Karlstads universitet 651 88 Karlstad Tfn 054-700 10 00 Fax 054-700 14 60 Information@kau.se www.kau.se
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Socialt arbete/Institutionen för sociala och psykologiska studier
Malin Sjöberg och Moa Wennström Nylöw
”Varför kan man inte klä in metalldetektorn i papp och måla den i massa färger?”
En studie om Bryggan och Kriminalvårdens stöd till barn med frihetsberövade föräldrar
“Why not cover the metal detector in cardboard and paint it with lots of colours?”
A study of how Bryggan and The Prison and Probation Service support children with incarcerated parents
Examensarbete 15 hp Socionomprogrammet
Termin: VT 2015
Handledare: Alireza Moula Examinerande lärare: Arja Tyrkkö
Sammanfattning
Titel: ”Varför kan man inte klä in metalldetektorn i papp och måla den i massa färger?”
- En studie om Bryggan och Kriminalvårdens stöd till barn med frihetsberövade föräldrar.
Författare: Malin Sjöberg och Moa Wennström-Nylöw
Uppsatsens syfte var att undersöka hur den ideella föreningen Bryggan och Kriminalvården ger stöd till barn med frihetsberövade föräldrar. Vi ville undersöka hur de yrkesverksamma tar barnets bästa i beaktning och hur de använder och definierar begreppet “barnperspektiv” i sin verksamhet. Studien genomfördes med en kvalitativ metod genom fem intervjuer med yrkesverksamma inom Bryggan och Kriminalvården. Analysen av materialet gjordes med empowerment som teoretisk utgångspunkt. Resultatet visar att Bryggan och Kriminalvården definierar barnperspektiv på olika sätt, men att de båda verksamheterna har en ambition att ha ett bra bemötande i möte med barnen. Som ideell organisation jobbar Bryggan mer direkt med barnen och kan då i större grad tillgodose deras behov jämfört med Kriminalvården som begränsas av lagar och regler.
Nyckelord: frihetsberövad, Kriminalvården, Bryggan, barnperspektiv, empowerment.
Abstract
Title: “Why not cover the metal detector in cardboard and paint it with lots of colours?”
- A study of how Bryggan and The Prison and Probation Service support children with incarcerated parents.
Authors: Malin Sjöberg and Moa Wennström-Nylöw
The purpose of this study was to explore how the non-profit organization Bryggan and The Prison and Probation Service support children with incarcerated parents. We wanted to research how the professionals in these organizations have the best interest of the child at hand, and how they use and define “children’s perspective” in their daily work. The qualitative study involved interviewing professionals that worked in the chosen organizations.
The analysis was made with empowerment as the theoretical frame of reference. The result of the study shows that Bryggan and the prison service define “children’s perspective”
differently. However both organizations aim to meet the children with a good treatment. As a non-profit organization, Bryggan works more towards the children, and can therefore satisfy their needs in a greater extent than the prison service, which are more bound by laws and rules.
Key words: incarcerated, Bryggan, prison service, children’s perspective, empowerment.
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till våra respondenter från Bryggan och Kriminalvården för att ni med både engagemang och intresse för området tog er tid att bidra med innehåll till denna studie. Vi vill nämna att Bryggan under arbetets gång har bytt namn till BUFFF (Barn och Ungdom med Förälder/Familjemedlem i Fängelse). Beskrivningen av verksamheten är dock densamma som tidigare.
Vi vill också både tacka och berömma varandra för att vi stöttat och pushat varandra att färdigställa uppsatsen. Vi har författat samtliga delar gemensamt och tar därmed gemensamt ansvar för arbetet i sin helhet.
Karlstad 2015-06-03
Malin Sjöberg och Moa Wennström-Nylöw
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.1 Problemformulering ... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 2
1.3 Begreppsdefinition ... 2
1.3.1 Frihetsberövad ... 2
1.3.2 Häkte ... 2
1.3.3 Anstalt ... 2
1.3.4 Yrkesverksamma ... 2
1.4 Uppsatsens disposition ... 2
2. Bakgrund ... 4
2.1 Bryggan ... 4
2.2 Kriminalvården ... 4
2.3 Direktiv för handling ... 4
3. Tidigare forskning ... 6
3.1 Målgruppens synlighet ... 6
3.2 Att vara barn till frihetsberövade ... 6
3.3 Att upprätthålla en befintlig kontakt ... 7
3.4 Behov av stöd ... 8
3.5 Sammanfattning ... 8
4. Teoretiskt perspektiv ... 10
4.1 Empowerment i socialt arbete ... 10
4.2 Empowerment som verktyg i grupper ... 10
4.3 Företrädarskap ... 12
4.4 Sammanfattning ... 12
5. Metod och material ... 14
5.1 Val av metod ... 14
5.2 Hermeneutik ... 14
5.3 Litteratursökning ... 14
5.4 Urval ... 14
5.5 Utformning av intervjuguide och informationsbrev ... 15
5.6 Datainsamling ... 16
5.7 Analysmetod ... 16
5.8 Tillförlitlighet ... 17
5.9 Giltighet ... 18
5.10 Etiska överväganden ... 18
6. Resultat ... 20
6.1 Bryggan ... 20
6.1.1 Den egna verksamheten och kontakt med andra ... 20
6.1.2 Att ge barnen utrymme i verksamheten ... 22
6.1.3 Resonemang om barnens bästa och barnperspektiv ... 24
6.2 Kriminalvården ... 26
6.2.1 När barnen kommer innanför murarna ... 26
6.2.2 Barnombudens arbete med föräldrarna ... 27
6.2.3 Resonemang om barnets bästa och barnperspektiv ... 28
7. Analys ... 30
7.1 Hur stödet ges ... 30
7.2 Barnets bästa och barnperspektiv ... 31
8. Diskussion ... 33
8.1 Resultatdiskussion ... 33
8.2 Metoddiskussion ... 35
8.3 Avslutande ord och förslag till framtida forskning ... 36
Referenser ... 37
Bilaga 1: Intervjuguide ... 39
Bilaga 2: Informationsbrev till respondenter ... 40
Att leva instängd Att leva instängd i en värld, att inte veta vart man ska vända sig
för att hitta den rätta vägen
Men jag hade turen att träffa fler ungdomar som varit med om samma sak.
Det var fler som kände den tomhet jag känt den tomhet som tog kol på mig.
Det rev upp mig inifrån.
Det slet mitt hjärta i stycken.
Jag visste inte hur jag skulle tala.
Man behöver all hjälp man kan få att få ut sina känslor.
Att slitas i stycken, att känna en ensamhet.
Jag vet att all den hjälp jag fått har gjort mig starkare som person.
I.L
(Bryggan Stockholm 2012)
1
1. Inledning
1.1 Problemformulering
Kom ihåg att när en man döms till ett fängelsestraff döms också hans familj.
Bakom varje fånge finns ett nätverk av andra människor som också drabbas (Ekbom et al.
2011, s. 338).
I en rapport publicerad av Kriminalvården kan det utläsas att det i Sverige finns ca 10 000 barn som har en eller flera föräldrar i fängelse, men då ingen statistik förts är det svårt att veta exakt hur många barn det gäller (Berman et al. 2013). Björkhagen Turesson (2009) har i sin forskning visat att det finns behov av stöd för dessa barn, men att tillgången av stödinsatser många gånger brister. Björkhagen Turesson (2009) påvisar bland annat att Kriminalvården som myndighet inte har uppmärksammat barnens behov tillräckligt, vilket i sin tur har inneburit en avsaknad av nödvändiga rutiner i organisationen sett till ett barnperspektiv. En avsaknad av samhälleliga insatser som är särskilt riktade mot att ge emotionellt stöd till målgruppen gör att det istället fallit på frivillighetsorganisationer att bistå med stöd och hjälp (a.a.). Den ideella föreningen Bryggan är en samlingsplats för barn och familjer där det finns en förälder som blivit dömd för ett brott, och finns lokaliserad på åtta platser i Sverige (Bryggan 2015).
