Examensarbete 30hp
Motivationsfaktorer kring fysisk aktivitet under behandling av
bröstcancer
Författare: André Ebbesson
Handledare: Jonas Ahnesjö
Examinator: Sofia Ryman Augustsson
Termin: HT/VT 20/21
Kurskod: 5IV32E
Abstract
Background: Breast cancer has become the most common form of cancer for women and
about 20 women are told every day that they have breast cancer. The origin of why breast cancer occurs is also not completely clear, but one of the risk factors for both onset and recurrence risk is physical inactivity. During treatment of breast cancer, research shows that only 32 percent of women achieve a recommended level of physical activity. Physical activity during the treatment of breast cancer has been shown to have a good effect on, among other things, fatigue, which is the most common side effect of chemotherapy drugs. The motivation to be physically active during treatment is also governed by a number of different factors.
Purpose: The purpose of the present study is to investigate which motivational factors are
perceived to contribute to maintaining - or increasing the level of physical activity during the treatment of breast cancer in women. Method: The approach applied in the present study was of a qualitative nature. The collection of empirical data took place with the help of semi- structured interviews from six women who were undergoing treatment for breast cancer. A content analysis was used in processing and analysis. The theoretical framework used was Self-determination theory. Results: The results show that the motivation for physical activity during the treatment of breast cancer is governed by a number of different motivational factors, both external and internal. A total of ten subcategories were identified that are
perceived to contribute to motivation to be physically active during breast cancer treatment. In the present study, there was nothing to support perceived motivation for physical activity.
Discussion: In the present study, there are similarities with previous research on the chosen
research area. The motivation to be physically active during the treatment of breast cancer seems to be due to a previous habit and experience of physical activity before diagnosis and treatment. Furthermore, perceived social support, physical environment, aids, covid-19, limitations, mood and health, self-confidence and positive emotions and joy contribute to the motivation to be physically active. Conclusion: The present study shows that both the chosen research area and the concept of motivation are complex. What motivates a woman to be physically active during treatment does not necessarily have to be what motivates another.
Although the study has been able to identify different types of internal and external
motivational factors, these are regulated by both internal-, integrated-, identified-, introjected- and external regulation.
Keywords: Breast cancer, Motivational factors, Physical activity
Sammanfattning
Bakgrund: Bröstcancer har kommit att bli den vanligaste cancerformen för kvinnor och omkring 20 kvinnor varje dag får beskedet att dem har bröstcancer. Uppkomsten till varför bröstcancer uppstår är inte heller helt klarlagd men en av riskfaktorerna för både uppkomst och återfallsrisk är fysisk inaktivitet. Under behandling av bröstcancer visar forskning att det endast är 32 procent av kvinnorna som uppnår en rekommenderad fysisk aktivitetsnivå.
Fysisk aktivitet under behandling av bröstcancer har visat sig ha god effekt på bland annat fatigue, vilket är den vanligaste biverkningen av cytostatika. Motivationen till att vara fysiskt aktiv under behandling styrs också av en rad olika faktorer. Syfte: Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilka motivationsfaktorer som upplevs vara bidragande till att
bibehålla – eller öka den fysiska aktivitetsnivån under behandling av bröstcancer hos kvinnor.
Metod: Angreppssättet som applicerades i föreliggande studie var av kvalitativ karaktär.
Insamlingen av empiri skedde med hjälp av semistrukturerade intervjuer från sex kvinnor som var under behandling av bröstcancer. I bearbetning och analys användes en innehållsanalys.
Det teoretiska ramverket som avvändes var Self-determination theory. Resultat: Resultatet visar på att motivationen till fysisk aktivitet under behandling av bröstcancer styrs av en rad olika motivationsfaktorer, både yttre och inre. Totalt identifierades tio underkategorier som upplevs bidra till motivation att vara fysisk aktiv under bröstcancerbehandling. I föreliggande studie fanns det inget som gav stöd åt upplevd amotivation till fysisk aktivitet. Diskussion: I föreliggande studie finns det likheter med tidigare forskning kring det valda
forskningsområdet. Motivationen av att vara fysisk aktiv under behandling av bröstcancer tycks bero på en tidigare vana och erfarenhet av fysisk aktivitet före diagnos- och behandling.
Vidare upplevs socialt stöd, fysisk miljö, hjälpmedel, covid-19, begränsningar, mående och hälsa, självförtroende och positiva känslor och glädje bidra till motivationen att vara fysisk aktiv. Slutsats: Föreliggande studie visar att både det valda forskningsområdet och begreppet motivation är komplext. Vad som motiverar en kvinna till att vara fysisk aktiv under
behandling behöver nödvändigtvis inte vara det som motiverar en annan. Även om studien kunnat identifiera olika typer av inre- och yttre motivationsfaktorer så regleras dessa av både en inre-, integrerad-, identifierad-, introjicerad- och extern reglering.
Nyckelord: Bröstcancer, Fysisk aktivitet, Motivationsfaktorer
Förord
Jag vill börja att med att rikta ett stort tack till samtliga kvinnor som medverkat i föreliggande studie. Utan er hade studien inte kunnat genomföras. Ni är alla fantastiska! Jag vill även ta tillfället i akt att tacka min handledare, Jonas Ahnesjö. Ett stort tack för att du delat med dig av din kompetens och kunskap samt för alla givande diskussioner.
Anledningen till mitt val av det idrottsvetenskapliga forskningsområdet i föreliggande studie är dels för att jag tycker det är ett enormt viktigt ämne som bör belysas. Dessutom är det ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat.
Må väl.
André Ebbesson
Helsingborg 2020–06–06
Innehållsförteckning
BAKGRUND ... 1
SYFTE ... 4
FRÅGESTÄLLNINGAR ... 4
BEGREPP ... 5
FYSISK AKTIVITET ... 5
MOTIVATION ... 5
TIDIGARE FORSKNING... 6
MOTIVATION OCH FYSISK AKTIVITET VID BRÖSTCANCER ... 6
FYSISK AKTIVITET – REKOMMENDATIONER ... 7
EFFEKTER AV FYSISK AKTIVITET VID BRÖSTCANCER ... 7
FAKTORER SOM PÅVERKAR GRADEN AV FYSISK AKTIVITET ... 8
TEORI ... 11
VAL OCH TILLÄMPNING AV TEORI ... 11
SELF-DETERMINATION THEORY ... 11
METOD ... 14
STUDIEDESIGN ... 14
URVAL ... 14
AVGRÄNSNINGAR... 15
INTERVJU... 16
BEARBETNING OCH ANALYS ... 17
TILLFÖRLITLIGHET... 18
ETISKA PRINCIPER... 19
RESULTAT ... 21
AMOTIVATION... 21
YTTRE MOTIVATION ... 21
Fysisk miljö ... 21
Socialt stöd ... 23
Hjälpmedel ... 24
Covid- 19 ... 25
Begränsningar ... 26
INRE MOTIVATION ... 26
Erfarenhet och vana ... 26
Mående och hälsa ... 27
Självförtroende ... 28
Framtid ... 29
Glädje och positiva känslor ... 30
RESULTATDISKUSSION ... 31
AMOTIVATION... 31
YTTRE MOTIVATION ... 31
INRE MOTIVATION ... 34
METODDISKUSSION ... 37
SLUTSATS ... 40
REFERENSER ... 41
Tryckta verk: ... 41
Internet och elektroniska verk ... 41
Vetenskapliga artiklar ... 42
Muntliga källor ... 47
Utlåtande ... 47
BILAGOR ... 48
BILAGA 1:INFORMATIONSBREV ... 48
BILAGA 2:INTERVJUGUIDE... 50
BILAGA 3:ANALYS ... 51
Bakgrund
I Sverige insjuknar cirka tjugo kvinnor varje dag i bröstcancer och omkring 30 procent av all cancer som drabbar kvinnor är just bröstcancer (Cancerfonden, 2021). Detta innebär således att bröstcancer även är den vanligaste cancersjukdomen bland kvinnor i Sverige. Majoriteten av de kvinnor som drabbas är i medelåldern eller äldre och medianåldern för insjuknade är 64 år (Cancerfonden, 2021).
Orsaken till varför bröstcancer uppkommer är heller inte klarlagd men sjukdomen uppstår sannolikt genom ett komplicerat samspel mellan en mängd olika riskfaktorer såsom arvsanlag, hormonbalans och yttre miljöfaktorer (Cancerfonden, 2021). Till skillnad från dessa faktorer som inte är lätta att modifiera finns det stark evidens kring samband av fysisk aktivitet och bröstcancer (Hartman & Rosen, 2017).
