Synen på kunskap inom skönlitteraturstudiet i grundskolans läroplaner

Full text

(1)

Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60

Estetiskfilosofiska fakulteten Svenska

Ulrika Dunlop

Synen på kunskap inom

skönlitteraturstudiet i grundskolans läroplaner

Wiew of knowledge within literary study of the basic curriculum

Examensarbete Svenska (15 hp) Lärarprogrammet (180 hp)

Datum/Termin: 12-01-11/HT Handledare: Anna Forssberg Malm Examinator: Lena Lötmarker

(2)

”You have to know the past to understand the present

Carl Sagan (1934-1996)

Abstract

The purpose of this study is to investigate the knowledge vision of the basic school curriculum and the purpose of literary study. The study includes the basic school curriculum between the years 1962-1994.

Profit existing curricula view of knowledge suggests that the meaning of the concept of knowledge has changed over time.

The results suggest that an important purpose on literary study in primary school is in the first two curricula is skills. The third curriculum is an important aim of literary study to enhance the student's self-image. The fourth curriculum is an important aim of literary study self- knowledge.

The conclusion is that the curriculum has moved from a behavioral to knowledge skills in the curriculum of 1962 and large parts of the curriculum from 1969 to a more cognitive curriculum from 1980 to a purely socio-cultural curriculum from 1994. This has in turn affected the purpose of literary study in the same direction.

Keywords: Primary school curricula, literature study, epistemological

(3)

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att undersöka kunskapssynen i grundskolans läroplaner samt syftet med skönlitteraturstudiet. Studien inkluderar grundskolans läroplaner mellan åren 1962-1994.

Resultatet gällande läroplanernas syn på kunskap tyder på att innebörden av kunskapsbegreppet förändrats över tid.

Resultatet kring skönlitteraturstudiet tyder på att ett viktigt syfte kring skönlitteraturstudiet i grundskolan är under de två första läroplanerna är färdighetsträning. I den tredje läroplanen är ett viktigt syfte med skönlitteraturstudiet att stärka elevens självbild. I den fjärde läroplanen är ett viktigt syfte med skönlitteraturstudiet självkännedom.

Slutsatsen är att läroplanerna har gått från en behavioristisk kunskapssyn i läroplanen från 1962 och stora delar från läroplanen från 1969 till en mer kognitiv kunskapssyn i läroplanen från 1980 fram till en renodlad sociokulturell kunskapssyn i Läroplanen från 1994. Detta har i sin tur påverkat syftet med skönlitteratur studiet i samma riktning.

Nyckelord: Grundskolans läroplaner, skönlitteraturstudiet, kunskapssyn

(4)

Innehållsförteckning

1 INLEDNING 5  

1.1   Syfte och metod 5  

1.2   Avgränsningar 6  

1.3   Disposition 6  

2 TIDIGARE FORSKNING 7  

2.1  Synen på kunskap 7  

2.1.1 Behavioristiskt perspektiv 7  

2.1.2 Kognitivt perspektiv 8  

2.1.3 Sociokulturellt perspektiv 8  

2.2 Synen på svenskämnet och skönlitteraturen 10  

2.3 Syn på eleven 11  

2.4 Översikt av läroplanernas tillkomst 12  

3 RESULTAT 14  

3.1 Läroplan 1962 (Lgr 62) 14  

3.1.1 Skönlitteraturens syfte 16  

3.1.2 Analys 18  

3.2 Läroplan 1969 (Lgr 69) 19  

3.2.1 Skönlitteraturens syfte 20  

3.2.2 Analys 20  

3.3 Läroplan 1980 (Lgr 80) 21  

3.3.1 Skönlitteraturens roll 23  

3.3.2 Analys 23  

3.4 Läroplan 1994 (Lgr 94) 24  

3.4.1 Skönlitteraturens roll 26  

3.4.2 Analys 26  

4 DISKUSSION 28  

4.1 Avslutande diskussion 29  

5 KÄLLFÖRTECKNING 30  

5.1 Internet 31  

(5)

1 INLEDNING

Grundskolans styrdokument är läroplanen. Denna utfärdas av Sveriges riksdag och anger de värden som skolan ska bygga sin undervisning på och det mål som ska uppnås efter avslutad skolgång. Pedagogen Bernstein menade att läroplanerna anger vad som är giltig kunskap (Linde 2006:5). Synen på kunskap har därför avgörande betydelse för hur styrdokumenten utformas (Linde 2006:9ff).

Behovet av formulerade styrdokument uppkom för att reglera undervisningsformer då imitationsinlärningen skiljts från det dagliga livet, vilket var en följd av tillkomsten av arbetsuppdelning. Då undervisningen förflyttades till särskilda hus uppstod behovet av en reglerad verksamhet med föreskrivande texter. Formulerade styrdokument är uttryck för uppfattningar hos dem som formulerar dem, hur utbildningen bör organiseras och vad som bör prägla innehållet (Linde 2006:19).

Sedan svenskämnet etablerades i skolan har det bildats olika traditioner som senare påverkat undervisningens inriktning och utformning (Thavenius 1999:7ff). Läroverksreformen 1905 har kallats medelklassens reform eftersom kampen var mot kyrkans överhöghet och bildningsprivilegier över skolan. Katekesläsningen avskaffades år 1919 och därmed den kyrkliga lästraditionen och ersattes med en borgerlig läskultur (Thavenius 1999: 33).

Thavenius skriver att ”det var på 1830- och 40-talen som svensk litteratur gjorde sitt första försiktiga intåg i skolan” (Thavenius 1999:119).

1.1 Syfte och metod

Syftet med denna uppsats är att undersöka syftet med skönlitteraturstudiet samt läroplanernas syn på kunskap och att undersöka styrdokumentens allmänna mål och riktlinjer kring kunskapsbegreppet ur ett historiskt perspektiv. I detta ingår läroplanerna Lgr 62, 69, 80 samt Lpo 94. Genom att undersöka fyra läroplaner fördelade över 32 år är min förhoppning att kunna identifiera eventuella förändringar över tid.

(6)

Denna uppsats genomförs i form av ett komparativt litteraturstudium. Denna typ av komparation är en metod som enligt Charles Tilly syftar till att:

/.../ fastställa variationerna för olika uttryck av samma fenomen. Metoden vill komma åt både skillnader och likheter. Likheter för att fånga fenomenets typ, och skillnader för att beskriva dess empiriska variationer (Internet 1).

1.2 Avgränsningar

Jag har valt att avgränsa föreliggande studie till att jämföra grundskolans läroplaner mellan åren 1962-1994 med inriktning årskurs 1-6. Således kommer jag inte undersöka högre årskurser. Jag kommer inte undersöka tidigare skolformer som är föregångare till grundskolan eller dess styrdokument utan använda dessa mer som referensramar för att orientera läsaren i den historiska bakgrunden till grundskolans uppkomst. Jag kommer inte undersöka svenskämnet som helhet utan fokusera på målen kring skönlitteraturstudiet i skolan. Jag inkluderar inte den nu gällande läroplanen från 2011, eftersom studien avser att vara en historisk tillbakablick på grundskolans tidigare läroplaner.

1.3 Disposition

Uppsatsen inleds med en genomgång av tidigare forskning kring synen på kunskap, skönlitteraturens roll, synen på eleven samt en översikt av tillkomsten av grundskolans läroplaner. Därefter redovisas resultat i genomgång av läroplaner enskilt mellan åren 1962- 1994 med särskilt fokus på skönlitteraturstudiet. Detta sammanställs därefter i en diskussion.

