LÄRARUTBILDNINGEN EXAMENSARBETE 15 HP
Barns lek och lärande
●
Att synliggöra barns handlande av demokrati och empati via lek och lärande i förskolans verksamhet
Ansvarig institution: Institutionen för pedagogik, psykologi Författare: Hanna Franzén och idrottsvetenskap Frida Nilsson
Handledare: Per – Eric Nilsson Kurs: GO 2963
År och termin: 2012 HT
LÄRARUTBILDNINGEN EXAMENSARBETE 15 HP Sammanfattning
Hanna Franzén och Frida Nilsson Barns lek och lärande
Att synliggöra barns handlande av demokrati och empati via lek och lärande i förskolans verksamhet.
Children´s play and learning
Making children’s actions of democracy and empathy visible through play and learning in preschool.
Antal sidor: 32 Abstract
Examensarbetet belyser barns lek och lärande, där barns handlande av demokrati och empati via lek och lärande i förskolans verksamhet synliggörs. Ett ämne som anses är grundläggande för alla pedagoger att arbeta utifrån. Syftet med examensarbetet är att få fördjupad kunskap om hur pedagogerna arbetar med lek, lärande, demokrati och empati i förskolan, hur de förhåller sig till begreppen i verksamheten samt vilket arbetssätt pedagogerna kan använda sig av. Det läggs fokus på demokrati, empati, lek och lärande individuellt i kapitlet forskning och teoretiskt ramverk för att sedan kunna sättas i ett sammanhang. Likaså, läggs det vikt på pedagogernas förhållningssätt samt den grundläggande barnsyn samhället bör genomsyras av. Den empiriska undersökningen görs med hjälp av intervjuer och via det resultat som framkommit, påvisar det att ett synliggörande av barns handlade av demokrati och empati via lek och lärande kräver flera arbetssätt. Det krävs kunskap och pedagogik.
Nyckelord: barn, demokrati, empati, förskola, lek, lärande, pedagog
Innehåll
Innehåll Inledning
Demokrati, empati samt leken och lärandets helhet Syfte och frågeställningar
Syfte
Frågeställningar Begreppsdefinition
Forskning och teoretiskt ramverk
Historia om förskolan och samhällets tidigare barnsyn Leken och lärandets historia
Lek Lärande Värdegrunden
Etik och Moral Demokrati Empati
Förskolans pedagoger Ledarskap
Centrala delar i ett pedagogiskt arbete Den pedagogiska verksamheten
Pedagogik
Verksamhetens hinder och möjligheter Sammanfattning
Leken och lärandets betydelse för barns handlande av demokrati och empati Det styrda och ostyrda lärandet
Metod Urval
Genomförande Bearbetning och analys Trovärdighet
Etiska kriterier och principer Metodkritik
Resultat och analys Förskolans pedagoger
Vilket förhållningssätt krävs av pedagogerna i förskolan?
Pedagogernas arbete utifrån varje barns enskilda behov och förutsättningar.
Pedagogernas arbete utifrån demokrati och empati Pedagogernas arbete utifrån lek och lärande
Den planerade och oplanerade verksamheten Aktiviteter
Dokumentation
Barnen i förskolans verksamhet Lek, Lärande och vänskap
När man lär sig så lär man sig bokstäver.
Vänskap Diskussion Barnen i förskolan Pedagogerna i förskolan
Pedagogernas barnsyn
Betydelsen av ett värdegrundsarbete utifrån lek och lärande i förskolan Den planerade och oplanerade pedagogiska verksamheten
Avslutning Vidare forskning
Referenser 35
Bilagor
………
………..
Inledning
Inledningsvis vill vi referera till lärarnas tidning (nr 19/12) där Ulrika Sundström skriver att tryggheten
bör gå före inlärningen. Hon refererar Malin Broberg, docent i psykologi, som säger att
”Det är klart att förskolan ska stå för lärande men en förutsättning för att det ska fungera är att barnen är trygga och inte upptagna av att hantera sin oro”.
Broberg lyfter tillsammans med Anders Broberg, Birthe Hagström i Anknytning i förskolan. Vikten av trygghet för lek och lärande (ref. ur Sundström nr 19/12) att förskolan bör anpassas till att ge barnen tid till att skapa en trygg relation till en person som kan lyssna, bekräfta och trösta. Syner som hela detta arbete kommer att vila på.
Vårt examensarbete grundar sig i vår inriktning, lek, lärande och utveckling i förskolan samt ett intresse för hur pedagoger i förskolan kan skapa lärande och utvecklande tillfällen via leken. Ett ökat intresse för vårt examensarbete fick vi när vi läste vår sista kurs, allmänt utbildningsområde 5, på Linnéuniversitetet hösten 2012. Denna kurs handlade om demokrati och lärande, två begrepp vi fann intressanta men alltför omfattande för endast en kurs. Vi kände efter denna kurs att demokrati och lärande inte är något människan lär sig medvetet utan omedvetet. Ur denna tanke växte intresset om vårt examensarbete, Att synliggöra barns handlande av demokrati och empati via lek och lärande i förskolans verksamhet.
Vikten i detta examensarbete kommer att läggas på förskolans värdegrund utifrån begreppen demokrati och empati, samt begreppen lek och lärande. Skolverket lägger vikt vid att förskolan ska vila på en demokratisk grund, en grund som ska genomsyra ett synsätt där alla människors lika värde kommer till uttryck (Skolverket rev. 2010).
Under våra verksamhetsförlagda utbildningar (VFU) har vi märkt att ett arbete utifrån värdegrunden oftast inte sker planerat. Ett värdegrundsarbete tycks sker genomgående i hela verksamheten. Det sker oftast ostrukturerat och oplanerat, exempelvis när det uppstår konflikter mellan barnen. Vår förhoppning är att detta arbete kommer att ge oss men även andra pedagoger, förslag på hur man som pedagog kan arbeta efter förskolans värdegrund via leken och lärandet i de planerade aktiviteterna.
Demokrati, empati samt leken och lärandets helhet
I Sverige har vi en demokrati som strävar efter att ge alla människor rätten till att få utvecklas och uttrycka sina åsikter. Demokrati behövs för allas rättigheter men samtidigt är det viktigt att man utvecklar en grundlig bild av demokratins idé och funktion i olika sammanhang. Allas åsikter och tankar fungerar inte alltid (Roth 2003).
I förskolan ska alla vara välkomna oavsett kön, religion eller annan trosuppfattning, etnisk tillhörighet eller funktionshinder. Pedagogernas förhållningssätt har en stor betydelse när det kommer till att förmedla respekt och förståelse för de skyldigheter och rättigheter som ett demokratiskt samhälle vilar på (Skolverket 2010). Demokratin förändras alltid och det är viktigt att förskolan i samspel med barnen låter dem erövra och bli medvetna om sin del i demokratin (Ferm 1993). Förskolans värdegrund och uppdrag innefattar flera definitioner. Förskolan ska bland annat lägga grund för ett livslångt lärande, barnens medkänsla ska stärkas och det ska skapas en god demokratisk syn hos dem (Skolverket 2010)
Empati är en förutsättning som behövs för att kunna tillämpa en god demokratisk syn. Det är empatin som ger oss förmågan till medkänsla med andra och en egen självkänsla. Det är viktigt med en stabil självkänsla för att kunna tillämpa en empatisk förmåga mot andra. Därför är det angeläget att
pedagogerna i förskolan ser till barnens självinsikt och tillämpar samarbete, solidaritet och vänskap med barnen. Empati krävs för barnets egen självkänsla. En god självkänsla bidrar till en positiv bild av sig själv som leder till en god grund för självrespekt och trygghet. Självrespekten och tryggheten leder till att barnet blir accepterad som en god lekkamrat (Öhman 2003).
