Vattnet, ljuset och dess betydelse för krukväxten: Varierande känslighet hos Pelargonium x hortorum och Kalanchoe blossfeldiana

Examensarbete, 15 hp

Högskoleprogrammet i Naturguidning, 120 hp

Vt 2019

Vattnet, ljuset och dess

betydelse för krukväxten

Varierande känslighet hos Pelargonium x

hortorum och Kalanchoe blossfeldiana

Water, light and its importance to the houseplant

Varying sensitivity in Pelargonium x hortorum and Kalanchoe blossfeldiana

Sandra Berger

Abstract

Well-balanced water and light conditions are two of the most important necessities of keeping houseplants alive, although the sensitivity to these conditions varies in different kinds of plants. This report covers the effects of light and water conditions to the life of two of our most popular houseplants Pelargonium x hortorum and Kalanchoe blossfeldiana. Conclusions could be made by studying the two species and the responses brought on by the following combinations of treatments; light/water, light/drought, darkness/water and darkness/drought. The purpose of the study was to gain knowledge surrounding

the treatment of houseplants, how responses differ between different species and whether or not this leads to assumptions regarding conditioning of our houseplants during periods of not being home to care for them. In conclusion darkness is the far more harmful aspect between darkness and drought, and P. x hortorum is more sensitive to adverse light conditions compared to K. blossfeldiana. In dark treatment the survival between the two species differed to the extent that P. x hortorum was left with no healthy leaves on any of the plants after just three weeks, while the K. blossfeldiana plants still had on average approximately half of its original leaves still healthy. Water conditions were a nonfactor to the time of survival in darkness in both species. In drought and light conditions on the other hand, the reduction of healthy leaves by the end of the six week experiment did not differ between the two species. It was also noted that P. x hortorum plants subjected to normal light and water treatment was strikingly more productive in producing new leaves than the K. blossfeldiana plants. During the six week experiment the P. x hortorum controls on average doubled its number of healthy leaves, while barely any growth was observed in the K. blossfeldiana controls.

Förord

Jag skulle vilja tacka hela klassen (2017-2019) och alla lärare på Högskoleprogrammet i Naturguidning för att vi tillsammans skapat en plattform där det gemensamma intresset för naturen öppnat upp för engagerande samtal samt utbyte av kunskap kring bl. a det ämne som mitt examensarbete berör. Ett visat gemensamt intresse från andra har visat sig vara den bästa källan till motivation. Och tack Ulla för fantastiskt bra handledning och lärorik feedback under arbetets gång.

Dessutom vill jag tacka mormor Nancy och farmor Gunnel för att ni lyckats föra vidare det stora intresset för blommor och krukväxter som resulterat i det här arbetet.

Framförallt måste jag till sist tacka Sara, för att du under sex veckor levt med 40st testplantor i vår delade enrumslägenhet. Att du dessutom stannat uppe halva nätter (var tredje dag) och räknat blad med mig är snudd på helt otroligt.

Innehållsförteckning

1 Inledning .……….…….……… 1

1.1 Bakgrund………. 1

1.2 Syfte.…..…….……….………....………..……… 3

1.3 Frågeställningar ………….………..…………..……….………. 3

2 Material och metod……….……….…….…..………….. 3

2.1 Om arterna ………..………..…….………. 3

2.1.1 Pelargonium x hortorum..……….……….…….……….. 3

2.1.2 Kalanchoe blossfeldiana..……….…….……….……….. 4

2.2 Experimentets upplägg………..……… 4

2.3 Bedömning och rapportering……….………..………... 5

3 Resultat ………….…..………..……….…..……….. 5

3.1 Arternas skick och utveckling …..………..………..……..…….. 5

3.1.1 Pelargonium x hortorum………..……..………… 5

3.1.2 Kalanchoe blossfeldiana……….……….….…..……….. 6

3.2 Jämförelse av responsen av vattenstress och ljusbrist mellan de två studerade arterna………..………..…….……. 7

4 Diskussion ……..……….……...…….…. 8

5 Referenser…….……….……….…….. 11

Bilaga 1: Dokumentation av vattningstillfällen……..………..……….. 13

Bilaga 2: Fullständig dokumentation av resultat…..……….….……….…….………….….. 14

1

1 Inledning

There are some four million different kinds of animals and plants in the world. Four million different solutions to the problems of staying alive.

- David Attenborough

1.1 Bakgrund

Planetens primärproduktion är baserad på fotosyntetiserande växter och alger.

Utan dessa skulle det inte finnas något liv på jorden. En viktig del i växters fotosyntetiserande och övriga aspekter av deras livscykel är tillgången på vatten. Nästan alla fysiologiska

processer inuti växten påverkas direkt eller indirekt av vattentillgången (Akinci och Lösel 2012). Tack vare jordbrukets vitala del i människans försörjning finns mycket forskning på just hur vattnet, och bristen på vatten, påverkar växten. Denna forskning har därför också av naturliga skäl fokuserats på jordbrukets viktigaste grödor. Vattenmassan svarar för 80-90% av vikten hos färska örtartade växter, respektive runt 50% av vikten hos färska förvedade växter. Detta gör att vattenförhållandena är av ytterst stor betydelse inte bara för växtens överlevnad, utan också för dess morfologiska förutsättningar och biomassan i sig (Akinci och Lösel 2012).

Eftersom vattnet har så stor betydelse för växters produktion av biomassa exempelvis inom jordbruk finns det mängder av forskning inom ämnet ända ner på molekylär nivå. Denna forskning har visat att brist på vatten leder till påverkan av växtens alla olika funktioner och att en mängd olika processer tar vid i växtens celler (Lisar et al. 2012). Även om de

molekylära reaktionerna i växten inte går att se så märker de flesta av oss när våra krukväxter ej får sitt vattenbehov tillgodosett. När vattenmängden i bladen minskar börjar bladet tids nog att rulla ihop sig och vissna. Detta är inte bara ett resultat av förlorad styvhet i och med minskning i cellsaftens tryck mot cellväggen, även kallat turgor, utan också en strategi för att

skydda bladets fotosyntetiska mekanismer mot direkt solljus (Yokota, Takahara och Akashi

2006). Det som händer när växtens vattenbehov inte tillgodoses är att den genomgår så kallad vattenstress. En reaktion hos många arter i tilltagande torka är att de sluter sina klyvöppnar för att minska avdunstningen från bladet. Detta resulterar i sin tur till att möjligheten till upptag av koldioxid begränsas, vilket leder till begränsad tillväxt. Så kallade C3-växter (växter som nyttjar den vanligaste formen av fotosyntes i vilken basmolekylen innehåller 3st kol-atomer) kan till exempel enbart bilda 1.3-2g torrsubstans per kg vatten,

och behöver därför mycket god tillgång till vatten för att överhuvudtaget kunna växa (Yokota,

Takahara och Akashi 2006).