År 1990 ratificerades FN:s barnkonvention, vilket är ett dokument för att stärka barns rättigheter. Alla konventionsstater är förbundna att följa konventionens artiklar och myndigheter ska därför säkerställa att barnens rättigheter tas i beaktning i verksamheten (Barnkonventionen 2009). Efter att vi tagit del av relevant forskning i ämnet och genom kontakt med Bryggan har vi fått uppfattningen att det trots vissa förbättringar de senaste åren, fortfarande finns saker att åtgärda innan barnets behov helt kan påstås tas i beaktning när det gäller myndigheter som arbetar med barn till frihetsberövade. Björkhagen Turesson (2009) påpekar hur barn till frihetsberövade inte sällan utvecklar ett destruktivt beteende och poängterar vikten av att situationen för dessa utsatta barn tas på allvar som ett socialt problem.
Vidare menar hon att det är viktigt att det finns professionella som kan identifiera barnens behov och bistå med stöd för att dessa barn ska kunna återhämta sig och hantera situationen (Björkhagen Turesson 2009). Detta väckte ett intresse hos oss att vidare undersöka hur det stöd som finns tillgängligt ser ut
Ingen av oss har personlig eller egenupplevd erfarenhet av att varken arbeta med målgruppen, eller att själv ha någon närstående frihetsberövad. Kontakt med Bryggan genom bekanta och via studiebesök har föranlett intresse för att studera det valda ämnet, och vår uppfattning av de studerade verksamheterna från denna tidigare kontakt utgör också den förförståelse vi har i ämnet. Vår förförståelse bygger på att barn med frihetsberövade föräldrar har en tendens att bli osynliga i och med att samhället inte pratar om det som ett vedertaget problem och att stödet inte ser till barnets faktiska behov eller önskemål. Som blivande socionomer anser vi att det är viktigt att öka synligheten och på så sätt också öka förståelsen för hur stöd kan ges till barn som har en frihetsberövad förälder.
2 1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka hur den ideella föreningen Bryggan och Kriminalvården ger stöd till barn med frihetsberövade föräldrar. För att uppnå syftet ska följande frågeställningar besvaras:
● Hur beskriver yrkesverksamma inom den ideella föreningen Bryggan och Kriminalvården att verksamheterna tar barnets bästa i beaktning när det gäller barn till frihetsberövade?
● Hur används och definieras begreppet “barnperspektiv” av de yrkesverksamma i respektive verksamhet?
1.3 Begreppsdefinition
1.3.1 Frihetsberövad
Begreppet ”frihetsberövad” syftar i uppsatsen på att en person är häktad eller avtjänar ett straff på anstalt. Vi har således inte tagit hänsyn till de frihetsberövanden som sker av andra orsaker än de nyss nämnda.
1.3.2 Häkte
Häkte är en lokal där en person som är gripen eller anhållen placeras i väntan på beslut, utredning, eller vidare dom för ett misstänkt brott (Gleisner 2015). Häktning av en person beslutas om i domstol och kan ske om denne är skäligen eller på sannolika skäl misstänkt för ett brott, och om domstol bedömer att det finns en risk att den misstänkte annars kan försvåra utredningen. I Sverige finns totalt 34 häkten (Kriminalvården 2015).
1.3.3 Anstalt
En kriminalvårdsanstalt är en institution för verkställighet av fängelsestraff efter en dom (Holmqvist 2015).
1.3.4 Yrkesverksamma
Begreppet syftar i denna studie till professionella som i sitt arbete möter och arbetar med barn som har en förälder som är eller varit frihetsberövad. De yrkesverksamma som vi varit i kontakt med under studiens gång utgörs av personal från Bryggan och Kriminalvården, vilka också har olika yrkestitlar och utbildningar.
1.4 Uppsatsens disposition
I kapitlet Bakgrund redogör vi för hur Bryggans och Kriminalvårdens verksamheter är uppbyggda och vilka mål som finns inom organisationerna.
I Tidigare forskning presenteras vi den forskning som har betydelse för uppsatsen. Kapitlet presenterar den utveckling som har skett inom området, barnens egna upplevelser, hur kontakten med de intagna sker och vilket behov av stöd som finns.
3 I kapitlet Teoretisk referensram beskrivs begreppet Empowerment. Begreppet har vi valt som teoretisk referensram för arbetet och har använts för att analysera och tolka det insamlade materialet.
I kapitlet metod och material redogör vi för vilken metod som tillämpats. Vi förklarar hur vi har använt oss av den kvalitativa metoden, vilken vetenskapsteoretisk tradition vi utgått ifrån och vilket urval vi har gjort och varför. Vi diskuterar även studiens tillförlitlighet, trovärdighet samt etiska överväganden.
Resultatet bygger på fem intervjuer med yrkesverksamma inom valda verksamheter. Tre intervjuer genomfördes med personal från Bryggan, och två intervjuer med personal inom Kriminalvården. Resultatet från Bryggan och Kriminalvården presenteras separat, för att sedan analyseras. I Analysen analyseras resultatet från intervjuerna med hjälp av den valda teoretiska referensramen.
I kapitlet Diskussion knyter vi resultatet till studiens syfte för att besvara dess frågeställningar.
I detta avsnitt diskuterar vi även studiens valda metod och genomförandet. Vi ger här även förslag på framtida forskning.
4
2. Bakgrund
I föreliggande kapitel ges en beskrivning av de två verksamheter som vi varit i kontakt med.
2.1 Bryggan
Bryggan är en politiskt och religiöst oberoende organisation som består av totalt åtta lokalföreningar runt om i landet (Bryggan 2015). Verksamhetens mål är att hjälpa barn till en bra kontakt med den föräldern som är eller har varit frihetsberövad, genom att erbjuda utvecklande och stödjande aktiviteter. På Bryggans hemsida står beskrivet att syftet med verksamheten är att hjälpa barn till en bra kontakt med den föräldern som är eller har varit frihetsberövad, och att utgöra en trygg plats där barn och ungdomar tillsammans med sina föräldrar kan träffa andra som befinner sig i liknande situation (Bryggan 2015).
2.2 Kriminalvården
Kriminalvården är en statlig myndighet som jobbar och ansvar för landets häkten, anstalter och frivård. Idag finns det 34 häkten, 47 anstalter och 34 frivårdskontor fördelade i hela landet (Kriminalvården 2015). Ekbom et al. (2011) beskriver Kriminalvården som en del av rättsväsendet där verksamhetens uppgift är uppfylla de mål som finns inom kriminalpolitiken.
För att förebygga att intagna ska få ett återfall i kriminalitet erbjuds olika typer av behandlingsprogram, däribland föräldracirklar (Kriminalvården 2015).
I Kriminalvårdens uppdrag ingår också att samverka med externa parter som Hälso- och sjukvården, Arbetsförmedlingen, socialtjänsten samt ideella organisationer (Kriminalvården 2015). Under 2005 infördes barnombud på Kriminalvårdens anstalter, häkten och frivårdskontor. Barnombuden ger stöd till barn till intagna och till deras föräldrar. De intagna som har barn kan vända sig till barnombudet gällande frågor som rör barn och föräldraskap.
Barnombudens uppgift är att informera och hålla personalen på arbetsplatsen uppdaterade om barnperspektivet och på så sätt se till att barnet bemöts på ett vänligt sätt (Kriminalvården 2015).
2.3 Direktiv för handling
År 1989 trädde FN:s barnkonvention i kraft i och med att den skrevs under av 20 stater. Bland dessa stater var Sverige ett av de mest aktiva länderna i arbetet med att forma konventionen (Hobohm 2003). Barnkonventionen ratificerades 1990 av Sverige genom beslut i riksdagen och Sverige har därmed förpliktigat sig att vidta alla lämpliga åtgärder för att stärka barns ställning. I FN:s barnkonvention stadgas barnets rättigheter och dokumentet betraktas som en föreskrift som beskriver den nutida synen på barn och ungdomars rättigheter (Socialstyrelsen 2015).
