligast var att 1-2 lymfkörtlar utrymdes vid SN-ingreppet.

Tabell 2. Sentinel node-engagemang

n = antal patienter

n %

Antal SN* enligt PAD**

1 89 33,8 2 105 39,9 3 42 15,9 4 18 6,8 ≥5 8 3,0 Uppgift saknas 1 0,4 Medelvärde 2,1 Median 2

Antal med makrometastaser (>2 mm) i SN

0 66 25,1 1 141 53,6 2 41 15,6 3 4 1,5 4 4 1,5 Uppgift saknas 7 2,7

Antal med SN med mikrometastaser (>0,2 mm ≤2 mm)

0 178 67,7

1 74 28,1

2 1 0,4

Uppgift saknas 10 3,8

Antal med SN med submikrometastaser (≤0,2 mm)

0 242 92,0

1 8 3,0

2 1 0,4

Uppgift saknas 12 4,6

*PAD, patologisk anatomisk diagnos

**Antal SN, antal utrymda sentinel nodes vid biopsin

***Patienterna är räknade en gång per rubrik och det framgår inte att 10 patienter hade makro- och mikrometastas samtidigt i SN.

10

Vid axillutrymning fanns patologiska lymfkörtlar hos 40,7% av patienterna. Vanligast var spridning till ytterligare 1-3 lymfkörtlar (73%). 48,4% (n = 92) av patienterna med

makrometastas i SN (n = 190) hade ytterligare metastaser i axillen. Mikrometastas i SN förekom hos 63 patienter, av dessa hade 10 patienter (15,9%) positiva lymfkörtlar vid axillutrymning. Endast 3 patienter hade submikrometastas som största metastas i SN, 2 av dessa hade ytterligare metastasering i axillen.

Tabell 3. Antal och procentandel med ytterligare spridning i axillen utifrån prognostiska faktorer med uppdelning SN-makro* och SN-mikro**.

(n) SN-makro (183) SN-mikro (60)

Total 243 Nej Ja Andel ja % Nej Ja Andel ja % Proliferation Låg (43) 16 14 46,7 13 0 0 Medelhög (82) 31 23 42,6 22 6 21,4 Hög (118) 45 54 54,5 15 4 21,1 SN-makro (188) SN-mikro (62)

Total 250 Nej Ja Andel ja % Nej Ja Andel ja % Tumörgrad Grad 1 (24) 11 4 26,7 7 2 22,2 Grad 2 (128) 43 50 52,7 33 6 15,4 Grad 3 (91) 39 39 50,6 11 3 21,4 SN-makro (188) SN-mikro (62)

Total 250 Nej Ja Andel ja % Nej Ja Andel ja % Tumörstorlek T0 (33) 11 13 57,1 12 1 8,3 T1 (107) 50 37 42,4 18 6 22,7 T2 (95) 32 38 54,3 21 4 16 T3 (6) 2 4 66,7 0 0 0 T4d (1) 0 1 100 0 0 0 SN-makro (174) SN-mikro (56)

Total 230 Nej Ja Andel ja % Nej Ja Andel ja % Kärlinväxt i primärtumör Ja (104) 36 47 57,3 18 4 18,2 Nej (121) 50 41 44,9 29 5 12,5 SN-makro (189) SN-mikro (63)

Total 252 Nej Ja Spridning % Nej Ja Andel ja % Multifokalitet Ja (59) 21 23 52,4 16 2 5,9 Nej (176) 72 65 47 36 8 19 Diffus (9) 1 7 87,5 0 1 100 SN-makro (189) SN-mikro (63)

Total 252 Nej Ja Andel ja % Nej Ja Andel ja % ER-status Positiv (212) 82 77 48,4 50 10 15,8 Negativ (32) 12 18 58,7 2 1 33,3

11

SN-makro (188) SN-mikro (63)

Total 251 Nej Ja Andel ja % Nej Ja Andel ja % PgR-status Positiv (194) 73 65 47,1 47 9 16,1 Negativ (57) 20 30 60 5 2 28,6 SN-makro (185) SN-mikro (63)

Total 248 Nej Ja Andel ja % Nej Ja Andel ja % HER2-status Amplifierat (31) 12 15 55,6 2 2 50 Ej amplifierat (217) 82 76 48,1 50 9 15,3 *SN-makro, makrometastas i sentinel node

**SN-mikro, mikrometastas i sentinel node

Tumörer med kärlinväxt, negativ hormonreceptorstatus, ampliferad HER2-status och Grad 2- / Grad 3-tumörer sågs ha högre risk för ytterligare spridning vid utrymning.

