Om tillkomsten av 1630 års antikvarie-institution Almgren, Oscar Fornvännen 26, 28-47 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1931_028 Ingår i: samla.raa.se

Om tillkomsten av 1630 års antikvarie-institution

Almgren, Oscar

Fornvännen 26, 28-47

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1931_028

Ingår i: samla.raa.se

Om tillkomsten av 1630 års antikvarie-institution.

Av

O S C A R A L M G R E N .

et synes ej alldeles ogörligt att med ledning av

Johan-nes Burei dagböcker och vissa andra aktstycken i någon

mån rekonstruera händelseförloppet och

orsakssam-manhanget vid tillkomsten av 1630 års

antikvarie-insti-tution och det märkliga forskningsprogrammet av den 20 maj

nämn-da år.

De allmänna förutsättningar, som dessa åtgärder hade i

tidevar-vets antikvariska intresse, skola här förbigås. De personliga

för-utsättningarna för den speciella gestaltning, som detta intresse tog

sig här i Sverige, voro som bekant Johannes Burei och Martin

Aschanei tidigare studier och forskningar, det förtroliga

förhållan-det mellan Bureus och hans forne lärjunge Gustav Adolf samt

konungens ständigt vakna och initiativkraftiga nitälskan för allt.

som kunde lända hans rike till gagn och berömmelse. Men den

yttre anledning, som gav den egentliga stöten till den

händelseutveck-ling, som utmynnade i de nämnda åtgärderna, tycks ha varit den

alltjämt växande rivaliteten med Danmark och särskilt Gustav

Adolfs uppfordran till Bureus att vederlägga Ole Worms

uttalan-den i Fasti danici. Vittnesböruttalan-den om detta, såvitt jag vet, ej förut

påpekade sammanhang äro visserligen rätt tunnsådda, men

samman-ställda så, som i det följande försökts, synas de mig dock tillräcklig!

talande.

1

Källorna till denna undersökning ha varit G. E. K l e m m i n g ,

An-teckningar af Johannos Thomae Agrivillensis Bureus (i tidskriften

Sam-laren 4 och 5, 1883—84). H. H i l d e b r a n d , Minne av Riksantikvarien

Johannes Bureus (i Svenska akademiens handlingar 1908, Sthlm 1910L

G. G ö d e l , Sveriges medeltidslitteratur (Sthlm 1916). Kap. 7

Antikvitets-verksamheten. E. W e n n b e r g , biografier över Aschaneus, Axehielm.

Om tillkomsten av 1630 års antikvarie-institution. 29 Den 20 april 1628 a n t e c k n a r B u r e u s i sin almanack, att h a n för

första g å n g e n sett 'Olavi V o r m s fastos D a n i c o s ' och den 28 till-lägger h a n ' s t r a x efter midd. praesenterade h. J o h . Skytte F a s t o s Danicos, då befalte K . ( o n u n g e n ) mig r e f u t e r a n ' . D a g e n d ä r p å red k o n u n g e n 'ut från Stockh. Slot til Skips åt P r y s s e n ' .

Den mångsidige d a n s k e l ä k a r e n och f o m f o r s k a r e n Ole W o r m , född 1588 och s å l u n d a 20 å r y n g r e än B u r e u s , h a d e 1626 utgivit sitt betydande arbete F a s t i danici, vari h a n utförligt b e h a n d l a r de n o r d i s k a r u n k a l e n d r a r n a av olika material och former. Sedan h a n i f ö r s t a b o k e n s f ö r s t a k a p i t e l i n l e d n i n g s v i s t a l a t om r o m a r n a s k a l e n d r a r på b r o n s t a v l o r , f o r t s ä t t e r h a n s å l u n d a (s. 2, jfr Hilde-b r a n d s. 302):

" D a n s k a r n a , som i begåvning icke stå n å g r a a n d r a efter, hava vissa tider h ä r s k a t över hela Norden och a n d r a delar av världen. N ä r de genom makt, s å ock genom s p r å k e t höllo folken ä n d a bort till nordpolen sig u n d e r d å n i g a (varom ojävaktiga m i n n e s m ä r k e n hos skilda folkstammar vittna), sörjde de för a l l a s bekvämlighet och enskilda n y t t a genom att på s å billiga ämnen som t r ä och perga-ment u t a n s y n n e r l i g besvärlighet giva de mindre k u n n i g a begrep]) om tideräkningen. Detta gjorde de mestadels med s i n a egna tecken, n ä m l i g e n r u n o r och a n d r a för ä n d a m å l e t l ä m p l i g a f i g u r e r . T y de gamla d a n s k a r n a kallade s i n a bokstäver, som avveko från alla a n d r a s , r u n o r . "

L ä n g r e fram (s. 11) heter det: "Att n o r r m ä n och s v e n s k a r fått r u n k a l e n d r a r n a från d a n s k a r n a , bevisas i s y n n e r h e t därav, att den andliga odlingen i allmänhot s t å r högre h ä r hos oss, samt att i hela världen alla konstfärdigheter liksom i n n e b y g g a r n a själva s m å n i n g -Johannes och Jonas Bureus i Svenskt biografiskt lexikon, utgivet av Bertil Boéthius. O. W o r m , Fasti danici (Hafniae 1626; nya upplagor 1633 och 1643, den senare utvidgad). Olai Wormii et ad eum Doctorum Virorum Epistolse (Hafniro 1751. E. C. W c r 1 a u f f, Ole Worms Forticnester af det nordiske Oldstudium (i Nordisk tidskrift for Oldkyndighed I, Kbhn 1832). P e d e r G a l t s depescher 1622—1624, utgivna av Kungl. Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia genom N i l s A h n l u n d (Sthlm 1920). J. H. R h o z e 1 i u s, Monumenta Uplandica (ut-givna av C. M. S t e n b o c k och O. L u n d b e r g som bihang till Upplands fornminnesförenings tidskrift bd VII, Uppsala 1915—17). G. G i h 1, Sigtuna och Norrsunda, tvenne antikvariskt-topografiska manuskript af M a r t i n u s A s c h a n e u s , utgivna och kommenterade. (Bihang till Upplands forn-minnesförenings tidskrift bd X, hatt. 40, Uppsala 1925.)

30 Oscar Almgren.

om utbrett sig norrut till de omildare luftstrecken . Därtill

kommer att allt berömvärt, som uträttats i Norden, tillskrives

cimb-rer eller goter eller dacer, vilka alla, såsom jag ovan (s. 4) visat, i

vår tid betecknas med namnet danskar."

Det är naturligt, att uttalanden som dessa skulle på det högsta

förtryta Gustav Adolf och hans båda gamla lärare, vilka alla från

barnsben insupit Johannes Magni förkunnelse om Svea och Göta

rikes uråldriga anor och om svenskarna såsom runskriftens

upp-finnare. Ej underligt då att konungen på stående fot befallde

Bu-reus vederlägga de förgripliga åsikterna, och att denne redde sig att

mobilisera hela arsenalen av svenska monumenter för att nedslå det

danska angreppet.