(7)

2 TIDIGARE FORSKNING  

Synen på kunskap och lärande förändras över tid beroende på hur samhället ser ut men också beroende på det politiska styret och olika pedagogiska metoder som är aktuella. Som teoretisk grund för min analys har jag utgått från tre skilda pedagogiska teorier och traditioner för att få ett teoretiskt perspektiv på kunskapssynen. Jag har dessutom sammanställt en översikt över skönlitteraturens utveckling inom svenskämnet, synen på eleven samt en översikt av läroplanernas tillkomst.

2.1 Synen på kunskap

2.1.1 Behavioristiskt perspektiv

Behaviorismen har sitt ursprung i filosofen John Lockes (1632-1704) teorier kring kunskap och lärande. Enligt Locke föds människan som ett oskrivet blad och bär inte på medfödda kunskaper. Allt som finns i en människas medvetande är spår av gjorda erfarenheter.

Kunskapsbildning betraktas därför som en induktiv process vilket succesivt fyller på människans medvetande. Barn är, enligt behaviorismen, mycket formbara och mottagliga för fostran. Med fostran avser man barns utveckling av vanor, barn blir därför vad föräldrarna gör dem till.

En viktig person inom behaviorismen är en amerikansk beteendevetare Burrhus Fredric Skinner (1904-1990) som är upphovsman till radikalbehaviorismen. Skinner menar att människor endast kan bli föremål för vetenskapliga studier genom sitt observerbara beteende, antingen i experimentellt tillrättalagda situationer eller situationer i vardagslivet. Hans utgångspunkt är att alla våra beteenden styrs av yttre påverkan. Behaviorismen menar att beteenden kan observeras vetenskapligt som sekvenser med gynnsamma eller ogynnsamma konsekvenser för människan. Genom erfarenheter av framgång och misslyckanden lär sig människan vilka beteenden som är goda. Dessa integreras som kunskaper och etableras i människans beteenderepertoar. Skinner menar att kunskapsinlärning sker mest framgångsrikt genom att små delar sätts ihop till en större helhet. För varje rätt utfört beteende får eleven återkoppling. Utvärdering sker genom att faktiskt beteende jämförs med målbeteende.

Behaviorismen tolkar kunskap som objektiv och mätbar (Stensmo 2007:105ff).

(8)

Behaviorismen har för pedagogiken haft stor betydelse och dominerat 1900-talets inlärningsteorier (Sandström 1989:179f). Under hela 1960-talet bedrevs i Sverige en mycket omfattande och ekonomiskt krävande forsknings- och försöksverksamhet som syftade till praktisk tillämpning av Skinners teorier (Sandström 1989:183).

2.1.2 Kognitivt perspektiv

Kognitiv pedagogik har sitt ursprung i filosofen Jean Jacques Rousseaus (1712-1778) teorier kring kunskap och lärande. Människan är en del av naturens ordning. Växande barns kunskapsförmåga följer en naturlig utveckling som inte kan påskyndas genom pedagogiska metoder. Kunskap förvärvas inte genom ord utan genom handling. Lärandet ska därför ske genom empiriska erfarenheter. Språkutveckling gagnas av barnets naturliga språk och ska därför inte tillrättavisas av pedagoger. (Stensmo 2007:133ff).

En viktig person inom kognitiv pedagogik är kunskapsteoretikern Jean Piaget (1896-1980).

Piaget beskriver kunskap som en process där människan genom yttre interaktion konstruerar inre kognitiva strukturer. Till skillnad från behaviorismen fokuserar Piaget mer på formen kring lärandet än själva innehållet. Skolans uppgift är att lära eleven att lära sig nya saker.

Piaget förespråkar en form av aktivitetspedagogik med utgångspunkt från barnets kognitiva utvecklingsnivå som är biologiskt betingad. Undervisningen ska vara konkret och utgå från elevens vardag och erfarenheter och på så vis undvika det abstrakta. Eleverna ska ha en aktiv roll i sitt lärande. Pedagogen ska ta fasta på elevens naturliga nyfikenhet och stötta genom löst strukturerade lärsituationer (Stensmo 2007: 157ff).

2.1.3 Sociokulturellt perspektiv

Sociokulturell pedagogik har sitt ursprung i filosofen Karl Marx (1818- 1883) teorier kring kunskap och lärande. Människan är enligt Marx, till sin natur aktiv, altruistisk och social.

Enligt Marx bildas kunskap i en aktiv verksamhet (praxis). Där förenas tanke och handling till en enhet. Människan bildar därefter begrepp, dessa begrepp gör människan medveten.

Kunskap återger den yttre verkligheten, återspeglar yttre empiriska fakta (Stensmo 2007:165ff).

(9)

Psykologen Lev Vygotskij (1896-1934) använder Marx filosofi som grund för en ny pedagogisk inriktning, ett sociokulturellt perspektiv på kunskap. Han menar att kunskap skapas genom interaktion med andra. Yttre aktiviteter i kulturella miljöer skapar råmaterial till den inre processen hos människan och psykologiska processer såsom tänkande, läsande, talande, problemlösande, emotioner och vilja utgår från yttre aktiviteter och intryck (Strandberg 2009:10).

Vygotskij kritiserade Piagets biologiska utvecklingsfaser då han ansåg att det begränsar barnets naturliga nyfikenhet om viss kunskap anses vara alltför logiskt komplicerad för dem.

Tvärtom ska barnet ges något mer logiskt komplicerade uppgifter än vad det klarat dittills för att barnet ska utvecklas maximalt. Detta kallar Vygotskij potentiell utvecklingszon. Den potentiella utvecklingszonen beskrivs som skillnaden mellan vad en individ kan uppnå själv med egen förståelse och vad en individ kan uppnå med hjälp av imitation av andra eller med vägledning. Det som ett barn kan utföra med hjälp kommer det senare att kunna utföra själv.

Därför, menar Vygotskij, kan undervisning inte styras av på vilken mognadsnivå barnet befinner sig utan undervisningen skall tränga igenom utvecklingsnivån och föra utvecklingen framåt (Strandberg 2009:150).

Vygotskij påtalar att inlärning inte sker inifrån barnet utan i ett samspel med dess omgivning, sociala och kulturella sammanhang. Denna inriktning ser lärandet som situerat då sammanhanget där man lär sig har avgörande betydelse för både processen och resultatet.

Lärandet är därför en social och kulturellt betingad företeelse (Stensmo 2007:198).

Pedagogens främsta uppgift är därför att organisera den sociala situationen för lärande och utveckling. Skolans uppgift är att träna och utbilda barn i förmågan att skaffa sig kunskaper och att kunna använda dem snarare än att lära ut en viss mängd kunskap i form av faktastoff.

Vygotskij menar att absolut alla barnets förmågor; intellektuella, emotionella, sociala och existentiella har sin grund i sociala relationer och att alla barn besitter social kompetens.

Människors samspel är inte en metod som stödjer lärande och utveckling, utan samspel är lärande och utveckling (Strandberg 2009:47). Lärprocesser leder alltid någonstans och det är ett stort hinder för lärandet om eleven inte upplever att det finns kopplingar mellan lärprocesser och lärprodukter. Barnens vardagliga och konkreta lärprocesser behöver möta perspektiv och komplexitet. Elever som möter utmaningar växer och öppnar för en utvecklingszon (Strandberg 2009:43).