Detta ger förskolan stora utmaningar. Det krävs varierande och konkreta arbetssätt för att tillämpa demokrati och empati. Det är många faktorer som spelar roll och största utmaningen för förskolan är att relatera lek och lärande till förskolans värdegrund (Johansson, Pramling Samuelsson (2007:9).
Genom leken utvecklas barnen till individer där deras identitet och självkänsla stärks. I leken agerar de tillsammans med andra, med sig själva, de lär sig samarbeta och även att lösa konflikter. I leken får barnen utforska och testa gränser där de får en uppfattning om hur de ska behandla andra.
Genom att leken infinner sig i verksamheten införs jämställdheten automatiskt då leken utvecklas (Skolverket 2010).
Lärandet hos barnen i förskolan ska främst handla om att de får möjlighet att utveckla en bred social och kommunikativ kompetens, en förståelse för samhällets grundläggande värderingar samt en lust och tillit till den egna förmågan att lära (Pramling Samuelsson, Sheridan (2006:33).
Förskoleverksamheten ska vara stimulerande och utmana barns utveckling och lärande.
Verksamheten ska vara öppen, innehållsrik och inbjudande (Skolverket 2010).
Syfte och frågeställningar Syfte
Syftet med examensarbetet är att synliggöra barns handlande av begreppen demokrati och empati via lek och lärande i förskolans verksamhet. Vi kommer att ta del av forskning samt intervjuer med både barn och pedagoger för att på bästa sätt kunna skapa exempel på hur man kan tillämpa ett lärande och handlande av demokrati och empati via leken. Vi kommer även att belysa vikten av att lek och lärande bildar en helhet och hur vi pedagoger kan tillämpa detta tankesätt i verksamheten.
Frågeställningar
● Hur kan förskolans pedagoger arbeta utifrån barns lek och lärande?
● Hur kan förskolans pedagoger arbeta utifrån att barn på bästa sätt tillämpar empati och demokrati både i den planerade och oplanerade verksamheten?
● Hur kan förskolans pedagoger arbeta utefter varje barns enskilda behov och förutsättningar för bästa handlande av demokrati och empati?
● Vilket förhållningssätt krävs av pedagogerna i förskolan för barns bästa utveckling och lära?
Begreppsdefinition
Läroplanen för förskolan (Lpfö 98, Skolverket 2010)
Ett av de viktigaste styrdokumenten för förskolan är Läroplanen för förskolan 98 (Skolverket 2010). Detta dokument kommer att nämnas fortlöpande under examensarbetets gång. I läroplanen står riktlinjer, strävansmål och förhållningssätt vilka är förankrade hos förskollärare, arbetslag, verksamhet och rektor. Vi kommer att benämna läroplanen i förkortningen Lpfö 98.
Förskolans strävansmål
I examensarbetet kommer begreppet strävansmål att nämnas. I förskolans läroplan finns mål som förskollärare, arbetslag, verksamhet och rektor ska sträva mot. Dessa mål behöver inte uppnås utan ska vara till hjälp för förskolan att arbeta utifrån.
Förskolans Värdegrund
Skolverket (2010) belyser i Lpfö 98, vikten av att arbeta med en god värdegrund för ett etiskt förhållningssätt vilket bör prägla förskolans verksamhet. Detta begrepp kommer att nämnas i arbetet och särskilt definieras genom begreppen demokrati och empati.
Verksamhetsförlagd utbildning
Verksamhetsförlagd utbildning är den praktik studenter på lärarprogrammet gör i förskolor och skolor. Det förkortas VFU.
Pedagog
I arbetet kommer vi att utgå från begreppet pedagog, med det avser vi både förskollärare och barnskötare som arbetar i förskolan.
Vårdnadshavare
I detta arbete kommer vi att använda begreppet vårdnadshavare istället för förälder. Då vi menar att, alla barn inte har vårdnadshavare som samtidigt är deras biologiska föräldrar.
Forskning och teoretiskt ramverk
Forskning och teoretiskt ramverk inleds med Historia om förskolan och samhällets tidigare barnsyn, två beskrivningar som inte har med arbetets syfte och frågeställningar att göra men som är viktiga att ha en grundläggande kunskap om för ett arbete med demokrati, empati, lek och lärande. I arbetet belyses sedan Leken och lärandets historia, begreppen Lek och Lärande, samhällets Värdegrund, Demokrati och Empati begreppen, Förskolans pedagoger samt Den pedagogiska verksamheten. Avslutningsvis sammanfattas begreppep lek, lärande, demokrati och empati i en helhet, vilket är viktigt att ha en förståelse om i sitt arbete i förskolan.
Historia om förskolan och samhällets tidigare barnsyn
I slutet av 1800 – talet började människan intressera sig i barns utveckling. Från en syn på barn som ointressanta och onda till en syn på barn som kompetenta barn föddes. En av människor var Friedrich Fröbel, som grundade under denna tid barnträdgårdarna i Tyskland. En verksamhet som inte skulle efterlikna skolan och där barn skulle utvecklas fritt via leken (Khilström 1998).
Fröbels tankar om barn och deras utveckling är en av synsätten som speglar sig i nutidens förskola.
Ett synsätt som stärktes under 1930 talet av makarna Myrdals vision kring social gemenskap byggt på demokratiska värderingar. Under 1930 talet ökade industrialiseringen och detta skapade fler arbetstillfällen. Många barn blev ensamma då båda vårdnadshavarna arbetade och det bidrog även till färre födslar, vilket skapade en tanke om en verksamhet för barn, något som funnits tidigare men inte i lika stor utsträckning. Likaså utvecklade Alva Myrdal en tanke om en fostrande verksamhet, en verksamhet som kom att kallas för storbarnkammare (Kärrby 2000).
Storbarnkammarens idé var att sätta barnen i centrum, här handlade det inte om barnavårdande som förr utan vikten låg vid barns utveckling och lära (Simmons – Christensson, s 220 ref. Kärrby 2000).
Myrdal skapade en gemenskapsprincip för storbarnkammaren, en princip som byggde på att social ordning skulle ersätta den då auktoritära uppfostran. Regeln lydnad skulle ersättas av en anpassning till gemensamma och demokratiska regler.
Efter storbarnkammaren föddes idén om en lekskola. Lekskolan skulle efterlikna skolan och här skulle barn över tre år befinna sig. Verksamhetens uppgift var att ge barnen en uppfostran, ett komplement till den fostran som barnen fick i sina hem. Enligt forskare ansågs barn under tre år vara för små att vistas i lekskolan. De ansåg att barnen inte fick ”ryckas” från sina mödrar allt för tidigt och att detta skulle hämma deras utveckling (2000).
En forskning som motargumenterades av arbetsmarknadspolitiken under 1960 talet. Politikerna ansåg att det krävdes fler verksamheter då fler arbetstillfällen bidrog till att fler barn behövde en plats att vara på medan vårdnadshavarna arbetade. De som företrädde arbetsmarknadspolitikens ståndpunkt vann debatten och daghemmen upprättades under statligt stöd (2000).
Lekskolan integrerades i daghemmen då de ansågs lika pedagogiska, vilket kritiserade av både forskare och pedagoger. Många forskare ansåg att detta var fel och fortfarande skadligt för de mindre barnen. Ny forskning efterfrågades då mycket av forskningen var gammal. Två forskare, K – G Stúkat och Bengt – Erik Anderson, började undersöka barns vistelse i förskolan och deras utveckling. De kom fram till att förskolan påverkade barnen positivt. Barnen blev mer självständiga och frimodiga i skolan än vad tidigare forskare ansett (1996, 1992 ref. Kärrby 2000). Här
upprättades barnstugeutredningen, där vikten las på att barn behöver vistas i en omgivning som är stimulerande och där de får möta utvecklingsmöjligheter (Klockljung 2005).