Bestämmelserna i FN:s barnkonvention utgörs dock inte i svensk lag, men har i dagsläget fått en alltmer central roll i både lagstiftningen och i den allmänna debatten. Genom att erkänna konventionen har den svenska staten en förpliktelse att följa de artiklar som finns nedskrivna,
5 och lagstiftningen ska i sin tur anpassas efter det som står i barnkonventionen. (Hobohm 2003; Socialstyrelsen 2015).
Som utgångspunkt till arbetet har vi valt att fokusera på tre av barnkonventionens artiklar, vilka kan kopplas till uppsatsens syfte och frågeställningar:
Artikel 3 beskriver att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla de åtgärder som rör barn. Detta gäller oavsett om de vidtas av domstolar, myndigheter, lagstiftade organ och offentliga eller privata välfärdsinstitutioner.
Artikel 9 har utgångspunkt i att barn inte ska skiljas från sina föräldrar om det går emot deras egen vilja, förutom i de fall då myndigheter finner att ett åtskiljande är nödvändigt för att det anses vara för barnets bästa. Om ett barn har skiljts från föräldrarna har barnet rätt att upprätthålla både ett personligt förhållande och en direkt kontakt med båda föräldrarna och ha rätt att träffa dem regelbundet. Konventionsstaterna ska därför, om barnet begär detta, utlämna upplysningar om den frånvarande föräldern om detta inte går emot vad som anses vara det bästa för barnet.
Artikel 12 inneabär att varje barn ska ha rätt att uttrycka sin mening. Barn som är i stånd att bilda sina egna åsikter sätt till ålder och mognad har rätt att fritt uttrycka sig i alla frågor som rör dem själva. Barnet kan höras direkt eller genom företrädare (Barnkonventionen 2009).
6
3. Tidigare forskning
Under vår litteratursökning har vi sett att det det är svårt att finna litteratur om vilket behov av stöd från professionella barn som har en frihetsberövad förälder har. Den forskning som huvudsakligen inkluderats i denna studie är således forskning om barns upplevelser av att ha en frihetsberövad förälder, och hur barnet påverkas av situationen. Det finns förhållandevis lite forskning om barns upplevelser av hur det är att ha en frihetsberövad förälder och vi har i vår litteratursökning endast hittat en svensk avhandling som behandlar ämnet. Vi har däremot hittat ett antal nationella rapporter och studier som publicerats av bland annat Kriminalvården (1998) och Barnombudsmannen (2004). Forskning från andra länder verkar i huvudsak fokuserat på hur barn påverkas av att ha en frihetsberövad förälder. Denna kunskap är av vikt för studiens syfte, då möjligheten att bilda sig en uppfattning om vilket behov av stöd som finns är en förutsättning för att kunna undersöka hur stödet ser ut.
3.1 Målgruppens synlighet
Sedan slutet av 1990-talet har det blivit allt större fokus på anhörigas behov i samband med att ett frihetsberövande sker. Inom Kriminalvårdens verksamhet handlar det främst om att metoder har utvecklats, lokaler har inrättats samt verksamheten i sig har utvecklats efter anhörigas behov (Ekbom et al. 2011).
En tänkbar orsak till detta ökade fokus är att Sveriges regering 1990 ratificerade FN:s konvention om barns rättigheter, vilket innebär att Sverige sedan dess förbundit sig att följa konventionen (Barnkonventionen 2009). 1998 publicerades en rapport av Kriminalvården efter att Socialstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen fått i uppdrag av regeringen att utreda situationen för barn med frihetsberövade föräldrar. Även Barnombudsmannen deltog i arbetet, och rapporten kom att kallas “Barn med frihetsberövade föräldrar” (Kriminalvårdsstyrelsen &
Socialstyrelsen 1998). Rapporten beskriver bland annat olika förslag på hur kontakten mellan den intagna och dennes barn skulle kunna förbättras (a.a.). År 2003 inledde Barnombudsmannen en uppföljning av rapporten för att se huruvida de förslag på förbättringar genomförts, vilket resulterade i rapporten “Straffa inte barnet!” som publicerades 2004. Rapporten visar på en rad förbättringar, och ger förslag på ytterligare åtgärder som skulle stärka barnperspektivet inom Kriminalvården och göra målgruppen mer synlig. Även EU-projektet COPING (Children of Prisoners, Interventions & Migrations to Strengthen Mental Health) som presenterades 2013 indikerar att målgruppen behöver lyftas fram för att få det stöd de är i behov av (Berman et. al 2013).
3.2 Att vara barn till frihetsberövade
De barn som går igenom en separation från den ena föräldern genom dennes frihetsberövande känner troligtvis sorg över detta och behöver uttrycka sina känslor (Hedin 2000). Vanliga reaktioner hos barnet är nedstämdhet, ängslan, skuld, utbrott, ilska, koncentrationssvårigheter, huvudvärk och magont. Många barn tror att det är de som har gjort fel och är ansvariga för separationen (Melin 1998). Sorgen går inte att undvika utan att arbeta sig igenom den, vilket ofta kräver hjälp från en annan vuxen (a.a.). Björkhagen Turesson (2009) beskriver att barn
7 till frihetsberövade ofta drabbas på ett känslomässigt plan som de sällan ges möjlighet att återhämta sig från. I sin avhandling framför hon barnens upplevelser av hur det är att ha en frihetsberövad förälder och menar att det ofta är just avsaknad av stöd och samhällsinsatser som hindrar barnens återhämtning (a.a.)
Melin (1998) beskriver hur barn ofta drar sig för att berätta om att de har en förälder som är eller har varit frihetsberövad, vilket kan bero på en rädsla att få sin förälder utmålad som en brottsling eller ett ”monster”. Vissa kan vara rädda för att bli retade av andra barn och att gå till skolan och veta att alla vet kan kännas svårt (a.a.). Att inte heller veta när föräldern kommer tillbaka kan resultera i oro och förvirring för barnet, menar Hedin (2000). Hedin förklarar att denna rädsla i kombination med att det finns liten eller ingen kontakt med den förälder som är frihetsberövad påverkar barnet, vilket kan riskera att såväl barnets självbild som skolprestationer försämras.
I vissa fall vet inte barnen varför föräldern har försvunnit. Melin (1998) har studerat orsaker till att sanningen undanhålls för barnet, och menar att en vanlig sådan är en föreställning om att barnet mår bättre av att inget veta. Det kan också vara så att den föräldern som är kvar hemma inte har orkat berätta vad som egentligen har hänt (a.a.). Författaren menar dock att barn ofta känner på sig att föräldrarna ljuger, och kan då känna oro över ovissheten. För att barn ska kunna må bra i den egna närmiljön är det viktigt att det finns stöd av vuxna (a.a.).
Murray och Ferrington (2006) framhåller även att barn till frihetsberövade har en högre risk att själva bli kriminella. Detta på grund av att föräldrarnas kriminella livsstil innebär negativa faktorer, och inte på grund av att själva frihetsberövandet i sig är skadligt för barnet (a.a., jfr Leeson & Morgan 2013). De beskriver att personer som är frihetsberövade är mer benägna än andra att bli arbetslösa, ha psykiska problem och flera brottmålsdomar mot sig. Detta påverkar i sin tur barnen (a.a.).
3.3 Att upprätthålla en befintlig kontakt
Ekbom et al. (2011) förklarar att den förälder som har begått brott ska ha möjlighet att fullgöra ett föräldraskap men menar att det inte är en självklarhet. Barnet får aldrig användas i terapeutiskt syfte för föräldrarna, utan barnets behov av kontakt ska prioriteras före föräldrarnas. De anhörigas reaktioner blir olika beroende på vilken relation de har till den intagne, hur involverade de är i själva brottet samt hur deras livssituation påverkats av detta.
Det som också tycks påverka anhörigas reaktioner är hur den kriminella själv ser på sitt eget brott (a.a.).
