inriktade på folkhälsoarbete för äldre

Levande mötesplatser

Om att skapa nätverk

Kollegiegranskning i tre projekt

inriktade på folkhälsoarbete för äldre

Levande mötesplatser

Om att skapa nätverk

Kollegiegranskning i tre projekt

inriktade på folkhälsoarbete för äldre

Monica Nordström, forskningsledare FoU i Väst

© FoU i Väst

Första upplagan maj 2002 Layout: Infogruppen GR

Tryckeri: InformTrycket AB, Göteborg ISBN: 91-89558-08-1

FoU i Väst

Göteborgsregionens kommunalförbund Box 5073, 402 22 Göteborg

e-post: fou@gr.to

Innehållsförteckning

Inledning och syfte... 7

Kommunerna och projekten ... 9

Emmaboda ... 9

Projektet: Loket ... 10

Högsby ... 12

Projektet: Hälsans Högsby. ... 12

Majorna ... 13

Dagcentralprojektet ... 14

Sammanfattande diskussion ... 16

Kollegiegranskningen ... 19

Kollegiegranskning – ett sätt att utvärdera ... 20

Tillvägagångssätt och genomförande ... 21

Några reflektioner från projektledarna ... 22

Kollegiegranskningens möjligheter och begränsningar – några reflektioner. ... 23

Jämförelse av projekten ... 25

Styrning och ledning ... 25

Rollen som projektledare ... 26

Samverkande verksamheter ... 27

Arbetsprocess och förankring ... 29

Sammanfattande diskussion ... 31

Hälsofrämjande arbete för äldre som projekt ... 33

Förändring och utveckling i projekt eller i ordinarie verksamhet ... 35

Litteraturlista ... 37

Bilaga 1 ... 38

Emmabodas granskningsbeställning till Högsby ... 38

Högsbys granskningsbeställning till Majorna ... 39

Majornas granskningsbeställning till Emmaboda ... 40

Bilaga 2 ... 43

Kompletterande frågor till projektledarna ... 43

Inledning och syfte

E

tt mål i den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken¹ är att äldre människor skall kunna leva ett aktivt liv och ha inflytande i samhället.

Folkhälsoinstitutet² framhåller att äldres deltagande i samhälls-, förenings- och kulturverksamheten skall öka genom skapande av miljöer som bidrar till gemenskap och minskar risk för isolering.

Som ett led i att realisera bland annat ovanstående intentioner fick bland annat Emmaboda och Högsby kommuner samt SDF Majorna i Göteborgs kommun³ i slutet av 1999 pengar från Socialdepartementet och Folkhälsoin- stitutet för att under två och ett halvt år utveckla sociala och hälsofrämjande verksamheter för äldre.

När halva tiden gått började projektledarna fundera över hur en utvär- dering skulle kunna ske. Vid en av de regelbundet återkommande nätverks- träffarna som Folkhälsoinstitutet anordnade fick de bekanta sig med kol- legiegranskning⁴ som utvärderingsmetod. Metoden inriktar sig mer på läro- och utvecklingsprocessen än på effekterna. Det handlar snarare om att lära och utvärdera under projekttiden än att utvärdera vad som åstadkommits.

Projektledarna tyckte att modellen passade bra för det sätt på vilket projek- ten bedrevs och bestämde sig för att genomföra utvärderingen enligt denna modell. SDF Majorna hade sedan tidigare kontakt med FoU i Väst och jag fick i uppdrag att ansvara för kollegiegranskningen som helhet med stöd från Fokus i Kalmar. I uppdraget ingick att analysera och dokumentera utvärde- ringen.

I boken Projekt som förändringsstrategi påpekas att offentliga förvalt- ningar ofta bedriver utvecklingsarbete i projektform utanför ordinarie verk- samet. Projekten verkar vara en naturlig och självklar organisationsform med avgränsade och väldefinierade arbetsuppgifter. Men avsikten med dessa

projekt är inte att de skall leva sitt eget liv utan tvärtom vara en del i verk- samheten som inspirations- och påverkanskälla⁵. Hur har det sett i ut de tre projekt som deltagit i kollegiegranskningen? Har förändrings- och utveck- lingsarbetet bedrivits som ett projekt eller i ordinarie verksamhet?

Ett delsyfte med denna rapport är att med utgångspunkt ovanstående frågor beskriva och jämföra de tre aktuella projekten gällande:

• projektets ledning och styrning

• projektledarrollen

• samverkande verksamheter

• delaktighet

• process och förankring

Ett annat delsyfte är att undersöka om och i så fall hur projekten lyckats utveckla sina verksamheter i linje med Folkhälsoinstitutets fyra kriterier⁶ för en god hälsa: fysisk aktivitet, bra matvanor, social gemenskap och menings- full sysselsättning. Vilka aktiviteter har skapats? Vilka möjligheter finns till samvaro över en fika eller en middag? Ger mötesplatserna möjlighet till social gemenskap och meningsfull sysselsättning?

Rapporten disponeras på följande vis: Efter detta inledande avsnitt be- skrivs kommunerna kortfattat i kapitel 2 för att ge läsaren en inblick i det sammanhang inom vilket projekten genomförs. I samma kapitel beskrivs också projektens syfte, samverkanspartner, aktiviteter och resultat.

Kapitel 3 belyser kollegiegranskning som metod, tillvägagångssätt och reflektioner över granskningens genomförande samt för och nackdelar med kollegiegranskning som modell för utvärdering.

I kapitel 4 jämförs projekten utifrån deras styrning och ledning, projekt- ledarroll, deltagare, samverkan samt arbetsprocess och förankring.

I kapitel 5 diskuteras projektens möjligheter och begränsningar med stöd av teorier om social aktivitet och hälsobefrämjande åtgärder för äldre samt teorier om projektarbete och projektutvärdering.

Fotnoter

1Nationella handlingsplanen för äldrepolitiken. Socialdepartementet Prop. 1997/98:113

2www.fhi.se

3Äldreprojektet.gov.se

4Westlund,Peter (1999) Lära av varandra. Kollegiegranskning, Kvalitetskartor, Fokus- grupper. Rapport 1999:7. Kalmar: Fokus Kalmar län.

5Johansson, S.; Löfström, M.; Ohlsson, Ö. (2000) Projekt som förändringsstrategi. Stock- holm: SNS förlag.

6Äldreberedningen (2000) Liv till åren. Om förebyggande hälsoarbete och sjukdomsföre- byggande insatser för äldre. Nr 2 Stockholm: Folkhälsoinstitutet och Svenska kommun- förbundet: Kommentus förlag.

O

avsett om vi bor i en stor stad, på en mindre ort eller ute på landet så anser nog de flesta av oss att det är en medborgerlig rättighet att kunna gå samman med andra människor och göra saker vi tycker om. Det kan röra sig om allt från fysisk aktivitet till social gemenskap över en god måltid eller en fritidssysselsättning som känns meningsfull. Det var utifrån dessa anta- gande som Emmaboda, Högsby och Majorna startade sina projekt.

Vad karaktäriserar kommunerna? Vem eller vilka tog initiativet till pro- jektet? Vad syftade det till? Vilka andra verksamheter planerade man att samverka med? Vilka aktiviteter satsades på? Detta är frågor som utgör grunden i denna jämförelse av de tre kommunerna och deras projekt.

Emmaboda

Emmaboda är beläget i ett skogs- och naturområde. Kommunen ligger mitt i glasriket och har stor turism. Arbetslösheten är låg och den vanligaste syssel- sättningen utöver den kommunala verksamheten är ITT Flygt pumpföretag och Emmaboda Glas. I kommunen finns ett aktivt föreningsliv som engage- rar 175 olika föreningar. Här finns också en hel del andra lokala aktiviteter som ”Musik i glasriket” och ”Rasslebygdfestival.” I kommunen bor 9 746 personer. Nära hälften bor i tätorten och den andra hälften fördelas mellan de fyra glesbygdsområden Långasjö, Algutsboda, Vissefjärda och Lindås.

Kommunikationerna är relativt bra. Buss-förbindelse finns mellan centralor- ten och ytterområdena som ligger cirka en mil från tätorten.

Antal äldre i kommunen över 65–79 år är 1 474 personer och 664 perso- ner äröver 80 år. Andelen äldre över 65 år motsvara 22 procent av befolk- ningen.

Kommunerna och projekten

Socialtjänstens organisation består av medarbetare, enhetschef och social- chef samt politiker i en så kallad platt organisation. Det är lätt att nå alla genom att kommun är liten. Personalomsättningen är låg på alla nivåer i organisationen. Tillsammans arbetade alla i socialtjänsten fram en social- tjänstplan för Emmaboda kommun 1997. Planen är en stabil, en bra grund att stå på och en styrka i det sociala arbetet¹.

