Utanförskap och mobbning i förskolan
En studie om förskolechefers perspektiv och insatser
Jonas Borg
Förskollärare 2016
Luleå tekniska universitet
Institutionen för konst, kommunikation och lärande
Luleå Tekniska Universitet Förskollärarprogrammet Examensarbete, 15 hp
Utanförskap och mobbning i förskolan
– en studie om förskolechefers perspektiv och insatser
Exclusion and Bullying in Kindergarten
– A Study of Preschool Managers Perspectives and Actions
VT 2016
Författare: Jonas Borg Handledare: Niclas Ekberg
Abstrakt
Syftet med min studie var att skapa förståelse för förskolechefers syn på frågan om mobbning i förskoleverksamheten samt bidra med kunskaper om deras erfarenheter av och strategier för att upptäcka och åtgärda, förebygga och följa upp mobbning av barn i förskolan. Som metod valde jag att genomföra individuella djupintervjuer med fyra förskolechefer. Resultatet visar att även om intervjupersonerna inte uppfattar mobbningsproblematiken som särskilt påtagligt så pågår ett kontinuerligt förebyggande, åtgärdande och uppföljande likabehandlingsarbete. I studien framträder följande teman vilka karaktäriserar arbetet mot mobbning i förskoleverksamheten: betydelsen av att praktisera värdegrunden, dialogens betydelse, närhetens betydelse och den faktiska åtgärdens betydelse.
Nyckelord: Kränkande särbehandling, likabehandlingsarbete, likabehandlingsplan, mobbning, förskolan, förskolechefen.
Förord
Jag har under min utbildning till förskollärare funderat kring hur jag i min framtida yrkesutövning ska arbeta för att förebygga mobbning, upptäcka och åtgärda densamma. Det har varit intressant, men också utmanande att genomföra detta examensarbete. I och med detta har jag dock fått ökade insikter och kunskaper om mobbning i förskolan, vilka jag kommer att bära med mig i min blivande roll som förskollärare.
Jag vill tacka min handledare Niclas Ekberg för all hjälp med mitt arbete samt de förskolechefer som valde att ställa upp på en intervju.
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1. Syfte ... 2
1.1.1. Avgränsning ... 2
2. Bakgrund ... 3
2.1 Vad är mobbning? ... 3
2.1.1 Vem är det som mobbar? ... 4
2.1.2 Vem blir mobbad? ... 5
2.1.3 Mobbningens konsekvenser ... 6
2.2 Forskning om det förebyggande arbetet ... 6
2.2.1 Pedagogernas roll i det förebyggande arbetet... 6
2.3 Förankring i lagar och styrdokument ... 8
3. Teori och metod ... 8
3.1 En teori om roller ... 8
3.2 Intervju som metod ... 9
3.2.1 Urval ... 9
3.2.2 Tolkning och överväganden ... 10
3.3 Planering och genomförande ... 10
3.3.1 Information och samtycke ... 11
3.3.2 Provintervju ... 11
3.3.3 Databearbetning ... 11
4. Resultatpresentation ... 13
4.1 Erfarenheter av mobbning i verksamheten ... 13
4.2 Förskolechefens koordination och ansvar... 15
4.3 Strategierna ... 15
4.3.1 Det förebyggande arbetet ... 15
Värdegrundsarbetet ... 16
Dialogen mellan personal, barn och föräldrar ... 17
4.3.2 Att upptäcka mobbning ... 19
Observation ... 19
Dokumentation... 20
Närvaro ... 20
Platsens betydelse ... 20
4.3.3 Åtgärdsarbetet ... 21
4.4 Utfall och uppföljning ... 22
5. Diskussion ... 23
5.1 Metoddiskussion ... 23
5.2 Resultatdiskussion ... 23
5.2.1 Betydelsen av att praktisera värdegrunden ... 24
5.2.2 Dialogens betydelse ... 25
5.2.3 Närhetens betydelse ... 25
5.2.4 Den faktiska åtgärdens betydelse ... 26
Dokumentationens roll ... 27
Värdering av insatsers effektivitet ... 27
5.2.5 Rollteorin och dess implikation i arbetet mot mobbning ... 27
5.3 Slutsatser ... 29
5.3.1 Pedagogiska implikationer ... 29
5.4 Fortsatt forskning ... 29 Referenslista ...
Bilaga 1 ...
Bilaga 2 ...
1
1. Inledning
Jag har valt att studera problemområdet mobbning, eftersom det är viktigt att alla barn kan känna sig trygga på förskolan som de vistas på. Ämnet tycker jag är intressant och som blivande förskollärare vill jag få en ökad kunskap inom området, för att kunna motverka, upptäcka och åtgärda mobbning i mitt framtida yrke. Med hjälp av forskning och goda exempel på praktisk tillämpning kan jag få stöd i hur man som pedagog i förskolan ska agera mot mobbning, hur man kan motverka att den uppstår och för att kunna göra det, hur upptäcker man dess förekomst. Jag är även intresserad av att se hur hela processen för arbetet mot mobbning är utformad, finns där en struktur och tydlighet som föräldrar och andra intressenter kan ta del av. Mobbning och dess följder påverkar dessutom världen utanför förskolan på ett negativt sätt, därav är det viktigt att genom förebyggande arbete minimera risker för att mobbning uppstår. I den mediala debatten så har komplexiteten i mobbning och dess uttryckssätt fått ytterligare en dimension i det så kallade näthatet. Allt yngre barn är ute på nätet och vuxna är relativt okunniga om vad som där utspelas och vilka följderna kan bli när små barn agerar på nätet (Statens Medieråd, 2015). Som pedagoger måste vi alltså få kunskap om förskolebarnens situation och hur verksamheten är organiserad runt dem. Detta för att kunna motverka och förebygga mobbning som sker i förskolan, där det fysiska mötet mellan barn äger rum. Den grundtrygghet och tydlighet som förskolan ger barnen i samverkan med deras föräldrar i dessa frågor påverkar även barnens situation och agerande i den fortsatta skolgången. Genom att säkerställa att barn inte far illa i förskolan till följd av mobbning så bidrar vi som pedagoger till en tryggare och sundare förskolemiljö. Vi ska tillsammans ha nolltolerans mot mobbning genom tidig upptäckt och kraftfulla åtgärder för att motverka att barn far illa och får dålig självkänsla. Thors (2007) hävdar att det är en grundläggande mänsklig rättighet att barn ska känna sig trygga i skolan och slippa bli föremål för övergrepp och upprepad förnedrande behandling i form av mobbning. Coloroso (2004) beskriver mobbning som en fråga om liv och död och om vi undviker att ta tag i problemet kan vi utsätta våra barn för livsfara.
2
1.1. Syfte
Jag ämnar med min studie skapa förståelse för förskolechefers syn på frågan om mobbning i förskoleverksamheten samt bidra med kunskaper om deras erfarenheter av och strategier för att upptäcka och åtgärda, förebygga och följa upp mobbning av barn i förskolan.
Jag utgår från följande frågeställningar:
1. Vilka erfarenheter har förskolechefer av mobbning av barn i förskolan?
2. Vilken uppfattning har förskolecheferna om mobbningsfrågans relevans i den egna verksamheten?
3. Vilka strategier använder förskolecheferna för att förebygga, upptäcka och åtgärda mobbning av barn inom förskoleverksamheten?
4. Hur säkerställer förskolecheferna de mobbningsrelaterade insatsernas effektivitet?
1.1.1. Avgränsning
I arbetet har jag valt att avgränsa undersökningen till att omfatta barnens situation och interaktionen mellan barnen även om viss uppmärksamhet också ägnas åt relationen mellan pedagog och barn kopplat till målformuleringar i läroplanen. Jag är väl medveten om att problem med mobbning även kan finnas mellan vuxna på förskolan, men denna studie fokuserar inte på den dimensionen.
