Kandidatuppsats
Medie- och kommunikationsvetenskap (61-90)
En skandalös händelse
En fallstudie i Aftonbladets rapportering kring Benny Fredriksson
Medie & kommunikationsvetenskap 15 hp
Ängelholm 2020-06-22
Emelie Werme
Uppsatsens rubrik: En skandalös händelse – En fallstudie i Aftonbladets rapportering kring Benny Fredriksson
Handledare: Helena Sandberg Examinator: Linus Andersson
Typ av arbete: Examensarbete för Medie- och kommunikationsvetenskap (15 hp) Termin: Vårterminen 2020
Syfte och frågeställningar: Syftet med denna studie är att undersöka hur Aftonbladet skildrade Benny Fredriksson under hela rapporteringsförloppet, både före och efter hans död. Vidare avser studien att genom ett fall förstå hur Aftonbladet gestaltar händelser som anses skandalösa.
Ur ett större perspektiv avser uppsatsen att bidra till forskning om skandaler. Få att uppnå studiens syfte kommer följande frågeställningar att besvaras:
- Vilken information uppmärksammar Aftonbladet vid skandalrapporteringen kring teaterchefen?
- Vilka teman går att finna i Aftonbladets gestaltning av en händelse och hur kan de förklara skandalrapportering?
Metod och material: Målet med denna studie är att undersöka Aftonbladets rapportering kring Benny Fredriksson utifrån teorier om skandalrapportering, gestaltning och nyhetsvärdering. En fallstudie i form av en kvalitativ innehållsanalys har genomförts på Aftonbladets rapportering kring Benny Fredriksson före och efter hans död. Materialet har bestått av tio artiklar som Aftonbladet har publicerat om Benny Fredriksson under perioderna 5-7 december 2017 och 17- 20 mars 2018.
Huvudresultat: Studiens huvudsakliga resultat visade att enligt Aftonbladet var det många skyldiga till den dåliga arbetsmiljön på Kulturhuset Stadsteatern. Dock skuldbeläggs en person genom häpnadsväckande rubriker och tolkande förklaringar. Studien påvisar att det som uppmärksammas är vad en särskild individ har gjort och att händelserna i ett fall personifieras.
Vidare förklarar temana att en utvald person skuldbeläggs trots att flera olika aspekter av fallet presenteras samt att Aftonbladet anser sig själva vara hjälte och en viktig förmedlare av saklig information.
Nyckelord: Framing, skandalrapportering, nyhetsvärdering
Innehållsförteckning
1. Inledning ...1
1.1 Bakgrund ...1
1.2 Problembeskrivning...3
1.3 Syfte och frågeställningar ...3
2. Presentation av fallet och Aftonbladet ...3
2.1 Teaterchefen...4
2.2 Aftonbladet ...4
3. Tidigare forskning ...4
3.1 Tidigare forskning om skandalrapportering ...5
3.2 Tidigare forskning om framing ...6
3.3 Tidigare studier om Teaterchefen ...7
4. Metodologiskt tillvägagångsätt ...8
4.1 Fallstudie ...8
4.2 Kvalitativ innehållsanalys ...9
4.3 Analysmetod ...10
4.4 Kodning ...10
4.5 Tematisering ...11
4.6 Kodning → tematisering → Inramning ...11
4.7 Urval och avgränsningar ...12
4.8 Metodreflektion ...14
4.9 Metoden i praktiken ...14
5. Teoretiskt ramverk ...15
5.1 Framing/Gestaltningsteorin ...15
5.1.1 Gestaltningens fyra sidor ...16
5.1.2 Gestaltningsteorins fem ramar ...16
5.1.3 Gestaltningsteorin som forskningsverktyg och teori ...17
5.2 Skandalrapportering ...17
5.2.1 Skandaljournalistik ...18
5.3 Nyhetsvärdering i medier ...19
5.4 Argumentation för val av teoretiskt ramverk ...19
6. Empirisk analys ...20
6.1 Inramning av Skurken ...20
6.2 Inramningen av Den Framgångsrika mannen ...27
6.3 Inramningen av Aftonbladet som hjälte ...29
6.4 Svar på frågeställningar ...30
7. Sammanfattning och diskussion av resultat ...31
7.1 Sammanfattning...32
7.2 Vad bidrar denna studie med? ...32
8. Studien i relation till tidigare och framtida forskning ...33
8.1 I relation till tidigare forskning kring skandalrapportering ...33
8.2 I relation till tidigare forskning kring gestaltningteorin ...33
8.3 I relation till tidigare studier kring teaterchefen ...34
8.4 Förslag på vidare forskning ...34
9. Reflektion över studien ...34
Källförteckning ...35
Elektroniska källor ...38
Empiriskt material ...38
1 1. Inledning
___________________________________________________________________________
I denna del av uppsatsen presenteras en introduktion till studiens ämne följt av problembeskrivning, syfte och frågeställningar.
___________________________________________________________________________
1.1 Bakgrund
Under 2000-talet har skandaler av olika slag tagit allt mer plats i våra nyhetsmedier. Allern och Pollack (2018) menar att rapporteringen kring skandaler i nyhetsmedierna har ökat markant efter den sociala rörelsen #Metoo.
Den femte oktober 2017 publicerade den amerikanska tidningen The New York Times anklagelser om sexuella trakasserier mot Hollywood-producenten Harvey Weinsten (Svenska dagbladet 2018, 12 december). Kort därefter skapas den franska hashtaggen #balancetonporc, vilket betyder ´´häng ut ditt svin´´. Således skapades också den engelska versionen #Metoo.
Organisationspsykologen Lars-Einar Engström har som åsikt att kränkande behandlingar av kvinnor har tidigare negligerats men efter #Metoo har dessa händelser uppmärksammats (Aftonbladet 2019). Engström (2019) i enighet med Allern och Pollack (2018) konstaterar att i samband med att tystnadskulturer har upphört har också skandalrapportering i medier ökat markant. Allern och Pollack (2018) påpekar att den samtida skandalrapporteringen uppmärksammar både viktiga och mindre viktiga omoraliska händelser.
För många människor har #Metoo varit och är en viktig social rörelse. Ester Pollack (2019) betonar att Metoo-uppropet ledde till en ny samtyckeslag i Sverige som började gälla 2018.
#Metoo har också kritiserats och ifrågasatts. En av de som har ifrågasatt #Metoo är pressombudsmannen Ola Sigvardsson. Pressombudsmannen Ola Sigvardsson har uttryckt att mediers publiceringar gjorde #Metoo en otjänst. Han menade på att istället för att fokusera på strukturella problem på samhällsnivå la medierna problemen på personnivå. Sigvardsson menar att medierna använde #Metoo för att skapa skandaler om kändisar och sex (Allmänhetens pressombudsman 2018).
Benny Fredriksson är en av de personer som efter #Metoo blev uppmärksammad av ett flertal medier. Han var VD på Kulturhuset Stadsteatern fram till att Aftonbladet den femte december
2 2017 presenterade en granskning av hans ledarskap och arbetsmiljön på teatern. Aftonbladets granskning baserades på ett 40-tal anonyma medarbetares vittnesmål som vittnade om att det hade upprätthållits en tystnadskultur på Kulturhuset Stadsteatern. Flera av vittnena antydde att Fredriksson hade begått omoraliska handlingar i form av kränkande kommentarer och tillåtande av sexuella trakasserier på arbetsplatsen (Aftonbladet 2017, 5 december).
Nyheten kring arbetsmiljön på Kulturhuset Stadsteatern uppmärksammades av flera nyhetsmedier. Aftonbladet publicerade granskningen men flera olika medier som exempelvis Expressen (2017), Sveriges television (2017) och Svenska Dagbladet (2017) höll nyheten levande. Nyheten eskalerade i två dagars tid men två dagar efter Aftonbladets granskning valde teaterchefen att avgå från sin position (Aftonbladet 2017, 7 december) och nyheten deskalerade.
Skandalen angående teaterchefen fick ett nytt uppsving när han fyra månader senare valde att avsluta sitt liv på en utlandsvistelse (Aftonbladet 2018, 18 mars). Aftonbladets granskning om arbetsmiljön på Kulturhuset Stadsteatern ifrågasattes av enskilda individer, andra medier och Pressens opinionsnämnd (2019). Ett flertal av Aftonbladets artiklar angående teaterchefen och arbetsmiljön på Kulturhuset Stadsteatern blev senare dömda för att ha brutit mot pressetiska regler (Pressens opinionsnämnd 2019). Svenska dagbladet (2018) benämnde Aftonbladets rapportering kring teaterchefen som ett gränslöst mediedrev.
