Stress hos barn

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper

Avdelningen för biologi

Lillemor Hammarström

Stress hos barn

En studie om vad som stressar barn, hur de reagerar samt hur vi vuxna kan hjälpa dem hantera stressen

Stress among children

A study of what puts children under stress, how they react and how adults can help them to handle stress

Examensarbete 15 högskolepoäng Lärarprogrammet

Datum: 071101

Handledare: Margaretha Kilstadius

Sammanfattning

Mitt arbete handlar om barn och stress. Syftet med undersökningen är att försöka ta reda på om barn är stressade i skolan. Jag har genom kvalitativa intervjuer med barn och lärare försökt ta reda på vad som stressar barn, hur deras reaktion på stress är och hur vi vuxna kan hjälpa barnen med detta.

Resultatet visar att barnen i förskoleklassen förknippar stress med att ha bråttom. De känner sig inte stressade speciellt ofta. De anser att det är vi vuxna som stressar mest. Barnens vanligaste reaktion på stress är ilska.

Pedagogerna tycker att barn är mer stressade nu än för några år sedan. De är mer oroliga och har mycket aktiviteter. I skolan försöker man undvika stressmoment i den mån det går, men många av de stressmoment som finns under skoldagen är svåra att undvika t ex mat- och busstider.

Nyckelord: stressfaktorer, stresshantering, stress hos barn, stressymtom

Abstract

My work deals with children and stress. The aim of this survey is to try to find out if children are stressed in school. Through qualitative interviews with children and teachers I have tried to find out what puts children under stress, how they react and how adults can help the children with this.

The result shows that preschool children associate stress with being in a hurry. They don’t feel stressed very often. They think it’s we grown-ups who feel stressed most often. The childrens most common reaction from stress is anger.

The educationalists think that children are more stressed nowadays than for some years ago.

They are more restless and very active. In school one try to avoid stress factors as far as possible, but many of the stress factors during the school day are difficult to avoid, for instance dining and bus times.

Keywords: stress factors, stress handling, stress among children, stress symptom.

Innehållsförteckning

1. Inledning………...1

1.2 Frågeställning ………5

2. Metod………6

………..6

2.2 Datainsamlingsmetoder ………....6

2.3 Procedur …

………..7

2.4 Dataarbetning………....8

3. Resultat……….9

3.1 Intervjuer med barnen………...9

3.2 Intervjuer med lärare………...11

3.3 Sammanfattning resultat………..14

4. Diskussion ……….15

4.1 Tillförlitlighet………..18

5. Litteraturförteckning………..19

Bilaga 2. Intervju med elev………..21

1. Inledning

Mitt arbete handlar om stress. Det finns både positiv och negativ stress, men jag har i mitt examensarbete, valt att fokusera på den negativa stressen. I Nationalencyklopedin (1995) översätts det engelska ordet stress, till tryck eller spänning. I samma bok beskrivs stress som den effekt som uppstår när människokroppen försöker anpassa sig efter omgivningens krav.

Negativ stress uppstår både vid överstimulans, dvs. när kraven blir för höga och vid understimulans när kraven blir för låga.

Stressituationer blir vi utsatta för varenda dag, oavsett om vi vill eller inte. De flesta av dessa situationer rår vi inte över. I min vardag känner jag mig ofta stressad, och att helt undvika stressituationer är svårt, men jag har fått lära mig att säga nej ibland. Som vuxen känns det som att jag i alla fall till en viss del kan bestämma över min egen tid. Men hur är det med barn? Är de stressade ibland och hur reagerar i så fall de på stress? Reagerar de på samma sätt som oss vuxna? Kan vi vuxna se på barn att de är stressade, och reagerar vi på deras signaler?

Mina funderingar är många.

Mitt syfte med detta arbete är att försöka ta reda på om barn känner sig stressade i skolan.

Många barn känner sig oroliga, arga, ledsna eller irriterade när de är stressade. Dessutom är det svårt att koncentrera sig när man är stressad och detta kan påverka både skolarbete, trivsel och hur barnen fungerar tillsammans med andra. Byten av lärare, krav på prestationer och konkurrens mellan eleverna ökar ju äldre eleverna blir. Enligt Hansson & Jönsson (2006) påverkas hjärnan av stress så att man har svårt att minnas och även att lära sig nya saker. Vi vuxna måste ha kunskap om detta för att kunna underlätta och hjälpa barnen om det uppstår svåra situationer. Det vore önskvärt att inte barn behövde utsättas för negativ stress, men tyvärr tror jag att stressen utbreder sig allt mer bland barn och kommer i allt tidigare åldrar.

Barn rår inte över sin egen tid på samma sätt som oss vuxna. Om barnen är stressade så är det vi vuxna som måste hjälpa dem att säga stopp genom att sovra bland alla aktiviteter och få tid till återhämtning.

1.1 Litteraturgenomgång

Stress är en reaktion i kroppen, då vi upplever någonting starkt, oavsett om det är positivt eller negativt. Det engelska ordet stress står för spänning eller tryck. När vi blir stressade reagerar kroppen genom att blodtrycket och pulsen höjs, andhämtningen blir snabbare och musklerna spänns. Förr i tiden var detta en reaktion som hade i uppgift att förbereda kroppen för kamp eller flykt (Ellneby, 2000).