Barnen kom i kontakt med fler miljöer än tidigare och barnen skulle fostras till demokratiska medborgare. Barnen ansåg utvecklas bäst via en gruppsamverkan med andra barn, samtidigt som familjens betydelse för utveckling av känslolivet framhävdes (Kärrby 2000:16). Mål formulerades i barnstugeutredningen, mål som sedan kom att bli skolverkets strävansmål i lpfö 98. Förskolan började nu ta form mot den verksamhet som finns i Sverige idag och än lever synen kvar på förskolan som något som är till för barnen och inte vårdnadshavarna (2000).
Alla människor präglas, medvetet och omedvetet av en syn på barn. Barnsyn enligt Dion Sommer (2005) innefattar föreställningar om vad ett barn är eller vad ett barn bör vara. Däremot är det svårt att definiera just vad ett barn är, även om barnet borde ses som något naturligt skapat (a. Söderlund Wijk, 2010 – 01 – 20).
Jean – Jacques Rousseau ansåg under 1700 – talet att barn skulle få vara barn. Rousseau menade att barn varken var onda eller goda. Barndomen var ett naturtillstånd där barnen lärde av naturen och sin egen inneboende förmåga. Rousseaus tankar var en avgörande ansats till förändringen, men det kom att ta ytterligare ett århundrade innan hans tankar fick genomslagskraft (Lundbäck 2010 – 01 – 29).
1900 – talet har kallats för barnets århundrade. Pedagogen Ellen Key stred för människors rättigheter och särskilt kvinnans samt barnets rättigheter. Här kom kvinno och barnsynen att ändras och tanken om det kompetenta barnet blev allt mer central. Människor började förstå att barn kan, även om de inte kan allt. En viktig förändring som framskred i takt med samhällets utveckling.
Rousseaus tankar om att barn ska få vara barn speglade sig fortfarande och det ansågs viktigt att de skulle få utvecklas i den takt som krävdes (a. Söderlund Wijk 2010 01 – 20).
Detta är en syn om barn som speglas i dagens förskola och samhälle. Barnsynen har också bidragit till ett helt annat uppförande hos barnen. Förr ansågs det att barnen skulle uppvisa ett gott uppförande. De skulle vara tysta och lyssna till de vuxna. Barnet ansågs vara oförmöget att göra sin röst hörd och det var den vuxne som bestämde och beslutade. Det är en syn på barn som förändrats och nu är det viktigt att barnen får stå i centrum. Barnet är kompetent och barnets röst är lika viktig som den vuxnes. Barnen ska ses som medmänniskor, samhället ska anpassas efter deras intentioner, behov, erfarenheter och intressen (Johansson 2003). Ett synsätt som är viktigt enligt Sommer (2005) som skriver att varje tid för med sig nya normer och ser inte den vuxne till barnets nya normer är det lätt att barnet döms utifrån en annan tids normer. Det är en åsikt som företräds av Åberg och Lenz Taguchi (2005) som anser att förskolans verksamhet bör utgå från den synen på barn.
Leken och lärandets historia
Leken har funnits sedan tidernas begynnelse. Flera hävdar att leken är lika gammal som den mänskliga högkulturen, medan andra anser att den är äldre. I antikens Grekland ansåg filosofen Platon att grunden för all utbildning och lärande var leken (Modigh, Olsson 2000). Platon talade för en utbildning som skulle starta när barnet fyllt sju år och innan dess var det modern till barnet som ansågs mest lämpad till att skapa lärorika och utvecklande situationer. Platon ansåg att den uppfostran barnet mötte under sin uppväxt var den viktigaste delen i livet. Den var avgörande för hur varje enskilt barn skulle erhålla och ta sig an nya kunskaper. Viktigt var att barnet fick möta lek, musik, sagor och historier tidigt. Det var de positiva lekfulla situationerna som ansågs mest lärorika.
Negativa känslor som tvång, rädsla och olust ansågs hämna barnet (Wélen 2009).
Aristoteles utvecklade Platons tankar om att barndomen var viktig. Han menade att människans första sju levnadsår skapade grunden för fortsatt utveckling. Leken var grundläggande för lärandet och om barn fick leka så skulle de bli mer beredda på vuxenlivet. Han menade att om barnen observerade och fick vara tillsammans med vuxna och andra barn hade det en stor betydelse för barnens utveckling som enskilda individer (2009).
Under 1600 talet framkom teorier från forskare som utvecklade Platon och Aristoteles tankar, om att det inte är leken som utvecklas, utan den förändras i och med samhällets förändring. Övergången från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle påverkade, enligt Hägglund, leken (ref. Wélen 2009). I det gamla bondesamhället använde sig både vuxna och äldre barn av ramsor, rim och sånger för att trösta och underhålla barnen, medan man i utvecklingen av industrisamhället betraktade leken som ett tidsfördriv och en onyttig aktivitet som endast barn roade sig med (Knutsdotter Olofsson 2003, Wélen 2009).
Likaså har synsätt om leken varierat i det varierande klassamhället. Förr hade leken en stor betydelse i vardagen och den flätades ofta samman i arbetet (Jerlang 1994 ref. Wélen 2009). Enligt adeln fanns det två olika, en bra och en ond lek. Lagar och regler anpassades och de lägre klassernas lekar förbjöds och adelns lekar sågs som goda. En anpassning som skapat tankar kring vad som är god och ond lek ännu idag. Ofta ses det som mer socialt accepterat att spela fotboll än att spela dator vilket ses som en mindre seriös lek. (Hangaard Rasmussen 1993, Wélen 2009).
Mycket har hänt i synen på lek och lärande. Forskningen har utvecklats och idag präglas förskolans verksamhet av lek och lärande. Synen om lek härstammar från Platons tid och forskare som under 1900 – talet ansåg att leken samverkar med flera komponenter samt att leken bidrar till barns meningsskapade (Löfdahl 2004). Ett synsätt som Skolverket (2010) stärker, när de anser att det idag är viktigt att förskolans verksamhet genomförs på ett sätt där verksamheten stimulerar och utmanar barnets utveckling och lärande.
Lek
Som det nämns ovan formulerades tidigt tankar om barn och deras lärande i leken. Platon och Aristoteles utgick från barns bästa, och deras synsätt utvecklades vidare av bland annat filosofen Jean – Jaques Rousessau under 1700 talet. Han ansåg att leken borde vara basen för all undervisning och att barndomen var viktig. Det var viktigt att leken användes i barnens lärande och detta synsätt förespråkade även pedagogen Friedrich Fröbel. För honom var leken betydelsefull och behövlig för att ta till sig kunskap. Han ansåg att det var viktigt att barnen i den fria leken fick använda material och inte bli påverkade om hur materialet skulle användas. De vuxna skulle endast finnas närvarande utan att dominera och styra leken och dess lärande (Wélen 2009).
Pramling Samuelsson och Johansson (2007) anser att det är via leken barnen erhåller nya erfarenheter. Desto mer erfarenheter barnen har, desto mer utvecklas leken genom nya uttryckssätt. I leken utvecklar barnen sitt språk, talförmågan och andra uttryckssätt. Något Lindqvist (1996) stärker när han skriver att barn erhåller kunskap om sin omvärld genom leken. I leken möter barnet flera situationer, som lär dem samtala och fantisera.
