Bebyggelsehistorisk tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author Barbro Edling
Title Överintendentsämbetets organisation och arbetsuppgifter
Issue 17–18
Year of Publication 1989
Pages 103–118
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Överintendentsämbetets organisation och arbetsuppgifter
av Barbro Edling
Uppsatsenavseratti förstahandbelysaÖverinten¬
dentsämbetets verksamhet omkring sekelskiftet 1800,entidpunkt dåverket vunnitstadgaoch fun¬
nit sin roll i dåtidensoffentliga byggnadsverksam¬
het. Förattge enbakgrundfördem,sominteärså förtrogna med ämbetetstidigare verksamhet, ges
en översiktlig framställning över dess utveckling under 1700-talet och de lagar och förordningar,
som reglerade dessverksamhet.
År 1800har valts förattbelysa överintendents¬
ämbetets verksamhet i det begynnande 1800-talet och detta år hargenomstudieravämbetetsproto¬
koll ochandra handlingar granskats idetalj. Alla under året inkomna och avslutadebyggnadsären- den redovisas i uppsatsen.Särskild uppmärksam¬
het riktas mot de fall därKungl Majtingripitoch
genom direktiv påverkat resultatet av ämbetets verksamhet.
Det ärvälkäntattGustafIIIvarmycket intres¬
seradav arkitekturensutvecklingi riketochöver- intendentsämbetetspeladehärvidlagenviktigrolli förverkligandet av kungens intentioner. I uppsat¬
sen ges exempel påatt även hans son, Gustav IV Adolf, visadeintresse för denoffentliga byggnads¬
verksamheten genom att följa ämbetetsverksam¬
het och gedirektiv, sompåverkadeutformningen
avenskildabyggnadsobjekt.
Utöver redovisningen av överintendentsämbe-
te:tsverksamhetunderår1800har intresseägnatsåt
attfåenuppfattningomhurarbetet bedrevs inom ämbetet ocharbetsförhållandenaför verketstjäns¬
temän.
Slutligenägnasettavsnittåtattbelysa ämbetets verksamhet iFinland,främst med avseendepå kyr- kobyggandetår 1800.
Bakgrund
Överintendentsämbetet inrättades efter den stora brandenpå Stockholmsslott imaj 1697. Hov-och stadsarkitekten NicodemusTessin d y, somredan
varengageradiombyggnadenavdetgamla slottet.
Tre Kronor, fick efter branden i uppdrag att an¬
skaffanyabostäderför denkungligafamiljenoch hovetsamtlokaler för deämbetsverk,somvarit in¬
rymda i deneldhärjadedelenavdetgamlaslottet.
Med tanke på Tessins ökade arbetsuppgifter
fann rådet det angeläget att förbättra hans ställ¬
ning ochatthöjahanslön. Beslutet häromfattades den 22 juni 1697, då Nicodemus Tessin d y ut¬
nämndes tillöverintendent,entitelsomejtidigare hade förekommit i Sverige. Titeln hämtades från Frankrike, där överintendenten var chef för ett störrekungligt ämbetsverkmed ett flertal arbets¬
uppgifter inomkonst och arkitektur. ISverigeav¬
sågmandock inteatttiteln skulle medförafleraar¬
betsuppgifteränvad Tessin redan hade,attbygga
det nyakungligaslottet. För dennyeöverintenden¬
tenutfärdades därför inte någon instruktionutan de äldre instruktionerna om förvaltningen av de kungligaslottenoch kronansbyggnader bibehölls oförändrade.Utvecklingenunder 1700-talet skulle dock efterhand leda tillenförändringavorganisa¬
tionen förbyggandetoch underhålletavoffentliga byggnadermed däravföljandenyainstruktioner.^
Tillattbörjamed koncentreradeTessind ysitt arbetepåslottsbygget.Till följdavKarl XII:skrig försämrades emellertid den ekonomiskasituatio¬
neni landet och1710avstannadeslottsbyggethelt.
