Helgeands i Visby - St Jakob?
Gallén, Jarl
Fornvännen 19-34
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1972_019
Ingår i: samla.raa.se
Smärre meddelanden ig
tion at least p r o b a b l e , a n d p e r h a p s more plausible t h a n von Friesen's. For while the alleged connection of ö p i r with Viseti is u n s u p p o r t e d by any stylistic similaritics in their works, we know of a carver n a m e d Igulfast whose work bears an obvious affinity with ö p i r ' s .
Until 1953 (and at the time Wessén was writing his t r e a t m e n t of U 961) the carver Igulfast was unknown. O n l y with the discovery of a rune-stone at Helenelund ( K u m m e l - by) in Sollentuna parish did explicit evidence of his authorship a p p e a r :
e l k a > l i t r a i s a s t a i n • e f t i R • s u a r t i k • b . . . - t • e y s t a i n • u k • a t • e m i n k • s u n i • s i n a • in • i k u l f a s t r
Hxlga let rxisa stxin xftiR Svxrting, b (oanda sin ok a) t 0ystxin ok at Hxming, syni sina. En Igulfaslr.
T h e resemblances to t h e work of Ö p i r which this m o n u m e n t reveals are evident in carving technique, artistic design, rune-forms, o r t h o g r a p h y , a n d formulation. N o t e for example the abbreviated signature en Igulfaslr, as on Ö p i r ' s U 961 (en 0piR). I n d e e d , Sven B. F. J a n s s o n has noted in his report of the discovery of the Kummelby-stonc7
t h a t "Igulfast, som är en hittills o k ä n d ristare, är som konstnär i släkt m e d ö p i r "
(Igulfast, a hitherto u n k n o w n carver is artistically related to Ö p i r ) .
Clearly the d a i m t h a t the Igulfast on this stone is identical with the one on U 9 6 1 , a n d t h a t this Igulfast is therefore the master u n d e r whose direction ö p i r learned to carve is subject to some uncertainties. T h e n a m e Igulfast is not u n c o m m o n in the U p p l a n d i c inscriptions (cf. U 279, 378, 624, 665, 909, 939, 1019), a n d it would be more convcntional to assume that the Igulfast who carved the Kummelby-stone is merely another late eleventh-century carver whose works attest to the widespread influence of the highly productive ö p i r . Nevertheless, the suggestion that it was Igulfast who intluenccd Öpir, r a t h e r t h a n the reverse, merits serious consideration.
Claiborne W. Thompson
Helgeands i Visby — St Jakob?
M å n d a g e n d e n 14 augusti 1967 p å e f t e r m i d d a g e n b e f u n n o sig ett a n t a l h e r r a r i övre p l a n e t av Visby H e l g e a n d s k y r k a s b e r ö m d a o k t o g o n . Det var d e l t a g a r n a i Visby-symposiet för historiska vetenskaper, som u n d e r l a n d s a n t i k v a r i e G u n n a r Svahnströms samt professorerna Sten Karlings och A r m i n T u u l s e s l e d n i n g voro stadda p å r u n d v a n d r i n g b l a n d stadens m e d e l t i d a m i n n e s m ä r k e n . Symposiets tema var d e t t a är >Kyrka och samhälle i Östersjöområdet och i N o r d e n före m i t t e n av det i 3 : d e å r h u n d r a d e t . »1 Det är begripligt att k y r k o r n a tilldrogo sig
7 Fornvännen 48 (1953), p. 225.
1 Visby-symposiet för historiska vetenskaper 1967 (Acta Vishyensia III), Göteborg 1969, 6 (program), 8 (deltagarlista).
20 Smärre meddelanden
det största intresset och att repliker växlades mellan historiker, arkeologer och konsthistoriker. Man stannade länge inför vad man har uppfattat som helge- andshusets märkliga kapell.
Redan Johnny Roosval påpekade på sin tid dess »tycke av rhenländsk arki- tektur frän slutet av noo-talet, särskilt dubbelkyrkan i Schwarzrheindorf.» Kon- struktionen med de dubbla våningarna trodde han sig kunna förklara med kyr- kans användning som »sjukhuskyrka».2 Också Erik Lundberg har förvånat sig över bygget och framhållit att typen var vanlig i palatsbyggnadernas kapell, där de förnäma hade sina platser i den övre våningen. Han tänkte sig att man i helgeandshuset skilt ät »fint» folk och enklare eller sjuka och härbärgets gäster.3
Roosval daterade kyrkan till början av 1200-talet (koret) och omkring 1240 (oktogonen). Lundberg formulerade saken sä att kyrkan byggts frän 1230-talet till inemot 1250. Gunnar Svahnström har fört resonemanget vidare. Han hän- visar till Karl den stores palatskapell i Aachen som utgångspunkt fiir denna typ av kyrkor med social differentiering mellan furste och husfolk. Hans datering blir liksom de tidigare 1200-talets andra fjärdedel. Han päpekar att Visby helge- andshus knappast kunnat grundas sä tidigt. Det kan ifrågasättas om kyrkan från början uppförts för helgeandshusets räkning. »I själva verket finns ingen- städes i Europa ett helgeandshus med en kyrka av den typ Helgeandskyrkan i Visby företräder.» Svalinström framkastar slutligen möjligheten att Helgeands i likhet med andra Visbykyrkor ursprungligen byggts som en gilleskyrka, i detta fall för främmande köpmän med feodala vanor, men att den efter gillets upplös- ning övergått till helgeandshuset.4
Bland symposiets deltagare var den kände konsthistorikern professor Hans Thummler från Miinster i Westfalen, som även han väckte pä tal Karl den stores hovkyrka i Aachen, liksom dubbelkyrkan i Schwarzrheindorf nära Bonn, som Arnold von Wied, ärkebiskop av Köln, byggde pä sitt faniiljegods och 1151 invigde till sin hov- och gravkyrka. Sedan vi vandrat uppför trapporna till kyrkans tak med dess utsikt över staden och havet, ställde Thiimmler frågan, vilken furste här i Visby som kunnat bygga sig denna kyrka. Frägan var ny för oss nordiska forskare, bundna som vi voro av traditionen om de olika Visby- kyrkornas namn och användning. För oss var det dessutom klart att det inte på 1200-talet fanns några mäktiga herrar på Gotland. Vi stodo alla konfunderade inför frågan. Gotland lydde under medeltiden kyrkligt under biskopen av Lin- köping, och någon erinrade om Birger jarls son Bengt, hertig av Finland, som innehade biskopsstolen frän 1286 till sin död 1291. Men tidpunkten stämde inte, Helgeands kyrkan var under uppförande redan ett halvt sekel tidigare.
Nägot svar pä Thummlers fräga syntes icke kunna ges. Kunde det råda något tvivel om kyrkans identitet? Icke heller därpå kunde någon svara pä stående fot. Under huvuilskakningar vandrade vi vidare till St Nikolai.
Tisdag morgon kom professor Erik Lönnroth till morgonkaffet med ett märk-
2 Johnny Roosval, Die Kirchen Gollands, Stockholm 1911. 56 f. Citat ur ejusdcm Den gotländske ciceronen, 2:a utökade upplagan, Stockholm 1950. 6g f.
3 Erik Lundberg i Visbybilder från forntid och bansevälde, Stockholm 1939, 94.
1 Erland Lagerlöf - Gunnar Svahnström, Gotlands kyrkor, Uddevalla 1966, 56 f.
ligt budskap. Han hade gjort en tidig vandring i staden och stannat vid ett bokhandelstönster framför en reproduktion av Brauns och Hogenbergs 1500- tals panorama över Visby. Dä han studerade det närmare tyckte han sig finna att vad som i vär tid gällt som Helgeandskyrkan där kallades St Jakob! Upp- giften väckte ett visst intresse, men snart redde man sig att höra förmiddagens föreläsningar och nya diskussionsämnen sköto åtminstone för tillfället frägan ät sidan.
