C f
T O R Q U A T Ö t a s s o s
u e i i u s a l g n k e l i b e r a t a ,
öfversatt och kom m enterad.
8. D e l e n
som med vidtberöm da P h ilo s . F acu lteten s tillstånd
under inseende af
ii au. CARL W I L H E L M B O T T I G E R
E. O. Adjunct i Tyska ocli Italienska Litteraturen Ledamot a f K ongl. V e t. och V itterh.-Sam h . i Götbeborg
f ö r P h i l o s o p h i s k a G r a d e n
kommer att offentligen försvaras af
C A S P E R W O L R A T U THAAI
N ob. a f V estgöth» N ation
pä G u s t a v ia n s k a Garosa len d. 1 0 Maji 184;»
p. r . t. f. m.
U P S A I * A
IV »1*1 s t r ö m <$C L å s t k o n i . 1 8 4 8.
7
4
Å & 91& A I D 1
9%
D å lade Gottfrid till: ”N å v ä l, så sägen E r k u n g , att komma ock att skynda p å;
T y kommer icke han, vi kitta vägen B ort till lians N i l , ock krig J skolen få.”
F arväl kan bjöd dem se ’n , b lid ock b en ägen , Ock ärcskänkcr g a f kan b eg g e två.
E n dyrbar hjelm kan g a f A let. D en körde T ill b y te t , som kan från N icea förde.
93.
M en åt A rg a n t ett svärd , kvars knapp och faste V ar prydt m ed perlor ock m ed g u ld , kan ger.
E n k on stsm ed gjort d e t, en den aldrabäste:
V ar äm net r ik t, kans arbet var dock mer.
A rgant på svärdet blicken noga fä s te , D e ss k ä r d n in g , rikdom,, prydnad han b eser, O ch sad ’ till Gottfrid s e ’n: ” du snart skall köra, H vad bruk j a g a f din skänk kar gått att göra.”
94.
O ch efter ta g e t afsked kan sig vänder T i ll sin kam rat: ” Upp låt oss tåga nu!
T ill Zion j a g , du till E gyptens lä n d er, M ed nattens strålar ja g , med solen d u!
T y ej b eh ö fs ett ord a f mina bänder
O ck ej ja g s j e lf dit bort; — du kom m er ju ? B ä r du fram svaret! Jag v ill långt ej skilja M ig h ärifrån , der strid man synes vilja.
9o.
I l a n , — m o g et eller Öfveriladt, — vågar F rå n Sändebud bli Fiende alltså.
O m gammal s e d , om folkrätt b ry ts, kan frågar D erefter e j , ock tänker ej derpå.
S var ej kan bidar; men till staden tå gar, N ä r fram på fastet tysta stjernor gå:
H a n tål ej uppskof; ock kos d e n , som d röjer, S ig lika olust fö r ett sådant röjer.
‘JG.
E r a la notte a llo r, eh? alto riposo
H an to n d e , e i ven ti, e parea muto il mondo.
G li animai lassi, e quei, che ’l mare ondoso, O de’ liquidi laghi alberga il fondo,
E chi si giace in tana, o in mamlra ascoso, E i pinti augelli nell9 oblio profondo
Sotto il silenzio de secreti orrori
Sopian gli affanni, e raddolciano i cori.
97.
M a ne 91 campo fe d e l, ne l Franco duca S i discioglie nel sonno, o pur s’ accheta, Tania in lor cupidigia e , che riluca Ornai nel d e l Valba aspettata, e lieta, Perche il cammin lor m ostri, e gli conduca A lla C itta , eli al gran passaggio e meta ', M irando ad or ad o r, se raggio alcuno Spunti, o rischiari della notte il bruno.
96.
D et var nu natt. En tystn ad , djup som grafven , Ila vind och v å g , och vcrlden stum nu är.
D e trötta djuren, d e, som bo i hafven O ch d e , som bo i insjöns klara sk är, O ch d e , som motas hem a f h erd cstafven , O ch kulans åb or, luftens granna h ä r, I djupa glöm skan döfva nu sin sm ärta, Bland tysta fasor svalka ljuft sitt hjerta.