I våra förskolor och skolor, möter vi allt fler stressade barn (Ellneby, 2000). En studie visar att vart femte barn i Sverige ofta känner ångest och nedstämdhet. 42 procent känner av stress varje vecka. Samtidigt ökar den kroniska tröttheten och koncentrationssvårigheterna (Borelius

& Bloom, 2002). Precis som oss vuxna, reagerar barn olika på stress. En del barn påverkas mer än andra och alla är inte alltid lika rustade att stå emot stressfaktorerna när de kommer.

All stress behöver dock inte vara negativ. Det är bra att ha lite stress inom oss för att utmana drivkraften som vi behöver ha för att kunna utvecklas. Men för att stressen inte skall bli negativ måste kraven motsvara det barnet känner att det kan prestera. För högt ställda krav leder till stress istället för utmaning. Barnet känner att det inte duger (Ellneby, 2000). Många barn känner att de inte kan bli accepterade som de är utan de måste prestera någonting (Miller, 1985).

”Jag fuskar för att få en femma. Mina föräldrar är nöjda när jag får en femma.

När de är nöjda med mig älskar de mig. När de inte är nöjda med mig älskar de mig inte.

De skulle inte älska mig om jag inte fick en femma.

Vad jag menar är att de älskar femman jag får, inte mig.

Därför måste jag få femmor hela tiden.

Men ibland behärskar jag inte kunskaperna tillräckligt väl för att få en femma.

Att fuska är ett säkert sätt att få en femma.

Jag fuskar.

Att fuska är ett säkert sätt att få mina föräldrar att älska mig”.

Miller (1985:246)

Barn utsätts för många påfrestningar och stressfaktorer på en dag. Hög ljudnivå, för lite rörelse, stressiga matsituationer, pendlande mellan olika platser kombinerat med för lite sömn ger en stressig situation. Samtidig påverkas barnen naturligtvis av hur de vuxna runt omkring

dem är. Stressade vuxna, ger stressade barn (Borelius & Bloom 2002). Detta bekräftas också i Skolhälsovårdens skrift (2005, del 1) där man menar att när vuxna stressar gör det barnen oroliga för att de ska bli sjuka eller kanske dö.

Det finns många orsaker till stress. Ellneby (2000) nämner orimliga krav på sig själv och från andra att kunna prestera, flera olika aktiviteter utanför skolan eller förskolan, att vara

tillsammans i stora grupper med hög ljudnivå och tvingas att samspela med många barn och vuxna. Påfrestningar i familjen t ex dödsfall, skilsmässa eller föräldrarnas arbetssituation påverkar också. Detta bekräftar också Borelius & Bloom (2002). Idag ställs högre krav på anpassningsförmåga hos barn än det gjorde förr. Många barn har idag flera olika familjer att ta hänsyn till. Mamma och pappa kanske bor på varsitt ställe tillsammans med en annan vuxen, som i sin tur har barn. Man har många att ta hänsyn till och detta kan periodvis ge upphov till stress (Ellneby, 2000). Detta relaterar också Gren (2006) till och menar att allt detta tillsammans, gör att barn stressas att tidigt ta ett för stort ansvar. Barnen får ibland ta del av sina föräldrars bekymmer, vilket också gör att de kan känna sig stressade. Miller (1985) omtalar i sin bok att en del av dessa faktorer gör, att många barn känner sig ensamma. Detta samtycker också Borelius & Bloom (2002) till, som menar att vi tillbringar allt mindre tid med våra barn.

I en skrift från skolhälsovården (2005 del 1) bekräftas att barn stressas av för höga krav. De känner en fruktan att inte hinna, orka eller kunna klara av det som förväntas av dem. Värst drabbas de barn som känner att de inte själva kan påverka sin situation. De känner sig maktlösa. Vi är alla olika och reagerar på olika sätt. Självständigt arbete i skolan kan för en del vara en befrielse, man känner att man kan arbeta i sin egen takt. För andra känns det som en belastning att själv behöva ta det ansvaret.

Barn reagerar olika på stress. En del barn blir aggressiva, medan andra kan ha ett apatiskt beteende. En del stressade barn, ägnar allt för mycket tid åt passivt TV-tittande. Sjukdom, verklig eller inbillad, kan också vara ett tecken på stress. Om barnet ändrar beteende är det en varningssignal som vi vuxna måste ta på allvar. Att vara allmänt retlig, få ändrade matvanor, mardrömmar, dålig sömn, koncentrationssvårigheter, magont, kräkningar eller diarré kan bero på stress. Även huvudvärk, utslag, eksem eller allergier kan vara tecken på detta (Ellneby, 2000). Detta nämns även i Skolhälsovårdens skrift (2005, del II). Att ett barn går upp mycket i vikt kan också orsakas av stress skriver Borelius & Bloom (2002).