Björkhagen Turesson (2009) menar att barn tenderar att klara sin livssituation på ett mer tillfredsställande sätt trots omständigheterna och svåra villkor under uppväxten om det har funnits befintlig kontakt med föräldern under tiden denne varit frihetsberövad. Melin (2000) menar att det i ett barns liv sker många oväntade situationer där barnen kan vilja prata med eller söka tröst hos sin förälder, men att reglerna på fängelset påverkar möjligheten för detta.
Författaren beskriver flera olika sätt att hålla kontakten med den person som är frihetsberövad
8 och ger telefonsamtal, post, anstaltsbesök och permissioner som exempel. Den vanligaste kontaktformen är enligt Melin (2000) telefonsamtal. Även Barnombudsmannen (2004) menar att fungerande telefonkontakt är viktig för att upprätthålla en regelbunden vardagskontakt. Att regelbundet få höra den saknade förälderns röst kan göra det tydligt för barnet att förstå att föräldern fortfarande bryr sig om sitt barn. Sharrett (2014) förklarar i sin forskning att fördelarna med telefonkontakt ofta hämmas på grund av de regler som de olika fängelserna har format. Det handlar främst om att det endast är den frihetsberövade föräldern som kan göra samtal från fängelset. När detta kan ske beror sedan i sin tur på om det finns någon bestämd tidpunkt för detta, om det finns “fri tid” för personen i fängelset eller om den frihetsberövade har fördelats tid efter en specifik ansökan som har gjorts. I och med detta menar Sharrett (2014) att tidpunkten nödvändigtvis inte sker på en tid som passar barnets rutiner och liv på utsidan. När väl möjligheten för samtal finns och när frågan kan diskuteras kan den ursprungliga känslan för behovet av samtal ha försvunnit för barnet (Sharrett 2014).
Vidare beskriver forskningen att barnen upplever att samtalen är både korta och otillfredsställande, vilket tycks vara ett ännu större problem i familjer med fler familjemedlemmar där fler än ett barn vill prata med föräldern (Sharrett 2014).
3.4 Behov av stöd
Björkhagen Turesson (2009) beskriver i sin avhandling att barn till frihetsberövade har omfattande behov av stöd och därför behöver få hjälp av yrkesverksamma för att lindra de eventuella konsekvenserna. Även Berman et al. (2013) har konstaterat att barn till frihetsberövade har påtagliga behov av stöd. Björkhagen Turesson (2009) menar att om stödet ska vara tillräckligt krävs det att myndigheter arbetar på ett både offensivt och effektivt sätt.
Genom de berättelser som beskrivs av Björkhagen Turesson (2009) framkommer det att barnet har ett påtagligt behov av att prata ut om sin situation. Dock har barnets behov av hjälp ett flertal gånger förbisetts och även i vissa fall förnekats av både socialtjänst och Kriminalvård (a.a.). Författaren menar att barnets lagliga rättigheter så som hjälp och stöd till viss del har nonchalerats, samt att de känslomässiga behoven i de fall inte har uppmärksammats på det sätt som de borde. Hon menar även att det fortfarande finns förbättringar att göra för barn med frihetsberövade föräldrar då deras liv är kaotiska och svåra att hantera (a.a.). När samhället brister i sin förmåga att bistå med stöd till dessa barn, har barnets nätverk i form av vänner och familj fått en mer betydande roll i fråga om återhämtning och bearbetning (Björkhagen Turesson 2009; Barnombudsmannen 2004;
Berman et. al 2013).
3.5 Sammanfattning
Forskning visar att barn som har en frihetsberövad förälder ofta upplever sorg och smärta över detta. Det är också vanligt att barnen känner skuld över det som inträffat (Melin 1998;
Björkhagen Turesson 2009). Att ha kriminella föräldrar kan också innebära en ökad risk för att barnet ska utveckla en kriminell livsstil, vilket innebär ett behov av preventiva åtgärder och insatser från samhällets sida (Murray & Ferrington 2006). Forskning visar att kontakt
9 mellan barnet och den frihetsberövade föräldern är gynnsamt för barnet, och ger bättre chans till återhämtning (Björkhagen Turesson 2009). Flera rapporter och projekt har tagits fram, både nationellt och internationellt, vilka identifierat behovet av stöd för målgruppen.
Björkhagen Turesson (2009) menar dock att tillfredsställande stöd från samhället saknas.
10
4. Teoretiskt perspektiv
För att tolka och analysera det empiriska materialet har vi valt att använda oss av empowerment som teoretisk utgångspunkt. Som teoretisk utgångspunkt kommer begreppet att användas för att se hur det genomsyrar de valda verksamheterna. Begreppet har inte någon direkt översättning till det svenska språket men Moula (2009) förklarar att begreppen
“egenmakt” eller “hjälp till självhjälp” kan användas. I denna studie har vi dock valt att använda den engelska benämningen.
4.1 Empowerment i socialt arbete
Det sociala arbetet handlar främst om förändringsarbete där människor behöver stöd och hjälp för att skapa en förändring i sitt liv och lösa de problem som har uppstått (Moula 2009). Ett begrepp som har kommit att bli allt mer centralt inom det sociala arbetet är empowerment.
Begreppet används ofta av personer som arbetar i den människobehandlande sektorn, exempelvis socialarbetare, folkhälsoarbetare, läkare och sjuksköterskor (a.a.). Det finns flera olika anledningar till varför begreppet empowerment blivit intressant för personal inom dessa områden; begreppet i sig betonar vikten av att stödja de människor som befinner sig i en utsatt situation och även vikten av att betrakta människorna som aktörer som själva vet vad som är
“fel” (Askheim & Starrin 2007). Payne (2008) beskriver att ett empowermentorienterat arbete kan bedrivas på flera nivåer i samhället. Målet med empowerment är att klienterna på sikt ska klara sig utan stödjande insatser från samhället (a.a). Adams (2003) beskriver att socialarbetares roll handlar om just empowerment. Författaren betonar också att det är viktigt att vara medveten om att det finns situationer där socialarbetaren har en slags kontroll över klienten, vilket gör att empowerment i dessa fall kan vara svårt att utöva (Adams 2003).
Empowermentoreinterat socialt arbete kan även beskrivas som en förändringsprocess där det finns tro på att klienten med sina egna kapaciteter kan förändra och förbättra sin egen situation, och att socialarbetaren genom stöd kan underlätta klientens process till förändring (Moula 2009). Trots att individuell empowement startar från individen själv så kan den enligt Adams (2003) inte isoleras från politik och makt, då empowerment möjliggör för människor att må bättre genom att identifiera eventuella förtryck.
4.2 Empowerment som verktyg i grupper
En stor del av empowerment sker i grupp och är ofta organiserad av de människor som befinner sig på den mottagande änden av servicen. I dessa grupper är de ansvariga för att leda gruppen framåt inte nödvändigtvis professionella, utan ofta personer med egen erfarenhet av problematiken (Adams 2003). En grupp med ett frivilligt och öppet medlemskap omfattar en varierande gruppstorlek då människor kommer och går. I och med detta ska gruppen verka i ett område där medlemmarna finns eller på en plats som är inom ett neutralt område för att medlemmarna ska ha möjlighet att ta sig dit på egen hand. Det som sedan avgör hur många gånger och hur länge träffarna ska pågå varierar också beroende på medlemmarnas behov (Payne 2008).
11 Gruppverksamheter kan ge stöd till enskilda individer samtidigt som det erbjuds en plats där de egna personliga färdigheterna kan utvecklas (Adams 2003). Gruppverksamhet kan även förhindra en eventuell isolering. Att träffa andra människor med liknande erfarenheter uppskattas ofta enligt Adams (2003) av medlemmarna. Eftersom samarbete ger möjlighet att dela med sig av sina egna erfarenheter och en möjlighet att kunna ge stöd åt andra är detta något som ofta föredras (Payne 2008).