(10)

2.2 Synen på svenskämnet och skönlitteraturen

Svenskämnet sågs under 1800-talet som ett språkämne. Ämnet uppfattades som något rationellt med språk, logik och tänkandet i centrum. Att läsa skönlitteratur ansågs inte höra till ämnet. Litteraturundervisning var till största delen språkliga och logiska analyser av texter (Thavenius 1999: 15f).

Formalism, idealism och nationalism kännetecknade undervisningen i svenska under 1800- talet. Undervisningen präglades av elementära språkfärdigheter och grammatik som övertagits från latinstudier. Men man började intressera sig för den svenska litteraturskatten och vid slutet av 1800-talet fick undervisning i svensk litteratur en plats i styrdokumenten. Man ville skydda eleverna mot den ökande kommersialismen och samtidigt fostra och skapa en nationell identitet. Herman Bjursten, författare och latinlektor skrev: ”Där skolan försummar sin uppgift, där tar dagspressens, skandallitteraturens och den dåliga romanens uppfostran vid” (Thavenius 1999:24). Han menade att svenska författare bör läsas i skolan av nationella, moraliska och estetiska skäl. Detta resonemang ledde till den svenska litteraturens befästning i skolans undervisning, men det skapar även en särdelning av skolan och den övriga kulturen i samhället (Thavenius 1999: 23f).

Den stora skolreformen 1905 förändrar svenskämnets karaktär. De humanistiskt bildande och litterära uppgifterna får ökad vikt (Thavenius 1999:15f). Tidigare var de klassiska språken, den religiösa och lärda kulturen dominerande. Etableringen av svenskämnet kan ses som en del av nationalistiska strömningar över hela Europa och i Sverige, modersmålet ska ersätta de klassiska språken. I denna tidsanda ses svensk kultur som viktig att bevara och lika mycket värd som den antika kulturen. Detta blev grunden för en nationell bildningssträvande som därefter varit dominerande i svenskundervisningen. Ämnet har även haft en obestridlig roll för den goda kulturen. Den ständiga konflikten mellan skolans kultur och populärkulturen gav skolan en ideologisk uppgift. Uppgiften var att smakuppfostra och att utveckla god estetik hos eleverna för att förhindra hotet kring massmarknadslitteraturen (Thavenius 1999:7ff).

(11)

2.3 Syn på eleven

Vuxnas syn på barn har växlat starkt under historien. Barn har setts som onda, födda med arvsynd där vuxnas uppgift varit att tygla och fostra, men även det motsatta synsättet där barnet ses som oskyldiga och oskuldsfulla med naturlig godhet. Intresset för barnet och barndomen har följts av ett växande intresse för pedagogik och för att forma barn. Inom vetenskapen har synen på barn dominerats av utvecklingspsykologin, där man ser barnet som natur, något naturligt som utvecklas i förutbestämda stadier som kännetecknas som brister innan det nått målet att bli vuxen. Stadierna kan användas för att diagnosticera och åtgärda det barn som avviker från det normala. Att se barn som ond eller god, eller att placera barn i förutbestämda stadier, menar författarna till boken Barnen och läroplanen- om barns och vuxnas syn på lärande, kan egentligen vara uttryck för samma sak, att vilja hålla barnen på distans och under kontroll (Strander, Torstenson-Ed 1999:13f).

I början på 1900-talet var synen på eleven starkt präglat av den samhällsdebatt och krav på en mer demokratisk samhällsutveckling som då pågick. Man ifrågasatte den auktoritära skolan och eftersökte en ökad respekt för barnet, dess behov och ett mer meningsbärande innehåll i undervisningen.

Läseböckerna i skolan skulle vara barnlitteratur med både verklighetsskildringar och sagor såsom Selma Lagerlöfs litterära verk Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (del 1-2 utgiven 1906-1907) (Thavenius 1999: 37). Böckerna var nationalistiska och medvetet ämnesöverskridande. Reformarbetet präglades av ett nytt sätt att se på kunskapsinlärning:

”Att tala, läsa och skriva blev funktionella vägar till kunskaper” (Thavenius 1999:39). Här skymtar ett nytt förhållningsätt gentemot barn och deras förmåga.

I mitten av 1930-talet utformades en aktivitetspedagogik med fokus på inlärning baserat på spontanitet, individualisering, gemensamhet och bildningens helhet. Pedagogiken fick aldrig fäste i skolan men fick politisk betydelse vid 1940 års skolutredning inför grundskolereformen. Efter tjugo års utredningar och politiska strider fick modersmålet beteckningen svenska. Inför reformen fanns i betänkandet som skolberedningen lade fram en alternativ väg som skulle gynna meningsfullhet och sammanhang i studieupplägget. Men

(12)

effektivitetstänkandet fick istället fäste i den nya grundskolereformen och i riksdagsbeslutet antogs en fragmentiserad läroplan (Thavenius 1999:41).

2.4 Översikt av läroplanernas tillkomst

Socialdemokratisk utbildningspolitik har länge präglat grundskolan och läroplanernas centralistiska synsätt (Lindensjö, Lundgren 2000:127). År 1962 kom den första läroplanen för den nya skolformen grundskolan, vilket var en statligt styrd verksamhet med ambition att skapa en god grundläggande utbildning för alla barn i Sverige. Den stora utmaningen vid grundskolereformen på 1960-talet var frågan hur undervisningen med stora klasser, skilda förkunskaper och olika studieförutsättningar skulle lösas (Linde 2006:14f). År 1962 står experten i fokus och metoden får stå tillbaka för innehållet. I ämnet svenska delas ämnet upp i separata delar: Lästräning, studieteknik, informationsläsning, upplevelseläsning under lärarens direkta ledning, fri läsning och förberedd läsning (Thavenius 1999:43f).

Diskussionens som fördes under 1960-och 1970-talet var hur undervisningen skulle kunna anpassas till alla elever, vilket gjorde begreppet individualiserad undervisning central (Lindensjö, Lundgren 2000:66f). Detta experttänkande kulminerande i den tilltro man hade till att undervisningsteknologin skulle lösa stordriftsproblemen i skolan. (Thavenius 1999:48).

Bakom dessa tankegångar låg den behavioristiska inriktade forskningen. Grunden för behavioristisk psykologi var föreställningen att inlärning kunde förklaras och beskrivas utifrån en serie lagar oberoende av vad som lärdes. Skinners arbeten med att kartlägga relationer mellan motivation, belöning och inlärning kom att få en pedagogisk tillämpning inom undervisningsteknologin och lade grunden för programmerad undervisning. Tanken bakom denna undervisningsteknologi vara att effektivisera undervisningen. Efter grundskolereformen fick Skolöverstyrelsen i uppdrag att se till att läroplanens innehåll och metoder kontinuerligt förnyades, utvecklades och förbättrades utifrån forskningsresultat och samhällsutveckling (Lindensjö, Lundgren 2000:66ff). Men teknokratiseringen visade sig inte främja måluppfyllelse eller effektivitet i skolan och utlöste istället politiska konflikter och låg skolpolitisk enighet (Lindensjö, Lundgren 2000:128). Den avgörande bristen i undervisningsteknologin, menar Sandström, tycks vara dess anmärkningsvärda avsaknad av ett levande pedagogiskt tänkande (Sandström 1989:183).

Under 1970-talet framträder en pedagogisk diskussion som till delar kom att bli gemensam för

(13)

förskola och fritidshem) valde man att bygga sina förslag kring bland annat Piagets utvecklingsteori (Lindensjö, Lundgren 2000:80).