3
2. Bakgrund
I sin studie tillfrågar Nordhagen, Nielsen, Stigum och Köhler (2005) föräldrar till barn i åldrarna två till 17 om mobbning förekommer. Resultatet visar att mobbning förekommer i alla åldrar från två till 17 år och det inkluderar därmed barn i förskolan, där barn kan göra narr av varandra, slå eller knuffa varandra. Största förekomsten av mobbning fann man i åldrarna 7- 12 år vilket synliggör vikten av att tidigt, redan i förskolan, starta ett förebyggande arbete.
Detta för att förhindra problemets uppkomst och utbredning längre upp i skolåldern. Jag vill också nämna kontaktytorna för förskolebarn, och den enkelhet med vilken barn kan närvara på nätet och exponeras för det som där förekommer. Det kommer således att vara av betydelse att förskolan är observant på och har kunskap om utvecklingen avseende barns användning och aktiviteter på nätet. I en publikation från Statens Medieråd (2015, s.8) kan vi läsa att
”tendensen är att fler barn använder internet dagligen och att andelen riktigt unga barn som är dagliga internetanvändare ökar. Notervärt är också att dagens 0–1-åringar använder nätet i samma utsträckning som 5–6-åringarna gjorde 2010”. Publikationen redovisar resultat från granskningen av medievanorna hos barn 0–8 år och den visar att 79 % av 2–4-åringarna har tillgång till surfplatta i hemmet. Resultatet visar även att barnen besöker YouTube och att de genom sina internetaktiviteter löper en påtaglig risk att exponeras för våldsamt innehåll.
Föräldrarna i undersökningen oroar sig för att barnen ska utsättas för mobbning eller riskera att exponera sig för vuxna på nätet som söker sexuell kontakt med barn (Statens Medieråd, 2015).
2.1 Vad är mobbning?
För att få en grund och förståelse så kommer jag att belysa definitioner på mobbning och relevant forskning inom området. Vad skiljer då mobbning och kränkning? Skolverket (2014, s.9) fastslår att ”Mobbning är en form av kränkande behandling eller trakasserier som innebär en upprepad negativ handling när någon eller några medvetet och med avsikt tillfogar eller försöker tillfoga en annan skada eller obehag”. Mobbning är alltså en upprepad handling medan kränkning även kan ske vi ett enstaka tillfälle. Kränkningar kan alltså leda till mobbning och därför använder jag termen för att belysa vikten av att uppmärksamma kränkningar innan de leder till mobbning. Vad styr vår vardag i förskolan och vilket förhållningssätt ska vi ha mot varandra? I Läroplanen för förskolan, Lpfö 98 (Skolverket, 2011) redovisas förskolans värdegrund om förståelse samt medmänsklighet. Där uttrycks det förhållningssätt som ska prägla verksamheten med omsorg och hänsyn till varandra. Vidare slår man fast att barn i stor utsträckning får sina värderingar genom konkreta upplevelser och att vuxna är förebilder. Det ställer krav på att förskolans personal måste förstå innebörden av ett etiskt gott förhållningssätt och vad som är mobbning och kränkningar.
Med hjälp av litteraturen kommer jag att definiera mobbning och vad som kännetecknar den.
Definitionen av mobbning enligt Olweus (1991) lyder: ”En person är mobbad när han eller hon, upprepade gånger och under viss tid, blir utsatt för negativa handlingar från en eller flera personer” (s.4). En liknande definition om mobbning framförs av Thors (2007), att mobbing är när en eller flera personer upprepat ger sig på någon som inte kan försvara sig och man gör det med ett elakt och ondskefullt beteende
4 Mobbning kan vara direkt, genom angrepp som sker med öppna handlingar som fysiska gärningar eller verbala angrepp. Exempel på fysisk mobbning kan vara slag och knuffar. Den verbala mobbningen kan ta sig uttryck som nedsättande omdömen eller att man använder öknamn. Sedan så finns den indirekta mobbningen, en psykisk mobbning som är uteslutning i olika former, offret får inte vara med i leken eller blir nonchalerat (Olweus, 1999). Öhman (2009) påtalar att den psykiska mobbningen kan vara svår att upptäcka och äger en komplexitet då uteslutning är vanlig i barns lek, men det är det uteslutna barnets upplevelse som avgör. Barnets upplevelse av att bli utesluten kan ge känslor av utanförskap och ensamhet. Mobbning kan också yttra sig i mycket subtila tecken som att andra vänder ryggen, de svarar inte på tilltal, ignorerar en helt eller nekar tillträde till lek, exempelvis genom att stänga dörren.
Thors (2007) fokuserar i sin text på barnets skam och skamrelaterade känslor efter att ha blivit utstött och menar att det är mycket destruktivt för barnets självuppfattning och medför en upplevelse av otillräcklighet och känsla av att man är betydelselös.
Det är inte ovanligt att den som blivit mobbad helt förnekar det när man konfronterar och frågar barnet. Larsson (2000) uppmärksammar att mobboffer inte sällan tar sina förövare i försvar, vilket kan handla om att man vill skydda föräldrarna från insikten, som är smärtsam för varje förälder att bära. Förnekandet kan också handla om att ett medgivande skulle innebära att mobbarna har rätt, att man inte klarar av situationen eller att mobbarna gör rätt i att behandla offret som de gör. Man är alltså övertygad om sin egen skuld. Där finns också förklaringen att offret inte erkänner då de tvivlar på att det leder till förbättring. Snarare kan ett erkännande förvärra situationen, vilket skulle göra situationen än mer hopplös för offret.
Vad är då inte mobbning? Olweus (1999) tydliggör att retsamhet som är mer vänskapligt och där mottagaren inte upplever obehag, det brukar inte betecknas som mobbning. Inte heller konflikter som inbegriper två personer med ungefär samma fysiska eller psykiska styrka är mobbning.
2.1.1 Vem är det som mobbar?
Många har uppfattningen att barn som mobbar är tuffa på ytan men att de barnen i själva verket skulle vara svaga och osäkra under den tuffa ytan (Olweus, 1999). Mobbaren har ofta stöttning från andra kamrater i sitt agerande, även om inte själva tar initiativet till handlingen.
De omgivande kamraterna som stöttar mobbaren brukar betecknas som passiva mobbare eller medlöpare. Det finns olika drag hos barnen som mobbar menar Olweus (1999). Några kännetecken för mobbande barn är att de är mer positiva till att använda våld, barnet är hetsigt och har svårt för att acceptera ett nej eller misslyckanden. Barnet kan också ha svårt för att lyssna eller att följa regler och vill gärna ha makt. Pojkar är också mer utsatta för mobbning än flickor och flickor blir också oftare utsatta för mobbning av pojkar enligt Olweus (1999).
Barn är inte födda mobbare och ingen är heller född till mobboffer utan det kan vara faktorer i barnets uppväxt och miljö som till största del påverkar (Coloroso, 2004; Höistad, 1994).
Coloroso (2004) menar vidare att det finns sju olika slags mobbare:
Den självsäkra som tror sig bättre än alla andra.
5
Den som sprider illasinnat prat om andra och skvallrar, ignorerar eller retas.
Den som inte visar känslor och är helt inställd på att utföra mobbningen.
Den hyperaktiva som inte kan koncentrara sig och har svårt för att få vänner.
Den som både är ett offer och en mobbare, utför mobbning mot andra för att lindra sina känslor efter att ha mobbats av andra.
Gruppmobbarna som utgör en grupp vänner och som mobbar tillsammans.
Gängmobbarna som inte är vänner men som samlas för att skaffa sig makt genom att tillsammans mobba någon.
Höistad (1994) påtalar att det är föräldrarnas engagemang, med deras inställning till ett aggressivt beteende, förekomsten av gränssättning och straffmetoder men även föräldrarnas inbördes relation och deras attityd till styrka respektive svaghet som bidrar till barnets självkänsla och trygghet. Ett tryggt barn har högre motståndskraft mot mobbning. Höistad (1994) har även sammanfattat vilka faktorer i övrigt som samverkar för att mobbning ska kunna utvecklas. Där måste finnas lämpligt mobbningsoffer och någon som har kännetecknen för en mobbare och eventuellt en bundsförvant. Vidare så identifierar han möjliga brister i skolan, som jag anser kan vara relevant också för förskolan. Bristerna kan utgöras av otydliga regler och att man inte tagit ställning mot negativa beteenden. Det kan också vara att man inte åtgärdat vantrivsel, eller att man inte arbetar förebyggande, samt att pedagogerna bagatelliserar problemet.