Tessinägnadenu sin tid åtattförfattadetaljerade ritningsserier, som senare kom attligga till grund
för det fortsatta byggandet. Är 1720 återupptogs byggnadsverksamheteni mindre skala. I och med
att större ekonomiska resurser ställdes till förfo¬
gande år 1727, då ständernagodkändeatt ensär¬
skild skatt skulle få uttagasförslottsbygget, slotts- byggnadshjälpen, kundebyggandetupptagasifull
skala.Avsiktenvarattskattenskullegälla i fyraår,
meniverkligheten kom denattbestå till 1810.
Dåslottsbygget återupptogs istörre skala 1727
varTessin d yengammal manochverksamheten
leddesipraktikenavCarl Hårleman,somutbildats
underTessinsledningochsomskaffatsig insikter
isittyrkegenomutrikesresor.DåTessin d yavled
1728var han bådeöverintendent ochöverstemar¬
skalk. Som överintendentefterträddes han av sin son, hovintendenten Carl-Gustaf Tessin, medan
Carl Hårlemanutsågstill hovintendent. Innehava¬
ren avdennatjänst,sombl askulle ha överinseen¬
det över husgerådskammaren, var enligt 1721 års
instruktion underställdöverstemarskalksämbetet.
Carl-Gustaf Tessin varemellertid mer roadavsin tjänstsomdiplomatän avattleda arbetet påslot¬
tet, varför Carl Hårleman även i fortsättningen komatt ledaslottsbygget.Vid Tessins avgångfrån
sitt ämbete 1741 utnämndes Carl Hårleman till
hansefterträdare.
Frånvaron av en instruktion för ämbetet med¬
förde nu en mängd problem om vem som skulle
förvalta vad. Carl Hårleman ansåg att det var
olämpligt att tre olika ämbeten, överintendents-,
överstemarskalks- och överståthållarämbetet, skulledelapåansvaretförKunglMajt:s slott, hus
ochbyggnader.Hanföreslog därförattöverinten¬
denten ensamskulle få överta ansvaret för slottet och kronans hus iStockholm. Hansframställning ledde dock inte omedelbarttillnågotresultat. Först
år 1772 utfärdades eninstruktionom skötselnav det då färdigbyggda slottet. Enligt denna skulle
överintendentsämbetet årligen inge förslag till Kungl Majt över de reparationer som bedömdes nödvändiga, medanöverståthållarämbetetfortfa¬
rande skullesvaraförvårdenav slottet.
Dennainstruktionändrades1810,dåmanbeslöt
atttillsättaenslottsbyggnadsdirektion. Dennabe¬
stodavriksmarskalken,överståthållaren ochöver¬
intendentenoch desshuvudsakliga uppgift blevatt underhålla slotten och de publika husen i Stock¬
holm. För de publika byggnaderna i landsorten
ficksamtidigtkammarkollegietansvaret.Tillföljd
avstridigheteromarbetsfördelningeninom slotts- byggnadsdirektionen upplöstes den 1818, varvid
dess arbetsuppgifter fördelades mellan riksmar¬
skalken och överintendenten. Äntligen, eftermer än 120 år, fick överintendenten en självständig ställning, direkt underställdKunglMajtmedklart angivna förvaltningsobjekt och ett eget anslag.
Men samtidigt fick överintendenten lämna ifrån sig vården av det slott, förvars byggande befatt¬
ningenursprungligenblivit tillsatt. Ifortsättningen
skulleriksmarskalksämbetet hatillsynenavStock¬
holms slott.
Överintendentsämbetets uppdrag
Är 1747fattaderådetettbeslut,somskulle fåstor betydelse föröverintendentens åligganden och det offentligabyggandeti Sverige.Beslutet innebaratt överintendentenifortsättningenskulle granska al¬
laritningar ochkostnadsberäkningarför de publi¬
ka husens nybyggnader ochreparationer i hela ri¬
ket. Ommöjligt skulle hanäven haöverinseendet
överbyggnadsarbetet i landsorten,varförämbetet
fickettsärskiltreseanslag föratt kunna besöka de
olika byggnadsplatserna. Är 1752 preciserades
1747årsbeslutgenomettkungligtbrev,sominne¬
bar att hädanefter skulle alla ritningar och kost- nadsförslag till hus, broar och andrabyggnader,
somavsågsattuppföras med allmännamedel, in¬
sändas till detkungliga kansliet. Dettaskulledäref¬
ter översända handlingarna till överintendenten
förgranskningocheventuellbearbetning, varefter
överintendenten överlämnade förslaget till Kungl Majt förgodkännande.