Den 17 maj noterar Bureus: 'Skyttens bref til Magnificum om

Bibliotheket at Bibliothecarius migh föruthan skal der om

be-ställa'. Denna Burei befrielse från uppdraget att katalogisera de

av konungen till universitetet skänkta boksamlingarna avser tydli

gen, att han nu skulle koncentrera sig på den nya uppgiften.

Sedan Bureus den 27 maj återkommit till Uppsala, antecknar han

den 30: V a r iagh i Vårdsetra efter Rijmstaf ritten ut och Lass

Ersons staf i Malna', d. v. s. han har ridit ut till sin förläningsgård

Vårdsätra för att hämta en där förvarad runstav och har på vägen

lånat en dylik hos en bonde i Malma by. Detta visar, att han nu

ämnade gripa sig an med ett förnyat studium av runstavarna.

Men han behövde mera material. För att förhjälpa honom därtill

utfärdar ärkebiskop Petrus Kenicius i slutet av året, den 16

decem-ber, en rundskrivelse till ärkestiftets prästerskap, vari det heter

(enligt avtrycket hos Gödel s. 209): "Dn. Johanni Burajo är aff

höge öfuerheten pålagdt, att opsökie alla gamble monumenter, som

wåre förfäder swänske och göther i forntijden haffua opfunnedt,

och late them komme på tryck, wår nation till ähre och beröm.

Huarföre är min alffuarlige och flijtige begäran, att i vti edre

församblingar ransake effter sådane monument: Thet ware sigh

gamble bööker, breeff, skriffter, förnämpeligen rijm eller

runo-staffuar och annadt sådant, och däm late komma Dn. Johanni Burffio

tillhanda: Där de och sädan skole däm igen bekomma, allenest en

zedell är där hos bunden eller märkie, huem de tilhöre."

Ett par uttryck i denna skrivelse visa tydligt hän på uppdraget

att vederlägga Worm, nämligen det särskilda framhävandet av

run-Om tillkomsten av 1630 års antikvarie-institution. 31

stavarna bland det, som skulle insamlas, samt av vår nations ära

och beröm såsom företagets syfte.

Gödel förutsätter, att ärkebiskopens cirkulär tillkommit på

kung-lig befallning

. Därmed stämmer väl, att det utfärdats en vecka

efter konungens hemkomst till Stockholm från mer än halvårslång

bortovaro, vilket enligt Burei dagbok skedde den 9 december.

Däremot innehåller dagboken eget nog icke ett ord om cirkulärets

utfärdande eller om förberedelserna därför. Men dagboken talar i

själva verket ganska sällan om Burei dagliga arbeten och vad

där-till hörer, utan mest om sådant, som utgjort avbrott i

vardaglig-heten; och det är väl även en ganska allmänmänsklig företeelse, att

sådana kortfattade dagboksnotiser bli ganska nyckfulla och ojämna

till sitt innehåll. Det enda Bureus funnit värt anteckna 1 mitten

av december 1628 är, att han varit på ett par bjudningar, och att

han vid den ena, barnsölet hos apotekare Wollimhaus, blivit

'hedra-der i högsätet framför 2 Doctores'.

När det första resultatet av ärkebiskopens åtgärd visar sig, tiger

dagboken icke längre. Redan den 10 januari 1629 heter det: 'fik

iagh 10 Rimstavar från Frästa sokn av h. Mårten Ascaneo til läns'.

Och för den 14 tillägger han: 'började jagh en dere dagen skriva

Rijm staverne åter' (d. v. s. avskriva dem).

Det är ej underligt att den, som först efterkom påbudet, var

kyrkoherden i Fresta och Hammarby Martin Aschaneus, ty även

han var en fornforskarveteran. Blott få år yngre än Bureus, hade

han redan i decennier sysslat med antikvariska samlingar och

upp-teckningar. Så författade han senast 1612 den beskrivning av

Sig-tuna fornminnen, som först för några år sedan utgivits i tryck.

När Bureus efter några veckors vistelse i Stockholm och efter

konungens avresa till Ulvsbäcksmötet återvänder hemåt den 18

februari, stannar han över hos Aschaneus i Borgby prästgård för

att återlämna runstavarna. Han uppsätter där följande dag en

tack-sägelseskrivelse till kyrkoherde och församlingsbor i Fresta och

Hammarby för deras bevisade lydnad mot Kungl. Maj:ts vilja och

deras beredvillighet att såsom de första efterkomma ärkebiskopens

uppmaning. Till åminnelse utfäster han sig att till påsken skänka

vardera kyrkan ett stop mässvin (Gödel s. 210).

1 Jfr det nedan anförda citatet ur Burei tackskrivelse till Fresta och

Fig. 1. Johannes Bureus 1627.

Efter on oljemålning, signerad I L, tillhörig Vitterhetsakademien, sedan 1822 på Gripsholm.1)

1 Jfr N i l s S j ö b e r g , Svenska porträtt i offentliga samlingar II.

Gripsholm (Stockholm 1907). Pl. 22 och s. 6 f. Sjöberg påvisar att detta porträtt icke kan, såsom K l e m m i n g förmodat (Samlaren 4, B. 116), vara identiskt med det konterfej av Bureus 'med 4 Cherubim', som enligt dagboken målats i februari 1629 av Cornelius (Arendt) i Stockholm.

Om tillkomsten nv 1630 års antikvarie-institution.

(^iExtermm,T^IiMI,tihiJmlpsttjmaamisimhram,

S e d mentrmfjfly-ptcs sculpere n o n p o t u i t .

<£Ntc decuit,Citrnon qv<£ris

.Dicam.$vta doctd

( J u meliusglyjite hane expnmis ipsc manu .

Usec docet etMedicum te JPhitosojphuma v o c a r i :

OlaéjjrtmusDartos TEMFOM^Ljirisca doces.

Fig. 2. Ole Worm 1626.

Etter ett kopparstick i 1633 års upplaga av Fasti danici.

Efter hemkomsten till U p p s a l a ä g n a r B u r e u s n å g r a d a g a r till avskrivande av 60 r u n r i s t n i n g a r u r en bok, som h a n fått l å n a av A s c h a n e u s .

D e n 29 a u g u s t i besöker h a n åter ' H a m a r b y P r e s t e n i B o r b y ' på genomresa till Stockholm, d ä r h a n skall möta k o n u n g e n vid åter-komsten från P r e u s s e n och deltaga i firandet av stilleståndet i Alt-m a r k .

Detta ä r t y v ä r r allt, vad dagboken för 1629 h a r att förmäla om B u r e i a n t i k v a r i s k a f o r s k n i n g a r . E n d a s t en g å n g får m a n en liten a n t y d a n om d e s s a s v a r d a g l i g a fortgång, då h a n den 6 november på latin avlägger en s y n d a b e k ä n n e l s e om ett a v b r ä c k i d e s a m m a : " E n d a g onyttig åtminstone för m i n a studier. V a r f ö r ? " Svaret ä r på svenska och lyder k o r t : " R u s " .