Empowerment i grupp, vilket även kan kallas ett kollektivt empowerment, bygger på föreställningen om att personer i en grupp blir starka tillsammans. Detta kan också innebära att ett kollektiv eller en grupp kan nå sina mål genom mer kreativitet, kraft och kunnande jämfört med vad enskilda individer som är isolerade ifrån varandra kan uppnå (Askheim &
Starrin 2007). Innan grupper kan arbeta tillsammans mot ett gemensamt mål bör de enskilda individerna i gruppen känna att de själva har blivit empowered. Den som har det huvudsakliga ansvaret för gruppen måste därför hitta bra redskap att använda sig av för att kunna göra detta (Adams 2003).
Payne (2008) förklarar att en grupp som är sammansatt av personer med liknande problem ofta går under benämningen ”självhjälpsgrupper”. Syftet med dessa grupper kan både vara att finna stöd i varandra, men också att tillsammans nå inflytande och delaktighet i de delar av samhället där detta är begränsat. Payne (2008) menar att en grupp kan nå sådant inflytande även där lagstiftning står i vägen för förändring, och ger barnrättsliga frågor som exempel.
Författaren förklarar att empowerment i de fall uppnås genom att gruppen får tillgång till information och att deras röster blir hörda vid beslut som rör dem som målgrupp.
Empowermentteorin präglas av delaktighet för de människor som vill ha möjlighet att själva engagera sig i frågor som rör dem själva, och Payne (2008) menar att detta är viktigt att ta hänsyn till även ur ett demokratiskt synsätt. Människors möjlighet till delaktighet stärker nämligen det personliga ansvaret och gör det lättare att nå uppsatta mål (Payne 2008). Detta kallar författaren för en participativ praktik, och menar att en sådan verksamhet har utrymme för:
Empowerment – vilket ger människorna möjlighet att ta kontroll över det förtryck som påverkar dem.
Kontroll – Människorna tillåts att själva formulera behov och få sin röst hörd i beslut och planering av insatser som rör dem själva.
Stärka människors personliga resurser - Människorna får på så vis mer makt och ges möjlighet att utveckla sitt självförtroende och sin självbild.
Delaktighet – Genom att förändra myndigheten blir den också mer öppen för människorna.
12 4.3 Företrädarskap
Ett begrepp inom empowermentteorin är advocacy, “företrädarskap”, vilket syftar till att förklara socialarbetarens roll som företrädare för sina klienter. Begreppet är tvetydigt, men kan tolkas ha en direkt koppling till begreppet “representation” (Payne 2008). Företrädarskap som begrepp inom empowerment används för att beskriva hur en del av det sociala arbetet har som mening att representera sina klienter genom att beskriva deras värde och intressen för beslutsfattare och andra professioner med makt i samhället. Begreppet avser också att beskriva tekniker för hur socialarbetare kan göra detta och samtidigt beskriva utsattheten hos grupper för människor med mer makt (Payne 2008). Företrädarskap kan således ske för att lyfta frågor i samhället och användas som argument för förändring av exempelvis fördelning av resurser eller uppfattning om en viss typ av klienter. Därför menar författaren att begreppet
”påverkan” också bör få utrymme inom företrädarskapet (a.a.). Inom denna aspekt av det sociala arbetet kan socialarbetare bedriva sin agenda utifrån både dels en traditionell professionsroll, där de ses företräda klienterna på så vis att de handlar å klienternas vägnar, eller så kan de agera företrädare för klienterna på så vis att de då följer instruktioner och handlar på uppdrag av klienterna (Payne 2008). Med företrädarskap kan det därför finnas en risk att det sociala arbetet bedrivs med en ojämn maktfördelning, då makten ges från socialarbetaren som befinner sig i en maktposition. Samtidigt resonerar författaren att makt inom empowerment ska ses som något positivt som finns tillgängligt för medborgarna genom att socialarbetarna “lämnar över” nog med makt till klienterna för att de ska kunna påverka sin situation. Klienterna blir då aktiva i den bemärkelsen att det är de som styr, i stället för de är passiva mottagare av insatser (Payne 2008).
4.4 Sammanfattning
Empowerment som begrepp har en stor roll inom socialt arbete idag, då begreppet i stort sett betonar vad som präglar det sociala arbetets roll; det vill säga vikten av att stödja de människor som befinner sig i en utsatt och påfrestande situation (Askheim & Starrin 2007).
Empowerment handlar om att klienter bör och ska betraktas som individer som själva har vetskap om vad i situationen det är som är ”fel” (a.a.). Empowerment kan ske såväl på individuell nivå som i grupp, där individuell empowerment huvudsakligen handlar om att klienter involveras till att ta makten över sitt eget liv (Adams 2003). Genom att människor med liknande problem samlas i grupp och där kan såväl stärka som stödja varandra, kan empowerment även ske i grupp. Gruppen kan då kollektivt kämpa för att få den egna rösten hörd (Askheim & Starrin 2007). I dessa fall är det också gruppmedlemmarna som i stor grad har inflytande över hur verksamheten bedrivs, och kan då med kreativitet, kunskap och samlad kraft nå ett gemensamt mål lättare än vad som skulle vara möjligt separerade från varandra (a.a.). Adams (2003) förklarar att det är viktigt att minnas socialarbetaren som makthavare, och menar att det vid de fall där socialarbetaren har kontroll över klienten kan vara svårt att utöva empowerment. Payne (2008) menar dock att makt även kan ses som något positivt, och kan göras tillgängligt för klienter genom att socialarbetaren ”lämnar över” nog med makt till sina klienter så att de själva ska kunna påverka sin situation. Socialarbetaren
13 kan även fungera som en företrädare för sina klienter, och kan genom att beskriva sina klienters värde och intressen för beslutsfattare och andra professioner med makt i samhället få inflytande och nå uppsatta mål (Adams 2003; Payne 2008).
14
5. Metod och material
Syftet med föreliggande studie är att undersöka vilket stöd som ges till barn som har en frihetsberövad förälder. I detta kapitel kommer vi att redogöra för hur urvalet gjorts, vilka metoder vi använt oss av samt hur datainsamling respektive dataanalys har gått till.
5.1 Val av metod
Studien har genomförts med en kvalitativ metod, vilken har varit mest passande då studien syftar till att söka svar på forskningsfrågan utifrån valda respondenters egna synvinklar och erfarenheter. Kvale och Brinkmann (2014) menar att kvalitativa metoder passar bäst då en studie har som mål att förklara företeelser utifrån mjuk data, det vill säga genom ord och upplevelser snarare än genom statistik och siffror.
Vi har därför genomfört kvalitativa intervjuer med de valda respondenter. Fördelen med att göra kvalitativa intervjuer är att det ger respondenterna utrymme att svara med egna ord, vilket resulterar i att svaren speglar personliga åsikter och upplevelser (Patel & Davidsson 2011).
5.2 Hermeneutik
Som utgångspunkt och vetenskaplig tradition för uppsatsen har vi använt oss av hermeneutik, vilket betyder tolkningslära. Genom att tolka det mänskliga livet och hur det kommer till uttryck, kan en hermeneutiker förstå andra människor genom det skrivna och talade språket samt genom människors handlingar (Patel & Davidson 2011). I Hermeneutiken är förförståelse och förståelse centrala begrepp och tanken är att en del enbart kan förstås i sitt sammanhang, det vill säga om den sätts i samband med helheten (Alvesson & Sköldberg 2008). Sett ur det hermeneutiska perspektivet har vi tolkat och analyserat materialet utifrån empowerment som är vår valda teoretiska referensramen. Vi har även diskuterat resultatet i förhållande till förförståelsen och den tidigare forskning vi ansåg var relevant för studiens syfte. Vi ville med detta få en ökad förståelse för hur stödet som ges till barn med frihetsberövade föräldrar ser ut.
5.3 Litteratursökning
För att presentera kunskapsläget inom det valda forskningsområdet samlade vi inledningsvis publicerat material via olika databaser, såsom: SwePub, LIBRIS samt Google Scholar.