En av ett flertal riskfaktorer som kan vara bidragande och öka uppkomsten av bröstcancer är fysisk inaktivitet (Monnikhof et al., 2007) och under de senaste 30–40 åren har utvecklingen gått mot en mer stillasittande vardag och brist på fysisk aktivitet (Cancerfonden, 2021).
I samband med behandling av bröstcancer förekommer biverkningar som är vanligt förekommande. Vid behandling krävs det nästan alltid en operation där antingen en del av bröstet tas bort men det förekommer även att hela bröstet opereras bort, vilket kan medföra en nedsatt arbetsförmåga (Cancerfonden, 2021; Henriksson, 2020). Vid operationen identifieras det även vilket stadium som bröstcancern har och utifrån den informationen kan även
behandlingen optimeras (Henriksson, 2020). Vid cytostatika är det vanligt med illamående, fatigue (extrem cancertrötthet), håravfall och nedsatt immunförsvar (Cancerfonden, 2021).
Vid strålbehandling är biverkningar såsom ömhet, irritation och svullnad på huden vanligt förekommande.
Just fatigue är en vanligt förekommande biverkning och upplevs både i samband med diagnos samt under- och efter behandling. Biverkningen som innebär extrem trötthet och utmattning går heller inte att vila bort (Cancerfonden, 2020; Manneville et al., 2018). Omkring 30 procent av de kvinnor som överlevt bröstcancer uppger att dem efter tre år efter avslutad behandling fortfarande upplever fatigue (Velthuis et al., 2010). Under behandling upplever omkring 70-100 procent av kvinnorna fatigue (Govindbhai-Patel & Bhise, 2017). För de kvinnor som överlevt bröstcancer är även benskörhet, benfrakturer, kardiovaskulära
sjukdomar, sämre mental hälsa och lymfödem vanligare förekommande än hos friska individer (Mackenzie, 2015).
Motion ansågs tidigare som en riskfaktor vid behandling av cancer men nyare forskning visar på att skador som är kopplade till fysisk aktivitet både under- och efter behandling är sällsynta (Rösblad, 2013). Fysisk aktivitet under behandling av bland annat bröstcancer kan ge samma hälsovinster som för friska individer (Rösblad, 2013). Dessutom kan fysisk aktivitet under behandling av bröstcancer öka den fysiska funktionen, livskvaliteten och självkänslan samt minska oro, sömnstörningar, fatigue och lymfödem (Rösblad, 2013; Mackenzie, 2015).
Regelbunden fysisk aktivitet under behandling har även positiva effekter såsom ökad bentäthet, kardiovaskulär funktion, mental hälsa och överlevnad (Mackenzie, 2015) och är även viktigt för tillfrisknandet efter en bröstcancerdiagnos (Wilhelmsson et al., 2017).
Trots de positiva effekterna av att vara fysisk aktiv under sin behandling är det endast 32 procent som uppnår den rekommenderade fysiska aktivitetsnivån och cirka 50 procent av de kvinnor som överlevt bröstcancer utövar någon typ av fysisk aktivitet regelbundet (Wilson et al., 2012; Steindorf et al., 2018).
De rekommendationer som finns gällande fysisk aktivitet i samband med behandling av cancer är generellt hållna och inte specifikt anpassade till typ av cancersjukdom eller individ (Rösblad, 2013). Detta kan tänkas vara en av de många olika faktorer som kan vara
bidragande till varför många kvinnor under behandling av bröstcancer inte uppnår en
rekommenderad fysisk aktivitetsnivå. Den forskning som finns visar bland annat att faktorer såsom rädsla och kunskap kring effektiva och säkra träningsprogram kan vara bidragande faktorer till fysisk inaktivitet under bröstcancerbehandling (Wilson et al., 2012). Dessutom finns bristfällig information från sjukvården gällande rekommendationerna kring fysisk aktivitet under rehabiliteringstiden (Höh et al., 2017).
Tidigare forskning visar också att de kvinnor som haft en låg nivå av fysisk aktivitet före sin bröstcancerbehandling även har en låg nivå under- och efter behandlingen. De kvinnor som haft en måttlig nivå av fysisk aktivitet före behandling har visat sig behålla eller öka nivån, både under- och efter behandling (Manneville et al., 2018).
En annan faktor som kan påverka graden av fysisk aktivitet under behandlingen är vilken typ av behandling som används. De kvinnor som får hormonterapi har en högre nivå av fysisk aktivitet jämfört med de kvinnor som får strålbehandling eller cytostatika (Boing et al., 2018).
Aerob träning med medel till hög intensitet minskar fatigue, ökar VO2max och livskvaliteten (Mijwel et al., 2017). Även muskelstärkande fysisk aktivitet förbättrar kondition, styrka och en hälsorelaterad livskvalitet (Arem et al., 2015; Ungar et al., 2016). Fysisk aktivitet med en måttlig nivå har inte några signifikanta effekter på minskning av psykologiska effekter såsom oro och depression (Mishra et al., 2012).
Om den fysiska aktiviteten sker i form av gruppträning eller om den sker individuellt med hjälp av en personlig tränare kan vara betydande för den fysiska aktivitetsnivån. Det finns signifikanta skillnader gällande ökning av både livskvalitet och fysisk aktivitet vid
gruppträning inom- och utomhus i jämförelse med individuell träning i samband med en personlig tränare (Leach et al., 2019). Dock visar den tidigare forskningen att även individuell träning i samband med personlig tränare ökar den fysiska aktiviteten (Leach et al., 2019).
Forskning visar bland annat att träning i utomhusmiljö har positiva effekter såsom positivt engagemang, minskad spänning, ilska och depression (Thompson et al., 2011). Dessutom höjer utomhusträning humöret och kan förbättra självförtroendet, immunfunktionsrelaterade relationer förbättras, intaget av D-vitamin höjs och stressnivåerna sänks (Gladwell et al., 2012; Haluza et al., 2014).
Forskning visar också att val av fysisk aktivitet har en påverkan både gällande motivation men också kring fysisk aktivitetsnivå för de kvinnor som är under behandling av bröstcancer (Loo et al., 2019). Vidare visar forskning att förändringar kring olika motivationsregleringar är relaterade till förändringar av fysisk aktivitetsnivå (Brunet et al., 2013).
Då ämnet är komplext och styrs av en rad olika faktorer att uppnå en rekommenderad fysisk aktivitetsnivå under behandling av bröstcancer skulle föreliggande studie kunna bidra till en ökad kunskap kring ämnet. Vidare skulle kunskapen kunna bidra till en bibehållen- eller ökad fysisk aktivitetsnivå för kvinnor som är under behandling av bröstcancer. Inte enbart av den anledning att fysisk aktivitet under behandling av bröstcancer minskar risken för återfall utan kanske ännu viktigare, att man sett en bättre överlevnad (Rösblad, 2013).
Syfte
Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilka motivationsfaktorer som upplevs vara bidragande till att bibehålla eller öka den fysiska aktivitetsnivån under behandling av bröstcancer hos kvinnor.
Frågeställningar
• På vilket sätt upplevs inre- och yttre motivationsfaktorer vara bidragande till att bibehålla eller öka nivån av fysisk aktivitet?
• Vilken roll har den fysiska miljön i motivation till fysisk aktivitet?
Begrepp
Fysisk aktivitet
De allmänna rekommendationerna kring fysisk aktivitet för vuxna i åldern 18 - 64 år är minst 150 – 300 minuter aerob fysisk aktivitet med måttlig intensitet, minst 75 - 50 minuter med intensiv aerob intensitet eller en motsvarande kombination av måttlig och hög intensitet under hela veckan (Folkhälsomyndigheten, 2021).
Den fysiska aktiviteten bör även innehålla muskelstärkande fysiska aktiviteter med måttlig eller hög intensitet som involverar alla större muskelgrupper minst två gånger i veckan (WHO, 2020). För ytterligare hälsofördelar rekommenderas en ökning av aerob fysisk aktivitet med måttlig intensitet till mer än 300 minuter, mer än 150 minuter aerob fysisk aktivitet med en intensiv intensitet eller en kombination av måttlig och hög intensitet under hela veckan (Folkhälsomyndigheten, 2021).
Rekommendationerna som finns gällande fysisk aktivitet vid bröstcancer baseras på de allmänna rekommendationerna och är desamma som för övrig befolkning (FYSS, 2016).
I föreliggande studie används begreppet fysisk aktivitet som en förklaring till både vardaglig motion så som promenader, aerob fysisk aktivitet och muskelstärkande aktivitet.