3.4 Patient- och sentinel node-karakteristika utifrån Ki-67 med brytpunkt 20%

Det fanns en statistisk signifikant korrelation mellan tumörproliferation och följande faktorer: SN-status, status i axillen, tumörgrad, vaskulär invasion, hormonreceptorstatus och HER2-status. 83,9% jämfört med 67,2% hade makrometastas i SN i den hög- respektive

lågproliferativa gruppen. Positiv hormonreceptorstatus var vanligare hos de med låg

proliferation medan HER2-amplifiering, hög tumörgrad och vaskulär invasion var vanligare hos de med hög proliferation.

Tumörproliferation var oberoende av ålder, T-klassifikation och multifokalitet.

Tabell 4. Patient- och tumörkarakteristika beroende på tumörproliferation.

Ki67≤20 Ki67>20 p-värde

Åldersgrupper n (%) n (%) 0,4769 n = 251 ≤50 11 (8,5) 16 (13,1) 51-70 62 (48,1) 58 (47,5) >70 56 (43,4) 48 (39,3) T-klassifikation, n (%) 0,1445 n = 251 T0, Tis 23 (17,8) 13 (10,7) T1 59 (45,7) 52 (42,6) T2 45 (34,9) 51 (41,8) T3, T4d 2 (1,6) 6 (4,9) Multifokalitet, n (%) 0,4352 n = 251 Ja 29 (22,5) 31 (25,4) Nej 97 (75,2) 85 (69,7) Diffus 3 (2,3) 6 (4,9) Vaskulär invasion, n (%) 0,0008 n = 231 Ja 40 (34,5) 65 (56,5) Nej 76 (65,5) 50 (43,5)

12 Tumörgrad, NHG, n (%) <0,00001 n = 250 Grad 1 24 (18,6) 2 (1,7) Grad 2 89 (69,0) 42 (34,7) Grad 3 16 (12,4) 77 (63,6) ER-status, n (%) <0,00001 n = 251 Positiv 125 (96,9) 93 (76,2) Negativ 4 (3,1) 29 (23,8) PgR-status, n (%) <0,00001 n = 250 Positiv 116 (90,6) 77 (63,1) Negativ 12 (9,4) 45 (36,9) HER2-status, n (%) 0,0014 n = 247 Amplifierat 7 (5,6) 23 (18,9) Ej amplifierat 118 (94,4) 99 (81,1) SN-status, n (%) 0,0026 n = 243 Makro 84 (67,2) 99 (83,9) Mikro 41 (32,8) 19 (16,1) Axillärt status, n (%) 0,0197 n = 243 Positivt* 43 (34,4) 58 (49,2) Negativt** 82 (65,6) 60 (50,8)

Antal metastaserade körtlar i axillen, n (%) 0,1253

n = 239 0 85 (67,5) 62 (54,9)

1-3 29 (23,0) 38 (33,6) ≥4 12 (9,5) 13 (11,5) *Positivt, har ytterligare metastaser i axillen

**Negativt, har inte ytterligare metastaser i axillen

Av alla patienter hade 49,2% axillmetastaser i den högproliferativa gruppen, motsvarande siffra var 34,4% i den lågproliferativa gruppen (p-värde 0,0197)(Tabell 4 och Fig. 1). Hos de med Ki67-index >20 beräknades den relativa risken för positiv lymfkörtelstatus i axillen vara 1,43 (95% CI = 1,05-1,94) med p-värde = 0,0213. Det förekom följaktligen en signifikant ökad risk att ha ytterligare patologiska lymfkörtlar i axillen vid en högprolifererande tumör jämfört med en lågprolifererande tumör.

125 ₁₁₈ 43 58 Ki-67 ≤20 Ki-67 >20 0 20 40 60 80 100 120 140

Metastas i SN och metastas i

axillen

totalt antal patienter antal positiva i axillen

13

Figur 1. Totala antalet patienter med metastas >0,2 mm i SN och andelen med ytterligare metastaser i axillen, utifrån Ki67-index. 20 patienter kunde ej inkluderas på grund av avsaknad av data.

Hos patienterna med makrometastas i SN fanns ytterligare axillmetastaser hos 54,4% i den högproliferativa gruppen respektive 44,0% i den lågproliferativa gruppen (Fig 2.). Den relativa risken att inneha metastaser i axillen vid en högprolifererande tumör med

makrometastas i SN beräknades till 1.24 (CI 95% = 0,92-1,67) med p-värde = 0,1635. En icke-signifikant riskökning (p = 0,5326), med relativ risk 1,44 (95% CI = 0,46-4,51), kan även observeras hos de med mikrometastas i SN. Positivt axillärt status utgjordes av 21,1% i den högproliferativa gruppen och 14,6% lågproliferativa gruppen (Fig. 3).