År 1978 tillträdde en folkpartistisk regering med en decentraliseringspolitik. Inför 1980 års läroplan hade statsbidragssystemet förändrats och gav kommunerna större inflytande som i sin tur påverkade och förändrade läroplanens konstruktion. Läroplanen var tydlig i sin inriktning i fråga om skolans övergripande mål men gav utrymme för lokal anpassning hur målen skulle uppnås. Men decentraliseringsprocessen avstannade delvis då man inte ville riskera att utbildningen inte skulle förbli likvärdig (Lindensjö, Lundgren 2000:82f).

Den politiska styrningen av skolan på 1980-talet upplevs alltmer problematisk och krav börjar ställas på en ökad decentralisering och valfrihet. Detta utgör grunden för den omfattande och snabba förändring av skolpolitiken som skedde under 1990-talet och utmynnade i 1994 års läroplan (Lindensjö, Lundgren 2000:86). Decentralisering av skolväsendet och en ny ansvarsfördelning infördes från stat till kommun. Riksdagen och regeringen fick ansvar för ett nationellt skolväsende medan kommunen fick ansvar för genomförandet av verksamheten.

 

(14)

3 RESULTAT

Läroplanerna som behandlas i detta kapitel är Lgr 62, Lgr 69, Lgr 80 och Lpo 94.

3.1 Läroplan 1962 (Lgr 62)

Skolans roll är att fostra eleven. Grundskolans första läroplan var uppdelad i tre åldersrelaterade stadier: Lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet och utifrån detta lägger man kunskapskraven. En biologisk tolkning av kunskapsinlärning tonar fram i delar av Lgr 62:

I fråga om fördelningen av undervisningsstoffet på grundkurs och överkurser intar svenska i egenskap av färdighetsämne i viss mån en särställning. Huvudmomenten anger, vad grundkursen i allmänhet bör omfatta, dvs. det som samtliga elever på ifrågavarande stadium bör arbeta med (Lgr 62:139).

Lgr 62 menar att all övning i syfte att utveckla elevernas läsfärdigheter måste ”noga anpassas efter deras förutsättningar på de olika stadierna” (Lgr 62:149). Samtidigt är pedagogens roll att styra eleven i rätt riktning med hänsyn till förutbestämda utvecklingsnivåer och ett noggrant urval av lämpligt läsmaterial, men med stor hänsyn till den individuella eleven:

”Urvalet av texter skall beträffande såväl sakprosa som fiktionslitteratur på alla stadier noggrant anpassas efter elevernas utveckling och behov, spegla deras erfarenhetsvärld och vädja till deras intressen” (Lgr 62:145). Pedagogens roll definieras på följande vis: ”Läraren skall försiktigt leda men inte brådstörtat söka påskynda sina elevers utveckling” (Lgr 62:145).

Även vid bokval för fri läsning bör läraren leda eleven till böcker av rätt nivå: ”Lärarens individuella rådgivning vid val av böcker för fri läsning ger honom ökad möjlighet att lära känna den enskilde elevens läsintressen och att vid behov ge varsam hjälp att finna böcker av lämplig svårighetsgrad” (Lgr 62:151).

Stor vikt läggs vid läroplanen att skolan ska kompensera elevers olika bakgrunder och förutsättningar för en likvärdig utbildning. Harmoni uppnås då hem, skolan och samhälle har samma värderingar: Man understryker därför nödvändigheten av att undertrycka och släta ut olikheter. Samverkan mellan skola och hem är nödvändig för ”att söka överbrygga de olikheter i uppfostringsnormer som kan finnas mellan skola och hem” (Lgr 62:14). Detta förhållningssätt har som syfte att skapa en enhetlig skola.

(15)

Läroplanen är detaljstyrd och det medföljer ett ”Förslag till disposition av en studieplan” (Lgr 62:128) med detaljrika förslag på upplägg, övningar och nödvändiga observationer etc. kring ämnesarbetet. Denna detaljstyrning har syftet att skapa en likvärdig nationell grundutbildning.

I en avvägning menar man att individanpassning av undervisningen inte får stå i vägen för denna ambition även gällande valfrihet i ämnesval:

För att den gemensamma grundläggande bildningen skall bli så omfattande som möjligt, måste den meddelas så högt upp i skolåren som möjligt. Det spelrum som kan medges varje elev för personlig variation i ämnesuppsättning genom fritt tillval av allmänna ämnen och specialämnen, reduceras därmed. Den har där syftet att åstadkomma en brett lagd grundutbildning (Lgr 62:15).

I strävan att skapa gemensamma referensramar begränsar man därför medvetet möjligheten för eleven att själv kunna påverka utbildningens utformning och upplägg. Men en viss individualisering av undervisningen är dock önskvärd enligt Lgr 62. Individualiserad undervisning beskrivs i Lgr 62 vara behovsprövad enskild färdighetsträning.

Vid all undervisning i svenska är det angeläget, att man väl tillvaratar de möjligheter till en mera långtgående individualisering /…/ Genom så kallade grupptimmar ska läraren ges möjlighet att ge individuell handledning och en individualiserad undervisning (Lgr 62:139).

Exempel på detta är moment som kräver detta är elementär läs- och skrivundervisning, enskilda arbetsuppgifter eller grupparbeten.

Nivågrupperad undervisning, menar Lgr 62, är en arbetsmetod där elevers lärande utvecklas bäst. Därför uppmuntras läsgrupper med enhetliga grupper: ” /.../ läraren leder lästräning med en relativt homogen läsgrupp eller med en enskild elev” (Lgr 62:149).

Elevens delaktighet är viktig menar Lgr 62, detta uppnås genom att eleven får åskådlighet över sin utbildning:

För att eleverna skall stimuleras till aktivt deltagande i arbetet, måste undervisningen i skolans alla ämnen präglas av konkretion och åskådlighet. Visserligen skall den under lärogången fortskrida från det konkreta och speciella till det abstrakta och allmängiltiga, men den skall

(16)

därvid så mycket som möjligt anknyta till verkligheten och till elevernas erfarenheter och iakttagelser (Lgr 62:20).

Ett annat viktig aspekt på lärandet i Lgr 62 är att skapa ett meningsfyllt lärande för eleven:

”Kraven på goda grundläggande kunskaper å ena sidan och på allmän förmåga att använda kunskapskällor, tillämpa sitt vetande och uppfatta sammanhanget mellan fakta å andra sidan är nära samhöriga och måste samtidigt upprätthållas” (Lgr 62:15).

Svenskämnets utformning i Lgr 62 är delad i tre separata avsnitt kring tala, läsa och skriva.

Trots det segregerade upplägget är avsikten tvärtom: ”Den får under inga omständigheter leda till att undervisningen i svenska spaltas upp i skilda moment. Tvärtom måste läraren vid sin planering och undervisning ständigt beakta och bevara ämnets enhet” (Lgr 62:138). Syftet med dispositionen är endast till för att ge överblick över innehåll samt att ge stadga i lärogången. Integrering bör inte heller begränsas till inom ämnet utan skönlitteraturen kan även berika undervisningen för eleven i orienteringsämnena (Lgr 62:138).

3.1.1 Skönlitteraturens syfte

Högläsningen har begränsad betydelse för lärandet i Lgr 62. Gemensam läsning är ett sätt att förmedla kunskaper till eleven. Högläsning beskrivs vara mest lämplig på lågstadiet och slutmålet är enskild läsning: ”Högläsningen är av naturliga skäl flitigt använd läsform i lågstadiet, men den tysta läsningen bör öka i omfattning i varje årskurs” (Lgr 62:149). Samtal kring text beskrivs till och med som ibland överskattat: ”Många texter måste få tala för sig själva utan några som helst kommentarer” (Lgr 62:150).

