• No results found

7 CARL WILHELM BOTTIGER

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "7 CARL WILHELM BOTTIGER"

Copied!
18
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

C f

T O R Q U A T Ö t a s s o s

u e i i u s a l g n k e l i b e r a t a ,

öfversatt och kom m enterad.

8. D e l e n

som med vidtberöm da P h ilo s . F acu lteten s tillstånd

under inseende af

ii au. CARL W I L H E L M B O T T I G E R

E. O. Adjunct i Tyska ocli Italienska Litteraturen Ledamot a f K ongl. V e t. och V itterh.-Sam h . i Götbeborg

f ö r P h i l o s o p h i s k a G r a d e n

kommer att offentligen försvaras af

C A S P E R W O L R A T U THAAI

N ob. a f V estgöth» N ation

pä G u s t a v ia n s k a Garosa len d. 1 0 Maji 184;»

p. r . t. f. m.

U P S A I * A

IV »1*1 s t r ö m <$C L å s t k o n i . 1 8 4 8.

7

4

(2)

Å & 91& A I D 1

(3)

9%

D å lade Gottfrid till: ”N å v ä l, så sägen E r k u n g , att komma ock att skynda p å;

T y kommer icke han, vi kitta vägen B ort till lians N i l , ock krig J skolen få.”

F arväl kan bjöd dem se ’n , b lid ock b en ägen , Ock ärcskänkcr g a f kan b eg g e två.

E n dyrbar hjelm kan g a f A let. D en körde T ill b y te t , som kan från N icea förde.

93.

M en åt A rg a n t ett svärd , kvars knapp och faste V ar prydt m ed perlor ock m ed g u ld , kan ger.

E n k on stsm ed gjort d e t, en den aldrabäste:

V ar äm net r ik t, kans arbet var dock mer.

A rgant på svärdet blicken noga fä s te , D e ss k ä r d n in g , rikdom,, prydnad han b eser, O ch sad ’ till Gottfrid s e ’n: ” du snart skall köra, H vad bruk j a g a f din skänk kar gått att göra.”

94.

O ch efter ta g e t afsked kan sig vänder T i ll sin kam rat: ” Upp låt oss tåga nu!

T ill Zion j a g , du till E gyptens lä n d er, M ed nattens strålar ja g , med solen d u!

T y ej b eh ö fs ett ord a f mina bänder

O ck ej ja g s j e lf dit bort; — du kom m er ju ? B ä r du fram svaret! Jag v ill långt ej skilja M ig h ärifrån , der strid man synes vilja.

9o.

I l a n , — m o g et eller Öfveriladt, — vågar F rå n Sändebud bli Fiende alltså.

O m gammal s e d , om folkrätt b ry ts, kan frågar D erefter e j , ock tänker ej derpå.

S var ej kan bidar; men till staden tå gar, N ä r fram på fastet tysta stjernor gå:

H a n tål ej uppskof; ock kos d e n , som d röjer, S ig lika olust fö r ett sådant röjer.

(4)

‘JG.

E r a la notte a llo r, eh? alto riposo

H an to n d e , e i ven ti, e parea muto il mondo.

G li animai lassi, e quei, che ’l mare ondoso, O de liquidi laghi alberga il fondo,

E chi si giace in tana, o in mamlra ascoso, E i pinti augelli nell9 oblio profondo

Sotto il silenzio de secreti orrori

Sopian gli affanni, e raddolciano i cori.

97.

M a ne 91 campo fe d e l, ne l Franco duca S i discioglie nel sonno, o pur s’ accheta, Tania in lor cupidigia e , che riluca Ornai nel d e l Valba aspettata, e lieta, Perche il cammin lor m ostri, e gli conduca A lla C itta , eli al gran passaggio e meta ', M irando ad or ad o r, se raggio alcuno Spunti, o rischiari della notte il bruno.

(5)

96.

D et var nu natt. En tystn ad , djup som grafven , Ila vind och v å g , och vcrlden stum nu är.

D e trötta djuren, d e, som bo i hafven O ch d e , som bo i insjöns klara sk är, O ch d e , som motas hem a f h erd cstafven , O ch kulans åb or, luftens granna h ä r, I djupa glöm skan döfva nu sin sm ärta, Bland tysta fasor svalka ljuft sitt hjerta.