Bestämmelserna om ritningsgranskning utvid¬
gades 1759tillattomfattaävenkyrkor,somtidiga¬
resedan 1740 endastkrävtgodkännandeavlands¬
hövding och domkapitel. I beslutet innefattades
även ritningar till altare, prediksstolar, orglar, gravvårdarochminnesmärkenävenomde ej skulle
bekostasmed allmänna medel. 1759 årsbeslut in¬
nebarencentraliseringavbeslutomkyrkornasar¬
kitektoniska utformnii\g och deras inredning.
Handlingarnai ärendena skulle dock även i fort¬
sättningen passeralandshövdingen.^
Kyrkor, hus, broar och andrapublika byggna¬
der fick således inte byggas förrän ritningar och kostnadsförslag granskatsavöverintendentsämbe¬
tetochgodkäntsavKungl Majt. Fannsdet inte nå¬
gon erfaren byggmästare på orten, som kunde
upprätta erforderliga handlingar, skulle vederbö¬
rande beställareuppdragaåt överintendentsämbe-
tet att utformaritningar ochkostnadsförslag. Till uppdraget skulle därvid bifogas alla de krav som beställaren önskade fåtillgodosedda.
Enligt de meddelade bestämmelserna fick inga byggnader uppföras iträ.Bakgrunden tilldettavar
givetvis iförsta hand eldfaranmenävenvirkesbris- teni riket och de höga underhållskostnadernaför träbyggnader. Murtegel, marmor, sandsten, tälj-
steneller gråsten skulle användas efter tillgången påorten.Bakom alla dessabestämmelser från mit¬
tenav 1700-talet låg kronansintresseavsparsam¬
het med allmänna medel. Genom att ställa höga kvalitetskravpå byggandetavsågmanattförlänga byggnadernas livslängd.
Arkitektutbildningen
Föratt kunna åstadkomma skönaochändamåls¬
enliga byggnader krävdes skickliga arkitekter. I samband medslottsbygget hade utländska konst¬
närerinkallats tillSverige,dels förattutföra arbe¬
tenpåslottet och dels förattundervisaunga svens¬
ka förmågor. Enavdessa konstnärervarGuillau¬
meThomasTaraval,somblevenavdeförsta lärar¬
napåden år 1735 inrättadeKungl Ritareakademi¬
en. Akademien fick sin första stadga 1773 och samtidigt ändrades namnet till Kungl målar- och bildhuggarakademien. I stadgans tredje artikel sägs att överintendenten skulle vara akademiens preses.
I sambandmedattakademienstidigare mycket låga anslag år 1777höjdes till 300rdr, kunde den inrättatvåprincipskolorochenprofessuri arkitek¬
tur. Ar 1779 utnämndes konduktören vid överin-
tendentsämbetet,Olof Tempelman,till innehavare
av professuren. Han tillträdde den dock först år 1781 efter enlängrestudieresa till Italien.^
Arkitekturskolan delades 1799 i enlägreochen
högreavdelning. Som lärare idenlägre avdelning¬
enanställdes konduktören vid överintendentsäni- betet, Daniel Forsman. Titeln konduktör, som i Sverige använts sedan mitten av 1600-talet, kom ursprungligen från Frankrike, förmodligen via fortifikationen. Titeln ersattes i samband med överintendentsämbetet nya instruktion år 1864 medtiteln andre arkitekt.
Intresset förutbildningen vid Arkitekturskolan
varstort bland både blivande hantverkareochar¬
kitekter. Den näraanknytningenmellan akademi¬
enochöverintendentsämbetetmedfördeattflerta¬
let konduktörsbefattningartillsattes med arkitek¬
tersomfått sinutbildningvidakademiens skolor.