De allra flesta landlevande växter går igenom vattenstress någon gång under dess livcykel, och nästan alla har utvecklat sätt att mer effektivt hantera detta. De arter som har utvecklat ett starkare försvar gentemot förändringar i tillgången på vatten blir därför mycket

konkurrenskraftiga jämfört med andra arter (Akinci och Lösel 2012). För att till exempel komma runt problemet med stängda klyvöppningar har en del arter anammat vad som kallas CAM-fotosyntes (Crassulacean Acid Metabolism), under vilken de kan hålla sina

klyvöppningar stängda på dagen för att sedan öppna dem på natten då avdunstningen

minskar (Forseth 2010). Denna fotosyntes, döpt efter familjen Crassulacean (fetbladsväxter), förekommer framförallt hos just alla fetbladsväxter. Dessa är suckulenta växter hos vilka även bladen i sig i och med dess vattenlagrande förmåga är en anpassning till torka. Suckulenter återfinns på grund av denna anpassning ofta i just torra och heta områden (The Royal Horticultural Society 2019). Exempel på andra anpassningar till torra förhållanden är minimering av avdunstning via ludna och/eller krusade blad samt

2

förmåga (Chaves, Maroco och Pereira 2003). Vattentillgången är en fundamentalt viktig förutsättning för den fotosyntetiserande växten. Men själva fotosyntetiserandet är baserat på en annan aspekt; ljuset. Under fotosyntesen omvandlar växten vatten och koldioxid till energi i form av socker (Vidyasagar 2018). Precis som med torktåligheten så kan växternas förmåga att överleva i mörker variera i väldigt stor utsträckning mellan olika arter. Till exempel kan vissa arter leva i mörker under flera månader utan att visa några som helst fysiologiska tecken på stress till följd av abiotiska faktorer, medan andra arter visar tecken på detta efter bara några dagar (Durgud et al. 2018). Då det inte går att utveckla sätt på vilka växten kan lagra ljus, som det går att göra med vatten, har de här istället utvecklat sätt på vilka de kan undvika att mörkläggas. Med andra ord kan de ändra sina fysiska egenskaper för att skapa sig bättre förutsättningar. Detta är en process som kallas ’shade avoidance’. Till exempel kan begränsad ljustillgång leda till upprättstående blad, långväxthet, minskad förgrening och tidig blomning. Dessa anpassningar har i uppgift att minska nutida och framtida

beskuggning från övrig växtlighet genom att till exempel växa sig högre än denna. Skuggiga mörka miljöer kan både stimulera reducerad förgrening och tillväxt i de delar av växten som har minst ljus och på så sätt minska andelen beskuggat bladverk. Många av dessa

anpassningar till skuggiga förhållanden skulle vara rentav ofördelaktiga i mer öppna

förhållanden då de till exempel skulle vara mer utsatta i vinden (Casal 2012). Detta till trots kvarstår faktumet att inga av dessa anpassningar kan skydda växten från totalt mörker. Detta beror på att ingen energi längre tillförs då fotosyntesen, som är beroende av ljus, har

avstannat. För att tillgodose sig energi trots att ingen energi tillförs tvingas växten att ta från lagrad energi i form av sina egna växtdelar (Mutui, Mibus och Serek 2005). Kolvätet etylen är en viktig faktor i stressresponsen hos växten, och framförallt stress till följd av ljusbrist (Mutui, Mibus och Serek 2005). Vid stress till följd av ljusbrist riskerar växten att genomgå oxidativ stress. Ett tillstånd där bildandet av reaktiva syreföreningar producerar fria

syreradikaler som skadar växtens egna celler (Demidchik 2015). För att förhindra detta tillstånd bildar växten etylen; ett tillväxtreglerade ämne som förekommer naturligt i växten. Bildandet av etylen inuti växten är å ena sidan starkt kopplat till växtens möjlighet att försvara sig gentemot stress, å andra sidan är det minst lika starkt kopplat till påskyndandet av dess åldrande (Ievinsh och Ozola 1997). Tecken på påskyndat åldrande orsakat av etylen är gulnande blad samt fällning av blad, blommor och knoppar (Mutui, Mibus och Serek 2005). Processerna som nämnts tidigare till följd av så kallad ’shade avoidance’ hos växter i dåliga ljusförhållanden uppstår på liknande sätt vid total eller nästan total brist på ljus och kallas då etiolering. Vid etiolering bleknar stammar och blad, och växten skjuter långa skott som på grund av brist på klorofyll även dessa blir bleka och gulaktiga (Etiolation [u.å]). I detta examensarbete undersöks hur ljus och vatten påverkar Pelargonium x hortorum och

Kalanchoe blossfeldiana, två av våra vanligaste blommande krukväxter (Serek et al. 1998,

Garcia-Sogo et al. 2010). Framförallt P. x hortorum har länge varit en ytterst uppskattad krukväxt, och därför finns mycket forskning med avsikt att optimera produktionen av växten. Faktumet att de dessutom importeras från Afrika och Kanarieöarna i lastutrymmen på fartyg motiverade en studie gjord av Mutui, Mibus och Serek (2005) kring huruvida sticklingar tar direkt och indirekt skada av den mörka behandlingen. Löven hos P. x hortorum sticklingarna i korta perioder av mörker gulnade och rötternas vidare utveckling hindrades (Mutui, Mibus och Serek 2005). Samtidigt har forskning kring produktionen av P. x hortorum som

ornamental krukväxt bland annat baserats kring processerna aktiverade i de mest torktåliga individerna i torka. Detta delvis för att identifiera de mest avgörande genotyperna när det kommer till artens torktålighet, just för att kunna välja plantor som optimerar produktionen (Hassanein och Dorion 2006). K. blossfeldiana agerar i olika studier objekt för

experimenterande på grund av sitt nyttjande av CAM-fotosyntes. Bland annat har det undersökts hurudvida. K. blossfeldiana, som kan nyttja både C3-fotosyntes och

CAM-fotosyntes, påverkas på olika sätt vid de två olika tillstånden beroende på luftfuktighet (Fanourakis et al. 2017). Förutom att K. blossfeldiana har möjlighet till CAM-fotosyntes under torka är arten succulent och kan lagra vatten i sina förtjockade blad. P. x hortorum och

K. blossfeldiana verkar därför enligt litteraturen vara relativt torktåliga, men de har utvecklat

3

1.2 Syfte

Syftet med detta examensarbete är att få insikt i hur några av våra vanligaste krukväxter reagerar på uttorkning respektive total brist på ljus när de är placerade i inomhusmiljö i våra hem, och om det går att dra slutsatser kring huruvida dessa mår sämst av torka eller ljusbrist. Denna kunskap kan ge ledtrådar kring hur väl krukväxter klarar sig om man lämnar sitt hem under någon period.