Efter lunchen passade den som skriver detta på att verifiera Erik Lönnroths iakttagelse. Den var utan tvivel riktig. Kyrkan sekler om St Nikolai och väster om St Clemens anges pä panoramat som »Coenobium D. Jacobi», St Jakobs klos- ter. Mellan St Nikolai och St Jakob syntes en icke namngiven mindre kyrka, kanske Sta Gertruds kapell. Helgeandshuset — »Aedicula Sancti Spiritus» — fanns utsatt som en gavelprydcl byggnad, men icke som en kyrka, mellan St Jakob och Sta Maria.
Här mäste skapas klarhet. Med åsidosättande av eftermiddagens visning av- Gotlands Fornsal styrde jag mina steg till Landsarkivet. St Jakobs kyrka i Visby namnes redan i diplomatariets första del. Det heter att kyrkan 1225 (rättare 1226) tillhörde biskopen av Livland, som där höll en skola. Ärkebiskopen av Riga ägde kyrkan ännu 1272. Dessa omständigheter och flera andra, som redo- visas i det följande, meddelade jag samma afton olika deltagare i symposiet.
Samtidigt lovade jag att vid tillfälle fullfölja uppslaget, ett löfte som jag upp- fyllde vid ett senare besök i Visby och i Stockholm. Resultatet av arbetet har jag dock först nu blivit i tillfälle att redovisa. Jag tackar härför min vän Armin Tuulse, utan vars påstötning saken utan tvivel fatt vila ännu nägon tid.
Den första fräga man bör ställa gäller vilken tilltro man kan skänka det om- talade panoramat över Visby. Den har i stort sett besvarats redan av G. Lind- ström. Det kan dock vara skäl att helt kort rekapitulera och i ett par detaljer komplettera och beriktiga de fakta denne ger. Panoramat ingår i femte bandet av den atlas som den kölniske prelaten Georg Braun (1541—1622) utgav i sex folioband under titeln Civitates Orbis Terrarum.r> Plancherna i atlasen äro mesta- dels graverade av Frans Hogenberg frän Mecheln. Panoramat över Visby visar att kartografen varit mycket väl orienterad i stadsbilden. Kyrkor och offentliga bygg- nader äro, så långt man kan kontrollera det, i stort sett riktigt utsatta. Det s. k. Biskopshuset är dock förskjutet nedåt stranden. Ocksä byggnadernas ut- seende är fritt komponerat. St Görans hospital är placerat pä fel sida om hos- pitalskyrkan. Gravören mäste i alla fall haft till sitt förfogande en anmärknings- värt god planritning över staden. Namn som Klinten pä branten ovanför
1 Georgius Braun, Civitates Orbis Terrarurn I-VI, Coloniae Agrippinae 1572-1617.
Titeln varierar, femte bandet heter Urbiuni praetipiiaruni mundi theatrum. Det har intet tryckår, men utgavs 1597 eller 1598. Visbypanoramat är nr 38. Delta finns även ulgivet i nyare tid i mer eller mindre väl gjorela reproduktioner, lättast tillgängligt kanske i landskapsboken Golland, Malmö 1959, mot sid. 120. Hela verket är utgivet i nytryck i Mirror of lhe World, First Series I—III, Amsterdam 1965, av R. A. Skelton och A. O. Victor. Visbyplanchen finns i III bandet. Nytrycket har i band I en uttömmande inledning av R. A. Skelton med historiska data om författare, gravörer och sagesman.
s t a d e n mäste s t a m m a frän a u t e n t i s k källa. D e t s a m m a gäller d e n a v r i t n i n g av korset p ä K o r s b e l n i n g e n m e d riktigt återgiven i n s k r i p t i o n som finns i p l a n e n e n s övre vänstra h ö r n j ä m t e k o m m e n t e r a n d e o r d o m d e i 800 visbyborgarna (got- l a n d s b ö n d e r n a ! ) som föllo för k o n u n g Valdemars v a p e n tisdagen efter J a c o b i
1361. I övre högra h ö r n e t framställes staden Visbys v a p e n — agnus Dei. U p p t i l l h a r b i l d e n k o n u n g Fredrik II:s namnchiffer samt u p p g i f t e n att d e n p u b l i c e r a t s
»auspiciis C h r i s t i a n ! IV.» D e n s i s t n ä m n d e besteg t r o n e n 1588. T e x t e n p å bak- sidan i n n e h å l l e r u t d r a g u r Visby f r a n t i s k a n k o n v e n t s s. k. D i a r i u m , förmedlade av d e n lärde d a n s k e s t o r m a n n e n H e n r i k R a n t z a u (1528-98). U t g i v a r e n av p l a n e n h a r alltsä fått sitt m a t e r i a l av d e n n e , som vid sidan av sin ställning som kungligt r å d och ståthållare i h e r t i g d ö m e n a Slesvig och H o l s t e n ä g n a d e mycken tid ät s a m l a n d e av böcker och arkivalier samt ät a n t i k v a r i s k t skriftställarskap. D e t t a betyder att B r a u n s sagesman h a r varit tlen bäste.8 Det m å tilläggas att uttrycket
» C o e n o b i u m d. Jacobi» v i t t n a r o m k o n t a k t m e d l e v a n d e t r a d i t i o n frän katolsk tid.
I d e t t a s a m m a n h a n g bör n ä m n a s , att o k t o g o n e n p å Erik D a h l b e r g h s k a r t a över Visby i h a n s 1716 p u b l i c e r a d e Suecia a n t i q u a et b o d i e r n a gär u n d e r n a m n av T e m p l u m S. Spiritus, m e d a n d e t d ä r m e d s a m m a n b y g g d a koret h e t e r T e m p l u m Nosocomii, hospitalskyrkan. D a h l b e r g h s k a r t a bygger p å e n av l a n t m ä t a r e n M a t t h i a s Schilder p ä 1690-talet u p p g j o r d stadsplan. D a h l b e r g h k o m p l e t t e r a r sin p l a n m e d ett p a n o r a m a över Visby, graverat av J o h a n van d e n Aveelen. Det b ö r sägas att b å d e Schilders och D a h l b e r g h s stadsplan är grovt schematisk och delvis helt felaktig, särskilt i fräga o m g a t u n ä t e t .7 E x a k t a k a r t o r finnas först frän slutet av 1700-talet, m e n de h a i n g e n betydelse fiir värt ä m n e , sedan vi k o n s t a t e r a t a t t d e n n u l e v a n d e t r a d i t i o n e n o m H e l g e a n d s k y r k a n kartografiskt gär tillbaka till M a t t h i a s Schilder.
Vär nästa uppgift är att granska d e t d i p l o m a t a r i s k a m a t e r i a l e t . Vi k u n n a d å k o n s t a t e r a , att ett hospital i Visby tidigast omtalas 1292, m e n uttryckligen u n d e r n a m n av H o s p i t a l e Sancti Spiritus först sju år senare. Det sista m e d e l t i d a om- n ä m n a n d e t är frän 1515.8 Som r e d a n Svahnström p ä p e k a t , äro de nordiska helge- a n d s h u s e n tidigast frän 1200-talets senare hälft. D e t äldsta danska, i Roskilde, n a m n e s 1253 som » n o v u m hospitale». Det näst Visby äldsta svenska, g r u n d a t i U p p s a l a av d o m p r o s t e n A n d r e a s A n d , o m t a l a s 1292 som »domus p a u p e r u m » ,
0 Detta noterades redan av G. Lindström, Anteckningar om Gotlands medellid I, Stockholm 1892, 31 f., 105 ft. Om Brauns förbindelser ined Rantzau, se Skelton, Introduc- tion till nytrycket I s. xv, xxxix. Deras korrespondens, från Brauns första kända brev den 12 maj 1583 till det sista den 7 juni 1597, är publicerad av Fr. Bcrlheau, Heinrich Rantzau als Geschichtsforschcr i Zeitschrift der Gesellschaft fur die Geschichte der Herzogliimer Schleswig und Holstein XXI (1891) och av O. Klose — L. Martins, Orlsansichlen und Sladtpläne der Herzogtumer Schleswig, Holstein und Lauenburg, Neumiinster 11J62. Om Henrik Rantzau som ämbetsman och lärd, se Johanne Skovgaard i Dansk Biografisk Leksikon XIX, K0benhavn 1943, 135 ff.