Men Lgr 62 menar även att interaktion och samtal har en viktig funktion vid läsning av skönlitteratur: ”De samtal och arbetsuppgifter som i andra fall förekommer bör syfta till att göra texten rikare och friskare för eleverna, engagera dem i det lästa och locka deras fantasi att spinna vidare kring textens människor och motiv. Väljer läraren texter som verkligen intresserar eleverna ger sig samtalen ofta spontant” (Lgr 62:150).

Målet med skönlitteratur i undervisningen är främst att skapa läslust och självständiga läsare därför bör skönlitteraturstudiet:

(17)

/…/stimulera elevernas läslust, väcka deras intresse för god litteratur och uppodla deras sinne för språkets skönhet. Genom läsning av litteratur som svarar för deras utvecklingsnivå bör eleverna få stifta bekantskap med några betydande författare, huvudsakligen från senare tid.

Undervisningen bör vidare uppmuntra dem till självständig och skapande språklig verksamhet och väcka deras intresse för sitt eget språk och lusta att vårda det (Lgr 62:125).

Skönlitteraturen har en stark ställning i Lgr 62 vilket betonas genom bibliotekens centrala roll i undervisningen. Klass- och skolbiblioteken ska vara en del av elevernas vardag som beskrivs utförligt i ett separat avsnitt i Lgr 62: ”Från skolans början måste allsidigt sammansatta klassbibliotek finnas till hands för det dagliga skolarbetet. De ska innehålla både böcker för elevernas läsning efter fritt val i skolan, för hemlån, böcker för upplevelseläsning” (Lgr 62:

151). Skolans gemensamma bibliotek ska komplettera med behövlig litteratur. ”Läseböcker ger stomme och ryggrad åt läsundervisningen på alla stadier, men utan rikt utrustade boksamlingar, som ständigt är tillgängliga, har läraren inte stora möjligheter att bedriva läsningen i skolan så, som den bör bedrivas” (Lgr 62:151). Ett annat viktigt syfte med skolbibliotek är att eleverna ska nyttja stadsbiblioteken efter avslutad skolgång: ”Eleverna bör även uppmärksammas på de förmåner som allmänna biblioteken erbjuder, för att på egen hand i böcker söka kunskaper och bildning” (Lgr 62:100).

Skönlitterära böcker har även ett fostrande syfte i Lgr 62 kring smak: ”Under lämplig ledning utvecklar den deras smak och intar därigenom en central plats i deras estetiska fostran” (Lgr 62:138). Och skolans uppgift blir därför att leda eleven till den goda litteraturen. Vissa syften är av mer uttalat värderande karaktär: ”Ge goda läsvanor så att de självmant avstår från att läsa lättillgängligt litteratur av tvivelaktigt värde” (Lgr 62:100). Skolan ska dock ta hänsyn till sina elevers intressen och tillgodose deras önskemål av en viss sorts litteratur som lockar med snabb och spännande handling (Lgr 62:145). Skönlitteratur skriven för unga har enligt Lgr 62 ett viktigt syfte: ”Det är skolans ansvar att leda eleverna från sagan över ungdomsböckerna fram till den egentliga skönlitteraturen” (Lgr 62:138).

Skönlitteraturen ska förmedla kunskaper och ge eleven verktyg att förstå sin omvärld:

”Undervisning i läsning syftar främst till att ge eleverna så goda förutsättningar att orientera sig i den värld som de upplever med hjälp av det tryckta ordet” (Lgr 62:138). Ett annat syfte som skönlitteraturstudiet har är självreflektion: ”Främja personlighetsutveckling genom att vidga livserfarenhet, fördjupa självkännedom” (Lgr 62:100). ”Om man väljer texter som är ägnade att vidga livserfarenheten och fördjupa självkännedomen, kan denna läsning ge speciellt värdefullt bidrag till personlighetsfostran ” (Lgr 62:138).

(18)

3.1.2 Analys

Lgr 62 delar upp grundskolan i stadier; Låg- mellan- och högstadiet. Detta överensstämmer väl med Piagets teori kring barns biologiska utvecklingsstadier, ett kognitivt perspektiv på kunskapsinlärning Teorin känns väletablerad då, pedagogen exempelvis uppmanas att inte försöka påskynda elevens utveckling och uppmuntras till arbetsmetoder såsom nivågruppering.

Samtidigt finns det individuella perspektivet på kunskap närvarande då pedagogens roll är att leda och ska med hjälp av noga individuellt anpassat utvalt stoff styra eleverna i rätt riktning och hela tiden försöka hålla eleven på rätt nivå.

Visionen om samförstånd och konsensus i Lgr 62 signalerar ett motstånd kring mångfald och individualitet.

Att Lgr 62 är detaljstyrd framstår fler orsaker som trovärdiga. Dels kan det bero på rent praktiska skäl att det är skolformens första styrdokument och behöver därför mycket och dessutom tydliga instruktioner. En annan orsak kan vara ideologiskt. Man kan interpretera att kunskap ses som objektiv i Lgr 62, då elevens passiva roll i kunskapsbildningen utmärker sig.

Detaljplaneringen påvisar att fokus ligger till stor del på innehåll istället för form och förutsätter att eleven ses som ett objekt, ett oskrivet blad som ska fyllas med kunskaper. Syftet med högläsning av skönlitterära texter förefaller till stor del vara ren kunskapsförmedling, därför en nödvändighet i lågstadiet men trappas ned då elevens läsförmåga ökar. En annan viktig anledning till detaljstyrningen av grundskolan är demokratisk. Alla Sveriges elever ska ha tillgång till samma grundutbildning. Den extrema detaljstyrningen ses som ett viktigt verktyg för att uppfylla kravet på en likvärdig utbildning för alla. Men den kan samtidigt vara ett uttryck för bristande tilltro till pedagogernas yrkesskicklighet och kompetens.

Behaviorismen har haft stort inflytande på inlärningsprocessen i Lgr 62 då fokus ligger på kvalitativ kunskap och färdighetsövning trots att Lgr 62 poängterar vikten av svenskämnets enhet. Svenskämnet upplägg är segregerande och visar dispositionen en oförmåga att se ämnet som en enhet. Individperspektivet i Lgr 62 tolkas vara rätten till enskild färdighetsträning. Det fragmenterade upplägget av ämnets beståndsdelar, gör att ämnet kan

(19)

upplevas lösryckt och brister därför i elevens möjligheter till översikt och sammanhang i sitt lärande. Trots att elevens delaktighet uppnås genom en konkret och överskådlig undervisning.

Skönlitteraturen har tillsammans med skolbiblioteken en stark och viktig roll i Lgr 62 för skolan och elevernas vardag. Skönlitteraturen roll är bland annat fostrande. Läroplanen har en dömande inställning till vad man anser inte är god litteratur. Det uppenbarar sig även en naiv och en stereotyp inställning gentemot unga människor i Lgr 62, istället för att se elever som individer. Dessutom uppfattas en anmärkningsvärd attityd gentemot ungdomslitteratur som inte betraktas vara egentlig skönlitteratur.