Det är också via leken identiteten och självkänslan stärks. Det är via leken människan agerar tillsammans med andra, med sig själv och det är där människan lär sig samarbeta och lösa konflikter.
I leken får barnen utforska och testa gränser där de får en uppfattning om hur de ska behandla andra (Löfdahl 2004). I leken får barnen upplopp för både kreativitet och fantasi. Fantasin tillhör barnens
verklighet, all skapelse av fantasi är uppbyggd av verkligheten som innefattar individens tidiga erfarenheter (Vygotskij 1995).
Vygotskij såg också han leken som en viktig källa till utveckling av tanke, vilja och känsla. Han menade att barnen utvecklar regler i leken. Barn lär sig i leken, de socialiserar sig själva genom att leka i enlighet med sin uppfattning om rollen de spelar, och i sin enlighet med sin egen lust och vilja (Löfdahl 2002). Det är i leken barns tankar och känslor möter verkligheten. Det är där barnen skildrar och tolkar sina upplevelser och ger dem liv genom dramatisering. Det är leken som gestaltar verkligheten genom påhittade och skapande situationer. Vygotskij menade att språket är ett verktyg för att tolka situationen och det är betydelsen i språket som visar hur barnen leker utifrån idé och handling (Lillemyr 2002).
Förmågan att berätta och leka hör ihop menar Gunilla Lindqvist (1996). Hon refererar till den amerikanske lekforskaren Pellegrini (1985) som konstaterade att barn som leker lekar som innehåller drama och fantasi utvecklar en berättarskicklighet. Pellegrini menade att det är språket som skapar ett sammanhang och om barnen kommunicerar med andra i sin omgivning skapas ett lärande om rollerna som finns i samhället. Barnet lär sig först tillsammans med vårdnadshavarna de funktionella rollhandlingarna som sedan vidareutvecklar förmågan att kunna personliggöra rollerna.
Lärande
I Skolverkets läroplan för förskolan (2010) betonas det, att ett lärande bör ses tillsammans med begreppet omsorg. Birgitta Söderlund Wijk (b. 2010 – 02 – 02) stärkte detta i sin föreläsning Omsorg och lärande, att omsorg och lärande är två begrepp som hör samman och är en av de viktigaste delarna i barns utveckling. Lärande och omsorg bildar en helhet, det handlar om att hjälpa till, att ta hand om, trygghet och att man bryr sig om andra menade hon.
I Möten för lärande nämner Eva Johansson (2003) att det är viktigt att utnyttja olika omsorgssituationer i förskolan. Om barnen själva får bestämma sina handlingar i verksamheten ökar deras självständighet och de blir då sedda och hörda. Barns lärande i förskolan ska grundläggande handla om att de får möjlighet att utveckla en bra social och kommunikativ kompetens vilket de får göra i förskolans omsorgssituationer. Barnen ska få chans till att skapa förståelse för olika innehåll samt en lust och tillit till den egna förmågan att lära (Pramling Samuelsson, Sheridan 2006:33).
”Kunskap och lärande har sin grund i erfarenheter och den sociala och kulturella praktik som barnen ingår i” (Pramling Samuelsson, Johansson 2007:22). En relationell syn på lärande, där barnens tidigare erfarenheter, liksom hur barnet erfarar den aktuella lärandesituationen samt de samspel som där äger rum, har betydelse för lärandet. Lärandet blir därmed snarare en kollektiv och social verksamhet, än en individuell. I förskolan utvecklas barn som mest, det är här barnen behöver erhålla de starka banden mellan omsorg, fostran och lärande. Barnen ska vara delaktiga i verksamheten och de ska få känna att de kan uttrycka och dela med sig av sina tankar (Skolverket 2005).
Värdegrunden
Här belyses den värdegrund som vilar på förskolan men även hela samhället. Först diskuteras begreppen etik och moral för att sedan mer ingående gå in på begreppen demokrati och empati.
Detta för att belysa vikten av att ha kunskap om etik och moral för att kunna erhålla sig begreppen demokrati och empati.
Etik och Moral
Etik härstammar från grekiskans ethos som betyder hemvist, sedvana, bruk och sätt att bete sig (Gren 2007:13). Etikbegreppet definierades förr som de ”stora” frågorna om livet, döden och lidandet. Etik användes ofta inom sjukvård gällande argument som dödshjälp och abort (2007).
Vilket nu har förändrats, menar Johansson (2001), som skriver att etik innebär hänsyn till andra inom olika samhällsområden, samt de värden och normer människan uttrycker gentemot sig själv och i samspel med andra. Det vill säga en etik som speglar sig i dagens samhälle (Gren 2007). Att ägna sig åt etik innebär enligt Gren att se på sina egna handlingssätt samt fundera över vilka värderingar, regler och normer som styr dem.
Moral är ett begrepp som innefattar ordet förhållningssätt. Etik och moral är viktiga då de handlar om att individen bör kunna reflektera över sig själv och sitt förhållningssätt. Många uppfattar ändå begreppet moral som negativt (2007). Begreppen etik och moral, ses ibland som synonyma, medan de i själva verket har olika betydelser som sedan bildar en helhet. Etik innebär en reflektion över handlingar, vad människan förhåller sig till och vilka värden samt normer som styr. Moral däremot, rör de mänskliga handlingarna (2007).
Demokrati
Begreppet demokrati myntades i antikens Grekland. Demos innebar en minoritet av Athens medborgare i samhället och det var de som ansågs berättigade att styra. Man ansåg att de som hade rätt till att styra, exempelvis rika män, hade så gemensamma intressen att de kunde enas om vad som var bäst för allmänheten. Här fick däremot inte kvinnor eller slavar göra sin röst hörd (Lidensjö 2003). Enligt John Dewey var demokratin en livsstil. Han menade att det var något som människan uttrycker via kommunikation med andra och det är då människan erhåller kunskap, värden och normer (Premfors, Roth 2004).
Sverige har sedan 1921 och införandet av kvinnans rösträtt haft en demokrati som strävar efter varje människas rättighet till yttrandefrihet. Enligt Riksdagen (2012) innebär demokrati alla människors lika värde och rättigheter. Människan ska få en möjlighet att vara med och bestämma.Vilket Lidensjö (2003) fortsätter definiera i Demokrati och lärande då han anser att demokrati innebär folkets styre. I Sverige lever människorna tillsammans där de på ett eller annat sätt måste arbeta för att behålla och ständigt utveckla demokrati.
Enligt Mikael Alexandersson (1999) är demokrati ett svårt begrepp i teorin men ännu svårare i praktiken. Han menar att demokrati kräver tålamod och att människan måste vara självkritiskt och tolerant. Demokrati är något som utvecklas och förändras ständigt.
Enligt Skolverket (2010:8) ska ”Förskolan sträva efter att varje barn utvecklar förmåga att ta hänsyn till och leva sig in i andra människors situation samt vilja att hjälpa andra”. Vilket är en svår men inte omöjlig strävan menar Romhed (1999). Vikten av ett demokratiarbete är att alla barn ska få göra sin röst hörd samt att ingens röst ska väga mer än någon annans. Demokratibegreppet kan synliggöras via public good och private good, vilket innebär alla människors rätt att ses som likvärdiga, att de ska få leva efter samma förutsättningar oavsett genus, klass och etnicitet. Alla människor ska bli sedda och uppfattade som enskilda individer (Englund 2003).
Mikael Alexandersson (1999) stärker barns möjligheter att få utveckla en demokrati i förskolan där de får chans att påverka sin framtid. Lika viktig är barns utvecklande av en demokratisyn där de lär
sig kompromissa med andra och där deras åsikter inte alltid är den bästa i en aktuell situation (Bromander 2012 – 09 – 05).