• Lindström I 82. Kungl. Biblioteket, Stockholm. Neschers samling av handritade ut- sikter: Originalritningar till Swecia Antiqua et Hodierna nr 261.
8 Diplomatarium Suecanum = DS II nr 1053, 1737. Lindström II, Stockholm 1895, 363, testamente nr 19.
d ä r p å som »domus Dei» och slutligen 1306 som »domus Sancti Spiritus».!> Vikti- gare är kanske a t t ställa in H e l g e a n d s h u s e t i Visby i baltiskt s a m m a n h a n g . Lybecks b e r ö m d a H e i l i g e n Geist Spital o m n ä m n e s tidigast pä 1230-talet u n d e r d e t t a n a m n , m e n fanns r e d a n på biskop Berlolds tid, alltså före 1230.1 0 Fattig- hospitalet i R i g a g r u n d a d e s av biskop Albert 1220. D e t n a m n e s därefter icke förrän 1330, d å det flyttades till platsen för d e t av b o r g a r n a förstörda ordens- slottet i n o m staden, n u u n d e r n a m n av H e l g e a n d s h o s p i t a l .1 1 Revals Heiligen- geistkirche n a m n e s i u r k u n d e r n a första g ä n g e n 1316.12 H e l t uteslutet är det alltsä icke m o t d e n n a b a k g r u n d a t t ä v e n hospitalet i Visby gär tillbaka till 1200-talets förra hälft. D ä r e m o t mäste m a n vara ense m e d k o n s t h i s t o r i k e r n a i att dess identi- fiering m e d o k t o g o n k y r k a n synes helt orimlig.
A n n o r l u n d a förhäller d e t sig o m d e n n a k a n identifieras m e d den b o r t t a p p a d e kyrkan St J a k o b . D e n n a n a m n e s första g ä n g e n i ett brev u t f ä r d a t d e n 6 juli 1226 i Visby av d e n påvlige legaten Vilhelm, biskop av M o d e n a .1 3 Vi erfara att k y r k a n »specialitet» tillhörde Livlands biskop. Då d e n icke h a d e n å g o n a n n a n stiftad inkomst, gav legaten dess präst r ä t t att ät g ä s t a n d e främlingar m e d d e l a b o t e n s och altarets s a k r a m e n t samt u p p l å t a gravplats. Dessutom fick d e n n a kyrka frihet att i sin skola till u n d e r v i s n i n g m o t t a g a g ä s t a n d e skolarer av vilken som helst n a t i o n . Dessa privilegier stadfäste legaten, d ä m e r a kardinal- b i s k o p av Sabina, vid förnyat besök i Visby d e n 3 j u n i 1248, varvid d e t före- g å e n d e brevet v i d i m e r a d e s .1 4
Vi försättas m i t t i d e n tid av k a m p för k r i s t e n d o m e n s u t b r e d n i n g i d e baltiska l ä n d e r n a , som sä livligt skildras i H e n r i k s av L e t t l a n d k r ö n i k a . Det blev e n krigisk e r ö v r i n g icke minst e m e d a n d e n kristna p r e d i k a n gick jämsides m e d etable- r a n d e t av tysk furstemakt i dessa l ä n d e r . U n d e r 1100-talet och ett stycke in pä följande sekel h a d e k u r e r och ester fortsatt d e nordiska v i k i n g a r n a s roll som plågoris fiir de kristna k u s t l a n d s k a p e n , n u de forna d a n s k a och svenska vikinga- b y g d e r n a . D e t t a utlöste d a n s k a och svenska straffexpeditioner, som k u l m i n e r a d e
0 Diplomatarium Danicum 2. Ra-kke I nr 104. DS II nr 1737, s. 682; nr 1339, 1467, 1496, 1652. Jfr Erik Skov och Sven Ljung, Helligåndshus i Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid VI 407 ff.
10 Urkundenbuch der Stadt Lubeck I, Lubeck 1843, n r 66- Die Bau- und Kunstdenk- mäler der Freien und Hansesladt Lubeck II, Lubeck 190G, 451 f.
11 Liv-, Ehst- und Curländisches Urkundenbuch = LECUB / : 1 nr 48. I en dom som legaten Vilhelm av Modena fällde i december 1225 nämnde han formulärartat »hospital- arii ut sancti spiritus et sancti Lazari», dvs. Helgeandsorden, som kom till Norden först pä 1400-talet, och St Lasarusorden, som aldrig nådde hit. Likaså föreskrev han i ett domslut av den 15 mars 1226 att mark skulle upplåtas inom staden Riga ät
• hospitale sancti spiritus». LECUB I: 1 nr 75, 78. Om flyttningen till St Jiirgenshof (ordens gamla borg) jfr W. Neumann, Das mittelalterliche Riga, Berlin 1892, 11, 45.
12 Eugen von Nottbeck-Wilh. Neumann, Geschichte und Kunstdenkmäler der Sladt Reval II, Reval 1904, 108.
13 LECUB II, Regest nr 84 och DS I nr 233, i båda fallen felaktigt daterat 1225.
Jfr Gustav Adolf Donner, Kardinal Wilhelm von Sabina, Helsingfors HJ29, 135. Hand- lingen, som endast är bevarad som vidimation av en vidimation, var redan 1829 delvis förmiiltnad. Den publiceras nedan in extenso som bilaga.
" LECUB I: 1, Regest nr 224. Jfr här nedan bilagan.
24 Smärre meddelanden
dels i det d a n s k a tåget till Estland och Revals g r u n d l ä g g n i n g 1219, dels i d e t olyckliga svenska företaget 1220.
T i l l d e n d a n s k a och svenska a k t i v i t e t e n k o m snart d e n tyska.1 5 T r o t s de oro- liga t i d e r n a e x p a n d e r a d e d e n tyska h a n d e l n frän Lybeck över G o t l a n d m o t Diina och Neva. I de tyska k ö p m ä n n e n s spär följde de kristna p r e d i k a n t e r n a , och 1186 vigde ä r k e b i s k o p H a r t w i g I I av H a m b u r g - B r e m e n d e n holstenske kani- ken M e i n h a r d till b i s k o p i L i v l a n d . Efter h a n s d ö d 1196 r å k a d e h a n s efter- t r ä d a r e B e r t h o l d ut för svårigheter, varför h a n m e d hjälp av en påvlig korstågs- b u l l a 1198 förde en v ä p n a d skara till Diina. Kort d ä r p å d ö d a d e s h a n i e n strid m e d h e d n i n g a r n a . V å r e n 1199 vigde ä r k e b i s k o p H a r t w i g d e n bremensiske kani- k e n Albert till livernas b i s k o p .1 0 D e n n e i n l e d d e en verksamhet m e d ärliga kors- tåg till Livland, u t g å e n d e frän n o r d v ä s t r a T y s k l a n d , i främsta r u m m e t n e d r e Saxen, Westfalen och R h e n l a n i l e t , n ä r m a r e bestämt k y r k o p r o v i n s e r n a H a m b u r g - Bremen, Köln, Mainz och M a g d e b u r g . P i l g r i m e r n a e n g a g e r a d e sig i regel för ett år eller i varje fall för e n sommar, u n d e r vilken tid de biclrogo till det kristna territoriets försvar och u t b r e d n i n g . F ä r d e n över Östersjön utgick v a n l i g e n frän Lybeck.
Alberts första å t g ä r d efter sin vigning var att resa till G o t l a n d , d ä r h a n enligt H e n r i k av L e t t l a n d korstecknacle 500 m ä n som begåvo sig till Livland. Själv for h a n d ä r p å till T y s k l a n d för att våren 1200 m e d 23 s k e p p k o m m a till Diina.1 7
Hiir g r u n d a d e h a n 1201 staden Riga, dit biskopssätet snart förlades. F ö r att g a r a n t e r a p e r m a n e n t a g a r n i s o n e r i l a n d e t instiftades 1202 S v ä r d s b r ö d r a o r d e n (Fratres militiae Christi).1 8 A l b e r t företog icke m i n d r e iin fjorton resor till Tysk- l a n d för att p r e d i k a korset, h o p b r i n g a m e d e l och v ä p n a d e pilgrimer. I s a m b a n d med en av dessa färder tog h a n 1207 L i v l a n d i län som riksfurste av d e n romerske k o n u n g e n Filip. Biskopen gav i sin t u r tredjedelen av l a n d e t i förläning ät s v ä r d s r i d d a r n a . I s a m b a n d m e d missionsfältets u t v i d g n i n g gav p å v e n h o n o m r ä t t att u p p r ä t t a nya biskopsstift, välja och viga nya biskopar. Alberts strävan a t t få en ställning som m e t r o p o l i t blev icke uppfylld, m e n p å v e n förklarade h o n o m
1214 e x e m p t frän H a m b u r g - B r e m e n .