E j e n s de m å n g a n o t i s e r n a om a u d i e n s e r hos k o n u n g e n ge något som holst besked om förberedelser till den a n t i k v a r i s k a o r g a n i s a -tionen. N ä r B u r e u s n ä m n e r något om, vad ärende besöket gällt, r ö r det sig mestadels om h a n s åligganden som k u n g e n s bibliotekarie. Dagboken t y c k s ha fått tjäna även som ett slags u t l å n i n g s j o u r n a l . I n t r e s s a n t a ä r o ett p a r notiser från senhösten 1629, då G u s t a v Adolf på g r u n d av pestens framfart i Stockholm vistades l å n g a tider i U p p s a l a och d ä r höll de viktiga ö v e r l ä g g n i n g a r n a med rådet oro deltagandet i t y s k a kriget. S t r a x efter k o n u n g e n s ankomst till-kallades B u r e u s från V å r d s ä t r a , blev ' s a l u t e r a t ' av k o n u n g e n och m a g n a t e r n a och ombedd att skaffa k o n u n g e n U p p s a l a mötes beslut. Och den 3 november, den d a g då det v ä r l d s h i s t o r i s k a beslutet fatta-des, 'beddes Rex k y r k e ordningen'.

Att G u s t a v Adolf även u n d e r dessa storpolitiska d a g a r hade tan-k a r övriga för antitan-kviteterna, s y n e s emellertid framgå av en liten episod, som A s c h a n e i l ä r j u n g e Rhezelius b e r ä t t a r i s i n a uppländ-s k a r e uppländ-s e a n t e c k n i n g a r för 1635. P å tal om ett p a r r u n uppländ-s t e n a r vid B r o b y i F u n b o socken tillägger h a n : ' S a l : K : M:t hafuer stigit af hästen senast h a n derom rodh och sedt på den f ö r : n e sten'. Det ä r väl g a n s k a sannolikt, att detta tilldragit sig vid en utflykt, som k o n u n g e n företagit j u s t u n d e r den n ä m n d a Uppsalavistelsen1.

1 Om en utfärd som konungen 7 aug. 1624 företog från Stockholm i

direkt syfte att bese ett fornminne, heter det i Burei dagbok: 'folghde jagh konungen till Skästa i Spånga se på S. Holingers Smörask'. (Jfr den av Centralkommittén för Gustav-Adolts-fonden utgivna skriften Svensk kul-turminnesvård, ott 300-årsminno s. 16.)

Om tillkomsten av 1630 års antikvarie-institution. 35

För 1630 saknas tyvärr dagboksanteckningar av Bureus

fullstän-digt. Då vi sålunda ej kunna i detalj följa förberedelserna till

åt-gärderna den 20 maj detta år, måste vi nöja oss med några

för-modanden.

Det var i själva resbrådskan, som Gustav Adolf den 20 maj

under-skrev memorialet och fullmakterna för antikvarierna. Det var

dagen efter hans stora avskedstal till ständerna och några få dagar

före avfärden till Älvsnabben. De antikvariska åtgärderna måste

långt förut varit avtalade mellan honom och Bureus, som nu endast

förelagt de färdiga handlingarna till underskrift. Man kan gissa,

att sammanhanget varit ungefär följande. Det finnes ingen antydan

om att någon annan präst än Aschaneus åtlytt ärkebiskopens

upp-fordran att sända Bureus runstavar och gamla skrifter. Bureus

har då funnit, att åtgärderna måste läggas om: i stället för att

avvakta insändandet av antikviteterna måste forskarna själva resa

ut att uppsöka dem. Kanske är det vid det andra besöket hos

Aschaneus i slutet av augusti 1629, som han värvat denne för planen

och till hans medhjälpare föreslagit den 21-årige

Norrköpingsstu-denten Johan Henriksson (sedermera Axehielm), som just förlovat

sig med Burei dotter Karin och i november äktade henne. Under

vinterns lopp har Bureus så haft tillfälle alt diskutera planen med

konungen och utarbeta memorialet. Aschaneus och Johan

Hen-riksson ha emellertid redan före memorialets underskrift varit i

verksamhet. Den 1 maj ha de tillsammans inventerat Vallentuna

kyrkas böcker och arkivalier (Gödel s. 213).

Vi gå nu att närmare granska delta märkliga 'Memorial, effter

hwilken H. K. M:t nådigest will att dhe, som antagne äro att wara

rijkzens antikvarij och häfdesökiare, sigh flijteligon rätta skole'.

Memorialet innehåller 15 punkter. De 7 första bilda ett helt för

sig och skola först upptagas till diskussion. De lyda så:

1. Först will H. K. Maijd, att dhe allehanda gamble monumenter och saker sökia skole och sambla, som fädherneslandet kan blifwa illustrerat medh, förncmbligasth alle gamble runaskriffter, så wäl i hökcr som af stenar, bådho söndrughe och heela, och derhoos vptächna, huru the äru fatte, huru månge i hwar sochn grannelighen upspana, och hwadli gamble sagur om hwar sten finnes, vpskrifwa etc.

1 Här följes avtrycket hos G ö d e l s. 279 ff., vilket iir gjort efter en

2. Dernäst jcke alenasth alle calendaria, computos och runstafwar i hwadh form eller skippelscr dhe wara kunne, affskrifwa eller sambla och dheras åthskildna[t] vthleeta, vtan och förfahra, huru äganderne sielfwc dem förståå, deras nampn som der i kloka finnas, them till berömolse antächna, så och huru många i hwar soclm äro fundne.

3. Vps[p]öria allehanda gamble laghböcker, såssom Wästgiötha laghen. Wästmanna och Sudermanna och Tijhäreds eller Smålandz laghen, och flere som än icke äro trychtc, jomwäl och sådana som redha tryckte äro etc. Item allehanda skråeer och recesser, statuter, privilegier och ordningar, som kunna komma wår Kon. Hoofrätth till någon nytto häfd och rättelse. 4. Sammalcdhes allehanda krönikor och historier, vhrminnes sagur och dickter om drakar, lindormar, dwergar och resår. Item sagur om nampn-kunnighe personer, gamble kloster, borger, konungasäter och städher, der af man kan hafwa någon rättelse, hwadh fordom warit hafwer, gamble kämpe och runewijsor, deres toner icke förgäta att vthspana.

5. Allehanda gamble bref ransaka, atskrifwa eller där vthttaga, som till rättelse tiänar, anten till mynte werderningar, adel, slechter eller wapner, och annat som till crönicko häfd tiäna kunde.

6. Allehanda gammalt mynt och penningar vpspöria och samka.

7. Allt sådant kan så wäl boos åldriglie bönder och borgare och andre såsom och hoos adelen, präster, fougter och laghläsare vlhfrågas, jemwäl i kyrkor och andra bibliotecher så wäl i städerne som på landzbygden vthlcetas.

De sex första av dessa p u n k t e r innefatta alltså, vatl m a n den tiden r ä k n a d e som monumenter. Den sjunde p u n k t e n ger a n v i s n i n g a r , var dessa monumenter skola eftorspörjas, och bildar därigenom en n a t u r l i g avslutning. Det s y n e s mig troligt, att de sju p u n k t e r n a i h u v u d s a k u t g ö r a det förslag till i n s t r u k t i o n för a n t i k v a r i e r n a , som B u r e u s först uppgjort och förelagt k o n u n g e n .