För att upprätthålla och utveckla är det viktigt att barn i förskolan blir sedda både som grupp och individuellt (Englund 2003). Demokrati kan definieras genom två olika demokratiuppfattningar. Dels i termer av en funktionalistisk demokrati vilket innebär att de som har kunskap om demokrati är de som ska utöva den. Dels i termer av en normativ demokrati vilket innebär att alla ska få vara med och styra. I relation till förskolan är begreppen normativ demokrati mest relevant. Här får barnens röst styra och påverka verksamheten även om det är pedagogerna som tar det slutgiltiga beslutet i exempelvis utförande av en aktivitet (Lidensjö 2003).
Empati
Empati är en förmåga som behövs för att kunna tillämpa en god värdegrund. När människan tillämpar empati, identifierar den sina egna känslor med andra människor, en såkallad speglingsförmåga (Evenshaug, Hallen 2001). Genom speglingsförmågan tillförskaffar sig människan empati via känslor, hur människan känner för andra och sig själv. Empati innebär att förstå varandra, men ska empatin infinna sig krävs det också en utvecklad förmåga till sympati. Sympati innebär att hålla med någon eller att vara ”välvilligt inställt till någon” (Höjer 2007:12). När en person hyser sympati delar denna person någon annans ståndpunkt i exempelvis ett bråk, ”medan en empatisk person är medveten om bådas sidors känslomässiga situation” (2007:12). Raundalen (1997) menar att det empatiska barnet har förmågan att vara snäll, rättvis och viljan att dela med sig och hjälpa andra. Men lika viktigt är det att barnet reagerar när någon är ledsen eller visar smärta.
I diskussioner kring empati finns det flera indelningar (Holm 2001). Den empatiska processen handlar både om känslor och intellekt, alltså det kognitiva och det känslomässiga, det vill säga hur människor känner för andra och deras känslor. Begreppet empati syftar på hur människan lever sig in andras känslor och har en vilja att hjälpa till. Detta är ett prosocialt beteende, vilket innebär viljan att hjälpa andra och inte bara en önskan att jämföra känslor och känna av hur någon annan mår (Raundalen 2007). Jesper Juul och Helle Jensen (2003) nämner vikten av barns självkänsla. De menar att om barnen kränks eller inte får uppleva sina egna känslor och endast kan handla genom egna impulser och behov så försämras självkänslan. En god självkänsla innebär ”[...] att uppleva sig vara kompetent, att klara livets grundläggande utmaningar och att vara förtjänt av framgång och välmående” (Öhman 2008:115) Det är viktigt att ha en positiv bild av sig själv som leder till en god grund för självrespekt och trygghet. En god självrespekt leder sedan till att barn i förskolan blir accepterade som goda lekkamrater (2008).
Lika viktigt är barns vänskap till varandra. Barn måste få uppleva omsorg och medkänsla för att ens kunna utveckla empati och sympati (Höjer 2007). För en vänskapsutveckling är det grundläggande att den empatiska förmågan redan är utvecklad. Det är genom vänskap, gemenskap, glädje, besvikelse, ilska, uppmuntran, stöd och rolltagande utvecklas (Öhman 2003).
Förskolans pedagoger
Pedagogerna ska inte framföra sin egen personliga demokratisyn utan de ska i samspel med barnen låta dem bli medvetna om sin del i ett demokratiskt samhälle (Ferm 1993). Pedagogerna i förskolan ska utveckla ett gemensamt arbetssätt som grundar sig i läroplanens värdegrund. Alla ska arbeta utifrån ett demokratiskt förhållningssätt och visa respekt och medmänsklighet mot varandra, barnen
och hemmet (Skolverket 2010). I förskolan är pedagogerna barnens förebild. Det är pedagogerna som planerar verksamheten och det är viktigt att det skapas ett utrymme för lära och utveckling.
Barnens kompetens bör sättas i centrum och ses som en medmänniska med förmåga att ta ansvar (Orlenius, Birgsten 2008). Utgår pedagogerna från barnens brister ges barnet ett bristande självförtroende där de ser sig inte kunna något. Om barnen ser sig som kompetent skapas en lust till att lära (Kennedy 1999).
Pedagogernas uppdrag i förskolan är att göra det möjligt för barnen att uttrycka sina tankar och åsikter. Barnen ska ges möjlighet att påverka sin situation samt erhålla förmågan att ta ansvar för sina egna handlingar. Barnen ska ges möjlighet att utveckla sina demokratiska kompetenser genom att samarbeta med varandra och pedagoger i förskolan (Skolverket 2010). Som pedagog är det viktigt att se till att barn respekterande oavsett uppfattningar och åsikter. Blir barnen delaktiga förbereds de för de ”rättigheter och de skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle” (Skolverket 2006:11).
Eva Johansson (2003) lägger vikt på att barnen ska mötas med respekt och positivitet. Hon anser att omsorg bör vara grundläggande vilket Skolverket stärker när de skriver att:
”Omsorg om och hänsyn till andra människor, liksom rättvisa och jämställdhet samt egna och andras rättigheter ska lyftas fram och synliggöras i verksamheten. Barn tillägnar sig etiska värden och normer främst genom konkreta upplevelser. Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder” (Lpfö 98 rev. 2010:4).
I Allmänna råd och kommentarer för kvalitet för förskolan (2005) nämner Skolverket att förskolan ska arbeta aktivt med värdegrunden. I ett arbete med normer och värden utvecklas barns språk, identitet, självständighet och förmåga till empati. Det är pedagogernas ansvar att främja barns vänskapsrelationer i förskolan. Det handlar om pedagogernas arbete i verksamheterna samt hur barngrupperna ser ut storleksmässigt (Öhman 2003).
Som pedagog i förskolan krävs kunskap om barn och ett pedagogiskt arbete. Det är viktigt att kunna hantera sociala situationer i verksamheten, det är viktigt med en social relation till barnen samt en kunskap om barns sociala relationer till varandra (Stensmo, 2008). Barnens väg till personligt ansvartagande beror på hur de blir bemötta av oss vuxna. Det krävs ett socialt samspel där barnen blir sedda och respekterade (Juul, Jensen 2009). En pedagog bör utgå från sina kompetenser och erfarenheter. En kompetens i arbetet är en förutsättning. Likaså krävs det att pedagogen alltid ställer sig de didaktiska frågorna, vad, hur och varför i sitt pedagogiska arbete (Stensmo 2008).
Ledarskap
Stensmo (2008) nämner att pedagogen i förskolan bör använda sig av ett ledarskap. Ett ledarskap handlar om att situationsanpassa sitt arbete och att inkludera barnen. En viktig förutsättning då pedagogen skapar en chans att inkludera varje barn i verksamheten i enlighet med deras individuella behov (Stensmo 2008). Ett bra ledarskap handlar om att bygga upp ett förtroende, ett förtroende där pedagogen visar intresse och bekräftar barnet samt är lyhörd och ser hur dem mår. Ett ledarskap som hela samhället bygger på (Ekman 2003).