I hela d e t t a h ä n d e l s e f ö r l o p p framträder g ä n g pä g ä n g G o t l a n d s c e n t r a l a be- lägenhet som k n u t p u n k t för sjöfarten p ä Östersjön och u n d e r h ä l l s b a l för mission och v ä p n a d k a m p i Baltikum. Det framgår av H e n r i k s av L e t t l a n d k r ö n i k a att sjöfarten och h a n d e l n p å L i v l a n d länge sköttes av d e tyska k ö p m ä n n e n pä G o t l a n d , som å t e r v ä n d e h e m varje är efter fullgjort värv. Det n a m n e s s å l u n d a
u Om den tyska missionen och kolonisationen i Livland jfr Reinharel Wittram, Baltische Geschichte 1180-1918, Miinchen 1954, 16 tf. med utförlig bibliografi. Även den klassiska Albert Hauck, Kirchengeschichte Deutschlands IV, 8. Aufl. (reprint) Berlin 1954, 654 ff.
10 Om denne Gisela Gnegcl-Waitschics, Bischof Albert von Riga, Hamburg 1958, som även s. 168 ff. redogör för biskopens itincrarium. Den viktigaste källan till denna tids historia är givetvis Heinrici Chronicon Livoniae (Scriptores Rerum Gcrmanicarum in usum scholarum editi), Editio altera recogn. Leonid Arbusow et Albertus Bauer, Han- nover 1955 = H L .
" H L 12 f.
18 En ny och utförlig monografi om orden är Friedrich Bcnninghovcn, Der Orden der Sctnvertbruder, Köln 1965.
VISB I A
ORIEIM«
., ^ " » C M M S T I A N I n ,
Del av Brauns och Hogenbergs panorama över Visby, som visar norra delen av staden.
Bokstavsförklaringar: F Coenobium D. Nicolai. G Templum D. d e m e n t i s . H Coenobium D. Jacobi. I Acdicula Sancti Spiritus. K Templum D. Olai. L Curia Episcopalis. M Gym- nasium Scholasticum. Q Templum D. Maria?. R Templum D. Trinitatis. S Templum D. Laurentij. T Praetorium Vrbis.
som a n m ä r k n i n g s v ä r t att de hösten 1211 s t a n n a d e i R i g a .1 9 I a n d r a fall erfara vi h u r biskopen eller p i l g r i m e r n a p å sin färd till eller frän L i v l a n d gjorde ett u p p e h å l l eller sökte n ö d h a m n i Visby.-0 Märkligt är att sjörövarna från K u r l a n d och Ösel k u n d e u t n y t t j a ö n pä s a m m a sätt; de synas stått i gott förhållande till g u t a r n a . D å legaten W i l h e l m av M o d e n a efter öselbornas p l u n d r i n g s t å g till Sverige 1226 p r e d i k a d e korset m o t d e m p å G o t l a n d , visade d e t sig a t t v a r k e n g u t a r eller d a n s k a r voro villiga, u t a n a t t e n d a s t tyskarna h ö r s a m m a d e kallel- sen.-1
D e tyskar d e t h ä r är fräga o m h a väl dels varit bosatta i Visby, dels varit handelsgäster frän Lybeck. De tyska b o r g a r n a i Visby h a d e sin egen kyrka, Sta Maria, som invigdes av L i n k ö p i n g s b i s k o p e n Bengt d e n 27 juli 1225. D e n n e gav d e m vid samma tillfälle r ä t t att välja sin präst ävensom att låta i k y r k a n begrava handelsgäster, m e n visbyborgare endast om v e d e r b ö r a n d e sockenpräst fick i u p p - d r a g att läsa mässor för d e n a v l i d n e .2 2
Vi h a k o n s t a t e r a t att b i s k o p e n av Riga å t m i n s t o n e 1226 ägde St J a k o b i Visby.
U t a n tvivel ä r d e t biskop Albert som stått b a k o m d e t t a kyrkobygge, u n d e r en tid dä s i t u a t i o n e n i L i v l a n d ä n n u var labil. Vi äga visserligen endast t v e n n e belägg för h a n s vistelse p å G o t l a n d , s o m r a r n a 1199 och 1201, m e n det r å d e r i n t e t tvivel o m att h a n u n d e r sina femton resor till L i v l a n d och fjorton till T y s k l a n d vistats d ä r oftare.2 3 Av särskilt intresse är a t t k y r k a n varit vigd ät St J a k o b , pilgrimeras och korsfararnas s k y d d s p a t r o n . Det tyder pä att d e n ocksä varit avsedd för pil- g r i m e r n a . D e b a d a gänger, dä b i s k o p Alberts vistelse pä G o t l a n d är belagd, samlade h a n d ä r p i l g r i m e r n a för att dirigera d e m vidare till Livland. Dessa korstecknacle p i l g r i m e r h a b i l d a t en m e r eller m i n d r e organiserad g r u p p . De n ä m n a s flera gänger i h a n d l i n g a r n a i Riga vid sidan av kyrkliga myndighets- personer, o r d e n s r i d d a r e och borgare. De frågades till räds av legat och biskop, och u p p t r ä d a som medbcseglare eller sigillvittnen i av dessa utställda u r k u n d e r , s t u n d o m som k o r p o r a t i o n (universitas p e r e g r i n o r u m ) .2 4 I slutet av 1200-talet u p p t r ä d e r b l a n d a n d r a brevställare i Riga även e n c a p i t a n e u s p e r e g r i n o r u m .2 5
Vi n o t e r a att platsen fiir d e n nya k a t e d r a l e n i Riga, d e d i c e r a d till Sta Maria, invigdes av b i s k o p A l b e r t St J a k o b s dag, d e n 25 juli 1211, u n d e r stor solen-
19 H L 5, 62, 85.
20 Ibid, 19 f. 24 f. 47 f. 74, 170, 178.
-l Ibid, 72 f. 74, 215 f.
23 DS I nr 231.
• H L 12, 19 t. Biskop Alberts itincrarium hos Gnegel-Waitschies 168 ff.
2' Balehiin av Alna handlade »de conmumi consilio ecclesie Rigcnsis, abbatis de Duna- muiiile. mercatorum omnium, niilitum Cristi, peregrinorum et civium Rigcnsium» och lät dem besegla 28 dec. 1229. Hans fördrag med kurerna 17 jan. 1230 beseglades med
»sigillum universitatis peregrinorum». LECUB I: 1 nr 103, 104. Också biskop Nikolaus av Riga gav 9 aug. 1231 sin förläning av land ät staden Riga» de conscnsu . . . honesto- rnm ac pi iictentuin virorum peregrinorum et aliorum». Ibid. nr 109.
• Rådet i Riga, priorn och konventet viel domkyrkan, abboten i Diinamiinde. predikar- bröderna och minoritcrna, »capitaneus pcre-grinorum, nec non ipsi pcregrini» och sände- buden för städerna gåvo 30 mars I2ej8 ett brev 0111 litauernas omvändelse. LECUB I: 1 nr 570.