Figur 2. Antalet patienter med makrometastas i SN och andelen med ytterligare metastaser i axillen, utifrån Ki67-index. 7 patienter kunde ej inkluderas på grund av avsaknad av data.

Figur 3. Antalet patienter med mikrometastas i SN och andelen med ytterligare metastaser i axillen, utifrån Ki67-index. 3 patienter kunde ej inkluderas på grund av avsaknad av data.

84 99 37 54 Ki-67 ≤20 Ki-67 >20 0 20 40 60 80 100 120

Makrometastas i SN och

metastas i axillen

totalt antal patienter antal positiva i axillen

41 19 6 ₄ Ki-67 ≤20 Ki-67 >20 0 10 20 30 40 50

Mikrometastas i SN och

metastas i axillen

totalt antal patienter antal positiva i axillen

14

4. Diskussion

Denna studie utfördes med syfte att kartlägga risk för lymfkörtelmetastaser i axillen hos SN-positiva och axillutrymda kvinnor beroende av prognostiska faktorer, med fokus på

proliferation. Den huvudsakliga frågeställningen var om tumörproliferation påverkade risken för ytterligare axillmetastasering.

Ytterligare lymfkörtelmetastaser i axillen förekom hos 40,7% av totala patientantalet. 48,4% av de med makrometastas i SN hade positiva lymfkörtlar vid axillutrymningen, motsvarande siffra var 15,9% hos de med mikrometastas i SN. I enlighet med tidigare studier sågs en högre risk för ytterligare axillmetastaser vid prognostiskt ogynnsamma faktorer. En metaanalys utförd 2003 av Degnim et al. visade att ytterligare metastaser i axillära lymfkörtlar inte påträffas vid den histopatologiska undersökningen hos 50-65% av patienterna med metastas >0,2 mm i SN [30]. Multipla studier har därför gjorts med syfte att identifiera prediktiva parametrar associerade med ytterligare metastaser i axillen (nonSN-nodes) vid positiv SN [31]. Patologiska karakteristiska hos den primära tumören och SN har undersökts i avsikt att finna samband mellan dessa och risken för att inneha ytterligare axillmetastasering [30]. Högrisk-variabler associerade med axillmetastaser är lymfovaskulär invasion (kärlinväxt) i primärtumören, extranodal extension, metastasstorlek samt antal involverade sentinel nodes [32-33]. Andra variabler som inkluderas i prediktiva nomogram är primär tumörstorlek (>2 cm), histologisk grad, multifokalitet, östrogenreceptorstatus och detektionsmetod av SN, med varierande signifikans beroende på studie [34]. Storleken på det metastatiska fokuset i SN utgör den starkaste oberoende prediktiva faktorn för att inneha ytterligare

lymfkörtelmetastaser i axillen, detta korrelerar väl med fynden i den här studien. Resultatet i en retrospektiv studie utförd av Andersson et al. visade att patienter med en primärtumör <2 cm, Elston-grad 1-2 och SN-metastaser ≤2 mm var risken mindre än 10% för ytterligare metastaser i axillen [35]. Viale et al. redovisade att lägst risk för ytterligare metastaser hade patienter med submikro- och mikrometastaser upp till 1 mm (16,2%) medan risken tilltog betydligt vid ökande metastasstorlek, 30,2% för mikrometastaser upp till 2 mm respektive 50,3% vid förekomst av makrometastaser i SN [32]. Konklusionerna lyder dock att evaluering av primärtumör- och sentinel node-karaktäristiska i nuläget inte är tillräckliga på individnivå för att avgöra om axillutrymning är indicerat.

Liknande frekvens med avseende axillmetastasförekomst hos patienter med mikrometastas i SN kunde ses i denna studie jämfört med tidigare studier som rapporterar frekvenserna

15

20% [25, 36-38]. Högst risk att ha ytterligare metastaser i axillen hos de med mikrometastas i SN sågs framförallt hos de med negativ hormonreceptor-status och amplifierad HER2. Det bör dock understrykas att patientgrupperna utgjordes av små antal.