1.3 Frågeställningar

Utan vattning hur lång tid tar det innan synliga symtom på vattenstress framträder hos för studien utvalda vanligt förekommande inomhusväxter?

Skiljer sig torktåligheten mellan de undersökta arterna?

Skiljer sig effekten av vattenbrist om plantan placeras ljust respektive mörkt?

Visar utvalda arter tecken på missförhållanden snabbare vid uttorkning eller ljusbrist?

2 Material och metod

För att dra slutsatser kring dessa frågeställningar utfördes ett experiment involverande två arter av krukväxter, i det här fallet P. x hortorum och K. blossfeldiana.

Arterna valdes efter kriterierna att de är vanliga i våra hem och lätta att få tag på i den lokala dagligvaruhandeln, samt att de har olika strategier för att klara torka. Detta för att få en representativ bild av just vanligt förekommande krukväxter och dess olika torktålighet.

2.1 Om arterna

2.1.1 Pelargonium x hortorum

Pelargonen är en av de mest populära krukväxterna i både Europa och Nordamerika (Serek et al. 1998). Pelargonium x hortorum, även kallad ’Mårbacka’ och zonalpelargon (ej att förväxla med Pelargonium zonale vilken kallas hästskopelargon på svenska), är en av de mest kända sorterna. Av pelargoner finns det drygt 300 arter, och de tillhör familjen näveväxter, Geraniaceae. De flesta arterna härstammar från torra områden i Sydafrika (Sveriges lantbruksuniversitet 2018). Där växer den i buskar med tjocka stammar och kraftiga rötter, en anpassning för att kunna samla på sig vatten för att bättre klara torrperioder (Nordiska trädgårdar 2019).

P. x hortorum är en blommande växt med mestadelen gröna blad. Bladen är runda med mer

eller mindre djupa flikar, ofta ludna. Blommorna är 1-2cm stora av varierande nyanser av vitt, rosa och rött och samlade i runda flocksamlingar, antingen enkla, dubbla eller fyllda (Blomsterlandet 2019a).

4 2.1.2 Kalanchoe blossfeldiana

Kalanchoe blossfeldiana, även kallad bara kalanchoe, våreld och höstglöd är den mest

populära inomhuskrukväxten i Europa (García-Sogo et al. 2010). Kalanchoesläktet innefattar ungefär 130 olika arter (The Succulent Plant Page 2015) och är en suckulent växt tillhörande familjen fetbladsväxter, Crassulaceae (Missouri Botanical Garden 2019). Släktet återfinns i såväl södra och östra Afrika som i Sydostasien och på Arabiska halvön (The Succulent Plant Page 2015). Arten K. blossfeldiana härstammar närmare bestämt från Madagaskar (House Plants Expert 2019).

K. blossflediana är en såkallad CAM-växt (Fanourakis et al. 2017). Den nyttjar en form av

fotosyntes som inte kräver öppna klyvöppningar under dagen. Detta är mycket fördelaktigt under torra förhållanden, och därför återfinns CAM-fotosyntes hos många ökenväxter. Processen tillåter växten att ta upp koldioxid och lagra denna nattetid, för att sedan förbruka den då fotosyntesen kommer igång under dagen. Därigenom minskar vattenförlusten vid transpiration under varma och torra dagar (Forseth 2010).

Bladen är fetbladiga, och växten kan även i dessa samla vatten för att bättre klara av perioder av torka (The Royal Horticultural Society 2019). K. blossfeldiana blommar i olika färger med ibland upp emot 50st trattformiga blommor per blomhuvud. I sin helhet är K. blossfeldiana en ganska tålig växt som kan tolerera uttorkning och varierande ljusförhållanden (House Plants Expert 2019).

2.2 Experimentets upplägg

För att undersöka hur de utvalda arterna reagerar på vattenbrist och ljusbrist utfördes ett experiment där plantorna antingen fick vatten eller inget vatten och placerades ljust eller mörkt enligt nedan;

Ljust med vatten (kontrollgrupp) Ljust utan vatten

Mörkt med vatten Mörkt utan vatten

För respektive art, P. x hortorum och K. blossfeldiana, utsattes 5st plantor för de

fyra behandlingarna (vatten/ej vatten och ljust respektive mörkt). Detta innebar att totalt 40st plantor testades, varav 20st P. x hortorum och 20st K. blossfeldiana.

De ljust placerade plantorna ställdes i anslutning till söderriktade fönster, samt anpassades och roterades så att alla plantor fick lika mycket direkt solljus. De mörkt placerade grupperna ställdes i rum utan fönster eller annat insläpp av dagsljus. Ingen annan ljuskälla tillfördes.

Samtliga plantor stod i plastkrukor (Ø10-12cm) med dräneringshål och var planterade i

respektive rekommenderad jordtyp; P. x hortorum i pelargonjord (Blomsterlandet 2019a) och K. blossfeldiana i vanlig matjord (Blomsterlandet 2019b).

De kontrollplantor som vattnades i experimentet behandlades i enlighet med respektive skötselråd från Blomsterlandet. Jorden hos P. x hortorum hölls något fuktig (Blomsterlandet 2019a), men tilläts att lätt torka upp något innan vattning. Jorden hos K. blossfeldiana tilläts torka upp innan vattning (Blomsterlandet 2019b). Vattning skedde genom manuellt

uppsköljande av hela jorden i krukan. Därefter tilläts vattnet helt dränera ur. Tillfällen för vattning dokumenterades även dessa, vilka också möjligtvis kan påvisa de två arternas olika vattenkonsumtion. Jorden hos P. x hortorum plantorna i ljus konstaterades konsekvent torka ut och kräva vattning i snitt var tredje dag. Eventuella variationer i vattenåtgången uppstod beroende på väder och andelen direkt solljus (ej dokumenterat). Jorden hos K. blossfeldiana plantorna i ljus konstaterades konsekvent torka ut och kräva vattning i snitt var sjätte dag (Bilaga 1).