97.
Men söm nens tr ö st, j a , ro oeh hvila flykta Från Christna fälthcrrn och hans h är; ty sd D e längta h ö g t, att natten snart må lyckta O ch morgonrodnan fram i jubel g å ;
A tt hon till deras naål, till det betryckta Jeru salem , dem vägien visa må.
D e se och s e , om iingen stråle bräcker O ch skingrar mörkr-et, hvarmed natten täcker.
st. i - 5 - 4 - 9
1011
16 1 7 2 5 2 4 4 0 4 1 45 4 8 4 9 8 2 5 5 5 8 6 0 6 1 7 3 7 5 7 7 8 2 8 3
Rfi t t e l s c r
vid Svenska te x te n i F ö rs ta Sången.
J fr den sid. 5 5 gjorda fifrersuttning af denna st.
4 står t de mest h årda sköt lä s: i hårda hjertans sköt.
7 står skall läs: tör.
5 sättes komma efter ordet derinne
8 ändras ordens ordning sålunda: den sanna Guden man f å r dyrka
la sta r sig dröjer läs: fö rd rö jer 2 står skön jt läs : sport 5 står H erran läs: H erren
7 står H erran läs: H erren 1 står H erran läs: H erren
7 o. 8 ändras så: Och ingen mer den fromme pilgrim störa A t t d y rk a C hristi g r a f och bot fullgöra.
4 står vänds det läs: och vänds
2 står Bouillon läs: Boulogne (jfr anmärkningen sid. 6 8 ) 8 står Donau läs: Istern
3 står smyckad lä s: a d la d I står skyler läs: täcker
7 står ( Naturens pra k t-u p p la g a läs: (En praktbild a f naturen) 3 står Sguadron läs: E n flock
8 J fr anmärkningen sid. 7 1 . 6 står och läs: der
8 står än; läs: ä r , 1 står ry tte rit läs: rytterV t
6 ändras så: Den skenet a f en vidsträckt vådeld h a r ; 7 står stran dbädd läs: stran dbrädd
2 står nära läs öfver 4 står ryktets läs: m insta
7 ändras så: N y m isstro väcker g a m m a l fru ktan å te r.
I A nm ärkningarna till F ö rsta Sängen.
Sid. 7 3 r. 17 står Gregorius X I I läs: Gregorius E l i .
V id Svenska te x te n i A ndra Sängen.
S t. 6 5 r. 8 står P ersen, läs: P e r s e r n ,
» — 7 5 r. 1 Sättes citationstecken fraraför^ordet : M ed
— 8 9 r. 4 står dubbel läs: dubbelt
ö f v e r s i g t a f
O l i k a L ä s a r t e r * )
i den Första Sångens Italienska te x t.
St. 1.
v. 4 . M olto sudo --- v. 3 . v i s* oppose — v. 7 . I l Ciel g li die favore —
— Che favorillo il Cielo — t;. 8 . Seqni ritenne —
St. 2.
v. 4 . alta corona
St. 4.
v. 3 . M e pellegrin naufrago — St. 7.
v. t . Inverno
v. 2 . Che f e --- v. 3 . alto seggio —
St. 8.
v. 3 . V i d e---
St. 9.
v. 3 . V ede Tancredi, che’l concetto sdegno v. 4 . Contra lui nutre, e’n vano amor sospira.
St. IO.
v. 7 . V ede c h e---
Dessa firo här upptagna ra ed ledning a f den stora Venetian- ska (jvartupplagan ( 1 7 3 5 —I 7 4 2 j a f Tasso» O pere, hvars text kan anses för normal och derförc blifvit lagd till grund för vår. V igten, ur kritisk synpunkt, a f denna läsarternas sk iljak tigh et, hälst då den stödjer sig på olikhet i sjeJfva manuscripterna, föranleder oss att der- åt här lemna ett rum , ehuru så väl denna öfversigt, som den på näst
föregående sida inryckta förteckning å till F ö r s t a Sången hörande R ä t t e l s e r , hade rätteligen bort finna sin plats omedelbart efter sid.