Resultaten i vår studie visade att det finns en signifikant ökad risk att ha ytterligare

patologiska lymfkörtlar i axillen vid positiv SN och en högprolifererande brösttumör jämfört med en lågprolifererande tumör. 49,2% jämfört med 34,4% hade axillmetastaser i den hög- respektive lågproliferativa gruppen med en relativ risk på 1,43 (95% CI = 1,05-1,94). På grund av att vi inte lyckats identifiera tidigare studier med samma inklusionkriterier och frågeställning finns inga jämförande data. Viale et al. konstaterar i en mening att

primärtumörens proliferativa fraktion inte korrelerar med prevalensen för axillmetastaser, men belägg i form av rådata saknas i studien. Inklusionskriterierna i den studien var patienter med primärtumör ≤3 cm och positiv SN [32]. Vid uppdelning makro- och mikrometastaser fanns en icke-statistisk riskökning att ha axillmetastaser vid en högprolifererande tumör hos båda grupperna. Det vore av värde att studera ett större patientmaterial. En annan parameter som skulle varit av betydelse, utöver makro- och mikrometastasuppdelningen i SN, är antalet tumörinvolverade SNs då det utgör en signifikant oberoende prediktiv faktor för patologiska körtlar i axillen [39-40]. Varje positiv SN ökar risken för ytterligare metastas i axillen med en oddskvot på 1,72 enligt Cripe M et al. [41].

Vår studie visade att det finns en statistisk signifikant korrelation mellan Ki67-uttryck och vaskulär invasion, tumörgrad, hormonreceptor-, HER2-, SN- och axillärt status. Vidare visades tumörproliferation vara oberoende av ålder, T-klassifikation och antal involverade noder i axillen. En studie av Park D et al. rapporterade att de funnit ett signifikant samband mellan högt Ki67-uttryck hos metastatisk bröstcancer med ökande histologisk grad, negativ hormonreceptorstatus och metastasstorlek i SN [42]. Resultaten i en annan studie visar liknande resultat med avseende icke-korrelationen mellan Ki67 och antalet metastatiska körtlar [43]. Det starka sambandet mellan hög proliferation och histologisk grad är inte förvånande då beräkning av mitosfrekvens ingår i bedömning av histologisk grad.

I nuläget pågår studier med syfte att finna optimal handläggning vid positiv SN och om axillutrymning kommer att vara gynnsamt för patienten. Faktorer som måste övervägas vid beslutsfattandet omfattar risk för ytterligare axillmetastaser och sannolikhet för recidiv i axillen om ingreppet ej utförs. Även risken för underbehandling med adjuvant terapi i frånvaro av stadie-informationen som erhålls vid axillutrymning måste tas i beaktning [23].

16

En retrospektiv studie av Bilimoria et al. identifierade (från en nationell cancer-databas) 20,241 bröstcancerpatienter med positiv sentinel node som inte axillopererades och jämförde dessa med patienter som genomgått axillutrymning. Ingen signifikant skillnad i axillära återfall observerades mellan grupperna efter 63 månaders uppföljning [44]. ACOSOG Z0011- och IBCSG 23-01-studierna visade att patienter med begränsad sjukdom i SN som

behandlades med bröstbevarande kirurgi, strålning mot bröstet och adjuvant systemisk terapi kunde besparas axillutrymning utan att försätta patienten i risk för lokoregionalt recidiv [45-46]. ACOSOG Z0011 studien jämförde utfall mellan patienter med tidig bröstcancer och metastaser som behandlades med antingen biopsi och axillutrymning eller enbart SN-biopsi utan efterföljande axilloperation. Ingen signifikant skillnad kunde påvisas mellan grupperna avseende regional återfallsfrekvens (efter 6,3 års uppföljning) vilket talade för att inte alla axillmetastaser progredierar till klinisk sjukdom [45]. Det bör dock framhävas att studien var underdimensionerad då den stängdes i förtid på grund av låg patientrekrytering. IBCSG 23-01 studien jämförde utfall mellan patienter som hade mikrometastas i SN och axillopererades respektive inte axillopererades [46].