Endast i undantagsfall tillsattes befattningarna
med arkitekter som fått sin utbildning på annat håll, t ex fortifikationen och dess informations- verk.
Informationsverket, inrättat av Eric Dahlberg
under 1600-taletssenaredel, varundervisningsan¬
stalten för blivande fortifikationsofficerare. Då dess undervisning även omfattade civilarkitektur kom inte så fåofficerare, framtilltidigt 1800-tal,
attvid sidanavsina militäraspecialområdenägna sigåt den civila sidanavarkitektyrket.®Av de elva arkitektersomår 1800tjänstgjordevid överinten¬
dentsämbetet hade professor Olof Tempelman, hovintendenten Carl Fredrik Sundvall och Gustaf af Sillén samt konduktören Pehr Wilhelm Palm- rothmilitäranknytning.Under 1740-talet startade stadsarkitekten i Stockholm, Johan Eberhard Carlberg, entredje byggnadsteknisk utbildning. I första hand var denna avsedd för stadens egna tjänstemänochkom ickeattfånågonbetydelseför överintendentsämbetet.
Överintendentsämbetet år 1800
Antalettjänstemän inomämbetet ökade itakt med
arbetsuppgifterna.År1800,detårvarsverksamhet närmare skall beskrivas, innehades överinten- dentstjänsten av Carl Fredrik Fredenheim, den förste på posten som ej hade arkitektutbildning.
Underår1800varhantjänstledigochbefattningen uppehölls avden itjänsten äldste tjänstemannen, hovintendenten Fredrik Piper. Som hovintenden¬
tertjänstgjordeCarl Fredrik Sundvall och Gustaf afSillén, vars uppgifterdels bestod iattföreta be¬
siktningar ute i landetoch dels i att upprättarit¬
ningar (desseiner) för mer betydande byggnads¬
projekt. Hovarkitekten ochprofessornOlof Tem¬
pelmantjänstgjordepå ämbetetmedsammaarbet¬
suppgifter som hovintendenterna, samtidigt som hanvarlärare vid Arkitekturskolan. År 1796 hade
en sekreterartjänst inrättats på ämbetet och den förste innehavarenvarden äldste itjänstvarande konduktören, ThureWennberg. Hanvaremeller¬
tidsjukledigunder helaåret och hanssysslor utför¬
desavnågonavdeandraitjänstvarande konduk¬
törerna.®
År 1800fannsdetsex konduktörer, men devar sällanitjänstsamtidigt. En ellerfleravarsjukledi¬
ga,hadepermission eller Varfrånvarandeutantill¬
stånd. Ettstortproblemför demvarattlönen från
ämbetetvarringa elleringen. Detvåsenastanställ¬
dahadeingenlönutan vartvungnaattför sin ut¬
komståtasigprivatauppdrag.Dettaminskade de¬
rasintressenattinfinnasig påämbetet.
Desammanlagdakonduktörslönernaår 1796ar 150rdr. Imars sammaårtillfördesöverintendents- kontoretytterligare 909 rdr och16skillingar,vilket
innebar att överintendenten hade 1059:16 rdr att fördela på sin personal. Enligt ett protokoll från
den 10mars 1796 beslötöverintendentenattsekre¬
teraren skulle erhålla 300 rdr årligen och att de
äldstakonduktörernaeftertjänstetidskulle få250
rdr, 200rdr, 150rdr resp 100 rdr. Vaktmästaren fick 33:16 rdrmedan restenavsummananvändes förinköp avvita ljustill kontoret. Menredan den
27 augusti samma år sänktes lönerna och lägre
skulle debli.^ Enligtett protokoll frånden 31 de¬
cember 1800fastställdes detrelägsta konduktörs¬
lönernatill 150rdr, 120rdr och80 rdrmedtillägget
att framdeles, då tillgångarna medgav, skulle de
kommaattöka.