En händelse som blir en skandal skapas av medierna. Händelsen omkonstrueras till en historia som sedan förmedlas till läsarna (Lull och Hinerman 1997). Med detta som grund kan det påstås att medierna är de som skapar skandalen. Enligt Thompson (2002) anser många forskare att skandaler inte är ett ämne som är värt att fokusera särskilt mycket på. Dock anses det i den studie att vara relevant. Vid exempelvis #Metoo ökade antalet skandalrapporteringar och då är det även av relevans att öka läsarnas medvetande om hur medier skildrar händelser, hur grundhändelsen ser ut samt hur grundhändelsen förändras genom mediers rekonstruktioner (Thompson 2000).
Vidare i denna studie kommer Benny Fredriksson benämnas vid teaterchefen. Studien ämnar inte att undersöka hans roll i den dåliga arbetsmiljön på Kulturhuset Stadsteatern. Studien avser att undersöka Aftonbladets skandalrapportering.
3 1.2 Problembeskrivning
I samband med #Metoo har skandalrapporteringar fått mycket utrymme i nyhetsmedierna (Allern och Pollack 2018). Nyhetsmedierna tävlar ständigt om mediekonsumenternas intresse och är därför intresserade av händelser som kan klassas som skandaler. Kommersiella medier är beroende av publikens uppmärksamhet och därför kan händelser omkonstrueras för att liknas vid en skandal (ibid).
För att få läsarnas uppmärksamhet krävs häpnadsväckande information därför är det möjligt att medier rekonstruerar händelser till en skandal (Thompson 2000). Det är viktigt att medborgarna är medvetna om de rekonstruktioner som görs vid skandalrapportering, hur grundhändelsen ser ut samt medier skildring av händelsen. Problemet med kommersiella mediers gestaltning är att publiken får felaktig information och därför är det viktigt att djupdyka i ett fall av skandalrapportering för att få en djupare förståelse i hur skandalrapportering kan se ut.
1.3 Syfte och frågeställningar
Med avstamp i Aftonbladets rapportering kring teaterchefen har denna uppsats som avsikt att undersöka hur Aftonbladet skildrar händelsen kring teaterchefen och genom det förstå hur Aftonbladets skandalrapportering ser ut. Ur ett större perspektiv avser studien att ge mer förståelse inom skandalrapportering och hur nyhetsmedier skapar en skandal. För att uppnå studiens syfte kommer följande frågeställningar att besvaras:
- Vilken information uppmärksammar Aftonbladet vid skandalrapporteringen kring teaterchefen?
- Vilka teman går att finna i Aftonbladets gestaltning av en händelse och hur kan de förklara skandalrapportering?
2. Presentation av fallet och Aftonbladet
___________________________________________________________________________
I detta avsnitt presenteras fallet som studien bygger på samt Aftonbladet som nyhetsmedium och dess roll i rapporteringen kring teaterchefen.
___________________________________________________________________________
4 2.1 Teaterchefen
Den femte december 2017 publicerades en artikel i Aftonbladet om arbetsmiljön på Kulturhuset Stadsteatern. Ett fyrtiotal anonyma medarbetare vittnar om en tystnadskultur bestående av mobbning och sexuella trakasserier. Medarbetarna kritiserar ledningen och deras VD på teatern och menar på att de är ansvariga för den osunda arbetsmiljön som är på Kulturhuset Stadsteatern. Kort efter Aftonbladets första publicering väljer teaterchefen att avgå från sin post som VD för Kulturhuset Stadsteatern och fyra månader efter avslutar han sitt liv på en utlandsvistelse (Aftonbladet 2018, 17 mars).
2.2 Aftonbladet
Enligt en undersökning av Dagens analys (2018) så är Aftonbladet den svenska nättidning som har flest klick. Aftonbladet är därav en av Sveriges största kvälls- och nättidningar och har en räckvidd på 3 850 000 människor per dag (Aftonbladet-statistik, 2019).
Med avstamp i denna grund så förstås det hur många läsare som Aftonbladet når ut till. Som en av Sveriges största kvällstidningar har Aftonbladet möjlighet att påverka allmänhetens opinion kring ett ämne, händelse eller person. Enligt Strömbäck (2001) är inte medierna ensamma om att styra opinionen, men de har en viss påverkan på allmänhetens tankar och värderingar.
Aftonbladet har i ovannämnda fall varit först med att publicera och har även själva varit i kontakt med personerna som vittnade om dålig arbetsmiljö på respektive arbetsplats. Fallet som har uppmärksammats mest är granskningen av teaterchefen. Granskningen av teaterchefen har blivit kallat ett ’’utdraget karaktärsmord’’ på nyhets- ledar- och kultursidor (Sydsvenskan 2019).
3. Tidigare forskning
___________________________________________________________________________
I detta avsnitt presenteras tidigare forskning som är relevant för studiens syfte. Forskning inom områdena av framing och skandalrapportering presenteras. Slutligen presenteras tidigare högskolestudier som har gjorts kring teaterchefen.
___________________________________________________________________________
5 3.1 Tidigare forskning om skandalrapportering
Allern och Pollack (2018) menar i sin studie att både viktiga och mindre viktiga omoraliska händelser kommit att bli stora mediala skandaler. Sociala medier tillsammans med de traditionella medier samarbetar för att skapa skandaljournalistik. Denna studie tar avstamp i 101 politiska skandaler i Sverige, Danmark, Finland och Norge efter att #Metoo-rörelsen tog fart 2017-2018. Forskarna kom fram till att skandalrapportering har blivit vanligare när det kommer till politik och makthavare. Jämfört med tidigare decennier har skandalrapporteringen ökat. Samtidigt som skandalrapporteringen har ökat så har antalet uppsägningar efter skandaler minskat. Forskarna menar att de vanligaste skandalrapporteringarna handlar om brott som korruption och ekonomi men också sexuella trakasserier.
Forskarna Hans Mathias Kepplinger och Johannes Gutenberg (2018) hävdar att journalistiken gått från beskrivande rapportering till en journalistisk tolkningsstil. Detta förklarar det ökade antalet rapporterade skandaler i de västerländska demokratiska länderna. Vidare menar Kepplinger och Gutenberg (2018) att en del av den kritiska rapporteringen kring skandaler baseras på faktiska missförhållande, medan en del skandaljournalistik överträder de journalistiska normerna. Forskarna undersöker hur många journalister som bryter mot de journalistiska normer som finns och vad de har för argument för att rättfärdiga normbrytandet.
Deras studie är en kvantitativ enkätundersökning online där tyska journalister har fått svara i juni och juli 2015. Majoriteten av alla informanter anser att överträdelsen av normer är oacceptabelt. Trots detta uttrycker är en del journalister i studien av en annan åsikt. Två huvudsakliga argument förklaras för att bryta dessa normer. Det första argumentet handlar om att det är ett privilegium att få uttrycka sig och det andra argumentet handlar om att journalisterna varken har ansvar för huvudpersonerna i artiklarna eller hur publiken uppfattar informationen de får.
Utifrån denna forskning framgår det att skandalrapportering har ökat sedan den sociala rörelsen
#Metoo men också att mindre viktiga omoraliska händelser görs till en kritisk nyhet. Vanligt förekommande är att skandalen ofta tillspetsas. Tidigare forskning utförd av Hans Mathias Kepplinger och Johannes Gutenberg (2018) tyder på att journalister anser att de skall upprätthålla journalistiska normer. Trots detta bryts ofta normerna. Argumentationen för att bryta mot dessa normer handlar om vikten av att få uttrycka sig och att ansvaret inte ligger hos dem, utan hos den ansvariga personen och hur publiken tolkar det publicerade fenomenet.