2.1.2 Vem blir mobbad?
Barn i förskolan som av andra barn upplevs särskilja sig löper större risk att utsättas för mobbning, menar Öhman (2009). Hon påpekar även att barn som har svårt för att förstå sig på lekkoderna också löper större risk för att utsättas för mobbning i förskolan. Man måste titta noga på hur det enskilda barnet bjuder in andra barn till lekar. Det går inte att säga att det till exempel bara är blyga barn som blir utsatta för mobbning. Olweus (1999) framhåller att det är signalerna som barnen skickar som bidrar till att de blir offer för mobbarna, det kan vara signaler som exempelvis osäkerhet och att de inte vågar säga ifrån om de blir utsatta för mobbarna. Man kan dela in mobbningsoffren i två huvudkategorier vilka är: offer som uppvisar undergivenhet eller passivitet, respektive offer som upplevs provocera. ”Det passiva eller undergivna mobboffret” (Olweus, 1999, s.16) är barn som är rädda för att slå sig, är osäkra eller barn som inte har några vänner etc. dessa barn har lättare för att umgås med vuxna än med andra barn i liknande ålder. Kategorin ”det provocerande mobboffret” (Olweus, 1999, s.17) är inte särskilt vanligt förekommande. I de fall där offrets provocerande beteende ingår som förklaring till mobbningen handlar det om att de av omgivningen kan upplevas ha ett irriterande uppträdande eller så kan de anses vara omogna, rastlösa och klumpiga. Även om det visserligen går att kategorisera olika typer av mobbningsoffer så menar Larsson (2000) att det kan vara svårt att upptäcka signalerna från den som är utsatt. Man kan inte förutsätta att offret ska anförtro sig till någon, det kan handla om att mobbning pågått under längre tid och att barnet inte vågar anförtro sig och lägger skulden på sig själv i sin iver att bli accepterad och omtyckt.
6
2.1.3 Mobbningens konsekvenser
Följderna av mobbning får negativa konsekvenser för individ och organisation. Høiby (2004) beskriver att mobbningens pris för aktörerna, både för mobbare och offer är en otrygg miljö.
Den otryggheten gör att inlärning försvåras och pedagogernas auktoritet undergrävs.
Mobbning är alltså destruktivt för alla och detta understryker betydelsen och vikten av att förskolan som organisation tar problemet på allvar och systematiskt arbetar för att mobbning inte får förekomma.
2.2 Forskning om det förebyggande arbetet
Forskarna tycks vara eniga i definitionen av mobbning men vad säger de dels om förekomsten av mobbning i förskolan, dels om hur pedagoger, föräldrar tillsammans med barn aktivt kan arbeta förebyggande.
I studien om 15 förskolepedagogers uppfattningar om mobbning visar Tepetaş, Akgun och Altun (2010) att pedagoger förknippar mobbning med fysiskt våld och olydnad och förbiser verbala och psykologiska företeelser. Ingen av förskolepedagogerna i deras studie hade fått någon träning i att hantera mobbning men de flesta uppgav att det fanns ett behov av det.
Studien visar också på att där fanns en osäkerhet i vad som är mobbning eller ej och därav kan den också vara svår att upptäcka och åtgärda eller ens agera på. Vad gäller strategier för att förebygga mobbning har Freeman (2014) i en studie med barn från fyra till sex år funnit en metod och vägar att medvetandegöra och förebygga mobbning. Detta genom att läsa utvalda böcker som har temat mobbning och diskutera det med barnen. Det gjorde dem medvetna om vad som är oönskat beteende och visade på vägar att bemöta mobbningssituationer.
Camodeca, Caravita och Coppola (2015) visar i en studie av barn mellan tre och sex år på betydelsen av social kompetens för utveckling av mobbning och behovet av tidig intervention för att hjälpa barn att hantera aggressivt beteende mot andra. Reunamo, Kalliomaa, Repo, Salminen, Lee och Wang (2015) genomförde en studie om barns strategier för att hantera mobbningssituationer i förskolan. Man fann att barn hade varierande strategier för att bemöta mobbningssituationer, allt från osäkerhet och att barnet drog sig tillbaka till att barnet kunde inta en konfrontativ attityd av icke-accepterande. Sims-Schouten (2015) beskriver i sin studie betydelsen av barns relation till vuxna. Tillit utgör en viktig grund för att i förlängningen de vuxna ska lära barn att tillrättavisa mobbningsutövarna och diskutera olika former av mobbning. Syftet med lärandet är att motverka att det utvecklas mobbare och mobbningsoffer och att man i relationen vuxen - barn kan stärka barns motståndskraft mot mobbning. Byggt på sin forskning om mobbning har Olweus (1999) ett åtgärdsprogram som innefattar förebyggande insatser i vilka han inkluderar skola och föräldrar. Insatserna är formulerade på både organisations- och individnivå.
2.2.1 Pedagogernas roll i det förebyggande arbetet
Öhman (2009) menar att det är svårt för vuxna att märka av kränkning eller mobbning eftersom detta oftast sker då ingen vuxen är nära barnen. Det kan även vara svårt för den vuxne att se själva mobbningen i leken eftersom den kan vara inkluderad i den. Det är inte
7 heller alla barn som ger signaler om sin utsatthet som är så lätta att läsa av. Barnen kan uppfatta sin situation som självklar och tro att det ska gå till på ett sådant sätt. Det är viktigt att pedagogen är uppmärksam på hur barnen behandlar varandra i förskolan och att de genom samtal lär barnen hur man är en god kamrat. När pedagoger uppmärksammar mobbningssituationer kan det ge egna reaktioner där pedagogen kan känna skuld och börja rannsaka sig själv. För att klara av ett sådant akut läge kan hjälp behövas utifrån, såsom en stödresurs i form av en pedagogisk handledare. Det är en krisreaktion som behöver hanteras.
Inte förrän den akuta krisen är hanterad kan pedagogerna börja arbeta med att stoppa det kränkande beteendet och agera (Öhman, 2009). Att förstå den livsvärld som barn lever i kräver förståelse av pedagogerna, för att upptäcka situationer där mobbning förekommer.
Pedagogerna måste se världen ur barnens perspektiv (Johansson, 2001). Öhman (2009) menar att pedagogerna behöver se, förstå samt gemensamt reflektera över hur barnen samspelar med varandra och när kränkningar inträffar ta reda på omfattningen med barnets upplevelser i fokus. Att tillrättavisa genom utskällningar är inte gynnsamt om man ska visa barnet andra handlingsalternativ, resonerar Öhman (2009) utan istället behöver pedagogen stödja barnet genom att stärka barnets självkänsla. Utgångspunkten i arbetet för alla insatser måste vara att barnen ska må bra. Insatserna inramas av de tre begreppen trygghet som är en grundförutsättning för barnens positiva utveckling, respekt för den egna integriteten och sin person samt som tredje begrepp ansvar, med innebörden av att barnen tar ansvar för sina handlingar utifrån ålder och mognadsnivå (Öhman, 2009). Vidare fastslår Öhman (2009) att en barngrupp där det förekommer kränkningar är en barngrupp för vilken verksamheten behöver stramas upp. Struktur är då A och O, exempelvis så att barnen inte lämnas ensamma i sina aktiviteter.
Thors (2007) uppmärksammar den banala mobbningen, som är så vardaglig och kulturellt accepterad att den just därför kan vara svår att upptäcka. Hon påtalar även svårigheten med upptäckten av mobbning och hur man ska arbeta med förövaren och offret. Det förutsätter att man på förskolan har en klar uppfattning om vad som skiljer mobbning från andra sociala interaktioner. Dessa distinktioner kan utgöra en utmaning för förskolepersonalen. Vidare framhåller Thors (2007) att man behöver arbeta både med att förhindra upprepning och banalisering av företeelser.