97.

Men söm nens tr ö st, j a , ro oeh hvila flykta Från Christna fälthcrrn och hans h är; ty sd D e längta h ö g t, att natten snart må lyckta O ch morgonrodnan fram i jubel g å ;

A tt hon till deras naål, till det betryckta Jeru salem , dem vägien visa må.

D e se och s e , om iingen stråle bräcker O ch skingrar mörkr-et, hvarmed natten täcker.

(6)

st. i - 5 - 4 - 9

1011

16 1 7 2 5 2 4 4 0 4 1 45 4 8 4 9 8 2 5 5 5 8 6 0 6 1 7 3 7 5 7 7 8 2 8 3

Rfi t t e l s c r

vid Svenska te x te n i F ö rs ta Sången.

J fr den sid. 5 5 gjorda fifrersuttning af denna st.

4 står t de mest h årda sköt lä s: i hårda hjertans sköt.

7 står skall läs: tör.

5 sättes komma efter ordet derinne

8 ändras ordens ordning sålunda: den sanna Guden man f å r dyrka

la sta r sig dröjer läs: fö rd rö jer 2 står skön jt läs : sport 5 står H erran läs: H erren

7 står H erran läs: H erren 1 står H erran läs: H erren

7 o. 8 ändras så: Och ingen mer den fromme pilgrim störa A t t d y rk a C hristi g r a f och bot fullgöra.

4 står vänds det läs: och vänds

2 står Bouillon läs: Boulogne (jfr anmärkningen sid. 6 8 ) 8 står Donau läs: Istern

3 står smyckad lä s: a d la d I står skyler läs: täcker

7 står ( Naturens pra k t-u p p la g a läs: (En praktbild a f naturen) 3 står Sguadron läs: E n flock

8 J fr anmärkningen sid. 7 1 . 6 står och läs: der

8 står än; läs: ä r , 1 står ry tte rit läs: rytterV t

6 ändras så: Den skenet a f en vidsträckt vådeld h a r ; 7 står stran dbädd läs: stran dbrädd

2 står nära läs öfver 4 står ryktets läs: m insta

7 ändras så: N y m isstro väcker g a m m a l fru ktan å te r.

I A nm ärkningarna till F ö rsta Sängen.

Sid. 7 3 r. 17 står Gregorius X I I läs: Gregorius E l i .

V id Svenska te x te n i A ndra Sängen.

S t. 6 5 r. 8 står P ersen, läs: P e r s e r n ,

» — 7 5 r. 1 Sättes citationstecken fraraför^ordet : M ed

8 9 r. 4 står dubbel läs: dubbelt

(7)

ö f v e r s i g t a f

O l i k a L ä s a r t e r * )

i den Första Sångens Italienska te x t.

St. 1.

v. 4 . M olto sudo --- v. 3 . v i s* oppose v. 7 . I l Ciel g li die favore

Che favorillo il Cielo t;. 8 . Seqni ritenne

St. 2.

v. 4 . alta corona

St. 4.

v. 3 . M e pellegrin naufrago St. 7.

v. t . Inverno

v. 2 . Che f e --- v. 3 . alto seggio

St. 8.

v. 3 . V i d e---

St. 9.

v. 3 . V ede Tancredi, che’l concetto sdegno v. 4 . Contra lui nutre, e’n vano amor sospira.

St. IO.

v. 7 . V ede c h e---

Dessa firo här upptagna ra ed ledning a f den stora Venetian- ska (jvartupplagan ( 1 7 3 5 —I 7 4 2 j a f Tasso» O pere, hvars text kan anses för normal och derförc blifvit lagd till grund för vår. V igten, ur kritisk synpunkt, a f denna läsarternas sk iljak tigh et, hälst då den stödjer sig på olikhet i sjeJfva manuscripterna, föranleder oss att der- åt här lemna ett rum , ehuru så väl denna öfversigt, som den på näst­

föregående sida inryckta förteckning å till F ö r s t a Sången hörande R ä t t e l s e r , hade rätteligen bort finna sin plats omedelbart efter sid.