8 0 . D et Sr d it, som vi anhålla, att Läsaren täcktes referera dessa tillägg.
S t. 1®.
v. 2 . E digli in nome mio —
— E di lui in nome m o. — St. 15.
v. 4. Così ali disse --- S t. Iti.
v. 3. --- intepor dimora, alcuna
v. 6 . T ui neghitosi al gran bisogno affretta v. 8 . Sopporran volentieri —
s t . i r . v. 5 . Tacque cib detto —
v. 8 . D ’occhi abbagliato, e attonito — S t. 20.
v. 8 . Augusto in viso. — S t. 23.
v. 4 . — Così spietata, e dura S t. 24.
v. 7. Quando siati poi di tanti moti il fine S t. 20.
v. 4 . assai meravigliose. —
— in ver meravigliose.
S t. 27.
v. 8 . e che più lieta ? S t. 29.
v. 8 . n’ aggiungo s t . s a
v. 4 . E in mezzo V eseguire — v. ò . Reco ad un altra —
— T reco ad altra originaria fonte.
St. 32.
v. 4. Qui tacque il Vecchio -—
v. ó . anzi i non nati affetti v. 7. Sì che G uelfo, e Guglielmo —
S t. 53.
v. 8 . Passar distinti C avalieri, e i Plinti.
St. 50.
v. 3 . Vagliami tua virtù —
v. 7. Tolto da suoi teso ri — St. 3 7 . ^
v. 8 . è il sangue regio
St. 3 8 .
v. 4 . differenti
v. 6 . C lic principe natio de le genti v. 8 . L e squadre l o r---
St. 3 9 .
v. 4. — che de’ divini
v. 5 . D e la Citta <f Orange — v. 8 . — non menne l'arm e scaltro.
St. 4 0 .
v. 3. L e proprie genti il gran Duglion gli cede v. 5 . indi si vede
St. 42.
v. 7 . a la p a rten za $ a pena
S t. 43.
v. 2 . Che tr a Franchi, e Germani — S t. 4 4 .
v. 7. Questi de V alte — St. 45.
v. 4 . e d' intrepido core
S t. 4 7 .
v. 2 . Tutta fuor che la testa — v. 5 . e’n rim irar la bella
S t. 4 8 .
v. 7. E sempre ha n el pensiero V a tto, e il loco
— E sempre ha nel presente.
S t. 4 9 .
v. 3. Cosi vien sospettoso — S t. 5 1 .
v. ì . Latin regge la squadra — v. 6 de' qran m oti il fine
S t. 53.
v. i . --- e poiché duro v. *'i. E di virilità -—-
S t. 54.
v. 1. — e propj fregi
— ed i suoi pregi v. 6. Antica faina ---
St. 5«.
v. 5 . Ove hoime di numerar già lasso
v. 6 . Gildippc, óf Odoardo am anti, e sposi?
v. 7. N e la pace, óf in guerra ancor consorti St. 58.
v. 1. M a 7 giovane Ilinaldo — v. 4 . L a reai f r o n te --- v. 6 . Erano i f i o r --- v. 7. S e 7 v e d i ---
St. 00 . v. / . Ancor non pur —
S t. 6 1 .
v. 2 . — E d ha llaim ondo innanti S t. 6 C2.
v. 5 . L a terra m olle, lieta '—
S t. 6 3 . v. 2 . Giìi s’ accampi) ---
e — Gin Capitano — ---
v. 7. E con la man, che guido rozzi armenti v. S. P a r che M arte sfidar —
— P a r che i He ani sfidar — * S t. 0 4 .
v. 6*. O ve rinovi i prischi onor — S t. 0 5 .
v. 3 . i minor duci appella v. 4. E la sua mente lor —
S t. CO.
v. 7. O guanto par la notte odiosa, e longa v. 8 . Quella, ch el tempo del p a rtir prolonga.