Kunskapsbegreppet har stort fokus på innehåll men man kan dock skönja Piagets tankar kring form då man stundtals påtalar vikten av att eleverna ska skapa förtrogenhet med sina kunskaper. Förtrogenhet med sina kunskaper förutsätter en tankeprocess hos eleven, vilket Piaget menade skapade kunskap. Ett kognitivt perspektiv på kunskap gick även att finna i skönlitteraturstudiet där texten ska stimulera eleven till aktivt deltagande samt att ge eleven möjlighet att reflektera kring sin egen omvärld och livssituation och ökad självkännedom.

Analysen tyder på att Lgr 62 har influerats av både kognitiv och behavioristisk syn på kunskap, men behaviorismens influenser upplevs vara mer genomgripande.

3.2 Läroplan 1969 (Lgr 69)

Lgr 69 var uppdelad i tre åldersrelaterade stadier: Lågstadiet, mellanstadiet och högstadiet.

Läroplanen har avskaffat en ”Föreslagen disposition av en studieplan” Istället använder man sig av supplement som ska lämna öppet för nödvändiga uppdateringar. Den allmänna delen har till stor del samma upplägg som föregångaren. Skolans roll har dock förändrats, skolans fostrande roll i Lgr 62 har ersatts med att skolan har en personlighetsutvecklande roll för eleven i Lgr 69 (Lgr 69:12).

För att säkra den enhetliga skolan anses centralstyrningen fortfarande nödvändig: ”För att den gemensamma grundläggande utbildningen skall kunna bli så omfattande som möjligt, måste meddelas under hela studietiden i grundskolan” (Lgr 69:12). Men här finns ett tillägg som

(20)

påvisar förändring i elevinflytande: ”Skolan bör emellertid även ge utrymme för eleverna att efter eget intresse välja ämnen och aktiviteter” (Lgr 69:12).

En annan viktig aspekt som uppmärksammas i Lgr 69 är könsrollsfrågan. Läroplanen bör verka för jämställdhet mellan könen. Litteraturstudiet har här en viktig roll att analysera och genomskåda könsrollsattiyder i olika texter: ”Särskilt i svenska ges möjligheter att belysa könsrollsfrågan ur en mängd psykologiska och sociala aspekter” (Lgr 69:14).

3.2.1 Skönlitteraturens syfte

Målen i ämnet svenska skiljer sig inte till en början från Lgr 62. Man använder sig av i stort sätt samma formuleringar vid elevens inledande läsinlärning och kring bokens betydelse. Men man medger elevens möjligheter till eget val av bok kan öka läslusten och att det påtvingade hämmar utveckling (Lgr 69:133). Lgr 69 har skalat bort stora delar av den tidigare dömande och värderande aspekten vid bokval till förmån för ett lustfyllt lärande: ”Texter som engagerar eleverna kan ge ett värdefullt bidrag till deras personlighetsutveckling. Läsning av olika slags litteratur är ett naturligt sätt att öka ordförrådet och öva upp känslan för språk och stil. Den påverkar även förmågan att uttrycka sig i tal och i skrift” (Lgr 69 supp:20). Sambandet mellan elevens inflytande och ett lustfyllt lärande blir här uppmärksammat. Vilket förtydligas i detta utdrag:

”Stor omsorg bör ägnas åt att uppmuntra elevernas fria val vid läsning och boklån. Den fria läsningen är en vinst för skolarbetet och den berika elevernas fritid under och efter skoltiden.

Eleverna bör därför ofta ges tid att läsa tyst efter fritt val” (Lgr 69:134).

Det omfattande avsnittet om bibliotek i Lgr 62 är avlägsnat i Lgr 69 men tillgänglighet av skönlitteratur beskrivs i Lgr 69 vara viktig ”På alla stadier måste allsidigt sammansatta boksamlingar finnas till hands för det dagliga arbetet i klassrummet” (Lgr 69:134).

3.2.2 Analys

Lgr 69 delar upp grundskolan i stadier; Låg- mellan- och högstadiet. Detta överensstämmer väl med Piagets teori kring barns biologiska utvecklingsstadier, ett kognitivt perspektiv på kunskapsinlärning.

(21)

Lgr 69 medförde inte stora förändringar utan har i stort sett samma upplägg, men trots stora likheter fanns avgörande förändringar som tyder på att Lgr 69 till viss del tar avstånd från Lgr 62 kunskapssyn. Avskaffandet av föreslagen disposition av en studieplan kan exempelvis tolkas som ett sätt att ompröva kunskapsbegreppet som något statiskt och objektivt även om i stort sett samma kunskaper återfinns i supplementen.

I Lgr 69 har även skolans uppdrag förändrats, från att fostra eleven till att istället personlighetsutveckla eleven genom kognitiva metoder det vill säga genom ökat elevinflytande och mer utgå från elevers egna intressen.

Vid skönlitteraturstudiet belyser man faran med det påtvingade som man menar kan ha en hämmande effekt till förmån för ett lustfyllt lärande som kan uppnås med hjälp av det fria valet. Pedagogens roll är inte längre att styra eleven utan uppmuntra eleven och ge eleven möjlighet till fria val.

Att jämställdhetsfrågan uppmärksammas i Lgr 69 kan även uppfattas som ett steg mot en mer individualiserad syn på eleven. Att skönlitteraturstudiet ses vara ett verktyg i kampen för jämställdhet kan tydas som att kunskapssynen i Lgr 69 fått en mer subjektiv karaktär.

Analysen tyder på att Lgr 69 har liksom Lgr 62 influerats av både kognitiv och behavioristisk syn på kunskap, men behaviorismens influenser till viss del ifrågasätts.

3.3 Läroplan 1980 (Lgr 80)

Lgr 80 medförde förändringar. Mångfald- och individperspektiv står nu i centrum för läroplanen. Ett förändrat synsätt på människan kan redan skönjas i den inledande texten då eleven beskrivs i grunden vara aktiv, skapande och kapabel (Lgr 80:13). Denna människosyn menar man måste speglas i läroplanen. Läroplanen menar att skolan ska aktivt uppmuntra eleven till eget ställningstagande i moral- och etik frågor: ”Människans etiska utveckling främjas aldrig av blind lydnad” (Lgr 80:18). Man eftersträvar inte längre likriktning och konsensus. Istället hyllas individualitet och mångfald, vilket enligt denna läroplan, är skolans uppdrag att verka för:

(22)

Barn är olika då de kommer till skolan och skolan bör inte heller sträva efter att göra dem lika.

När de lämnar skolan bör de göra det med bibehållen individualitet och särprägel och med en uppövad förmåga att respektera individualiteten hos andra människor (Lgr 80:14).

Nivågruppering och segregering anses inte heller längre främja elevernas arbetsmiljö:

”Skolans sammansättning bör representera samhällets mångfald. Därför bör eleverna grupperas i en allsidig social sammansättning ” (Lgr 80:14).

Individanpassning och mångfald är något som skolan bör beakta: ”Eleverna tillägnar sig kunskaper och färdigheter även utanför skolan. Redan då de kommer till skolan har de kunskaper och erfarenheter” (Lgr 80:14). Detta gäller även minoritetsgruppernas särskilda behov och skolans ansvar att tillvarata deras kulturarv. Lgr 80 ser att elevernas olikheter kan vara en tillgång för skolarbetet. Paradoxalt reflekterar man samtidigt även över grundskolans kunskapsurval och erkänner dess subjektivitet beroende på vår kulturkrets: ”Urvalet av kunskapsområden har skett med hänsyn till vårt nutida och framtida samhälle och till den kulturkrets vi tillhör” (Lgr 80:14). Det nya förhållningsätt gör att kunskapsbegreppet har omdefinieras och får en mer problematiserad karaktär i Lgr 80 vilket beskrivs på följande sätt:

Kunskapsinhämtning är en aktiv och skapande process och innebär ett träget arbete som syftar till ett bestämt mål. En undervisning i grundskolan, som mekaniskt leder barnen genom stoff och problem utan att de lär sig att behärska grundläggande begrepp och förstå övergripande sammanhang, kan ha negativa följder för deras självtillit och motivation och därmed för hela deras arbets- och livssituation (Lgr 80:14).