Miller (1985) menar att en del av de barn som i skolan betecknas som ”problembarn”, är utsatta för stress. De har ett antisocialt sätt att vara, som vi vuxna inte alltid förknippar med att barnen är stressade. De gör inte sina läxor, de slåss, använder fula ord och gör åverkan på saker. Att fly undan problemen genom att fördjupa sig i skolarbetet, spela teater och låtsas vara någon annan eller ha låtsaskompisar är också vanligt.

Barn som är bra på att uttrycka känslor och är trygga i sig själva kan lättare hantera stressituationer (Ellneby, 2000). Hur barn kan hantera stress beror också på vad de har för tidigare erfarenheter, socialt stöd och på dagsformen (Skolhälsovård, 2005 del II). Detta framhåller också Hansson & Jönsson (2006). För att vi vuxna ska kunna hjälpa barnen att hantera sin stress krävs först och främst att vi vet vad som orsakar stressen och vad som påverkar just det barnet positivt. Att stressa ibland, under korta perioder, är inte farligt, bara vi ser till att få tid till återhämtning däremellan. Det är viktigt att fokusera på det som gör att barnet mår bra. Vi vuxna måste hjälpa barnet att säga stopp ibland och låta barnen ha tid att bara ”vara”, att inte ha något speciellt planerat (Ellneby, 2000). Detta håller också Hansson &

Jönsson (2006) med på, som menar att vi måste lära barnen att kroppen måste vila ibland, för att kunna ta sig an nya aktiviteter. Barnen känner sig också mindre osäkra om de vet att det finns en trygg vuxen i närheten som kan säga ifrån när det behövs. De slipper fundera på vad som förväntas av dem och vilka regler som gäller (Ellneby, 2000). Ett nej från en vuxen kan betyda trygghet för barnet och bevisa att man bryr sig om (Gren, 2006). I Lpo 94

(Utbildningsdepartementet, 2004) står skrivet:

”Skolan ska sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära” (Lpo 94 :9)

Ellneby (2000) betonar att miljön runt omkring är viktig. För att sänka ljudnivån kan den vuxne tänka på hur de använder sin röst. Talar man tystare dämpar sig barnen. Man kan lära barnen att lyssna på tystnaden. Att försöka vara ute i naturen så mycket som möjligt är bra.

Där har barnen stort utrymme att vara på och många olika möjligheter för lek. Genom leken lär sig barnen mycket och barn behöver leka långt upp i skolåldern.

”Alla barn behöver leka enbart för lekens egen skull. Leken ska vara fri till sin natur och fungera som ett botemedel mot bland annat stress”.

Ellneby, 2000: 122

I leken kan man låtsas vara någon annan och öva inlevelseförmåga genom att leka sig in i olika roller. Man kan få visa att man är rädd. Lek ökar barns kreativa förmåga och är ett sätt att utveckla den empatiska förmågan. I leken kan stora och små barn vara tillsammans och lära sig leka med varandra. Man får lära sig att kompromissa och leka utan att göra varandra illa. Barn som leker, har mindre tid över till bråk, och är mer generösa mot varandra. Lek resulterar även i bättre sammanhållning, större självständighet och initiativförmåga. Barn behöver en bra självkänsla, vara nyfikna, kunna samarbeta och lösa konflikter. Allt detta lär sig barnen genom lek (Ellneby, 2000).

Att det är viktigt att leka nämns också i Lpo 94 (Utbildningsdepartementet, 2004) där man betonar att leken har stor betydelse för inlärning.

1.2 Frågeställning

*Vad gör barn stressade?

* Hur reagerar barnen på stress?

* Vad kan vi vuxna göra för att hjälpa dem hantera stressen?

2. Metod

2.1 Urval

Den här rapporten är baserad på intervjuer som jag gjort med barn i en förskoleklass. I klassen går 15 barn. Jag har tidigare varit i kontakt med den här skolan, dels under delar av min verksamhetsförlagda utbildning (VFU) samt en del vikariat. Det gör att de flesta barn och pedagoger är bekanta för mig och jag för dem. Jag valde barn i förskoleklass eftersom det är med denna åldersgrupp jag helst vill arbeta och för att det skulle vara intressant att höra deras tankar kring stress och hur de förhåller sig till den. Jag bad om tillåtelse av vårdnadshavare att intervjua deras barn, men några barn ville ändå avstå från att svara på mina frågor. Från början intervjuade jag tolv barn, men fem barn visste inte vad stress var (se fråga 1 bilaga 1), och jag valde att inte närmare förklara det, för att påverka deras svar. Dessa fem barn fick endast svara på fråga ett och tio (se bilaga 1). Materialet är till stor del baserat på intervjuer med sju barn, fyra flickor och tre pojkar. Jag har också intervjuat fyra lärare som alla arbetat mer än tio år, två av dem i förskoleklass och de andra två i skolans tidigare år, för att få deras perspektiv på stress och hur barn påverkas av den.

2.2 Datainsamlingsmetoder

Jag valde att göra min undersökning genom kvalitativa intervjuer, för att om det behövdes, kunna ställa förklarande frågor till barnen eller följdfrågor för att försäkra mig om att vi förstod varandra rätt.