6 3.2 Tidigare forskning om framing
Benjamin Boeuf (2017) studie handlar om att kända personer används för att sälja olika produkter, det vill säga hur deras kändisskap gör produkten mer attraktiv. Vidare menar Boeuf (2017) att om personen i fråga som är anknuten till produkten inte sköter sig får produkten automatiskt sämre rykte. Boeuf (2017) har också undersökt om den person som har misskött sig dör, om kundens syn förändras på produkten och personen. Boeuf (2017) menar på att tidigare forskning visar att kändisar har en helig status, men att den heliga status går till ett annat stadie vid deras död och uppnår något som kallas kultstatus. Studien påvisade att ett dödsfall påverkar samhällets syn på personen som dör. Boeuf (2017) menar att enligt sociala normer är det inte accepterat att baktala en avliden person. Han menar även att då en känd person dör, ligger inte längre fokuset på vad denne har gjort för fel under sin livstid.
Jesper Strömbäck och Lars Nord (2017) har studerat hur svenska nyhetsmedier rapporterade under valrörelsen 2002 till 2014 med fokus på de nyhetsjournalistiska gestaltningarna av politik. Resultatet kom att visa att medierna gestaltade vår politik som spel och/eller strategi eller som skandaler. Detta innebär att sakgestaltningen har försämrats över tid. Ur en demokratisk synvinkel är detta ett problem. Information är viktigt vid val då informationen som når publiken är också den som publiken grundar sina politiska beslut på. Kontentan av detta är att publiken är mindre informerade än vad de skulle vara om rapportering var mer saklig och korrekt. Syftet att sätta dessa två fenomen, skandalrapportering och journalistiska tolkningar av politik, i relation till varandra ökar förståelsen kring hur mediernas gestaltning kan skapa en berättelse av all sorts information. Gestaltningen är en viktig del i nyhetsrapportering och bör vara mer saklig än dramatisk (Strömbäck och Nord 2017). Genom att medier lyfter fram vissa sidor och genom val av ord, påstående och fakta konstruerar de verkligheten så att publiken får en viss riktning i sitt tankesätt. När journalister gestaltar en viss nyhet som kan röra en händelse eller person, så ramar de också in vad som är mest relevant i det sammanhanget. De presenterar en liten del av verkligheten som kan vara missvisande för allmänheten (Strömbäck och Nord 2017).
Nel Ruigrok, Otto Scholten och Peter Vasterman (2007) studie visar de likheter som kan finnas i uppbyggandet av ett narrativ i en modern skandal mot en antik grekisk tragedi. Studien är gjord på en nederländsk politiker som ljög för att få uppehållstillstånd i Holland.
Undersökningen gjordes på 210 artiklar från fem stora holländska tidningar. Resultatet påvisade
7 att fler civila än experter fick uttrycka sig och att det ofta förekom att medierna citerade andra nyhetsmedier utan att veta sanningsgraden. Studien visade även att tidningarna ofta repeterade redan uttalade fakta. Forskarna menar att tidningsartiklarna förändras över tid och att skandalen tog olika former och berättelser. Ibland var politikern ett offer, ibland var hen en landsförrädare.
3.3 Tidigare studier om Teaterchefen
Edwin Handler och Andreas Jonsson (2018) gjorde i sin kandidatuppsats en kvantitativ studie där de undersökte Sveriges fyra största tidningars rapportering om teaterchefen före och efter hans död. Studien resulterade i att det fanns en tydlig skillnad i framställningen under tiden han blev granskad och efter hans bortgång. Innan hans död framställdes han som en despotisk ledare, men efter hans bortgång kom han att bli Kulturhuset Stadsteaterns hjälte. Handler och Jonssons (2018) studie visade också resultat på att rapporteringen kring teaterchefen var av omfattande karaktär.
Vidare har Fanny Nilsson och Klara Leger (2018) i sin b-uppsats undersökt hur skandalen kring teaterchefen har förändrats efter hans död. Utifrån deras kvalitativa textanalys på tio artiklar kom de fram till att skandalens tematik förändras efter teaterchefens bortgång. I rapporteringarna i december 2017 är fokus på teaterchefen och hans moraliska snedsteg. Efter hans död i mars 2018 riktas istället kritik mot mediernas bevakning och Aftonbladets granskning av honom.
Ytterligare en studie om rapporteringen kring teaterchefen har genomförts av Jennifer Alm och Emma Sanderberg (2018). De genomförde en kvalitativ innehållsanalys av Aftonbladets och Dagens nyheters rapportering om teaterchefen under rörelsen #Metoo. Även dessa forskare undersökte hur framställningen av teaterchefen såg ut före och efter hans bortgång och fick resultatet att framställningen var tydligt skiljaktig. Innan teaterchefens bortgång skildras en härsklysten diktator och efter hans död skildras han som ett hjälplöst offer. Studien resulterade även i att de personer som vittnat om hans moraliska snedsteg framställdes som offer före hans död och som förövare efter hans bortgång. Forskarna kom också fram till att den information som publicerades om teaterchefen under granskningen av hans hårda ledarstil ansågs som granskande och informativ.
8 4. Metodologiskt tillvägagångsätt
___________________________________________________________________________
I denna del av uppsatsen presenteras studiens metodologiska tillvägagångssätt. Studiens metod för att uppnå studiens syfte förklaras, urval och avgränsning presenteras och därefter presenteras också en metodreflektion. Metodvalet föll på fallstudie med fokus på den tematiska kvalitativa innehållsanalysen för att kartlägga mönster och inramningar i Aftonbladets rapportering.
___________________________________________________________________________
4.1 Fallstudie
Med avstamp i ett fall har denna studie som avsikt att förklara hur medierna skildrar en viss händelse. Merriam (1994:50-51) menar att fallstudier passar utmärkt när forskaren vill belysa faktorer som kännetecknar ett visst fenomen. Denna studie avser att förklara hur medierna och i detta fall Aftonbladet skildrar en händelse som kan klassas som en skandal. Merriam (1994) i enighet med Saunders, Lewis och Thornhill (2007:44) är överens om att fallstudier är bra när man vill besvara frågan varför, vad eller hur något är förekommande. En fallstudies syfte är att kunna beskriva möjliga kulturella normer, samhälleliga värderingar och djupt socialiserade övertygelser (Merriam 1994:26).
Jacobsen (2002) menar att fallstudier är bra att använda sig av vid tre tillfällen. Det är relevant att använda sig av fallstudier när 1; forskaren söker en djupare förståelse för ett fenomen, 2;
när forskaren vill skaffa sig kunskap om en särskild kontext och 3; när studien i fråga ämnar att skapa nya teorier.
Uppsatsen ämnar som tidigare nämnt att få en förståelse i Aftonbladets skandalrapportering.
Med djupdyket i fallet teaterchefen så ligger fokus på att förstå hur händelsen skildras och vad för information som uppmärksammas.
Merriam (1994:30-31) menar på att fallstudien är heuristisk. Detta betyder att när en fallstudie genomförs, kan forskaren bidra med förståelse för ett fenomen. Kunskapen som utvinns ur fallstudier är ofta konkret och kan ge förståelse som kan sättas i en kontext – det vill säga hur skandalrapportering fungerar. En kvalitativ fallstudie är en helhetsbeskrivning och analys av ett eller enstaka fall och skapar förståelse för just det/dem och fenomenet. Fortsättningsvis hävdar
9 Merriam (1994:40) att fallstudier är förankrade i verkliga händelser och ger en helhetssyn på ett problem.
Trygged (2005) menar att man kan använda fallstudien snarare som ett angreppssätt än en metod. Min studie är en fallstudie och kommer att genomföras med en kvalitativ tematisk innehållsanalys. Vidare förklarar Trygged (2005) att det finns olika typer av fallstudier. Den förklarande fallstudien har valts som metod, vilken enligt Trygged (2005:30) handlar om att försöka klargöra och tolka vissa händelser. Fokus är på att söka förståelse i varför något hände och med vilka effekter.
Fallstudier ger möjlighet till en djupare förståelse i ämnet och undersökningen av ett fall kan generera kunskap som annars inte hade uppmärksammats. Intresset ligger i att undersöka vad som händer i exempelvis en miljö och ge förklaringar på varför en företeelse sker (Denscombe 2017:392). Genom att studien koncentreras till specifika fall kan forskaren upptäcka detaljer som inte syns vid första anblick. Fallstudien gör det också möjligt att redogöra vissa aspekter i en situation och bakomliggande orsaker till varför något kom att ske (Denscombe 2017:392- 393).
Denscombe (2017:416-417) menar att olika aspekter i fallet kan knytas samman. Det främsta argumentet för att använda sig av fallstudien är att den bidrar med en detaljerad analys (Denscombe 2017:392) och därför är rimligt att använda sig av fallstudien i min uppsats.