8 0 . D et Sr d it, som vi anhålla, att Läsaren täcktes referera dessa tillägg.

(8)

S t. 1®.

v. 2 . E digli in nome mio —

E di lui in nome m o. — St. 15.

v. 4. Così ali disse --- S t. Iti.

v. 3. --- intepor dimora, alcuna

v. 6 . T ui neghitosi al gran bisogno affretta v. 8 . Sopporran volentieri —

s t . i r . v. 5 . Tacque cib detto —

v. 8 . D ’occhi abbagliato, e attonito — S t. 20.

v. 8 . Augusto in viso. — S t. 23.

v. 4 . — Così spietata, e dura S t. 24.

v. 7. Quando siati poi di tanti moti il fine S t. 20.

v. 4 . assai meravigliose. —

in ver meravigliose.

S t. 27.

v. 8 . e che più lieta ? S t. 29.

v. 8 . n’ aggiungo s t . s a

v. 4 . E in mezzo V eseguire — v. ò . Reco ad un altra —

T reco ad altra originaria fonte.

St. 32.

v. 4. Qui tacque il Vecchio -—

v. ó . anzi i non nati affetti v. 7. Sì che G uelfo, e Guglielmo —

S t. 53.

v. 8 . Passar distinti C avalieri, e i Plinti.

St. 50.

v. 3 . Vagliami tua virtù —

(9)

v. 7. Tolto da suoi teso ri St. 3 7 . ^

v. 8 . è il sangue regio

St. 3 8 .

v. 4 . differenti

v. 6 . C lic principe natio de le genti v. 8 . L e squadre l o r---

St. 3 9 .

v. 4.che de divini

v. 5 . D e la Citta <f Orange v. 8 .non menne l'arm e scaltro.

St. 4 0 .

v. 3. L e proprie genti il gran Duglion gli cede v. 5 . indi si vede

St. 42.

v. 7 . a la p a rten za $ a pena

S t. 43.

v. 2 . Che tr a Franchi, e Germani S t. 4 4 .

v. 7. Questi de V alte St. 45.

v. 4 . e d' intrepido core

S t. 4 7 .

v. 2 . Tutta fuor che la testa v. 5 . e’n rim irar la bella

S t. 4 8 .

v. 7. E sempre ha n el pensiero V a tto, e il loco

E sempre ha nel presente.

S t. 4 9 .

v. 3. Cosi vien sospettoso S t. 5 1 .

v. ì . Latin regge la squadra v. 6 de' qran m oti il fine

S t. 53.

v. i . --- e poiché duro v. *'i. E di virilità -—-

(10)

S t. 54.

v. 1. — e propj fregi

ed i suoi pregi v. 6. Antica faina ---

St. 5«.

v. 5 . Ove hoime di numerar già lasso

v. 6 . Gildippc, óf Odoardo am anti, e sposi?

v. 7. N e la pace, óf in guerra ancor consorti St. 58.

v. 1. M a 7 giovane Ilinaldo — v. 4 . L a reai f r o n te --- v. 6 . Erano i f i o r --- v. 7. S e 7 v e d i ---

St. 00 . v. / . Ancor non pur —

S t. 6 1 .

v. 2 . — E d ha llaim ondo innanti S t. 6 C2.

v. 5 . L a terra m olle, lieta '—

S t. 6 3 . v. 2 . Giìi s’ accampi) ---

e — Gin Capitano — ---

v. 7. E con la man, che guido rozzi armenti v. S. P a r che M arte sfidar —

P a r che i He ani sfidar — * S t. 0 4 .

v. 6*. O ve rinovi i prischi onor — S t. 0 5 .

v. 3 . i minor duci appella v. 4. E la sua mente lor —

S t. CO.

v. 7. O guanto par la notte odiosa, e longa v. 8 . Quella, ch el tempo del p a rtir prolonga.

S t. G8.

v. 8 . Sin da' paesi — S t. 70 .

v . 4. E per ragion d i guasto anco e dovuto.