Motivation
Motivation är ett komplext begrepp som kan definieras som riktning och intensitet i
ansträngning (Weinberg & Gould, 2011). En annan definition är att motivation kan ses som ett komplex av drivkrafter som får en individ att sträva mot ett mål (Hassmén, Hassmén &
Plate, 2013). Motivationen kan också ses på utifrån olika perspektiv såsom motivation utifrån inre – och yttre motivation, prestation och konkurrenskraftig motivation (Weinberg & Gould, 2011). I denna studie används begreppet utifrån Self-Determination theory. Inom teorin definieras motivation som amotivation, yttre motivation eller inre motivation (Deci & Ryan, 2000).
Tidigare forskning
Motivation och fysisk aktivitet vid bröstcancer
Gällande motivation till fysisk aktivitet vid behandling av bröstcancer visar forskning att kvinnor som varit fysiskt aktiva innan diagnos upplever ett högre psykiskt välbefinnande, mindre trötthet, snabbare återhämtning av behandling, en övergripande känsla av god kondition och är därför mer motiverade till att bibehålla en fysisk aktivitetsnivå även under behandling (Wilhelmsson, 2017).
Vid både låg- och hög nivå av fysisk aktivitet visar forskning att identifierad reglering minskar signifikant under perioden strax efter behandling av bröstcancer och kan delvis bero på en ökning av introjicerad reglering. En minskning av självbestämd motivation, vilket är en kombination av både identifierad – och inre reglering har en koppling till att den fysiska aktivitetsnivån minskar (Brunet et al., 2013). Att öka nivåer av till exempelvis
tillfredsställande, njutning och värdet av fysisk aktivitet kan bidra till att den fysiska
aktivitetsnivån ökar. Vidare kan en ökad självbestämd motivation vara en lovande strategi för att förbättra motivationen kring att bibehålla eller öka en fysisk aktivitetsnivå under
behandling av bröstcancer (Brunet et al., 2013).
Behov av stöd, att återgå till ett så normalt liv som möjligt efter diagnos, rädsla för negativa biverkningar av behandling upplevs också vara motiv som ökar motivationen till fysisk aktivitet. Dessutom är önskan kring att vara normal och inte tillåta begränsningar samt få kontroll över sin situation olika upplevelser som bidrar till ökad motivation, vilket således innebär att vårdpersonal måste ha en kännedom kring dessa motiv (Larsson et al., 2008).
Detta då uppmuntran kring fysisk aktivitet vid behandling av bröstcancer från vårdpersonal visat sig öka motivationen för de kvinnor som är under behandling (Wilhelmsson et al., 2017). Vidare visar forskning att träning tillsammans med familj och vänner är en bidragande faktor gällande motivationen till att vara fysiskt aktiv vid bröstcancer (Terranova et al., 2016;
Eyler et al., 1999).
Elektroniska hjälpmedel i samband med fysisk aktivitet bidrar till en medvetenhet kring inaktivitet och bidrar därmed till motivation att bibehålla eller öka nivån av fysisk aktivitet (Wu et al., 2019). Aktivitetsarmband kopplad till en applikation i telefonen för att undersöka motivationen upplevs ge en ökad insikt kring livsstil (Wu et al., 2019). Aktivitetsarmbanden
informerar om personliga framsteg för att motivera och öka den fysiska aktiviteten, vilket upplevs som positivt. Dock visar resultat på att en nackdel som upplevs med vissa typer av aktivitetsarmband, är att dessa endast mäter steg vid till exempelvis promenader och inte vid andra fysiska aktiviteter såsom cykling (Wu et al., 2019).
Fysisk aktivitet – rekommendationer
De allmänna rekommendationerna för fysisk aktivitet visar på att hälsofördelar såsom ökning av puls och andning uppnås vid aerob fysisk aktivitet med en måttlig intensitet. Aerob fysisk aktivitet med hög intensitet ger en markant ökning av puls och andning (Pate et al., 1995).
Muskelstärkande träning minst två gånger i veckan av kroppens stora muskelgrupper främjar hälsan, minskar risken för kroniska sjukdomar, förebygger förtida död samt bevarar eller förbättrar den fysiska kapaciteten (Haskell et al., 2007).
Vid bröstcancer har fysisk aktivitet av både aerob- och muskelstärkande karaktär positiva effekter på att motverka negativa effekter av cytostatika och inaktivitet på både muskelstyrka, muskelfunktion och en förbättrad livskvalitet (Mijwel et al., 2017). Nivån av fysisk aktivitet bör anpassas under pågående behandling på grund av olika biverkningar såsom trötthet, illamående samt ledvärk (Cramp & Byron, 2012). En kombination av både aerob- och muskelstärkande fysisk aktivitet rekommenderas för att bland annat minska fatigue och förbättra funktionsförmågan och en ökad hälsorelaterad livskvalitet (Jones et al., 2011).
Även om det finns rekommendationer gällande fysisk aktivitet under rehabilitering av bröstcancer så är det endast omkring 50 procent av de kvinnor som är under
bröstcancerbehandling som får dessa rekommendationer (Höh et al., 2017).
Effekter av fysisk aktivitet vid bröstcancer
Muskelstärkande – och aerob fysisk aktivitet under behandling av bröstcancer har positiva effekter på bland annat ökad muskelstyrka och kondition (Arem et al., 2015; Strasser et al., 2013). Vid behandling av bröstcancer påverkas konditionen och syreupptagningsförmågan, mätt som VO2max sjunker med omkring 5-10 procent vid cytostatikabehandling. Kvinnor som haft bröstcancer har i genomsnitt 30 procent lägre kondition än de individer som inte haft bröstcancer (Rundqvist & Wengström, 2017). Fysisk aktivitet med en måttlig till hög
intensitet i samband med behandling av bröstcancer leder till signifikanta skillnader i VO2max, vilket också är en växande parameter som har betydelse efter cancerdiagnos och efter bieffekter av behandling.
Fysisk aktivitet vid bröstcancer bidrar även till positiva fysiologiska effekter såsom upprätthållen vikt och skelettmuskelmassa (Mijwel et al., 2017, 2018, 2019). Högintensiv muskelstärkande- och aerob fysisk aktivitet under cytostatika bidrar till en bibehållen muskelmassa och muskelmetabolism samt till fler kapillärer per muskelfiber (Mijwel et al., 2018). Vidare bidrar fysisk aktivitet under behandling av bröstcancer till att nedbrytning av friska celler motverkas, illamående minskar och smärta i kroppen reduceras (Mijwel et al., 2018; Johnson et al., 2019; Reis et al., 2018).
En måttlig nivå av fysisk aktivitet vid behandling av bröstcancer har inte visat sig ha några signifikanta skillnader för att minska psykologiska effekter såsom oro och depression (Mishra et al., 2012). Dock har motståndsträning visat sig ha en signifikant och fördelaktig på
livskvaliteten vid slutet av behandling (Cramp et al., 2010). Aerob fysisk aktivitet under behandling av bröstcancer har visat sig öka det sociala-, funktionella – och emotionella välmåendet samt livskvaliteten (Knobf et al., 2007).
Andra psykologiska effekter som visat sig vara positiva genom att vara fysisk aktiv under behandling av bröstcancer är en ökad kroppsmedvetenhet och en känsla av att kunna handskas med sin sjukdom (Höh et al., 2017).
Faktorer som påverkar graden av fysisk aktivitet
Fatigue är en av den mest förekommande biverkningen vid behandling av bröstcancer och drabbar majoriteten av de kvinnor som har bröstcancer (Corbillon et al., 2013). Biverkningen kan kvarstå i månader eller till och med år efter avslutad behandling (Corbillon et al., 2013).
För kvinnor med bröstcancer har fysisk aktivitet visat sig vara en effektiv motåtgärd och icke- farmakologisk behandling för att lindra fatigue (Corbillon et al., 2013). Fysisk aktivitet har en större påverkan på fatigue under behandlingen jämfört med påverkan av fatigue efter
behandling (Manneville et al., 2018). Resultat kring fysisk aktivitet och fatigue visar även att regelbunden fysisk aktivitet oavsett intensitet eller trötthet är en viktig faktor för att hantera fatigue (Manneville et al., 2018).
Faktorer såsom rädsla kring fysisk aktivitet har visat sig vara en av många faktorer som kan bidra till fysisk inaktivitet vid bröstcancer (Wilson et al., 2012). Dessutom finns det ett samband på typ av bröstcancerbehandling och fysisk aktivitetsnivå. Vid hormonterapi har kvinnor en högre fysisk aktivitetsnivå till skillnad från kvinnor som genomgår cytostatika eller strålbehandling (Boing et al., 2018).