Sökningarna avgränsades på vetenskapliga artiklar samt doktorsavhandlingar som behandlar ämnet barn till frihetsberövade. Sökorden som användes var: prison*, parent*, cooperation*, “ incarcerated parent”, frihetsberövad* correctional institution*.
5.4 Urval
För att besvara studiens syfte ville vi komma i kontakt med respondenter med så stor kunskap som möjligt inom ämnet. Detta innebar att vi inledningsvis genomförde ett så kallat strategiskt urval, vilket innebär att en forskare väljer ut vissa variabler av betydelse som
15 vidare fungerar som kriterier för deltagande i studien (Malterud 2009). Valet av medverkande yrkesgrupper baserades på att vi ville komma i kontakt med yrkesverksamma som i sitt arbete kommer i kontakt med barn till frihetsberövade, och som således kan delge oss information som är givande för undersökningens syfte och frågeställningar (a.a.). Urvalet blev då personal från den ideella organisationen Bryggan samt personal från Kriminalvården.
Valet att intervjua respondenter från Bryggan grundade sig på uppfattningen om att de är en verksamhet med värdefull kunskap om målgruppen “barn till frihetsberövade”. Genom att erbjuda aktiviteter, samtalsstöd och agera mötesplats åt barn och ungdomar som befinner sig i liknande situationer kommer Bryggan i direkt kontakt med målgruppen. Urvalet av respondenter skedde genom att vi först tog kontakt via e-post med verksamhetschefer på olika Brygganföreningar i landet. De som i tidigt skede meddelade att de hade möjlighet att delta valdes då ut som respondenter.
Valet att genomföra intervjuer med personal från Kriminalvården grundades på förförståelsen om att Kriminalvården utformar besöks- och kontaktrutiner och därmed har kunskap som är relevant för syftet. På Kriminalvårdens hemsida går att utläsa att det på alla häkten och anstalter finns särskilda barnombud som ska ge stöd till de intagnas barn, deras föräldrar och verka för att verksamheten tar hänsyn till barnperspektivet (Kriminalvården 2015). Detta gör att just barnombuden kom att bli intressanta som respondenter för undersökningen. Urvalet gjordes genom att vi först kontaktade ett häkte och en kriminalvårdsanstalt. Kontakten togs via telefon, där vi i samtal med centralvakten bad om att få komma i kontakt med barnombud på häktet/anstalten. De barnombud vi fick kontakt med på respektive arbetsplats gick båda med på att medverka i intervju, med förutsättning att de fick ha med sig en kollega som också medverkade under intervjun. Detta för att de på så vis skulle känna sig mer bekväma i situationen och kunna komplettera varandra kunskapsmässigt då de hade olika ansvarsområden. Vi kunde därigenom boka in och genomföra intervjuer med sammanlagt tre barnombud och en kriminalvårdsinspektör.
Totalt genomfördes fem intervjuer; tre intervjuer med personal från Bryggan och två intervjuer med personal från Kriminalvården.
5.5 Utformning av intervjuguide och informationsbrev
Inför intervjun konstruerades en intervjuguide (Bilaga 1), vilken vi anpassade så att den skulle kunna användas i intervjuerna med båda verksamheterna. Vi ville få utrymme för diskussion i samtalet med respondenterna vilket resulterade i att vi valde att använda oss av en intervjuguide som bygger på olika teman (jfr Malterud 2009).
De teman som valdes ut till intervjuguiden kallade vi: respondenternas bakgrund, verksamheten/organisationen, personliga reflektioner samt barnperspektiv. Det resulterade i en intervjuguide där varje tema också bestod av ett antal underfrågor. I och med att det också fanns möjlighet att ställa följdfrågår kunde intervjuerna anpassas till respektive respondent och därmed minska risken för enbart ja- och nejsvar. Detta kan beskrivas som en
16 halvstrukturerad intervjuform med ett explorativt syfte, vilket innebär att intervjun med respondenterna var öppen och något strukturerad (Kvale & Brinkmann 2014).
Malterud (2009) menar att respondenternas deltagande i forskningsprojekt ska vara frivilligt, vilket kräver att respondenterna bör bli informerade om sitt deltagande och vilka rättigheter de har. Vi sammanställde därför ett informationsbrev (Bilaga 2) där vi gjorde en kort redogörelse kring de etiska forskningsråd vi tagit hänsyn till. Vad detta informationsbrev innehöll beskrivs vidare under rubriken 5.10 Etiska överväganden.
5.6 Datainsamling
För att få fram empiri genomfördes intervjuer med respondenterna. Vid samtliga fem intervjuer deltog vi båda, men intog olika roller. Den ena av oss hade en mer aktiv roll och höll i själva intervjun, medan den andre ställde följdfrågor som intervjuaren eventuellt missade, samt kunde anteckna mer noggrant för att underlätta den efterföljande transkriberingen. De tre intervjuerna med personalen inom Bryggans verksamhet spelades in efter samtycke från respondenterna. De två intervjuerna som genomfördes med Kriminalvården gav inte möjlighet till inspelning då respondenterna, på grund av organisationens policy, inte kunde lämna samtycke till detta. Vi var dock inte medvetna om denna policy när uppsatsens syfte och frågeställning författades, utan det framkom i första kontakten med respondenterna. Efter att vi diskuterade frågan valde vi dock att ändå genomföra intervjuerna då vi ansåg att respondenterna hade värdefull information som vi inte ville gå miste om. Vid båda intervjuerna med personal från Kriminalvården ville de vara två ur arbetsgruppen som medverkade samtidigt då de ansåg att de kunde komplettera varandras svar. Även detta diskuterades, och vi tog beslut om att tillmötesgå respondenternas önskan.
Under dessa två intervjuer fick den som inte höll i intervjun inta en viktig roll och anteckna det som sades så noggrant som möjligt. Vi erbjöds också möjlighet att kontakta respondenterna med kompletterande frågor om vi ansåg detta nödvändigt.
Plats för intervjuerna anpassades efter respondenternas önskemål så att de skulle känna sig så bekväma som möjligt. Samtliga intervjuer genomfördes på respondenternas arbetsplats under deras ordinarie arbetstid. Att genomföra intervjuerna med Kriminalvården på en annan plats för att inspelning skulle vara möjligt, visade sig inte vara aktuellt då respondenterna behövde befinna sig på arbetsplatsen om något oväntat skulle inträffa.
5.7 Analysmetod
Under analysprocessen valde vi att följa den analysmetod som Malterud (2009) kallar systematisk textkondensering. Analysmetoden lämpar sig bra vid tvärgående analyser, det vill säga när det finns insamlat material från flera respondenter, samt till studier när forskaren ämnar utveckla beskrivningar av ett begrepp eller ett visst fenomen (a.a.).
Malterud (2009) beskriver att forskaren inför en analys av materialet först måste reducera sitt material utifrån vad som är relevant för forskningssyftet. I databearbetningen läste vi inledningsvis igenom det transkriberade materialet med syfte att bilda oss en uppfattning av
17 helheten och att på så vis också bekanta oss med materialet. Efter denna första genomgång av materialet kunde vi identifiera flera, vad Malterud (2009) kallar, teman som vi fann särskilt intressanta i förhållande till studiens syfte. Efter denna fas inledde vi kodningen av materialet och kunde, genom att systematiskt gå igenom materialet, urskilja “meningsbärande enheter”
(Malterud 2009). De koder vi ansåg hörde samman markerades under bearbetningen med olika färger för att kunna särskiljas. Detta kallar Malterud (2009) för dekontextualisering, där delar av texten plockas ur sitt sammanhang i transkriberingen och reducerar materialet till ett urval av både sorterade och meningsbärade enheter.