Smärre meddelanden 27
n i t e t .2 0 Riga fick också i sinom tid sin Jakobskyrka, o m t a l a d i h a n d l i n g a r n a tidigast 1226, d i legaten W i l h e l m av M o d e n a tilldömde b i s k o p e n p a t r o n a t s r ä t t e n m o t s v ä r d s b r ö d e r n a s mästare, som gjort a n s p r å k p å a n d e l i d e n s a m m a .2 7 F r ä n s a m m a tid är u p p e n b a r l i g e n St J a k o b i i Lybeck, n ä m n d första g ä n g e n 1227.2 8
Vad d e n s. k. H e l g e a n d s k y r k a n i Visby beträffar, h a r d e t framgått a t t d e n h a r byggts i tvä skeden, k o r e t m e d »betydligt ålderdomligare» former före oktogo- n e n .2 9 Å t m i n s t o n e Roosval h a r i sin d a t e r i n g av koret k ä n t sig b u n d e n av helge- a n d s h u s e n s tillkomsttid, ett h ä n s y n som bortfaller o m m a n förutsätter att kyrkan i själva verket ä r identisk m e d St J a k o b . H u r u v i d a r e d a n b i s k o p A l b e r t gripit sig an m e d o k t o g o n e n är en sak som d e t åligger k o n s t h i s t o r i k e r n a att u t r e d a . Biskop Alberts r e g e r i n g var fylld av k a m p m o t h e d n i n g a r n a och samtidigt av rivalitet m e d svärdsriddarna, staden Riga och D a n m a r k . F ö r b i n d e l s e r n a över Östersjön stördes länge av d e krigiska öselborna, som slutligen kuvades 1227, sedan d e n påvlige legaten W i l h e l m av M o d e n a i n t e r v e n e r a t i saken.
A l b e r t avled d e n 17 j a n u a r i 1229. Därefter sökte ä r k e b i s k o p e n av H a m b u r g - B r e m e n som h a n s efterträdare g e n o m d r i v a magister Albert Suerbeer, domskolasti- k e r i B r e m e n , m o t d o m k a p i t l e t s val av p r e m o n s t r a t e n s k a n i k e n N i k o l a u s frän
M a g d e b u r g . Det l e d d e till a t t cisterciensabboten Balcluin av A u l n e (Alna) sändes till L i v l a n d som vicelegat 1230.30 Balcluin passerade G o t l a n d s e n s o m m a r e n 1230 och v e r k a d e i L i v l a n d till följande är, dä N i k o l a u s k o m till Riga m e d påvlig k o n f i r m a t i o n . E m e l l e r t i d u t n ä m n d e s B a l d u i n 1232 till biskop av Semgallen och påvlig legat över Livland, G o t l a n d , F i n l a n d , Estland, Semgallen och K u r l a n d m e d vidsträckta fullmakter. H a n s a n d r a vistelse i B a l t i k u m inföll 1233—34, dä h a n försökte u n d a n d r a g a de n y o m v ä n d a folken svärdsriddarnas h e r r a v ä l d e och miij- ligen i stället skapa e n påvlig skyddsstat. Sedan d e t k o m m i t till våldsam konflikt m e d o r d e n blev h a n å t e r k a l l a d och ersatt m e d Vilhelm, exbiskop av M o d e n a . Det synes icke troligt att Balcluin residerat i Visby. H a n var u n d e r sin legation strängt u p p t a g e n i de baltiska l ä n d e r n a . D ä r e m o t finna vi biskop N i k o l a u s av R i g a tillsammans m e d sin kansler och ett flertal präster och klerker i Visby d e n 6 maj 1232, då h a n d ä r träffade en överenskommelse m e d staden Rigas represen- t a n t e r .3 1 Vilhelm av M o d e n a besökte som vi sett Visby u n d e r sin a n d r a legation
1226, då h a n stadfäste R i g a b i s k o p e n i b e s i t t n i n g av St Jakob. U n d e r sin tredje legation h a r h a n möjligen passerat staden p å sina resor frän Lybeck till Riga s o m m a r e n 1234 och 1236, ävensom p ä vägen från Riga till D a n m a r k våren 1238.
M e d säkerhet veta vi a t t h a n v a r d ä r som karclinalbiskop av Sabina u n d e r sin fjärde legation d e n 25 maj - 3 j u n i 1248.3 2 Det synes troligt att h a n då bott vid St J a k o b .
26 LECUB I: 1 nr 21. Gncgcl-Waitschies 106.
27 LECUB 1: 1 nr 82, Neumann 24 f.
28 Bau-und Kunstdenkmäler III, Lubeck 1920, 305.
20 Roosval, Die Kirchen Gotlands 136.
30 För det följande P. von Goetze, Albert Suerbeer, St Petersburg 1854, 2 t. 123 ff.
Hauck IV 666 f. Donner 159 ff. Senast och utförligast Benninghoven 26g ft.
31 LECUB I: 1 nr 126.
12 Donner 165 t. 188 f. 212, 214 not 1, 395. Bilagan nedan.
28 Smärre meddelanden
Biskop Nikolaus av Riga avled 1253, varefter domkapitlet i enlighet med ett förordnande av påven valde till hans efterträdare Albert Suerbeer. Denne hade redan 1246 utnämnts till ärkebiskop av Preussen, Liv- och Estland, men på grund av att intet biskopsstift där då var ledigt, suttit som administratör av stiftet Lybeck.33 Han hade även till är 1250 haft fullmakter som legat i Preussen, Livland, Estland, Gotland, Holsten och Riigen, vilka 1254 förnyades endast be- träffande Livland, Estland och Ryssland. Trots att ocksä Gotland 1246—50 hörde till hans legationsomräde, ha vi intet vittnesbörd om att han skulle vistats pä ön. Möjligen har han passerat här pä sina resor mellan Lybeck och Riga våren och sommaren 1254 eller sommaren 1255.34 Sedan fölhållandena stadgats i Liv- land har verksamheten vid St Jakobs kyrka i Visby emellertid avstannat. Biskop Henrik av Linköping gör i ett brev daterat i Kasterlösa den 28 juni 1272 gäl- lande att han med ärkebiskopen av Riga tagit till tals frågan om St Jakobs kapell i Visby, beläget i Linköpings stift (in nostra sita dyocesi) och begärt att fä se de privilegier som tillkännagåvo ärkebiskopens rättsanspråk (intencionem).
Denne hade under läng tid (Elapso longo tempore) icke nyttjat sin patronatsrätt eller presenterat någon lämplig person till detta kapell. Icke heller hade han trots uppmaning visat upp nägra privilegier som skulle undanta saken frän all- män kyrkorätt (alicuius exempcionis a jure communi priuilegia). Detta hade biskop Henrik också muntligen framhållit för biskopen av Dorpat, som då skötte stiftet Riga (tune tutori Rigensis ecclesie).35 När detta samtal ägde rum är icke klart, möjligen 1268 dä ärkebiskop Albert Suerbeer var fången hos de livländska ordensriddarna. Biskop av Dorpat blev samma år, sedan biskop Alexander blivit dödad av ryssarna, Friedrich von Haseldorp.30 Biskop Henrik ansåg i varje fall nu att St Jakobs kapell var övergivet, och dä han inte ville att det längre skulle stä utan gudstjänst, överlät han det i andligt och världsligt avseende ät socken- prästen vid Hel. Trefaldighets (Drottens) kyrka i Visby. Att ärkebiskopen i Riga icke strax gav upp sina anspråk visas av den vidimation av kardinallegaten Vilhelms brev som han själv — vid detta tillfälle den nyvalde Johannes von Vechten — jämte biskoparna Herman av Ösel och Bernhard av Dorpat utställde i Riga den 30 april 1287.37 Nägon vidare åtgärd känna vi dock icke i denna sak.
Uppgifterna om St Jakobs kyrka äro under den följande tiden ytterst spora- diska. I Gotlands F"ornsal bevaras en sigillstamp, som bevisar att ett St Jakobs- gille omkring 1350 funnits i Visby.38 För övrigt finna vi kyrkan under halvannat sekel nämnd endast i ett testamente. Sälunda gav en viss Ecbertus de Gotlandia, uppenbarligen bosatt i Lybeck, den 1 april 1305 1/2 mark gutniskt silvermynt
33 von Goetze i$t. 39 f. 51, 55.
" Ibid. 51 f. 66, 79.
35 Skriflelige Bewis til Swenska Kyrckio-Hislorien, Upsala 1716, nr 57. DS I nr 564.
Bäela enligt avskrift i Registrum Ecclesie Lincopensis membranaceum. Riksarkivet, Stock- holm. Medeltida kopieböcker A 9.