D ä r m e d stämmer det väl överens, att denna första del av det svenska memorialet u t g ö r en n ä r a motsvarighet till den d a n s k a föro r d n i n g förom antikviteterna, sförom u t f ä r d a t s n å g r a å r tidigare, s ä k e r -ligen på tillskyndan av Ole W o r m . Detta d a n s k a r e s k r i p t lyder s å l u n d a :1

Til Bisporne udi Danmark og Norge Antiqviteter anrorendos.

Vi Christian IV etc. hede Eder og ville at I eders mueligsto Flid an-vender, allevegne udi Eders Stigt at opsogo og antcgne alleslags Antiqvi-teter og Documenter efter medfolgcndc Fortegnelses Indhold, og at I saa-i W o r l a u f s. 288 f. H saa-i l d e b r a n d , som avtrycker reskrsaa-iptet s. 181 f. ingår ej på frågan, i vad mån den danska åtgärden kan ha varit före-bildlig för den svenska utan ser i båda ett uttryck för tidens allmänna anti-kvariska intresse.

Om tillkomsten av 1630 års antikvarie-institution. 37 danne med Flid läder optegne og engang inden Paaske forstkommendcs

udi vört Canccllio läder indlcvere. Hatn. 11 Aug. 1622.

F ö r t e c k n i n g e n , som enligt W e r l a u f u t a n tvivel h ä r r ö r från W o r m själv, omfattar följande sex p u n k t e r :

1. Skal fortares i Capitelets Archiver hvad for documenia historica ma-nuscripta der udi ere, og hid fremskikkes i Cancelliet.

2. Hos allo la?rdo Msend i deres Stitter samleles Goistlige, saa og hos kierkorne ingen undertagen, hvad documenia antiqua historica de haver, og mod Reversal (dennem som det tilhorer at tilskikkes) hid forskikkes.

3. Skal allo Runebogstaver skrevne eller i Steen, heele eller Stykker, eller Trto udhugne, eller paa Metalbclter, og saadanno opsoges, og med Antegnelser hvor do ere at finde, og en rigtig noiagtig Afskrift af dennem hid forskikkes, og kan Lineamenta med kride paa Stenene bedst dragés og siden aftognes, og Provsterno og Preesternc forelsegges med al Flid strax derom at fortare, og endelig Beskeden til Bisperne fremskikke, som strax skal det udi Cancelliet indskikke.

4. Alle Fortegnelser paa hvis relationibus i hver Sogn berettes de loco-rum antiquitate vel origine, de prseliis, incolis, om Stcenhobe og deres for-meonto Aarsager og Betydninger, og alt hvis til Chorographiam kan tienc.

5. Alle Calendaria runica paa Traee og ellers.

6. Alt hvis Cleresiet seordeles de antiquitatibus, modo numerandi runico, stellarum nominibus, aniiquis ritibus, og alt hvis som kan tiene til vores dansko historias at enodcre og antiquitates gentis nostrae at deducerc. Item de moneta, ponderibus di mensuris antiquis tam liquidorum quam aridorum; item pannorum, viarum. Hvilket alt for bomeldte till Paaske hid i Cancelliet skulde leveres.

Til Bisperne i Sielland, Skaane, Fyen, Ribe, Aarhuus, Wiborg, Bendel-boc, Opslo, Stavanger, Bergen, Throndhiem.

E n jämförelse mellan det d a n s k a och det s v e n s k a aktstycket visar en tydlig parallellism. De h u v u d g r u p p e r av antikviteter, som var-dera skrivelsen i 6 p u n k t e r förtecknar, ä r o : g a m l a skrifter och h a n d l i n g a r av historiskt värde, r u n s k r i f t e r , r u n k a l e n d r a r , lokala folktraditioner samt mynt. Ordningen mellan p u n k t e r n a h a r blivit något olika. Det ä r j u förklarligt, att B u r e u s satt sin specialitet r u n s k r i f t e r n a först och d ä r n ä s t r u n k a l e n d r a r n a , som utgjorde det aktuella stridsämnet. H a n s f o r m u l e r i n g ifråga om r u n s k r i f t e r n a — 'så w ä l i b ö k e r som af stenar, bådhe s ö n d r u g h e och h e d a ' — över-ensstämmer s å n ä r a med de första orden i den d a n s k a skrivelsens tredje punkt, att det ej g ä r n a k a n bero på en tillfällighet. N å g r a moment i den d a n s k a förteckningen, som ansetts av m i n d r e vikt för svenska förhållanden, h a u t e s l u t i t s ; i stället ä r den svenska

versio-nen vida utförligare ifråga om böcker, h a n d l i n g a r och brev samt sagor, s ä g n e r och visor. D å om de s i s t n ä m n d a lillägges: 'deres toner icke förgäta att u t h s p a n a ' , ä r m a n frestad att d ä r i se en r a n d -a n m ä r k n i n g -av den m u s i k i n t r e s s e r -a d e k o n u n g e n .1

Den d a n s k a å t g ä r d e n torde för övrigt ha utgjort förebild redan till ä r k e b i s k o p Kenicii c i r k u l ä r 1628. I detta fall h a r det framför allt varit det administrativa tillvägagångssättet, som efterbildats. P å k u n g l i g tillskyndan ( v a r e sig direkt eller indirekt) u p p m a n a r ärke-biskopen sitt p r ä s t e r s k a p att i n s ä n d a gamla skrifter och r u n s t a v a r . F ö r e s k r i f t e n om namnsedel eller ä g a r m ä r k e på det inskickade mot-s v a r a r den d a n mot-s k a f ö r o r d n i n g e n mot-s 'revermot-sal'.

Det ä r också lätt att gissa, h u r B u r e u s k u n n a t få tillgång till det d a n s k a cirkuläret. H a n s k u s i n J o n a s B u r e u s , som ofta n a m n e s i dagboken, var u n d e r å r e n 1625—29 svensk diplomatisk agent i D a n -m a r k -med bostad i Helsingör. H a n k a n d ä r lätt ha ko-m-mit över ett exemplar av 1622 å r s c i r k u l ä r , som enligt W e r l a u f ä n d a till 1626 fortfor att verka genom till kansliet i n g å n g n a s v a r s s k r i v e l s e r från prästerna.2

J o n a s B u r e u s synes även personligen ha uppsökt W o r m , dock först kort i n n a n h a n på våren 1629 återvändo till Sverige. I W o r m s 1751 tryckta l a t i n s k a brevväxling med l ä r d a samtida finnes (s. 395 ff.) en till honom ställd rekommendationsskrivelse för J o n a s B u r e u s från den svenska rikshistoriografen J o h a n n e s N a r s s i u s . Brevet ä r skrivet den 15 februari 1629 i Helsingör, d ä r N a r s s i u s befinner sig på genomresa till Sverige, som det s y n e s till det förestående k u n g a -mötet i Ulvsbäck, om v a r s n y t t a för båda r i k e n a h a n u t t a l a r livliga förhoppningar. H a n h a r tydligen kort förut besökt W o r m och knutit v ä n s k a p med denne. H a n r e k o m m e n d e r a r n u hos honom i ampla o r d a l a g ' H e r r J o n a s B u r e u s , H. K. Maj:ts av Sverige agent och släkting till den B u r e n s i Uppsala, om vilken vi nyligen samtalade',

1 I Burei dagbok för 16 mars 1625 berättas: 'boos K. när han klädtio

sigh, olustig först sedan talades i Marskalkens närvaru om Musica. Då blef bofalt at Discanten skulle siungas samtlig medh församlingen alt på Svenska'.