Ett arbete i förskolan bygger på flera faktorer, allt beroende på vilken barngrupp det är till hur verksamheten ser ut. Ett ledarskap i små grupper kräver fler kompetenser och alla pedagoger använder sig av olika ledarskap beroende på vilka kompetenser, erfarenheter, mål, personlighet och inställning till sitt arbete de har (Stensmo 2008). Stensmo skriver om tre ledarskap som bör skapa en
helhet, för att pedagogen ska kunna se alla barn efter deras kompetenser. De tre ledarskapen är den auktoritära, den demokratiska och låtgå ledaren. Det auktoritära innebär att ledaren själv bestämmer hur verksamheten ska se ut, vilka arbetssätt som gäller, vilka uppgifter alla har och vad alla ska göra för något. Här handlar det om steg – för – steg instruktioner, där barnen belönas och klandras individuellt. Det demokratiska ledarskapet däremot innebär att alla ska bli inkluderade, alla ska få vara med och diskutera och samarbeta. Ledaren uppmuntrar barnen till att vara med och bestämma i verksamheten, barnen får mer att säga till om. Låt – gå – ledarskapet innefattar barnens frihet att bestämma, ledaren står i bakgrunden och lägger sig inte i verksamheten lika mycket som de ovan två nämnda ledarskapen.
Lika viktigt är det att använda sig av uppgiftsorienterat och elevorienterat ledarskap. Den uppgiftsorienterade ledarstilen utgår från den vuxne ledaren, läraren i detta sammanhang är både auktoritär och demokratisk, medan det elevorienterade ledarskapet utgår från barnen. Det handlar om vilka som ska leda arbetet och hur det ska se ut (Stensmo 2008). Ett ledarskap innebär en förståelse för andra. Barn utvecklas tillsammans med vuxna ledare, det krävs ett ledarskap för deras utveckling. Om ett ledarskap inte tillämpas så är det lätt att barnen tappar ”tilliten till vuxnas ledning och slutar ofta i ett existentiellt och socialt tomrum” (Juul, Jensen 2009:83). Det krävs en dominerande ledarroll som förskollärare som man sedan kan ”släppa” på ju äldre barnen blir.
Centrala delar i ett pedagogiskt arbete
Synen idag på barns lära och lek är att barnen själva ska få styra den. Det är inte längre pedagogernas ansvar att gå in i leken och bestämma. Pedagogerna bör använda sig av ett deltagande förhållningssätt, där de uppmärksammar barnen och låter dem själva träna och utveckla sin förmåga att leka (Ohlsson 2006). Pedagogerna hjälper till att stimulera leken utifrån värdegrunden. På detta sätt tillrättavisar pedagogerna inte barnen utan de ”styr” leken mot värdegrunden utifrån barnens villkor (Tullgren 2003).
En pedagog bör lyssna till barnen, men samtidigt är det lika viktigt att pedagogen lyssnar på sig själv.
Pedagogen måste kunna se till sin egen självkänsla och självförtroende samt ha en förståelse om att pedagogik innefattar ett lärande, kunskap och värden i olika möten och sammanhang (Nilsson 20121029). En pedagog bör ha kompetens att leda och organisera sitt arbete. Kompetenser som stärker pedagogen via begreppen autencitet, intresse, bekräftelse, involvering, beslut samt konflikt (Juul, Jensen 2009).
Med autencitet menas att pedagogen har en förmåga och vilja att representera sina tankar och känslor, värderingar, mål och gränser. Pedagoger bör trivas i sin roll som ledare för att kunna utveckla ett lärande hos barnen. Intresse avser den vuxnes intresse för barnen, vilka de är som både individ och i grupp. Det krävs att man som pedagog ser barnen efter deras behov samt bekräftar dem. Pedagogens arbete innebär att involvera barnen i verksamheten, att de får vara med och ta beslut samt hjälpa till att lösa olika konflikter. Lika viktig är ledarrollen som vårdnadshavare har, och att det finns ett intresse för det egna barnet. Det krävs att man som ledare är intresserade av barnen, vad de gör och finner intressant för att utveckla en trygghet (2009).
Den pedagogiska verksamheten
Skolverket (2010) anser i Lpfö 98 att förskolans grundläggande uppgift är att förankra den värdegrund samhället vilar på. Det anses viktigt att pedagogerna skapar en förståelse kring människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet hos barnen. Den pedagogiska
verksamheten i förskolan anses vara grundläggande för barns lära och utveckling. Den ska locka till lek och det är viktigt att pedagogen i förskolan använder ett positivt bemötande gentemot både barn och vårdnadshavare. Förskolans miljö bör vara lugn och skapa en trygghet. Stress kan lätt skapa konflikter både mellan pedagoger, barn och vårdnadshavare vilket bör undvikas menar Pramling Samuelsson (2006).
Läroplanen anser att förskolan ska ge utrymme för barns egna idéer och tankar. Deras fantasi och kreativitet anses vara grundläggande för verksamheten både i den planerade och oplanerade verksamheten (Skolverket 2010). Den pedagogiska miljön ”[...] ska vara en arena som stödjer och utvecklar barnens kompetenser” (Bjervås ref. Johansson, Pramling Samuelsson 2003:76).
John Deweys åsikt att pedagogerna måste sätta barnen i fokus när de planerar verksamheten samt hans tankar om barns egna intressen och att de ska sättas i centrum ligger fortfarande till grund till dagens förskola (Sundgren 2005). Lika viktiga är Vygotskijs idéer om att skolans värld ska utgå från barnens erfarenhetsvärld samt den sociokulturella gemenskap de lever i. Vygotskij ansåg att om barn kom i kontakt med språket så skulle de bli delaktiga i den sociokulturella världen (Evenshaug, Hallen 2001). Vilket Säljö (2005) stärker när hon skriver att det är språket som förbinder samhället och individen. Via kommunkation med andra erhåller barn kunskap om hur man ska agera för att fungera i samhället.
Det svenska skolsystemet vilar på en demokratisk grund som förskolans verksamhet strävar efter att förverkliga. Förskolan anses lägga en grund för ett livslångt lärande och därför är det ännu viktigare att verksamheten innefattar en pedagogisk värdegrund. Pedagogerna i förskolan har ett stort ansvar för att barnen ska utveckla respekt för olikheter och åsikter. Pedagogerna ansvarar för att uppmuntra barnen att skapa och testa olika kommunikationssätt (Skolverket 2000). Eva Johansson och Ingrid Pramling Samuelsson (2007) refererar till Pia Björklid som skriver att den fysiska miljön spelar en stor roll i barns trygghet. Björklid anser att miljön bör vara spännande, att den ska bjuda in till lek samt utforskande. Hon anser att pedagogerna bör se barnens upplevelse i miljön som stimulerande för annars kan det hindra dem i deras fysiska, kognitiva och sociala utveckling,
Ingrid Pramling Samuelsson och Sonja Sheridan (2006) stärker pedagogernas ansvar i förskolan. De menar att det är viktigt att pedagogerna skapar en god och jämn fördelad jämställdhet då det har visat sig att många rum i verksamheten är könsmärkta. Författarna lägger vikt vid att förskolans verksamhet är till för båda könen, att den ska locka till lek och att den fysiska miljön bör innehålla material som ser till både flickor och pojkars villkor.
Pedagogik
Den nutida förskolans verksamhet innefattar en pedagogik som ska anpassas till barn i verksamheten (Skolverket 2010). Kärrby (2000) skriver att förskolan lägger grunden för en specialpedagogik som utformats från ett synsätt där barn ska formas och bildas in i ett socialpolitiskt samhälle. Grundsynen i dagens pedagogik i förskolan grundar sig på barnstugeutredningen från 1972. Vid barnstugeutredningen fokuserades det på tre delmål utifrån pedagogiska målsättningar för förskolan.
De tre delmålen innefattade jaguppfattningen, kommunikationsförmågan och begreppsbildningen.