Genom att djupgående analysera ett eller flera fall utvinns också information som kan bidra med information om ett större fenomen, i denna studie skandalrapportering.
Detta fall avgränsas till Aftonbladets artiklar om teaterchefen 5 till 7 december 2017 och Aftonbladets artiklar 17 till 20 mars 2018.
4.2 Kvalitativ innehållsanalys
Østbye (2004:40) menar att det centrala i den kvalitativa innehållsanalysen är att forskaren har ett kritiskt förhållningssätt till det fenomen som studeras. Studien avsikt är att undersöka fallet teaterchefen och därmed få förståelse för fenomenet skandalrapportering. Vidare påstår Merriam (1994:29) att en kvalitativ innehållsanalys kan hjälpa forskaren att avslöja underliggande stridigheter.
10 Bryman (2011:40) hävdar att med en kvalitativ innehållsanalys kan forskaren undersöka bakomliggande teman i det analyserade materialet. Avsikten är bland annat att finna teman i texten som kan förklara fenomenet skandalrapporteringen. Merriam (1994:29-32) menar att kvalitativ forskning handlar om att söka efter en tolkning och förståelse för ett fenomen. Genom att genomföra en kvalitativ textanalys undersöks textens konstruktion, textens kontext samt vilka kopplingar som kan finnas mellan andra omfattande rapporteringar. Inom medieforskning finns det olika typer av kvalitativa textanalyser. Østbye (2004:80) menar på att forskaren kan ställa frågor till texten och på så sätt finna svar. Det forskaren väljer som analytisk utgångspunkt blir därför det forskaren väljer att titta på i texterna. Denna innehållsanalys kommer fokusera på det manifesta innehållet i Aftonbladets rapportering.
4.3 Analysmetod
För att undersöka texterna används en tematisk innehållsanalys. Den tematiska innehållsanalysen har som avsikt att identifiera, analysera och finna mönster i kvalitativt material (Bryman 2011:40-42). För att förstå den tematiska innehållsanalys som används i studien kommer analysmetoden noggrant beskrivas nedan.
4.4 Kodning
För att få en förståelse och kännedom för det material som har använts i denna studie har rapporteringarna om fallen lästs upprepade gånger. Samtidigt som materialet har lästs så har jag strukit under och antecknat återkommande koder i materialet.
David och Sutton (2016:271-273) menar på att denna typ av process kallas för kodning. Koder består av nyckelord som beskriver likheter i ett kvalitativt innehåll. Med hjälp av kodning menar David och Sutton (ibid) att forskare får god kännedom om sitt material och att man således börjar se likheter och skillnader i materialet.
Kodningen skedde på ett induktivt vis, vilket enligt David och Sutton (2016:271) menar på är när koder skapas efter forskaren har en god kännedom i materialet. Denna process var inte helt induktiv då forskningsfrågorna redan var utvalda.
11 Artiklarna kodas för att underlätta ett tungt material. Materialet går ofta inte att analyseras som helhet utan måste delas upp i mindre beståndsdelar. Ett kodat material ger möjligheten till ett mer detaljerat och analytiskt arbete (Strauss 1987).
4.5 Tematisering
Efter att ha funnit koder i materialet kan det skapas teman av dessa. Ett tema är något som forskaren upplever viktigt för empirin och har betydelse för forskningsfrågorna (Braun och Clarke 2006). Det är alltså inte hur många koder forskare finner i empirin som är av betydelse för temat utan snarare om information av relevans fångas utifrån forskningsfrågorna.
Braun och Clarke (2006) förklarar att teman och mönster är vad som bör finnas när materialet analyseras. David och Sutton (2016:24) menar att för en nybörjare är det lättast att börja med att finna övergripande teman, vilket gjordes i denna studie. Sedan sammanställdes koder som tolkades höra ihop under samma teman. Denna process pågick under en längre tid och fler och fler teman kunde finnas i de olika fallen. Braun och Clarke (2006) menar att denna typ av process handlar om att definiera och ge namn åt temana.
Även denna del av analysprocessen skedde induktivt. Braun och Clarke (2006) menar att ett induktivt tillvägagångsätt vid tematisering handlar om att temana är starkt ihopkopplade till det analyserade materialet. Denna process resulterade i övergripande teman.
4.6 Kodning → tematisering → Inramning
Koder Tema Inramning
Negativa yttrande
Skuldbeläggning Skurken Personfokuserade yttranden
Förnekande av andras skyldighet till dålig arbetsmiljö
Häpnadsväckande och skuldbeläggande rubriker
Undanhållande av information
12
Koder Tema Inramning
Positiva yttranden
Beröm
Den framgångsrika mannen
Information om karriär Personliga egenskaper Familj och vänners ord
Koder Tema Inramning
Ställningstagande före och efter hans död
Hjälte och bov Aftonbladet som hjälte Vittnenas sida
I det empiriska materialet återfanns koder som sedan bildade teman som i sin tur blev inramningarna i rapporteringen kring teaterchefen.
4.7 Urval och avgränsningar
I denna uppsats har fokus legat på artiklar från Aftonbladet. Som forskare var jag medveten om rapporteringen om teaterchefen sedan innan och därefter letades också artiklar upp som berörde samma ämnen. Då tiden har varit begränsad valdes det att lägga fokus på ett mediums rapportering. Aftonbladet är en av Sveriges största kvällstidningar och har en hög räckvidd på sina artiklar. Ett stort medium påverkar allmänheten mer och därför är det relevant att använda sig av Aftonbladet rapportering.
Till fallstudien om teaterchefen valdes alla artiklar som Aftonbladet publicerat om honom 5 till 7 december 2017 och 17 till 20 mars 2018, vilket resulterade i tio artiklar. Innehållsanalysen av varje artikel genomfördes på samma sätt, oavsett om den var publicerad under nyhets- ledar- eller kultur-sidorna. Detta gjordes för att få en helhetsbild av Aftonbladets skandalrapporteringen kring teaterchefen och arbetsmiljön på Kulturhuset Stadsteatern.
13 Nedan presenteras en tabell av de granskade artiklar samt beskrivning av innehåll.
14 4.8 Metodreflektion
Merriam (1994:200) påstår att fallstudier har fått mycket kritik för att enstaka fall inte kan ge insikter i orsakssamband och generella förhållande. Argumentet för att använda sig av fallstudier är att forskaren noggrant kan studera och finna strukturer och teman i fallet. Dessa teman och strukturer kan senare återfinnas i andra fall. De mönster och teman som kan finnas i Aftonbladets rapportering om teaterchefen kan också förklara andra skandalrapporteringar.
Lewis och Thornhill (2007) menar att fallstudiens fokus är på verkliga sammanhang och kan bidra med information om verkligheten.
Denna uppsats ämnar att söka efter en djupare förståelse inom området skandalrapportering och därför föll valet på den kvalitativa innehållsanalysen. Fördelen med innehållsanalys som metod är det faktum att det ger utrymme att hitta teman och kategoriseringar (Bryman 2011:340-341).
Det finns nackdelar med alla metodval men Bryman (2011:434) menar att den största nackdelen med en kvalitativ innehållsanalys kan vara hur representativ undersökningen blir. Forskaren har vid kvalitativa innehållsanalyser en tendens till att vara subjektiva. För att som forskare vara så objektiv som möjligt kommer teorierna styrka studiens argument.
I denna studie har den tematiska innehållsanalysen använts. Bryman (2011) menar att vanlig kritik mot denna analysmetod är att den inte är tillräckligt avgränsad och tydlig. Detta argumenteras emot, då en teoridriven tematisk innehållsanalys kan säga mycket om innehållet.
Den kvantitativa innehållsanalysen kan användas för att mäta eller räkna begrepp i en text och resultatet bör bli detsamma för alla forskare (Graneheim och Lundman 2012). Målet med denna uppsats är inte att dra generella slutsatser utifrån statistik, utan att tolka och förstå artiklarnas innehåll och därmed finna information om Aftonbladets skandalrapportering.
4.9 Metoden i praktiken
Detta val av metod har inneburit många timmars läsning av de tio utvalda artiklarna. Ett flertal läsningar av artiklarna krävdes för att finna koder som i sin tur kunde bildade teman. Dessa teman kunde sedan resultera i inramningar av teaterchefen och arbetsmiljön på Kulturhuset Stadsteatern. Det empiriska resultatet analyserades sedan utifrån det teoretiska ramverket.