Vi valde att dela upp resultatet i två delar då respondenterna är verksamma inom olika verksamheter samt har olika yrkesroller. De teman som identifierades presenteras i resultatdelen som rubrikerna Den egna verksamheten och kontakt med andra, Att ge barnen utrymme i verksamheten och Resonemang om barnets bästa och barnperspektiv i presentationen av Bryggans verksamhet. De teman som sorterades till resultat från Kriminalvårdens verksamhet formulerades som rubrikerna När barnen kommer innanför murarna, Barnombudens arbete med föräldrarna och Resonemang om barnets bästa och barnperspektiv.
De citat som vi valt ut att sammanfatta resultatet har, om detta ansågs vara nödvändigt för att förtydliga dem, omformulerats eller förkortats. Malterud (2009) betonar också vikten av att undvika att citat tas ur sitt ursprungliga sammanhang, vilket vi förhållit oss till när vi presenterat resultatet.
5.8 Tillförlitlighet
De traditionella begreppen reliabilitet och validitet står i kvalitativa metoder för studiens tillförlitlighet och giltighet (Kvale & Brinkmann 2014). Tillförlitlighet syftar till huruvida resultatet kan reproduceras av en annan forskare vid en annan tidpunkt och genom samma metod (Kvale & Brinkmann 2014). Vad som påverkar en studies tillförlitlighet är inte bara de frågor som ställs, utan även hur dessa frågor ställs. Det är inte bara frågorna som kan vara ledande för att få fram det svar forskaren vill, utan det inkluderar även intervjuarens egna kroppsspråk, verbala reaktioner och positiva eller negativa som där igenom genomsyrar svaren på de frågor som ställs (a.a.).
För att inte intervjusituationen skulle påverka resultatet lät vi bland annat respondenterna bestämma var de ville att intervjuerna skulle genomföras. Som vi tidigare beskrivit genomfördes samtliga intervjuer på respektive respondents arbetsplats. Platsen i sig inte påverkar respondenten, då det för dem är en vanlig miljö och en plats där de känner sig bekväma. Vi valde att inte delge hela syftet och den valda frågeställningen till respondenterna innan intervjun då vi inte ville att de skulle förbereda svar eller hinna diskutera med andra anställda.
18 5.9 Giltighet
I kvalitativa studier handlar forskningens validitet, det vill säga giltighet, om riktighet och styrka i innehållet. Att validera handlar alltså om att se till forskningens giltighet (Malterud 2009; Kvale & Brinkmann 2014). Malterud (2009) förklarar att det inte finns någon kunskap som gäller under alla omständigheter eller för alla syften och att kunskapen därför inte kan vara allmängiltig.
Först och främst ska forskarna ställa sig frågan om resultatets relevans och giltighet kan förklara den verklighet som studien genomfördes i. Det kallas för den interna validiteten enligt Malterud (2009) och förklaras ofta genom att forskarna ska fråga sig själva om de mätt det som de haft avsikt att mäta och huruvida den valda metoden var relevant för det som skulle undersökas. Studien ska även vara genomförd på ett sätt som passar både det syfte och den frågeställning som framtagits av forskaren (Kvale & Brinkmann 2014). Den metod och det teoretiska perspektiv vi valt att använda ska också ifrågasättas. Det gör vi genom att se om perspektivet kan kopplas till det vi vill undersöka. Vi lät alltså syfte och frågeställningar stå i centrum när vi gjorde våra val gällande metod och teoretiskt perspektiv. Dessa påverkade i sin tur urvalet, datainsamlingen och val av metod.
Den externa validiteten handlar i sin tur om studiens överförbarhet. I kvalitativa studier anses resultatet inte vara överförbart till andra kontexter än just den som har studerats. Syftet med just kvalitativa metoder är enligt Malterud (2009) att förstå och beskriva verkligheten och ett eller flera fenomen. Datainsamlingen i denna studie bygger på intervjuer med personal verksamma inom olika verksamheter, men har det gemensamt att de kommer i kontakt med barn till frihetsberövade. Syfte var att undersöka personalens egna erfarenheter och åsikter, och därför anser vi inte att resultatet kan komma att gälla för samtliga yrkesverksamma inom området.
5.10 Etiska överväganden
Enligt Vetenskapsrådet (2012) är det både viktigt och nödvändigt att forskning bedrivs, både för medborgarnas och för samhällets utveckling. Samtidigt finns det också ett krav på att medborgarnas integritet ska skyddas när forskning genomförs. Dessa krav kallas för forskningskravet respektive individskyddskravet, och under studiens gång måste vi hela tiden förhålla oss till dessa krav.
Individskyddskravet kan konkretiseras genom att redogöra för fyra grundläggande krav på hur forskning ska bedrivas: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2012). Dessa grundkrav kan kort sammanfattas som att de respondenter som medverkar i studien ska informeras om vilken roll de har i studien samt vilka villkor som gäller för deras medverkan. Vidare ska respondenterna också informeras om att deltagande är frivilligt, att insamling av uppgifter endast sker efter samtycke, och att de när som helst kan välja att avbryta sin medverkan utan att detta medför några negativa följder för dem som uppgiftslämnare. Det ska också tydligt framgå vilket syfte deras medverkan har för studien, att vi som utför undersökningen har tystnadsplikt och att det inhämtade materialet ska
19 avidentifieras på ett sådant sätt att det inte går att urskilja identiteten på respondenterna eller andra enskilda (Vetenskapsrådet 2012).
Denna information presenterade vi för respondenterna direkt när intervju bokades in, antingen via telefon eller e-post. Vid intervjuerna hade vi också med det informationsbrev som vi konstruerat (Bilaga 2), vilken innehöll denna information. Respondenterna kunde vid intervjun på så sätt ännu en gång påminnas av förutsättningarna för deras medverkande.
Informationsbrevet innehöll även kontaktuppgifter till oss och respondenterna uppmanades att ta kontakt med oss om frågor uppstod eller om de ville avbryta sin medverkan. Vad gäller samtyckeskravet anser vi oss ha uppnått detta i och med att vi fått muntligt samtycke från respondenterna vid upprepade tillfällen, både vid bokning av intervju och vid intervjusituationen.
De medverkande respondenter var alla anställda av organisationer vars verksamheter berör barn med frihetsberövade föräldrar. Då de är anställda kan det tänkas vara känsligt att agera uppgiftslämnare och samtidigt vara ett ansikte utåt för sin arbetsplats. Det var då extra viktigt för oss att ta hänsyn till att respondenterna avidentifieras i studien, så att de kände sig säkra och bekväma att lämna de uppgifter vi efterfrågat. Detta var också något som vi tänkte på under konstruktionen av vår intervjuguide, där vi eftersträvade att utforma frågor som respondenterna inte skulle känna sig obekväma eller ifrågasatta av.
20
6. Resultat
I detta kapitel presenteras resultatet från de genomförda intervjuerna. Tre av respondenterna arbetar inom Bryggans verksamhet och fyra av respondenterna inom Kriminalvårdens verksamhet. I första delen presenteras resultatet av empirin från intervjuerna med personal från Bryggan och i andra delen presenteras resultatet från intervjuerna med personalen inom Kriminalvården. Avslutningsvis görs en sammanfattning av resultatet.
Enligt Vetenskapsrådets etiska riktlinjer (2012) ska respondenternas integritet respekteras. För att behandla materialet med största möjliga konfidentialitet har vi i detta kapitel gjort ett medvetet val om att inte särskilja respondenternas svar ifrån varandra genom att ge dem fiktiva identiteter. Det går alltså inte att urskilja vem av respondenterna som sagt vad, då de benämns som ”medarbetare” inom respektive verksamhet. Detta val har vi gjort för att minimera risken för att respondenternas identiteter ska kunna utläsas.
6.1 Bryggan
6.1.1 Den egna verksamheten och kontakt med andra
I de intervjuer som genomförts med personal från Bryggan, framkommer att verksamheten strävar efter att ge såväl praktiskt som emotionellt stöd åt de familjer som finns i verksamheten. Som exempel presenteras att verksamheten kan ge både emotionellt stöd i kontakt med myndigheter, men också mer praktiska stödformer som att vara barnens röst i en dialog med Kriminalvården om vad som kan förbättras i deras verksamhet. I intervjuerna framkommer det att Bryggan inte har möjlighet att påverka situationen för varje enskilt fall i kontakten med Kriminalvården, utan kan bara påverka i det stora hela på ett generellt plan.