Projektet: Loket

Som framkommit i Emmabodas socialtjänstplan arbetar man där sedan en tid tillbaka med ett socialt synsätt i den kommunala äldreomsorgen. I kom- munens plan² för socialtjänsten framhålls individens rätt till eget ansvar lik- som förmågan och vilja att hantera sin situation. Kommunens stöd och hjälp- insatser utformas som hjälp till självhjälp för den enskilde och inriktas mot förebyggande arbete i samverkan med andra. Förebyggande folkhälsoarbete för äldre ligger alltså helt i linje med kommunens planer för socialtjänsten.

När så initiativet till ett projekt med denna inriktning kom från landstingets folkhälso- och miljöutskott samt Högsby kommun var det en självklarhet att kommunen skulle delta.

I Emmaboda utsågs Anneli Djerf, ansvarig på Allaktivitetshuset Loket, till projektledare under två år. Anneli är väl hemmastadd i kommunen. Hon arbetade tidigare inom hemtjänsten i Emmaboda och började på Loket för sex år sedan. Hon har också erfarenhet av att arbeta med förebyggande hälsovård genom sina tidigare arbeten. Ansvarig chef för Anneli är enhets- chefen för äldreomsorgen i det serviceområde Loket är beläget i.

Projektets syfte är att skapa nya och utveckla redan befintliga mötesplat- ser för att utveckla individens nätverk och därigenom öka livskvaliteten och kvar-boendet samt förebygga omsorgsbehov och ohälsa. Syftet är också att minska generationsklyftorna och främlingsfientligheten.

I byggnaden där Loket är beläget finns öppen förskola, babycafé och fri verksamhet för barn och ungdomar. Arbetet inriktas på att fler kontakter mellan olika generationer skall utvecklas. Nätverkssamverkan är med an- dra ord A och O för att nå fram till den enskilde. Kommunens hemtjänst samverkar med Pensionärernas Riksorganisation, Sveriges pensionärers för- bund, skolan, hyresgästföreningen, primärvården, psykiatrin och ideella or- ganisationer för att bilda nätverk. Projektledaren arbetar med att ”dra i trå- darna” så att få folk kan hitta rätt till olika aktiviteter och intressera dem för att själva medverka i dessa. När deltagarna frivilligt tar ansvar för olika aktiviteter deltar de lika mycket för sin egen skull som för att hjälpa andra och samtidigt får de användning av sina kunskaper och resurser. De blir

sedda, hörda och behövda och detta bidrar till en ökad livskvalitet. Det finns ett medvetet förhållningssätt i att alla deltar på lika villkor. Projektledaren har inledningsvis fungerat som en motor i nätverksarbetet och kommer på sikt att dra sig tillbaka och överlåta ansvaret för mötesplatsernas till delta- garna³⁴.

Sedan projektet startade har aktiviteterna på Loket tredubblats, detta utöver Caféträffar på Järnvägsgatan och tematräffar på Gjutaregatan. En humorcirkel kom aldrig riktigt igång och stavgången har upphört i Korpens regi men flera av deltagarna går nu själva i smågrupper. Bingon har minskat något, troligen för att man väljer att gå på storbingon en gång i månaden.

Kulturcaféet som är öppet under vår och sommar har bidragit till att flera av de som medverkade kommer och spelar biljard och pingis under höst och vinter. De flesta deltagarna är från Afghanistan och Bosnien.

Nedan följer en översikt över pågående aktiviteter. Aktiviteter markera- de med * anordnas i samverkan med andra.

Hobbyverksamhet Studiecirklar och föreläsningar Vävstugan har utökats med en Studiecirklar”Bygdehistorier” * mindre vävstuga. Caféföreläsningar med olika teman Bingo, frågesport och spel Caféverksamhet och träffar

”Snacka om nyheter” frågesport” IT-café

Fiaspelsgänget” Kulturcaféer med invandrare, omsorgs-

”Kortgäng” utbildningen, datorteket och pensionärer.

Storbingo på söndagseftermiddagen Singelträff både i Emmaboda och i Kalmar

Motion Övriga aktiviteter

Stavgång* Tipspromenad*

Pingis och biljard Midsommarfirande vid ER-sjön*

Daglig gymnastik Gemensam grillplats vid ER-sjön*

Teaterevenemang Sköna söndag

Emmaboda har ingen statistik över besökande på Loket och det är därför svårt att säga något tillförlitlig om resultaten av aktiviteterna. Projektleda- ren uppskattar att Loket har mellan 130–150 besökare dagligen i åldrarna 0–104 år. Som helhet har antalet besökare ökat främst beroende på att det blivit fler olika aktiviteter som passar mångas intressen. Det kommer också fler personer för att äta middag och umgås.

Enhetschefen menar att antalet hemtjänstärende minskat även om det inte finns några belägg för detta. En utvärdering som syftar till att undersöka

betydelsen av att arbeta utifrån ett socialt synsätt och om detta leder till en minskad konsumtion av kommunens tjänster har påbörjats i januari 2002.

Ansvarig är Peter Westlund vid Fokus i Kalmar.

Högsby

Högsby kommun är en landsbygdskommun med cirka 6 300 invånare. Kom- munen är belägen i östra Småland innanför kustkommunerna Mönster-ås och Oskarshamn. Tätorten Högsby har cirka 2 500 invånare och i de övriga fem samhällen bor mellan 300–800 invånare i respektive ort. Till detta kom- mer åtta till tio byar med vardera 100–200 invånare. Samtliga orter har dagliga förbindelser med buss mot Högsby.

Kommunen är den största arbetsgivaren och därutöver består sysselsätt- ningen av träförädlingsindustri, service, handel och hantverksföretag. I kom- munen finns ett livaktigt föreningsliv. Kommunens tillhör ett av EU:s stöd- område.

Antalet äldre över 65 år är 23 procent motsvarande 1 429 personer och varav 521 personer är över 80 år.⁵

Projektet: Hälsans Högsby

Även i Högsby kom initiativet till projektet från landstingets folkhälso- och miljöutskott. Detta låg i linje med beslutet i kommunens Hälsoråd att inrikta sitt arbete mot äldregrupper och gränsöverskridande verksamheter. I kom- munen fanns inga träffpunkter för äldre och handikappade, däremot finns ambitionen att skapa fungerande nätverk där pensionärsorganisationernas punktinsatser inom hälsoområdet skall utvecklas.

Roger Samuelsson som arbetade inom kultur-, fritid- och turistnämnden utsågs till projektledare under två år. Han har lång erfarenhet av kommunalt arbete bland annat som socionom och hälsoplanerare inom individ- och fa- miljomsorgen. Rogers närmaste chef är ansvarig för Fritidsverksamheten.

Projektets syfte är att öka hälsobefrämjande aktiviteter och överbrygga generationsklyftor genom att skapa naturliga mötesplatser och otraditionel- la aktiviteter i närmiljön där alla generationer kan träffas. Det poängteras också att gränsöverskridande och generationsöverskridande verksamheter är en viktig del i att motverka främlingsfientlighet.

Två öppna mötesplatser i olika kommundelar är samlingspunkter för olika aktiviteter. Dessa aktiviteter är både punktvisa och kontinuerliga. Häl- sorådet är navet i utvecklingsarbetet och består av ett 30-tal representanter från olika verksamheter: socialtjänst, primärvård, mödravård, barnavård,

arbetsförmedling och försäkringskassa, apoteket och kyrkan. Ett samarbete mellan Emmaboda kommuns ungdomsmottagning och landstingets distrikts- vård, barn- och ungdomshälsovård och psykiatri planeras också i projektet.

Berga café och Ruda IT-café var de två mötesplatser som fanns innan projektet startade. Här samlas främst ungdomar från kommunen till olika aktiviteter. Även frivilligorganisationer har sina arrangemang i lokalerna. I Berga café installerades en dator och ett modem som dragplåster för olika generationer att mötas. Caféet drevs ursprungligen av samhällsföreningen men övertogs efter tag av en privatperson. Vid övertagandet tog tyvärr för- eningen med sig datorn. I Ruda IT-café pågår däremot många aktiviteter.

Datorn används flitigt av både ungdomar och turister. Här finns också fika och försäljning av lokalt hantverk. I närheten finns Folkets hus där pensio- närsföreningarna håller till. Ytterliga två lokaler som ligger i anslutning till kommunens äldreboende är tänkta att användas som möteslokaler. I slutet av projektet anställdes en person som skall ansvara för dessa verksamheter.