(11)

v. 4 . E p e r ragion d i patto anco e dovuto

S t. 7 5 .

v. 2 . V a, piti sempre acquistando S t. 7 4 .

i/. 6 . D a cui si debbe

D a cui si debbia S t. 75*.

v. 7 . ruinoso corre

S t. 77.

v. 8 . --- esperta, e fida

S t. 78 .

v. 2 .p e r dirette strade

v. 6 . D i munitioni9 vettovaglie, e b iade, v. 7 . E d i ciò, che la vita altrui sostiene, v. 8 . Quello recando da diverse arene.

St. 79 .

v. 2 . D e le gran navi

v. 3 . S ì che non s* apre ormai v. 4 . N e l gran M editerraneo

St. 80.

v. 8 . L a ve Christo sentì S t. 8 1 .

v. 8 . G li H ab ita to ri S t. 8 4 .

v. 7. I saracini alleggerì de* pesi:

v. 8 . G li a ltri gravando a se m al fid i ha resi.

St. 85.

v. 8 . L * usato suo fu ro r St. 86.

v. L de t allegrezza nova v. 4. N e l commune dolor

S t. 87.

v. L M a noi fa r a , che preverrò v. 6 .ai m orti sieno

v. 8 . Vittima p ria fa rò S t. 88.

v. 1. Così Viniquo nel suo cor ragiona$

(12)

v. 2 . l*ur non segui — S t 80.

v. 6 . Ove il Franco si pasca — St. 00.

v. 2 . Fortificar Gerusalem — v. 6 . D ’ altri ripari —

* r i v i c w o r ó i r s -

*)V»

Ir J \>\

. • ' . «Vi OU1UV: >*t

VJ^VM ì 1 ii;

(13)

1 5 »

A N n Å R R K f t . \ « . l K O C H I J P P L Y S S C V G A R t i l l

a s d r a s ä n g e n.

M e r iin hälften af denna S ån g inlager Episoden om O lindo och S ophronia. Man har med rä tta prisat denna Episod för dess h ö g a , poetiska skönhet; men man har tadlat dess plats i P oem ets början såsom obehörig och för mycket stö ran d e konst­

v e rk e ts en h et. Den har ansetts för tidigt och för länge afle- da intresset frän Poemets hufvudäm ne. Detta tadel hördes redan a f Tassos samtida. Också lät den m edgörlige skalden d e ra f beveka sig att i Ger. Conquistala b o rtta g a hela Episo­

den. Den har d er blifvil illa ersa tt genom en beskrifning på J u d e e n , hvilket land den gam le Sultan Ducalto (det ä r m ot d e tta n a m n , som , enligt hvad redan är näm ndt i noten till 83 S t. af F örsta S ån g en , nam net Aladin här blifvit u tb y tt) d elar mellan sina söner. För en nogare g ran sk n in g visar det sig d o c k , a tt den tjusande Episoden ingalunda står så isolerad och så utan inre sammanhang med Poemets hufvudhandling, som man velat påstå. Skalden har i lefvande d ra g velat teck­

na den Christna försakelsekraften i m otsats till den S arac en - ska g rym heten och egoismen. Han har inskjutit denna rö ­ ran d e karakterslafla redan i D iktens b ö rjan , och h ar härtill icke ens saknat h i s t o r i s k anledning. Vid genom läsandet a f d en Tyriske Erkebiskopen W ilhelms Belli sacri Ifisloi-ia, hvil- k e t a rb e te , såsom redan sid. 59 ä r n ä m n d t, varit Tassos för­

näm sta historiska källa, m öler man (Lib. 1. cap. V.) e tt ställe, som ögonskenligen tyckes hafva gifvit vår Skald första anled­

ningen till ifrågavarande Episod. S å vidt vi r e t a , h ar hit­

tills ingen på denna om ständighet gifvit akt. Det ä r vid skildringen af det fö rtry ck , som den inom Jerusalem boende Cbristna koloni»n (Jfr. I S. 84 s t.) vid denna tid hade a lt ut~