Första frågan till barnen var om de visste vad stress är. Jag fortsatte min intervju med att fråga dem om vad de tyckte om stress. Vad var det som stressade dem? Hur ofta kände de sig stressade? Hur reagerade de vid stress och hur kändes det i kroppen? Vad skulle de vilja göra när de kände sig riktigt stressade? Finns det någonting vi vuxna kan göra för att underlätta för barnen när de känner sig stressade? Är de stressade på skolan? Den avslutande frågan var vad de mådde bra av.

Frågorna jag ställde till pedagogerna var om de tyckte att barn var mer stressade nu än för några år sedan. Hur märker de på barn om de är stressade och vad gör de i så fall för att minska stressen hos barnen? Finns det något speciellt tillfälle under skoldagen som de tror kan göra barnen stressade och vad gör de i så fall för att avhjälpa det?

2.3 Procedur

Barnen i skolan och lärarna är väl bekanta med mig sedan tidigare och att få göra intervjuer stötte inte på några problem. Både barnen och lärarna var enbart positiva.

Två veckor innan intervjun skulle ske fick barnen med sig ett brev hem till föräldrarna, där jag presenterade mig, talade om vilken utbildning jag gick och varför jag ville intervjua deras barn. Jag förklarade hur jag skulle använda materialet, hur intervjun skulle gå till, att jag skulle använda bandspelare och spela in intervjun. Jag försäkrade dem också om att jag skulle förstöra banden, efter att materialet bearbetats. Endast jag skulle lyssna på bandet och i rapporten skulle inga namn nämnas. Alla fick vara anonyma. Längst ner på brevet fanns en talong där föräldern kunde fylla i om jag fick intervjua deras barn eller inte. De fick sedan returnera brevet underskrivet.

Den dagen intervjun skulle äga rum fick barnen reda på det under samlingen på morgonen.

De flesta var väldigt nyfikna på hur det här skulle gå till och väntade på att jag skulle komma.

Några av barnen valde dock att inte låta sig intervjuas och då fick de självklart avstå. Jag intervjuade barnen ett och ett. Vi satt i ett avskilt rum där vi fick vara ostörda. Jag spelade in hela intervjun på en bandspelare för att enbart kunna ägna mig åt frågorna. Innan vi började talade jag om för barnen att jag ville spela in intervjun och frågade om lov. Alla barnen samtyckte till det. Varje intervju pågick mellan fem och tio minuter beroende på hur mycket barnen hade att berätta.

Inför intervjuerna med de fyra pedagogerna kom vi överens om plats och passande tider.

Dessa samtal tog lite längre tid än de med barnen, ca 20 minuter per intervju. Även dessa intervjuer bandades med tillstånd från de intervjuade.

2.4 Databearbetning

Svaren jag fått på frågorna, skrev jag ner ordagrant på datorn direkt jag kom hem. Genom att noggrant lyssna på intervjuerna från bandet än en gång, har jag analyserat svaren jag fått. Jag valde sedan att redovisa svaren i en löpande text och lägga in citat för att ytterligare förtydliga svaren.

3.Resultat

För att få reda på vilken uppfattning barn har om stress, så har jag har jag analyserat

materialet jag fått och sammanställt resultatet efter barnens svar på frågorna. På en del frågor blev svaren mycket varierande, medan det på andra frågor blev nästan likadana svar. Jag har skrivit barnens svar i en löpande text. En intervju finns med i sin helhet som bilaga (se bilaga 2).

3.1 Intervjuer med barnen

Jag började min intervju med att fråga barnen om de visste vad stress var. Fem av de tolv barn jag intervjuade svarade att de inte visste vad det var. De resterande sju barnen förknippade stress med att ha bråttom.

- Att man stressar, att man har lite bråttom

På min andra fråga om vad de tyckte om stress, svarade samtliga sju barn att de inte tyckte att stress var något bra.

- Jag tycker att man kan lugna sig - Osmart

- Dåligt och dumt

Jag fortsatte min intervju med att fråga barnen vad som gjorde dem stressade. På denna fråga svarade tre av barnen att de blev stressade av när vuxna stressar. Två stycken tyckte det var jobbigt när det skulle ske någon form av förflyttning t ex när de skulle iväg på morgonen eller hem med bussen. Höga ljud och när man inte visste riktigt vad som förväntas, var också stressmoment.

- När mamma tjatar – då jag vill göra någonting – att du måste skynda dig.

- Om man håller på att missa bussen

- Att svara på de här frågorna. Jag visste inte vad det var för frågor.

På frågan om hur ofta barnen kände sig stressade svarade ett barn att han aldrig var stressad.

De andra sex barnen kunde känna sig stressade ibland, men aldrig varje vecka.

- Inte så himla ofta, inte varje dag eller varje vecka, bara någon gång ibland.

Deras reaktioner när de blev stressade var lite olika. Tre av barnen sa att de blev arga. Två av barnen beskrev det som att de kände sig skakiga. Ett av barnen sa att han blev sur. Det sjunde barnet försökte hålla sig lugn.