Høiby (2004) visar, med sin egenutvecklade metod, på hur man praktiskt kan gå tillväga för att stoppa mobbning. Metoden omfattar bland annat ett frågeschema för samtal i förskolan som kan användas för att undersöka barnens situation på förskolan. Frågeschemat inbegriper såväl sociala och kunskapsmässiga som positiva och negativa dimensioner. Høiby (2004) betonar det förebyggande arbetet som pedagog, att på ett organiserat sätt och kontinuerligt arbeta med barnens sociala relationer och sitt eget förhållningssätt gentemot barnen. Det åligger pedagogen att göra arbetet med barnens sociala liv till en kontinuerlig uppgift. Det förutsätter förstås att man som pedagog lär känna alla barnen i gruppen. Vidare uttrycker hon att denna insikt om arbetet måste delas av alla i skolan, ledningen, enskilda pedagogerna och kollegorna.
I min studie har jag valt att inte redovisa olika förekommande program och metoder för hur man arbetar med mobbning då det är oklart hur det är bevänt med verkningsgraden hos dessa.
8 Vlachou, Andreou, Botsoglou och Didaskalou (2011) beskriver och förordar ett program som det enda som kan tillskrivas reliabilitet. Be-Prox programmet som benämningen lyder, är ett förebyggande program. Det omfattar fyra månader med handledning för pedagoger. Centrala delar i programmet är gruppdiskussioner, ömsesidigt stöd, samarbete mellan konsulter och pedagoger och pedagoger och föräldrar.
Det bör i sammanhanget lyftas fram ett par organisationer som ger riktad information till föräldrar och förskola/skola där pedagoger kan hämta stöd. Rädda Barnen (www.raddabarnen.se) har tagit fram ett material vars syfte är att ge en tryggare skola och ge kunskaper för att motverka mobbning. Där finns bland annat checklistor som bygger på forskningsresultat. Friends (2015) är en organisation mot mobbning som utbildar och ger stöd till skolor, förskolor och idrottsföreningar. Dessa organisationer ger användbara råd till förskolepedagogisk verksamhet på ett informativt och tillgängligt sätt.
2.3 Förankring i lagar och styrdokument
Skollagen (2010:800) och diskrimineringslagen (2008:567) är två av de lagar som innehåller bestämmelser om barns rätt att känna sig trygga när de är på förskolan. Förskolan är ansvarig för att förebygga så att mobbning, diskriminering och kränkande handlingar inte förekommer.
I diskrimineringslagen (2008:567) finns krav på upprättandet av en likabehandlingsplan med angivelser om vad en sådan plan ska innehålla. Förskolan som utbildningssanordnare ska alltså enligt lag årligen upprätta en plan med de åtgärder som behöver genomföras för att ge lika rättigheter och möjligheter för alla barn i verksamheten. Planen ska även innehålla en redogörelse för hur man ska arbeta för att förebygga och förhindra mobbning. Planen ska följas upp där man ska redovisa graden av genomförande av föregående års plan inför kommande och en beskrivning av vilka aktiviteter man har planerat att genomföra eller påbörjat. I Lpfö 98 (Skolverket, 2011) står det även att det ska finnas ett handlingsprogram på förskolan för att motverka alla typer av diskriminering och kränkande behandling som mobbning. Med ett samarbete på förskolan så ska denna likabehandlingsplan skapas och den är till för att få en trygg miljö på förskolan.
3. Teori och metod
3.1 En teori om roller
Min teoretiska utgångspunkt i undersökningen består av Erwin Goffmans rollteori eftersom jag anser att denna är passande för att förstå företeelsen mobbning. Centralt i teorin är sociala förväntningar och hur vi agerar utifrån olika roller beroende på sammanhang och hur andras
9 uppfattningar påverkar vårt sätt att vara. Det är alltså så att vi agerar utifrån egna och andras förväntningar beroende på sammanhang (Payne 2015). Teorin och kopplingen till det praktiska arbetet mot mobbning, återkommer jag till i diskussionen.
I Payne (2015) kan man läsa att Erwin Goffman menar att vi människor agerar på en
gemensam scen för att ge andra människor de intryck som vi vill att de ska få av oss. Roller handlar enligt hans synsätt om en typ av teater. Människan spelar upp de sociala förväntningar som är kopplade till den sociala status vi har. Vi skapar alltså vår egen identitet i andras ögon med roller som varje människa använder sig av. Man kan få en roll i andras ögon utifrån den hudfärg man har, hur man klär sig eller genom att förknippas med en viss typ av aktiviteter eller uppvisade förmågor. Varje människa tillskrivs eller ikläder sig olika roller i skilda sammanhang, allt beroende på i vilka social strukturer vi finns. Med ledning av den
kunskapen menar Payne att teorin kan ge förklaringar och förståelse och vara en referensram för den praktik som man önskar använda. Rollteorin ger däremot inget större stöd för hur man ska gå tillväga för att ändra beteenden. Dock framhåller Payne att det
socialkonstruktionistiska perspektivet rymmer möjligheter till att ändra beteenden och förändra det sociala samspelet genom språket. Det går att skapa en gemensam förståelse av verkligheten i samspel med andra, det vill säga genom socialisation av individen. Vi skapar och skapas i ett socialt sammanhang och hur vi agerar i det sammanhanget har betydelse (Payne, 2015). Genom förståelsen av att människan kan både ta och få olika roller i olika sammanhang är också rollerna påverkbara genom samtal och ökad förståelse av verkligheten i samspel med andra. Kunskapen om att beteenden kan ändras är väsentlig i arbetet mot
mobbning i förskolan.
3.2 Intervju som metod
Metoden utgörs av individuella djupintervjuer med förskolechefer. Den valdes då den ansågs vara mest lämplig för att kunna generera kunskap om vad intervjupersonerna upplever som viktigt och för att den antogs kunna ge mig material som skulle kunna belysa mina forskningsfrågor. Enligt Bryman (2011) skiljer sig kvalitativa intervjuer från kvantitativa intervjuer, där strukturen handlar om att få svar på tydligt formulerade frågeställningar medan den kvalitativa intervjuns syfte är att undersöka intervjupersonernas egna uppfattningar och få rika svar. Jag har vid val av metod tagit stöd i Ahrne och Svensson (2015) vilka slår fast att målet med en kvalitativ studie är att söka ny kunskap och hitta ett nyhetsvärde. Detta behöver inte betyda att materialet är stort utan att i en kvalitativ studie med litet material kan man finna variationen som tillför ny kunskap. Datainsamlingen baserades på individuella djupintervjuer med fyra förskolechefer anställda vid fyra olika förskolor i Luleå kommun.
3.2.1 Urval
I Luleå kommun finns 70 kommunala förskolor enligt Luleå kommuns hemsida. För att få tillgång till alla förskolechefers e-post i Luleå kommun så kontaktade jag kommunen och presenterade mig och min tänkta studie. Kommunen var mycket tillmötesgående och samma dag fick jag e-postadresser till samtliga förskolechefer och rektorer inom kommunen. En förfrågan om medverkan sändes med informationsmail till 23 förskolechefer med anhållan om svar fortast möjligt. Min förhoppning var att få positivt svar från minst fyra förskolechefer.
10 Av 23 förskolechefer så tackade fyra ja och två tackade nej till en intervju. Övriga besvarade inte min förfrågan.
Jag fick alltså kontakt med fyra förskolechefer i Luleå kommun som uppfyllde mina kriterier;
tillsvidareanställning och att de hade varit verksamma på förskolan minst i ett år. Kriterierna säkerställde enligt mig att förskolecheferna har satt sig in i arbetet och kan rutinerna på arbetsplatsen. Detta för att kunna besvara frågeställningarna i studien. Det var ett målinriktat urval för att få relevanta svar på mina frågor (Bryman, 2011).