I Sverige pågår för närvarande två prospektiva studier som undersöker sjukdomsfri överlevnad och axillrecidiv hos patienter med metastaser i SN. SENOMIC-studien som inkluderar patienter med mikrometastas i SN och SENOMAC-studien som inkluderar patienter med upp till två makrometastaser i SN [47-48]. I SENOMIC-studien inkluderas patienter med invasiv bröstcancer ≤5 cm (T1-T2) oavsett operationsmetod i bröstet eller val av adjuvant behandling som ges i enlighet med det nationella vårdprogrammet. Syftet med studien är att utvärdera om det är säkert att avstå från kompletterande axillutrymning vid mikrometastas i SN [47]. Frågan har lyfts och blivit mer intressant att utreda sedan IBCSG 23-01-studien rapporterade att de inte funnit någon statistisk signifikant skillnad i recidiv mellan patienter med invasiv bröstcancer ≤5 cm och mikrometastas i SN som genomgått kontra inte genomgått axillutrymning. Artikelförfattarna nämner i diskussionen att den låga frekvensen av axillrecidiv hos patienterna som inte axillopererades kan bero på att systemisk behandling och bestrålning av bröstet kan eliminera små metastaser i axillen [46]. Nationella rekommendationer för kirurgisk behandling av axillen efter positiv portvaktskörtelbiopsi är axillutrymning om portvaktskörteln innehåller makrometastas och axillutrymning eller inklusion i ovan nämnda studie om portvaktskörteln innehåller mikrometastas [6]. Internationella riktlinjer rekommenderar axillutrymning vid positiv SN med innehåll av metastas >0,2 mm, det vill säga mikro- och makrometastaser [13]. Med SENOMIC- och

17

IBCSG 23-01-studierna i åtanke uppstår önskan att identifiera en högriskgrupp inom de med mikrometastas i SN. Detta för att kunna säkerställa hos vilka patienter i lågriskgruppen som det är indicerat med axillutrymning alternativt strålbehandling mot axillen.

Sammanfattningsvis visar denna studie att patienter med en högprolifererande tumör har en hög risk för ytterligare lymfkörtelmetastasering i armhålan. Nollhypotesen kan således förkastas. Om dessa patienter ej axillutryms kan annan lokalbehandling vara av värde, exempelvis strålbehandling. Sammanställda resultat i en metaanalys utförd av EBCTCG (Early Breast Cancer Trialists’ Collaborative Group) visade att strålningsterapi mot

bröstkorgsväggen och regionala lymfkörtlar reducerade recidivfrekvensen hos kvinnor som haft positiva lymfkörtlar vid genomgången mastektomi och axillutrymning. 22 studier och en total av 8135 kvinnor ingick i metaanalysen och uppföljningstiden var cirka 10 år.

Lokalrecidivfrekvensen minskade från 20,3% till 3,8% i gruppen med 1-3 positiva lymfkörtlar och från 32,1% till 13,0% i gruppen med ≥4 positiva lymfkörtlar [49]. En annan prospektiv studie, AMAROS, randomiserade patienter med T1-/ T2-tumörer till antingen axillutrymning eller axillär strålningsterapi vid positiv SN. Studien var underdimensionerad med färre lokalrecidiv än förutspått i båda grupperna men visade att ingen signifikant skillnad i

recidivfrekvens förekom mellan grupperna efter 5 års uppföljning, 0,43% i den axillutrymda gruppen jämfört med 1,19% i den strålbehandlade gruppen. Deras tolkning var att

axillutrymning och strålningsterapi efter en positiv SN-biopsi ger god och jämförbar axillär kontroll hos patienter med T1-/ T2-tumörer och ingen palpabel lymfadenopati. Detta är av intresse då morbiditeten associerad till strålningsterapi är mindre än den associerad till axillutrymning [50].

Ytterligare studier bör göras med syfte att inkludera proliferation i ett prediktivt nomogram för att identifiera en högriskgrupp där ytterligare behandling är nödvändig för att minska recidivfrekvensen i armhålan. Av värde vore även att identifiera en högriskgrupp hos de med mikrometastas i SN för att kunna säkerställa hos vilka av dessa patienter det är indicerat med axillutrymning alternativt annan lokalbehandling mot axillen. Det vore därför av intresse att göra en utökad registerstudie.

Acknowledgements

Jag skulle vilja ge tack till kirurgerna Hannah Floodeen och Maria Wedin opererande vid Universitetssjukhuset Örebro. Att stå med vid en sentinel node-biopsi och axillutrymning var

18

mycket givande. Sedan vill jag även rikta ett speciellt tack till min handledare AnnCharlotte Dreifaldt, som med oändlig energi väglett mig i rätt riktning. Hon är en stor källa till

inspiration.