När barnen skulle beskriva hur det kändes i kroppen när de blev stressade svarade fyra av barnen att det kändes ingenting eller att de inte visste. De andra barnen gav följande beskrivningar:

- Det känns bara att jag blir arg

- Allting går mycket snabbare och sådär

- Som när man sprungit på sten. Hur menar du då? Det dunkar (hjärtat).

Då barnen kände sig stressade ville fem barn av sju, vara för sig själva. De två andra barnen visste inte vad de ville göra.

- Då skulle jag bara vilja gå till min tv, sätta på den, slappna av och sluta stressa.

- Jag vill bara gå för mig själv och vila.

På frågan om det fanns något tillfälle under dagen som gjorde dem stressade svarade fem barn att de inte kände sig stressade av någonting speciellt. Ett barn blev stressad av för höga ljud, medan det sjunde barnet nämnde förflyttning.

- När vi ska gå till maten och vi måste skynda oss

- Nej, inget. Jag känner mig aldrig stressad här. Jag har min kompis här.

Min fråga om vad barnen ville att vi vuxna skulle göra när de kände sig stressade för att de skulle känna sig mindre stressade eller må bättre fick följande svar; fyra barn svarade att de

inte visste. Två av barnen önskade att få ha en vuxen för sig själv och kanske få något gott att äta, medan ett barn ville att vi vuxna skulle säga till dem att lugna sig.

På sista frågan, som handlade om vad barnen mådde bra av, svarade samtliga barn (12

stycken). Största delen av barnen (sex stycken) nämnde att de mådde bra av att få leka med en kompis. Andra förslag var att få gråta när jag är ledsen, få god mat, spela dator eller titta på tv.

- Ibland mår jag bra av att få gråta lite, ifall det är någon som har dött och jag saknar någon. Då är det lite gott att gråta.

3.2 Intervjuer med lärare

Jag började min intervju med att fråga om lärarna tyckte att barnen var mer stressade nu än för några år sedan. Alla lärarna svarade att de tyckte att barnen var mer stressade nu. Lärarna i förskoleklassen tyckte ändå inte att barnen var speciellt påverkade av stress, även om det var mer nu än för några år sedan. De trodde att barnen blev mer stressade högre upp i åldrarna.

En av lärarna nämnde att barnen fick bli vuxna mycket fortare nu. Barn får inte vara barn på samma sätt som förr. Det är också mer vanligt nu att barnen ska på många olika ställen efter skolan. En del barn vet inte vart de ska när de slutar skolan. Det kan kännas oroligt för barnen, de känner inte samma trygghet nu, som förr. De har också mycket aktiviteter både efter

skolan och på helger.

- Förr så slutade de skoldagen och så for de hem till mamma. Nu ska de på fritids ibland, till pappa ibland, mamma ibland. Ibland kommer mormor och hämtar eller någon bekant. Det känns lite stressigt …

Samtliga lärare tyckte också att barnen var mer oroliga nu än förr. De har svårt att vara ”här och nu”. Tankarna virvlar lätt iväg, de har mycket runtomkring sig och det är bråttom. Barnen är på en massa ställen, både under veckan och under helgen. De har en massa aktiviteter för sig hela tiden och upplever mycket. I skolan blir en del barn väldigt oroliga när det ska bytas aktivitet och när de inte vet vad de ska göra och vad som förväntas av dem. Många barn

reagerar också på att det blir mycket ljud runtomkring dem. Lokalerna har också påverkan på barnen. Det kan vara svårare att komma till ro i en del lokaler med mycket störande moment runtomkring.

– De kan känna sig stressade när det är något som de tycker är olustigt. Men annars är det väl mest att man märker att de är ”uppe i varv”. Pratar högt och mycket.

Alla lärarna var medvetna om att de påverkar barnen med sitt sätt att vara. Därför försökte de att prata lugnt och tyst och att ha avslappning och vid lämpliga tillfällen. På några ställen fanns det vissa rum som de skulle vara tyst. Dit kunde barnen gå för att läsa en bok och för att få arbeta i lugn och ro. I förskoleklassen är man inte lika styrd av tider och där försöker lärarna att undvika att dela upp dagen för mycket. De kan avsluta aktiviteten de håller på med i lugn och ro innan de går ut på rast. Att avsluta i god tid, när barnen ska till buss eller mat var också något som alla lärarna tänkte på.

- Jag försöker prata lugnt och tyst. Försöker att ha avslappning, speciellt efter gympa och andra gånger när barnen varit mycket uppe i varv. Varva ner före maten genom att läsa en bok.

Lärarna är överens om att förflyttningar är ett stressande moment. När det är rast, matdags eller slut på dagen. Gymnastik med på och avklädning är också ett sådant tillfälle, eller när barnen ska iväg på någon resa som t ex till badhuset. Det är många tider att passa. I

förskoleklassen kan man lättare undvika dessa orosmoment eftersom man kan styra över raster och andra förflyttningsmoment på ett annat sätt än man kan i skolan.

- Ja, det är mycket. Jag kan själv tycka det är svårt med raster och tider, det är inga naturliga avslut om man håller på med något. ”Nu är det rast, nu ska vi äta och skynda er där.” Sen ska de på gympan och de får inte duscha så länge de vill för bussen väntar.