Idén jaguppfattningen la vikt vid att förskolan tillsammans med vårdnadshavare skulle skapa förutsättningar för att barnet utvecklade en egen självbild, som lägger grunden för barnets samverkan med andra. Gällande kommunikationsförmågan lades vikten vid att förskolan ska skapa
förutsättningar för att barn successivt utvecklar en kommunikationsförmåga tillsammans med andra.
Det tredje målet, begreppsbildningen, innebar att förutsättningar för gynnsam begreppsbildning växer fram hos barnen, det vill säga att de får kunskap om grundläggande begrepp och enkla systemrelationer (Kärrby 2000:17).
Verksamhetens hinder och möjligheter
Björklid (2007) redogör i sin forskning att det saknas riktlinjer i förskolans styrdokument om hur pedagoger kan utforma verksamhetens miljö. Hon nämner att hennes forskning har visat att förskolans rum gärna bör innehålla inredda hörn som avgränsar barnens kreativa lekar.
Verksamhetens miljö ska bjuda in till både enskilda , grupp – och spontana möten i leken. Miljön ska bjuda in barnen till att få vara för sig själva och till lek med andra. Det är viktigt att förskolans miljö utmanar barnen så att de utvecklas till självständiga individer (2007).
Numer är barnantalet i förskolan stort, vilket leder till att pedagogerna inte kan erhålla ett arbetssätt som de önskar (2007). En viktig faktor i detta scenario är förskolans utemiljö och gård. Är den stor och bjuder in till lek är det viktigt att pedagogerna i möjligaste mån använder sig av denna istället för inneverksamheten. Mer tid kan skapas utomhus för barnen, de kan få mer möjligheter till lärande och utveckling. Likaså ger utomhusvistelse träning för sinnen, hjärnan och kroppens fysik vilket skapar en förståelse för vår natur och närmiljö (Friluftsfrämjandet 1998 ref. Mårtensson 2004). Det är viktigt att se möjligheter istället för hinder vilket Lotta Bjervås stärker. ”Om den pedagogiska miljön ska vara en arena som stödjer och utvecklar barnens kompetenser måste miljön förändras parallellt med de förändringar som sker i barngruppen” ( ref. Johansson, Pramling Samuelsson 2003:76).
Ett demokratisk arbetssätt är när alla får möjlighet och tillfälle att påverka genom att varje enskild individ bjuds in till dialog om vad som ska ske, vad som sker, hur det ska ske och varför det sker (Skolverket 2010 – 10 – 01). Genom att verksamheten dagligen ska tydliggöra olika värderingar och tillämpa olika former av demokrati, läggs grunden för att barnen utvecklar ett eget ansvar och intresse för hur man i samhället kan delta aktivt (Skolverket 2010).
Gunvor Selberg (Skolverket 20100921) skriver att de barn som har ett mer ”[...] reelt inflytande över sitt lärande lär sig mer och på ett djupare plan än om de inte ges inflytande”. Enligt Selberg är det viktigt att barnen får aktivt vara delaktiga i läroprocessen. Deras intressen och erfarenheter ska ligga till grund, det ska ges inflytande på vad som ska hända, tillvägagångssätt och hur det ska ske.
Lika viktigt är det att barnen får vara med när exempelvis ett tema är slutfört och diskutera vad de lärde sig, vad som var roligt samt mindre roligt.
Sammanfattning
Här sammanfattas tidigare forskning och teoretiskt ramverk för att skapa en förståelse om begreppen demokrati, empati, lek och lärandets helhet.
Leken och lärandets betydelse för barns handlande av demokrati och empati
Johansson och Pramling Samuelsson nämner att barns lek är en ”central del av deras eget meningsskapande. I lek erfar och skapar barn en värld av mening med specifika förutsättningar och värden. I lek delar barn livsvärldar med andra barn” (Corsaro 1997; Damon, 1997 ref. Johansson,
2007:19).
Höjer (2007) nämner att vissa forskare anser att empati är en medfödd förmåga, då de menar att den emotionella intelligensen finns hos alla människor från första början, men att det däremot är en förmåga som behöver hjälp för att utvecklas vilket Öhman (2003) stärker. Öhman menar att den empatiska förmågan utvecklas först under andra levnadsåret. Öhman menar att det är då språket och leken är som mest utvecklad för att empati ska kunna omsättas i praktiken. Jean Piaget och Erik H Eriksson däremot, ansåg att empati är en förmåga som först utvecklas i skolåldern när barnen kan skilja på sina egna känslor och andras. Något som barn i förskoleåldern inte kan (Bunkhuldt 1995).
Som det skrivits ovan i forskningsdelen så utvecklas barn via leken, det är här de främjas i sin utveckling genom exempelvis konflikter, vilket ofta uppstår bland barn, som enligt Öhman är positivt (2003). Konflikter medför ett lärande och när barn leker får de ta hjälp av varandra samt hjälpa till att lösa konflikter. Barnen utvecklar respekt, ansvar, solidaritet och samarbete. En utveckling som kan kopplas mer till Öhmans syn än Piaget och Erikssons, och en syn som ger en direkt koppling mellan vänskap, demokrati och empati (Edenhammar 1992).
Det styrda och ostyrda lärandet
Leken ska alltid finnas tillgänglig i barns uppväxt. Det är via leken de möter omsorg, gemenskap och lär sig vad som är rätt och fel. Lek för barn kan betraktas som deras arbete och deras sätt att förhålla sig till omvärlden (Johansson m.fl. 2003:21). Förskolan ska vara stimulerande och rolig samtidigt som den är lärorik och utvecklande. Däremot krävs det av förskolans pedagoger ett arbete kring demokrati och empati för att barn ska lära sig detta. För att en vänskaplig relation ska utvecklas krävs det att barnen uppmuntras till vänskapliga beteenden (Lillemyr 2002).
Lika viktig är imitationen, då barns lärande framförallt utvecklas via observationer av andra i sin omgivning. Imitation menar Piaget uppstår när barnet övar ett handlingsmönster genom att anpassa sig till andra och genom att härma dem. Via imitationen uppstår leken, det är då de utövar olika handlingsmönster som bidrar till lek med andra. Lek och imitation är nödvändiga för den generella och intellektuella utvecklingen (2002).
Berger och Luckman (1979) skriver att via socialisationen blir individen medlem i den samhälleliga gemenskapen. Den enskilda individen får genom normer och värden ta del av de sociala kunskapsförråden, det vill säga vilket beteende som är accepterat och vad olika gester och uttryck betyder. Denna socialisation innebär att individens kunskap, tänkande samt handlande inte avviker från det som är accepteras i samhället.
Lillemyr (2002) nämner att en pedagogisk grundsyn är synen på vad barn är, vad de kan och vad vi kan förvänta oss av dem. Han menar att den uppfattning som finns om barn och lekens roll får en betydelse för hur människan ser på samhället. Barnen representerar nästa generation och därför är det ännu viktigare att uppmärksamma dem, vilket görs om leken sätts i fokus. Samspelet är lika viktigt enligt Johansson och Pramling Samuelsson (2007) då de stärker barns samspel med andra.
Via leken får de ta del av andras erfarenheter och det väcker tankar och åsikter. Två exempel på samspel är explorativa och berättande samspel.
Det explorativa samspelet medger barnens kotroll enligt Johansson och Pramling Samuelsson (2007).
Viktigt för pedagogen i det explorativa samspelet är att skapa en möjlighet till samspel i både leken och lärandet. Detta ger då barnen möjlighet till egna intiativ som pedagogen sedan följer, stödjer och
utmanar.