:" Om Albert Suerbccrs fångenskap, se von Goetze, 105 f. Henrik blev biskop av Lin- köping 1258 efter biskop Laurentius död samma år. SRS I: 1, 63. DS I nr 452.
37 Bilagan nedan.
38 Danske Gilders Segl fra Middelalderen ved Poul Bredo Grandjean. Köbenhavn 1948, 21, ävensom Tavle 1 g. Jfr Lindström II 30.
Smärre meddelanden 29
ät Vårfru- och H e l g e a n d s k y r k o r n a »på G o t l a n d » , ät p r ä s t e r n a vid V å r f r u k y r k a n e n färding, ät d e »större» ( p r e d i k a r b r ö d e r n a ) och ät d e m i n d r e b r ö d e r n a samt åt n u n n o r n a , ät St J a k o b och åt h o s p i t a l e t en gutnisk färding var.3 9 K a n m a n r e d a n h ä r utläsa en förbindelse m e l l a n n u n n o r n a i Solberga och St J a k o b ?
I varje fall visar nästa o m n ä m n a n d e St J a k o b just i d e t t a s a m m a n h a n g . E t t brev utställt den 11 o k t o b e r 1420 av L i n k ö p i n g s b i s k o p e n K n u t Bosson u n d e r h a n s visitationsresa till G o t l a n d visar att n u n n o r n a (sanctimoniales i n ecclesia Sancti J a c o b i Apostoli degentes) dä säkerligen sedan n ä g o n tid b o d d e vid St J a k o b i Visby.4 0 K y r k o h e r d e n vid St Lars h a d e klagat över att systrarnas p r o c u r a t o r e s p ä St Stefani 4ag läto avhälla en gudstjänst (statio), vilken h a n h a d e sökt förbehålla sin egen kyrka. Eftersom d e n n a gudstjänst h a d e g a m m a l h ä v d , d ö m d e biskopen saken till n u n n o r n a s förmän. Abbedissan G e r t r u d Herentreyss och k o n v e n t e t i St J a k o b s kloster n ä m n a s d e n 25 a p r i l 1469 i ett k ö p e b r e v , g e n o m vilket O t t o D u s e n b o r c h sälde till d e m sin fäderneärvda g ä r d i Visby. Ytterligare e t t om- n ä m n a n d e av » j u n g f r u a r n a i St J a k o b » finnes i Visbyborgmästaren J o h a n n e s Smedynges ä n k a Carstina Nagelstenas t e s t a m e n t e av d e n 23 a p r i l 147g.4 1
Som r e d a n L i n d s t r ö m a n t a g i t och O r t v e d tillfullo ädagalagt, h a cisterciens- n u n n o r n a i Solberga kloster u t a n f ö r stadens m u r a r n ä g o n g ä n g efter d e n 15 juli
1367 flyttat in i staden till St J a k o b .4 2 D e n n a kyrka — d e n föregivna Helgeands- k y r k a n — var u t a n tvivel l ä m p l i g som kyrka också för ett n u n n e k l o s t e r . Okto- g o n e n s övre p l a n var väl ä g n a t som avskilt kor för en m i n d r e k l o s t e r k o m m u n i t e t , m e d a n d e t n e d r e p l a n e t k u n d e stå ö p p e t för a l l m ä n h e t e n . D ä u t o m Rigabisko- pens bostad e n skola p å 1200-talet varit a n s l u t e n till kyrkan, ha d ä r ocksä funnits byggnader som k u n n a t utnyttjas av klostret.
E n e g e n d o m l i g notis i L i n k ö p i n g s stifts lista pä sockenkyrkornas gästnings- n ä t t e r ( T a x a p r o c u r a t i o n i s n o c t i u m in visitatione insulae G o t l a n d i a e ) förtjänar h ä r att o m n ä m n a s . Enligt en version från i 4 : d e seklet (?) som 1585 ingick i en bibelhandskrift i Sta M a r i a i Visby och som d e t t a är kopierades av s u p e r i n t e n - d e n t e n David Bilefeld, u p p r ä k n a d e s stadens kyrkor p å följande sätt:
Beatae M a r i a e Virginis J o h a n n i s
Petri
dementis
f Australis L a u r e n t i i Soror: l Sancti O l a u i
l Borealis Sanctae T r i n i t a t i s Sancti Michaelis4 3
39 Utdrag hos Lindström II 363, nr 23, enligt original, elä i Staats-Archiv, Lybeck.
411 Skrifletige Beivis nr 69. Icke i Svenskt Diplomatarium utg. af Carl Silfverstolpe.
11 Tryckt hos Lindström II 256 f. enligt original i Visby rådhus. Ortved II 480.
42 Lindström 249. Ortved II 476.
43 Lindström I 8g. Samma lista enligt Registrum Ecclesiae Lincopensis charläceum (Linköpings Stiftsbibliotek, Cod. Kh) tryckt i SRS III: 2, 293 med kommentar och noter av Claes Annerstedt.
30 Smärre meddelanden
I den version som ingår i Linköpings domkyrkas pappersregistrum, frän omkr.
är 1514, finnas anteckningarna vid St Lars och Helga Trefaldighet icke. De kunna, som redan Claes Annerstedt konstaterade, tolkas på olika sätt. Ä ena sidan ha de båda kyrkorna, byggda pä vardera sidan om Syskongatan, till vär tid kallats »systerkyrkorna», vilket C. G. Brunius härledde frän deras närbelägen- het till varandra. Enligt en av honom återgiven sägen, som han dock pä goda grunder betecknar som orimlig, skulle de byggts av tvä systrar. Han påpekar att St Lars var äldre än Drotten (Hel. Trefaldighet).44 Underligt vore ocksä om en populär benämning härrörande av ett sådant syskonskap skulle ha noterats i en latinsk gästningslista. De helt sammanbyggda kyrkorna St Hans och St Per skulle dä snarare ha förtjänat namnet av systerkyrkor.
A andra sidan har Annerstedt hänvisat till att St Jakob, som 1420 var nunnor- nas kyrka, tidigare varit annex till Drotten, och att nunnorna enligt Wallin stundom kallats »Drottimoniales».45 Han ansäg det därför sannolikt att de båda kyrkorna överlämnats ät systrarna i Solberga. Lindströms invändning att Drotten (och även St Lars) också i gästningslistans senare version gär som »självständig församlingskyrka», medan St Jakob alls icke namnes, har ingen giltighet.40
Tvärtom var det vanligt att nunnekloster ägde patronatsrätt till och inkomster av med dem inkorporerade sockenkyrkor. I Linköpings stift var sälunda Vreta klosterkyrka samtidigt sockenkyrka, och Askeby kloster disponerade över St Olof i Norrköping ävensom Svinstads sockenkyrka.47 Vadstena kloster hade icke färre än fyra sockenkyrkor, Vadstena stadskyrka, Klästad, Örberga och Nässja.48 Det var sälunda helt i överensstämmelse med tidens bruk om Hel. Trefaldighets och St Lars sockenkyrkor tilldelades Solberga nunnekloster. Vi ha här funnit den naturligaste förklaringen till anteckningen i gästningsläiigden och till de båda kyrkornas benämning ännu i senare tid, kanske också till Syskongatans namn som dä egentligen skulle varit Systragatan. Av nägon anledning heter gränden väster om St Lars i dag Nunnegränd.
Finns det en möjlighet att närmare bestämma de olika etapperna i den utveck- ling vars drag vi skymtat? Det synes oss som om St Jakob varit inkorporerat i Solberga kloster redan före 1305. Detsamma har kanske varit fallet med Drotten, men därom ha vi intet vittnesbörd. Nunnornas överflyttning frän Solberga till St Jakob har utan tvivel samband med de oroliga tiderna mot slutet av 1300- talet, som gjorde det gamla klostrets läge utanför och strax intill Visby stads- murar alltför äventyrligt. Här kan en kort blick pä de krigiska förvecklingarna vara nyttig.