5

För att minimera faktorer som kan påverka resultatet av experimentet utfördes ingen

ytterligare skötsel av plantorna utöver att plantorna i behandling med vatten vattnades enligt skötselråden. Detta innebar till exempel att inga delar av växten beskars efter eller under vissning. Inte heller tillfördes någon näring under tiden för studien.

2.3 Bedömning och rapportering

Experimentet pågick under sex veckor från 15 april till 26 maj 2019, och resultaten följdes upp och dokumenterades kontinuerligt. Totalt antal blad, missfärgade blad, vissnande blad och vissnade blad räknades för hand vid studiens start, sju dagar efter studiens start och därefter var tredje dag under efterföljande veckor. Vid sammanställning av plantans antal blad angavs alla fullt utvecklade blad oavsett bladets skick. För att bedöma plantornas status under experimentets gång togs alltså tre aspekter i beaktande; andelen missfärgade blad (>50% av bladets yta har förlorat sin ursprungligt gröna färg), vissnande blad (en större del av bladets kanter har torkat ut och ändrat färg) samt helt vissnade blad (>90% av bladet har torkat ut och ändrat färg). I resultatet presenterades det genomsnittliga antalet återstående friska blad då detta tar hänsyn till blad som trillat av till följd av vissning. Då 100% av bladen var vissnade ansågs plantan förgången och totalt antal blad räknades ej. Testgrupperna fotograferades var sjunde dag för förtydligande av uppnådda resultat vilka sedan presenterades veckovis.

3 Resultat

Vid experimentets start var alla plantor av P. x hortorum i samma stadie av utveckling, med ett medelvärde på 28-30st fullt utvecklade och friska blad och en standardavvikelse på 3-6st i de fyra behandlingarna. De saknar helt missfärgade, vissnande och vissnade blad. Motsvarande var plantorna av K. blossfeldiana i samma stadie av utveckling, med ett medelvärde på 27-32st fullt utvecklade och friska blad och en standardavvikelse på 2-3st i alla behandlingar. De saknar helt missfärgade, vissnande och vissnade blad. De båda arterna har därmed likvärdigt antal fullt utvecklade blad vid studiens start (Bilaga 2). De är också båda två i blomningsfas med fullt utvecklade blommor på alla plantor.

3.1 Arternas skick och utveckling

3.1.1 Pelargonium x hortorum

Kontrollplantorna av P. x hortorum placerade i ett söderriktat fönster och med regelbunden vattning utvecklade snabbt nya blad (Bilaga 2). De första tre veckorna noterades 2-3st nya blad ha utvecklats i genomsnitt mellan varje dokumentationstillfälle. Det innebär i snitt en ökning på 5-6st nya blad i veckan. Plantorna P. x hortorum i ljus och med vatten hade vid experimentets start ett genomsnitt av 30st friska blad, sedan 46st efter tre veckor och 60st efter sex veckor (Fig.1a).

P. x hortorum placerade ljust utan vattentillgång reagerade inledningsvis med sämre tillväxt

av nya blad kombinerat med fler vissnande och vissnade blad jämfört med kontrollgruppen som vattnades och fick ljus. Efter en (1) vecka hade inga nya blad utvecklats på någon av plantorna och i genomsnitt 5st börjat eller helt vissnat. Detta till skillnad från

kontrollgruppen i ljus och med vatten som efter en (1) vecka utvecklat 3st nya blad medan enbart 2st hade börjat eller helt vissnat. Däremot skedde efter vecka två en tillväxtfas även hos plantorna utan vattentillgång. Detta resulterade i att även om blad fortsatte vissna så var genomsnittliga antalet friska blad lika.

6

Emot slutet av experiementet fortsatte tendenserna i samma riktning som tidigt i experimentet, dvs. kontrollplantorna med ljus och vatten ökade i antalet friska blad i genomsnitt, medan testplantorna i torka i regel minskade i antalet friska blad (Bilaga 2).

P. x hortorum i ljus och utan vatten hade vid studiens start ett genomsnitt av 30st friska blad,

sedan 22st efter tre veckor och 18st efter sex veckor (Fig. 1a).

I behandling i mörkt rum visade det sig direkt att P. x hortorum tar stor skada av bristen på ljus. Efter bara några få dagar uppvisade de mörkt placerade plantorna i båda

behandlingarna (med och utan vatten) tydliga tecken på missförhållanden i form av gulnande och vissnande blad. Efter en (1) vecka hade testplantorna gått från i genomsnitt 30st

respektive 28st friska blad till i genomsnitt 19st respektive 17st friska blad. Efter två veckor i mörker återstod i genomsnitt bara 2st friska blad hos båda grupper, och efter knappt tre veckor ansågs både de vattnade och ej vattnade plantorna vara helt förgångna med inte ett enda friskt vissnande blad återstående på någon av plantorna. De uppmärksammades däremot efter knappt två veckor, och vid inga friska blad kvar, försöka slå nya blad i

avvikande gul färg. Dessa blad vissnade dock innan de hunnit fullt utvecklas. Responsen hos

P. x hortorum plantorna i mörker är densamma oberoende av vattentillgången. Plantornas

status vid experimentets start, efter tre och sex veckor i ljus med vatten, ljus utan vatten samt i mörker finns illustrerade i figur 1b.

3.1.2 Kalanchoe blossfeldiana

För kontrollplantorna av K. blossfeldiana placerade i ett söderriktat fönster och med

regelbunden vattning skedde enbart en marginell ökning och minskning i det genomsnittliga antalet friska blad under experimentets gång (Fig. 2a). Visserligen var medelantalet friska blad något lägre under avläsningen vecka två, men antalet friska blad var sedan åter på samma nivå som vid experiments start. Plantorna av Kalanchoe blossfeldiana i ljus och med vatten hade alltså vid experimentets start ett genomsnitt av 30st friska blad, sedan 29st efter tre veckor och 31st efter sex veckor (Fig. 2a).

0 10 20 30 40 50 60

Start Vecka 1 Vecka 2 Vecka 3 Vecka 4 Vecka 5 Vecka 6

Antal friska blad

Pelargonium x hortorum

Ljust + vatten Ljust - vatten Mörkt + vatten Mörkt - vatten

Figur 1a Genomsnittligt antal friska blad hos P. x hortorum i olika ljus- och vattenförhållanden under sex veckors tid. N= 5 för varje behandling.

Figur 1b Utvecklingen hos P. x hortorum (1 Kontrollgrupp, 2 Ljust utan vatten, 3 Mörker) vid studiens start och efter tre respektive sex veckor.