S t. G8.
v. 8 . Sin da' paesi — S t. 70 .
v . 4. E per ragion d i guasto anco e dovuto.
v. 4 . E p e r ragion d i patto anco e dovuto
S t. 7 5 .
v. 2 . V a, piti sempre acquistando — S t. 7 4 .
i/. 6 . D a cui si debbe —
— D a cui si debbia — S t. 75*.
v. 7 . ruinoso corre
S t. 77.
v. 8 . --- esperta, e fida
S t. 78 .
v. 2 . — p e r dirette strade
v. 6 . D i munitioni9 vettovaglie, e b iade, v. 7 . E d i ciò, che la vita altrui sostiene, v. 8 . Quello recando da diverse arene.
St. 79 .
v. 2 . D e le gran navi —
v. 3 . S ì che non s* apre ormai — v. 4 . N e l gran M editerraneo —
St. 80.
v. 8 . L a ve Christo sentì — S t. 8 1 .
v. 8 . G li H ab ita to ri — S t. 8 4 .
v. 7. I saracini alleggerì de* pesi:
v. 8 . G li a ltri gravando a se m al fid i ha resi.
St. 85.
v. 8 . L * usato suo fu ro r — St. 86.
v. L de t allegrezza nova v. 4. N e l commune dolor
S t. 87.
v. L M a noi fa r a , che preverrò — v. 6 . — ai m orti sieno
v. 8 . Vittima p ria fa rò — S t. 88.
v. 1. Così Viniquo nel suo cor ragiona$
v. 2 . l*ur non segui — S t 80.
v. 6 . Ove il Franco si pasca — St. 00.
v. 2 . Fortificar Gerusalem — v. 6 . D ’ altri ripari —
* r i v i c w o r ó i r s -
*)V»
Ir J \>\
. • ' . «Vi OU1UV: >*t
VJ^VM ì 1 ii;
1 5 »
A N n Å R R K f t . \ « . l K O C H I J P P L Y S S C V G A R t i l l
a s d r a s ä n g e n.
M e r iin hälften af denna S ån g inlager Episoden om O lindo och S ophronia. Man har med rä tta prisat denna Episod för dess h ö g a , poetiska skönhet; men man har tadlat dess plats i P oem ets början såsom obehörig och för mycket stö ran d e konst
v e rk e ts en h et. Den har ansetts för tidigt och för länge afle- da intresset frän Poemets hufvudäm ne. Detta tadel hördes redan a f Tassos samtida. Också lät den m edgörlige skalden d e ra f beveka sig att i Ger. Conquistala b o rtta g a hela Episo
den. Den har d er blifvil illa ersa tt genom en beskrifning på J u d e e n , hvilket land den gam le Sultan Ducalto (det ä r m ot d e tta n a m n , som , enligt hvad redan är näm ndt i noten till 83 S t. af F örsta S ån g en , nam net Aladin här blifvit u tb y tt) d elar mellan sina söner. För en nogare g ran sk n in g visar det sig d o c k , a tt den tjusande Episoden ingalunda står så isolerad och så utan inre sammanhang med Poemets hufvudhandling, som man velat påstå. Skalden har i lefvande d ra g velat teck
na den Christna försakelsekraften i m otsats till den S arac en - ska g rym heten och egoismen. Han har inskjutit denna rö ran d e karakterslafla redan i D iktens b ö rjan , och h ar härtill icke ens saknat h i s t o r i s k anledning. Vid genom läsandet a f d en Tyriske Erkebiskopen W ilhelms Belli sacri Ifisloi-ia, hvil- k e t a rb e te , såsom redan sid. 59 ä r n ä m n d t, varit Tassos för
näm sta historiska källa, m öler man (Lib. 1. cap. V.) e tt ställe, som ögonskenligen tyckes hafva gifvit vår Skald första anled
ningen till ifrågavarande Episod. S å vidt vi r e t a , h ar hit
tills ingen på denna om ständighet gifvit akt. Det ä r vid skildringen af det fö rtry ck , som den inom Jerusalem boende Cbristna koloni»n (Jfr. I S. 84 s t.) vid denna tid hade a lt ut~