Att vara fysiskt aktiv vid behandling av bröstcancer kan också påverkas kring kunskap om säkra och effektiva träningsprogram (Wilson et al., 2012) och som Steindorf et al. (2018) nämner kan individanpassade träningsrekommendationer under behandling vara ett lovande verktyg för att förbättra ett fysiskt aktivitetsbeteende. Kliniska och anpassade
träningsprogram för fysisk aktivitet som genomförs i hemmet har visat sig ha positiva effekter på den fysiska funktionen och på behandlingsrelaterade symptom såsom fatigue (Coughlin et al., 2019). Tillgång till att kunna träna i träningslokal på sjukhus med tillgång till
onkologisjuksköterska har också visat sig vara positivt och uppmuntrande till fysisk aktivitet för kvinnor som är under behandling av bröstcancer (Mijwel et al., 2017, 2018, 2019).
Fysisk aktivitet i form av promenader som sker utomhus har också visat sig ha positiva effekter på en ökad fysisk aktivitetsnivå och reducering av bröstcancerrelaterade symptom såsom svullnad, rörlighet och smärta (Backman et al., 2014). När det gäller typ av fysisk aktivitet har dans visat sig ha goda effekter på ökad fysisk aktivitetsnivå, livskvalitet, ork samt minskade nivåer av cirkulerande cytokiner associerade med fetma och inflammation (Loo et al., 2019). Forskning visar också att dans har en mer kognitiv påverkan än andra typer av fysisk aktivitet såsom promenader, jogging och gymbaserad träning (Loo et al., 2019). Vidare har stegräknare, träningslogg, träningsprogram och träningsvideos visat sig vara hjälpmedel som bidrar till att både underlätta och bibehålla en fysisk aktivitetsnivå (Swenson et al., 2010;
Backman et al., 2014).
Som Backman et al. (2015) nämner visar tidigare forskning att fysisk aktivitet under
behandling av bröstcancer har en positiv inverkan kring den upplevda hälsan. Resultat visar att det upplevs vara möjligt att träna trots symptom från cancerbehandling. Dessutom framkommer det att fysisk aktivitet upplevs som ett verktyg för en bättre hälsa och ger en känsla av paus från sin bröstcancer (Backman et al., 2015). Resultat visar även att fysisk aktivitet upplevs förbättra kroppsmedvetenheten, en känsla av att lättare handskas med sin cancersjukdom och en känsla av ett bättre välmående (Höh et al., 2017).
Vid behandling av bröstcancer kan det sociala stödet från vänner och familj bidra till fler resurser att kunna hantera de psykiska påfrestningar som många cancerpatienter upplever (Wallington et al., 2015). Forskning visar också att det finns ett samband kring uppväxt, barndom och fysisk aktivitet (Dahlgren, 2005). Det sociala stödet från sjukvården gällande fysisk aktivitet vid bröstcancer har också en stor betydelse. Stöd i form av kunskap som tillhandahålls av sjukvårdpersonal kring fysisk aktivitet är viktigt för kvinnor som drabbats av
bröstcancer (Browall et al., 2016). En ökad kunskap hos vårdpersonalen gällande fysisk aktivitet är ett viktigt verktyg för att kunna utforma stödjande träningsprogram för
bröstcancerpatienter så att de förblir fysiskt aktiva både under- och efter behandling (Browall, et al., 2016). Brist på stöd från familj och vänner är också vanligt förekommande och kan bero på en missuppfattning att träning under behandling skulle vara skadligt (Browall et al., 2016).
Teori
Val och tillämpning av teori
Teorier och olika teoretiska perspektiv behövs av olika anledningar och kan hjälpa till att förstå den värld vi lever i men också hjälpa till att försöka förstå något som vi aldrig stött på förut. Dessutom kan olika teorier användas för att få en bild av många traditionella
antaganden (Molnar & Kelly, 2012).
Vidare kan teorier vara användbara för att observera ett bredare samhälle. Detta då teorier är ett system av både antaganden och inbördes relaterade begrepp som tillsammans beskriver och ger en bild av en studies verklighet eller fenomen men också av den anledning att de kan bidra till att ge förklaringar till det som studerats utifrån insamlad empiri (Patel & Davidsson, 2003; Fejes & Thornberg, 2015).
Tillämpningen av teorin Self-determination Theory (SDT) användes i föreliggande studie för att bidra till en ökad kunskap gällande amotivation, yttre motivation och inre motivation i förhållande till fysisk aktivitet i samband med behandling av bröstcancer. Detta då teorin försöker att förstå både individ- och miljöfaktorer som främjar men även hämmar olika typer av motivation (Deci & Ryan, 2000).
Self-Determination theory
Self-determination theory (SDT) är en motivationsteori utvecklad av Edward L. Deci och Richard M. Ryan, vilken försöker att förstå vilka individ- och miljöfaktorer som kan främja eller hämma olika typer av motivation (Deci & Ryan, 2000). Inom teorin beskrivs motivation på ett spektrum från amotivation, yttre motivation till inre motivation (Figur 1).
Amotivation kan beskrivas som en följd av en upplevelse av brist på kapacitet och förmåga, ett resultat av individens övertygelse att den föreslagna strategin inte kommer resultera i de önskade resultaten men också att individen upplever beteendet som alltför krävande för att vilja engagera sig i det (Hassmén, et al., 2010). Inre motivation innebär bland annat att en individ deltar i en viss aktivitet för att lära sig och nå kunskap, uppnå något eller för att uppleva stimulans (Hassmén, et al., 2010). Yttre motivation kan ses som att deltagandet i en viss aktivitet främst är ett medel för att uppnå ära, berömmelse och priser och kan delas upp i yttre, introjicerad. Identifierad och integrerad reglering (Hassmén, et al., 2010).
Yttre reglering handlar om beteenden som motiveras och regleras av yttre medel som till exempelvis belöningar och restriktioner. Introjicerad reglering innebär att individen börjar internalisera skälen för sina handlingar. Identifierad reglering medför ett beteende som är självvalt och betraktas som viktigt och högt även om aktiviteten i sig inte anses vara positiv för individen. Integrerad reglering är det beteende där valet av aktivitet är en naturlig och samstämmig del av individen i övrigt (Hassmén, et al., 2010).
Beteende Inte självbestämmande Självbestämmande
Typ av Amotivation Yttre motivation Inre motivation motivation
Typ av reglering Ingen Extern Introjicerad Identifierad Integrerad Inre
Figur 1. Spektrum kring motivation inom Self-determination Theory (Deci & Ryan, 2000).
SDT lägger också stor vikt på tre psykologiska behov vilka är starkt kopplade till en individs personliga välbefinnande och utveckling och kan relateras till den inre motivationen:
samhörighet, autonomi och kompetens (Deci & Ryan, 2000). Dessa tre behov skapar den inre motivationen genom att en individ använder sig av dessa men också att en upplevelse av dessa behov kan leda till en ökad känsla av självbestämmande och påverkar vilken typ av motivation en individ upplever vid en viss aktivitet (Deci & Ryan, 2000).
Inom teorin beskrivs begreppet samhörighet som att en individ upplever någon form av social meningsfullhet, att det finns en känsla av närhet och en koppling till andra människor.
Autonomi innebär att det finns en känsla av valfrihet, frivillighet och självbestämmande och att man som individ beter sig i linje med sina egna värderingar och intressen. Kompetens innebär att man har en känsla av att kunna möta och hantera sin omgivande miljö på ett effektivt och kompetent sätt (Deci & Ryan, 2000).
Metod
Studiedesign
I föreliggande studie användes en kvalitativ metodansats som genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. De semistrukturerade intervjuerna genomfördes med totalt sex kvinnor som var under behandling av bröstcancer. Samtliga kvinnor hade genomgått
operation och strålbehandling och var under tiden som studien genomfördes under pågående cytostatikabehandling. Avsikten med föreliggande studie var dels att samla in empiri kring olika synsätt, tankar, erfarenheter och åsikter utifrån respondenternas egna ord, men även försöka ta reda på vilka motivationsfaktorer som upplevs vara bidragande till fysisk aktivitet under behandling av bröstcancer. Då intervjuer som metod ger en god och djupare insikt kring andras erfarenheter och livssituationer (Kvale & Brinkmann, 2009) tillämpades därför
metoden i föreliggande studie.
Innan samtliga intervjuer ägde rum utformades en intervjuguide (bilaga 2) som innehöll öppna frågor med förbestämda teman. Vidare ställdes följdfrågor, vilket det oftast kan finnas behov för vid denna typ av intervju (Bryman, 2011). Transkriberingen av insamlad empiri genomfördes efter varje enskild intervju.