(14)

h ä r d a , som W ilhelm af Tyrus på sitt barbariska Latin sålunda fo rtfa r: ”R eferre p er singula longum esset, q u a n ta in propriis corp o rib u s praedicti servi Dei p ertulerint to rm e n ta , u t haere­

des fierent in domo D om ini, et ut leges aem ularentur p a te r­

nas. Unum tam en de tot millibus exempli g ratia p roducam us in m ed iu m , ut p er hoc deprehendat vestra d ile ctio , quam e x frivolis causis ad ultim a supplicia raperentur. Quidam civis ex infidelibus nostros odio persequens insatiabili, vir perfidus et n e q u a m , ut eis aliquid ad m ortem m o lire tu r, m orticinum canis clam projecit in atrium te m p li, in cujus m unditia c o n ­ servanda ejus custodes et universa civitas om nem im pendebant sollicitudinem Mane fac to , qui orationis g ra tia accesseru n t ad tem p lu m , reperientes im m undum cadaver e t foetens, pene ad insaniam v e r s i, universam pene urbem repleverunt c la m o - moribus. C oncurrit subito populus universus, et omnes asse­

r u n t pro co n sta n ti, Christianos hoc fecisse. Q uid plura? De­

c e rn itu r interitus univ ersis, et tam peculiare flagitium m o rte piandum ju d ic atu r. Fideles p o rro de sua confidentes innocen­

tia , m ortem pro Christo pati parati erant. Duimque adessent spiculatores eductis gladiis u t populum ir.terim>erent3 o b tu lit se adolescens plenus sp iritu , dicens: P ericulosam est f r a tr e s , si ita p erit omnis haec ecclesia. E xpedit magi.-s ut unus mo­

ria tu r pro populo, et non tota gens pereat. Concedite m ih i, u t mei habeatis annuam in benedictione m em oriam , et gener»

m eo honor in perpetuum debitus conservetur: ego v e ro , a u to ­ re DominoJ, hanc a vobis stragem depello. S usceperunt igi­

tu r g ra ta n te r v erb u m , et quod ille p etierat, ultro concedunt.

E t ut in ram is Palm arum ad perennem ejus m em oriam , ejus olivam , quae Domini nostri Jesu C hristi significativa e s t, in­

tro d u can t in civ ita te m , in processione solenni, confirm ant.

Quo facto, praedictus adolescens prim atibus se olfert civitatis, reum se c o n fite tu r, et omnes alios astruit innocentes. Quod audientes iudices, aliis absolutis, illum gladio exposuerunt. E t ita pro fratribus anim am ponens, cum pietate dorm itionem ac ce p it, optim am habens repositam gratiam .” H är hade S kal­

d e n , som vi se , stoffet för sin poetiska bearbetning: h ä r sin hedniska typ för C hristen sjelfuppoffring. 1 Sophronias per-

(15)

u t sonlighet blef den af honom nu y tte rlig a re idealiserad: mön trä d d e i stället för y n g lin g en, M ariabilden blef e tt m er pas­

sande trä to frö än den döda d ju rk ro p p e n , och genom de båda skuldlösa älskandes täflan a tt anklaga sig f ö r b r o tte t, blef det rö ra n d e in try c k et ännu m e r förhöjdt.

5 . St.

M a facciamo noi ciò che a noi fa r conviene D a r a il ciel, dar a il mondo, a’ forti ajuto.

Man tä n k e r härvid på de L atinska sentenserna: dii facientes adjuvant (V a rro ) ; fo r te s fo r tu n a adjuvat (C icero) 5auden­

tes fo r s g u e deusfjue ju v a t (O vidius).

12 St.

S lutorden af Aladins tal täfla i jagande vrede med Di­

dos (iE n e id . IV ):

— — I te , - F erte cite flammas, date vela , impellite remos.

1 4 S t.

Man har i Skaldens diatyposering af Sophronia tro tt sig igenkänna bilden af Leonora d ’ Este. Vi lemna d erh ä n , hu­

ruvida Skalden imed afsigt h är lånat n å g ra d ra g från denna älskvärda F u rstin n a : a t t hennes bild, likasom hennes bifall, omsväfvade honojm, då han sk ref denna E pisod, det veta vi.

Men från Petrar*ca har han lånat tredje och fjerde raderna i denna Stans. M an jem före dem med dessa ord i Laura-skal- dens hundradetjiigufem te S o n e tt:

IS alta beltà , c/i’ al mondo non ha p a re, N o ja te, se non quanto il bel tesoro D i castitìi par eh' ella adorni e fre g i,

I Stansens femte 0ch sjelte rad er återfinna vi en tanke a f Thucydides.