h ä r d a , som W ilhelm af Tyrus på sitt barbariska Latin sålunda fo rtfa r: ”R eferre p er singula longum esset, q u a n ta in propriis corp o rib u s praedicti servi Dei p ertulerint to rm e n ta , u t haere
des fierent in domo D om ini, et ut leges aem ularentur p a te r
nas. Unum tam en de tot millibus exempli g ratia p roducam us in m ed iu m , ut p er hoc deprehendat vestra d ile ctio , quam e x frivolis causis ad ultim a supplicia raperentur. Quidam civis ex infidelibus nostros odio persequens insatiabili, vir perfidus et n e q u a m , ut eis aliquid ad m ortem m o lire tu r, m orticinum canis clam projecit in atrium te m p li, in cujus m unditia c o n servanda ejus custodes et universa civitas om nem im pendebant sollicitudinem Mane fac to , qui orationis g ra tia accesseru n t ad tem p lu m , reperientes im m undum cadaver e t foetens, pene ad insaniam v e r s i, universam pene urbem repleverunt c la m o - moribus. C oncurrit subito populus universus, et omnes asse
r u n t pro co n sta n ti, Christianos hoc fecisse. Q uid plura? De
c e rn itu r interitus univ ersis, et tam peculiare flagitium m o rte piandum ju d ic atu r. Fideles p o rro de sua confidentes innocen
tia , m ortem pro Christo pati parati erant. Duimque adessent spiculatores eductis gladiis u t populum ir.terim>erent3 o b tu lit se adolescens plenus sp iritu , dicens: P ericulosam est f r a tr e s , si ita p erit omnis haec ecclesia. E xpedit magi.-s ut unus mo
ria tu r pro populo, et non tota gens pereat. Concedite m ih i, u t mei habeatis annuam in benedictione m em oriam , et gener»
m eo honor in perpetuum debitus conservetur: ego v e ro , a u to re DominoJ, hanc a vobis stragem depello. S usceperunt igi
tu r g ra ta n te r v erb u m , et quod ille p etierat, ultro concedunt.
E t ut in ram is Palm arum ad perennem ejus m em oriam , ejus olivam , quae Domini nostri Jesu C hristi significativa e s t, in
tro d u can t in civ ita te m , in processione solenni, confirm ant.
Quo facto, praedictus adolescens prim atibus se olfert civitatis, reum se c o n fite tu r, et omnes alios astruit innocentes. Quod audientes iudices, aliis absolutis, illum gladio exposuerunt. E t ita pro fratribus anim am ponens, cum pietate dorm itionem ac ce p it, optim am habens repositam gratiam .” H är hade S kal
d e n , som vi se , stoffet för sin poetiska bearbetning: h ä r sin hedniska typ för C hristen sjelfuppoffring. 1 Sophronias per-
u t sonlighet blef den af honom nu y tte rlig a re idealiserad: mön trä d d e i stället för y n g lin g en, M ariabilden blef e tt m er pas
sande trä to frö än den döda d ju rk ro p p e n , och genom de båda skuldlösa älskandes täflan a tt anklaga sig f ö r b r o tte t, blef det rö ra n d e in try c k et ännu m e r förhöjdt.
5 . St.
M a facciamo noi ciò che a noi fa r conviene D a r a il ciel, dar a il mondo, a’ forti ajuto.
Man tä n k e r härvid på de L atinska sentenserna: dii facientes adjuvant (V a rro ) ; fo r te s fo r tu n a adjuvat (C icero) 5auden
tes fo r s g u e deusfjue ju v a t (O vidius).
12 St.
S lutorden af Aladins tal täfla i jagande vrede med Di
dos (iE n e id . IV ):
— — I te , - F erte cite flammas, date vela , impellite remos.
1 4 S t.