Nedan följer en översikt över pågående aktiviteter. I aktiviteterna har flera olika ideella föreningar medverkat.

Bingo, frågesport och spel Caféverksamhet och träffar

”Kortgäng” IT-café

Motion Övriga aktiviteter

Stavgång Temadagar och ex hjälpmedel för äldre

Gympa Pröva på dag

Dans Trafikens dag

Hälsans stig

Några exakta resultat vad gäller antalet deltagare i aktiviteterna finns inte.

Generellt tror projektledaren att aktivitetsnivån ökat dels beroende på att befintliga mötesplatser utvecklats och dels för att nya mötesplatser tillkom- mit. Deltagarna har till största delen varit pensionärer, men även ungdomar har deltagit. Antal deltagare i lokala arrangemang kan uppskattas till mel- lan 10–30 personer och i centrala arrangemang till mellan 75–250 personer.

Majorna

Majorna var förr en sjömansstadsdel i Göteborg där de boende hade många yrken knutna till havet och sjöfarten. Yrken som sjöman, varvsarbetare och hamnarbetare var vanliga. Man bodde, arbetade och tillbringade sin mini- mala fritid i Majorna. Även idag tenderar majborna att vara sin stadsdel trogen. Stadsdelen är populär att bo i och köerna till lägenheter är långa.

Den hustyp som dominerar Majorna är landshövdingehusen som började byggas 1875. Dessa består av två våningar av trä ovanpå en bottenvåning av sten med en stor gård i centrum. En gård som har haft och fortfarande har stor betydelse för det sociala livet. En viss sanering av bebyggelsen har gjorts, men många av de gamla landshövdingehusen är kulturminnesmärkta och de har renoverats utifrån sitt ursprung. Majorna hade tre dagcentraler som be- drivit verksamhet i cirka 15 år när projektet initierades⁶.

I Majorna bor 28 338 invånare. Antalet äldre mellan 65 och 79 år är 3 967 personer motsvarande 14 procent. Äldre över 80 år är 5,6 procent eller 1 586 personer.

Dagcentralprojektet

Initiativtagare till projektet var en av enhetscheferna inom hemtjänsten i Majorna. En av anledningarna till att starta ett projekt var att antalet besö- kande på dagcentralerna minskat de senaste åren och att det vara svårt att nå nya och yngre pensionärer. Det fanns också långtgående tankar från poli- tiker och högre tjänstemäns sida att lägga ner dagcentralerna på grund av omfattande sparbeting i stadsdelen. Sammanlagt har dagcentralerna varit nedläggningshotade sex gånger under projekttiden. En dagcentral lades ner i början av projektet. Av de två kvarvarande dagcentralerna vänder sig den mindre av dem vissa dagar till äldre med demenssjukdom. Övriga dagar har man där en lite mer familjär profil på sin verksamhet med mindre grupper.

Projektet koncentrerades därför i första hand till Sandarnas dagcentral, belä- gen i utkanten av stadsdelen, eftersom denna hade större lokaler, ett matlag- ningskök och ett större besöksunderlag. Båda dagcentralerna har dock delta- git i projektet.

I Majorna var det från början meningen att en övertalig enhetschef skulle leda projektet. Hon var med och skrev ansökan på uppdrag av enhetschefen som initierat projektet, samt dåvarande äldreomsorgschef. Men hon slutade på grund av att hon fick tjänst i en annan stadsdel och tjänsten som projekt- ledare annonserades ut. Lena Lindell anställdes på två och ett halvt år. Lena har tidigare arbetat som enhetschef inom omsorgen om äldre och funktions- hindrade, arbetat med olika projekt inom äldreomsorgen och kom närmast från en tjänst som personalsekreterare inom Majornas stadsdelsförvaltning.

Ansvarig chef för Lena är äldreomsorgschefen.

Syftet med projektet är att utveckla dagcentralen till ett centrum för häl- sobefrämjande aktiviteter utifrån de äldres intresse och önskemål. Detta skall ske genom att ta reda på vad yngre pensionärer (70-75 år) är intresserade av att göra. Dagcentralen skall vara basen för arbetet och en samlingspunkt för

hälsofrämjande aktiviteter. Verksamheten skall ha en klar folkhälsoprofil genom att inrikta sin verksamhet mot folkhälsoinstitutets fyra hörnpelare:

fysisk aktivitet, bra matvanor, social gemenskap och meningsfull sysselsätt- ning.

Ett delmål i projektet är samverkan med frivilligorganisationer och an- dra verksamheter. Dessa ses som viktiga aktörer i det fortsatta arbetet med att ha dagcentralen som motor i ett folkhälsoarbete. Ett tiotal pensionärsför- eningar deltar i möten och gruppdiskussioner. Samarbetet med distriktssjuk- vården kring förebyggande hälsoarbete för äldre har skett genom distrikts- sköterskorna, vilka också ingår i projektgruppen tillsammans med personal från den kommunala äldreomsorgen, biståndsbedömare, vårdbiträde, fritids- ledare, sjukgymnast och arbetsterapeut ⁷⁸.

Före projektet fanns sju olika aktiviteter på dagcentralen, idag finns det 24 aktiviteter. Nedan följer en översikt över de aktiviteter som pågår idag.

Aktiviteter markerade med * anordnas av frivilliga.

Hobbyverksamhet Studiecirklar och föreläsningar

Porslinsmålning* Filmvisning varje vecka*

Föreläsningar med olika tema Bingo, frågesport och spel Caféverksamhet och träffar

Bingo* Pubkvällar

Canasta* Diskussionsgrupper

Sällskapsspel* Möten med pensionärsrådet

Politikerbesök

Samtalsgrupp med präst*

Besök av distriktssköterskan Förmiddagsfika*

Musikunderhållning Fester*

Motion Övriga aktiviteter

Dans* Värdinna i matsalen*

Stavgång * Mannerström lagar strömming*

Boule* Öppet hus med föreläsningar

Öppet hus med olika aktiviteter Lunchmusik*

Resor*

Det finns ingen tillförlitlig statistik över besökanden som enbart deltar i ak- tiviteter. Antalet matgästerna har dock stigit med i genomsnitt cirka tio per-

soner per dag från 50 till 60 personer. Merparten av dem som deltar i aktivi- teter är även matgäster. Det har blivit en större spridning i såväl åldrar som vilka personer som besöker dagcentralen. Vissa besökare kommer varje dag, men ett stort antal kommer då och då. Vid starten av projektet var gruppen 80–85 åringar, idag kommer fler besökare från gruppen 70–75 år.

Sammanfattande diskussion

Gemensamt för projekten är att de syftar till att skapa mötesplatser för soci- ala aktiviteter och hälsobefrämjande åtgärder liksom att stimulera till indi- viduella och kollektiva nätverk. Det finns också en ambition i samtliga pro- jekt att involvera frivilliga, såväl enskilda personer som organisationer att på sikt ta över en del av ansvaret för de mötesplatser som finns eller skapas.

Vad som bland annat skiljer projekten åt är att Majornas arbete enbart inrik- tar sig mot en åldersgrupp, pensionärerna, medan Emmabodas och Högsbys projekt riktas mot flera generationer.

I Emmaboda och Högsby kom initiativet centralt från landstingets Häl- soråd medan det i Majorna kommer från personer i verksamheten. I Majo- rna rekryterades projektledare internt, men från en annan verksamhet i för- valtningen och hon deltog i huvudsak inte i det dagliga arbetet. Projektledar- na i Emmaboda och Högsby som rekryterades internt arbetade också i verk- samheten. Projektledaren i Högsby var både ansvarig för projektet och för verksamheten medan enhets-/äldreomsorgschefen var arbetsledare för pro- jektledarna i Emmaboda och Majorna. Men det som kanske skiljer sig mest åt är skälen till att söka projektmedel. I Majorna var det främsta skälet att

”rädda” en verksamhet man ansåg gynnade de äldre, i Emmaboda ville man utveckla en redan befintlig verksamhet och i Högsby slutligen ville man starta en verksamhet som inte tidigare funnits.

De aktiviteter som arrangeras inom ramen för projekten har många lik- heter, exempelvis motions- och hobbyverksamheter: bingo och olika spel, studiecirklar, föreläsningar och café-verksamhet. Men det som skiljer Em- maboda och Högsby från Majorna är att de förra anordnar fler aktiviteter ute i samhället.

Majorna har däremot lyckats engagera fler frivilliga föreningar och fö- reträdare från andra förvaltningar i sina aktiviteter. Det finns således tenden- ser att i Emmaboda inkorporera träffpunktens deltagare i samhällslivet på olika sätt, medan Majorna tenderar att dra in frivilliga organisationer och andra förvaltningar i sin verksamhet. Som ett led i detta har också närmiljön kring dagcentralen i Majorna gjorts mer attraktiv med hjälp av bostadsbola- gen. Högsby har arbetat på ett delvis annorlunda sätt genom att tillföra

resurser till olika föreningar som bedrivit aktiviteterna.

Ovanstående kan sammanfattas i följande tabell:

Emmaboda Högsby Majorna

Initiativtagare Förvaltningen Förvaltningen Verksamheten Syfte Skapa mötesplatser och Skapa mötesplatser och Utveckla befintliga

stimulera till nätverk stimulera till nätverk mötesplatser och stimulera mellan generationer mellan generationer till nätverk mellan äldre Projektledare Arbetar också i Arbetar också i Arbetar inte i verksamheten

verksamheten verksamheten men har kontor där Aktiviteter Kultur- hobby- och Kultur- hobby- och Kultur- hobby- och motionsverksamhet motionsverksamhet motionsverksamhet Involvering Deltagare, frivillig- Deltagare, frivillig- Deltagare, frivillig- av frivilliga organisationer, organisationer, organisationer,

andra förvaltningar

I nästa kapitel beskrivs kollegiegranskning som metod. Jag redogör för och diskuterar tillvägagångssätt och genomförande. Projektledarna reflekterar kring sina erfarenheter av kollegiegranskning. Vidare diskuteras varför valet föll på kollegiegranskning som metod för att utvärdera projekten samt meto- dens för- och nackdelar.

Fotnoter

1Beskrivet av projektledare Anneli Djerf

2Plan för socialtjänst Emmaboda kommun 1997

3Aldreprojektet.gov.se/projektkatalog, 020103

4Anneli Djerf (2001) Delrapport om nätverksarbete i Emmaboda kommun, Projektet lo- ket. Emmaboda socialförvaltning

5Beskrivet av projektledare Roger Samuelsson

6Beskrivet av projektledare Lena Lindell

7Aldreprojektet.gov.se/projektkatalog, 020103

8Lena Lindell (2001) Delrapport – Dagcentralprojektet – att utveckla verksamheten ur ett folkhälsoperspektiv Göteborg: SDF Majorna

I

nnan valet föll på utvärdering i form av kollegiegranskning fördes en dis- kussion om andra alternativ. Socialdepartementet och Folkhälsoinstitutet hade krav på att en utvärdering av projekten skulle göras, däremot hade de inga krav hur denna skulle gå till. Det stod alltså projektledarna fritt att utforma utvärderingen antingen från ett inifrånperspektiv, det vill säga som processutvärdering eller från ett utifrånperspektiv, det vill säga effektutvär- dering. I det först nämnda fallet är det i regel personer som är involverade i ett projekt som med stöd av en samordnare/vägledare också genomför utvär- deringen, utvärderingen blir då samtidigt en läroprocess. I det senare fallet önskar man i de flesta fall utvärdera effekterna och resultaten genom mät- ningar före, under och efter projektet. Vanligt är då att man anlitar en extern utvärderare, läroprocessen kommer här i andra hand i förhållande till fakta och resultat.

Utifrån ovanstående beskrivning av process- respektive effektutvärdering inleddes en dialog mellan Lena Lindell, projektledaren för Dagcentral-projektet i Majorna och Monica Nordström, forskningsledare vid FoU i Väst. Ett argu- ment för processutvärdering var att fler personer kunde involveras och det skulle gynna projektet. Vad som talade emot detta var att arbetsbördan skul- le öka för projektledarna. Ett annat argument var att en mätning i form av effektutvärdering skulle kunna ge ett bra underlag för en diskussion med politikerna om mötesplatsernas/dagcentralernas betydelse i folkhälsoarbetet med äldre. Vad som talade emot detta var att mätningarnas tillförlitlighet kunde bli bristfälliga på grund av förutsättningarna som rådde när projekten startade. Lena framhöll också att processutvärdering troligen var det bästa alternativet, då hon efter flera samtal med projektledarna i Emmaboda och Högsby uppfattat att de var intresserade av denna modell.

Kollegiegranskningen

Projektledarna bestämde sig således för att genomföra en kollegial-gransk- ning med stöd av två lokala FoU-enheter. Majorna hade sedan tidigare kon- takt med FoU i Väst genom mig och Emmaboda hade kontakt med Fokus i Kalmar genom forskningsledaren där Peter Westlund.

Denna rapport grundar sig på de granskningar som respektive projektle- dare och deras chefer gjorde i varandras kommuner vid två tillfällen och som avslutades med en tvådagars återföringskonferens i november 2001.

Konferensen dokumenterades genom ljudband. Rapporten grundar sig också på de del- och slutrapporter som projektledarna redovisat till Socialdeparte- mentet. Utöver detta material har projektledarna skriftligen fått presentera sin kommun/stadsdel. De har också reflekterat kring de erfarenheter de gjort i samband med kollegiegranskning (bilaga 2).

Kollegiegranskning – ett sätt att utvärdera

Vid ömsesidig lärandegranskning är syftet att deltagarna skall ges möjlighet till reflektion kring det egna arbetet/den egna verksamheten för att i dialog komma fram till vad som kan förändras och förbättras¹.

Westlund poängterar ömsesidigheten och lärandet av varandra. Han fram- håller att metoden inriktas mot process och utvärdering i, framför effekter och utvärdering av, en företeelse. Kollegiegranskning kan genomföras stan- dardiserad och strukturerad utifrån en manual eller utifrån vad granskarens är intresserad av, så kallad intressegranskning. Det skall finnas en ansvarig projektledare för processen som helhet och handledare till granskarna. Men det största ansvaret vilar på granskarna själva. Westlund² framhåller vikten av att granskarna verkligen är intresserade av att medverka och att de har beredskap att ta emot resultaten från sina kolleger. Förmedlingen av gransk- ningsresultaten sker vid den återföringskonferens som avslutar granskningen där ansvarig projektledare också är ordförande och samtalsledare.

Återföreningskonferensen syftar till att föra tillbaka kunskaper och erfa- renheter till deltagarna och ge dem möjligheter till reflektion över sitt eget arbete. Vanligtvis går det till så att granskaren i ett första steg beskriver sina iakttagelser utan att värdera dessa. I nästa steg har den som blivit granskad möjlighet att bekräfta och korrigera beskrivningen. Det tredje steget innebär att granskaren värderar sina iakttagelser för att i det fjärde steget ge förslag till förbättringar. I det femte steget värderas förbättringsförslagen av den som blivit granskad och detta avslutas med en allmän diskussion. Var och en av granskarna har cirka tre timmar på sig för sin redovisning³.

Det praktiska genomförandet går vanligtvis till på följande sätt. Delta- garna träffas vid ett första möte för att få kunskaper om modellen och för att

lära känna varandra. Vid detta tillfälle bestäms också granskningens syfte, praktiska genomförande, tider för handledning och återföringsmöte. Efter själva genomförandet återstår analys och dokumentation av kollegiegransk- ningen. Det finns också möjlig-heter för deltagarna att återkomma till var- andra för en uppföljande granskning eller för att bygga upp ett nätverk för erfarenhetsutbyte.

Vi valde att i stort följa den här beskrivna modellen för kollegiegransk- ning som Westlund⁴ utarbetat.

Tillvägagångssätt och genomförande

”Tanken på kollegial utvärdering som metod föddes successivt hos oss pro- jektledare”, berättar Lena.

Genom Folkhälsoinstitutets nätverk hade projektledarna lärt känna var- andra. Att gå samman med Högsby och Emmaboda föll sig därför naturligt för Majorna då dessa projekt också arbetade med att utveckla mötesplatser och samtliga hade fått projektmedel från Socialdepartementet och Folkhäl- soinstitutet. Lena diskuterade upplägget med de andra projektledarna vid flera tillfällen innan alla samtyckte till att gå vidare med kollegiegranskning som metod för att utvärdera projekten.

Samtliga träffades på Fokus i Kalmar i början av 2001 för att gå igenom förutsättningarna för kollegialgranskningen. En grundläggande struktur för arbetet fastslogs. Upplägget var att granska utifrån intresse med fokus på att arbete i projektform med förebyggande hälsoarbete och att leda projekt.

Granskningen gick till så att Majorna granskade Emmaboda, Emmaboda granskade Högsby och Högsby granskade Majorna. Det bestämdes att pro- jektledarna skulle granska varandra under sammanlagt fem dagar. Den för- sta delen av granskningen varade i två dagar och ägde rum i maj 2001, den andra delen omfattade tre dagar och genomfördes i september samma år.

En diskussion uppkom kring ansvariga chefers roll i utvärderingen. Skul- le de delta eller inte? Det fanns påtagliga vinster med att de deltog för pro- jektens fortsättning samtidigt som det innebar svårigheter då projektledaren i Högsby också var ansvarig för verksamheten. Vi kom fram till att det ändå var värdefullt att områdes-/verksamhetscheferna deltog, men att de inte be- hövde delta i samma omfattning som projektledarna. Det räckte med en mindre granskning på två dagar som skulle genomföras i samband projektle- darnas andra granskning.

Före varje granskning fick den projektledare som skulle granskas en be- ställning av granskaren (se bilaga 1). I arbetet med att genomföra utvärde- ringen och utforma beställningen fick Majorna under våren och hösten hand-

ledning av Monica Nordström. Emmaboda och Högsby fick handledning av Peter Westlund⁵.

Återföringskonferensen genomfördes i Göteborg den 15–16/11 2001. Samt- liga deltagare i granskningen var närvarande. Konferensen var upplagd på följande vis. Projektledarna och de chefer som deltagit redogjorde muntligt för sin beställning, hur de har gått tillväga och vad de kommit fram till.

Därefter följde en allmän diskussion som utgick från följande punkter: vad imponerade, vad förvånade, vad förbryllade, vad vi vill ta till oss och vad som kan förbättras, förändras och utvecklas.

Några reflektioner från projektledarna om sina erfarenheter av den kollegiala granskningen

Anneli Djerf

Det är viktigt att vara väl förberedd för det besök man ska få och för det man själv ska göra. Det går heller aldrig att vara nog så tydlig med hur det egna syn- och förhållningssättet är. Vid återföringskonferensen var det spännande att se om man själv var medveten om det positiva och negativa som granska- ren har hittat. Att man har en medvetenhet om sig själv och sin profession.

Granskningen har krävt mer arbete av mig än vad jag trodde att det skulle göra. Men det har varit väldigt intressant och lärorikt att få ta del av andras projekt, tankar och idéer. Jag har också lärt mig att det är viktigt att föra lite statistik redan från början när olika aktiviteter kommer igång.

Lena Lindell

Det har varit stimulerande att få lära sig en ny metod. Metoden har gett mig god inblick i två andra projekt och kommuner, samtidigt som vi själva blivit granskade. Att få möjligheter att så djupt granska ett annat projekt och en annan kommun har gett mig mycket. Metoden har varit tidsödande och krävt mycket hårt arbete. Nivån på granskningen har varierat granskarna emel- lan. Vi känner själva att vi inte fått tillbaka vad vi själva gett. För att meto- den ska fungera till allas belåtenhet krävs att granskarna har samma engage- mang för uppgiften. Detta tror jag blev mera påtagligt när det var upp till var och en att efter eget intresse lägga upp sin granskning. Ett lite mera strukturerat arbetssätt hade varit att föredra så här i ett efterhandsperspektiv.

Roger Samuelsson

För mig har granskningen varit lärorik och positiv. Då jag kommer från en mindre organisation är det ju ovärderligt att få en inblick i en större verk- samhet, framförallt när det gäller att bedriva projektarbete. Sättet att genom

punktintervjuer och deltagande/observerande ta del av ett annat projekt har gett mig viktiga kunskaper för utvecklingen av den ordinarie verksamheten.

Majorna hade väl förberett mitt besök. Jag känner däremot att jag släppte mina granskare mer fritt. Risk finns ju med bägge alternativen att man styrs av de som jobbar med projektet respektive att man får en vrångbild och/eller för lite information.

Kollegiegranskningens möjligheter och begränsningar – några reflektioner

Ömsesidigt lärande är utgångspunkten för kollegiegranskningen. Projektle- darna uttrycker också att de lärt sig en hel del av varandra genom sina besök. Ofta har det handlat om små och konkreta företeelser som de har entusiasmerats av och tagit med till sin egen verksamhet. Lena imponerades av Lokets hemtrevliga atmosfär och förändrade dagcentralens inomhusmil- jö, vilket inbjöd till mer spontana aktiviteter av besökarna. Anneli inspirera- des av Högsbys hälsoråd och vill gärna bilda ett liknande i Emmaboda.

Roger förvånades över småskaligheten i den stora staden och menade att dagcentralen lika gärna kunde ha legat i en mindre ort i en glesbygd.

Att fördjupa sig i ett annat projekts uppläggning och få respons på det egna arbetet upplevdes som positivt. När granskarens synpunkter överens- stämde med de egna uppfattningarna upplevde projektledarna en större med- vetenhet om projektets för- och nackdelar. Men projektledarna uttryckte ock- så att det har krävts mer arbete av dem än vad de hade väntat sig. Ojämnhe- ten i granskarnas möjligheter att engagera sig i granskningen gjorde att de upplevde att de fick olika mycket tillbaka. Ett annat problem var att intres- segranskning sker under en längre period genom att man granskar vid två tillfällen. Trots att vi planerade in granskningen relativt tidigt i projektet, fanns det inte så mycket utrymme för att ta tillvara på de erfarenheter som projektledarna gjorde under själva projekttiden. Utrymmet för att tillämpa vad man lärt sig var begränsat. Det man kunde förändra direkt gjordes ock- så. Ofta rörde det sig om mindre och ganska okomplicerade saker. Mer lång- siktig förändring verkar kräva någon form av personkontinuitet. Annars finns risk för att de erfarenheter och kunskaper som utvecklats under projekttiden inte hinner implementeras i verksamheten innan projektet avslutats. För att kunskaperna inte skall bli personbundna och följa med projektledaren till nästa projekt förutsätts att projektledarna vill och har möjlighet att fortsätta med arbetet efter att projektet avslutats.

Att ta på sig ett uppdrag att dokumentera och analysera en kollegie- granskning är vanskligt. De data man har att tillgå är främst de som fram-

kommer vid återföringskonferensen och under handledningen. Emmaboda och Högsby fick handledning av Peter Westlund och jag handledde Majorna.

Det innebär att jag inte kunnat följa processen i samtliga kommuner, vilket är en brist. Till detta kommer att dokumentationen i Emmaboda och Högsby är sparsam. Majornas dokumentation är däremot utförlig och där har jag också kunnat följa processen. För att få balans i rapporten har jag därför valt att uttala mig försiktig om vissa saker och andra har helt utelämnats. För- hoppningsvis kommer de enskilda projekten att redovisas var för sig i andra sammanhang och därmed ge en mer ingående bild av dessa.

Att tillämpa intresseinriktad kollegiegranskning som utvärderingsmodell kan med andra ord vara ett vanskligt företag. Återföringskonferensen fick en beskrivande karaktär och det kan vara svårt att diskutera och analysera när beskrivningarna skiljer sig alltför mycket åt. Fick vi möjlighet att göra om granskningen skulle jag tillsammans med granskarna arbeta fram en tema- tiskt strukturerad mall som bas för granskningen. Denna mall skulle också strukturera återföringen och därmed ge större möjligheter till dialog och analys av vad man erfarit.

Men vad har då hänt i projekten? Hur har processen sett ut? Hur har projektens styrning varit? Vilka roller har projektledarna haft? Hur fram- gångsrik har man varit att nå mål såsom bättre samverkan och ökad delak- tighet? Hur har arbetsprocessen i projekten varit? Och hur har förankringen skett? Detta är några av de frågor som kommer att behandlas i kommande kapitel.

Fotnoter

1Westlund, P. (1999) s 23

2a a. s 27

3a a s 47-48

4Westlund Peter (1999)

5Som studielitteratur lästes Westlund Peter (1999) Lära av varandra. Kollegiegranskning, Kvalitetskartor, Fokusgrupper. Rapport 1999;7. Kalmar: Fokus i Kalmar

Projekten har bedrivits under relativt olika sociala, kulturella och geografis- ka situationer och det får självklart konsekvenser för vad man lyckas uppnå i projekten. Men trots att det finns stora skillnader i dessa avseende så finns det många likheter i hur projekten organiserats och vilket innehåll de har.

Det är dessa likheter som utgör grunden för denna jämförande analys.

Styrning och ledning

Emmaboda

En formell styrgrupp skall enligt projektskissen finnas, men i praktiken har projektet styrts av socialchefen, enhetschefen och projekt-ledaren. Någon referensgrupp har inte funnits, inte heller har några formella möten hållits där alla träffats.

– Vi har enbart arbetat informellt.

Så beskriver enhetschefen projektets styrning som skett genom en ständig dialog med olika aktörer. Enhetschefen har haft en tillbakadragen roll i pro- jektet och hennes funktion har varit att som arbetsledare stödja och inspirera Anneli. Den som haft en mer formell roll är socialchefen som varit föredra- gande av projektet inför kommunledningen och i andra officiella samman- hang.

Högsby

Roger var huvudansvarig för projektet som styrs av chefen för Kultur- och Fritidsförvaltningen som också är Rogers chef och bollplank. Som stöd och referensgrupp i projektet finns Hälsorådet där Roger också är ordförande.

Hälsorådet fungerar som ett forum där nya tankar och idéer diskuteras. Ann-

Jämförelse av projekten

eli har poängterat Hälsorådets betydelse i projektet.

– Det positiva tycker jag är mycket det här att man har Hälsorådet.

Det är jag väldigt avundsjuk på. Att man har en sån bredd på folk under sig där man kan nå ut. Ett forum för att nå ut med tankar och idéer.

Majorna

Styrgruppen som bestod av äldreomsorgschefen, enhets-cheferna, folkhälso-samordnaren och av en representant från FoU i Väst har träffats en gång varannan månad. En projektgrupp som består av distriktssköterskor, fritidsassistent, vårdbiträden, sjukgymnaster och arbetsterapeuter har varit drivkraften i arbetet. Biståndsbedömare har delvis deltagit. Dessa har träf- fats var tredje vecka. Arbetet har förankrats i en referensgrupp bestående av bland annat politiker, hyresvärdar, kyrkan, polisen, apoteket, folktandvår- den. Denna grupp har träffats två gånger per halvår. Dessutom har fortlö- pande möten anordnats där de 20-tal pensionärsföreningar som finns i stads- delen bjudits in. Sammanlagt är ett 60-tal personer från olika verksamheter involverade i projektet. Roger säger att:

– Jag är imponerad av Lenas struktur. Att skriva alla de här proto- kollen och hålla ordning på detta och delge till de som är inblanda- de. Jag ser ju att det är nödvändigt i en sån här organisation.

Rollen som projektledare

Emmaboda

Projektledaren har fått arbeta fritt. Hon har inte behövt känna sig styrd av vare sig av projektskiss eller av styrgrupper. Det är hon som utvecklar pro- jektet hela tiden menar socialchefen som säger:

– Hon är en riktig eldsjäl.

Anneli själv menar att det gäller att inte bli vän med besökarna, utan vara den som driver på utan att bli oumbärlig. Vänrollen innebär något helt annat och ställer andra krav. Därför är det viktigt att ha ett professionellt förhåll- ningssätt Jag är en igångsättare säger hon. Det finns besökare på Loket som menar att Anneli är där för lite, men detta är alltså en medvetet vald arbets- metod.

Högsby

Roger arbetar halvtid i projektet och halvtid med landsbygdsutveckling un- der första året och med hälsoplanering under det andra året. Han är länken

utåt och har många, ofta informella kontakter med kommuninvånarna och representanter för olika föreningar. Som projektledare arbetar han med att stödja och uppmuntra enskilda personer och ideella föreningar. Utmärkande för Rogers arbetssätt är korta och dagliga möten i det vardagliga arbetet.

Anneli uttrycker det så här:

– Det jag ser också är ju att Roger är väldigt engagerad i många olika saker. Där han i Högsby kommun som inte är så stor träffar på människor här och där.

Roger menar att han ”hakar på” redan befintliga aktiviteter och subventio- nerar dessa eller bidrar med material genom projektmedlen, ”lite smörjme- del” som han själv uttrycker det. Anneli säger att:

– Det är lite svårt att kunna peka på att det är just detta som Roger gör i projektet. För det går lite i varandra det är lite samma frågor som Roger gör i arbetet, om man säger så.

I detta får hon medhåll av Roger som säger att projektledarskapet ibland blivit bortprioriterat i förhållande till det ordinarie arbetet.

Majorna

Lenas jobb har varit att vara projektledare för dagcentralprojektet och hon har kunnat koncentrera sig på det. Hon säger:

– Man måste jobba och stöta och blöta och vara väldigt envis.

Rollerna har inte alltid varit tydliga mellan Lena som projektledare och fritidsassistenten som också är ansvarig för dagcentralens aktiviteter. Fritids- assistentens uppgift är att leda och genomföra de aktiviteter som bedrivs på dagcentralen och Lenas att leda projektet genom att initiera nya aktiviteter och samverkan med andra aktörer. Lena har arbetat parallellt med fritidsas- sistenten och tidvis har de gått in för varandra vid exempelvis semestrar och ledigheter. Lena säger att:

– Det är en strategi från min sida att hela tiden påminna om att jag bara är på dagcentralen under projektet och att jag kommer att för- svinna när projektet avslutas och då skall fritidsassistenten ta över.

Samverkande verksamheter

Emmaboda

– Och så sprang vi upp till polisstationen för att söka tillstånd till midsommarfesten.

Så beskriver Lena den informalitet som kännetecknar samarbetet mellan oli- ka verksamheter i Emmaboda. Vanligt är att Anneli träffar representanter för föreningar en och en eller passar på att informera när de stöter på varan- dra i stan. Att få till en samverkan med distriktssjukvården har däremot varit svårare. Anneli har träffat läkarna vid ett tillfälle och sjuksköterskorna vid ett annat. Men någon samverkan har inte blivit av. Däremot har samverkan med andra verksamheter i kommunen fungerat bra. Enhetschefen beskriver detta på följande vis:

– Min strategi är att ge förutsättningar och möjligheter till besökar- na på Loket för att de ska kunna driva Loket vidare. Vi utnyttjar samhällets resurser och samverkar med alla tänkbara.

Högsby

Samverkan med olika samhällsföreningar och idrottsföreningar har fungerat bra. Roger säger:

– Det är min roll att stödja föreningarna så att de kan genomföra sina aktiviteter.

Samverkan med andra förvaltningar har främst skett genom Hälsorådet som träffats fyra till fem gånger per år. Samverkan mellan Kultur- och Fritidsför- valtningen och äldreomsorgen har emellertid gått trögt och det har varit svårt att engagera enhetscheferna för de två äldreboendena i projektet. Ett förslag har lagts fram till Socialförvaltningen att pensionärerna skulle kom- ma till Berga café och äta middag istället för matdistribution och en utred- ning påbörjades men något beslut kom aldrig. Även samverkan med lands- tinget har gått trögt liksom samverkan med Pensionärernas Riksorganisa- tion.

I Högsby kommun pågår flera andra projekt med liknande intentioner.

Anneli menar att en samverkan mellan projekten under en ansvarig projekt- ledare eller en organisation skulle kunna vara en vinst.

Majorna

Genom projektets organisering och styrning sker samverkar med många oli- ka verksamheter, många av dem deltar också i de aktiviteter som bedrivs på dagcentralen. Roger säger:

– Det är ett virrvarr av nätverk och grupper med komplexa föränd- ringsprocesser där olika aktörer och verksamheter deltar.

Dagcentralen är som ett litet medborgarkontor menar enhetschefen i Emma- boda. Dit man kan gå och få information om olika saker från olika pensio-

närsföreningarna, distriktssköterskorna och prästen.

Samarbetet med Majornas Frivilligcentral (Missionsförbundet, Svenska kyrkan, Röda Korset och SDF Majorna) har varit vacklande främst beroende på att ansvarig för frivilligcentralen slutade. Det berodde på interna samar- betssvårigheter med den förening som ansvarade för lokalerna där Frivillig- centralen hade sitt säte. Däremot har samarbetet med bland annat fastighets- bolagen och polis utvecklats positivt. Roger påpekar att:

– ”Poseidonsoffan” som skänkts och boulebanan som anlagts av Bo- stads AB Poseidon är ju småsaker, men det visar att de är intresserade.

Arbetsprocess och förankring

Emmaboda

– Det är bara att springa iväg och växla några ord.

Detta uttalande från Anneli får visa på att information om projektet främst sker informellt, ofta ”från mun till mun” genom att Anneli kontaktat perso- ner hon tror har ett behov av eller är intresserade av att delta. Men det finns också mer strukturerade former för förankring och marknadsföring av pro- jektet. Anneli har bjudit in politiker och olika föreningar. Hon har också informerat på de lokala marknaderna och annonserat i lokalpressen. Policyn om det sociala synsättet i kommunen förankras genom att alla nyanställda, elever och praktikanter i centrala Emmaboda introduceras på Loket av Ann- eli.

– Jag visste att det skulle vara som att dansa tango.

Så säger enhetschefen i Emmaboda när hon beskriver arbetsprocessen i pro- jektet. För även om Anneli arbetar i en tillåtande miljö så tar det lång tid att få alla att ta sitt ansvar. Enhetschefen menar också att de ibland har haft för bråttom och inte låtit saker och ting mogna innan de gått vidare och det har ibland straffat sig. Exempelvis hade kanske samverkan med distriktssjukvår- den blivit bättre om man tagit sig mer tid. Det har också varit svårt att få igång aktiviteter på de andra mötesplatserna där det inte funnits någon

”mänsklig motor”. Tanken att Anneli på sikt skulle avveckla sig själv på Loket och koncentrerar sig på de andra mötesplatserna har varit svår att realisera. Lokalens placering och geografin spelar också roll för om man lyckas få i gång en mötesplats, menar Lena. En av lokalerna är lite avigt belägen och där har det varit svårt att få igång aktiviteter. Däremot har det varit lättare att utnyttja redan befintliga platser i kommunen.

Socialchefen säger att han hade önskat att projektet hade spridit sig mer

som ringar på vattnet. Som det är nu är allt koncentrerat till centrala Emma- boda och Loket. Projektet är inte riktigt förankrat i de andra servicedistrik- ten i kommunen. Däremot har folk från ytterområdena också kommit till Loket.

På en fråga från Lena om vad projektet bidragit med säger enhetschefen att de hade arbetat på samma sätt oavsett projektet, men detta har snabbat på processen.

Högsby

Projektet förankrades främst genom ”mun till mun metoden” vilket gör att det inte alltid är så väl känt i andra kommunala förvaltningar utöver Kultur- och Fritidsförvaltningen. Information kring specifika aktiviteter sker genom broschyrer och informationsblad. Rogers sätt att arbete har varit att lämna över ansvaret till olika föreningar att anordna aktiviteter och han har haft lite kontroll över dessa. Hälsoarbete fanns inte på kommunens agenda innan projektet startade och arbetet med att utveckla verksamheten har skett paral- lellt med projektet. Att på ett år nå resultat av förebyggande hälsoarbete är svårt konstaterar Roger. Anneli säger att:

– Det man sår idag det skördar man liksom inte förrän om två år.

Innan projektet hade avslutats fick Roger ett nytt arbete inom individ- och familjeomsorgen. Den vinst det kan ha inneburit att Roger arbetat samtidigt i verksamheten och i projektet kan delvis gå förlorad genom att kontinuite- ten i arbetsprocessen avbryts.

Majorna

Projektet har förankrats genom styr-, projekt- och referens-grupp. Genom att involvera så många som möjligt i själva projektprocessen har information om projektet spridits utanför den egna stadsdelen. Lena har också systema- tiskt arbetet med att marknadsföra projektet genom informationsblad och annonsering i den lokala pressen.

Lena säger:

– Det är husmanskost, som stekt sill eller rotmos, som lockar folk att komma.

Den hemlagade maten har varit central i Majornas arbete med att utveckla mötesplatser i förebyggande hälsoarbete för äldre. Men kostnaderna för den hemlagade maten har också ifrågasatts när stadsdelen ålagts stora bespa- ringar från kommunledningen. Dagcentralens sex nedläggningshot har hela tiden svävat som ett orosmoln över projektet. Projektledaren och projekt- gruppen har under korta perioder tappat engagemanget, innan de tagit nya

tag och initierat nya aktiviteter. Men nedläggningshoten har inte bara varit av ondo. Publiciteten kring planerna på att dagcentralen skulle läggas ner har även bidragit till att marknadsföra projektet och bilda opinion för verk- samheten där.

Sammanfattande diskussion

Utmärkande för Emmaboda är att projektet är integrerat i den ordinarie verksamheten, vars mål är klart uttalade, det vill säga att arbeta för ett socialt synsätt i äldreomsorgen. Vad som också är utmärkande är den stabi- litet som finns i kommunen. Majorna säger ”avundsjukt” att det handlar om arbetsro om man vill genomföra långsiktiga förändringar, och det har det funnits i Emmaboda. Att utskilja projektet från den ordinarie verksamheten är svårt, däremot har projektet varit en stark drivkraft i att utveckla verk- samheten. Samverkan har skett genom att nyttja redan befintliga verksam- heter i samhället. Däremot har det varit svårare att få igång samverkan med andra förvaltningar såsom distriktssjukvården.

Utmärkande för projektet i Högsby är den informella organiseringen och att projektet är integrerat i den ordinarie verksamheten. Projektet gav kom- munen möjlighet att utveckla redan befintlig verksamhet, bygga om och köpa in material liksom stödja och uppmuntra ideella föreningar och enskilda personer i det arbete de utförde. Samverkan med ideella organisationer har varit bra medan samverkan med olika förvaltningar har brustit och det har varit svårt att engagera ansvariga enhetschefer i äldreomsorgen.

Utmärkande för dagcentralprojekt i Majorna är det formella och system- atiska tillvägagångssättet. Samverkan har skett genom att involvera repre- sentanter från andra verksamheter i dagcentralens aktiviteter. Projektet har kanske inte i samma utsträckning som de övriga projekten varit integrerat i den ordinarie verksamheten. För även om projektledaren haft sin arbetsplats på dagcentralen har hennes roll i projektet varit mer fristående. Frikoppling- en från den ordinarie verksamheten kan däremot ha bidragit till att samver- kan med andra förvaltningar kunnat utvecklas genom att projektledaren har haft mer utrymme för detta i sitt arbete.

Sammanfattningsvis kan sägas att Högsby har arbetat för att stödja äld- re att delta i olika aktiviteter som anordnas i samhället, projektet har ett utåtriktat arbetssätt mot samhället. Majorna däremot har arbetat inåtriktat för att utveckla dagcentralen inom ramen för verksamheten och i samverkan med frivilliga organisationer och andra offentliga verksamheter. Emmaboda slutligen har gjort både och.

I nästa kapitel diskuteras projektens betydelse för äldre och för möten mel- lan generationer med stöd av teorier om social aktivitet och hälsobefrämjan- de åtgärder. Projekt som arbetsform belyses också och diskuteras med stöd av teorier om projektarbete och projektutvärdering.

S

amtliga projekt har initierats genom den Nationella handlingsplanen¹ för äldrepolitiken. Projektens syfte har varit att åstadkomma en förändring av rådande förhållande såväl på samhällsnivå som vad gäller verksamheter- nas innehåll. Underliggande antagande har varit att förebyggande hälsoar- bete utifrån nationella mål kan åstadkomma en bättre hälsa för äldre och därmed ett minskat behov av välfärdstjänster såsom sjukvård och omsorg.

Ett annat underliggande antagande har varit att begränsa de offentliga verk- samheterna ansvarsområde och öka de frivilliga organisationernas arbete och därmed minska kostnaderna i verksamheterna. Ytterligare ett antagande är skapar en helhetssyn som på sikt gynnar den äldre.

Grundläggande för allt folkhälsoarbete är insikten om att samhällets ut- formning påverkar hälsan, framhålls i rapporten Äldres hälsa och välbefin- nande². Vidare påpekas att god hälsa förutsätter en känsla av meningsfull- het, deltagande och sammanhang hos de äldre själva och att hela samhället måste engageras, inte bara hälso- och sjukvården. Därför har Nationella folkhälsokommittén föreslagit nationella mål för att förbättra förutsättning- arna för fysisk aktivitet och god mathållning för äldre, samt öka deras möj- ligheter att delta i det sociala livet.

Dessa mål stämmer väl överens med resultaten från den intervjuunder- sökning omfattande 50 personer i åldern 70–75 år som genomfördes i Majo- rna inom ramen för projektet. Syftet med under-sökningen var att innan för- ändringsarbetet startade ta reda på vad de äldre själva önskade. Frågor som ställdes i intervjun var bland annat vilka intressen de hade och vilka aktivi- teter de tyckte skulle finnas på dagcentralen. Sammanlagt framkom ett 80- tal olika intressen som de äldre hade och det som prioriterades högst var promenader, se på tv och läsa böcker, laga mat och äta, umgås och resa³.

Hälsofrämjande arbete för äldre

som projekt

Intressen och sysselsättningar som inte nämnvärt skiljer äldres intressen från andra generationers.

Inledningsvis i denna rapport ställde jag frågor som: Vilka aktiviteter initieras genom projekten? Vilka möjligheter ges de äldre till samvaro över en fika eller ett lagat mål mat? Ger mötesplatserna möjlighet till social ge- menskap och meningsfull sysselsättning? Uttryckt på annat vis: Har projek- ten lyckats förbättra förutsättningarna för de äldres deltagande i det sociala livet?

Trots att kollegiegranskning som utvärderingsform har begränsade möj- ligheter att säga något om resultaten av projekten vill jag ändå att redogöra för några resultat som kunnat urskiljas. Underlaget till resultaten är de rap- porter som projektledarna redovisat till Socialdepartementet och de kom- pletterande frågor jag ställt liksom data från återföringskonferensen.

Först kan vi konstatera att de två kommunerna vars syfte var att skapa nya mötesplatser utöver de som redan fanns innan projekten startade, inte har lyckats med detta. Däremot har fler möten mellan människor skett, främst genom ett större utbud av aktiviteter som vänder sig till fler målgrupper.

Det finns möjligheter att på de olika mötesplatserna fika och äta lagad mat. ”Hemlagad mat kan ge aptiten tillbaka” påpekar Nationella folkhälso- kommittén i sitt slutbetänkande (s 129)⁴. Att Majorna särskilt har satsat på hemlagad husmanskost har också bidragit till fler besökare på dagcentralen.

Många besökare kommer från andra delar i Göteborg och bara för att äta.

Frågan om social gemenskap och meningsfull sysselsättning är svår att besvara eftersom de äldre inte omfattas i denna utvärdering. Däremot kan man konstatera att samtliga projekt har utvecklat olika former av aktiviteter som befrämjar fysisk aktivitet. Dessa aktiviteter har i viss mån uppfyllt dubbla syften, dels har fler personer ansvarat för olika aktiviteter, dels har det blivit fler deltagare i varje aktivitet.

Emmaboda och Högsby hade också som mål att överbrygga genera- tionsklyftan och att förebygga främlingsfientlighet. Även detta är svårt att säga något om utifrån denna utvärdering. Men projektledaren i Emmaboda framhåller att olika utomhusaktiviteter på sommaren där invandrare delta- git också bidragit till att några av dem fortsättningsvis besöker Loket vinter- tid.

Att engagera såväl frivilliga enskilda personer som frivilliga organisa- tioner i förebyggande hälsoarbete är en nationell policy som idag har stor acceptans i samhället. Ett gemensamt mål för projekten var också att enga- gera fler frivilliga i olika aktiviteter, ett mål som till viss del också uppfyllts, om än på olika sätt. Hur det frivilliga engagemanget kommer att utvecklas efter projektens slut är däremot svårt att sia om. Idag finns ingen aktivitet

som enbart drivs av frivilliga, alla har någon form av stöd från den offentli- ga verksamheten. I Majorna är det tänkt att fritidsassistentens nya roll ska vara att stödja föreningarna i fortsättningen på samma sätt som projektleda- ren gjort under projekttiden.

Det framkom i den undersökning som gjordes i Majorna att många äldre kunde tänka sig att engagera sig frivilligt, men de ville inte binda upp sig allt för mycket. Detta kan tala för att ett fortsatt stöd från den offentliga verk- samheten också ökar möjligheterna till frivilligt engagemang från enskilda eftersom de då slipper ta hela ansvaret.

Att få igång samverkan med primärvården och delar av äldreomsorgen har däremot varit svårt framför allt i Högsby och Emmaboda. Anledningen till svårigheterna kan vara att projekten inte varit tillräckligt förankrade i dessa verksamheter. Det kan också hänga samman med dessa verksamheters mer slutna karaktär och bristen på erfarenhet att arbeta med utåtriktat före- byggande hälsoarbete.

Förändring och utveckling i projekt eller i ordinarie verksamhet

Om förändrings- och utvecklingsarbetet bedrivits som ett projekt eller i ordi- narie verksamhet är ytterligare en fråga som ställdes inledningsvis. Har den form på vilket projektet organiserats någon betydelse för om projektet lyckas nå sitt syfte är en annan fråga man kan ställa?

Det finns anledning att skilja mellan projekt som arbetar med nya arbets- uppgifter och projekt som arbetar med vidareutveckling av redan befintliga arbetsuppgifter. Det finns också skäl att skilja projekt som syftar till att ska- pa nya organisationer och projekt som är tänkta att upplösas men där erfa- renheterna skall implementeras i den ordinarie verksamheten. Detta illustre- ras genom en fyrfältstabell ⁵.

Om man placerar in de tre aktuella projekten i denna tabell kommer samtli- ga att hamna i cell fyra, projektarbetets erfarenhet integreras i befintlig verk- samhet som utvecklas. I denna cell finner man organisationer som har en relativt stabil reguljär verksamhet och där man försöker förändra denna ge- nom att parallellt bedriva utvecklings- och förändringsarbete i projektform.

Framför allt gäller detta projektet Loket i Emmaboda där projektet varit en stark drivkraft i att föra arbetet framåt. Vad gäller Hälsans Högsby är det svårare att urskilja projektet från den ordinarie verksamheten och projektet har inte haft samma drivkraft i att utveckla arbetet där. Snarare har projek- tet bidragit till att upprätthålla redan befintlig verksamhet. Även Majorna kan placeras in i cell fyra men också delvis i cell två.

Johansson m.fl. påpekar att projekt är en möjlig, men inte självklar stra- tegi för att åstadkomma lärande och förändring i socialtjänsten. Ett projekt som betecknas som lyckat leder inte alltid till utveckling när det integreras i verksamheten. Och ett projekt som bedrivs inom ramen för ordinarie verk- samhet kanske inte leder till någon reell förändring utan blir bara ett ekono- miskt tillskott i kassan. I de aktuella projekten har projektledarna fått nya kunskaper såväl i att driva projektarbete som i att implementera sina kun- skaper i den ordinarie verksamheten. Kollegiegranskning har varit ett stöd i denna lärandeprocess, men problemet med denna form av utvärdering kvar- står. Det är svårt att säga något om vare sig innehåll eller utfall av verksam- heten på sikt. I samtliga projekt har lärandet och kunskapsutvecklingen skett parallellt med projekten, en framgångsrik strategi som gynnar den ordinarie verksamheten⁶.

Avslutningsvis så har Dagcentralprojektet i Majorna lyckats att nå nya målgrupper och fått fler besökare och därmed kanske också räddat dagcen- tralen från ledläggning. Projektet Loket i Emmaboda har lyckats med att utveckla det sociala synsättet i den befintliga verksamheten och Hälsans Högsby har stimulerat olika föreningar att också inrikta sina aktiviteter mot äldre.

Fotnoter

1Nationella handlingsplanen för äldrepolitiken. Socialdepartementet Prop. 1997/98:113

2Wånell, S-E m fl (2001) Äldres hälsa och välbefinnande. Folkhälsorapport 2001, Projek- tet Äldre och folkhälsa. Stockholm: Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum

3Lindell, Lena (2001) Inte toppen, men rätt bra ändå. Göteborg: Stadsdelsförvaltningen Majorna

4Wånell, S-E m fl (2001) s 129

5Johansson, S.; Löfström, M.; Ohlsson, Ö. (2000) s 16

6Johansson, S.; Löfström, M.; Ohlsson, Ö. (2000) s 153

Litteraturlista

Johansson, S.; Löfström, M.; Ohlsson, Ö. (2000) Projekt som förändringsstrategi.

Stockholm: SNS förlag.

Lindell, Lena (2001) Inte toppen, men rätt bra ändå. Göteborg: Stadsdelsförvalt- ningen Majorna.

Socialdepartementet (1998) Nationella handlingsplanen för äldrepolitiken.

Prop. 1997/98:113 Stockholm: Riksdagens Utredningstjänst.

Westlund, Peter (1999) Lära av varandra. Kollegiegranskning, Kvalitetskartor, Fo- kusgrupper. Rapport 1999;7. Kalmar: Fokus i Kalmar.

Wånell, S-E m fl (2001) Äldres hälsa och välbefinnande. Folkhälsorapport 2001, Projektet Äldre och folkhälsa. Stockholm: Stiftelsen Stockholms läns Äldrecen- trum.

Äldreberedningen (2000) Liv till åren. Om förebyggande hälsoarbete och sjukdoms- förebyggande insatser för äldre Nr 2. Stockholm: Folkhälso-institutet och Svens- ka kommunförbundet: Kommentus förlag

Internet

www.fhi.se

www.Aldreprojektet.gov.se