16 St.

O non visto, 0 m al noto, o mal gradito m otsvara orden j sjettè rad en :

(16)

0 lo sp rezza , o noi v e d e, o non g9avvede.

Han ä r nem ligen m a l gradito, om hon lo sprezza; han ä r non visto, om hon noi vede; han ä r m al noto, om hon non s 3avvede.

28 St.

A h i tanto amo la non amante amata.

Detta Skaldens Epiphonema e rin ra r om e tt dylikt hos V irg i- lius (jrEneid. IX. 4 3 0 ) , vid frågan om Nisus, so m , för att rä d ­ da sin vän E uryalus, angaf sig sjelf åt fien d e rn a :

Tantum infelicem nimium dilexit amicum.

Ö fv e rsättaren , som ansett sig b ö ra, så vidt som m öjligt, återgifva originalet i dess e g e n h e te r, äfven n ä r dessa någon g å n g kunna anses ta d e lv ä rd a , liar ej sk y tt a tt i e fte rb ild n in - gen bibehålla textens h är konstlade o rd v rid n in g och trefaldi­

ga böjning af ett och samma ord. O fversättningen af d en n a rad lyder:

”Så älskad M ö , ej älskad , älskar denne."

S äg er oss n åg o n , att denna ö fv ersättning ä r d u n k e l, s å s v a r a v i, att den ä r gjord så med flit. Det ligger i b eg re p p et af Italienarnas concetti, a tt den förm enta sin n rik h eten u ttry c k e r sig icke blott i skrufvade sa tse r, tillspetsade a n tith e se r och sökta o rdspel, utan derjem te ej sällan, såsom h ä r , i en r e n t- a f enigm atisk form. Man nödgas en smula an strä n g a ta n k en ', for a tt få reda på m eningen, som med afsigt ä r b o rtb rå k a d . U tredd blifver den på d etta ställe: ”Sa (d . v. s. i så h ö g g r a d ) älskar denne y n g lin g , sjelf ej älsk ad , den älskade Mön”, h v il—

k et nära öfverensstäm m er med originalets: A ck! i så hög g r a d älskade han den älsk ad e , som icke älskade honom !” — S tu n ­ dom öfvergå dessa concetti till, hvad Italien arn k a lla r , bistic­

cio dipa ro le, der orden stå och likasom m unhuggas m ed h v a r­

andra. En sådan ä r D antes: (Inferno XUI. 2 5 ) Io credo eh' ei credette eli io credesse ; en sådan Ariostos.: Io cretica e credo c creder credo il vero. En sådan ä r äfven n ä r v a ­ rande ställe hos Tasso. Man finner sp å r af lik artad e concetti redan hos R um arne, t. ex. i Virgilii vers: Et nati natorum

(17)

et (jul nascentur ab illis, ja hos sjelfva H om erus, t. ex. i Iliadens XX. 2 5 0 : onnoXov x’ sintjG&a enog, toXov x in a - xsactig. Af de nyare folken fö rv arar något hvar i sin litte­

ratu r-h isto ria m innet af en tidtals ända till väm jelighet drifven ja g t e fte r concetti, eller med dem analoga förskönings-m edel, vanligen parad e med svulst och fras-g litter. U nder perio­

der a f förvänd sm akrigtning h ar denna hyperstheni u tb red t sig såsom en fa rso t, och G o n g o r i s m , M a r i n is m m. m.

äro b lo tt olika nam n för enahanda sak. I Tyskland har den andra Schlesiska scholan fra m stå tt såsom oförgätlig typ för slikt efTekt-sökeri. — Tasso ä r visserligen, som vi se , ej all­

deles fri från d e tta konstspel med o rd ; men aldrig antager det hos honom den osmakliga k a r a k te r , som hos sednare Ita­

lienska skalder. Y tterst sällan har det hos honom något stö­

tande. S n arare användes det med en urskiljning, som lockar till bifall, och m ånga af hans concetti fram träda så n atu rlig t, a tt de hos läsaren väcka intry ck et af sann poetisk skönhet.

5 2 S t.

Sono ambo stretti al palo stesso, e volto E il tergo al tergo, e’I volto ascoso al volto.