2 Arkivarien E r n s t N y g r e n har haft vänligheten för min räkning

ge-nomgå Jonas Burei i Riksarkivet förvarade diplomatiska depescher samt brev till Adler Salvius men har där ej funnit något om antikviteter. Sa-ken har väl gått privat mellan do båda kusinerna Bureus.

Om tillkomsten av 1630 års antikvarie-institution. 39 och h a n ber W o r m visa den förstnämnde alla de märkvärdigheter,

som h a n nyligen demonstrerat för honom själv. I sitt s v a r av den 1 m a r s f ö r k l a r a r sig W o r m ivrigt vänta B u r e i besök och lovar att beredvilligt visa honom allt, vad h a n h a r av r a r t och k ä r t i sin n a t u r a l i e s a m l i n g .

N a r s s i u s h a r i sitt brev tillagt ett halvt s k ä m t s a m t postscriptum. som f ö r r å d e r stämningen mot W o r m i de l ä r d a svenska k r e t s a r n a och därför ä r u p p l y s a n d e för v å r u n d e r s ö k n i n g : ' A k t a dig för att till de d a n s k a antikviteterna h ä n f ö r a något, som ä r svenskt; a n n a r s skall ett stort g r ä l uppstå mellan oss, om också i all v ä n s k a p . ' W o r m s v a r a r g a n s k a spydigt: 'I m i n a skrifter skall d u icko finna något tilldelat d a n s k a r n a , som icke ä r väl g r u n d a t genom t r o v ä r d i g a m ä n s vittnesbörd och a u t o p s i ; därför f r u k t a r j a g ingen g r a n s k a r e s färla. Men a k t a dig du, att du ej, då du n ö d g a s se med a n d r a s ögon och h ö r a med a n d r a s öron, — förlåt skämtet! —• överskrider din be-fogenhet och gör dig förtjänt av att g e n o m b o r r a s med Apollos kast-spjut och stekspett'.1

Mycket tyder alltså på, att de officiella svenska å t g ä r d e r n a för den a n t i k v a r i s k a f o r s k n i n g e n s främjande 1628 och 1630, f r a m s p r u n g -na u r ö n s k a n att vederlägga Ole W o r m s åsikter, avsett att tävla med honom även i f r a m d r a g a n d e t av r i k l i g a r e a n t i k v a r i s k t material och därvid delvis efterbildat de metoder, som på h a n s initiativ till-lämpats i D a n m a r k 1622.

A a n d r a sidan s t å r det fast, att W o r m redan före 1622 k ä n t till J o h a n n e s B u r e i r u n t a v l a av 1599 och l ä r t åtskilligt av denna, om också W e r l a u f torde h a rätt däri, att h a n ej, såsom vissa ä l d r e sven-s k a författare påsven-stått, fått hela impulsven-sen till sven-sin r u n f o r sven-s k n i n g från den svenska tavlan. I ett brev av den 8 november 1621 till sin med-hjälpare i r u n f o r s k n i n g e n , p r ä s t e n Bertil K n u d s e n , säger W o r m :2

' J u mer j a g b e t r a k t a r svensken B u r e i försök, dess mer b e h a g a de mig. H a d e h a n blott fortsatt dem i en utförligare framställning och fullföljt sitt u p p s å t ! ' Med ett a n n a t brev till K n u d s e n u t a n årtaU h a r W o r m sänt honom ett exemplar av den svenska r u n t a v l a n och

1 Det sista är en vits, då det latinska ordet 'obolus' = 'spett', enligt

Cavallins lexikon även betyder ett kritiskt streck, som användes för att beteckna något i en skrift som oriktigt eller överflödigt.

2 Epistolse s. 46; jfr Worlauf s. 331. Hildebrand s. 304.

nämner, att han för bekvämlighetens skull sönderskurit denna i flera

delar, då han skulle demonstrera den för kanslern (Kristian Friis).

Werlauf framhåller (s. 286), att Worm såsom läkare åt rikets

yppersta män hade lätt tillgäng till deras samlingar och av dem

kraftigt uppmuntrades i sina antikvariska forskningar. Troligen

har han på detta sätt snart nog kommit över något av de exemplar

av runtavlan, som Bureus enligt egen uppgift personligen förärat

de danska sändebuden vid de svensk-danska underhandlingarna i

Ulvsbäck och Knäred under påsken 1602, då B. var med såsom

kanslitjänsteman

.

Att den danske rikskanslern under förberedelserna till 1622 års

antikvariska kampanj sökt anskaffa mera runlitteratur från Sverige,

framgår på ett intressant sätt av ett par uttalanden i den danske

diplomatiske agenten Peder Galts depescher från Stockholm i april

och juni nämnda år.

I slutet av april skriver han till kanslern, tydligen som svar på

en begäran från denne, följande (s. 15): 'Om antiqviteterne vill jeg

mig flitig arbeide, naar disse herredage haffver ende. För er ingen

ledig.' Därefter meddelar han, att 'A. B. C. runicum' icke finnes

till salu, men att han 'med stor bön' kommit över ett exemplar, som

han sänder; flera kan han nu icke fä, men kopparstickaren, som

har formen, har lovat att med det första skaffa honom två exemplar

till. I depeschen av 17—19 juni 1622 skriver han (s. 35): 'Hvis sig

belanger de runica och det gamble dicht eller viisse vill ieg mig nu

med tiden om informere; nu bliffver hor nogenn ledighet hoss

den-nora, som ieg dett skall haffve hoss. Aenese matrices tabun» et autor

er til Upsala (d. v. s. tavlans kopparplåtar finnas liksom dess

för-fattare i Uppsala); ieg vill dragé did dereffter. Skall vare enn

synderlig antiquarius och mercheligt ingenium'. Något

samman-träffande mellan Galt och Bureus synes dock aldrig ha blivit av;

varken i den förres depescher eller den senares dagböcker finnes

något därom.

Galt har tydligen haft i uppdrag att skaffa flera exemplar såväl

1 Enligt Hildebrands sannolika förmodan deltog han såsom expert i

fråga om svenska riksvapnet Tro Kronor. Han hade bl. a. avritat stenen med tre kronor på Mora äng, och i augusti 1602 fick han enligt dagboken förevisa teckningen av 'Mora sten' för do pfalziska sändebuden.