Framför Visbys portar utkämpades ju den 27 juli 1361 den strid, där Valdemar Atterdags krigare förintade den gotska bondehären. Invid klostret jordades de fallna och här restes även minneskorset. Värre blev det mot århundradets slut
44 C. G. Brunius, Gotlands konsthistoria I, Lund 1864, 243 f.
45 Jöran Wallin, Gothländska Samlingar I, Stockholm 1747, 129, 247.
40 Lindström II 249.
47 Ortved II 484, 497 f., 511. Ibid. 323 f., 328 tf. Jfr Schiick, Ecclesia Lincopensis, Stock- holm 1959, 344.
48 Schiick 345.
under kampen mellan drottning Margareta och mecklenburgarna. Gotland plund- rades i augusti 1391 av hertig Johan d. y. av Mecklenburg-Stargard, på väg att undsätta Stockholm.49 Tre är senare erövrade Albrekt Peccatel pä mecklenbur- garnas vägnar Gotland.50 Drottning Margaretas försök att återta ön misslyckades, och den blev genom fördraget i Lindholm 1395 delad mellan parterna. Både mecklenburgarna (vitalianerna) och Sven Sture, drottningens hövitsman pä ön, synas därpå ägnat sig ät sjöröveri. Sommaren 1396 kom så hertig Erik, konung Albrekts son, med nya trupper till Visby.51 Nu följde äter en tids fejd, tills Sven Sture följande vinter gav upp ett ojämt spel och övergick till fienden.52 Vi fä veta att borgarna i Visby icke betraktades som pålitliga av mecklenburgarna, som därför besatte de tre viktigaste tornen på stadsmuren. Hertig Erik dog dock redan den 27 juli 1397, och hans änka lämnade befälet ät Sven Sture, som nu helt slöt sig till vitaliebröderna och fortsatte sitt sjöröveri. Detta ledde i sin tur till Tyska ordens ingripande med stor härsmakt i mars 1398.53 Fälttaget blev kort, mecklenburgarna och Sven Sture dagtingade, och påskdagen ryckte hög- mästarens trupper in i Visby. Nu följde en fredsperiod för Gotland under Tyska ordens beskydd. Dä drottning Margaretas försök att genom underhandlingar återfå Gotland strandade, sände hon i november 1403 en expedition under det svenska riksrådet Algot Magnusson samt de forna vitalianerna Otto Peccatel och Sven Sture för att erövra ön.54 Belägringen av Visby kunde inledas den 25 januari, men ordens garnison understöddes av borgarna i staden, och den mäste hävas efter en misslyckad stormning den 22 februari. Ankomsten av preus- siska hjälpexpeditioner i mars och april 1404 utsträckte pä nytt kriget till lands- bygden. Danskar och svenskar lägo under i kampen, och ett definitivt stille- ständsavtal slöts i Visby den 1 juli.55 Underhandlingarna mellan drottning Margareta, konung Albrekt och högmästaren Konrad von Jungingen ledde slut- ligen 1407 till förlikningen i Helsingborg, varigenom Gotland överlämnades till unionskonungen Erik.56
Det synes klart, att nunnorna i Solberga under de tider som skildrats icke kunde få fred i sitt kloster utanför Visby stadsmurar. FYägar man efter en myn- dighet som ägde auktoritet att överlämna ät dem en kyrka i staden, skola vi endast framhålla ett par möjligheter. Att det icke kunnat ske utan stiftsbiskopens medverkan är uppenbart, lät vara att nunnorna redan ägde det kapell dit de flyttade. Nu veta vi att biskop Nils Hermansson, efter det han den 14 mars 1375 blivit av påven providerad till biskop av Linköping, av det mecklenburgska partiet hindrades att taga sin domkyrka i besittning och i nästan ett ärs tid
40 Detmars krönika i SRS III: i 193. Jfr Kr. Erslev, Dronning Margrethe og Kalmar- unionens Grundlccggelse I, Kj0bcnhavn 1882, 177 f.
r'" Visbyminoriternas annaler i SRS I: 1, 35, 46. Jfr P. Girgensolm, Die skandinavische Politik der Hansa 075-95, Upsala 1898, 166 f. Erslev I 207.
51 Erslev I 192 t. 207 f.
52 Carl Gustaf Styffe, Bidrag till Skandinaviens historia II, Stockholm 1864, xiv f.
53 Styffe 11 xxi ff. Erslev I 211 f.
51 Styffe II xxxv f. Erslev I 374 ff.
56 Styffe II xxxix.
M Styffe II xlvi f. Erslev I 377 f.
vistades i Visby, d ä r h a n ä n n u d e n 7 augusti 1376 lade g r u n d s t e n e n till francis- k a n e r n a s nya kor.5 7 Vi k ä n n a frän senare är h a n s omsorger o m Askeby n u n n e - kloster.5 8 U n d e r sin vistelse p å G o t l a n d h a r h a n haft tillfälle att sätta sig in i Solberga klosters läge och även att v i d t a å t g ä r d e r till dess bästa. Biskop Nils h a r även senare vid e n visitationsresa besökt G o t l a n d .5 9
E n a n n a n a u k t o r i t e t som möjligen k u n n a t g e n o m d r i v a och hos stiftsbiskopen u t v e r k a d e åtgärder, som varit av n ö d e n för att flytta Solberga kloster, var T y s k a o r d e n , som h ä r s k a d e pä G o t l a n d frän 1398 till 1407. N ä g r a indicier för att sä verkligen skett u n d e r d e n n a tid äga vi dock icke. I varje fall b o d d e n u n n o r n a vid St J a k o b är 1420. Deras tvist m e d k y r k o h e r d e n i St Lars tyder p ä att d e n n a sockenkyrka ä n n u icke vid d e n n a tid varit förenad m e d klostret. I n k o r p o r e - r i n g e n h a r i sä fall skett senare, och a n t e c k n i n g e n i T a x a p r o c u r a t i o n i s n o c t i u m k a n följaktligen icke vara frän 1300-talet.
N ä r St J a k o b s systrakonvent upplösts veta vi icke. »Dat n u n n e n kloster b i n n e n Wissbui» n a m n e s sista g ä n g e n d e n 10 februari 1515 i Assmus Beffers testa- m e n t e .0 0 I de förteckningar över d e p l u n d r i n g a r av kyrksilver och a n d r a värde- föremål, som ägde r u m frän ä r 1528 och särskilt efter l ä n s h e r r e n H e n r i k Rosen- k r a n t z a n k o m s t till G o t l a n d 1531, n a m n e s St J a k o b icke, m e n väl kyrkorna D r o t t e n och St Lars. Icke heller p r e d i k a r b r ö d e r n a s kyrka St Nikolai finnes hiir o m t a l a d .0 1
Det är troligt a t t St J a k o b s kloster gick sin u n d e r g å n g till mötes d e n olyckliga 13 m a j 1525 d å lybeckarna stormade Visby, varvid stadens n o r r a del b r ä n d e s n e d och i varje fall k y r k o r n a St Olof, St Per (!) och St N i k o l a i förstördes.0 2
Klostret läg i n o r r a d e l e n av staden, icke l å n g t frän St Nikolai. Det synes som o m också H e l g e a n d s h u s e t i Visby r ö n t samma öde. Vi veta i varje fall att d e t 1532 stod övergivet. D e n 20 a p r i l d e t t a är r i k t a d e n ä m l i g e n k o n u n g Fredrik I ett brev till Visby borgare, d ä r h a n n ä m n d e att dessa » n o g e n n tiiclt siidenn»
h a d e i n r ä t t a t det av g r å b r ö d e r n a u t r y m d a klostret till hospital fiir fattiga och sjuka vilken å t g ä r d k o n u n g e n g o d k ä n d e , samtidigt som h a n dit till evig tid skänkte all d e n j o r d och e g e n d o m som förut h a d e tillhört »hellig gestthuss och a n d r e 0de k i r t k e r » i s t a d e n .0 3
P ä B r a u n s och H o g e n b e r g s p a n o r a m a över Visby finna vi m e l l a n St J a k o b s kyrka och Sta M a r i a helgeandshuset. I n g e n av stadens centrala byggnader är
57 Sankt Nikolaus av Linköping Kanonisationsprocess utg. av Tryggve Lunden ( = Pro- cessus), Stockholm 1963, 57!., 130 f., 284 f. Sten Engström, Bo Jonsson I, Uppsala 1935, 225 t. Schiick 87 f.