I analys och bearbetning av empiri (bilaga 3) användes en innehållsanalys. Detta för att öka förståelsen och försöka hitta en förklaring till vilka motivationsfaktorer och hur dessa motivationsfaktorer upplevdes vara bidragande till fysisk aktivitet under behandling av bröstcancer. Insamlingen och bearbetningen av empirin tog totalt åtta veckor. Angreppssättet som applicerades i studien var induktivt. Detta då förhållningssättet inte utgick från den valda teorin (SDT) utan från insamlad empiri (Fejes & Thornberg, 2015).
Under processen fanns det ett kritiskt förhållningssätt till forskningsdesignen. Dels på grund av att kvalitativa studier anses vara subjektiva men också på grund av att de anses vara svåra att replikera och generalisera (Bryman, 2011).
Urval
Urvalet i föreliggande studie eftersöktes via två slutna Facebookgrupper samt en organisation för kvinnor med bröstcancer. Då det eftersöktes kvinnor som var under behandling av
bröstcancer kan urvalet i denna studie ses som riktat och målstyrt. Via Facebook och
organisationen delades information och syfte med studien och resulterade i åtta kvinnor som
svarade att de ville medverka i studien. Totalt medverkade sex kvinnor då två valde att inte genomföra sina intervjuer.
Urvalet kan även ses som ett sannolikhetsurval. Vidare är sannolikhetsurvalet i föreliggande studie ett så kallat klusterurval då samtliga kvinnor som medverkat i denna studie fick en öppen förfrågan att medverka. I samband med förfrågan informerades samtliga kvinnor även om de etiska principerna samt att de skulle meddela sitt intresse för medverkan i ett privat meddelande på Facebook eller via mail.
Avgränsningar
Föreliggande studie har en rad olika avgränsningar som varit nödvändiga då framförallt resurser som både tid och utrymme varit begränsade. Totalt var det sex kvinnor som
genomförde sin intervju. Utöver dessa sex kvinnor valde två kvinnor att inte genomföra sina intervjuer. Samtliga kvinnor hade bröstcancer med strålbehandling, operation och cytostatika som behandling, vilket är ännu en avgränsning.
Vidare undersöktes motivationsfaktorer i samband med fysisk aktivitet för kvinnor som var under behandling av bröstcancer och inte för kvinnor som avslutat sin behandling. Samtliga kvinnor hade dessutom på något vis varit fysiskt aktiva innan diagnos och behandling.
Studien har därför angränsats till denna population och har inte undersökt de kvinnor som varit fysiskt inaktiva innan diagnos- och behandling.
Föreliggande studie har även avgränsats till begreppet motivation, vilket är ett begrepp som både är komplext och innefattar en rad olika definitioner. Begreppet motivation i föreliggande studie utgår från definitionen som finns inom teorin SDT. Vidare avgränsades begreppet fysisk aktivitet till aktiviteter som innefattar både muskelstärkande- och aerob träning samt vardagsmotion såsom promenader.
Tidsomfånget har medfört att omfattningen av kontrollen av resultatet har påverkats. Om det hade funnits mer tid hade således en större och mer omfattande studie med fler
datainsamlingsmetoder och ett större urval kunnat genomföras.
Intervju
Samtliga intervjuer i föreliggande studie var semistrukturerade och bestod av frågor som utformades i en intervjuguide (bilaga 2). Vid utformandet av intervjuguiden följdes
grundläggande råd såsom ordning av teman, formulering av frågor som underlättade studiens frågeställningar och användning av ett begripligt språk. Dessutom ställdes inga ledande frågor (Bryman, 2011).
Under samtliga intervjuer hade kvinnorna en stor frihet att kunna utforma sina svar på sitt eget sätt, vilket var en viktig del i föreliggande studie. Under intervjuerna skrevs även
anteckningar ner och vidare gjordes analytiska reflektioner av icke-verbalt beteende och egna iakttagelser som kunde vara relevanta för studiens resultat.
Samtliga intervjuer var lösenordskyddade och genomfördes digitalt via Zoom på grund av pågående pandemi men även på grund av flexibilitet. Detta kan ha påverkat intervjuerna på grund av eventuella distraktioner i den miljö som kvinnorna valde att genomföra sin intervju i samt på grund av mindre upplevd personlig kontakt. Intervjuerna kan även ha påverkats på grund av individens egna mående då bröstcancer och allt runt omkring sjukdomen kan antas vara ett känsligt ämne att prata om, i synnerhet med personer som själva har erfarenhet av sjukdomen.
Samtliga intervjuer spelades in med hjälp en av diktafon (Olympus WS-852) för att förhindra att informationen skulle bli tillgänglig för obehöriga. Detta genom att inte lagra informationen på en hårddisk men också för att skydda respondenternas personuppgifter enligt GDPR (Dataskyddsförordningen, 2021).
Inför varje intervju fick samtliga respondenter själva välja tid för att känna sig trygga och bekväma. Efter att samtliga intervjuer genomförts påbörjades en organisering och bearbetning av insamlad empiri. Transkriberingen av insamlad empiri utfördes direkt efter varje enskild intervju. Dels på grund av att det är en tidskrävande process (Bryman, 2011) men också på grund av att i ett tidigt skede kunna upptäcka eventuella felaktigheter kring sättet att intervjua på samt kring de frågor som ställdes. Anledningen till att transkriberingen skedde direkt efter varje intervju var även för att de andra intervjuerna skulle kunna genomföras på ett så adekvat sätt som möjligt. De citat som identifierades sågs som tillräckliga belägg för påståenden om hur verkligheten såg ut eller hur respondenternas upplevelser var och gav en stabil grund i föreliggande studie (Alvesson, 2011).
Trots att metoden var tidskrävande fanns det fördelar såsom att den gav ett djupare material och var flexibel. Det fanns även chans till att ställa följdfrågor. Nackdelarna var att
föreliggande studie blev subjektiv och metoden var tidskrävande, vilket är svårt att komma ifrån vid kvalitativ forskning (Bell, 2006).
Samtliga intervjupersoner i denna studie har fått samma typ av behandling (operation, cytostatika och strålbehandling) och var mellan 46 – 64 år gamla. Samtliga intervjuer genomfördes under perioden 2021-01-01 – 2021-04-01.
Bearbetning och analys
I processen att bearbeta och analysera empirin genomfördes en innehållsanalys för att söka efter likheter, skillnader, mönster och jämförelser i respondenternas intervjuer. Vidare användes en fenomenografisk analys som innefattar sju steg: bekanta sig med materialet, kondensation, jämförelse, gruppering, artikulera kategorierna, namnge kategorierna och kontrastiv fas (Dahlgren & Johansson, 2015).
Innan samtliga intervjuer analyserades I det första steget lästes samtliga transkriberade intervjuer ett flertal gånger för att bekanta sig med materialet. För att hitta signifikanta beståndsdelar fördes det även anteckningar. Vidare påbörjades analysen och i detta steg skildes signifikanta och betydelsefulla uttalanden ut genom att markera dessa citat eller stycken i intervjuerna. Vidare försökte likheter och skillnader hittas men också se igenom ytliga skillnader för att kunna upptäcka likheterna. Fokus låg på likheterna i respondenternas utsagor. Dessutom uppstod det i detta steg den kritiska delen av att dels bestämma gränserna mellan olika uppfattningar, vilken kategori eller om det skulle etableras en ny. I nästa steg av analysen namngavs kategorierna för att det signifikanta materialet skulle bli synligt.
Kategorierna fick korta namn och som innebar en känsla i sättet av att uppfatta något. I det sista steget granskades och jämfördes sedan alla passager för att se om de kunde få plats i flera kategorier (Dahlgren & Johansson, 2015).
Analysen och de olika stegen följdes noggrant och kritiskt för att öka den interna reliabiliteten och för att få fram det mest signifikanta. Tematiseringen grundades utifrån analysens olika steg och totalt kunde tio olika underkategorier identifieras: fysisk miljö, socialt stöd, hjälpmedel, covid-19, begränsningar, erfarenhet och vana, mående och hälsa, självförtroende, framtid samt glädje och positiva känslor.
I tematiseringen försökte även egna definitioner hittas genom både ett sorterings- och
kategoriseringsarbete samt ett kritiskt ifrågasättande för att få en överblick och ordning, hitta mönster och komma fram till resultat (Dahlgren & Johansson, 2015).