Överintendenten Fredenheim hade år 1800 en årslönpå800rdr. Somjämförelse kannämnas att
överdirektörenikontrollverket 1796hadeenlönav 600rdr, medanenkontrollörvidsammaverkhade
300rdr, en notarie 166rdr, kanslisten 180rdroch
vaktmästaren 60 rdr. Vid fortifikationenhade en konduktör 100rdr iordinarieårslönsamt 100 rdri förplägnadspengar.
Ämbetets arbetsrutiner
Överintendentsämbetet, som hadesina lokaler på
Stockholms slott, bedrev givetvis sin verksamhet
eftervissaregler och rutiner. Deni tjänstvarande personalen skulle varje förmiddag infinna sig på
kontoretocharbetamed förelagdaprojekt. Enav konduktörernahadetilluppgift, efterettrullande schema, att varje dag vara på kontoret mellan
klockan tiooch två för att ta emot inkommande skrivelser. Varje tisdag förmiddag klockan elva
samladeshelapersonalen påöverintendentskonto-
ret, omicke annathademeddelats.®
Under år 1800 protokollfördes 42 samman¬
komster och vid dessabehandlades 66 under året
inkomnaprojekt jämtetidigareej slutbehandlade
ärenden. Deflestaprojektenbehandladesvidflera
tillfällen. Avdenyinkomna ärendenahandladede
flestaomkyrkor,34 styckeni Sverigeoch 18 iFin¬
land. Övrigaprojekt berörde profanabyggnader, fyrarochbroar.
Ämbetetssammankomsterleddesavöverinten¬
denten ellerhansställföreträdare. Omsekreteraren
av någon anledning var frånvarande beordrades någon av de närvarande konduktörerna att föra protokollet. Sammankomsteninleddes alltidmed
att föregående protokoll justerades och därefter
behandladesinkomnaskrivelser frånKunglMajt:s
kansli. Endelavdessameddeladeatt KunglMajt godkänt ett projekt, varvid ämbetets uppgift var
attkopieradegodkändaritningarnaochvidarebe¬
fordra handlingarna till vederbörande landshöv¬
ding. Inågra fallinnehöll skrivelsernaettmedde¬
landeomattdetavämbetetöversändaförslagetej godkänts utanskulleöverarbetas pånytt. Sist be¬
handladeskanslietsskrivelseromnyaprojektoch i anslutningtill dessaantecknadesävennyaprojekt
från andra beställare. De nya projekten delade
överintendenten ut på de olika konduktörerna.
Sammankomstenavslutadesmedatthovintenden¬
terna och konduktörernaredogjorde för lägetav de uppdragsomdetidigaretilldelats.
Uppdragenkunde beståavattförfattadesseiner
efter frånorten insända projektritningar elleratt upprätta ritningar efter insända önskemål ifråga
omobjektetsstorlek, formm m.Förbåde nybygg¬
nader och reparationer erfordrades kostnadskal¬
kyler och föratt få underlagför dessastodmani
kontakt med beställarorten om material- och transportkostnader samt arbetslöner. Under be¬
handlingen av deolikaprojektenstodmanockså
brevledes i kontakt med vederbörande landshöv¬
ding. Ifrågaomkyrkorsändeämbetetförslagettill församlingen för yttrande, något som kunde för¬
anledaytterligarebearbetning. Efterföredragning
föröverintendenteneller hansställföreträdarevid
den ordinarie tisdagssammankomsten sändes det slutliga förslagettillKunglMajt förgodkännande.
Exempel på olika uppfattningar
om ämbetets förslag
Vanligtvis godkände Kungl Majt överintendents-
ämbetetsförslagmenunderår 1800återsändes fy¬
ra avdetolv underåretfärdigbehandladeförslagen
Fig I. Norbergs tingshus i Västmanland. Huset användessom
tingshusfram till1889. Senarehardel varit postkontor och bank¬
lokal. Idagärhuset privatbostad. Foto Gunnar Larsson, Nor¬
bergskommun, 1988.