Man har i Skaldens diatyposering af Sophronia tro tt sig igenkänna bilden af Leonora d ’ Este. Vi lemna d erh ä n , hu
ruvida Skalden imed afsigt h är lånat n å g ra d ra g från denna älskvärda F u rstin n a : a t t hennes bild, likasom hennes bifall, omsväfvade honojm, då han sk ref denna E pisod, det veta vi.
Men från Petrar*ca har han lånat tredje och fjerde raderna i denna Stans. M an jem före dem med dessa ord i Laura-skal- dens hundradetjiigufem te S o n e tt:
IS alta beltà , c/i’ al mondo non ha p a re, N o ja te, se non quanto il bel tesoro D i castitìi par eh' ella adorni e fre g i,
I Stansens femte 0ch sjelte rad er återfinna vi en tanke a f Thucydides.
16 St.
O non visto, 0 m al noto, o mal gradito m otsvara orden j sjettè rad en :
0 lo sp rezza , o noi v e d e, o non g9avvede.
Han ä r nem ligen m a l gradito, om hon lo sprezza; han ä r non visto, om hon noi vede; han ä r m al noto, om hon non s 3avvede.
28 St.
A h i tanto amo la non amante amata.
Detta Skaldens Epiphonema e rin ra r om e tt dylikt hos V irg i- lius (jrEneid. IX. 4 3 0 ) , vid frågan om Nisus, so m , för att rä d da sin vän E uryalus, angaf sig sjelf åt fien d e rn a :
Tantum infelicem nimium dilexit amicum.
Ö fv e rsättaren , som ansett sig b ö ra, så vidt som m öjligt, återgifva originalet i dess e g e n h e te r, äfven n ä r dessa någon g å n g kunna anses ta d e lv ä rd a , liar ej sk y tt a tt i e fte rb ild n in - gen bibehålla textens h är konstlade o rd v rid n in g och trefaldi
ga böjning af ett och samma ord. O fversättningen af d en n a rad lyder:
”Så älskad M ö , ej älskad , älskar denne."
S äg er oss n åg o n , att denna ö fv ersättning ä r d u n k e l, s å s v a r a v i, att den ä r gjord så med flit. Det ligger i b eg re p p et af Italienarnas concetti, a tt den förm enta sin n rik h eten u ttry c k e r sig icke blott i skrufvade sa tse r, tillspetsade a n tith e se r och sökta o rdspel, utan derjem te ej sällan, såsom h ä r , i en r e n t- a f enigm atisk form. Man nödgas en smula an strä n g a ta n k en ', for a tt få reda på m eningen, som med afsigt ä r b o rtb rå k a d . U tredd blifver den på d etta ställe: ”Sa (d . v. s. i så h ö g g r a d ) älskar denne y n g lin g , sjelf ej älsk ad , den älskade Mön”, h v il—
k et nära öfverensstäm m er med originalets: A ck! i så hög g r a d älskade han den älsk ad e , som icke älskade honom !” — S tu n dom öfvergå dessa concetti till, hvad Italien arn k a lla r , bistic
cio dipa ro le, der orden stå och likasom m unhuggas m ed h v a r
andra. En sådan ä r D antes: (Inferno XUI. 2 5 ) Io credo eh' ei credette eli io credesse ; en sådan Ariostos.: Io cretica e credo c creder credo il vero. En sådan ä r äfven n ä r v a rande ställe hos Tasso. Man finner sp å r af lik artad e concetti redan hos R um arne, t. ex. i Virgilii vers: Et nati natorum
et (jul nascentur ab illis, ja hos sjelfva H om erus, t. ex. i Iliadens XX. 2 5 0 : onnoXov x’ sintjG&a enog, toXov x in a - xsactig. Af de nyare folken fö rv arar något hvar i sin litte
ratu r-h isto ria m innet af en tidtals ända till väm jelighet drifven ja g t e fte r concetti, eller med dem analoga förskönings-m edel, vanligen parad e med svulst och fras-g litter. U nder perio
der a f förvänd sm akrigtning h ar denna hyperstheni u tb red t sig såsom en fa rso t, och G o n g o r i s m , M a r i n is m m. m.