I föreliggande studie utgår huvudkategorierna (amotivation, yttre motivation och inre motivation) från den valda teorin (SDT). Underkategorierna placerades sedan i de tre huvudkategorierna. Analysen finns bifogad som bilaga 3 i föreliggande studie.
Tillförlitlighet
Tillförlitligheten vid kvalitativ forskning består av olika delkriterier såsom trovärdighet, överförbarhet och pålitlighet (Bryman, 2011). Föreliggande studie har utgått från samtliga delkriterier och utförts i enlighet med de regler som finns gällande kvalitativ forskning såsom rätt urval, relevanta frågor och en korrekt materialinsamling. Dessutom har det funnits en vilja att både vara systematisk och noggrann under hela processen för att resultaten av både
insamling och analys ska vara så trovärdiga och tillförlitliga som möjligt. Trovärdigheten är alltså extremt viktig men också avgörande vid all typ av forskning. Under processen i föreliggande studie fanns även det i åtanke att kontrollera den empiriska förankringen för att uppnå tillförlitlighet.
Samtliga intervjuer hade samma tillvägagångssätt för att säkerhetsställa att samtliga deltagare hade samma utgångsläge och förutsättningar, vilket ses som en extern reliabilitet (Bryman, 2011). Samtliga deltagare fick även välja tid för sin intervju så att de skulle känna sig så bekväma som möjligt och för att kunna svara så öppet och ärligt som möjligt, detta för att öka den ekologiska validiteten vilket även representerar verkligheten i en högre grad. Det
transkriberade materialet i denna studie lästes noggrant och systematiskt ett flertal gånger.
Dessutom fanns det hela tiden ett kritiskt förhållningssätt under analysen för att stärka den interna reliabiliteten.
Då transparensen i kvalitativa studier kan göra det svårt att konkret slå fast hur
tillvägagångssättet varit och hur slutsatserna tagits fram (Bryman, 2011) har detta funnits i åtanke under hela processen. Det har skett kontinuerliga möten med handledaren via Linnéuniversitetet och anteckningar kring vad som utförts har skapats. Dokument såsom analys, informationsbrev och intervjuguide har även bifogats i föreliggande studie. Vidare förklaras hur processen gått till både genom insamling och analys av data men också kring bearbetning, resultat och diskussion. Flera citat från samtliga intervjuer har också valts ut i
föreliggande studie då en viktig del av transparensen är hur rimliga tolkningarna av insamlade data är. Dessutom blir studien trovärdigare ju fler textdelar som stödjer tolkningarna (Fejes &
Thornberg, 2015). Tolkningarna i föreliggande studie kan dock ses och tolkas på ett annorlunda sätt av andra som tar del av studien. Resultatet i föreliggande studie styrker tidigare forskning vilket stärker reliabiliteten och generaliserbarheten för denna studie.
Etiska principer
Under processen kontaktades Etikkommittén Sydost för att få rådgivning och ett utlåtande kring studien. De etiska principerna i denna studie har utgått från fyra grundläggande frågor som rör frivillighet, integritet, konfidentialitet och anonymitet (Vetenskapsrådet, 2017;
Bryman, 2011) för de inblandade i föreliggande studie. Under insamlingen av empiri var det viktigt hur de etiska principerna tillämpades då bröstcancer kan antas vara ett känsligt ämne att diskutera.
Respondenterna som medverkade fick information kring studiens syfte (bilaga 1) samt att deltagandet var helt frivilligt och de hade rätt att hoppa av utan anledning innan samtliga intervjuer ägde rum men även efter (Vetenskapsrådet, 2017; Bryman, 2011). I föreliggande studie var det totalt två respondenter som valde att inte medverka innan sin intervju på grund av avslutad behandling och psykisk ohälsa.
Utifrån samtyckeskravet fick respondenterna information kring att de själva hade rätt att bestämma över sin medverkan. I föreliggande studie användes en öppen förfrågan om att delta, vilket således innebär att de som medverkat frivilligt deltog utifrån egen vilja och eget intresse.
Föreliggande studie utgår även från konfindentialitetskravet vilket innebär att samtliga
respondenter behandlats med största konfidentialitet. Då studien berör ett känsligt ämne fanns det under hela processen tystnadsplikt kring de respondenterna som medverkat i studien. Inga riktiga namn användes vid transkriberingen och all data sparades på ett USB-minne, vilket också var ett av de råd som Etikkommittén Sydost (2021) gav (EPK 714 – 2021). Utöver dessa krav utgick studien från nyttjandekravet, vilket innebär att alla uppgifter som samlades in endast användes i ändamålet för studien (Vetenskapsrådet, 2017; Bryman, 2011).
Dessutom fanns det under processen ett ansvar kring informationsskydd för de
respondenterna som deltog. Etikkommittén Sydost menade på att det skulle finnas beredskap
och kännedom kring kontaktuppgifter till verksamhet som akut skulle kunna ge samtalsstöd vid personliga kriser (EPK 714 – 2021). Detta var dock inget som upplevdes vara nödvändigt då samtliga respondenter i studien inte ville ha någon paus under intervjuerna. Vidare
upplevdes samtliga respondenterna vara bekväma med de frågor som ställdes. Under samtliga intervjuer var det även viktigt att påpeka att de när som helst kunde avbryta eller pausa
intervjun helt utan anledning om den upplevdes vara för jobbig att genomföra. Samtliga respondenter har förblivit anonyma för andra som tar del av föreliggande studie då endast kön och ålder nämns.
Utöver de etiska principerna utgick föreliggande studie även från råd som var användbara och viktiga (Bryman, 2011). Dessa råd var bland annat att inga namn eller personuppgifter
lagrades på hårddisken.
Resultat
Amotivation
I resultatet finns det inget som ger stöd för amotivation i föreliggande studie.
Yttre motivation Fysisk miljö
I resultatet framkommer det att valet av fysisk miljö är bidragande till en bibehållen – eller ökad fysisk aktivitetsnivå. Samtliga kvinnor i studien uppgav av dem utförde någon form av fysisk aktivitet både inom – och utomhus. Samtliga kvinnor utförde fysisk aktivitet utomhus under rehabiliteringstiden efter operation. I resultatet framkommer det att både
muskelstärkande och aerob fysisk aktivitet utfördes utomhus.
Fem kvinnor menade på att fysisk aktivitet som utfördes utomhus bidrog till ett ökat välbefinnande och en känsla av frihet.
”Det är inte samma sak som att träna inomhus. Jag vet inte hur jag ska förklara det riktigt men det är något speciellt med naturen som får mig att
kunna gå hur långt som helst när jag är ute och power-walkar”.
Fysisk aktivitet i utomhusmiljö utfördes främst i skogspartier och upplevdes även ger en känsla av lugn samtidigt som den fysiska aktivitetsnivån inte upplevdes vara ansträngande och prestationsrelaterad på samma sätt som fysisk aktivitet i inomhusmiljö.
Samtliga kvinnor uppgav att fysisk aktivitet i utomhusmiljö upplevdes vara bidragande till att lättare kunna handskas med sin sjukdom, rädsla och behandlingsrelaterade symptom. Dels genom att utomhusmiljön bidrog till en distansering till andra individer som de inte hade någon personlig koppling till men också på grund av att fysisk aktivitet utomhus bidrog till att lättare kunna tränar tillsammans med vänner och familj.
”Helt plötsligt hade man ännu en sak att hantera och det är ju klart att pandemin är påfrestande. Men det är den ju för alla. Istället för att träna på
ett gym är vi tre kompisar som gör olika hinderbanor ute. Med avstånd så klart”
Två kvinnor uppgav att naturen bidrog till att tänka utanför ramarna och använde sig av naturmaterial såsom bland annat stockar och stenar som substitut till vikthantlar. Med hjälp av dessa naturmaterial utfördes övningar som till exempelvis olika lyft och knäböj.
”Jag är medveten om att jag är extra infektionskänslig nu därför blir det mycket utomhusträning. Helst i skogen. Öppnar man bara sina ögon så kan
en stock bli en bra vikt att bära”
Resultatet visar också på att fysisk aktivitet som utfördes i hemmet upplevdes som
lättillgänglig och rolig. Fem kvinnor uppgav att hemmet kändes som en trygg miljö att vara fysiskt aktiv i. Resultatet visar också på att fysisk aktivitet som skedde i hemmet både var muskelstärkande och av aerob karaktär såsom dans och cykling på en motionscykel.