Detta genomsyrar därefter flera avsnitt i läroplanen: ”Färdigheter i kommunikation ska grundläggas tidigt och befästas genom att ingå i alla skolämnen och inte tränas isolerat och utanför motiverande sammanhang” (Lgr 80:16).

Men för att säkerställa kvaliteten i undervisningen har den centrala styrningen fortfarande ett stadigt grepp över läroplanen: ”Genom en obligatorisk kurs, som omfattar samma ämnen och stoffområden i alla landets skolor, vill samhället ge en gemensam referensram och en likvärdig grundutbildning till alla medborgare” (Lgr 8:15). Lgr 80 tillägger även att

”därutöver skall skolan ge eleverna sådana kunskaper som har sin utgångspunkt i ett personligt intresse- och studieval” (Lgr 80:15). Lgr 80 syfte är att ”ge insikt till eleverna” och att skolan återigen ska ”fostra eleverna till insikt” (Lgr 80:17).

(23)

3.3.1 Skönlitteraturens roll

Språket har en särställning i skolan då det gäller att stärka elevens självkänsla. Ett viktigt mål är därför att bekräfta eleven:

En människas språk hänger nära samman med hennes personlighet och livssituation. Om det sambandet bryts, blockeras utvecklingen av både språk och personlighet. Därför är det ett viktigt mål i svenskundervisningen att stärka elevens självkänsla, så att de vågar yttra sig och stå för sina åsikter. Arbetet bör därför utgå från det språk och de erfarenheter eleverna har (Lgr 80:133).

Skönlitteraturen ska i detta arbete ha en central roll. Eleven ska reflektera kring skönlitterära texter på ett subjektivt vis och på så sätt ge perspektiv och koppling till sin egen livssituation och erfarenheter. ”Möten med människor i litteraturen skall ge dem lustfyllda upplevelser av skönhet, humor och spänning men också ge dem perspektiv på sig själva i förhållande till sin egen och andras livssituation” (Lgr 80:134).

Skönlitteraturen har ett stort ansvar i Lgr 80 att leda eleven till den goda litteraturen, då Lgr 80 anser att den kommersiella samhällsutvecklingen utgör ett hot mot eleverna: ”Huvudparten av den litteratur som säljs till barn och ungdomar är konstnärligt undermålig och hårt präglad av värderingar som skolan har till uppgift att avslöja och motarbeta” (Lgr 80:136). Men det står även att ”Skolan skall vara öppen för att skiljaktiga värderingar och åsikter framförs och hävda betydelsen av ett personligt engagemang”(Lgr 80: 19).

3.3.2 Analys

Lgr 62 delar upp grundskolan i stadier; Låg- mellan- och högstadiet. Detta överensstämmer väl med Piagets teori kring barns biologiska utvecklingsstadier, ett kognitivt perspektiv på kunskapsinlärning.

Lgr 80 förändrade inställning till individualitet och mångfald står i bjärt kontrast gentemot tidigare läroplaner. Mångfald- och individperspektiv står nu i centrum för läroplanen och kan upplevas kritisk mot sina föregångare, speciellt i frågan kring mångfald och individualitet.

Likriktning menar Lgr 80 är ett hot mot en god skola och en god samhällsutveckling och

(24)

därför ska mångfald även innefatta gruppsammansättningen. Skolans uppdrag är istället att tillvara mångfald och individualitet. Eleven ses inte längre vara ett tomt ark utan elevens tidigare erfarenheter ska beaktas i undervisningen vilket kan kopplas till Piaget. Enligt Piaget sker lärande genom att man bygger på de kunskaper som man redan har och att utvecklingen är något som kommer inifrån och som sedan sker i samverkan med omgivningens påverkan.

Det nya förhållningsättet gör att kunskapsbegreppet har omdefinierats och får en mer subjektiv karaktär då den beskrivs mer som en kognitiv tankeprocess. Viljan att skapa en individuell undervisning krockar med viljan att skapa en likvärdig utbildning. Samma urval av stoffområden för alla Sveriges elever begränsar dock och försvårar möjligheterna att utgå från elevernas erfarenheter.

Trots att Lgr 80 uppmanar till elevens inflytande anas en bristande tillit gentemot eleven då man ständigt använder sig av termer som att ”ge insikt till eleverna” och att skolan återigen ska fostra eleverna till insikt. Eleven betraktas därför fortfarande delvis återigen som en mottagare av skolans fostran mer än en medskapare av kunskap.

Skönlitteraturen har en dominerande roll i svenskundervisningen och fokus har förflyttats från innehållet i lärandet till att fokusera mer kring syftet vilket främst är att stärka eleven. Ett annat syfte varför skönlitteraturen får ett stort utrymme i Lgr 80 kan vara att skolan vill leda eleven till den goda litteraturen, då man anser att den kommersiella samhällsutvecklingen utgör ett hot mot eleverna. Läroplanen är tydlig med att skiljaktiga värderingar och åsikter ska framföras i skolan. Man kan utgå från att den litteratur Lgr 80 syftar till är vad eleverna faktiskt föredrar att läsa, annars skulle det antagligen inte uppfattas som ett hot. Detta kan tolkas som att skolan roll är att granska denna litteratur genom att ta in den i skolans värld.

Det kan även tolkas som att man ”ignorerar” den och använder sig endast av den goda litteraturen i sin undervisning. Första alternativet betyder att skolan utgår från elevens egna erfarenheter och språk, det andra betyder att läroplanen inte utgår från elevens verklighet och samhällets mångfald.

Analysen tyder på att Lgr 80 har influerats av en kognitiv syn på kunskap.

3.4 Läroplan 1994 (Lgr 94)

(25)

Lpo 94 är den första målstyrda läroplanen. Gemensamma och nationella referensramar nämns inte då kommunerna själva får bestämma upplägget. Lpo 94 introducerade en värdegrund.

Värdegrunden innehåller text med grundläggande, gemensamma värden kring människan, demokrati och mångfald. Kunskap, menar Lpo 94, får inte betraktas som något objektivt utan är istället nära sammankopplat med etiska och subjektiva ställningstaganden.

Skolans uppdrag är enligt Lpo 94 att främja ett lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper, samt lära eleven att kunna orientera sig i en allt mer komplex verklighet (Lpo 94:5). En annan viktig del av skolans uppdrag är att inlärningsprocessen genomsyras av elevinflytande. Lpo 94 understryker vikten en demokratisk skola och av självständiga elever.

En viktig uppgift för skolan är att ge eleven överblick och sammanhang samt att ge eleven rätt förutsättningar att utveckla sin förmåga att arbeta självständigt och att orientera sig i en komplex värld med ett stort informationsflöde och snabb förändringstakt (Lpo 94:7). Detta ska uppnås genom att eleven får delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen samt få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter i sin utbildning. Eleven utvecklar på så sätt sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar (Lpo 94:5). Man uppmanar även den enskilda skolan att ständigt diskutera olika aspekter på kunskapsbegreppet och vad som kan betraktas som relevanta kunskaper (Lpo 94:6).