Referenser

1. Regionala cancercentrum i samverkan. Rapport från nationella bröstcancerregistret 2014 [internet]. Stockholm-Gotlandsregionen; 2014. [citerad 2016-04-02]. Hämtad från: http://www.cancercentrum.se/globalassets/cancerdiagnoser/brost/kvalitetsregister/nationel l_rapport_2014-web.pdf

2. Regionalt cancercentrum Uppsala Örebro. Bröstcancer, rapport för diagnosår 2010-2014 [internet]. Uppsala; Uppsala-Örebroregionen 2014. [citerad 2016-04-02]. Hämtad från:

http://www.cancercentrum.se/globalassets/cancerdiagnoser/brost/uppsala-orebro/regionala-rapporter/brca_regional_rapport_tom2014_151111.pdf

3. Socialstyrelsen. Cancerincidens i Sverige 2014, nya diagnosticerade cancerfall år 2014 [internet]. Socialstyrelsen; 2015. ISBN: 978-91-7555-354-2. [citerad 2016-04-02] Hämtad från:

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20008/2015-12-26.pdf 4. NORDCAN, Association of the Nordic Cancer Registries. Faktablad Cancerstatistik

Sverige-Bröst [internet]. Danish Cancer Society, Dept. Of Cancer Prevention and Documentation; senast uppdaterad 2015-12-16. [citerad 2016-04-02]. Hämtad från: http://www-dep.iarc.fr/NORDCAN/SW/StatsFact.asp?cancer=200&country=752 5. Kumar V, Abbas AK, Aster JC. Robbins and Cotran Pathologic Basis of Disease. Ninth

Edition. Philadelphia: Elsevier Saunders; 2014.

6. Regionala cancercentrum i samverkan. Bröstcancer, Nationellt Vårdprogram [internet]. Stockholm: Regionalt cancercentrum Stockholm Gotland; 2014. [citerad 2015-05-05]

Hämtad från:

http://www.swebcg.se/Files/Docs/NatVP_Brostcancer_2014-11-11_final[1].pdf

7. Navarrete MA, Maier CM, Falzoni R, Quadros LG, Lima GR, Baracat EC, et al. Assessment of the proliferative, apoptotic and cellular renovation indices of the human

mammary epithelium during the follicular and luteal phases of the menstrual cycle

.

19

8. International Union Against Cancer. TNM, Classification of Malignant Tumours, UICC 7th. [internet]. UICC; 2015. [citerad 2016-05-05]. Hämtad från:

http://www.uicc.org/resources/tnm

9. Goldhirsch A, Winer EP, Coates AS, Gelber RD, Piccart-Gebhart M, Thurlimann B, et al. Personalizing the treatment of women with early breast cancer: highlights of the St Gallen International Expert Consensus on the Primary Therapy of Early Breast Cancer 2013. Annals Oncol. 2013;24(9):2206-23.

10. Svensk förening för patologi –Svensk förening för klinisk cytologi. KVAST dokument brösttumörer [internet]. Framtagen av Dorthe Grabau; uppdaterad 2014-05-08 [citerad 2016-05-05].

Hämtad från:

http://svfp.se/files/docs/kvast/brostpatologi/Brostcancerdokument_godkant_maj_2014.pd f

11. Goldhirsch A, Ingle JN, Gelber RD, Coates AS, Thurlimann B, Senn HJ; Panel members. Thresholds for therapies: highlights of the St Gallen International Expert Consensus on the Primary Therapy of Early Breast Cancer 2009. Ann Oncol. 2009; 20(8):1319-29. 12. Ahlin C, Fernö M, Amini RM, Tolockiene E, Blomqvist C, Bergh J, et al. Ki-67 och

cyklin A – prognostiska faktorer vid bröstcancer. Läkartidningen 2010; 107(10):672-75. 13. Senkus E, Kyriakides S, Ohno S, Penault-Llorca F, Poortmans et al, on behalf of the

ESMO Guidelines Committee*. Primary breast cancer: ESMO Clinical Practice Guidelines for diagnosis, treatment and follow-up. Ann Oncol. 2015:26(5)8-30.

14. de Azambuja E, Cardoso F, de Castro G Jr, Colozza M, Mano MS, Durbecq V, et al. Ki-67 as prognostic marker in early breast cancer: a meta-analysis of published studies involving 12,155 patients. Br J Cancer. 2007;96(10):1504-13.

15. Ahlin C, Aaltonen K, Amini RM, Nevanlinna H, Fjällskog ML, Blomqvist C. Ki67 and cyclin A as prognostic factors in early breast cancer. What are the optimal cut-off values?. Histopathology. 2007;51(4):491-8.

16. Gipponi M, Bassetti C, Canavese G, Catturich A, Somma CD, Vecchio C, et al. Sentinel Lymph Node as a New Marker for Therapeutic Planning in Breast Cancer Patients. Jour of Surg Onc. 2004;85(3):102-111.

17. Veronesi U, Paganelli G, Galimbeti V, Viale G, Zurrida S, Bedoni M et al. Sentinel-node biopsy to avoid axillary dissection in breast cancer with clinically negative lymphnodes. Lancet 1997;347(9069): 1864-7.