Fig 2.Norbergstingshus. Rekonstruktion efterbrandsyneproto- koUfrån1840-talet och uppmätningsritningförombyggnadentill banklokal.
för omarbetning. I tre av fallen rörde det sigom mindrepåpekanden. Ettavdessa gällde Norbergs tingshus i Västmanland, (fig 1 och 2) som skulle uppföras iträefter frånorteninsändritning.Iden¬
na ritning gjorde konduktören Palmroth några
mindre ändringar innan den sändes för godkän¬
nande. Kungl Majt godkände ritningen med det förbehållet att dörren skulle göras bredare. Efter ändringenskulle ärendet återsändas förettslutligt godkännande.®
Deövriga fallenavsmärreerinringar gällde kyr¬
kornaiKarjala och Gudmundrå.FörKarjala kyr¬
ka, Björneborgsoch Åbolän, hade församlingen
insäntettförslag, sömbearbetatsavkonduktören
von Engeström och godkänts av hovintendenten Piper(fig3). Vidgranskningen anmärkte kungen
attkyrkans fönster bordevarahögre i förhållande tillbredden, varförritningarna återsändes till äm¬
betet för vidarebearbetning. Efter dennaöversän¬
desritningarnaåterigenför godkännande och den¬
nagång gillades de. Ifrågaom Gudmundrå kyrka iÅngermanlandhadeförsamlingenijanuari 1799
säntinritningarochövriga handlingar för sinnya
kyrka, somefter mindre ändringaröversändes till detkungliga kansliet försedvanlig handläggning.I
mars år 18(X) kom en påminnelse från landshöv¬
dingenomattförsamlingenväntadepå sina ritnin¬
gar.Detvisadesig dåattritningarnaförkommit på kansliet, varför hovintendentenPipervartvungen
attmeddelalandshövdingenattdenne måste skaf¬
fa fram nya ritningar från församlingen. De nya
ritningarnagranskadesavämbetetöch översändes till kungen för godkännande (fig 4). Åven denna gånganmärktekungenpåfönstrenoch befalldeatt fönstren skulle ges större bredd i förhållande till höjden. Efter ytterligare bearbetning godkändes ritningarna iaugusti 1800 och året därefterbyggde församlingen sinnyatornförsedda kyrka.
FörsittförslagtillRappestads kyrka iÖstergöt¬
land fick överintendentsämbetet allvarligare kri¬
tik. Dengälldei förstahand brister iportalens och lanterninensutformning(fig 5). Ritningarnaåter¬
sändes till ämbetet medbefallningomatt portens
ram och att lanterninens profiler samt konturer skulleomarbetas.Kungen,Gustav IV Adolf, erin¬
radesamtidigt om att helautformningenbehövde omritasmedstornoggrannhetochatthan förvän¬
tadesig,engång för alla,attderitningarsomfram¬
deles kom från ämbetet skulle ”vara i sin ord¬
ning”.^®
Ettexempel på att ämbetets ritningarinte alltid godkändesavbeställarenärTörnevallakyrka iÖs¬
tergötland. I januari år 1800 fick konduktören B Westman uppdraget att författa en ritning till kyrkans ömbyggnad efterdimensionerochövriga önskemål, som församlingen sänt in. Westmans ritningar gillades av hovintendenten Piper. Mot bakgrundenavattfönstrensutformningvarnågot ovanlig i förhållandetill den rådandebyggnadssti¬
len, föreslog han dockattritningarna skulleöver¬
sändas till landshövdingen och församlingen för yttrande. I ämbetets brevomdettaförklaradesatt fönstrens formoch insättning ej bordeökabygg- nadskostnaderna ochattkyrkan i övrigt till alla de¬
lar överensstämde medförsamlingensönskemål.
Fig 3.Fasad-ochplanritningavS. J.vonEngeström år 1800 till Karjala kapellkyrka iAbo ochBjörneborgs län. Foto Riksarkivet.
På deavWestmanförfattaderitningarna finns föl¬
jandeanteckning;
”6st.Stora halfrunda fenster af6alnarsbredd och 4 alnars
höjdgerhärsammadager åtkyrkansomde 12fensteraf vanlig Storlek och proportion Som den ifränorteninsände planinnehåller.”