15 5. Teoretiskt ramverk
___________________________________________________________________________
I denna del av uppsatsen presenteras det teoretiska ramverket som sedan kommer att sättas i relation till det empiriska materialet.
___________________________________________________________________________
5.1 Framing/Gestaltningsteorin
Sociologen Goffman (1974:10-12) är en av de första personerna som använde sig av begreppet framing. Han beskriver framing som ramar som människor använder sig av för att kunna planera och ordna sina egna upplevelser och erfarenheter. Människor använder sig av ramar för att kunna skapa sig en verklighetsbild. Teorin grundar sig i konstruktionismen som är en tanke om att verkligheten är en social konstruktion.
Vidare menar Strömbäck (2009:128-129) att begreppet framing, eller det svenska begreppet gestaltningsteorin, handlar om att beskriva hur ett ämne framställs i medier. Begreppet handlar även om hur människors uppfattningar av ett fenomen påverkas av medierna. Fortsättningsvis menar författaren att ett konstruktionistiskt perspektiv på gestaltning kan förklara underliggande meningsstrukturer. På så sätt antyds det hur avsändarens meddelande kan tolkas och avkodas.
Cappella och Jamieson (1997) menar att gestaltningsteorin innebär att journalister väljer ut små områden av ett ämne som de sedan sätter i fokus. Enligt Cappella och Jamieson (1997) handlar gestaltning både om vad journalister fokuserar på och vad de skymmer undan.
Balnaves et al. (2008) menar på att gestaltningar som är kulturellt förankrade använder sig av ideér, begrepp och teman som publiken redan känner till. Balnaves et al. (2008) hävdar att gestaltningsteorin tydliggör hur journalister använder sig av dessa tekniker för att sätta fokus på särskilda frågor och argument. När journalister gestaltar något väljer de ut vad som är framträdande i ett meddelande genom exempelvis repetition. Vidare menar författarna att gestaltningsteorin är något som är starkt sammankopplat med mediedrev. Gestaltande journalistik är mycket viktigt vid ett mediedrev. Medierna gör aktiva val gällande vilken information som sätts i fokus.
16 5.1.1 Gestaltningens fyra sidor
Robert Entman (1993:52) som är professor inom medier och publika affärer, hävdar att gestaltning sker när någon förstorar delar av sin verklighet. Han pratar om att det finns fyra sidor gällande gestaltning:
1. De definierar problem.
2. De förklarar orsaker.
3. De gör moraliska omdömen.
4. De föreslår lösningar på problem.
Fortsättningsvis menar Entman (1993:52) att gestaltningar förekommer i hela kommunikationsprocessen. Gestaltningar bildas av meddelaren, texten, mottagaren och kulturen. Gestaltningar i texter visar sig genom både frånvaro och närvaro av särskilda ord, talesspråk och stereotypiska föreställningar (Entman 1993: 52-53).
5.1.2 Gestaltningsteorins fem ramar
Semetko och Valkenberg (2000) har konstaterat fem olika ramar i de olika medierna. De benämns vid Conflict frame, Human interest frame, Economic consequenses frame, Morality frame och Responsibility frame.
Conflict frame är inramningen av konflikter och betonar den konflikt som kan finnas mellan olika grupper, individer eller organisationer. Denna typ av inramning används ofta för att fånga publikens uppmärksamhet. Undersökningar har visat att denna typ av gestaltning är vanlig i medier när det exempelvis sker ett politiskt val (Semetko och Valkenburg 2000).
Human interest frame är den typ gestaltning som ramar in människors intresse och spelar på människors känslor när man framställer ett problem, händelse eller fråga. De spelar på känslor och tidigare erfarenheter och får läsaren att känna sig delaktig i företeelsen. Ju hårdare nyhetsmarknaden har blivit desto mer producerar journalister häpnadsväckande material.
Materialet är ofta dramatiskt och är till för att fånga och bibehålla publikens intresse (Semetko och Valkenburg 2000).
17 Economic consequenses frame handlar om de ekonomiska konsekvenser som kan skapas vid en händelse. Studierna kring denna inramning rör huruvida den rapporterade händelsen skapar ekonomiska konsekvenser för en enskild person, grupp, organisation, institution eller kanske ett helt land. Den effekt som problemet har på ekonomin skapar ofta högt nyhetsvärde (Semetko och Valkenburg 2000).
Morality frame hänvisar till de normer som finns inom journalistik gällande deras objektivitet.
Därför brukar journalister ofta låta ett annat medium driva frågan och därefter citera vad de andra medierna har skrivit. Vid användning och citering av andra mediers åsikter och värderingar skonar mediumet sig själv samt upplevs som mer moraliska av publiken (Semetko och Valkenburg 2000).
Den femte gestaltningen kallas Responsibility frame och handlar om vem som bär ansvaret för ett problem eller händelse. Genom gestaltningar målas en ansvarig upp. Ofta är denna typ av gestaltning kopplat till skuldbeläggning av regeringen, en särskild grupp eller en enskild individ (Semetko och Valkenburg 2000).
5.1.3 Gestaltningsteorin som forskningsverktyg och teori
Gestaltningsteorin kan upplevas som en diffus teori med olika definitioner, beroende på vem som använder begreppet. Strömbäck (2004:40) poängterar att finns tre olika perspektiv på gestaltningar som kan användas som utgångspunkt.
Det första perspektivet handlar om hur mediernas gestaltningar påverkar publikens uppfattning av samma händelse och verklighet. Det andra perspektivet som Strömbäck (2004:40-45) syftar till är hur medierna gestaltar vissa delar av verkligheten men inte andra. Strömbäck (2004) menar att medierna bidrar till att upprätthålla olika maktcentras och ideologiers sätt att se på verkligheten. Det tredje synssättet berör det material som medierna presenterar.
Enligt Entman (1993) kan gestaltningsteorin användas som ett verktyg för att se vad för information som presenteras och uppmärksammas. Om läsaren är medveten om hur medier gestaltar händelser är de även mer benägna att förstå hela händelsen.
5.2 Skandalrapportering
Ordet skandal definieras som en företeelse där ett moraliskt brott har skett. Ett moraliskt brott som inte får uppmärksamhet kan inte klassas som en skandal utan bildas när medierna ger
18 händelsen uppmärksamhet (Thompson 2013:13). Ofta är välkända personer som blir huvudpersonen i en skandal. Personer med makt och igenkända ansikten löper större risk att bli utsatta för mediernas negativa uppmärksamhet (Lull och Hinerman 1997:3).
Lull och Hinerman (1997:11-14) menar att det finns olika kriterier för att en händelse ska klassas som en skandal:
1. De sociala normer som reflekterar den dominanta moralen måste överträdas.
2. Överträdelsen begås av en eller flera specifika personer.
3. De specifika personerna måste ha utfört en handling som tyder på deras egna intressen.
4. Enskilda individer definieras som ansvarig och skyldiga.
5. Händelsen ska begås medvetet och eller vara orsakad av vårdslöshet.
6. Den eller de skyldiga måste anses som ansvariga.
7. Den eller de skyldiga måste få konsekvenser av dess handling.
8. Avslöjandet av handlingen ska vara synliga i medier.
9. Händelsen skall berättas som en historia.
10. Berättelsen om skandalen skall bidra till diskussion i samhället.
I likhet med Thompson (2000) menar Allern och Pollack (2009:9) att det är genom de olika medierna som en skandal utvecklas. Händelsen liknas ofta vid ett drama. Barry King (2008) har forskat om skandaler och kommit fram till vad som definierar en allvarlig skandal. För att en händelse ska klassas som en skandal bör den omoraliska händelsen ha skett inom stängda dörrar och varit okänd för allmänheten och därefter nått allmänheten. För att händelsen skall anses som en skandal måste även hemligheten kunna skada personens eller organisationens rykte (King 2008).
5.2.1 Skandaljournalistik
Skandaljournalistik kan liknas med nöjesjournalistik. Nöjesjournalistik kan förklaras som en konsekvens av tabloidiseringen. Detta innebär att pressarna har som avsikt att underhålla och tjäna pengar snarare än att informera konsumenten (Gripsrud 2002:10).