äro b lo tt olika nam n för enahanda sak. I Tyskland har den andra Schlesiska scholan fra m stå tt såsom oförgätlig typ för slikt efTekt-sökeri. — Tasso ä r visserligen, som vi se , ej all
deles fri från d e tta konstspel med o rd ; men aldrig antager det hos honom den osmakliga k a r a k te r , som hos sednare Ita
lienska skalder. Y tterst sällan har det hos honom något stö
tande. S n arare användes det med en urskiljning, som lockar till bifall, och m ånga af hans concetti fram träda så n atu rlig t, a tt de hos läsaren väcka intry ck et af sann poetisk skönhet.
5 2 S t.
Sono ambo stretti al palo stesso, e volto E il tergo al tergo, e’I volto ascoso al volto.
Så väl denna beteckning af Olindos och Sophronias straff, som Olindos u tro p i 35 S t.:
O fortunati miei dolci m artiri, S e im petrerò, che giunto seno a seno
L'anim a mia nella bocca tua io sp iri,
förråda ty d li g t, a tt en af Boccaccios Noveller h är legat Tasso i m innet. Det ä r den b e rä tte lse , som , den sjette i ordnin
g en på femte d a g e n , Pam pinea förtäljer för sina lyssnande unga vänner. D er förekom m er e tt älskande p a r , den raske G i a n n i (G io v an n i, Johan) från ön Procida och den sköna R e s t i t u t a från ön Ischia. Den sednare har blifvit b o rtrö f- vad och såsom skänk lem nad åt den unge kungen af Sicilien, som låter förvara henne på e tt af sina lustställen nära Paler
mo. Men hennes förste älskare finner u tv ä g a tt hitta till
m
h en n e , och den vredgade kungen öfverraskar dem en m orgon i hvarandras arm a r. Han befaller d å , ”att de båda älskande, n ak n a som de v o ro , skulle gripas och fängslas, o c h , så snart d ag e r blef, föras till P alerm o , och d er på to rg et fastbindas vid en p å le , med ry g g arn a vända mot h v ara n d ra , sam t slut
ligen — efter flera tim m ars sch av o tterin g — å bålet brän
nas.” F örsta delen af dom m en g å r också genast i verkställig
het. Vid pålen b u n d n a, ry g g m ot ry g g , se de begge olyck
liga b ålet för sig antändas. Det ä r d å , som älskaren u tb ri- sté r till R uggieri dell’ O ria , kungens S to r-A m iral, som in
låtit sig med honom i e tt deltagande sam tal: " A c k , m in her
r e , om det ä r m öjligt, så u tv erk a för mig en n å d , a f ho n o m , som döm m er m ig a tt stå på det h är sä tte t! Jag ser a tt ja g m åste d ö , och d et s n a rt; ja g b eg är derföre som en n åd , a t t , såsom ja g med denna flicka, som jag har älskat m era än m itt lif, och hon likaledes m ig , ä r sam m anbunden ry g g m ot r y g g , vi m åtte vändas om med ansigtena m ot hvarandra, på d e t a tt ja g , döende, m å tte få skåda hennes anlete, och d e r- igenom dö trö stad” *). — Ruggieri blifver sedan för des
sa t v å , hvad Tasso lå te r C lorinda blifva för Olindo och S o - phronia.
5 4 S t.
F jerde och fem te raderna af denna Stans erin ra om Cly- tem nestras vackra tanke i Senecas ”A gam em non”, v. 2 0 0 :
M ors misera non est, commori cum quo velis;
Sfvensom slutorden om det tillro p , som Martialis (E pigr. 1 .14.) läg g er i mun på A rria , när hon å t sin , af Claudius till döden döm de, make räck er den d o lk , med hvilken hon nyss gif- v it sig sjelf d ö dsstygnet:
S i qua fides, vulnus quod feci non do let, inquit, S ed quod tu facies, hoc m ihi, Pcete, dolet.
• ) --- ”cbe noi siamo coi visi l ’uno all’ altro rivolti, accioc
ché norendo io , vedendo il viso su o , ne possa andar consolato.”