7

Hos K. blossfeldiana plantorna placerade ljust utan vattentillgång såg man en minskning med 2-3st friska blad i veckan. Samtidigt bildades inte heller några nya blad, precis som hos kontrollplantorna. Plantorna av K. blossfeldiana i ljus och utan vatten hade vid

experimentets start ett genomsnitt av 32st friska blad, sedan 25st efter tre veckor och 21st efter sex veckor (Fig.2a).

Plantorna av K. blossfeldiana placerade utan ljus och med vatten hade vid studiens start ett genomsnitt av 30st friska blad, sedan 23st efter tre veckor och 14st efter sex veckor (Fig. 2a). Samtidigt hade samma art utan ljus och utan vatten vid studiens start ett genomsnitt av 26st friska blad, sedan 21st efter tre veckor och 12st efter sex veckor. Majoriteten av minskningen av friska blad hos K. blossfeldiana i mörker noterades komma från bladfällning.

Plantornas status vid experimentets start, efter tre och sex veckor i ljus med vatten, ljus utan vatten samt i mörker finns finns illustrerade i figur 2b. Vid vecka 2 råkade en av plantorna placerade utan ljus och utan vatten ut för ett gnagarangrepp, och räknades därför inte med i resultatet.

3.2 Jämförelse av responsen av vattenstress och ljusbrist mellan de två

studerade arterna

Tecken på vattenstress i form av fler vissnande blad inträdde tidigare under experimentets gång hos P. x hortorum än K. blossfeldiana. Efter en (1) vecka hade plantorna av

P. x hortorum i genomsnitt 5st delvis eller helt vissnade blad, medan K. blossfeldiana i

genomsnitt inte hade något delvis eller helt vissnat vid samma tid (Bilaga 2). Däremot var efter tre veckor i ljus och utan vatten antalet friska blad i genomsnitt de två arterna emellan detsamma i relation till antalet blad vid studiens start (Fig.1a och Fig.2a). Detta berodde på att bladen hos P. x hortorum plantorna i ljus och utan vatten vissnade mellan vecka två och tre samtidigt som de bildade nya blad.

0 10 20 30 40 50

Start Vecka 1 Vecka 2 Vecka 3 Vecka 4 Vecka 5 Vecka 6

Antal friska blad

Kalanchoe blossfeldiana

Ljust + vatten Ljust - vatten Mörkt + vatten Mörkt - vatten

Figur 2a Genomsnittligt antal friska blad hos K. blossfeldiana i olika ljus- och vattenförhållanden under sex veckors tid. N= 5 för varje behandling utom Mörkt-Vatten som pga. felkälla = 4

Figur 2b Utvecklingen hos K. blossfeldiana (1 Kontrollgrupp, 2 Ljust utan vatten, 3 Mörker) vid studiens start och efter tre respektive sex veckor.

8

Både de plantor av P. x hortorum i mörker som vattnats och de som inte fått något vatten sedan starten av experimentet hade efter tre veckor inga återstående friska blad (Fig. 1a).

K. blossfeldiana plantorna i mörker hade vid samma tid fortfarande i genomsnitt 24st

respektive 21st friska blad utav 29st respektive 25st totalt. Till skillnad från P. x hortorum i mörker som efter tre veckor och under efterföljande veckor inte hade några friska blad på några plantor hade K. blossfeldiana fortfarande kvar i genomsnitt ungebär hälften av sina friska blad efter experimentets sex veckor (Bilaga 2). I figur 1a och 2a går däremot en liten avvikelse att uttyda hos båda arterna beroende på vattentillgång, där minskningen av antal friska blad hos grupperna utan vatten efter 1-2 veckor saktat ner något, medan den fortsatte i samma hastighet hos grupperna med vatten.

4 Diskussion

Inom en vecka utan vattentillgång visade P. x hortorum tecken på vattenbrist och man kan anta att tillväxten hos plantorna avstannat genom att inga nya blad bildades och att

uttorkning samt vissning av bladen satt in. Minskad tillväxt är det första tecknet på abiotisk stress (Chylinski, Lukaszewska och Kutnik 2007), i det här fallet vattenstress.

K. blossfeldiana plantorna i ljus och torka visade däremot inte någon märkbar respons av

vattenbristen förrän efter två veckor. Detta skulle kunna förklaras av att plantorna tack vare förmågan till CAM-fotosyntes sparar på vattnet genom att klyvöppningarna är stängda på dagen (Fanourakis et al. 2017) och att de kan lagra vatten i sina fetblad (The Royal

Horticultural Society 2019). Det går dock inte med säkerhet att fastställa att de gått över till CAM-fotosyntes i den inomhusmiljön där experimentet genomfördes. Det var tydligt hur vätskan i bladen nyttjades med tiden då bladen förlorade turgor och krympte under

experimentets gång. Även om bladen hos P. x hortorum plantorna vissnade och visade tecken på missförhållanden i torka snabbare än K. blossfeldiana plantorna var skillnaderna efter en sex veckors studie inte allt för stora mellan arterna. Plantorna av P. x hortorum och

K. blossfeldiana med ljus och utan vatten hade vid experimentets start i genomsnitt 30st

respektive 32st friska blad. Sex veckor senare återstod i genomsnitt 19st repektive 21st friska blad. Med andra ord minskade antalet friska blad i genomsnitt med i princip lika mycket på båda arterna. Detta leder till slutsatsen att arterna efter sex veckors torka påverkas lika mycket av vattenbristen men att det tar längre tid innan missförhållandet blir påtagligt hos

K. blossfeldiana. Hade experimentets pågått under en kortare tid, som två veckor eller

kortare, hade K. blossfeldiana ansetts vara mer torktålig än P. x hortorum.

Det är värt att notera att kontrollgruppen av P. x hortorum utvecklats i mycket större utsträckning än plantorna av K. blossfeldiana i motsvarande behandling.