Enligt Johansson och Pramling Samuelsson innebär berättande samspel att pedagogen skapar ett meningsfullt berättande samspel som bygger på meningsbärande världar där sammanhanget i berättelsen är central (2007). Fokus ligger på berättelsen och miljön. Berättelsen ska enligt författarna vara lekfull och ta fasta på barns egna berättelser, den ska bidra till att barnen kan relatera till den ”riktiga världen” men samtidigt förstå att den är på låtsas.
Metod
Syftet med vårt examensarbete var att undersöka barns handlande av demokrati och empati via lek och lärande i förskolans verksamhet. Det innebar att vi valde att intervjua pedagoger och barn i förskolan för att få en bredare syn på hur det ser ut i förskolans verksamhet. Likaså hur barnen förhåller sig till leken och vad de själva anser vara lek och lärande. Vi valde att förenkla intervjuerna för barnen då demokrati och empati är svåra begrepp och här utgick vi istället från begreppet vänskap.
Alan Bryman (2002) skriver i Samhällsvetenskapliga metoder om den kvalitativa metoden som bygger på tolkningar av vad som sägs och dess ord. En metod som utgår från att man använder sig av en personlig och muntlig intervju. I vårt arbete valde vi att utgå från den kvalitavia metoden eftersom vi ansåg att den skulle ge oss mer effektiva svar på våra intervjufrågor än vad en kvantitativ metod hade gett oss. Den kvantitativa metoden hade utgått från enkäter och här hade vi inte kunnat skapa följdfrågor och diskussioner som den kvalitativa bjöd in till.
I detta kapitel beskriver vi vårt urval och genomförande av intervjuerna, vi diskuterar hur vi gått tillväga och hur vi bearbetade intervjuerna genom transkibering. Vi diskuterar den trovärdighet som vi mött i forskning och intervjuerna samt de etiska kriterier som vetenskapsrådet tar upp inför en intervju. Avslutningsvis belyser vi metod genom att kritiskt granska den, vad vi ser är positivt och negativt samt om man kunde ha tänkt på något annat.
Urval
Utifrån vad Bryman (2002) kallar bekvämlighetsval valde vi att intervjua på sex förskolor som vi var bekanta med, samt för att få fler svar från fler pedagoger. Detta bekvämlighetsval innefattar att man intervjuar personer som är tillgängliga under just intervjutillfället. Däremot utigck vi från Brymans snöbollsurval när vi skulle välja barn vilket innebär att pedagogerna valde ut ett antal barn åt oss.
De vi intervjuade var nio kvinnor med erfarenhet av arbete i förskolan från ett till 35 år. De alla är förskollärare men det var inget vi valde ut, utan detta tillkom slumpvis. Av de barn vi intervjuade så var fem barn flickor och tre pojkar. Dessa barn var fyra till sex år.De sex förskolor vi undersökte är kommunala och fyra av förskolorna utgår inte från en speciell profilering men förskolorna anser att barns lek är grundläggande. En av de andra två förskolornas profilering är utomhuspedagogik och den andra förskolan är Reggio Emilia inspirerad. De barn vi intervjuade vistades på avdelningar för tre till sexåringar förutom på en avdelning, där barnen var mellan ett till tre år och dessa barn intervjuade vi inte.
Samtidigt som vi sökte tidigare forskning utvecklade vi syfte och frågeställningar för studien. Syftet och frågeställningarna utgjorde grunden för våra intervjuguider för både pedagogerna och barnen (bilaga 1 och 2). Vi valde att använda oss av en semistrukturerad intervju (Bryman 2002) då vi ville undersöka pedagoger och barn utifrån samma frågor men med möjligheter att utveckla frågorna under intervjun.
Genomförande
Samtidigt som vi skrev vår forsknings – och teoridel kontaktade vi våra tänkta förskolor och intervjupersoner. Vi ville ha klarhet i när vi fick komma och vi inte ville stressa med intervjuerna. Vi
kontaktade förskolorna via telefon där vi berättade om vårt examensarbete och vilket syfte vi hade med det. Vi frågade om de kunde tänka sig att ställa upp för intervju samt om det fanns möjlighet att besöka dem. Vi tydliggjorde arbetets syfte när vi skickade ut e – post om vår intervjuguide (bilaga 1) till pedagogerna för att de skulle få veta vad vi skulle intervjua dem om. Likaså skickade vi ut den intervjuguide vi skulle använda oss av på barnen samt ett samtyckesformulär (bilaga 2, 3) till deras vårdnadshavare. Vi fick positiva svar från nio pedagoger samt åtta svar och påskrifter från vårdnadshavare. Vi bokade tid för intervjuer och vi valde att intervjua tillsammans. Detta för att vi både vill höra vad intervjupersonerna sa samt för att vi ansåg att det kunde skapa mer diskussioner.
De flesta intervjuerna spelades in för att underlätta transkriberingen och inte förlora information. De intervjuer som inte spelades in var med några pedagoger då tekniken valde att inte fungera.
Intervjuernas längd varade mellan 10 till 50 minuter beroende på om det var ett barn eller en pedagog vi intervjuade.
Bearbetning och analys
Efter intervjuerna satte vi oss ner för att transkribera vår empiriska undersökning. Var och en satt vi och skrev ner det vi fick fram från intervjuerna. Vi transkiberade just de delar vi fann relevanta för vår studies kommande Resultat och analys. En del som vi anser tog väldigt lång tid. Det var tidskrävande att lyssna på undersökningarna och att skriva ner alla sjutton undersökninga.Vi valde att dela upp mestadels av transkiberingarna för att underlätta för oss båda och vi anser, att det hade tagit ännu längre tid om vi båda skulle lyssnat och skrivit ner samma undersökning. Under den tid som transkiberingen genomfördes men även vid våra undersökningar upptäckte vi kopplingar mellan vår Tidigare forskning och teoretiskt ramverk med den empiriska undersökningen. Ett exempel på detta är att pedagogerna stärkte barnens medverkan i förskolan vilket Orlenius och Birgsten (2008) diskuterar, när de skriver att barnens kompetens bör sättas i centrum. Resultat och analys skrev vi däremot gemensamt. Här gick vi tillbaka till vår Tidigare forskning och teoretiskt ramverk efter att vi sammanställt vår undersökning för att leta kopplingar mellan de båda delarna. Vi valde att sammanställa resultat och analys tillsammans då vi fann likheter hos pedagogerna som kunde kopplas ihop med forskning och teor, vilket vi anser är mycket intressant.
Trovärdighet
Vi utgick från begreppet reliabilitet som Bryman (2002) nämner då detta innefattar den logik, överrensstämmelse och pålitlighet som dessa intervjuer gav oss. Vi fann att denna metod gav oss mycket mer än vad enkäter utifrån exempelvis kryssfrågor hade gett oss. Tyvärr gav de intervjuer som inte kunde spelas in, inte samma utbyte eftersom det var omöjligt att skriva ner allt som sades, men vi anser att det ändå gav oss ett stort informationsfält att utgå ifrån. Lika intressant var de olikheter och likheter vi fann bland de olika intervjuerna, och barnens omväxlande tankar som fick oss att fundera på skillnaderna mellan deras och pedagogernas perspektiv på samma händelse.
Etiska kriterier och principer
Bryman (2002) lyfter fram fyra grundläggande etiska kriterier som rör anonymitet, frivillighet, integritet och konfidentialitet. Han menar att dessa etiska kriterier är viktiga att tänka på när man forskar och använder sig av intervjuer. Etiska frågor som Vetenskapsrådet (2002) stärker när de diskuterar begreppet Individskydd.
Med individskydd menar Vetenskapsrådet att det är viktigt att se till att de personer som blir intervjuade inte blir utsatta för bland annat kränkning eller mobbning. Individskyddet innehåller fyra