För att försöka undvika stress i möjligaste mån tyckte några av lärarna att det vore önskvärt att man i skolan kunde arbeta på samma vis som i förskoleklassen, med lite friare raster och i

eget tempo. Men de var också medvetna om att en del stressmoment är svåra att undvika.

Gymnastik, mat- och busstider är svåra att ändra på. Barnen har också andra krav på sig när de börjar skolan än de har i förskoleklassen.

- Vi får ta tiden till hjälp. Kanske gå och äta lite tidigare om det går.

Gymnastik och på och avklädning… ja… Det beror på om det är någon som ska ha gymnastik efteråt eller om barnen ska med någon buss. Man får sluta lite tidigare. En del tar det väldigt, väldigt lugnt. Det finns både och.

3.3 Sammanfattning resultat

Barnen jag intervjuat förknippar stress med att ha bråttom. De tycker inte att stress är något positivt, men upplever sig inte själva som speciellt stressade. Det är de vuxna som stressar mest, tycker barnen och det kan barnen bli stressade av ibland. När det är tider att passa, som när man ska med bussen eller iväg på morgonen kan kännas lite stressande. Barnen i

förskoleklassen känner sig inte märkbart påverkade av stressen under skoldagen, även om hög volym och att skynda sig till maten kan vara ett stressmoment.

På min fråga hur barnen reagerar då de blir stressade beskrev de flesta barnen – fyra stycken - att de blir arga eller sura. Frågan om hur det kändes i kroppen tyckte flera av barnen var svår att besvara, men något barn beskrev känslan som om att allt går snabbare och hjärtat dunkar.

Fem av de sju barn jag intervjuade sa att de ville vara för sig själva och ta det lugnt, när de kände sig stressade. Hur vi vuxna skulle kunna hjälpa barnen när de kände sig stressade tyckte barnen var svårt att besvara.

Resultatet av intervjuerna med lärare visar att samtliga lärare tycker att barn blir mer och mer stressade. Barnen är mer oroliga och har mycket aktiviteter. De ska på många olika ställen efter skoldagen och barnen kan ibland känna sig oroliga av att inte veta vart de ska.

Enligt pedagogerna finns det många tillfällen under skoldagen som kan göra barnen stressade.

Det är många tider att passa. Att komma in och ut på raster, passa mat- och busstider, av- och påklädning på gymnastiken är några exempel. I förskoleklassen är det lite lättare att styra en del av dagen själv och pedagogerna kan på så vis undvika en del stressmoment för barnen.

Hög ljudvolym och högt tempo är vanligt i skolan. Därför försöker de vuxna vara goda förebilder genom att prata lugnt och tyst, för att på så vis få barnen att göra detsamma. Hur vi vuxna är, påverkar också barnen, menar lärarna. Även att ha avslappningsövningar emellanåt kan vara ett bra sätt för att försöka få barnen att varva ner.

4. Diskussion

Vad gör barn stressade?

Barnen jag intervjuade gav en bra beskrivning på vad stress var – att ha bråttom. Att barnen själva inte kände sig stressade framgår av resultatet. Men de upplevde däremot att vi vuxna var stressade, och jag fick den uppfattningen att de många gånger tyckte att det var alldeles i onödan. När vi vuxna stressar överför vi det på barnen menar Borelius & Bloom (2002).

Detta bekräftades också av flera av barnen. På min fråga om vad som stressar barnen svarade tre av de sju jag intervjuade att det var när vuxna stressar.

Inte när jag har bråttom, men mamma har bråttom ibland. Hon har bråttom på jobbet (elevcitat).

Förflyttningsmoment var också en sak som stressade barnen. Att ha en tid att passa, när de skulle till skolan på morgonen och de uppmanades av den vuxna att skynda sig. De var rädda för att inte hinna med bussen. I skolan var det inte så ofta som barnen i förskoleklassen kände sig stressade, men det tror jag tyvärr ökar med åldern. Ju äldre barnen blir desto högre krav ställs på dem. Enligt Ellneby (2000) leder för höga krav på barn till stress och jag tror att många barn stressas av skolarbetet och alla krav som både de själva och omgivningen ställer på dem. I förskoleklassen tyckte barnen att det kunde bli lite stressigt ibland när de skulle till matsalen. Högt ljud och när det skulle ske saker där de inte riktigt visste vad som förväntades av dem, kunde också upplevas som lite stressande. Exempel på detta var att ett barn svarade att de blev stressade av att svara på mina frågor för de visste inte vad det var för frågor. Flera av pedagogerna jag intervjuade nämnde också att de märkte av att barnen blev oroliga om de inte visste riktigt vad som förväntades av dem.