3.2.2 Tolkning och överväganden
Kvalitativa intervjuer är speciellt väl lämpade för att ge insikt i informanternas egna erfarenheter, tankar och känslor (Dalen, 2008). Den kvalitativa forskningen har olika tillvägagångssätt vid analysen av det empiriska materialet men gemensamt för alla är det tolkande förhållningssättet till datamaterialet. Litteraturgenomgångar och sökningar på nätet samt genomgång av avhandlingar publikationer med mera är en del i den förförståelse som jag har som grund för att förstå det som informanten delat med sig av. Utifrån denna förförståelse har jag fått hjälp i tolkningsarbetet, samtidigt som förförståelsen ofrånkomligen också har kommit att påverka tolkningen av materialet (Dalen, 2008). Genom hermeneutisk synsätt så har jag vid tolkningen av texterna haft fokus på förståelse av den mening som intervjupersonerna har gett uttryck för i sina svar kopplat till den kontext som studien inrymmer (Bryman, 2011). Jag värderade hur jag skulle hitta balansen mellan närhet och distans till informanten för att inte låta mig påverkas av känslig information som kunde komma fram vid intervjutillfällen inom ämnet mobbning, och som kunde vara känsloladdat.
Kanske att intervjupersonerna i något skede i livet själva hade varit drabbade av eller involverade i mobbning eller kränkningssituationer. Dalen (2008) lyfter fram vikten av att inte skapa oro eller hamna i solidaritetskonflikter med intervjupersonerna.
3.3 Planering och genomförande
Inför undersökningen tog jag fasta på råd från Kvale & Brinkmann (2009) att redan i planeringsstadiets olika moment vara tydlig och hela tiden utgå från tanken på den slutliga rapportens presentation. I förberedelsearbetet ingick därför en tematisering utifrån undersökningens syfte med dess frågeställningar. Vidare tog jag inför intervjuerna vägledning av Bryman (2011), som påtalar betydelsen av att ha en struktur och följa frågorna men även vara beredd att ändra ordningen då oförutsedda saker kan komma upp. Dessutom uppmärksammas vikten av att inte ställa ledande frågor utan vara lyhörd och ställa följdfrågor om otydligheter. Mina intervjufrågor kan ses i bilaga 2. Förarbetet utmynnade i ett antal intervjufrågor som i förväg sändes till förskolcheferna per e-post. I samma mail informerades även om att jag förutom anteckningar skulle komma att spela in intervjuerna för att på så sätt kunna fokusera på vad intervjupersonen uttryckte och förmedlade i samtalet. På så sätt gavs både bästa möjliga underlag för tolkning och en stärkt validitet vad gäller databehandling och resultat.
11
3.3.1 Information och samtycke
Intervjuerna föregicks av e-postkorrespondens, där vi kom överens om tid för mötet samt att deltagarna skulle avsätta en timme för intervjun. Genom korrespondensen inhämtades deltagarnas samtycke, samtidigt som de informerades om syftet med intervjun, rätten att avbryta den när som helst samt garanterades anonymitet. I samband med korrespondensen gav jag min bild av den nytta som studien innebär i arbetet mot mobbning, men också vad deltagarna riskerade i och med deras medverkan. Även om man deltagaren visserligen är anonym så är dock antalet förskolechefer i kommunen inte så många, varför så det finns möjlighet att göra antaganden om vilka det som medverkat. Konfidentialiteten bestod i att inga namn på personer eller förskolor skulle komma att publiceras i examensarbetet. Genom den informationen (se Bilaga 1), uppfyllde jag de fyra huvudkrav som ställs på forskning enligt Vetenskapsrådet (2002). Dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
3.3.2 Provintervju
Vid första intervjutillfället genomfördes först en provintervju, dels för att känna på hur frågeställningarna fungerar och dels för att jag skulle bli mer van vid situationen. Efter provintervjun följde en kort analys om frågeställningar eller annat behövde tydliggöras eller avgränsas mer. Den förskolechef som provintervjun avsåg informerades om detta och hade möjlighet att ge mig återkoppling på upplevelsen av intervjusituationen och frågeställningarna innan den efterföljande riktiga intervjun genomfördes. Genom provintervjun som också spelades in så fångade jag hur tydligt jag ställde frågor, om jag avbröt den som talar och hur jag tekniskt säkerställde kvaliteten på det inspelade, exempelvis ljudvolymen. Genom provintervjun fick jag också respons på mitt eget agerande i situationen. I enlighet med Bjørndal (2005) har intervjumetoden som jag använde en låg grad av struktur då förskolecheferna fick svara på frågor utifrån sina egna erfarenheter och tankar. Fördelen med denna metod är att man kan få fram viktig information som inte hade kommit fram vid fasta svarsalternativ i intervjun. Under intervjuns gång förde jag anteckningar och spelade in vad som sades för att lättare kunna koncentera mig på själva intervjun. Det fanns hos mig en klar medvetenhet om min egen roll i samtalet och betydelsen av att skapa bra förutsättningar för samtalet, visa intresse och vara lyhörd för det som behöver förtydligas eller tolkas samt att våga ställa kritiska frågor på ett respektfullt sätt utan att ställa ledande frågor.
3.3.3 Databearbetning
Jag har valt ett hermeneutiskt (Bryman, 2011) synsätt vid meningstolkning i analysen av de transkriberade texterna, det vill säga, jag kontextualiserat informationen till den ram som frågeställningarna utgör. De policydokument, planer, och mallar för arbetsmetoder som informanterna refererar till har tjänat som underlag för att verifiera deltagarnas utsagor. Efter genomförda intervjuer transkriberades dessa och kodningen av data växte fram vid bearbetningen av materialet utifrån frågeställningarna i syftet. De olika koderna ordnades och grupperades i kategorier och underkategorier, vilka synliggörs i resultatets rubriker och underrubriker. Bearbetningen sker delvis på bekostnad av den narrativa berättelsen och det
”narrativa flytet”, som Bryman (2011) beskriver det. Denna förlust kompenseras delvis
12 genom de citat som valts ut ur materialet. De citat som förekommer i rapporten följer riktlinjerna beskrivna av Kvale & Brinkmann (2009), och syftar till att visa på kopplingen till och relevansen i frågeställningarna. Ahrne och Svensson (2015) beskriver att man inte slaviskt ska följa en metod i den kvalitativa analysen utan även använda fantasi och kreativitet vid beskrivning av den i dialog med de teorier man använder.
13
4. Resultatpresentation
De fyra intervjuade förskolecheferna har i resultatdelen givits beteckningar FC1, FC2, FC3 och FC4 för att såväl säkerställa deltagarnas anonymitet som att vara transparant med hur datamaterialet har använts.
4.1 Erfarenheter av mobbning i verksamheten
Samtliga intervjuade förskolechefer ger en likartad bild av mobbningssituationer inom sina verksamheter. De upplever inte att problemet med mobbning är stort på förskolorna som de är verksamma vid men konstaterar att det inte är så enkelt med gränsdragning vad gäller frågan om vad som ska definieras som mobbning. En av deltagarna uttrycker:
Ja, alltså man ska ju alltid ta det på allvar, och jag vet inte begreppet mobbning, det är ju som man tänker att mobbning är, att det är just ett barn som är utsatt hela tiden, men vi tänker som att mobbning och kränkande behandling går lite ihop (FC4).
Mobbning diskuteras i verksamheten och förskolecheferna är medvetna om problematiken.
De beskriver att det handlar om att vara medveten om företeelsen hela tiden och att skapa sig en överblick för att sedan strategiskt arbeta förebyggande genom likabehandlingsplanen.
Mobbningsrelaterade problem får de oftast vetskap om indirekt genom personalen som är närmast barnen:
Om man säger, visst har jag ju hört om jag har varit nere i verksamheten någon gång så kan jag hört att de har sagt ”du är dum” eller så. Men det är ju ändå pedagogerna som är närmast barnen och som oftast upptäcker det (FC4).
Beskrivningen ger ett uttryck för den distans som förskolecheferna har till att i dagliga verksamheten upptäcka direkta mobbningssituationer. Mobbning på förskolan är inte bara en barnrelaterad företeelse utan inbegriper även pedagogernas förhållande till barnen, där det kan ge legitimitet för andra barn att ta efter pedagogens beteende. Personalens betydelse blir än tydligare i resonemanget hos en av de andra förskolechefernas, som hävdar att pedagogerna omedvetet kan bidra till mobbning genom blickar, ord eller andra uttryck:
Jag kan även tänka mig att man är omedveten som pedagog och gör dessa suckar eller nu fungerar det inte eller suck nu händer det ingen, och visar det med hela kroppsspråket. Detta läser ju barnen av och då blir det ju ett legitimt beteende bland barnen så att även barnen inte tycker att det fungerar (FC3).