”Vi bor i ett stort hus och ett av rummen fick bli min danssal. /…/ Där stod jag och skakade loss. Min man skrattade och sa att Let´s Dance kommer
vilja ha med mig”
Fysisk aktivitet som utfördes i inomhusmiljö såsom i en yogastudio eller på ett gym bidrog till en ökad motivation. Främst på grund av att komma hemifrån och träna tillsammans med individer som de tränat med tidigare. Dock visar resultatet på att samtliga kvinnor uppgav att de inte tränade på gym lika regelbundet som innan sin diagnos dels på grund av rädsla men också på grund av kunskap kring infektionskänslighet.
Fyra kvinnor uppgav att det krävdes mer planering att träna på ett gym. Dels genom att träna på tider då det var färre personer i gymlokalen men också på grund av tillgängligheten att ta sig från sitt hem till ett gym.
Socialt stöd
I resultatet uppgav samtliga kvinnor att det sociala stödet var en bidragande faktor till att bibehålla en fysisk aktivitetsnivå. Det sociala stödet kunde ses som både familj, vänner, sjukvårdspersonal och instruktörer.
Fyra kvinnor upplevde att uppmuntrande ord från instruktör eller vänner och familj i samband med utförandet av en viss fysisk aktivitet bidrog till motivationen att vara fysiskt aktiv. Ord som upplevdes vara uppmuntrande bidrog till att de ökade sin fysiska aktivitetsnivå och kände sig duktiga.
”Kom igen, kom igen! Du klarar det”
Fem kvinnor uppgav att både familj och vänner hade en betydande roll för att vara fysisk aktiv genom att träna tillsammans. Att träna tillsammans med vänner och familj upplevdes som både kul och motiverande till att bibehålla eller öka den fysiska aktivitetsnivån. Dels på grund av de gav uppmuntrande ord men också på grund av att de inte kände sig som en sjuk person.
Det sociala stödet från sjukvården, främst genom samtal kring fysisk aktivitet bidrog till en bibehållen fysisk aktivitetsnivå. Samtliga kvinnor uppgav att sjukvården uppmuntrade dem till att vara fysiskt aktiva utifrån sin egen kapacitet och förmåga.
”De har verkligen bara varit superpositiva till att jag tränar”
Samtliga kvinnor uppgav också att information kring fysisk aktivitet var lättillgänglig både digitalt och via sjukvårdspersonal, vilket upplevdes som positivt och motiverande.
”Överallt finns det information om hur bra det är med fysisk aktivitet. Det går liksom inte att missa det. Det står på Tv-skärmarna och i broschyrer”
Resultatet visar dock på att samtliga kvinnor inte hade någon kunskap kring rekommendationerna som finns gällande fysisk aktivitet.
Hjälpmedel
I resultatet framkommer det att fyra kvinnor upplevde att digitala träningsprogram bidrog till en ökad motivation att bibehålla – eller öka sin fysiska aktivitetsnivå. Detta på grund av lättillgänglighet men också på grund av att möjligheten att kunna testa på olika typer av fysiska aktiviteter såsom till exempelvis yoga och dans upplevdes som roligt och utmanande på ett positivt sätt.
”Ibland blir det yoga. Ibland blir det dans. /…/ Jättesmidigt att kunna stå framför sin TV och träna”
Resultatet visar också på att de kvinnor som använde sig av digitala träningsprogram för att bibehålla – eller öka sin fysiska aktivitetsnivå utförde träningen själv och inte tillsammans med andra individer. Dels på grund av att träningen skedde mer spontant men också på grund av att den tid som tillägnades åt denna typ av fysisk aktivitet gav dem tid att vara för sig själv och handskas med sin sjukdom.
Samtliga kvinnor uppgav av de använde sig av aktivitetsarmband som hjälpmedel för att öka sin fysiska aktivitetsnivå. I resultatet framkommer det att aktivitetsarmbandet bidrog till att uppnå ett visst antal steg som de hade som mål att uppnå.
”I början var jag nästan besatt av att jag tvungen att gå alla stegen och glömde bort att jag faktiskt inte behöver och att det är helt ok att ta det
lugnt vissa dagar också”
Resultatet visar dock på att två kvinnor upplevde att aktivitetsarmbandet i perioder kunde bidra till stress och en känsla av otillräcklighet om de inte uppnådde sina mål.
Covid- 19
I resultatet framkommer det att samtliga kvinnor anpassade både fysisk aktivitet och fysisk aktivitetsnivå på grund av Covid- 19.
”Sen är det ju den här pandemin som mer eller mindre tvingat en till att hitta andra sätt att röra på sig”
Samtliga kvinnor uppgav att de utförde mer aerob träning i form av löpning och längre promenader utomhus. Tre kvinnor uppgav att dem ökat sin fysiska aktivitetsnivå till att träna löpning utomhus fler gånger i veckan än vad dem gjorde före sin diagnos.
”Nu blir det nog faktiskt mer träning utomhus. /…/ Har inte testat något sånt här utegym. Är fortfarande lite rädd för smittspridning. Men jag
springer minst fem gånger i veckan”
I resultatet framkommer det att två kvinnor fann det svårt att hitta en bra form av
muskelstärkande träning utanför gymmet men att på grund av Covid- 19 fick de hitta andra sätt att träna på och att detta upplevdes både motiverande till en fortsatt fysisk aktivitetsnivå.
Fem kvinnor i studien uppgav att dem använde sig av träningsutrustning i hemmet på grund av Covid-19. Dels på grund av ett intresse och vilja att kombinera olika typer av fysisk aktivitet men också på grund av rädslan av att vistas bland mycket folk på ett gym
”Älskar mina elastiska band. /…/ Trodde ju aldrig att man kunde få träningsvärk av ett band”
”Jag tänkte mer på hur jag skulle kunna anpassa min träning nu när det är Corona. /…/ Inte helt lätt när man tränat på gym i typ halva sitt liv men jag
kunde inte låta det stoppa mig. Det finns ju mycket annat som man kan göra”
Samtliga kvinnor i studien upplevde att förmågan av att vara fysisk aktiv på ett gym
begränsades på grund av Covid – 19 men att det också motiverade dem till att finna andra sätt att vara fysiskt aktiv på. I resultatet framkommer att fysisk aktivitet i utomhusmiljö utfördes oftare än fysisk aktivitet i inomhusmiljö och att detta upplevdes bidra till en mindre känsla av stress och oro.
Begränsningar
Resultatet visar på att det finns begränsningar som både påverkar valet av fysisk aktivitet och graden av fysisk aktivitetsnivå. Fem kvinnor uppgav att behandlingsrelaterade symptom såsom fatigue påverkade både typ av fysisk aktivitet och den fysiska aktivitetsnivån utifrån det dagliga måendet. Muskelstärkande fysisk aktivitet påverkades av bland annat
muskelsvaghet men också kring symptom efter operation såsom stramhet.
”/…/Kan bli så förbannad ibland när jag vet att detta är något som jag inte kan kontrollera. Mitt psyke säger: gör det! Men det är precis som om
armarna vägrar för att de inte är lika starka”
Samtliga kvinnor uppgav att perioden efter operation påverkade den fysiska förmågan och begränsade valet av fysisk aktivitet. Resultatet visar också på att biverkningar av cytostatika såsom håravfall påverkade både val av fysisk miljö och val av umgänge att träna tillsammans med. Dels på grund av att de inte ville ses som en sjuk person utan för den person som dem är men också på grund av en känsla av stress och ångest utifrån vad andra skulle tycka.
Resultatet visar också på att känslor som frustration upplevdes påverka den fysiska
aktivitetsnivån på grund av att de inte upplevde sig ha samma förmåga eller kapacitet att vara fysiskt aktiv på som tidigare innan diagnos och behandling.
Inre motivation Erfarenhet och vana
Resultatet visar på att samtliga kvinnor både har erfarenhet och vana av att vara fysiskt aktiva före sin diagnos. Fyra kvinnor uppgav att de hade varit fysiskt aktiva inom olika lagidrotter som barn och hade blivit influerade av sina föräldrar att vara aktiva inom dessa lagidrotter.
Den tidigare erfarenheten och vanan de hade kring fysisk aktivitet påverkade den nuvarande fysiska aktivitetsnivån och upplevdes bero på en känsla av självmedvetenhet och kunskap kring den egna kroppen.
”/…/ Det är svårt att sätta ord på det men för mig har träningen alltid varit en naturlig del. Kanske på grund av min uppväxt där jag i tidig ålder kom
in föreningsidrotten”
Två kvinnor uppgav att de började med individuella idrotter i tonåren. Resultatet visar också på att samtliga kvinnor har både erfarenhet och vana av att träna på gym. Samtliga kvinnor uppgav att deras tidigare erfarenhet och vana av att vara fysiskt aktiva var bidragande till att de fortsatte att vara fysiskt aktiva under sin behandling.