2 Det är professor N i l s A h n l u n d , depeschernas utgivare, som

Om tillkomsten av 1630 års antikvarie-institution. 41 av Bufei r u n t a v l a som av h a n s ' R u n a A B C bok', vilken s e n a r e

utkom i Stockholm i två u p p l a g o r 1611 och 1612. Det ä r väl W o r m , som ö n s k a t få dessa skrifter till information för dem, som ville bli h a n s medhjälpare i r n n f o r s k n i n g e n .1

Men vi å t e r v ä n d a till det svenska memorialet av 1630. Med dess åttonde p u n k t b e g y n n e r något helt n y t t :

8. Der som the framrcesa kunna the grannelighen förspöria och an-tächna landzons lägenheter, medh siögar salte och färsko, elfwer, strömar och forsfall, berg, skogar och slät mark, besatt eller obesatt, huru widt huar ordt ligger ifrå den andra. Hwadh wägar där äro, om tho kunna giöras, så att man kunde fara medh wagn eller kärro. Hwadan strömarna hafwa sitt uhrsprung, hwart vth the löpa, i siögar eller haf, om the kunna giöras bååtnyttighe eller navigabiles eller medh slysor förbättras, och hwadh nytto där mz kunde wara: Allt således observerat och stelt, att man kan där af hafwa godh rättelse att giöra tabulas gcographicas spe-ciales öfwer hela rijket Swerige.

V i d a r e skall efterspörjas:

9. Allehanda jordmätning, såsom mark, öre och ortigland . . . Hwar lägenheet finnes åker och eng vpptagas.

10. Allehanda slagz röör och råågång vtleeta . . . 11. Allehanda malmstrck förspörja och utlecta . . .

12. Item efftcrfråga om huushåldz böker och förfara om allehanda oeconomiskc saker . . . [utförlig exemplifiering ifråga om åkerbruk, jakt och fiske].

13. Allehanda medicinska saker optächna och läkiareböckcr vplcota, allo örters nampn vpspöria och träslagh. Allehanda tijdemmerker om tillkom-mande wäderlekz arst, där om dhe, nästh siöösijdan boende äro, pläga tämlighen wara förfarna vthi etc. Allehanda klädcdrächt och wapner i huart landskap af ålder i bruk, och om deras dryckeskärel, kosor, horn och annat sådant vptächna etc.

Det ä r påfallande, att hela denna avdelning av i n s t r u k t i o n e n s å n ä r som på de sista r a d e r n a h a r en rent p r a k t i s k syftning. Dot

1 Galt omnämner i de båda nämnda depescherna även annan svensk

litteratur, som han skaffat eller ämnar skaffa för kanslerns räkning, så-som Götoborgs privilegier, kungens porträtt, kungaättens genealogi, kar-tor och akademiska teser. I Galts räkenskaper för juni 1623 (Ahnlund, s. 126) meddelas, att han sänt sin dräng till Västerås 'effter nogle gamble lovbögor, Holsingc- och Upland, som mig förde to exemplaria till laanss; kostet paa den, donnom haffde, öll och brendovin, at mand maattc faa dom ad doscribendum'.

ä r p r e l i m i n ä r a u n d e r s ö k n i n g a r av rikets naturbeskaffenhet och n a t u r t i l l g å n g a r samt av vissa ekonomiska och ägorättsliga förhål-landen på landsbygden, som anbefallas. Allt detta ä r s å helt i G u s t a v Adolfs a n d a , att m a n måste tillskriva honom uppslaget till d e n n a n y a sida av a n t i k v a r i e r n a s verksamhet. B u r e i förslag om de resande h ä v d a s ö k a r n a h a r tydligen hos k o n u n g e n väckt t a n k e n på att dessa även borde k u n n a g ö r a iakttagelser av p r a k t i s k t g a g n för det a l l m ä n n a .

Det ä r väl dock B u r e u s , som haft i u p p d r a g att i detalj u t a r b e t a även denna del av memorialet.1 I p u n k t 13 glider också föreskriften

oförmärkt åter in på det teoretiska området; det gäller nu etnogra-fiska iakttagelser om allmogens dräkt, vapen och h u s g e r å d i olika bygder.

T n ä s t a p u n k t ä r det s p r å k - och o r t n a m n s f o r s k n i n g e n , som till-godoses :

11. Och mädan lill ilt fullkomligit lexicon tarfwes allehanda redskapz nampn, skole thee granneligha vpskrifwa allehanda åker redskapp, fiske redskap, smijdh och snickare tygh, skepz redskap och alle sådane saker etc. Sammaledhes allo häraders, sochnars, byars, skogars, strömars, siö-gars, bergz, öijars och holmars, vddars, grundz nampn, der medh frå-gandes, hwadan hwart hafwer fått sitt nampn.

H ä r ä r det fråga om ett intresse, som k o n u n g e n bevisligen delade med B u r e u s Redan den 1 april 1625 h a r k o n u n g e n enligt Burei dag-bok befallt denne g ö r a svenska lexikonet färdigt.

I memorialets sista punkt, som m ä r k l i g t nog föreskriver folk-psykologiska u n d e r s ö k n i n g a r , ä r det vä! åter s n a r a s t den vidsynte regenten, som t a l a r :

15. Till thet sidsta granneligen vthleta hwadh sinnolagh hwardt land-skapz folk hafwer, som man scer af historiao skribenter mästodels intet förgätet warda etc.

F ö r f a t t a r n a till denna omfattande instruktion hade väl k n a p p a s t k l a r t för sig, att vad de h ä r u t s t a k a d e var ett f o r s k n i n g s p r o g r a m för m å n g a sekler framåt. Det k u n d e v a r a nöjsamt att s ö k a b e r ä k n a , h u r m å n g a de vetenskapsgrenar, institutioner och f o r s k a r e ä r o , som n u efter 300 å r alltjämt s y s s l a med att fullfölja och fördjupa de forsk-ningsuppgifter, som den 20 maj 1630 ålades en gammal p r ä s t och en u n g student.

Emellertid var nog memorialet redan från början avsett att gälla

Om tillkomsten av 1630 års antikvarie-institution. 43 ej blott för A s c h a n e u s och J o h a n H e n r i k s s o n . B u r e u s själv synes

alltjämt ha b e t r a k t a t s som företagets ledare, ' p r i m u s c u r a t o r anti-qvitatum', såsom A s c h a n e u s k a l l a r honom i sin avskrift av B : s tacksägelscskrivelse till F r e s t a och H a m m a r b y församlingar. Det ä r B u r e u s själv, som i j u n i 1631 med instämmande av s i n a båda medhjälpare avlåter en skrivelse med b e g ä r a n om ortsmyndigheter-n a s biståortsmyndigheter-nd vid r e s a ortsmyndigheter-n d e av r u ortsmyndigheter-n s t e ortsmyndigheter-n a r m. m. (Gödel s. 214). Av för-teckningen på B u r e i daterade r u n s t e n s a v r i t n i n g a r (Samlaren 5, s. 10 ff.) f r a m g å r också, att h a n u n d e r å r e n 1632—47 med iver ä g n a t sig åt denna verksamhet, e h u r u h a n t y v ä r r aldrig k u n d e samla sig till utgivande av n å g o n fortsättning på det lilla provhäfte av r u n -stensavbildningar, som utkom 1624.

H a d o r p h h a r i s a m b a n d med Antikvitetskollegiets g r u n d a n d e an-tecknat, att G u s t a v Adolf haft för avsikt att g ö r a B u r e u s till pro-fessor i fäderneslandets antikviteter i U p p s a l a men att detta på g r u n d a v h a n s hastiga frånfälle gått om intet 'iempte flere a n s t e l l n i n g a r till a n t i q u i t e t e r n a s u p s ö k i a n d e och c u l t u r i rijket'.1 Det s y n e s h ä r

-av, som om G u s t a v Adolf planerat en stor o r g a n i s a t i o n för ända-målet, något liknande vad M a g n u s Gabriel de la G a r d i e satte i verket med sitt Antikvitetskollegium.