Att problemen inte upplevs som stora relateras till mentalt och fysiskt närvarande pedagoger som läser av barngruppen. Genom att man är på plats så kan man avleda innan det blir handgripligheter. Intervjupersonerna betonar en positiv grundsyn där pedagogerna löser vardagssituationer. ”Men det första steget är ju att personalen löser det i vardagen och jobbar strukturerat och har positiva förväntningar, alltså att vi tror på barnen och inte ser dem som några värsta brottslingar när de är fem år” (FC2). Förskolecheferna har erfarenhet av att barn använder tillmälen och retar varandra men vad som är utmärkande i förskolechefernas
14 erfarenheter av mobbning i verksamheten är den fysiska dimensionen av våld, samt även olika former av psykisk mobbning.
Det fysiska våldet är mer påtagligt och konkret och blir därmed lättare att både upptäcka och åtgärda och pedagogerna har ett ansvar att korrigera direkt när våld uppstår. Det beskrivs att det oftast består av knuffar eller slag där förskolecheferna beskriver våldet som spontant och utlöst av en aktuell situation. Någon kan slå en kompis i stridens hetta. Där förekommer även handgripligheter som att barn biter varandra. ”Sen händer det ju så klart att om man tänker mobbning mellan barnen ja, men det är ju mer kränkning om ett barn exempelvis biter”
(FC2). Förskolecheferna tydliggör också att som liten så har man inte så mycket ord, vilket kan resultera i fysiska markeringar men beskriver också att barnen testar gränser så här:
Att vi försöker stoppa och se till i alla de här rutinsituationerna för de är väl ofta då det kan hända i trånga situationer man känner sig trängd. Jag tänker på de allra minsta barnen att börjar bita eller knuffa när man inte har ord, och det är ju oftast alla barnen från ett till fem år, men de flesta konflikterna det är ju inte mobbning utan det är ett sätt att träna, var går gränsen? Vad får man göra? Man ska som pedagog direkt korrigera när det är någonting som går fel (FC3).
Det fysiska våldet kan också vara en direkt följd av psykiskt våld genom att trigga igång ett annat barn med tillmälen eller annat.
Alla de intervjuade förskolecheferna beskriver situationer där psykisk mobbning förekommer.
Det kan handla om uteslutning. Bland förskolecheferna finns uppfattningen att barnen testar varandra och att de kan göra uteslutning som medveten systematisk handling fast vuxna kanske inte alltid tänker på det, man måste alltså vara observant på dessa situationer. Den psykiska mobbningen kan även vara verbal eller att man på annat sätt förminskar det andra barnet genom härskarteknik eller genom att utesluta varandra med blickar och hånskratt.
Förskolecheferna tar upp mobbningssituationer när barn retas, använder blickar som att himla med ögonen, hånskratta eller som en av förskolecheferna beskriver ”barnen suckade och menade, jahapp här kommer han, eller att barnen viskade till varandra och det märkte ju det här barnet förstås” (FC3).
Förskolecheferna beskriver fler olika situationer av uteslutning där barn direkt utan omsvep kan säga till pedagogerna att man inte vill leka med just det barnet. Där är verbal uteslutning oftast uttryckt till ett enskilt barn. Det förekommer även uttalade hot om att inte få vara med i leken eller att inte bli inbjuden till kalas men det kan också vara mer uträknat:
Det kan vara en lek där de har bestämt ett antal roller och sedan kommer någon ny in i leken och då är alla roller redan tillsatta, du kan inte vara med, du ryms inte, det är lite sådant av enklare karaktär (FC1).
Situationer som beskrivs som vanliga är där barn genom sitt agerande visar uteslutning eller utträngning genom att ta någons plats så att denna får stå åt sidan. Ett annat exempel är andra omständigheter som är mer riktat till barnets personliga hygien, det kan vara känsligt, men det måste man ta upp med föräldrarna vilket uttrycks av en av förskolecheferna:
15 Det händer ju ibland att något barn kanske inte har så bra hygien eller något sådant och då måste man ju som vuxen på något sätt dels ta upp det med föräldrarna men också så inte barnen börjar utesluta eller säga till det här barnet att… (FC2).
4.2 Förskolechefens koordination och ansvar
Förskolecheferna är tydliga med att de är de som har det yttersta ansvaret för att inget barn ska bli mobbat eller trakasserat på förskolan men att det dagliga operativa ansvaret vilar på pedagogerna. I rollen som förskolechef ingår det att ge pedagogerna verktyg i det dagliga arbetet och att hela tiden utvärdera och samtala kring hur arbetet och hur verksamheten fungerar. En av förskolecheferna beskriver sin roll som en länk mellan pedagog och föräldrar
”sedan har jag talat med alla föräldrar att, jag finns ju alltid som ett bollplank, och jag vill ju gärna att de vänder sig till mig” (FC1). Vissa utrycker att som ansvarig måste man också vara med i verksamheten ibland och lyssna in om någon blir utsatt för kränkningar för ”sen är det inte alltid säkert att pedagogerna kommer och pratar om sådant med mig, om de tycker att de handskas bra med det och tar tag i sådana saker med barnen” (FC2). Intervjupersonerna beskriver hur de arbetar med direktiv för uppföljning av verksamheten för att kunna informera föräldrarna om de samlade insatserna dels i föräldraråd där det ges utrymme för dialog och dels i månadsbrev. Som förskolechef har man det övergripande ansvaret för att även leda arbetet på förskolan mot uppsatta mål. Förskolecheferna beskriver det strategiska arbetet mot mobbning som tar sin utgångspunkt från läroplanen och skollagen och man arbetar systematiskt utifrån en likabehandlingsplan, Plan förskola. Arbetet med likabehandlingsplanen ger systematik och överblick. Den revideras årligen och man betonar att planen är levande i arbetet och följs upp i strukturerad form i ett årshjul, där man följer upp att man gjort det man lovat. Detta arbetssätt ger kontinuitet i arbetet. Man börjar med kartläggning och utifrån den beslutas vilka mål man ska arbeta med, exempelvis mobbning och vilka främjande insatser man har via olika aktiviteter för att förhindra mobbning. Delar i planen är, för att nämna några, Husmodellen, en modell för att fånga upp var rumsligen mobbning kan förekomma och Diskrimineringsombudsmannens (DO) råd i diskrimineringsfrågor och i andra frågor som har betydelse för verksamheten. Osis anmälan är en vidare en del av dokumentationen i likabehandlingsplanen där det beskrivs hur man ska gå tillväga vid incidenter och när mobbning eller kränkningar förekommer.
4.3 Strategierna
Förskolecheferna har i sin roll som ansvariga att tillhandahålla strategier för att i det operativa arbetet, som till större delen utförs av pedagogerna, förebygga, upptäcka och åtgärda mobbning i förskolan. I avsnittet redovisas omfattningen av dessa strategier och hur man följer upp och utvärderar dem i den dagliga verksamheten.
4.3.1 Det förebyggande arbetet
Förskolecheferna beskriver att som grund för att upptäcka mobbning och arbeta förebyggande måste man ha kunskap om den. Man lyfter fram teoretisk kunskap som tillhandahålls, litteratur, föreläsningar med mera. Förskolecheferna pekar på att det är personalens långa erfarenhet som gör att man inte har så stora problem med mobbning i verksamheterna. Med
16 sina kunskaper kartlägger man risker, bland annat identifierar man barn som kan vara i riskzonen. I det resonemanget lyfter man fram hur viktig anknytningen är när barnet börjar på förskolan för att förhindra utanförskap. En annan del är det systematiska arbete med värdegrunden och förebilder om hur vi ska vara mot varandra. En av förskolecheferna beskriver med vilka strategier man förhindrar mobbning av särskilt utsatta barn:
Vi ser till redan från början att barn som har speciella funktionsnedsättningar inte ska vara i stora grupper med barn. Vi försöker verkligen minimera risken för att barnet inte ska bli det där mobbningsoffret. Det är ju så, tänk dig att få in en kollega som inte förstår hur vi ska prata eller som inte följer normerna som finns, då försöker man ju tillrättalägga och skydda och leda in i andra aktiviteter så de barnen aldrig hamnar i de här situationerna. De tycker jag att man gör jättebra på alla mina förskolor (FC3).