PåWestmansritningsförslag fanns två olika alter¬
nativ till tornkornisch, varav ett var enklare och billigare (fig 6). Vidare ansåg Westman, jämfört
medförsamlingens plan,att tornetkundegöras ett paralnarlägre ochatt porten,sompåförsamling¬
ens fasadritning avsmalnar uppåt, borde få upp-
rättståendesidoposter medtrealnars bredd.
Av vad som kan utläsas av handlingarna god¬
kände församlingen inteförslagetvarför hovarki¬
tektenTempelman i septembersammaårinlämna¬
deettnyttförslag till ämbetet. Dettanyaförslagin¬
sändes tillKungl Majt ochgodkändes i november
1800. Ombyggnaden efter dessa ritningar kom
dockaldrigtill stånd. Iapril 1816 gjorde konduk¬
tören S Enander ett nytt förslag, nu tillen större kyrkaförsedd medstora,avrundade,rektangulära
fönster (fig 7 och 8). Den n^akyrkan invigdesun¬
derKarl XIII:sregering år 1817.
Ettbyggnadsobjekt, som ocksåtog långtidatt genomföra, var nybyggnaden avOttenby kungs¬
gård påÖland. Ijuli 1799uppdrogkammarkolle¬
giet åt överintendentsämbetet att göra en dessein
tillennykaraktärsbyggnad på kungsgården. Upp¬
draget anförtroddes hovintendenten Sundvall,
Fig4.Fasad- ochplanritningtill Gudmundrå kyrka l Härnösandsstift.FotoRiksarkivet.
somi oktober besökteOttenbyisamband med en resatill Kalmar. I november lämnade Sundvallin sittförslag,somvaranpassatefterdepå platsenre¬
danbefintliga flyglarna. Hovintendenten Piperan¬
såg att det till alla delar överensstämde med de ställdakraven, varför ritningarnamed ett memo¬
rial tillställdeskammarkollegietoch statskontoret.
Förslagetleddetillenomfattandebrevväxlingmel¬
lan ämbetet och kammarkollegiet om byggnads¬
material ochtackbetäckningen.Ämbetetansågatt byggnadenbordeuppförs i tegel medan kammar¬
kollegietförordnadeölandssten,ettbilligaremate¬
rialsom fannspå platsen.Oenighetenomtaktäck¬
ningengälldeomtaketskulle täckasmedtegel eller spån. Brevväxlingenavslutades med att kammar¬
kollegiet begärdeett nyttförslagpåenmindreka- raktärsbyggnadimars 1801.
Hovintendenten Sundvall besökte därförpånytt
Ottenby.I ämbetetsprotokollavden 12maj 1801 står detföljandeomhans uppdrag:
”/.../ Understältes äfven om ej Herr Hof Intendenten Sundwall (som försina insigteriByggnads-konsten, och
somskickeligDesseinateur sävälkänd,föreslogstill denna Resa)kunde påsammagångbesigtigaLocalen ochbehofer-
neafden tillämnadenyaCaracters-ByggnadenvidOttenby kungsgård päÖland,förattsä mycket lättarekunna deref- termediagttagandeaf konglkammar-Collegii, dertill för¬
fattaRitningar.”
Efterytterligare brevväxlingmedkammarkollegiet
visade Sund vall i december 1801 uppsina nyarit¬
ningar för kungsgården, som tillstyrkts av kam-
Fig 5.Rappestadskyrka iÖstergötland.Fasad- och planritningavJ. Wulff år 1800. Foto Riksarkivet.
markollegietoch gillatsavKunglMajt. Denyarit¬
ningarna och kostnadsförslagetföreskrev ölands-
steniytterväggarnaochtegel i innerväggarna. Det slutligamemorialet medritningarnaöverlämnades
ijanuari1802tillkammarkollegiet och stadfästesi
mars sammaår(fig 9).