P. x hortorum plantorna i torka tog alltså mycket mer stryk i relation till dess potential att

under experimentets sex veckor bilda nya blad. K. blossfeldiana kontrollgruppen utvecklades inte i någon större utsträckning, utan antalet friska blad varierade enbart med i genomsnitt 1st under experimentets sex veckor. Samtidigt ökade antalet friska blad hos kontrollgruppen av P. x hortorum med så mycket som i genomsnitt 30st. P. x hortorum kan alltså antas ha varit i en tillväxtfas där den med tillgång till både ljus och vatten under studiens sex veckor fördubblade sitt antal friska blad. Den större andelen tillväxt hos P. x hortorum i ljus och med vatten kan vara en bidragande orsak till att kontrollgruppen krävde vattning dubbelt så ofta som motsvarande behandling av K. blossfeldiana. Detta då plantans förmåga att bilda ny biomassa är baserad på en hög vattenbrukning i förhållande till den torrsubstans tillväxten resulterar i (Yokota, Takahara och Akashi 2006). Faktumet att P. x hortorum plantorna kom från förhållanden av tillväxt och blomning kan då också ha stor inverkan på hur de i sin tur reagerade på de olika behandlingarna. Beroende på var i tillväxtfasen plantan befinner sig har P. x hortorum visat sig reagera i olika utsträckning på bristande vattentillgång (Álvarez, Bañón och Sánchez-Blanco 2013). Álvarez, Bañón och Sánchez-Blanco (2013)

rekommenderar att torka ej införs hos blommande P. x hortorum, då detta minskar

blomningens längd och intensitet. Däremot kan torka under icke blommande faser vara rent fördelaktigt för till exempel rotbildning, utan att för den sakens skull negativt påverka

9

blomningen (Álvarez, Bañón och Sánchez-Blanco 2013). Även plantans förmåga att spara och mer effektivt nyttja vatten har hos vissa arter visat sig påverkas positivt vid periodisk torka under förutsättningen att den införs vid rätt tillfälle under plantans livscykel (Intringiolo och Castel 2005, Goldhamer, Viveros och Salinas 2006). Tåligheten hos K. blossfeldiana, som däremot inte utvecklades något nämnvärt under experiementet, kan antas vara på bekostnad av dess möjlighet till snabb tillväxt. Eventuellt har P. x hortorum offrat delar av sin förmåga att tolerer stress under en lika lång tid som K. blossfeldiana till förmån för snabbare tillväxt. Detta är ett rimligt antagande då växten för att uppnå hög produktivitet måste optimera sin morfologi, fysiologi och metabolism, vilket den gör på bekostnad av sin egen torktålighet

(Yokota, Takahara och Akashi 2006).

Plantorna som var placerade i mörker under experimentets gång tog mycket mer skada än de som placerades ljust utan vatten. Hos P. x hortorum plantorna i mörker återstod i de två behandlingarna (med och utan vatten) endast i genomsnitt 2st friska blad efter bara två veckor. Bristen på ljus gör att plantan inte får tillgång till energirika ämnen som bildas under fotosyntesen, vilket bl.a leder till nedbrytning av kolföreningar, exempelvis klorofyll

(Vidyasagar 2018). Responsen i mörker trädde in snabbare och med något större mellanrum de två arterna emellan jämfört med skillnaden mellan arterna i ljus och utan vatten.

Vid avläsningen vecka två då plantorna av P. x hortorom i mörker hade förlorat nästan alla sina friska blad hade K. blossfeldiana plantorna i mörker (med och utan vatten) fortfarande i genomsnitt 25st respektive 22st friska blad kvar utav de 30st respektive 26st vid

experimentets start. Faktum är att K. blossfeldiana efter experiementets sex veckor fortfarande hade 14st respektive 12st friska blad, jämfört med P. x hortorum plantorna i mörker som inte haft några friska blad sedan vecka tre. Däremot noterades efter knappt två veckor att P. x hortorum i mörker skjutit långa skott i blek gul färg. Detta är ett exempel på etiolering, där plantan gör ett sista försök att nå ljuset men oförmågan att producera klorofyll resulterar i blekt gula stammar och blad (Fröberg 2008). Det snabba händelseförloppet hos

P. x hortorum plantorna i mörker kan antas bero på bildande av etylen till följd av stress.

Enligt Mutui, Mibus och Serek (2005) syns en tydlig ökning i etylenproduktionen hos

sticklingar av P. x hortorum förvarade i mörker under bara fyra dagar. Även K. blossfeldiana plantorna i mörker visade tecken på ökad etylenproduktion, men detta inträdde senare än hos P. x hortorum. Framförallt genomgick inte K. blossfeldiana en lika tydlig fas av gulnande blad utan bladen började direkt att vissna, medan bladen hos P. x hortorum plantorna i mörker började gulna efter bara några dagar.

Det kan också konstateras att tillgången på vatten ej var en avgörande faktor när det kom till arternas förmåga att klara sig i mörker. Oberoende av vattentillgången var utslaget i

genomsnitt detsamma hos plantorna av samma art, dvs. hos båda arterna var responsen densamma både med och utan vatten. Detta kan bero på att klyvöppningarna stängt sig på grund av mörkret, och att transpirationen därmed avstannat (Fröberg 2008).

Med andra ord stannade all vätska kvar i plantorna samtidigt som bristen på ljus i sig lett till att fotosyntesen, och därmed vattenkonsumptionen, minskat. Värt att nämnas är att

K. blossfeldiana följde ungefär samma mönster i mörker som den gjorde ljust utan vatten när

det kommer till antalet friska blad. Däremot kunde man visuellt se skillnader mellan de två behandlingarna, där plantorna som stått ljust utan vatten reagerat med uttorkade blad som satt kvar på växten, medan plantorna i mörker tappade blad till följd av vissning och ett allmänt försvagat tillstånd. Det kan också konstateras att just bladfällning kan vara det tidigaste tecknet på ökad etylenproduktion hos K. blossfeldiana, medan P. x hortorum istället inledningsvis reagerade med gulnande och vissnande blad.

10

I det stora hela kan man tolka resultaten som att de två arterna egentligen visar på samma tendenser till följd av de olika behandlingarna, men att K. blossfeldiana har en långsammare och mindre dramatisk reaktion i jämförelse med P. x hortorum. Med andra ord var

reaktionerna på de olika behandlingarna likadana, och att skillnaderna mellan arterna var begränsade till hur tidigt reaktionerna blev synliga. P. x hortorum visar efter bara några dagar i behandlingarna ljus utan vatten samt mörkt med och utan vatten respons i form av delvis och helt vissnande blad, medan samma respons hos K. blossfeldiana tar flera veckor. Fram emot slutet av experimentets sex veckor såg K. blossfeldiana plantorna i samtliga behandlingar ut att följa samma tendenser som P. x hortorum visade efter första veckan. Detta kan bero på att arternas olika strategier för att överleva framförallt torka gjort

K. blossfeldiana motståndskraftig under en längre tid. Också detta går att härleda till

faktumet att snabb produktion sker på bekostnad av tåligheten. Snabb produktivitet innebär

i många fall också snabb påverkan i övrigt (Yokota, Takahara och Akashi 2006).