När det gäller förflyttningsmomenten i skolan så blir de ju fler när barnen kommer högre upp i åldrarna. I förskoleklassen försökte pedagogerna undvika att dela upp dagen för mycket. Det kan dock vara svårare när barnen blir äldre. Min undersökning visar att pedagogerna i skolan är väl medvetna om vilka stressmoment barnen kan utsättas för i skolan. Svaren på frågorna visar att de tycker att vissa av dessa moment är svåra att råda över. När det gäller mat- och busstider är det många parter som är inblandade och det är inte alltid så lätt att organisera så att stressituationer undviks. En tanke som slår mig när jag intervjuade var, att det måste vara

svårare att undvika en del stressmoment i början av ett läsår, när barn och vuxna inte känner varandra. Man känner inte till varandras vanor, vet inte vilka som behöver lång tid på sig och vilka som blir mest påverkade av stress. En del barn blir inte ett dugg stressade även om de vet att de andra väntar. I många situationer är det vi vuxna som påverkas mest av stress och barnen kanske inte uppfattar situationen som stressig förrän de blir påverkade av oss vuxna.

De mindre barnen har inte heller samma tidsperspektiv och är inte på samma sätt som de äldre barnen, medvetna om vad klockan är. De yngre barnen kan av den orsaken, ha svårt att förstå att det ibland kan bli bråttom.

Hur reagerar barnen på stress?

Svaren jag fick på min fråga om hur barnen reagerade när de blev stressade, gav mig en tankeställare. Arg, sur och skakig var en vanlig reaktion och när jag tänker efter så reagerar jag nog på liknande sätt, när jag blir stressad. Men jag har inte tänkt på tidigare att barns ilska kan ha samband med att de är stressade. Miller (1985) skriver att flera av de barn vi i skolan betecknar som ”problembarn” reagerar som de gör för att de är stressade. Det är bra att ha i åtanke. Det tas också upp i litteraturen om hur viktigt det är att vi vuxna säger ifrån och hjälper barnen att säga ”stopp” ibland (Ellneby, 2000). Barnen känner då trygghet och slipper att fundera på vad som förväntas av dem. Min tanke är att detta måste vara ännu viktigare för de barn som vi benämner som ”problembarn”. Många av dem har inte någon fast grund att stå på hemma. Bemöter vi dem inte på rätt sätt i skolan och förstår vad deras beteende beror på, utsätts de för ännu ett misslyckande, med dåligt självförtroende som följd. Då är det lätt att det blir en ond cirkel som är svår att ta sig ur. Barn som är trygga i sig själva kan lättare hantera stressituationer skriver Ellneby (2000). Men hur ska vi i skolan kunna hjälpa alla barn med trasiga hemförhållanden att känna trygghet? Jag tycker det ställs höga krav på

pedagogerna i skolan om alla barn ska ha det bra. I första hand måste barn och vuxna känna varandra bra, eftersom det är så individuellt vad som stressar barn. Det som passar den ena bra, kanske är ett stressmoment för någon annan. Balansgången mellan krav och utmaning är inte heller så lätt till en början innan barn och vuxna känner varandra. Enligt Ellneby (2000) så stressas barn av för höga krav samtidigt som de behöver en utmaning för att kunna utvecklas.

Att beskriva en känsla kan vara svårt och det bekräftades av barnen när jag frågade hur det kändes i kroppen när de blev stressade. Ändå fick jag flera bra beskrivningar där barnen med

sina egna ord beskrev just det som händer i kroppen. Ellneby (2000) har beskrivit i sin bok att blodtrycket och pulsen höjs, musklerna spänns och man andas snabbare.

Allting går mycket snabbare och sådär (elevcitat).

Vad kan vi vuxna göra för att hjälpa dem hantera stressen?

När barnen kände sig stressade ville de flesta av dem vara för sig själva en stund och bara koppla av. De tyckte även att det var avstressande att sitta tillsammans med någon vuxen och mysa. Ett barn nämnde att det var bra om vi vuxna sa till dem att lugna sig. Detta stämmer bra med vad Ellneby (2000) säger; Det är viktigt att vi vuxna säger stopp ibland och låter barnen bara ”vara” – att inte ha något planerat. När vi vuxna styr känner sig barnen trygga och är på så vis mer rustade att motstå stress.

Ellneby (2000) omtalar i sin bok hur viktig miljön runt omkring är. För att sänka ljudnivån tycker hon att det är viktigt att vi vuxna tänker på hur vi använder vår röst. Det har

pedagogerna jag intervjuat också tänkt på. De försöker att tala lugnt och tyst. Avslappning vid lämpliga tillfällen är också något de rekommenderar.

Efter att ha gjort mina undersökningar och läst mycket litteratur inom ämnet så förstår jag, att många av de stressmoment vi utsätts för är omöjliga att förutse och undvika. Det är också svårt, därför att vi människor hanterar stress på så olika sätt. Det som stressar oss ena dagen kanske inte berör oss en annan gång. Har man haft en stressig period kan det vara en tröst att tänka på att som Ellneby (2000) säger; att stressa ibland är inte farligt bara vi ser till att få återhämtning däremellan. Vi måste veta vad som orsakar stressen och vad som påverkar positivt. Fokusera på det som är positivt. När jag frågade barnen vad de mådde bra av svarade de flesta att de ville leka. Ellneby (2000) är också inne på samma sak. Hon säger att barn lär sig mycket genom lek och behöver leka långt upp i skolåldern.

”Alla barn behöver leka enbart för lekens egen skull. Leken ska vara fri till sin natur och fungera som ett botemedel mot bland annat stress”.