Så väl denna beteckning af Olindos och Sophronias straff, som Olindos u tro p i 35 S t.:

O fortunati miei dolci m artiri, S e im petrerò, che giunto seno a seno

L'anim a mia nella bocca tua io sp iri,

förråda ty d li g t, a tt en af Boccaccios Noveller h är legat Tasso i m innet. Det ä r den b e rä tte lse , som , den sjette i ordnin­

g en på femte d a g e n , Pam pinea förtäljer för sina lyssnande unga vänner. D er förekom m er e tt älskande p a r , den raske G i a n n i (G io v an n i, Johan) från ön Procida och den sköna R e s t i t u t a från ön Ischia. Den sednare har blifvit b o rtrö f- vad och såsom skänk lem nad åt den unge kungen af Sicilien, som låter förvara henne på e tt af sina lustställen nära Paler­

mo. Men hennes förste älskare finner u tv ä g a tt hitta till

(18)

m

h en n e , och den vredgade kungen öfverraskar dem en m orgon i hvarandras arm a r. Han befaller d å , ”att de båda älskande, n ak n a som de v o ro , skulle gripas och fängslas, o c h , så snart d ag e r blef, föras till P alerm o , och d er på to rg et fastbindas vid en p å le , med ry g g arn a vända mot h v ara n d ra , sam t slut­

ligen — efter flera tim m ars sch av o tterin g — å bålet brän­

nas.” F örsta delen af dom m en g å r också genast i verkställig­

het. Vid pålen b u n d n a, ry g g m ot ry g g , se de begge olyck­

liga b ålet för sig antändas. Det ä r d å , som älskaren u tb ri- sté r till R uggieri dell’ O ria , kungens S to r-A m iral, som in­

låtit sig med honom i e tt deltagande sam tal: " A c k , m in her­

r e , om det ä r m öjligt, så u tv erk a för mig en n å d , a f ho n o m , som döm m er m ig a tt stå på det h är sä tte t! Jag ser a tt ja g m åste d ö , och d et s n a rt; ja g b eg är derföre som en n åd , a t t , såsom ja g med denna flicka, som jag har älskat m era än m itt lif, och hon likaledes m ig , ä r sam m anbunden ry g g m ot r y g g , vi m åtte vändas om med ansigtena m ot hvarandra, på d e t a tt ja g , döende, m å tte få skåda hennes anlete, och d e r- igenom dö trö stad” *). — Ruggieri blifver sedan för des­

sa t v å , hvad Tasso lå te r C lorinda blifva för Olindo och S o - phronia.

5 4 S t.

F jerde och fem te raderna af denna Stans erin ra om Cly- tem nestras vackra tanke i Senecas ”A gam em non”, v. 2 0 0 :

M ors misera non est, commori cum quo velis;

Sfvensom slutorden om det tillro p , som Martialis (E pigr. 1 .14.) läg g er i mun på A rria , när hon å t sin , af Claudius till döden döm de, make räck er den d o lk , med hvilken hon nyss gif- v it sig sjelf d ö dsstygnet:

S i qua fides, vulnus quod feci non do let, inquit, S ed quod tu facies, hoc m ihi, Pcete, dolet.

• ) --- ”cbe noi siamo coi visi l ’uno all’ altro rivolti, accioc­

ché norendo io , vedendo il viso su o , ne possa andar consolato.”

References

Related documents

Jag vill till slut framhålla, att Kellgren själv inte ägde något arbete av Diderot och synes ha känt honom närmast genom Sebastien Merciers förmedling —

D et började höra till Romersk urbanitet att äga e ller åtm instone hyckla interesse derför... Claudii kejserliga

[r]

[r]

[r]

Fru Rosettis liv är säkerligen både grått och glädjelöst — efter våra begrepp. Men dygdens lön är säker och viss! När fru Rosettis äldsta son växer upp, kommer han

From 1962 hydrographical data have been punched on ICES punch cards (Anon, 1973), ”Hydro Master”, ”Hydro Depth” and &#34;Hydro Chemistry», Since the ”Hydro Chemistry&#34;

D erpå med Balduin li 11 mönstring skrider Folk Iran