Även om experiementet besvarade frågor kring hur mycket arterna tar skada i torka

respektive mörker när det kommer till antalet friska blad mätte det däremot inte tillräckliga parametrar för att bedöma växtens faktiskt fysiologiska mående. Frågan om eventuellt varierande tålighet skulle i sådanfall framöver vara centrerad kring huruvida de skulle återhämta sig olika väl i det fall att vatten- och/eller ljustillgången återinförs. Tåligheten kan med andra ord påstås vara något av en definitionsfråga. Under det här experimentets sex veckor kan torktåligheten påstås vara densamma, medan tåligheten i mörker skiljer sig mer. Experimentet hade besvarat ytterligare frågor och kunnat ge mer definitiva svar i det fall att fler aspekter tagits i beaktande, exempelvis mätningar av plantornas reaktioner på cellnivå, vilket skulle kräva mer avancerad utrustning. Dessutom skulle frågan om mer defintiv tålighet kräva att experimentet pågår under längre tid, och att arternas förmåga att återhämta sig efter behandlingarna prövas. Däremot lyckades experimentet enligt syftet pröva plantornas respons under vanligt förekommanade abiotiska förhållanden i hemmiljö. Det kan konstateras att P. x hortorum tar stor skada i mörker, och att det därför inte

rekommenderas att placera denna mörkt även i det fall att vattningen kommer att upphöra under en period. Även om P. x hortorum plantorna i ljus utan vatten tagit viss skada efter sex veckor ser dessa ut att kunna återhämta sig då vattentillgången återinförs, medan plantorna som stått mörkt efter bara tre veckor ser ut att ha svårt att återhämta sig.

I det fall att vattningen måste upphöra rekommenderas detta ske under perioder då växten inte blommar (Álvarez, Bañón och Sánchez-Blanco 2013). K. blossfeldiana klarar däremot av båda behandlingarna i större utsträckning, men rekommenderas även denna att lämnas ljust då den i och med CAM-fotosyntes och fetblad är väl anpassad för torra förhållanden (García-Sogo et al. 2010; Missouri Botanical Garden 2019). Även om K. blossfeldiana är den

konstaterat något mer tåliga arten av de två så lämpar sig P. x hortorum bättre för den som föredrar en mer snabbväxande art.

11

5 Referenser

Akinci, Sener och Lösel, Dorothy M. 2012. Plant Water-Stress Response Mechanisms. I Ismail M. M. Mofizur Rahman (red.). Water Stress. Rijeka: InTech Europe, 15-43. DOI: 10.5772/29578

Álvarez, Sara, Bañón, Sebastián och Sánchez-Blanco, M. Jesús. 2013. Regulated deficit irrigation in different phenological stages of potted geranium plants: water consumption, water relations and ornamental quality. Acta Physiologiae Plantarum. 35 (4): 1257-1267. DOI: 10.1007/s11738-012-1165-x

Blomsterlandet. 2019a. Zonalpelargon. Blomsterlandet.

https://www.blomsterlandet.se/Vaxtinformation/Inomhusvaxter/Krukvaxter/Blomman

de/Zonalpelargon-Marbacka/?query=m%C3%A5rbacka&category=V%C3%A4xter-general (Hämtad 2019-04-21).

Blomsterlandet. 2019b. Våreld. Blomsterlandet.

https://www.blomsterlandet.se/Vaxtinformation/Inomhusvaxter/Krukvaxter/Blomman

de/Vareld-Finns-i-manga-sorter/?query=kalanchoe (Hämtad 2019-04-21).

Casal, Jorge J. 2012. Shade Avoidance. The Arabidopsis Book. 2012 (10): e0157. DOI: 10.1199/tab.0157

Chaves, Manuela M., Maroco, João P. och Pereira, João S. 2003. Understanding plants responses to draught – from genes to the whole plant. Functional Plant Biology. 30 (3): 239-264. DOI: 10.1071/FP02076

Chylinski, Wojciech Karol, Lukaszewska, Aleksandra Józefina och Kutnik, Katarzyna. 2007. Drought response of two bedding plants. Acta Physiologiae Plantarum. 29 (2007): 399-406. DOI: 10.1007/s11738-007-0073-y

Demidchik, Vadim. 2015. Mechanisms of oxidative stress in plants; From classical chemistry to cell biology. Environmental and Experimental Botany.

119 (2015): 212-228. DOI: 10.1016/j.envexpbot.2014.06.021

Durgud, Meriem, Gupta, Saurabh, Ivanov, Ivan, Omidbakhshfard, M. Amin, Benina, Maria, Alseekh, Saleh, Staykov, Nikola, Hauenstein, Mareike, Dijkwel, Paul P., Hörtensteiner, Stefan, Toneva, Valentina, Brotman, Yariv, Fernie, Alisdair R., Mueller-Roeber, Bernd och Gechev, Tsanko S. 2018. Molecular Mechanisms Preventing Senescence in Response to Prolonged Darkness in a Desiccation-Tolerant plant. Plant Physiology.

177 (3): 1319-1338. DOI: 10.1104/pp.18.00055

Etiolation. [u.å]. Svensk MeSH. https://mesh.kib.ki.se/term/D064527/etiolation

(Hämtad 2019-05-31).

Fanourakis, Dimitrios, Hyldgaard, Benita, Giday, Habtamu, Bouranis, Dimitris, Körner, Oliver, Lønne Nielsen, Kai och Ottosen, Carl-Otto. 2017. Diffirential effects of elevated air humidity on stomatal closing ability of Kalanchoë blossfeldiana between the C3 and CAM states. Environmental and Experimental Botany. 143 (2017): 115-124.

DOI: 10.1016/j.envexpbot.2017.09.005

Forseth, Irwin N. 2010. The Ecology of Photosynthetic Pathways.

Nature Education Knowledge. 3 (10): 4.

Fröberg, Suzanna. 2008. Vinterförvaring av Pelargonium x hortorum. Examensarbete. SLU Sveriges Lantbruksuniversitet, Fakulteten för landskapsplanering, trädgårds- och

jordbruksvetenskap. Från https://stud.epsilon.slu.se/12585/

García-Sogo, Begoña, Pineda, Benito, Castelblanque, Lourdes, Antón, Teresa, Medina, Mónica, Roque, Edelín, Torresi, Claudia, Beltrán, José Pio, Moreno, Vicente och Cañas, Luis Antonio. 2010. Efficient transformation of Kalanchoe blossfeldiana and production of male-sterile plants by engineered anther ablation. Plant Cell Reports.

29 (1): 61-77. DOI: 10.1007/s00299-009-0798-8

Goldhamer, David A., Viveros, Mario och Salinas, Mario. 2006. Regulated deficit irrigation in almonds: effects of variations in applied water and stress timing on yield and yield

12

Hassanein, A. och Dorion, N. 2006. Determining morphological and physiological

parameters for the selection of drought-tolerant geraniums (Pelargonium x hortorum L. H. Bailey). Journal of Horticultural Science & Biotechnology. 81 (4): 707-713.