Respondenterna beskriver situationen som besökare på ett häkte eller en anstalt, vilken innebär en rad olika procedurer att genomgå för att säkerheten på häktet eller anstalten ska bibehållas. Bland annat sker en inpasseringskontroll där visitering kan förekomma för att säkerställa att inga otillåtna föremål tas med in. En medarbetare specificerar på vilket sätt upplevelser från barnen som finns i Bryggans verksamhet i dessa fall kan utnyttjas för att utveckla Kriminalvårdens verksamhet:
Det är ju ofta någon som är väldigt stressad och de står med sina uniformer och ser jättetuffa ut och där kommer det en liten kille på fem år som är livrädd. Och det första de gör är att ta nallen ifrån honom, för den får han inte ha med in. Men varför? Nej det är det ingen som har svar på. Det blir en jobbig och stressad situation och föräldern som är med blir jättestressad.
Där har barnen tusen idéer på hur det där kan bli bättre: ‘Varför kan man inte klä in metalldetektorn i papp och måla den i massa färger? Eller hänga tyg runt den?’
I dessa fall, menar man från Bryggans sida, kan de kan föra en dialog med Kriminalvården för att göra situationen för barnen enklare att hantera. Detta för att barnen ska känna sig trygga vid besök på Kriminalvården: “/.../Det är ju sådana saker som gör situationen mer normal också. Det är väl tillräckligt jobbigt att komma dit./.../”
21 Sammantaget kan vi alltså se att Bryggan således fungerar som en länk till Kriminalvårdens verksamhet. Respondenterna menar dock att då Bryggan är en ideell förening kan de inte verka direkt uppsökande mot de anhöriga, vilket gör att en stor del av verksamheten består av häktes- och anstaltsbesök där de kan komma i kontakt med de intagna. Där får de möjlighet att presentera sig själva och sin verksamhet, och informera de intagna om att de kan uppmuntra sina anhöriga att ta kontakt med Bryggan om de har behov av stöd eller att träffa andra som befinner sig i samma situation. Resultatet visar att Bryggan genom kontinuerliga besök på häkten och anstalter, kan få inflytande i Kriminalvårdens verksamhet. En respondent från Bryggan betonar:
Vi vill även lyfta barnfrågan och få in det i Kriminalvården då det inte har varit jättemycket fokus på det under åren. Vi kan även informera om hur barnen kan ta skada av att föräldern är frihetsberövad och hur det kan påverka dem. Det är viktigt att även Kriminalvården har det tänket i sina beslut gällande exempelvis telefontillstånd, besökstillstånd eller hur besöksrummen ska se ut.
De Bryggor vi varit i kontakt med anser att de har en god relation till Kriminalvården och upplever att deras synpunkter är av intresse även från Kriminalvårdens sida:
Jag vill påstå att vi har ganska stort inflytande i kontakt med Kriminalvården. Vi medverkar till att få barnvänliga besöksmiljöer, för det är inte så roligt att sitta på fyra kvadratmeter med en galonbänk och kala väggar. Barn mår inte så bra av det.
Med häktet har vi ett ganska bra samarbete. Vi försöker jobba ihop, och nu senast så gjorde de om besöksrummet på häktet, barnrummet där. Det var ungdomarna härifrån Bryggan som fick göra modeller på vad de tyckte skulle finnas i barnrummet.
Bryggan menar att det finns många som anser att häkten och anstalter inte är miljöer som barn borde vistas i och förklarar vikten av att dessa platser ändå är barnanpassade:
Det är klart att det är en skrämmande miljö, det är murar och stängsel, men man kan ändå göra det så bra som möjligt för barnen när de kommer.
En förutsättning för att dialogen med Kriminalvården sker på ett sådant sätt att inflytande är möjligt, är att barnombudet på häktet eller anstalten är engagerad och ges utrymme för att driva frågor som rör barn till de intagna. På frågan om hur Bryggan upplever dialogen med barnombuden förklarar en respondent:
Den är jättebra med de som tycker att det här är roligt! Kriminalvården har sagt att det ska finnas barnombud, men de ges inte direkt tid för att vara det utan får göra det inom sin tjänst.
Ibland blir det då att någon tar på sig rollen som barnombud för att det ska finnas ett och inte för att den här personen brinner för frågan. Det blir aldrig bra.
Respondenter från Bryggan är överens om att det finns en okunskap i samhället som rör den specifika målgruppen. De önskar ett bättre samarbete med andra verksamheter så som skolor och Socialtjänst, men framför allt att andra verksamheter är medvetna om Bryggans existens så att de då kan ta hjälp av Bryggan om det behövs för att ge eller få stöd. Barn med
22 frihetsberövade föräldrar är en målgrupp som för många anses tabubelagt att prata om, vilket gör att det saknas kunskap. Eftersom det inte finns så många verksamheter som jobbar med denna målgrupp resulterar det i att det blir svårt för andra yrkesverksamma att skaffa sig kunskap om dem. En medarbetare på Bryggan berättar:
De här barnen behöver verkligen bli sedda och hörda. Det finns många barn som har föräldrar som missbrukar eller har psykisk sjukdom, men just den här målgruppen är lite glömd.
Jag tycker att det är så jäkla tabubelagt de här och det är helt otroligt att det fortfarande ska vara det. Så jag tycker att vi ska bli mycket bättre på att kunna prata om det. Om vi bara gör det så kommer ju barnen tillslut känna att det är okej att prata om de här grejerna.
En naturlig del av Bryggans verksamhet blir därför att utbilda organisationer och verksamheter som kan komma i kontakt med målgruppen på olika sätt:
Vi håller ju utbildningar ibland och föreläsningsdagar där vi exempelvis kan visa en film som är gjord av barnen och ungdomarna själva, som visar vad man kan tänka och vad man kan tycka.
6.1.2 Att ge barnen utrymme i verksamheten
Då Bryggan är en ideell organisation och inte ligger under någon myndighet har de möjlighet att själva forma arbetet med barnen. Det är en flexibel verksamhet med varierat deltagande vilket kräver att verksamheten också kan anpassas efter vad som efterfrågas av barnen. Vissa dagar och tider är strukturerade med planerade inslag så som öppet hus, gruppaktiviteter och så vidare. Respondenterna berättar att dessa aktiviteter planeras i samförstånd med medlemmarna i föreningen. En medarbetare förklarar att det även finns mycket fri tid där innehållet kan anpassas efter gruppens önskemål:
Man får tänka att man anpassar organisationen efter hur gruppen ser ut och vilka behov som finns. Det handlar om att hela tiden ställa sig lite på knä och se allting ifrån barnens ögon. Är det många grabbar som behöver stöd så sätter man ihop en killgrupp. Man kan vara väldigt flexibel.
Som målbild beskrivs att de jobbar efter att vara ett ställe där barnen och familjerna kan prata öppet och träffa andra som befinner sig i samma situation. De berättar också att många av barnen tar på sig skulden för det som har hänt och menar att de genom samtal med andra barn kan få en förståelse för att det inte är deras fel att det har blivit som det har blivit:
Här är det ju verkligen inte tabu att man har någon i fängelse, utan det är så det är här och alla vet ju om det som är här. Man måste hela tiden jobba med det, för det kan lätt bli så att barnet tar på sig ansvaret och känner skuld och tänker att ‘gud är det mitt fel att det har blivit såhär’.
Det är även viktigt att hela tiden motarbeta det så att de inte känner den delen, utan det får de vuxna ta ansvar för det som har hänt.
Enligt Bryggan har barnen många frågor och menar att det är viktigt för personalen att vara beredd på det mesta. En medarbetare förklarar:
