Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök
http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
– Vi vill visa både det positiva och negativa i Zimbabwe
Det kontroversiella och hyllade zimbabwiska teaterkompaniet Rooftop Promotions har tidigare gästspelat i Sverige. I höstas var de åter på Strindbergs Intima Teater med pjäsen om en kvinna som varit gravid i 13 månader.
Barnet vägrar att födas innan landets problem, som speglas i pjäsens dialog, poesi och sång, blivit lösta.
I ZIMBABWE HAR DE FRIA MEDIERNA, genom en rad nya lagar, i stor utsträckning hindrats från att verka, och tillstånd för offentliga möten är svåra att få. Då kan teater vara en av få framkomliga vägar för att
stimulera samhällsdebatt.
– Man behöver inte ansöka om tillstånd för att hålla en gudstjänst. Det är samma sak med teater: vår verksamhet regleras inte i de restriktiva lagarna. Men å andra sidan kan regeringen fortfarande stoppa oss, och säga att vi ägnar oss åt något subversivt, säger skådespelaren Walter Muparutsa.
Det hände med deras tidigare pjäs, Super Patriots and Morons som förbjöds 2004, eftersom den handlade om en diktator, misstänkt lik president Mugabe. Pjäsen blev i år nominerad till Amnesty International Freedom of Expression Award och har under året filmats på plats i Harare.
Under ett års tid har Rooftop Promotions turnerat i småstäder och på landsbygden runt om i hemlandet med pjäsen Pregnant with emotions, och uppträtt och diskuterat brännande frågor med dem som valt, och vågat, komma och se deras föreställning. För precis som att kulturarbetare utsätter sig för en risk genom att framföra tolkningar av landets
utveckling, hot eller våld är inte ovanligt, så är många vanliga människor rädda att besöka en föreställning som anses kontroversiell, och framför allt att höja sin röst i en efterföljande diskussion.
DEN STARKA POLARISERINGEN och misstänksamheten mellan politiker och staten å ena sidan, och de kulturarbetare som vill främja en debatt om samhället å andra sidan, har inte bara sin grund i de budskap som
framförs. Att teater använts som informationsväg från civilsamhällets organisationer, bland annat i samband med väljarutbildning, kan vara en bidragande orsak. Men även de kommunikationsmedel som skådespelare,
musiker och poeter använder sig utgör i sig en källa till konflikt, menar poeten Chirikure Chirikure.
– I Zimbabwe är den muntliga traditionen fortfarande ganska stark.
Teknologin har gjort sitt inträde och är framgångsrik, men alla har inte tillgång till det skrivna ordet – speciellt inte i byarna på landsbygden.
Samtidigt har politiker sina flesta anhängare på landsbygden och under kampanjerna kommer de till byarna med musik, dans, långa tal och mat.
Och vi som artister… kommunikation är vad vi ägnar oss åt.
Ovedersägligen innebär det att vi slåss om samma plattform som
politikerna. Vi inkräktar på deras område, vilket gör att vi uppfattas som ett stort hot, säger han.
Trots att aktörer som Rooftop Promotions har som främsta syfte att främja debatt, och inte pådyvla någon ett färdigt budskap, riskerar de därmed att bli påklistrade en etikett som oppositionella.
– Vår avsikt är inte att stödja något politiskt parti. Vi älskar vårt land, och vi vill bara göra vårt jobb. Vi vill visa det positiva såväl som det negativa med Zimbabwe genom vårt arbete, säger Chiwoniso Maraire som spelar mbira, tumpiano, och framför sina egna sånger under pjäsen.
MEN NÄR PJÄSERNA ELLER SÅNGERNA IFRÅGASÄTTER utvecklingen i landet, hindras kulturarbetarna ofta av den enkelspåriga retorik som
dominerar den politiska diskursen: all kritik är av ondo, och kritiker av regimen är per automatik anhängare av den forna kolonialmakten
England, och stormakten USA, med all den dubbelmoral dessa länder står för i relation till Zimbabwe och andra länder i Syd. Föreställningarna
misstänkliggörs därmed som ett försök att ställa sig in gentemot västvärlden.
– Förra året, när vi turnerade med pjäsen, fick vi starkt negativa reaktioner från de regeringskontrollerade tidningarna. De skrev saker som att
skådespelarna söker asyl så att de kan ta sig utomlands. Men de hade ingen som helst kritik av produktionen som sådan, ingen analys av genomförandet, säger Chirikure Chirikure.
– Och ingen av oss har någon tanke på att lämna Zimbabwe för Europa. Vi kommer att återvända och fortsätta vårt arbete, betonar Walter
Maparutsa.
Att kultursektorn i Zimbabwe till stor del stöds av utländska givare, däribland Sverige, är något som ytterligare komplicerar situationen, och öppnar för kritik av att kulturen tjänar utländska syften. Samtidigt är det statliga stödet till kultur begränsat, och de bidrag som kanaliseras via informationsministeriet betraktas av många mer som ett försök att stödja pro-statlig politisk propaganda, än ett genuint stöd till kultur.
NÅGON INHEMSK MARKNAD ATT TALA OM finns inte längre. På grund av den ekonomiska krisen i landet måste artisterna sänka inträdet till en nivå som inte är ekonomiskt hållbar för dem själva ifall de vill ha annan publik till sina föreställningar än enbart den övre medelklassen.
– Skådespelare betraktas som en informell yrkesgrupp, det finns ingen reglering av våra löner och andra villkor. Och konkurrensen är benhård – i dagens ekonomi är det svårt att överleva, säger Walter Muparutsa.
– När vi sedan ger oss ut på turné låtsas den regeringskontrollerade
lokalpressen inte om vad vi gör, den skriver inte om föreställningen, säger Chirikure Chirikure.
Med Pregnant with emotions, som är full av symbolspråk, och rör sig mycket på en andlig nivå, har Rooftop Promotions inte haft lika stora svårigheter som med tidigare uppsättningar. Även om vissa scener, till exempel på de statliga universiteten, inte velat ta emot pjäsen, så har turnén gått jämförelsevis smärtfritt. Detta trots att pjäsen inte backar för att spegla kontroversiella frågor, som Operation Murambatsvina – den brutala kampanjen för att tvinga folk tillbaka till landsbygden genom att riva deras hus i stadens utkanter, som genomfördes för två år sedan.
I det klimatet har samarbetet med andra av civilsamhällets organisationer successivt ökat.
– Historiskt sett har vi aldrig haft något nära samarbete mellan
kulturindustrin och resten av civilsamhället, men nu har vi i högre grad än tidigare insett behovet av att stå enade, säger Daves Guzha som drog igång Rooftop Promotions 1986.
Kampen för att fortsätta hålla öppet en plattform för debatt, kommer att fortgå, betonar gruppen.
– Vi finns till för att hjälpa till att bygga vårt land. Vi finns till för att ta det framåt, stegvis. Vi finns till för att kämpa på folkets sida, säger
skådespelaren Mandla Moyo.
Åsa Eriksson, Kerstin Bjurman