19 Med avsikten att tjäna pengar så gräver journalister fram skvaller och avslöjanden om en person eller organisation. Skandaljournalistikens uppgift är att rapportera kring en händelse som klassas som ett normbrott från dess början till dess slut (Karlsson och Strömbäck 2015).
5.3 Nyhetsvärdering i medier
Ghersetti (2012:205) hävdar att det finns några gemensamma egenskaper som präglar de händelser som blir en nyhet. Egenskaperna som Ghersetti (2012:205-206) benämner är publiken, närhet, sensation, avvikelser, elitcentrering och förenkling.
Ghersetti (2012:205-215) definierar de egenskaper och karaktäristiska drag som kännetecknar en artikels nyhetsvärde som:
Närhet – Företeelsens geografiska, tidsmässiga och kulturella avstånd har påverkan på hur mycket uppmärksamhet nyheten får. Är händelsen aktuell eller har inträffat på en närlägen plats så relaterar publiken lättare och därmed får artikeln ett högre nyhetsvärde. Just aktualitet är ett viktigt begrepp när det gäller artikelns närhet. Ifall en händelse ofta kommer upp på medieagendan och ett tema finns i artikeln lever nyheten ofta vidare och får ett ännu högre nyhetsvärde (Ghersetti 2012).
Elitcentrering – Elitcentrering handlar om de aktörer som ofta får mycket publicitet och uppmärksamhet i nyheterna. Ofta är dessa personer eller aktörer någon/några som företräder en politisk, ekonomisk, kulturell eller idrottslig elit. Även institutioner och organisationer med mycket makt inkluderas i elitcentreringen och förekommer i mediernas rapportering (Ghersetti 2012).
Sensation och avvikelser – Händelser som är sensationella eller avvikande handlar om oförutsägbara och oväntade situationer. Ofta är händelser gällande kända personer eller olycksfall mer viktiga än samhälleliga intressen i medierna. Inte sällan är dessa sensationella händelser av negativ karaktär då negativa händelser i allmänhet har ett högre nyhetsvärde. Det förekommer en överrepresentation av negativa händelser i nyhetsmedierna (Ghersetti 2012).
5.4 Argumentation för val av teoretiskt ramverk
Gestaltningsteorin har använts för att kunna urskilja vad som är mest framträdande i Aftonbladets rapportering kring teaterchefen före och efter hans död. Genom att applicera teorin
20 på materialet kan forskaren se vilka ramar som används för att förklara den dåliga arbetsmiljön på Kulturhuset Stadsteatern. Framing/gestaltning som teori i relation till kommunikation strävar efter att förstå hur de olika medierna presenterar information till publiken. Enligt gestaltningsteorin presenteras informationen på ett särskilt sätt för att påverka människornas synsätt på en händelse. Teorin kring skandaljournalistik används för att den stöder teorin om gestaltning. Vid skandaljournalistik undanhålls och uppmärksammas information genom gestaltningar.h
Teorin om nyhetsvärdering användes för att komplettera tidigare teorier och kan användas som en förklaring till varför en händelse gestaltas på ett visst sätt. Dessa teoretiska utgångspunkter skapar bredd i analysen och ger läsaren en djupare förståelse i Aftonbladets rapportering kring fallet teaterchefen.
6. Empirisk analys
___________________________________________________________________________
I detta avsnitt presenteras det empiriska resultatet och sätts i relation till det teoretiska ramverket.
___________________________________________________________________________
6.1 Inramning av Skurken
Redan i Aftonbladets första artikel kring arbetskulturen på Kulturhuset Stadsteatern lyder Joachim Kerpners rubrik (2017, 5 december):
’’Teater-VD:ns hårda ledarstil har skapat tystnadskultur’’.
I brödtexten därefter beskrivs teaterchefen som en diktator som har pressat en medarbetare till abort och att han öppet låtit manliga skådespelare begå övergrepp utan åtgärd. Enligt Entman (1993) handlar gestaltning om just detta – att journalister målar upp en förstorad bild. Dessa stycken kan tolkas som att teaterchefen ensam är ansvarig för den dåliga arbetsmiljön på Kulturhuset Stadsteatern. Detta blir dock motsägelsefullt då det redan i andra raden nämns att manliga skådespelare begår övergrepp, vilket även det skulle kunna vara en anledning till den dåliga arbetsmiljön på Kulturhuset Statsteatern.
21 Enligt Entman (1993) har gestaltning fyra sidor. I redan de tre första raderna i Aftonbladets första publicerade artikel (2017, 5 december) gällande arbetsmiljön på Kulturhuset Stadsteatern kunde dessa finnas. Aftonbladet definierade ett problem, det vill säga att det är dålig arbetsmiljö och tystnadskultur på statsteatern. Förklaringen är att teaterchefens hårda ledarstil är orsaken till den tystnadskultur som rådde på Kulturhuset Stadsteatern. Redan i rubriken har Aftonbladet gjort ett moraliskt omdöme.
I samma artikel skriven av Joachim Kerpner (2017, 5 december) lyder ett citat från en anonym medarbetare:
’’Missförhållanden och tystnadskultur på teatern är vida känd. Ändå sitter han där. Hur är det möjligt? Pengar? Politik? Vem är ansvarig?’’.
I detta påstående skuldbelägger den anonyma personen inte bara teaterchefen, utan även andra makter. I enighet med Cappella och Jamieson (1997) kan det förstås att gestaltningsteorin går ut på att journalister väljer ut de ämnena som sätts i fokus. Aftonbladets journalister ämnar inte undersöka om det finns andra makthavare som kan ha en del av ansvaret för arbetsmiljön på Kulturhuset Stadsteatern. Detta trots att den information de givits från de anonyma informanterna även tyder på detta. Vidare menar Cappella och Jamieson (1997) att journalisters användning av gestaltningar också handlar om vad som inte nämns och skyms undan. Denna tanke om gestaltningen blir tydlig i läsandet av denna artikel kring teaterchefen. Informationen nämns men förmildras i texten.
Två av citaten i den första artikeln lyder (Aftonbladet 2017, 5 december) ‘’Hjälp oss att rensa skiktet i toppen på teatern’’
’’Förfarandet för anmälningar gällande sexuella trakasserier har varit helt regelvidriga. Om en anställd har kommit till en chef och påtalat problem har denna tagit emot anmälan i förtroende vilket innebär att hen inte har fört vidare klagomålet eller anmälan’’.
Även dessa citat skuldbelägger inte bara teaterchefen, utan hela ledningen på Kulturhuset Stadsteatern. Ytterligare ett citat som förstärker Aftonbladets journalisters gestaltning av teaterchefen som ansvarig lyder:
’’Jag fick veta av personalchefen att denna unga skådespelare skulle få hela sin karriär förstörd om jag valde att gå vidare med anmälan. Att han skulle bli portad från teatern för all framtid.
22 Frågan kom snarare att handla om jag var beredd att göra så mot honom. Hela ansvaret försköts och kom att handla om mig. Jag valde att dra tillbaka anmälan’’ (Aftonbladet 2017, 5 december).
Citatet ovan tyder på att artikeln säger emot sig själv. Dels är det personalchefen som mottar informationen på ett felaktigt sätt, alltså inte teaterchefen själv. Sedan menar den anonyma kvinnan att hon valde att dra tillbaka anmälan för att denna person skulle bli portad för all framtid. Detta blir motsägelsefullt då det tyder på att ledningen skulle göra något åt situationen.
Tidigare har det nämnts att ledningen inte agerar. Hon väljer att inte anmäla då hon tror att kollegan kommer att bli sparkad.
Cappella och Jamieson (1997) menar att medierna inte bara styr dagordningen men även hur läsaren skall tänka om ett fenomen. Utifrån Aftonbladets första artikel noteras det att även ledningen kan vara en bidragande faktor till den osunda arbetsmiljön på Kulturhuset Stadsteatern. Granskningen är vinklad åt att teaterchefen står ensam ansvarig för den osunda arbetsmiljön. I aftonbladets andra artikel fortsätter Joachim Kerpner att skriva om anonyma medarbetares information (Aftonbladet 2017, 5 december).
’’Jag bestämde mig för att jag inte var intresserad av att arbeta kvar på en teater som säger sig stå för demokratiska och jämställda värderingar, men inte gör det. Någon mer odemokratisk och icke jämställd arbetsplats hade jag aldrig tidigare arbetat på’’.