Ellneby, 2000: 122

Att utföra det här arbetet har varit mycket intressant. Jag har lärt mig mycket om hur barn och vuxna tänker kring stress. Resultatet visar att de barn i förskoleklassen som jag intervjuade, inte känner sig speciellt stressade och det var glädjande. Tyvärr tror jag, att barn blir mer stressade när de gått några år i skolan och kraven på dem ökar. Därför skulle det vid ett senare tillfälle vara intressant att göra samma intervju med barn på högstadiet.

Det finns mycket kvar att lära och många frågor kring detta dyker upp under arbetets gång.

Jag har fått mycket viktig information genom litteraturen jag läst och genom de barn jag intervjuat, som jag förhoppningsvis kan använda på rätt sätt i min vardag.

4.1 Tillförlitlighet

De barn som har svarat på alla frågor jag ställt har en god kunskap om vad stress är, och deras svar är trovärdiga, men tillförlitligheten i denna undersökning är naturligtvis beroende på hur jag är som intervjuare och hur jag har tolkat barnens svar. Före intervjun hade jag informerat barnen om att det inte fanns något rätt eller fel på frågorna och var därför noga med att inte fråga om för mycket eller försöka leda barnen åt ett visst håll.

Det är möjligt att svaren blivit annorlunda om de intervjuade fått se frågorna i förväg och på så sätt fått fundera lite längre över svaren. Barnen svarade ganska snabbt på frågorna och de svaren jag fick var det som de tänkte på först. Hade de haft en stressig morgon, så var det naturligtvis det de satte mest i samband med stress. Båda könen var representerade men någon skillnad mellan deras svar gick inte att urskilja. För att öka tillförlitligheten ytterligare borde undersökningen göras på ytterligare några skolor och med fler antal barn. Svaren jag fått på mina frågor har ändå gett ett trovärdigt underlag för mitt arbete. Jag har undersökt det jag avsett att ta reda på.

Litteraturförteckning

Borelius, Maria & Bloom, Marie (2002). Motboken. Finland: Bonnier Fakta.

Ellneby, Ylva (2000). Om barn och stress och vad vi kan göra åt det. Falköping: Natur och Kultur.

Gren, Emma (2006). Barns välmående och föräldrars stress. C- uppsats. Blekinge tekniska Högskola, Sektionen för management, Blekinge.

Hansson, Camilla & Jönsson, Sofie (2006). Barn resonerar om stress. Examensarbete.

Högskolan Kristianstad, Lärarutbildningen pedagogiskt arbete, Kristianstad.

Miller, Mary Susan (1985). Stressade barn. Helsingborg : Forum.

Nationalencyklopedin (1995). Höganäs: Bra böcker.

Skolhälsovård, del 1 (2005). Stress hos barn och ungdomar. Mölnlycke: Gothia.

Skolhälsovård, del II (2005). Stress hos barn och ungdomar. Mölnlycke: Gothia.

Utbildningsdepartementet (2004). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet. Stockholm: Fritzes.

Intervjufrågor till barnen

1. Vad är stress?

2. Vad tycker du om stress?

3. Vad gör dig stressad?

4. Hur ofta känner du dig stressad?

5. Hur reagerar du när du känner dig stressad?

6. Hur känns det i kroppen när du blir stressad?

7. Vad skulle du vilja göra när du känner dig stressad (för att det skulle kännas bättre)?

8. Finns det något speciellt tillfälle under skoldagen som gör dig stressad?

9. Vad vill du att vi vuxna ska göra när du känner dig riktigt stressad (för att du ska känna dig mindre stressad, eller må bättre)?

10. Vad mår du bra av?

Intervjufrågor till lärare

1. Upplever du att barn är mer stressade nu än för några år sedan?

2. Hur märker du på barn att de är stressade?

3. Vad gör du för att minska stress hos barn?

4. Finns det något speciellt tillfälle under skoldagen som du tror kan göra barnen stressade och i så fall, vad?

5. (Om Ja -svar på fråga 4) Vad kan du göra för att avhjälpa det?

Intervju med elev

1. Vad är stress?

Man stressar när man har bråttom.

2. Vad tycker du om stress?

Jag tycker att man kan lugna sig.

3. Vad gör dig stressad?

När jag har bråttom ibland, när jag ska åka bort.

4. Hur ofta känner du dig stressad?

Inte ofta, bara någon gång ibland.

5. Hur reagerar du när du känner dig stressad?

Jag känner mig arg.

6. Hur känns det i kroppen när du blir stressad?

Det känns bara att jag blir arg.

7. Vad skulle du vilja göra när du känner dig stressad (för att det skulle kännas bättre)?

Jag skulle vilja lugna mig.

8. Finns det något speciellt tillfälle under skoldagen som gör dig stressad?

Nej, inget. Jag känner mig aldrig stressad här. Jag har min kompis här.

9. Vad vill du att vi vuxna ska göra när du känner dig riktigt stressad (för att du ska känna dig mindre stressad, eller må bättre)?

De får säga till mig att jag ska lugna mig.

10. Vad mår du bra av?

Leka med någon.