Förskolecheferna lyfter fram metoder man använder för att förebygga mobbning, en som heter Hemlig kompis som man haft goda erfarenheter av och som barnen tyckte var roligt. Under en vecka får man sig tilldelat en hemlig kompis som man ska göra någonting bra för under veckan, men man får inte tala om för den hemliga kompisen eller övriga kompisar vem man blivit tilldelad. En annan liknande modell är att varje barn får en Solstråle och där kan man bestämma något bra man ska göra för en kompis. I barngrupperna arbetar man också förebyggande genom att barnen får fundera på och diskutera kring vad det är att vara en bra kompis.
Förskolecheferna berättar också om vikten av att pedagogerna är närvarande med barnen för att förebygga bråk och handgripligheter, men även för att förhindra att barn hamnar i utsatta situationer, där de kan bli mobbade. En av förskolecheferna värderar att personalen är bra på att arbeta förebyggande och att det är sällan som något händer.
Värdegrundsarbetet
Värdegrundsarbetet i kommunen omfattar både vuxna och barn på förskolan där alla får vara delaktiga. Resultatet visar att förskolecheferna arbetar med utgångspunkt från diskrimineringsgrunderna; bristande tillgänglighet, könsidentitet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. En av förskolecheferna beskriver arbetet med värdegrunden som ett arbete som sker mellan människor och att i dessa kontakter lyfta goda förebilder:
Hur viktigt är det att lyfta den värdegrund vi har i Luleå kommun och överlag, vi skulle ha en värdegrund oavsett. Rent allmänt hur är man mot varandra och hur fungerar man, att bry sig om varandra och att visa hänsyn och det är ju det vi övar mycket med barnen (FC1).
Enligt förskolecheferna diskuteras värdegrunden vid möten och pedagogiskt forum, som är ett möte för förskolans personal. Där arbetar man med normer och värderingar, ibland med en inbjuden föreläsare och man genomför också värderingsövningar med personalen.
Värdegrundsarbetet uttrycks alltså som del av det dagliga arbetet med strategierna och tillämpning av dem. Barnen inkluderas i värdegrundsarbetet då man aktualiserar ämnen genom att exempelvis se en film och därefter diskutera:
17 Vi har även jobbat med det här utlands och kompisproblemet, det har varit jättebra sätt att jobba med värdegrundsfrågor, och där har även mobbning varit, alltså att barnen har fått se en filmsnutt där och fått ett problem och sedan har de fått diskutera om det, och hur man
egentligen ska göra (FC2).
Det som lyfts fram är det dagliga arbetet och att pedagogerna är goda förebilder genom att agera enligt värdegrunden. Det får inte bara bli ord på papper i en likabehandlingsplan:
Men barnen är ju även i den åldern där de provar, kan jag säga så, och hur reagerar du då som vuxen. Det allra viktigaste är ju vad som sker varje dag när man arbetar med barnen, att vi vuxna är goda förebilder och har många samtal med barnen om hur vi ska uppträda mot varandra (FC4).
Värdegrundsarbetet inbegriper ett salutogent förhållningssätt som bl. a uttrycks i Lpfö 98 (Skolverket, 2011). Ett salutogent förhållningssätt innebär att man har fokus på det positiva istället för det negativa. I arbetet på förskolorna lyfter man fram det positiva med metoder som Hemlig kompis- eller Solstråle, modeller för att åskådliggöra hur man ska uppträda mot varandra. Alla barn blir tilldelade rollen som kompis eller solstråle och man har
uppmärksammat att det positiva föder positiva handlingar vilket blir tydligt genom nedanstående två förskolechefers uttalanden:
Varje vecka är man en bra kompis, en vecka var, så att alla får vara en bra kompis. Då får man exempelvis duka bordet, välja sånger eller välja vad man ska göra. Det för att alla ska känna sig viktiga, och då brukar även övriga barnen säga positiva saker om det barnet som är en bra kompis, så den kompismodellen jobbar vi regelbundet med (FC4).
Sen kan man göra det här på olika sätt, det kan vara så att varje barn får en solstråle och där man kan bestämma något bra man kan göra för en kompis. Man gör ju lite på olika sätt men man behandlar ju då de här frågorna med barngruppen, och att de får fundera på vad det innebär att göra något bra för någon. Orden kan ju vara svåra att förstå ibland, så det finns ju olika sätt att gå in i det här arbetet (FC1).
Två av förskolecheferna lyfter fram hur man i vardagen uppmärksammar goda handlingar både barn till barn i vardagsarbetet men även förskola till föräldrar i dagliga föräldrakontakten:
Men jag säger också till pedagogerna att det är lika viktigt att berätta för föräldrarna när barngruppen är väldigt hjälpsam, när allt fungerar, alltså att inte bara lyfta det i månadsbrev och det som inte fungerar utan att föräldrar också kan se den andra sidan (FC2).
Dialogen mellan personal, barn och föräldrar
Dialog sker kontinuerligt mellan förskolans personal utifrån likabehandlingsplanen. På arbetsplatsträffar och planeringsdagar går man tillsammans igenom och reflekterar över hur det ser ut i verksamheten och vad man kan ändra på för att göra det bättre. Diskussionen kan ske i tvärgrupper och team där man söker och får stöd och hjälp av kollegor när man tar upp olika händelser och frågor. En av förskolecheferna lyfter fram stödet från elevhälsan om man har ett dilemma man vill ha hjälp med. Att all personal inkluderas i arbetet uttrycks så här:
18 Jajamänsan, och då är det så att all personal arbetar med det här på personalmötet eller i vårt pedagogiska forum. Men sedan har jag en utvecklingsgrupp och de arbetar mer på djupet, vi säger att vi ser någonting som vi behöver utveckla hos personalen till exempel att de behöver mer kunskap. Då sitter utvecklingsgruppen tillsammans med mig och vi träffas en gång i månaden och arbetar. Det är just utvecklingsgruppen som planerar för insatserna vi ska ha med personalen (FC4).
Förskolecheferna lyfter fram vikten av att vuxna i förskolan är goda förebilder och att dialogen med barnen finns där både i enskilda samtal och i grupp. På de olika enheterna arbetar man med barnintervjuer i enskilda samtal där man väljer ut vissa frågor enligt ett strukturerat formulär, exempelvis frågor som hur man ska vara som kompis. Svaren sammanställs anonymt och analyseras sedan i pedagoggruppen för att ta fram vad man behöver arbeta med. Man har fokus på mobbning i likabehandlingsplanen och de beskrivna barnintervjuerna sker med regelbundenhet. Dels handlar det om kamratskapet och trivsel, dels om en tillämpning av den beskrivna husmodellen, där barnen får beskriva sina känslor för utrymmen på förskolan. Diskussioner förs även gruppvis med barnen om värdegrunden:
Vi har även jobbat med det här utlands- och kompisproblemet, det har varit jättebra sätt att jobba med värdegrundsfrågor, och där har även mobbning diskuterats, alltså att barnen har fått se en filmsnutt och fått ett problem och sedan har de fått diskutera om det, och hur man egentligen ska göra (FC2).
Man ritar upp en sol och sedan så får varje barn en solstråle där barnet får säga något exempel på hur man är en bra kompis, man skriver sedan i vad barnet sa i solstrålen. Man kan sedan gå tillbaka till denna solstråle vid ett senare tillfälle och prata om vad barnen hade sagt (FC3).