A s c h a n e u s ålades redan genom fullmakten 1630 att 'undervijsa n å g o n a n n a n b e q u ä m person, som det embetet efter honom full-föllia kan'. Man vet, att h a n hade två l ä r j u n g a r , Rhezelius och

Westius. D å Rhezelius den 17 april 1634 fick fullmakt av Kam-markollegiet att 'upsökia gamble monumenter' heter det, att h a n h a r att ställa sig till efterrättelse vad 'copien af u n d e r s k r e v n e och f ö r r e u t g å n g n e memorial den 20 maij 1629 h e r hoos foget, omstän-digheterne widhere o p r ä c h n e r och innehåller' (Gödel s. 224). Det i d e n n a fullmakt b e g å n g n a misstaget ifråga om memorialets årtal, vilket även gjort sig gällande däri, att årtalet på Rhezelii ovan-n ä m ovan-n d a utskrift av memorialet ä ovan-n d r a t s till 1629, torde bero på att m a n funnit arvodena för A s c h a n e u s och J o h a n H e n r i k s s o n h a be-r ä k n a t s fbe-rån sommabe-ren 1629.2

i H i l d e b r a n d s. 126, G ö d e l s. 208 f.

2 Jfr G ö d e l s. 211 f., 279. I ärkebiskopens tryckta

rokommendations-cirkulär för Aschaneus och Johan Henriksson av den 27 juli 1631 anges den kungliga instruktionen för dem, vars 6 första punkter kort refereras, vara utfärdad den 20 maj 1630 (Gödel s. 215). Dotta cirkulär finnes in cxtcnso avtrvekt i företalet till O c dm a n s Bohusläns Beskrifning 1746.

Rhezelius ä r obestridligen bland alla do n ä m n d a a n t i k v a r i e r n a den som s a m v e t s g r a n n a s t och m å n g s i d i g a s t sökt efterkomma den mång-skiftande instruktionen. Icke minst värdefulla ä r o h a n s k a r t s k i s s e r , r å g å n g s b e s k r i v n i n g a r och o r t n a m n s l i s t o r för t a l r i k a Upplandssock-n a r . H a Upplandssock-n h a r t. o. m. jämlikt p u Upplandssock-n k t 13 avteckUpplandssock-nat ett p a r dryckes-kosor. Men till allt s å d a n t kommer, att h a n y t t e r l i g a r e utvidgat sitt a r b e t s p r o g r a m utöver den r e d a n s å omfattande instruktionen. H a n h a r avritat en mängd k y r k o r på Öland och i Uppland, s å mycket t a c k n ä m l i g a r e som s ä r s k i l t de ö l ä n d s k a sedan dess blivit s t a r k t om-byggda. Av k y r k o r n a s inre u t s m y c k n i n g u p p m ä r k s a m m a r h a n i s y n n e r h e t vapensköldar men n å g o n g å n g även annat, såsom S a n k t K a r l u n g s r e l i k s k r i n i K a r l s k y r k a . B l a n d äldre f o r n l ä m n i n g a r få visserligen r u n s t e n a r n a brorslotten, men h a n o m n ä m n e r också ibland g r a v h ö g a r , b a u t a s t e n a r och f o r n b o r g a r . D e s s a u t v i d g n i n g a r av forskn i forskn g s p r o g r a m m e t till de områdeforskn, som forskn u m e r a u t g ö r a r i k s a forskn t i k v a r i e -ämbetets egentliga uppgifter, får k a n s k e ytterst tillskrivas Rhezelii l ä r a r e A s c h a n e u s . D e n n e ä r i s i n a a n t i k v a r i s k a u p p t e c k n i n g a r be-tydligt m å n g s i d i g a r e än den h u v u d s a k l i g e n filologiskt i n r i k t a d e B u r e u s . Den sistnämnde h a r aldrig s y s s l a t med k y r k o r , och h a n s notiser om f o r n g r a v a r ä r o ytterst fåtaliga (jfr H i l d e b r a n d s. 183).

I s i n a u p p l ä n d s k a r e s e a n t e c k n i n g a r för 1635 h a r Rhezelius ä g n a t ett s ä r s k i l t blad (s. 93 f., Stenbocks edition s. 53 f.) åt ett tydligen för eget b r u k avsett s a m m a n d r a g av instruktionsmemorialet.

Refe-ratet ä r dock mycket fritt gjort, och i de sju första p u n k t e r n a ger o s s Rhezelius intet mindre än själva andemeningen med hela företaget, varvid grundtemat, att de d a n s k e skola refuteras, i kraftiga o r d a l a g framhäves. P r o m e m o r i a n återges h ä r in extenso:

Dätta Hafwa Rijksenfs] Rådh af Antiquarij att förvänta. 1. Alla monumenter och häfd som af hedenhös hafwa warit, Fädernes-landet till beröm.

2. En ny och fullkommcn Crönike om Swea kon [ungars] handlingar, af långa Fägdatal, huarutinnan the danske refuteras skole.

3. Ett lexicon på wårt mål, thervtinnan alla gambla ordh vttydas som i laghböker och Frödhor hittas.

4. Alla Runestenar ther af wy hafwa at berömma wåra [som de] första. 5. Rymstafwar åhrsens tydh som i ingen annor land finnes.

6. För the danskes skull som sigh berömma af sine monumenter. 7. Effter som wåra konungar högloflin i åminnelse, thetta Ryket

För-Om tillkomsten av 1630 års antikvarie-institution. 45 widgat hafwa med sköld och andra nationer sigh vnderkutuat; Sädan och

effter boklighe konster nu så högt äre stegne, at the widt ötwergå andra nationer. Krätwes at Wjf och bewyse at wåra Förfädhcr ey hafwa warit barbari som oss Vthlänske wäle kalla vthan myket mehr at wår häffd: Ty ingen nation äldre och berömligero monumenter hafwa än wy. Sådant bewysas at wy thet äldste folket äro, så och att wårt tungomål thet äldsta är, Af oss hafwa andra sitt vpphof, af oss äro andre land besatte medh folk. Eliest see wy At the danske nryken ähra, then oss bör, sigh tillegna. 8. Här igenom kan Ryket hafua sin nytto, af 1. Huar lägenhet är göra åker och än [g] vpsokes. 2. Grulwor vplcetas. 3. Allehanda metall. 4. Alt gamalt mynt opsökes. 5. Huar städher och byar kunna bygias. 0. Wägar formeras. 7. Wår Iagh förbättras med nyttige comentarys.

9. Gamble Bökcr vpsökies, theraf man kan hafwa rättelse, huadh for-dom hafuor warit. Item Böker som vnderwysa enom ora huushåldz hand-lingar, och åkerbrukning.