Ännu en gång benämns arbetsplatsen som problematisk och inte enbart teaterchefen. Vidare berättar en kvinna för Aftonbladet (Aftonbladet 2017, 5 december):
’’Under de tre första repetitionsveckorna utsätts den manliga skådespelaren för konstant mobbning av regissören’’.
I ovan citat pekas regissören ut. Detta citat tyder även på att teaterchefen inte var ensam ansvarig för Kulturhusets Stadsteaterns osunda arbetsmiljö.
Vidare skriver Eva Franchell (Aftonbladet 2017, 5 december) att alla på stadsteatern visste om teaterchefens kladdande. Till skillnad från tidigare publicerade artiklar menar Eva Franchell att
23 bakom varje teaterscen, filminspelning och tidningsredaktion finns ansvariga chefer som borde ha stoppat trakasserierna men att de inte hade mod nog. Även i denna information beskylls flera medarbetare för arbetsmiljön.
Efter att ha läst de fem artiklar som Aftonbladet publicerade i samband med granskningen och analyserat dem så kan vi se att gestaltningar tar en tydlig form. Trots att ett flertal personer klandras så är det tydligt teaterchefen får all skuld för den osunda arbetsmiljön på Kulturhuset Stadsteatern. Konkreta exempel på detta är de tydliga rubriker som tyder på att teaterchefen bär skulden för den dåliga arbetsmiljön:
’’Teater-VD:ns hårda ledarstil har skapat tystnadskultur’’ (Aftonbladet 2017, 5 december)
’’Han har styrt verksamheten med skräck och fruktan’’ (Aftonbladet 2017, 5 december).
Karlsson och Strömbäck (2015) likt Asp (1986) anser att för att förstå medielogiken måste vi också förstå hur en berättelse tar form genom olika tekniker. Dessa tekniker handlar om tillspetsning, förenkling, polarisering, konkretion, intensifiering och personifiering. Under denna analys på temat skuldbeläggning uppmärksammas att artiklarna är tillspetsade med dramatiska rubriker. Det uppmärksammas även att artiklarna kring teaterchefen före hans död varit förenklade. Trots att ett flertal personer har klandrats för den dåliga arbetsmiljön är det teaterchefen som är i fokus. Detta tyder också på att texterna har tydliga tendenser av personifiering.
Responsibility frame handlar om vem som får ta ansvar för ett problem (Semetko och Valkenburg 2000). Gestaltningen är tydlig i artiklarna om teaterchefen under perioden 5 till 7 december 2017. Det är han som är ansvarig för arbetsmiljön på Kulturhuset Stadsteatern.
Responsibility frame är den gestaltning som är tydligast i Aftonbladets inramning av vem som bär skulden för den osunda arbetsmiljön på teatern.
Semetko och Valkenburg (2000) förklarar Human Interest frame som den typ av gestaltning som spelar på människors känslor för en händelse. Det handlar om att få läsaren att känna delaktighet. För att göra detta krävs det att nyheten är dramatisk och fångar läsarens intresse.
Exempel på detta är när Joachim Kerpner (Aftonbladet 2017, 7 december) skriver i artikeln att teaterchefen har valt att avgå som VD för Kulturhuset Stadsteatern. Sedan skriver han:
24
’’Det sker två dagar efter Aftonbladets avslöjande att han sextrakasserat personal och låtit manliga geniförklarade skådespelare begå övergrepp. – Jag lämnar med gott samvete, säger Fredriksson’’.
Teaterchefen skuldbeläggs inledningen av artikeln. Han poängterar både att teaterchefen har avslöjats och att teaterchefen trots det lämnar med gott samvete. Texten gestaltar teaterchefen som skyldig samt att han trots detta inte har dåligt samvete. Detta skulle kunna vara en trigger som skapar irritation hos läsaren, alltså väcker en känsloreaktion. Faktum är att teaterchefen meddelade att han slutar med stor sorg och för Kulturhuset Statsteaterns bästa. I detta stycke av text är det tydligt att skribenten gör ett moraliskt omdöme, vilket enligt Entman (1993) är en av gestaltningsteorins fyra sidor. Genom att skriva att det har avslöjats att teaterchefen har begått omoraliska handlingar och mena på att teaterchefen avgår med gott samvete upprätthåller skribenten en bild av en ond person. Dessutom gestaltas det som att teaterchefen bryter både mot sociala normer och moraliska normer när han inte har dåligt samvete efter det gestaltade misstaget. Horne (2011) förklarar att när en person bryter mot den heteronormativa ordningen så kommer personen bestraffas med dåligt rykte. Utifrån vad som skapar nyhetsvärde i artiklarna kring teaterchefen kan det också förstås att skribenten i detta stycke text skapar en avvikelse, som enligt (Ghersetti 2012) leder till ett högre nyhetsvärde. Likt Horne (2001) hävdar att sociala normer är informella lagar som människan ofta anammar och skapar sina värderingar utefter så är det också något som Aftonbladet och dess journalister också gör. De själva upprätthåller normer i artiklarna har de gestaltat teaterchefen som att han har brutit mot dem på flera olika sätt.
Sebastian Laneby (Aftonbladet 2018, 17 mars) har i sin artikel förklarat att teaterchefen är död.
I denna artikel förklarar skribenten att teaterchefen avgick efter 16 år som VD från sin post på Kulturhuset Stadsteatern med anledningen att han blev kritiserad för hård ledarskapsstil.
Gestaltningen av teaterchefen som ansvarig för arbetsmiljön på teatern är inte lika personfokuserad.
Under kultursidorna skriver Åsa Lindeborg (Aftonbladet 2018, 18 mars) i artikel med rubrik:
’’Benny Fredriksson bortgång manar till självrannsakan’’.
Samtidigt som hon i rubriken menar på att det bör göras en rannsakan skriver hon vidare i artikeln att Aftonbladet inte hade kunnat göra rapporteringen annorlunda förutom någon enstaka löpsedel. Hon menar att Aftonbladets granskning var helt legitim men ändå ställer
25 journalistikens makt på sin spets. Händelserna gestaltas även här som att skulden ligger på teaterchefen men anklagelserna är inte lika personfokuserade. Asp (1986) menar att polarisering är en vanlig teknik för medierna. I denna artikel tvingar Åsa Lindeborg (2018) indirekt läsarna att välja sida. Hon menar på att de hade alldeles för många vittnesmål om teaterchefen och hans ledarskap för att inte välja att skriva om det. Hon menar på att Aftonbladet var tvungna att ta de utsatta medarbetarnas sida. Nel Ruigrok, Otto Scholten och Peter Vasterman (2007) kom i sin studie fram till att personen som det skandalrapporteras om ofta tilldelas olika roller, exempelvis skurk, offer och hjälte och att rollen ofta förändras över tid. Enligt denna studie bibehöll teaterchefen rollen som ’’skurk’’ under hela rapporteringen. Aftonbladet tog på sig rollen som god genom att påpeka att de var tvungna att ta medarbetarnas parti.
Från rapporteringens början till slut är kritik riktat mot teaterchefen personligen. Journalisten Joachim Kerpner (Aftonbladet 2017, 6) menar i artikeln med rubriken ‘’Hård kritik mot utredningen av Benny Fredriksson’’ att kritik har riktats mot teaterchefens interna utredning på stadsteatern. Trots att ledningen på kulturhuset Stadsteatern har vidtagit hastiga åtgärder, så anklagas utredningen som oberoende. Utredningen sägs i rubriken gälla teaterchefens ledarskap, men utredningens fokus är på att utreda inte enbart hans ledarskap, utan också arbetsmiljön på stadsteatern. En utredning av arbetsmiljön kan låta mer komplex än en personfokuserad utredning. Texten har förenklats och personifierats, vilket Karlsson och Strömbäck (2015) menar är medielogiska tankar.
’’Han är ännu en av dessa despotiska kulturmän som sprider rädsla som skapar tystnad. Få
vågar kritisera honom’’ (Aftonbladet 2017, 5 december)
’’Han har styrt verksamheten med skräck och fruktan’’ (Aftonbladet 2017, 5 december).
’’Då avgick han, efter 16 år på posten, då kritik riktats mot hans ledarskap’’ (Aftonbladet 2018, 19 mars).