20

18. Veronesi U, Viale G, Paganelli G, Zurrida S, Luini A, Galimberti V et al. Sentinel lymph node biopsy in breast cancer: 10-year results of a randomized controlled study. Ann Surg. 2010;251(4):595-600.

19. Cabanas RM. An approach for the treatment of penile carcinoma. Cancer. 1977;39(2):456-66.

20. Schwartz GF, Giuliano AE, Veronesi U, Consensus Conference Committe. Proceedings of the consensus conference role of sentinel lymph node biopsy in carcinoma of the breast, April 19-22, 2001. Cancer. 2002;94(10):2542-2551.

21. Kern KA, Rosenberg RJ. Preoperative lymphoscintigraphy during lymphatic mapping for breast cancer: improved sentinel node imaging using subareolar injection of technetium 99m sulfur colloid. J Am Surg. 2000;191(5):479-489.

22. Berglund E, Jönsson BA. Medicinsk fysik. Upplaga 1:1. Polen: Författarna och Studentlitteratur; 2007. p. 167-192.

23. Roshni R, Euhus D, Mayo HG, Balch C. Axillary Node Interventions in Breast Cancer, A systematic Review. J Am Med Assoc. 2013;310(13):1385-1394.

24. Edge SB, Byrd DR, Compton CC, Fritz AG, Greene FL, Trotti A. AJCC Cancer Staging Manual. 7 ed. Springer Verlag; 2010.

25. Chu KU, Turner RR, Hansen NM, Brennan MB, Bilchik A, Giuliano AE. Do all patients with sentinel node metastasis from breast carcinoma need complete axillary dissection?. Ann Surg. 1999;229(4):536-41.

26. Mansel RE, Fallowfiel L, Kissin M, Goyal A, Newcombe RG, Dixon JM, et al. Randomized Multicenter Trial of Sentinel Node Biopsy Versus Standard Axillary Treatment in Operable Breast Cancer: The ALMANAC Trial. J Natl Cancer Inst. 2006;98(9):599-609.

27. Kuehn T, Bauerfeind I, Fehm T, Fleige B, Hausschild M, Helms G et al. Sentinel-lymph-node biopsy in patients with breast cancer before and after neoadjuvant chemotherapy (SENTINA): a prospective, multicentre cohort study. Lancet Oncol. 2013;14(7):609-18 28. Personuppgiftslag (SFS 1998:204) [internet]. Justitiedepartementet L6 [citerad

2016-05-22]. Hämtad från:

http://www.riksdagen.se/sv/DokumentLagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Personupp giftslag-1998204_sfs1998-204/)

29. Patientdatalag (SFS 2008:355) [internet]. Socialdepartementet [citerad 2016-05-22]. Hämtad från:

21

forfattningssamling/patientdatalag-2008355_sfs-2008-355

30. Degnim AC, Griffith KA, Sabel MS, Hayes DF, Cimmino DM, Diehl KM et al.

Clinicopathologic features of metastasis in nonsentinel lymph nodes of breast carcinoma patients. Cancer, 2003;98(11):2307-15.

31. Gur AS, Unal B, Ozbek U, Ozmen V, Aydogan F, Gokgoz S, et al. Validation of breast cancer nomograms for predicting the non-sentinel lymph node metastases after a positive sentinel lymph node biopsy in a multi-center study. J Surg Oncol. 2010;36(1):30-35. 32. Viale G, Maiorano E, Pruneri G, Mastropasqua MG, Valentini S, Galimberti V, et al.

Predicting the Risk for Additional Axillary Metastases in Patients With Breast Carcinoma and Positive Sentinel Lymph Node Biosy. Ann Surg. 2005;241(2):319-325.

33. Abdessalam SF, Zervos EE, Prasad M, Farrar WB, Yee LD, Walker MJ, et al. Predictors of positive axillary lymph nodes after sentinel lymph node biopsy in breast cancer. Am J Surg. 2001;182(4)316-320.

34. Van Zee KJ, Manasseh DE, Bevilacqua JLB, Boolbol SK, Fey JV, Tan LK, et al. A Nomogram for Predicting the Likelihood of Additional Nodal Metastases in Breast Cancer Patients With a Positive Sentinel Node Biopsy. Ann Surg Oncol.

2003;10(10):1140-1151.

35. Andersson Y, Frisell J, de Boniface J, Bergkvist L. Prediction of non-sentinel lymph node status in breast cancer patients with sentinel lymph node metastases: evaluation of the tenon score. Breast Cancer (Auckl) 2012;6():31-8.