Förskolecheferna beskriver föräldrasamverkan som både formell och informell samt präglad av förtroendefullt samarbete, dialog i olika former och snabb återkoppling ”de kan skicka e- post på helgen och jag försöker svara direkt så fort att jag ser att jag har fått någonting för att de ska känna förtroende” (FC1). Det informella samarbetet exemplifieras som att man i arbetet med likabehandlingsplanen gör en kartläggning över hur det ser ut. I det arbetet involveras barn, pedagoger och föräldrarna genom den dagliga kontakten. Månadsbrev skickas till föräldrar där man kan informera till exempel, att det är väldigt mycket sparkar ute, man uppmärksammar detta för att föräldrarna ska prata med barnen om det. Samverkan utmärks av dels kontakter med föräldrar muntligt när något har hänt eller att man som pedagog önskar få en djupare förståelse om man misstänker att något barn är utsatt:
Jo, ibland har vi även gjort så att vi har ringt till föräldern på jobbet och frågat om hen har fem till tio minuter över till att prata om en händelse, för när föräldern kommer till förskolan har föräldern sådan stor fokus på barnet och då ska vi inte heller tala på engelska över ryggen på barnet. Så om vi har talat om en händelse på telefonen så vet föräldern om det när hen kommer till förskolan för att hämta barnet, det tycker jag är bra så barnet får uppmärksamheten som det ska ha när det blir hämtat. Ibland kan det ju vara så att vi även tar in dem fördjupat samtal (FC3).
Dialog sker också med föräldrar vid orosamtal med frågor som, har ni upptäckt det här? Man bokar en tid med föräldrarna om man fångat upp oroande signaler som barnet berättar.
Mobbning kan ju även ske utanför förskolan och det är inte säkert att man har upptäckt det
19 hemma men man tar upp det med föräldrarna för att diskutera hur man kan arbeta tillsammans för att lösa problemet. Initiativ till samverkan tas även av föräldrar som söker stöd och hjälp:
Det kan ju vara så att barn inte alltid berättar vad som händer här, det är ju ofta det kommer på kvällen innan barnet ska sova. De kan säga någonting till föräldrarna om något som har hänt, att föräldrarna också lyfter sådana saker till oss och barnens funderingar om det nu skulle vara något sådant. Det är ju också viktigt att vi har goda relationer med föräldrarna, att de litar på oss. Det är väldigt mångfasetterat det där, det finns ju så många saker som spelar in och småsakerna kan vara viktiga. Just det här med hur föräldrarna upplever när de kommer till oss och berättar, att vi lyssnar in och tar dem på allvar och inte bara försvarar oss (FC2).
Den formella samverkan sker genom föräldramöten och föräldraråd där man genom att informera om värdegrundsarbetet djupare kan diskutera mobbning som företeelse.
Likabehandlingsplanen tas upp årligen vid ett föräldramöte. Föräldrarådet är en
samverkansform med föräldragrupper från olika avdelningar på förskolan. Där diskuteras allmänna frågor, ibland med inbjudna föreläsare i utbildningssyfte, exempelvis någon som har jobbat särskilt med kränkande behandling. Ett annat exempel är att diskutera våld i TV- spel, hur barnen kan påverkas av det och vad förskolan och föräldrarna kan göra, så att man tillsammans arbetar mot samma mål.
Alla beskriver hur man arbetar med att skapa tillit till föräldrar genom återkoppling,
exempelvis efter genomförda barnintervjuer eller när man har utvecklingssamtal och att man är noga med information om vad som händer på förskolan, hur temperaturen är i barngruppen eller vilka förebyggande insatser mot mobbning som genomförs som bra kompisveckan. När man värderat behov av extern hjälp så är man noga med att inhämta tillåtelse av föräldrar exempelvis när elevhälsan ska observera en barngrupp för vilken pedagogen har sökt stöd.
4.3.2 Att upptäcka mobbning
I det förebyggande arbetet redovisar förskolecheferna vikten av närhet och deltagande från pedagogerna både för att upptäcka mobbning men också för att förebygga och ibland även göra en omedelbar insats för att hindra konflikter eller andra slitningar. Man talar om att läsa av barngruppen och vara närvarande vid sidan om:
Man kan vara närvarande på sidan om som personal och studera barngruppens lekar. Då kan man läsa av barngruppen och innan någonting händer hinna in i konfliken och styra upp det till någonting annat. Många gånger behöver det aldrig hinna hända någonting tråkigt då (FC1).
Observation
Tre av fyra förskolechefer tar upp vikten av att observera samspelet mellan barnen och hur de är mot varandra i olika situationer på förskolan. Ibland filmar man i verksamheten, i så kallade verksamhetsobservation. Alla uttrycker vikten av att upptäcka mobbning och för detta ska ske behöver man ha mobbning glasögonen på sig, alltså vara observant och ha kunskaper om mobbning. Om en förälder har påtalat att barnet har blivit retat, försöker personalen observera extra vad som händer kring det barnet. Observationerna leder till att man diskuterar och beslutar om åtgärd/åtgärder och uppföljning så där blir förändring. Man är extra
20 uppmärksam vid situationer där barnen färdas mellan aktiviteter och beskriver också vikten av vuxnas närvaro. Där barnen är ska även pedagogerna vara:
Det är ju viktigt att cirkulera här på gården som pedagog, det kan ju hända att sådana ställen som är lite undangömda och likadant inne i en kö när barnen ska tvätta händer, där kan det ju hända just det här med knuffar. Även vid byte av aktiviteter och när man har buffé och barn ska stå i kö där vi observerar så att ingen går före bara för att man är lite större och starkare. Så jag tycker att vi har de diskussionerna, alltså kontinuerligt (FC2).
Dokumentation
Den systematiska dokumentationen fyller en viktig roll i förskolorna enligt förskolecheferna i denna studie. I likabehandlingsplanen för kränkande behandling framgår att om något händer så ska detta dokumenteras för att man ska kunna upptäcka eventuell systematik i mobbningshändelser och för att kunna följa upp. Dessa ska så att säga bokföras som incidentrapporter. Även sådant ska dokumenteras, där det kunnat inträffa något allvarligt.
Som metod för att upptäcka incidenter använder man även pedagogisk dokumentation som film och foton för att styrka händelser. Man kan sedan titta och få reda på vad det är som hänt.
I stora barngrupper ser man inte alltid vad som händer mellan barnen. Arbetslaget tar även hjälp av kommunens elevhälsa i arbetet med att formulera handlingsplaner med långsiktiga och kortsiktiga mål, hur pedagogen ska leda och organisera arbetet med barngrupperna och vad som exempelvis kan tillrättaläggas i miljön vid brister.
Närvaro
Man behöver ha kunskap för att förstå och upptäcka mobbning, några av förskolecheferna beskriver hur man identifierat barn som är i riskzonen. Barn som har funktionsnedsättning är särskilt utsatta. Det är de som är närmast barnen alltså pedagogerna som uppmärksammar mobbning men man är också medveten om att pedagogerna inte upptäcker allt eller att man inte inser att barn medvetet kan mobba och en förskolechef beskriver:
Men så ibland är ju även jag med och då kan jag sitta med och hjälpa dem och tänka om det är någonting särskilt som har hänt runt något barn eller att det t.ex. kan vara någon förälder som säger att mitt barn har blivit retat (FC4).
Närheten mellan pedagog och barn är viktig för att upptäcka mobbning och för att ta reda på hur barnen trivs på förskolan, även om vantrivsel inte behöver betyda att barnet är utsatt för mobbning. Trivseln kan undersökas genom barnintervjuer, exempelvis husmodellen, men det kopplas också till dialogen med föräldrar. Hur pedagogerna kan ringa in problem illustreras av följande:
För det är ju inte alltid lätt för ett barn att återberätta någonting som har hänt. Det gäller att kunna ställa motfrågor som till exempel och vad gjorde du ? Detta för att få barnen att fundera och tänka, de kan ju tycka att det är orättvist naturligtvis, om någon säger du får inte vara med, då måste man ju rodda runt i denna händelsen då (FC1).
Platsens betydelse
Förskolechefer beskriver hur de i verksamheten kartlägger platsens betydelse för att upptäcka mobbning. De använder Husmodellen, en gemensam modell för alla förskolor i kommunen