’’Han lämnade uppdraget efter en granskning i Aftonbladet där han anklagades av ett 40-tal personer för att ha en hård ledarstil’’ (Aftonbladet 2018, 20 mars).
Aftonbladets rapportering är mer tolkande än rapporterande. Kepplinger och Gutenberg (2018) som menar på att journalistiken har gått från sakligt rapporterande till mer tolkande, vilket
26 Aftonbladet rapportering kring teaterchefen bekräftar. Trots att skulden för den dåliga arbetsmiljön lades på fler än teaterchefen gestaltade Aftonbladet honom som ansvarig.
Rapporteringarna kring teaterchefen efter hans död innehöll ingen information om sexuella trakasserier. Dock står Aftonbladet fast vid att utredningen handlade snarare om teaterchefen än den dåliga arbetsmiljön på teatern.
I motsats till Strömbäck och Nords (2017) studie som resulterade i att mediernas gestaltningar gällande politik har försämrats samt saknar saklig gestaltning har denna studie visat på att saklig information finns. Denna studie tyder på att saklig information finns men att den förminskas genom laddade begrepp samt partiska inledande texter.
Enligt Thompson (2013:13) blir en händelse en skandal när medierna uppmärksammar den.
Vidare för att en händelse skall klassas som en skandal bör ett moraliskt brott ha skett (ibid) vilket teaterchefens ledarskap enligt Aftonbladet kan klassas som. Teaterchefens ledarskap väckte ilska och upprördhet hos medarbetarna. Trots att han uppenbarligen inte var ensam om att begå dessa moraliska överträdelser så ramade Aftonbladet in händelserna till en personfokuserad skandal. Lull och Hinerman (1997:3) menar att människor som besitter kändisskap och makt ofta blir huvudpersonen i en skandal vilket rapporteringen kring teaterchefen stöder.
Lull och Hinerman (1997:11-14) menar att det finns flera kriterier för att en företeelse skall klassas som en skandal. En av dessa kriterier är att Avslöjandet av handlingen ska vara synliga i medier. Vid analys kring artiklarna om teaterchefen framkommer det att samtliga inkluderade de egenskaper som vanligtvis präglar en nyhet. Först och främst var nyheten i närheten, det vill säga att det skedde i Stockholm, Sverige. Då nyheten sker nationellt är läsaren mer benägen till att läsa om det. Närhet handlar inte bara geografisk plats utan även hur nyheten sker tidsmässigt i andra kulturella vågor. Efter #Metoo som social rörelse låg nyheten i tiden. Teaterchefen var en man inom mediebranschen som dessutom missbrukat sin makt och sexuellt trakasserat skådespelerskor. Denna typ av publikationer är i vår tid modern. Ghersetti (2012) menar att en händelse är högre upp på agendan om händelsen är vanligt förekommande. I denna tid var maktmissbruk samt sexuella trakasserier vanligt och därför kom rapporteringen kring teaterchefen att bli uppmärksammat.
Vidare så handlar elitcentrering enligt Ghersetti (2012) om att artiklar som får mycket publicitet är de som rör kända personer. Teaterchefen var en typisk kulturell elit-person. Kända makthavare utsätts för mer kritik på grund av att publiken redan känner igen namnet eller
27 personen. Detta gör att nyhetsvärdet blir högre till skillnad från om det hade varit en person allmänheten inte kände till sen innan. En avvikande eller sensationell händelse får mycket uppmärksamhet (Ghersetti 2012). Vidare menar han att händelser gällande kända personer är viktigare än samhälleliga intressen. Dessa sensationella händelser är ofta av negativ karaktär.
Just artiklarna kring teatercherfen både klassas som sensationella och inte sensationella.
Anledningen till att de inte är en sensationella är för att makthavare ofta kritiseras i medierna.
Det sensationella är att just han, VD för Stadsteatern Kulturhuset, hade begått dessa omoraliska handlingar.
Nyheter med högt nyhetsvärde är ofta artiklar som alla i allmänheten kan läsa och förstå (Ghersetti 2012). Just språket i artiklarna om teaterchefen var förenklat och upprepningar förekom både i rapporteringen kring honom före och efter hans död. Artiklarna och rapporteringen kring teaterchefen var lättlästa och skrivna på ett sätt så att alla kan förstå.
Ghersetti (2012) menar att människor i allmänhet kommer ihåg de artiklar som inte är komplicerade eller invecklade.
Rapporteringen kring teaterchefen, främst före hans död, inkluderade de egenskaper som Ghersetti (2012) menar präglar artiklar med högt nyhetsvärde. Nyhetsvärdet kring teaterchefen var högt både före och efter hans död. Skurken teaterchefen skapades utifrån nyhetsvärdeskriterierna.
6.2 Inramningen av Den framgångsrika mannen
Artiklarna om teaterchefen berör både beröm och kritik och ibland i relation till varandra, likt nedan nämnt citat visar.
’’Benny Fredriksson skapade en succéteater med stora publikframgångar. Men baksidan har varit hans personalpolitik. Han behandlar stjärnskådespelare med silkesvantar. Andra personer berättar för Aftonbladet att han kan vara mycket stöttande och trevlig så länge man inte framför kritik. Om man gör det kan han snabbt explodera’’ (Aftonbladet 2017, 7 december).
I den första artikeln (Aftonbladet 2017, 5 december) som publicerades berättar en anonym att:
’’Benny Fredriksson får en att känna sig sedd och uppburen, så länge medarbetarna inte hamnar i diskussion med honom’’ och en annan anonym medarbetare berättar ’’Han har skapat en succéteater. Det är det som har gjort att folk orkar’’.
28 Trots att teaterchefen benämns som duktig och karriärsdriven i ett flertal citat mellan 5 till 7 december 2017 är inte detta något som Aftonbladet poängterar. Teaterchefen gestaltas framförallt som en maktmissbrukare med fokus på hans olämpliga ledarskap.
Sebastian Laneby (Aftonbladet 2018, 17 mars) förklarar att teaterchefen är död, vilket har meddelats genom ett pressmeddelande. Han hänvisar till Ingela Lindh, VD för Stockholms Stadshus AB och Sture Carlsson, VD för Kulturhuset Stadsteatern som gemensamt kommenterar Bennys bortgång:
‘’Alla våra tankar går i denna stund till Bennys familj. Benny Fredriksson har under sina många år i Stockholms stad varit en högt värderad och mycket betydelsefull medarbetare. Han har varit en ledande personlighet i stadens och landets kulturliv. Vi är många som idag känner en djup sorg över Bennys allt för tidiga bortgång’’.
Fortsättningsvis skriver skribenten även att teaterchefen efter 16 år som VD på stadsteatern valde att avgå då kritik riktats mot hans ledarskap (Aftonbladet 17 mars, 2018). På kultursidan skriver Åsa Lindeborg (Aftonbladet 2018, 17 mars) att teaterchefen kunde sin sak. Han var en mästare på teater. Hon skriver uttryckligen:
‘’Till hans första förtjänster hörde förmågan att kunna lägga en repertoar som fyllde salongerna’’.
Hon förklarar att teaterchefen såg till att det fanns något för alla att hämta på stadsteatern. Sedan skriver skribenten att han dog blott 58 år gammal och var älskad och saknad. Hon nämner att det var Aftonbladet som granskade teaterchefens ledarstil vilket var anledningen till att han avgick som VD för kulturhuset Stadsteatern. Det intressanta är att cirka fyra månader tidigare har Åsa Lindeborg (2017, 6 december) poängterat att anklagelserna mot teaterchefen handlar om femton år av ledarskap och att de är ovanligt allvarliga (Aftonbladet 2017, 6 december):
’’Benny Fredriksson har förvägrat anställda föräldraledighet, han har krävt en abort för en huvudroll, han har hotat riva kontrakt så snart någon vågar ha en egen åsikt, han har tafsat och han har skyddat dem som trakasserar etcetera’’.
Beröm har varit återkommande i texterna kring teaterchefen men däremot har artiklarna vinklats olika. Det var framförallt efter teaterchefens död som human interest frame användes för att gestalta honom. Detta innebär att gestaltningen ramar in och spelar på läsarnas känslor och får dem att känna sig delaktiga i företeelsen (Semetko och Valkenburg 2000). Innan teaterchefens död presenterades berömmet tillsammans med kritik, vilken kan tolkas utifrån conflict frame.