DOI: 10.1080/14620316.2006.11512127

House Plants Expert. 2019. Flaming katy. House Plants Expert.

https://www.houseplantsexpert.com/flaming-katy.html (Hämtad 2019-05-17).

Ievinsh, G. och Ozola, D. 1997. Ethylene and the defense against endogenous oxidative stress in higher plants. I Kanellis, A. K., Chang, C., Kende, H. och Grierson, D (red.). Biology

and Biotechnology of the Plant Hormone Ethylene. Dordrecht: Springer, 217-228.

DOI: 10.1007/978-94-011-5546-5_28

Intringiolo, Diego och Castel, Juan R. 2005. Effects of regulated deficit irrigation on growth and yield of young Japanese plum trees. Journal of Horticultural Science and

Biotechnology. 80 (2):177-182. DOI: 10.1080/14620316.2005.11511913

Lisar, Seyed Y.S, Motafakkerazad, Rouhollah, Hossain, Mosharraf M. och Rahman,

Ismail M. M. 2012. Water Stress in plants: Causes, Effects and Responses. I Ismail M. M. Mofizur Rahman (red.). Water Stress. Rijeka: InTech Europe, 1-14. DOI: 10.5772/39363 Missouri Botanical Garden. 2019. Kalanchoe blossfeldiana. Missouri Botanical Garden.

http://www.missouribotanicalgarden.org/PlantFinder/PlantFinderDetails.aspx?kemperc

ode=b561 (Hämtad 2019-04-24).

Mutui, Theophilus M., Mibus, Heiko och Serek, Margrethe. 2005. Effect of thidiazuron, ethylene, abscisic acid and dark storage on leaf yellowing and rooting of Pelargonium cuttings. Journal of Horticultural Science & Biotechnology. 80 (5): 543-550.

Nordiska trädgårdar. 2019. Pelargonens historia. Nordiska trädgårdar.

https://www.nordiskatradgardar.se/arets-pelargon/historia?sc_lang=sv-se

(Hämtad 2019-04-24).

Serek, M., Prabucki, Adam, Sisler, Edward C. och Andersen, Arne S. 1998. Inhibitors of Ethylene Action Affect Final Quality and Rooting of Cuttings before and after Storage.

Hortscience. 33 (1). 153-155.

Sveriges lantbruksuniversitet. 2018. Pelargon Pelargonium x hortorum ’Mårbacka’. SLU.

https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/programmet-for-odlad-mangfald-

pom/publikationer/veckans-vaxt-arkiv/v40-marbacka-pelargonen-pelargonium-x-hortorum-/ (Hämtad 2019-04-24).

The Royal Horticultural Society. 2019. Cacti and succulents. The Royal Horticultural Society.

https://www.rhs.org.uk/advice/profile?PID=849 (Hämtad 2019-05-30).

The Succulent Plant Page. 2015. Kalanchoe. The Succulent Plant Page.

https://www.succulent-plant.com/families/crassulaceae/kalanchoe.html

(Hämtad 2019-06-12).

Vidyasagar, Aparna. 2018. What is Photosynthesis?. Live Science.

https://www.livescience.com/51720-photosynthesis.html (Hämtad 2019-06-01).

Yokota, A., Takahara, K. och Akashi, K. 2006. Water stress. I K. V. Madhava Rao,

A. S. Raghavendra och K. Janardhan Reddy (red.). Physiology and Molecular Biology of

13

Bilaga 1: Dokumentation av vattningstillfällen

Illustration av dokumenterade vattningstillfällen hos plantorna med vattning inkluderat i sin behandling under de sex veckor försöket pågick.

14

Bilaga 2: Fullständig dokumentation av resultat

Genomsnittligt resultat vid samtliga avläsningstillfällen hos arterna Pelargonium x hortorum och Kalanchoe blossfeldiana i behandlingarna ljus/vatten, ljus/ej vatten, mörkt/vatten och mörkt/ej vatten under de sex veckor försöket pågick

(M= Medelvärde och SA= Standardavvikelse).

16

Bilaga 3: Sammanställning av fullständiga resultat i diagramform

Pelargonium x hortorum och Kalanchoe blossfeldiana i samtliga behandlingar under de sex

veckor försöket pågick.

0 10 20 30 40 50 60 70

Start Vecka 1 Vecka 2 Vecka 3 Vecka 4 Vecka 5 Vecka 6

Antal friska blad

Pelargonium x hortorum (Ljust + Vatten)

Planta 1 Planta 2 Planta 3 Planta 4 Planta 5

0 10 20 30 40 50 60

Start Vecka 1 Vecka 2 Vecka 3 Vecka 4 Vecka 5 Vecka 6

Antal friska blad

Pelargonium x hortorum (Ljust - Vatten)

17 0 10 20 30 40 50 60

Start Vecka 1 Vecka 2 Vecka 3 Vecka 4 Vecka 5 Vecka 6

Antal friska blad

Pelargonium x hortorum (Mörkt + Vatten)

Planta 1 Planta 2 Planta 3 Planta 4 Planta 5

0 10 20 30 40 50 60

Start Vecka 1 Vecka 2 Vecka 3 Vecka 4 Vecka 5 Vecka 6

Antal friska blad

Pelargonium x hortorum (Mörkt - Vatten)

18 0 10 20 30 40 50 60

Start Vecka 1 Vecka 2 Vecka 3 Vecka 4 Vecka 5 Vecka 6

Antal friska blad

Kalanchoe blossfeldiana (Ljust + Vatten)

Planta 1 Planta 2 Planta 3 Planta 4 Planta 5

0 10 20 30 40 50 60

Start Vecka 1 Vecka 2 Vecka 3 Vecka 4 Vecka 5 Vecka 6

Antal friska blad

Kalanchoe blossfeldiana (Ljust - Vatten)

19 0 10 20 30 40 50 60

Start Vecka 1 Vecka 2 Vecka 3 Vecka 4 Vecka 5 Vecka 6

Antal friska blad

Kalanchoe blossfeldiana (Mörkt + Vatten)

Planta 1 Planta 2 Planta 3 Planta 4 Planta 5

0 10 20 30 40 50 60

Start Vecka 1 Vecka 2 Vecka 3 Vecka 4 Vecka 5 Vecka 6

Antal friska blad

Kalanchoe blossfeldiana (Mörkt - Vatten)