Resultatet visar även på att deras erfarenhet och vana gällande olika typer av fysisk aktivitet har ökat deras kroppsmedvetenhet och vilken typ av fysisk aktivitet som upplevs vara bidragande till ett bättre mående, glädje och förmåga utifrån både förmåga och kapacitet.
I resultatet framkommer det även att erfarenheten och vanan kring fysisk aktivitet bidrog till en ökad kunskap kring de hälsovinster som kan uppnås med att vara fysiskt aktiv. Kvinnornas tidigare vana och erfarenhet kring fysisk aktivitet bidrog till en bättre insikt av både duration och intensitet vid en viss typ av fysisk aktivitet såsom styrketräning eller aerob fysisk
aktivitet.
”Ironiskt nog har jag alltid hållit igång för att förbli frisk och stark. Men i denna situationen handlar det kanske mer om att låta måendet styra när jag
ska träna och inte tvärtom. Jag vet ju vad jag är kapabel till”
Mående och hälsa
Resultatet visar på att samtliga kvinnor upplever att fysisk aktivitet bidrar till ett bättre välmående och att dem känner sig starkare fysiskt – och psykiskt.
” Nu vet jag inte om det kanske är så men jag kan tänka mig att det beror på att jag tränar”
Fyra kvinnor uppgav att behandlingsrelaterade symptom såsom fatigue upplevdes minska vid mer intensiva träningspass. Resultatet visar också på att samtliga kvinnor utförde någon form av fysisk aktivitet dels för att uppnå en bättre hälsa men också för att fysisk aktivitet fick dem att må bra både fysiskt – och psykiskt.
”Man vill ju må bra”
Fysisk aktivitet bidrog inte enbart till att kunna hantera sin sjukdom på ett bättre sätt utan känslor såsom oro och ångest kring sin sjukdom och fysiska kapacitet upplevdes även minska på grund av fysisk aktivitet. Resultatet visar även på att träning som skedde utomhus
upplevdes bidra till ett bättre välmående på grund av naturupplevelsen och intryck av skog, djur och väder.
”Det är en otroligt befriande känsla faktiskt. /…/ Allt det gröna”
Självförtroende
Resultatet visar på att samtliga kvinnor upplevde att de fick ett större självförtroende när det utförde någon form av fysisk aktivitet. Fem kvinnor uppgav att målsättningen kring fysisk aktivitet både gällande intensitet och repetition bidrog till ett ökat självförtroende och att det i sin tur upplevdes bidra till motivation att öka sin målsättning kring fysisk aktivitet. Känslan av att kunna vara fysiskt aktiv trots sin sjukdom bidrog till att de kände att de var starka både fysiskt – och psykiskt och att de faktiskt klarade av mer än vad dem trodde.
I resultatet framkommer det också att de gånger som de inte klarade av att utföra en viss typ av fysisk aktivitet bidrog detta till ett minskat självförtroende.
”Speciellt nu när man har cancer /…/ Att jag fortfarande kan motiverar mig till att fortsätta”
Men utifrån acceptans och kunskap kring sin sjukdom och biverkningar av behandling fann dem andra sätt att träna på vilket upplevdes bidra till ett ökat självförtroende. Samtliga kvinnor uppgav att dem i perioder fick anpassa sin förmåga och kapacitet till att vara fysiskt aktiv utifrån sitt mående.
Framtid
”Jag tänker inte låta denna kampen bli en kamp utan att slåss tillbaka”
I resultatet framkommer det att samtliga kvinnor upplevde att fysisk aktivitet gav en känsla av att ha en meningsfull vardag. De positiva effekterna som upplevdes av att vara fysisk aktiv bidrog till nya målsättningar både kring att hantera sin sjukdom men också kring mål som sattes för framtiden både gällande sin träning men också kring sin vardag.
” Kroppen ska ju förhoppningsvis hålla hela livet ut”
I resultatet framkommer det att samtliga kvinnor upplevde att fysisk aktivitet bidrog till ett ökat välbefinnande och en bättre livskvalitet. Samtliga kvinnor i studien uppgav att fysisk aktivitet upplevdes bidra till en känsla av frihet. Dels på grund av att dem inte kände sig begränsade av sin sjukdom men också på grund av positiva effekter som upplevdes av att vara fysisk aktiv.
Att få vara mormor igen utan att behöva känna efter om jag orkar göra det idag”
Att träna och att vara fysiskt aktiv upplevdes ge hopp om framtiden och att återgå till ett så vanligt liv som möjligt som tiden innan deras diagnos. Resultatet visar också att samtliga kvinnor uppgav att fysisk aktivitet användes som en drivkraft för att må bra både psykiskt – och fysiskt.
Glädje och positiva känslor
I resultatet framkommer det att samtliga kvinnor upplevde att fysisk aktivitet bidrog till positiva känslor och glädje när de tränade tillsammans med vänner och familj.
Mycket på grund av att jag tycker att det är så fruktansvärt roligt”
Samtliga kvinnor upplevde också att glädjen i att kunna fortsätta vara fysiskt aktiv trots sin sjukdom och biverkningar av behandling var en bidragande faktor till att bibehålla eller öka den fysiska aktivitetsnivån. Fyra kvinnor uppgav att upplevelsen kring att testa på nya och olika fysiska aktiviteter bidrog ökad glädje som i sin tur ökade motivationen att vara fysiskt aktiv.
”Min man kom hem från sitt jobb en dag och frågade om vi skulle testa på en dansklass via datorn. Hans arbetskollega hade testat det och sa att det
måste ni testa! /…/ Det var så himla kul så nu ska vi skriva in oss på en dansskola”
I resultatet framkommer det även att valet att vara fysiskt aktiv i många fall berodde på om känslorna kring den fysiska aktiviteten upplevdes vara positiva. De positiva känslorna och glädjen upplevdes bero på val av fysisk aktivitet, vänner, familj, instruktörer men även på grund av målsättningar.
Resultatdiskussion
Amotivation
I föreliggande studie fanns det inget som gav stöd åt att det förekom amotivation till fysiskt aktiv under behandling av bröstcancer. En tänkbar anledning till detta resultat kan dels bero på att samtliga kvinnor hade en tidigare vana och erfarenhet kring att vara fysiskt aktiva innan sin diagnos. Vidare kan kunskapen kring de positiva effekterna av att vara fysiskt aktiv ha kunnat påverka deltagarnas val till att vara fortsatt fysisk aktiv trots sin bröstcancer.
Det är möjligt att deltagarna i studien upplevde att fysisk aktivitet bidrog till enbart positiva effekter under den tid som studien genomfördes och på så vis ökade både den inre- och yttre motivationen. Som Wilhelmsson et al., (2017) nämner är de kvinnor som varit fysiskt aktiva innan sin diagnos och behandling mer motiverade till att vara fysisk aktiva även under sin behandling. Inte enbart på grund av upplevelserna kring ett högre psykiskt välbefinnande utan även på grund av snabbare återhämtning av behandling. I föreliggande studie går det således inte att få svar på om det är på grund av en snabbare återhämtning av behandling som kvinnorna fortsätter vara fysiskt aktiva under sin behandling utan enbart kring det mående som de upplever blev bättre på grund av fysisk aktivitet.
Även om resultatet inte gav stöd åt amotivation till fysisk aktivitet kan ett antagande vara att resultatet visade på amotivation till fysisk inaktivitet. En tänkbar anledning till detta resultat kan antas bero på kunskap och upplevda positiva effekter av fysisk aktivitet då studien genomfördes. Trots detta, finns det likheter i föreliggande studie och tidigare forskning som visar att de kvinnor som varit fysiskt aktiva innan sin diagnos bibehåller- eller ökar sin fysiska aktivitetsnivå under sin behandling (Manneville et al., 2018).
Yttre motivation
Resultatet i föreliggande studie visar att yttre motivation till fysisk aktivitet under behandling av bröstcancer styrs av en rad olika faktorer såsom fysisk miljö, socialt stöd, hjälpmedel, Covid – 19 och begränsningar kring fysisk aktivitet.
Valet av fysisk miljö bidrar till motivationen av en ökad- eller bibehållen fysisk aktivitetsnivå.
Mycket beror på en yttre reglering där man tillsammans med andra individer väljer en viss typ av fysisk miljö att vara fysiskt aktiv i. Mycket av tidigare forskning visar att olika fysiska miljöer såsom hem och utomhusmiljö har goda effekter på bland annat fysisk funktion och