58 Svenska Riks-Archivets Pergamenlsbref nr 1282, 1450, 1457, 1645, 3105.
59 Processus 180 f, 280 t.
00 Utdrag hos Lindström II 375.
61 Ibid, II 384 ff.
02 SRS I: 1, 39. Hans Nielss0n Strelow, Den Gulhilandiske Cronica, Ki0binghaffn )633, 251 f. Strelow nämner dessutom s. 240 t. cn lybsk plundring 1509, som dock aldrig inträffat. Dess enskildheter hänföra sig utan tvivel till 1525. Jfr Styffe V, Stockholm 1884, cxli. Lindström 11 276 f.
03 Kong Frederik den F0rsles danske Registr nler udg. ved. Kr. Erslev og W. Mollerup, Kj0benhavn )87g, 310 f.
ritad som ruin. För år 1610 antecknar Strelow en svär eldsväda som rasade den 19 april i samband med storm och oväder, varvid »97 lldhuttse, Staalde oc Läder 40, Hospitalit altsammen, med Stuer, Laader och Stolde» brändes och ödelades.04 Den 19 juni 1627, heter det vidare, kom Jens Höyg till Gotland som länsherre, och hans »furste og st0rste Omsorg var for det forfaldne Hospital, som saae meget ilde ud, lod det opbygge, oc med en sk0n Kircke forbedre».
Denna kyrka, som av Wallin kallas den »mindre» Helgeandskyrkan, byggdes enligt hans uppgift »sä godt som wegg i wegg med den nest föregående, Norcler ut, men stöter med södra endan in til de Fattigas Rum».05 Den »nest föregående»
kyrkan är vad han kallar den »större» Helgeancls, men som vi antagit vara St Jakob. Icke heller den nya »mindre» Helgeancls finnes i dag mera kvar. Det vill synas som om den gett sitt namn i arv åt St Jakob, så redan pä Schilclers ritning. Minnet av en klosterkyrka i denna trakt levde dock kvar. Schilder och efter honom Dahlbergh ge detta namn ät det kapell som i dag kallas St Gertruds.
Bilaga
Ärkebiskop Johannes av Riga samt biskoparna Henrik av Ösel och Bernhard av Dorpat vidimera i Riga den 30 april 1287 apostoliske legaten kardinal Vilhelm av Sabinas den 3 juni 1248 i Visby givna vidimation och stadfästelse av samme legats under hans tidigare legation, då ännu som biskop av Modena, den 6 juli 1226 i Visby givna privilegiebrev för St Jakobs kyrka i samma stad.
[Johannes dei grada Rigensis] archiepiscopus. Henricus. dei grada Osiliensis episcopus et Bernardus. eadem grada episcopus Tharbatensis omnibus in Cristo fidelibus hane litterarum paginam visuris uel [audituris salutem. . . Vlniuersitati uestre tenore presendum constare uolumus nos litteras domini. Willelmi. dei grada Sabinensis quondam episcopi non cancellatas non abolilas nec in aliqua [sui parte vidatas. . .] Willelmus. miseratione diuina Sabinensis episcopus aposto- lice sedis legatus omnibus presentes litteras in specturis salutem in nomine ihesu cristi Vniuersdtati uestre in [. . . o]lim dum essemus episcopus mutinensis in lyuonia. gutlaiidia. ct e|uibusdam alijs regionibns aquilonis legationis olfido fungeremur epiedam [. . .] lincopensis diocesis concessimus in hec uerba Willel- mus miseratione diuina Mutinensis episcopus apostolice sedis legatus vniuersis cristi fidelibus per gutlandiam [constitutis . . . ablundare. Cum in liuonia gut- laiidia et ceteris regionibus que in aquilone legationjs offido fungeremur. Vene- rabilis pater et liuonensis episcopus suas [. . . supplilcando quatinus ecclesie sancti Jacobi in wisby sibi specialitet00 pertinenti quia aliam dotem et bene- ficium temporale non habet concederemus et auetoritate apostolica [qua fungi- mur . . . ] ueros quos07 libere colligere possit et clocere ac hospites aduentantes qui uolucrint et elegerint in confessione communione ac sepultura sine contra- dictione redpere [. . .] et locorum circumstancijs diligendus dreumspectis eius-
34 Strelow 298.
33 Strelow 404. Wallin I 270 f.
09 ursprungligen spiritualitet, varpå u markerats för strykning.
67 ueros quos lästes av Liljegren och trycktes i DS 1829.
3 —711681 Fornvännen H. 1, 1972
dem venerabilis episcopi petitiones cum nec iuri obuient nec dissonent radoni fauorabiliter duximus admittendas [. . .] ecclesia libertatem habeat in scolis suis erudiendi cuiuscumque nationis scolares hospites quoque recipiendi vnde cumque venientes in uerbo predicationis oblationibus [. . . p . . .jijs. et sacerdos eiclem ecclesie per tempora deseruiens omnibus ad uenis uolentibus ab ipso communio- nis et sepulture sacramenta possit libere ministrare. Si cjuis autem hane [litte- ram.. . injfringere aut ei ausu temerario presumpserit contraire indignationem omnipotentis dei et beatorum petri et pauli apostolorum se nouerit incursurum.
Datum in wisby ii Nonas [Julii . . . ijgitur uolentes ut quod siic rite fecimus robur obtineat firmitatis illud auetoritate qua fungimur apostolica confirmamus et presentis scripti patrodnio commu[nimus nulli] ergo omnino hominum liceat hane paginam nostre confirmationis in fringere uel ei ausu temerario contraire.
Si quis autem hoc adtemptare presumpserit [indignationem omjnipotentis dei et beatorum petri et pauli apostolorum se nouerit incursurum. Datum wisby. iij.
Nouis. Junij. pontilicatus domini innocentij pape quarti anno [quinto . . . me- moratam] paginam commenclantes. Sigillorum nostrornm robore tjuod aucliuimus et uidimus euidenter protestamur. Datum Rige anno gratie. m°. cc°. Ixxx0. [septimo. in vigilia Philippi] et Jacobi apostolorum.
Tre sigillremsor.
Biskop Vilhelms av Modena brev tryckt med felaktigt årtal (1225I) i Diploma- tarium Suecanum I nr 233. Vidimationerna angivas här i en not med utsatt da- tum (möjligen enligt Jöran Wallin, Gothländska Samlingar I, Stockholm 1747, 241 f.). Urkunden, tidigare i Visby Sta Maria kyrkas arkiv, nu i pergaments- brevsamlingen i Riksarkivet, Stockholm. De lakuner som uppstått genom förmult- ning, äro ovan delvis utfyllda inom klämmer med ledning av gängse formulär, andra brev av legaten och ovannämnda data. Förste arkivarien Stefan Söderlind har vänligen hjälpt mig viel tolkningen av särskilt svårlästa ord.
Jarl Gallén
Summary
Between the so-called Church of the Holy Gliost in Visby with its two-storeyed octagonal näve and the palatinate chapel at Aix-la-Chapelle and the church at Schwarzrheindorf there are undeniable affinities. It is difficult to assodate these architectural features with the idea of a hospital church. However, in a plan of Visby, printed in 1598, the church is referred to as St. Jacob's Church (coenobium S. Jacobi). St. Jacob's Church in Visby had been granted to the Bishop of Riga, who maintained a school there. The church had been erected at a time when crusading activities in the Baltic countries were intense. It is recorded that Bishop Albert of Riga visited Gotland several times. If, as is assumecl by the author, the socalled Church of the Holy Ghost is in fact St. Jacob's Church, its appearance of a princely church, perhaps also a burial church, is explained.
Laler St. Jacob's was granted to Holy Trinity Church, a parish church in Visby.
Still låter the Cistercian nuns at Solberga left their nunnery outside the city wall and movetl to St. Jacob's. This removal took place some time between 1367 and 1420, perhaps in 1405.