År 1808pågick dock fortfarandebrevväxlingen
om byggnationen på Ottenby. Kammarkollegiet
anmärkte på 1802 års kostnadsförslag. Framför¬
allt ansåg man att ämbetet glömt vissa material¬
kostnader, vilkettvingat kammarkollegietatt be¬
gära ytterligare anslag för den åren 1803—1804 uppfördakaraktärsbyggnaden.’^
Ottenby kungsgård är ett exempel på hur hos
ämbetet beställdaritningar, efteratt hagranskats
av beställaren, fick förenklas för att sänkabygg-
nadskostnaderna.Underbörjanav1800-taletgäll¬
de dettaförsåvälkyrkorsomandrabyggnader,vil¬
kauppfördesmed allmänna medel.
Överintendenterna
omkring sekelskiftet 1800
Underhela 1700-talethadeöverintendentstjänsten
innehafts av skickliga arkitekter, som skolats vid slottsbygget och som genom utrikes studieresor
följtutvecklingenavarkitekturenutei Europa.Ef-
Fig 6. Förslag Ullnykyrka i Törnevalla,Östergötlandslän. Plan-ochfasadrit- ningavB. Westman år1800. Foto Riksarkivet.
terarkitekten CarlFredrikAdelcrantz komtvåfin¬
ländare, båda födda iÅbo, som hade detgemen¬
samt attde helt saknadearkitektutbildning.Debå¬
da inleddeen ny tradition ifråga om kvalifikatio¬
nerna för överintendentstjänsten. Den förste var Carl Fredrik Fredenheim, som tillträddetjänsten 1795, följd av Abraham Niclas Edelcrantz 1805.
Båda hade efter akademiska studier gjort karriär vid hovet. Under en kortareperiod, efter Freden- heimsdöd 1803 fram till 1805 upprätthöllsöverin¬
tendentstjänsten avhovintendentenFredrik Mag¬
nusPiper,enerfarenarkitekt,somdockaldrig fick fullmaktpå tjänsten.Edelcrantzlämnadetjänsten
som överintendent 1813, då han utnämndes till president i kommerskollegium. Till hans efterträ¬
dareutsågs FredrikSamuelSilverstolpe,somhade
endiplomatiskkarriär bakomsig ochvarshuvud¬
intressevar musiken.’^
Gemensamt för dessatreöverintendentervaratt dehystestörreintresseförandra verksamheterän förtjänsten vidämbetet. Dettapåverkade medsä¬
kerhet arbetsförhållandena på ämbetet, som t ex arbetsmoralen. Detvarunderdennaperiodvanligt
attkonduktörerna uteblev från arbetetpåkontoret
ochdet medfördeattärendena fördröjdes. Kungl Majt:s anmärkningar på ritningarnas utförande ökadeochkorrespondensenmellan beställarenoch ämbetet blev ofta långvarig. Detta medförde att det kundedröjafleraår innanett byggnadsobjekt
komtillutförande.
Fig 8.Profil- och planritning till Törnevalla kyrka. UtfördavS.Enander 1816. FotoRiksarkivet.
(ÖKSflUKIvn Fig8.Profil-ochplanritningtill Törnevalla kyrka. Ut¬
fördavS.Enander1816.FotoRiksarkivet.
■
i - 1 . ^
r*T ; 1—{—1—i—!—h—t '
Fig 9.Ollenby kungsgårdpåÖland.Profil- ochfasadritningavC.F. Sundvall.Godkändgenomkungligibeslut imars1802.Foto Kalmar länsmuseum.
Överintendentsämbetets inflytande i Finland
Fram till 1809varFinlandendelavdet svenska ri¬
ketoch innevånarnahadealltsedan 1300-taletsam¬
marättigheterochskyldigheter,somdesombodde i det egentliga Sverige. Alltsedan riksdagens till¬
komsthadede valt sinaegnariksdagsmän.År1581 upphöjde Johan III Finland till storfurstendöme och under GustavIIAdolfsregeringstidknöts lan¬
det allt närmare riket genom förvaltningens ut¬
vecklingochcentralisering. Den förstahovrätten, Åbo hovrätt, upprättades 1623 och på 1640-talet inrättadesÅbouniversitet. Under 1700-talets förs-