10. En wiss afrytning och beskrifning om Rykzons landskapp. 11. Om Adelsslächter, Wapner och Herrkomst etcet.

D e n n a o m s k r i v n i n g av memorialet framhäver k l a r t företagets två-faldiga syfte att tjäna landets ä r a och dess nytta. I de d a n s k a åsik-ter, som h ä r b e k ä m p a s , i g e n k ä n n a vi tydligt W o r m s ovan anförda uttalanden i F a s t i danici. D ä r m e d ä r a n k n y t n i n g e n till vår u t g å n g s -p u n k t klar. I dessa u t l ä g g n i n g a r av A s c h a n e i l ä r j u n g e Rhezelius 1635 h a vi full rätt att finna en g e n k l a n g av de samtal, som förts mellan k o n u n g e n , Skytte och B u r e u s den 28 april 1628 och mellan B u r e u s och A s c h a n e u s vid d e r a s möten i B o r g b y p r ä s t g å r d 1629.

Men det skulle dröja 15 å r efter u p p d r a g e t s e r h å l l a n d e , i n n a n B u r e u s kom sig för att g ö r a allvar av att offentligt u p p t r ä d a mot Ole W o r m . N ä r h a n äntligen u n d e r k r i g s å r e t 1643 som 75-åring u t s l u n g a r sin stridsskrift, ä r det inget försök till saklig vederläggning, u t a n ett knippe personligt h å l l n a smädevisor, varom utförligt k a n lösas hos H i l d e b r a n d (s. 305 ff.). Det blev Olov V e r e l i u s och fram-för allt Olov Rudbeck, som togo i a r v och efter bästa fram-förmåga sökte utföra det i v å r a ögon så olösliga u p p d r a g e t att försvara J o h a n n e s Magni f a n t a s t i s k a k o n s t r u k t i o n e r mot Ole W o r m s n y k t r a uppfatt-n i uppfatt-n g om k u l t u r e uppfatt-n s g å uppfatt-n g fråuppfatt-n söder till uppfatt-n o r r . Rhezelii utgjutelser l ä r a oss k ä n n a den j a r g o n , som rådde i bildade svenska k r e t s a r u n -der Olov Rudbeeks u p p v ä x t å r , och de s t ä m n i n g a r , som måste h a mött h a n s k r a f t n a t u r , då h a n som 17-årig student kom till U p p s a l a i P r a g e r ö v r i n g e n s och W e s t f a l i s k a fredens år. P å ett g a n s k a raffi-n e r a t sätt s y raffi-n e s Rudbeck i siraffi-n m a raffi-n raffi-n a å l d e r s zeraffi-nith h a velat m a r k e r a

46 Oscar Almgren.

sina forskningars slutliga triumf, då han våren 1677 lät några i

Upp-sala internerade danska officerare, fångar från slaget vid Halmstad,

skriftligen intyga riktigheten av hans iakttagelser rörande Gamla

Uppsala fornlämningar, vilka han fann motsvara Platos beskrivning

av huvudstaden i Atlantis.

Men om sålunda Rhezelii frispråkiga omskrivning av

instruktio-nen riktigt återger hjärtemeningen hos grundarna av 1630 års

anti-kvarie-institution, måste vi vara dem tacksamma för att de vetat hålla

det officiella aktstycket så välgörande fritt från polemiska utfall och

chauvinistiska exklamationer. Denna sakliga värdighet, som endast

genom hopandet av fast oöverskådliga arbetsuppgifter i

fosterlan-dets tjänst röjer sin inre glöd, gör det kungliga memorialet för

hävda-sökarna av den 20 maj 1630 till ett ädelt och gripande uttryck för

gryende svensk forskarhåg, än i dag föredömligt och manande.

1

Dot på tyska avfattade intyget är tryckt in cxtonso i V e r o 1 i i

Anno-tationes ex scriptis Caroli episcopi samt delvis i R u d b e e k s Atlantica

I, s. 180. Jfr K. W. H e r d i n, Uppsala på 1600-talet, Borgerskapet (Uppsala

1929), s. 171; S u n e L i n d q v i s t i festskritten Rudbccksstudier (Uppsala

1930), s. 255.

Vber die Entstehung der Antiqunrinstitution von 1630. 47

ZUSAMMENFASSUNG.

O s c a r A l m g r e n : Uber die Entstehung der Antiquarinstitution von 1030. Die bemerkcnswerten Massnahmcn zur Förderung der schwedischen Alter-tumsforschung, die König Gustav Adolf im Mai 1630 unmittolbar vor dem Aulbruch zum deutschen Kricge anbelahl, scheinen ihren Ausgangspunkt in der Rivalität zwischen Schweden und Dänemark gehabt zu haben, die sich zu jener Zeit auf verschiedenen Gebieten geltend machte.

Der dänische Gelehrte Ole Worm hatte 1626 seine bedeutende Arbeit Fasti danici herausgegeben welche die nordischen Runenkalender bchandelle. Er behaupteto, dass diese wie die Runenschrift uberhaupt von den Dänen erfunden worden wären und von ihnen ihren Weg zu den Norwegern und Schweden gefunden hatten. Dies stånd in direktem Widerspruch mit der Äusserung des schwedischen Erzbischofs Johannes Magni in seiner 1553 gedruckten schwedischen Geschichte, dass dio Runenschrift von den Schweden erfunden worden sei. Im Frilhling 1628 befahl Gustav II. Adolf seinem friiheren Lchrer, dem Runenforschcr Bureus, Worm zu widerlcgen. Um mehr Beweismaterial herbeizuschaffen, nahm man zum Vorbild don 1622 crgangenen, von Worm inspiricrtcn Erlass des dänischen Königs an die Bischöfe, durch die Geistlichkeit alte Schriften, Runenkalender, Abbildungen von Runensteinen usw. einzusammeln. Der schwedische Erzbischof richtete im Dezember 1628 eine ahnliche Auftordcrung an die Geistlichkeit seines Stiftes, diese Massnahme hatte aber nur einen geringen Erfolg. Da hat Bureus dem König vorgeschlagen, reisende Antiquare auszusenden, und fiir diese wurde 1630 eine Instruktion erlassen, deren eiste 7 Punkte, welche dio Antiquitäten betreffen, eine deutliche, wenn auch stark umge-arbeitete Nachbildung des dänischen Reskripts von 1622 darstellen. Der darauffolgende Teil der schwedischen Instruktion, der den Antiquaren vorschreibt, gleichzeitig Beobachtungen iiber die Geographie des Ländes, Naturvorräle und Ortsnamen sowie uber die Lebensverhältnisse und Cha-raktcrziige der Bauern zu machen, geht sicherlich auf direkte Initiativc des weitblickcnden und energischen Königs zuriick.

Einer der auf Grund dieser Verordnung ausgesandten Antiquare, Johan Rhezelius, hat in seinen Reiseaufzeichnungen fiir eigenen Gebrauch einen Auszug aus der Instruktion gegeben, wobei er auch in offenherzigen und drastischen Worten bemerkt, dass der Hauptzweck des Aufsuchens der Anliquitäten der sei, die dänischen Anspriiche zu widerlegen. Dass das offizielle Memorial ganz frei von dcrartigen chauvinistischen Ergiissen gehalten worden ist, lässt es um so mehr als cdlen und ergreifenden Aus-druck autkeimenden schwedischen Forschersinns erschcinen.