36. Yi M, Giordano SH, Meric-Bernstam F, Mittendorf EA, Kuerer HM, Hwang RF et al. Trends in and Outcomes from Sentinel Lymph Node Biopsy (SLNB) Alone vs. SLNB with Axillary Lymph Node Dissection for Node-Positive Breast Cancer Patients: Experience from the SEER Database. Ann Surg Oncol 2010;17(10):343-351

37. Grube BJ, Giuliano AE. Observation of the breast cancer patient with a tumor-positive senti-nel node: implications of the ACOSOG Z0011 trial. Semin Surg Oncol.

2001;20(3):230-7

38. Cserni G, Gregori D, Merletti F, et al. Meta-analysis of non-sentinel node metastases associated with micrometastatic sentinel nodes in breast cancer. Br J Surg.

2004;91(10):1245-52

39. Jinno H, Sakata M, Asaga S, Wada M, Shimada T, Kitagawa Y et al. Predictors to Asses Non-Sentinel Lymph Node Status in Breast Cancer Patients with Sentinel Lymph Node Metastasis. The Breast Journal 2008:14(6):551-555.

22

40. Barranger E, Coutant C, Flahault A, et al. An axilla scoring system to predict non-sentinel lymph node involvement. Breast Cancer Res Treat 2005;91(2):113-9.

41. Cripe MH, Beran LC, Liang WC, Sickle-Santanello BJ. The likelihood of additional nodal disease following a positive sentinel node biopsy in breast cancer patients: validation of a no-mogram. Am Jour Surg. 2006;192(10):484-487.

42. Park D, Kåresen R, Noren T, Sauer T. Ki-67 expression in primary breast carcinomas and their axillary lymph node metastases: clinical implications. Virchows Arch 2007;451(10): 11-18.

43. Li FY, Wu S, Zhou J, Sun J, Lin Q, Lin H et al. Prognostic Value of Ki-67 in Breast Cancer Patients with Positive Axillary Lymph Nodes: A Retrospective Cohort Study. 2014;9(2): e87264.

44. Bilimoria KY, Bentrem DJ, Hansen NM, et al.Comparison of sentinel lymph node biopsy alone and completion axillary lymph node dissection for node-positive breast cancer. J Clin Oncol. 2009;27(18):2946-2953

45. Giuliano AE, McCall L, Beitsch P, Whitwork PW, Blumencranz P, Leitch M, et al. Locoregional recurrence after sentinel lymph node dissection in patients with sentinel lymph node metastases: the American College of Surgeons Oncology Group Z0011 randomized trial. Ann Surg. 2010;252(3):426-433.

46. Galimberti V, Cole BF, Zurrida S, Viale G, Luini A, Veronesi P et al. IBSCG 23-01 randomised controlled trial comparing axillary dissection versus no axillary dissection in patients with sentinel node micrometastases. Lancet Oncol. 2013;14(4):297-305.

47. Bergkvist L, Frisell J, de Boniface J, Andersson Y. Överlevnad och axillrecidiv hos bröstcancerpatienter med mikrometastas i sentinel node som inte genomgår

kompletterande axillutrymning – en nationell kohortstudie (SENOMIC). Studieprotokoll version 2. Uppdaterat 2013-10-16.

48. Bergkvist L, Frisell J, de Boniface J, Andersson Y. Survival and axillary recurrence following sentinel node-positive breast cancer without completion axillary lymph node dissection – the SENOMAC trial. A randomized study of patients with sentinel node macrometastasis. Studieprotokoll version 4. Uppdaterat 2015-05-18.

49. McGale P, Taylor C, Correa C, Cutter D, Duane F, Ewertz M et al. on behalf of EBCTCG. Effect of radiotherapy after mastectomy and axillary surgery on 10-year recurrence and 20-year breast cancer mortality: meta-analysis of individual patient data for 8135 women in 22 randomised trials. Lancet 2014;383(9935):2127-35.

23

50. Donker M, van Tienhoven G, Straver ME, Meijnen P, van de Velde C, Mansel RE et al. Radiotherapy or surgery of the axilla after a positive sentinel node in breast cancer (EORTC 10981-22023 AMAROS): a randomised, multicentre, open-label, phase 3 non-inferiority trial. Lancet Oncol. 2014:15(12):1303-1310.

24

Appendix

Figur 4. Distribution av Ki67-index bland patienterna, n = 251.

0 10 20 30 40 50 60 70 80 90 0-10 10-20 21-30 31-40 41-50 51-60 61-70 71-80 81-90 91-100 Pa tient er Ki67-index

Distribution av Ki-67