Utbildningen ska utgå från elevens behov: ”Den ska med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling” (Lpo 94:4). Därför menar Lpo 94 att en likvärdig grundskoleutbildning inte innebär att den ska utformas på samma sätt överallt utan istället anpassas eftersom lärprocessen är personlig (Lpo 94:4).

Kunskap beskrivs i Lpo 94 som en komplex och subjektiv process som är situerad i en kulturell kontext. Kultur och språk är oupplösligt förenade med varandra.

Lpo 94 inför Vygotskijs tolkning av kunskapsbegreppet som symboliseras av fyra F:

”Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap till uttryck i olika former- såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet- som förutsätter och samspelar med varandra” (Lpo 94:6).

(26)

3.4.1 Skönlitteraturens roll

Enligt Lpo 94 ska ämnet svenska behandla språk och litteratur som en enhet. Därför ska inte ämnet delas upp i moment som bygger på varandra i en given turordning. Man menar att även små barn är kompententa. Även yngre elever ska problematisera och argumentera och därför ska man inte urskilja och eller särskilja yngre från de äldre elevers sätt att arbeta. Samtidigt har äldre elever behov av det lustfyllda lärande som tidigare kännetecknat lågstadiets lärande.

Det går inte att hitta en jämnt växande utveckling genom skolåren som innebär att små barn berättar och beskriver, medan äldre elever kan se sammanhang, utreda och argumentera.

Redan det lilla barnet argumenterar och diskuterar, och tonåringen har inte upphört att berätta och fantisera, men de gör det på olika sätt. Redan det lilla barnet kan delta i samtal om litterära erfarenheter och om litteraturens specifika drag (Kursplan Lpo 94:27f).

Lpo 94 menar att skönlitteratur i skolan ska hjälpa eleven till självkännedom och förstå sin omvärld samt bidrar till att forma identiteten, då den ger perspektiv på det nära och vardagliga men även kan ge svar på de stora livsfrågorna (Kursplan Lpo 94:29).

Bedömningen av eleven i skönlitteraturstudiet i Lpo 94 tolkas ur ett medvetande perspektiv, hur långt eleven kommit i sin litterära medvetenhet. Elevens egen medvetenhet kring sin personliga utveckling och sitt eget lärande har en central roll (Kursplan Lpo 94:32).

3.4.2 Analys

Avskaffandet av grundskolans låg- mellan och högstadiet ur Lpo 94 kan tolkas som att det sociokulturella perspektivet uppmärksammas. Likaså i litteraturstudiet där man beaktar vikten av att utmana eleverna genom samspel och att se varje elevs kompetens.

Införandet av värdegrunden i skolans läroplan kan uppfattas som en beteckning för skolans etiska fostran av eleven. Enligt Lpo 94 ska kunskap inte betraktas som något objektivt utan är nära sammankopplat med etiska och subjektiva ställningstaganden.

Den sociala och kulturella kontexten i all undervisning bör enligt Lpo 94 beaktas och elevens egna erfarenheter får därför stor betydelse för hur kunskap bildas. Värdegrundens budskap ska

(27)

även genomsyra skolans arbetssätt, även i skönlitteraturen. En viktig anledning till att Lpo 94 är målstyrd kan tolkas som ett demokratiskt arbetssätt då eleverna har verklig möjlighet till val och inflytande. Målstyrningen innebär att Lpo 94 använder sig av abstrakta beskrivningar för att lämna öppet för urval av stoff och metodval för pedagogerna att själva styra sin undervisning. Ett annat syfte till detta kan vara att samhällets komplexitet och snabba förändringstakt gör att kunskapsbegreppet upplevs vara en färskvara, därför läggs istället stor vikt vid att pedagogen stödjer eleven att utveckla ett personligt medvetande och självständighet i sin kunskapsinlärning. Helhetssynen på kunskapsbegreppet har därför också en viktig roll då den ska hjälpa eleven att se samband och få översikt och skapa förtrogenhet med sina kunskaper.

Lpo 94 beskriver eleven som social och aktiv och synen på kunskap och lärande är starkt influerat av det sociokulturella perspektivet och Vygotskijs teori. All kunskapsinlärning ska enligt Lpo 94 utgå från individen och ett samspel för att skapa kunskap och medvetenhet.

Kunskap är enligt Lpo 94 en tolkningsprocess i varje människa. Lpo 94 har en subjektiv inställning till skönlitterära texter där den personliga tolkningen är av största betydelse. Och man understryker vikten av elevens egen förmåga att utveckla kunskaper i ämnet.

Svenskämnet och litteraturstudiet syftar till att stärka elevernas identitet och förståelse för människor med olika kulturell bakgrund. Förutsättningarna för lärande och utveckling har enligt Lpo 94 sin grund i gemensamma erfarenheter och i den sociala och kulturella värld som skolan utgör.

Analysen tyder på att Lpo 94 har influerats av en sociokulturell syn på kunskap.

(28)

4 DISKUSSION

I jämförandet av läroplanerna framkommer det tydligt att innebörden av kunskapsbegreppet förändrats.

Piagets tänkande återspeglar sig i läroplanerna 1962-1980 via de olika kognitiva utvecklingsstadierna.

I de tidiga läroplanerna ses kunskap som objektiv, en färdig produkt som ska levereras till elever som är passiva mottagare. Synen på kunskap är kvantitativ, vilket menas att resultat väger tyngre än själva processen, vilket kan kopplas till behaviorismen. Eleven ska fyllas med kunskaper med hjälp av skönlitterära texter, välutrustade bibliotek, enskild läsning och högläsning. Syftet är färdighetsträning. Efterhand förändras innebörden av kunskapsbegreppet och får en mer subjektiv karaktär. vilket blir tydligt i Lgr 80. Detta sker i samband med att individens behov och samhällets mångfald uppmärksammas. I litteraturstudiet inser man vikten av ett lustfyllt lärande är kopplat till ökad individanpassning. Sammanfattande kan man se att inriktningen inom det pedagogiska tänkandet ändras och man tar till sig de kognitiva teorier som främst Piaget står för. I läroplanen Lgr 80 ser man på kunskap som en aktiv process och framhåller ett varierande och undersökande arbetssätt med utgångspunkt i elevernas tidigare erfarenheter. Med Lpo 94 uppmärksammas att det sociokulturella samspelet och helhetssynen är av största betydelse för kunskapsbegreppet. Skönlitteraturstudiet ses då främst som en viktig del i elevens personlighetsutveckling.

Grundskolans tidigare läroplaner är intressanta tidsdokument. En intressant iakttagelse är läroplanernas historiskt sett, ambivalenta roll som skönlitterär smakdomare. Både i Lgr 62 och Lgr 80 kan man finna uttalanden av värderande karaktär kring vikten av god litteratur.

Detta får ett intressant perspektiv då man beaktar att moralpanik i skolan kring dåliga romaner redan uppmärksammats på 1800-talet. Böcker som idag med stor säkerhet betraktas som klassiker. Lgr 69 och Lpo 94 fokuserar på att skolan ska uppmuntra det fria valet för att främja ett lustfyllt läsande.

Under studiens gång uppmärksammade jag att denna inte endast påvisar generella förändringar över tid av kunskapsbegreppet utan även att läroplanerna är i många avseenden

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :