Hägg, Inga
Fornvännen 78, 204-223
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1983_204 Ingår i: samla.raa.se
Birkas orientaliska praktplagg
Av Inga Hägg
Hägg, I. 1984. Birkas orientaliska praktplagg. (The oriental attire at Birka.) Fornvännen 78. Stockholm.
Most of the richest men's and women's graves at Birka contain remains of splendid "oriental" attire — partly or wholly of silk, with fur trimmings and ornaments ol gold and silver. Parallels in other areas of medieval Europé show that garments of this kind patterned after the ccremonial costumes of the Byzantine court signified persons of particularly high rank. Obviously the court in Kiev acted as important intermediary.
Inga Hägg, S:t Persgatan 16, S-193 00 Sigtuna, Sweden.
Mot slutet av 1800-talet undersökte Hjalmar Stolpe 566 brand- och 544 skelettgravar i Bir- ka, d ä r a v 180 kvinnliga och 128 manliga ( A r b m a n 1940; Gräslund 1980). N ä r m a r e 130 av de kvinnliga och ett femtiotal av de manliga skelettgravarna hade textilrester.
V å r föreställning om dräkten i Birka grundar sig framför allt på dessa sammanlagt 180
" t e x t i l g r a v a r " , d.v.s. 33 % av skelettgravar- na och 16 % av samtliga i Birka undersökta gravar.1
Den bild Geijer 1938 skisserade av dräkt- skicket i Birka har på ett avgörande sätt präg- lat uppfattningen om dräkten i vikingatidens N o r d e n . En för den dräkthistoriska tolkningen av- fynden central tanke i Geijers bok uttrycks i följande ord (Geijer 1938, s. 150): "Auf ihren Reisen legten sich die M ä n n e r ganz naturlich die prachtvollen exotischen Kleider zu, die sie zu sehen bekamen, während die daheim ver- bliebenen Frauen sich an ihre nationale K l e i d u n g hielten." — Så skriver Blindheim (1947 s. 102): " m e n s kvinnene holdt fast ved sin enkle 'nasjonaldrakt', har mennene på si- ne rejser fatt smak for rent eksotiske möter".
Även J a n k u h n (1976 s. 257) hänvisar för He- debys del till Geijers resultat: "dass die F r a u e n t r a c h t der Wikingerzeit verhältnis- mässig stereotyp w a r " etc. och tillägger " a b e r
m a n wird im grossen und ganzen fiir den Wik an der Schlei wohl mit ähnlichen Verhältnis- sen rechnen diirfen, wie sie in Birka angetrof- fen w u r d e n " . O c h hos Munksgaard (1974 s.
160 ff.) heter det: "Skålfibulaen er i besiddd- se af en enorm livskraft, for vi finder den igennem hele vikingetid som standardudstyr til kvindedragten . . . Hvordan denne dragt h a r set ud, ved vi god besked om, forst og fremmest fra fundene i Birka." Och hon fort- sätter: " D e n her beskrevne dragt har i vikingetid vaeret utbredt över hele Skandina- v i e n " etc. Även n ä r det gäller mansdräkten hänvisas till Birka: " I g e n er det Birka, der har ydet det vaesentligste materiale". I den av Ginters nyligen publicerade jämförande stu- dien av dräkten i Birka och Ostbaltikum (Ginters 1981) berörs inte frågan om Birka- d r ä k t e n s ställning i ett skandinaviskt sam- m a n h a n g . En ungefar samtidigt utkommen s m ä r r e undersökning av Bau, där kvinno- d r ä k t e n diskuteras (Bau 1981), tar på tradi- tionellt sätt Birka som norm.
Birka spelar alltså en avgörande roll för nu r å d a n d e uppfattning om vikingatidens dräkt och då framför allt Geijers beskrivningar i Birka I I I (Geijer 1938). I detta arbete analy- serar och diskuterar Geijer omkring 220 frag- m e n t , n u m e r ä r t sett egentligen bara 5 % av
Fornvännen 78 (1983)
d e ca 4 800 textilrester som finns bevarade från Birkagravarna — textilierna på metallfö- remålen inräknade. (Ytterligare ca 5 % finns a v b i l d a d e men inte beskrivna i Birka III.) I c e n t r u m för Geijers iakttagelser stod, som be- kant, v ä v n a d e r n a s tillverkningsteknik, inte det dräkthistoriska. Hennes publikation inne- höll t.ex. inte redogörelser tör de många nyt- t o s ö m m a r som förekommer på fragmenten och som h a r den största betydelse för dräkt- tolkningen.
Själv h a r j a g vid ett par olika tillfällen grundligt studerat textilresterna från Birkas gravar, nämligen dels för en undersökning av kvinnodräkten (Hägg 1974) och dels — sedan j a g 1976 fatt museets tillstånd att öppna en stor del av de förslutna och med glaslock för- sedda askar i vilka textilierna förvaras — för en undersökning av dräktskicket i såväl m a n s - som kvinnogravarna (Hägg, Birka II, Die Tracht, under tryckning). Med utgångs- p u n k t från d e n n a bredare materialbas är det nu möjligt både att identifiera nya plagg och att korrigera bilden av tidigare vunna resul- tat.2
De "orientaliska" praktplaggen, tunika och tröja, som kunde påvisas bland fragmenten från kvinnogravarna (Hägg 1974) anger att kvinnodräkten i Birka inte kan ha varit den
" e n k l a n a t i o n a l d r ä k t " man hittills hävdat.
Den inledningsvis refererade, nu allmänt ve- d e r t a g n a uppfattningen, att dräktskicket varit tämligen enhetligt över hela Norden, måste därför prövas på nytt liksom den förklaring Geijer ger till närvaron av orientaliska ele- ment i Birkas mansdräkt: att männen lagt sig till med exotiska plagg de fatt syn på i främ- m a n d e land — element, som alltså dessutom u p p t r ä d e r i kvinnodräkten.
I d a g kan dräktmaterialet från Birka i grova d r a g g r u p p e r a s kronologiskt (Hägg, Birka II).
Analys av textilier och spännen från kvinno- g r a v a r n a visar, att linnesärken varit relativt vanlig (uppåt 60 mot tidigare kända 6 exem- pel). Linnematerialet var i en del särkar slätt, i a n d r a goffrerat. Spår av den släta särken finns huvudsakligen i de äldre gravarna och av den goffrerade i de yngre (800- resp. 900- talct). Att de två särkarna kan skiljas åt kro-
nologiskt bekräftar, att det måste röra sig om två olika typer och inte, som också hävdats, o m en och s a m m a typ — nämligen den goffre- rade: " r e s t e r n a av såväl plisserat som slätt linne i birkagravarna torde härröra från sam- ma sorts plagg — med den enda skillnaden, att somliga blivit smutsiga och tvättats! Alltså inte olika typerl" (Geijer 1980 s. 215). O m ett s å d a n t a n t a g a n d e verkligen stämde måste m a n j u dra slutsatsen, att goffrerade särkar, eller " r y n k v e c k a d e " , för att a n v ä n d a en term d e n n a författare n u m e r a föredrar, inte längre tvättades efter ca 900!
Sålänge en systematisk dräkthistorisk bear- betning av textilresterna från gravarna i Bir- ka saknats — och sådan är situationen i stort sett fortfarande — har det varit naturligt att koppla s a m m a n frågan om ursprunget till Birkasärkarna och a n d r a plagg av linne med frågan om den fina linnevara det här gäller k u n n a t produceras i landet under vikingati- d e n (jfr H ä g g 1974 och nedan; Vierck 1981 s.
122 och A n m . 14). Nu har det visat sig, att en s å d a n koppling just i fallet Birka är mindre lyckad, eftersom införseln av främmande stof- fer h ä r i b e t y d a n d e utsträckning dikterats av a n d r a faktorer än tillgången på inhemskt ma- terial. M e n , som j a g tidigare framhållit ( H ä g g 1974 s. 101): "Linnematerialet torde i b å d a fallen (d.v.s. i båda särktyperna) vara importerat, och åtminstone ifråga om den goffrerade särken vågar man påstå, att hela plagget importerats från sydslaviskt område i färdigt skick. Också den släta särken torde ha n ä r a paralleller i det sydösteuropeiska folk- d r ä k t s m a t e r i a l e t " (oeh skulle med andra ord också k u n n a vara importerad i färdigt skick;
kursiverat h ä r ) . Geijer, som i och för sig länge r ä k n a t med en inhemsk tillverkning ("enstaka fynd tyder bestämt på att spånadslin fram- ställdes i Norden redan under järnåldern.
O c h talrika stadganden från det medeltida Sverige och Finland . . . tyder på en tidigt uppdriven produktion av spånadslin", Geijer
1972 s. 16), m e n a r numera, med hänvisning j u s t till den goffrerade särkens sydöstliga ur-
s p r u n g , att linnet här skulle kunna vara im- porterat från s a m m a håll (Geijer 1980 s.
215).3 — U n d e r alla omständigheter är det u p p e n b a r t , att inte heller linnesärkarna kan
Fornvännen 78 (1983)
206 /. Hägg
räknas till den enkla nationella dräkt man m e n a t att birkakvinnorna burit.
Till kvinnodräkten hörde en hängsdkjol, som i en del fall var av linne, i a n d r a fall av ylle (Geijer 1938 s. 134 ff.; Hägg 1974 s. 39 ff.). Yllekjolen förekommer framför allt i 800- talsgravarna. Den ålderdomliga, peploslik- n a n d e kjoltypen med spännen som fästes di- rekt i plaggets fram- och bakstycken (typ Ke- komäki, Schwindt 1893) kan inte påvisas bland de bevarade textilierna från Birka.
Likaså har det länge diskuterats huruvida de fina yllekvalitéer som förekommer i Birka- g r a v a r n a och som alltså i stor utsträckning a n v ä n t s till kjolarna — framställts i landet eller på främmande håll och mycket talar för, att b å d e linnet och yllet i Birkakjolarna skulle vara importerat, kanske till och med från s a m m a större kulturområde — trakterna kring Svarta Havet och ö s t r a m e d d h a v e t . (Utförliga litteraturhänvisningar senast hos Ingstad 1979, som refererar och kritiserar dis- kussionen.)
Sedan det också blivit möjligt att öppna de askar som Birkatextilierna förvaras i och g r a n s k a innehållen genom mikroskop blev det klart att även kjolen i några av de yngre gra- v a r n a bör ha varit av gqffreral linne. Det visade sig vidare, att en del av sidenfragmenten skul- le k u n n a härröra från ett icke närmare be- s t ä m b a r t , eventuellt förklädesartat plagg.
B å d a dessa plagg torde, av tillverkningsmate- rialen att d ö m a , ha en främmande bakgrund, förmodligen d e n s a m m a som den hittills an- givna i sydöstra Europa.
De "orientaliska" inslagen i kvinnodräkten
— liksom i mansdräkten ett framtill öppet, kjortdliknande plagg, motsvarande folkdräk- tens tröja, och en framtill sluten tunika — är relativt vanliga bland textilgravarna i Birka.
T r ö j a n kan påvisas i inte mindre än ett tret- tiotal fall ( = 38 % av alla daterade kvinno- g r a v a r med textilier; jfr Hägg, Birka II), tuni- kan i 23 ( = 28 % ) . Båda plaggen var rikt utstyrda, tröjan med bårder av siden, tunikan dessutom med silvervävda brickband fästa u t a n p å sidenbårderna. M a n kan märka en kronologisk tendens också ifråga om dessa plagg: tröjan är procentuellt sett vanlig i de äldre textilgravarna men mera sällsynt i de
yngre. För tunikan gäller det omvända förhål- landet.
De h u v u d b o n a d e r med brickband av silver och silke fastsydda på siden, som förekommer i flera av kvinnogravarna, har uppenbarligen burits tillsammans med den brickbandspryd- d a tunikan och de hör liksom denna hemma i 900-talsgravarna. Att också sjal eller mantel ingått i kvinnodräkten är i och för sig sanno- likt men h u v u d p a r t e n av de yllerester, som m a n tidigare antagit komma från detta plagg h a r visat sig höra till yllekjolen (Geijer 1938 s.
140; jfr H ä g g 1974 s. 39 ff., 59 ff.).
D e n n a blick på kvinnodräkten torde ha gi- vit liera av de viktigare skälen till, att det inle kan vara riktigt att rubricera den som en enkel nationaldräkt: både ifråga om material och ut- förande hör plaggen till det mest utsökta som u n d e r vikingatiden förekom i profana sam- m a n h a n g och de främmande, sydöstliga in- slagen d o m i n e r a r starkt. Det är samtidigt tydligt att kvinnodräkten genomgår en för- ä n d r i n g under de runt två å r h u n d r a d e n det gäller och att de sydöstliga inslagen blir särskilt påtagliga i dräkten under yngre birkatid. De största
förändringarna är, att linnet får en vidare a n v ä n d n i n g medan yllet går tillbaka, att den sydslaviska goffrerade särken introduceras liksom applikationerna av siden med silver- v ä v d a b å r d e r på tunika och huvudbonad.
Den "enkla n a t i o n a l d r ä k t e n " bestående av linnekjol och goffrerad särk, sjal eller mantel, utifrån vilken m a n brukat generalisera (jfr inledningen) visar sig tillhöra den av främ- m a n d e inslag särskilt starkt präglade 900- talsdräkten i Birka.
Som n ä m n t s fanns ett femtiotal manliga
" t e x t i l g r a v a r " . Bara obetydliga rester av ylle- och linneplaggen har undgått förmultningen i dessa m e d a n siden och diverse arbeten i guld- och silvertråd finns väl representerade. En mantel av kraftigt ylle har hört till mansdräk- ten (Geijer 1938 s. 140 ff). I en grav, Bj 903, fanns fragment av benbeklädnaden bevarade i korrosionen på ett par bronshakar (Geijer 1938 s. 144 f ) . Från några gravar kommer också rester av en enkel ylletunika eller jacka ( H ä g g , Birka If). Yllematerialet är här av grövre typ med z-spunnen varp och s-spunnet inslag.
Fornvännen 78 (1983)
Fig. I. Birka. Posamcntarbeten av dragen och spunnen silvertråd; a) glidknut, typ P24, b) hängen ("gitterartige Verzierungen") från ändstycken till knytband, sannolikt gördlar. — Birka. Posamentarbeiten aus gezogenem und gesponnenem Silberdraht. a. Gleitknoten, Typ P24. b. Anhänger ("gitterartige Verzierungen"), wahrscheinlich von Gurtclcndstucken.
Geijer, liksom tidigare Arne, menade att k n a p p r a d e r n a i några av Birkas manliga ske- lettgravar, samt i vissa fall de "orientaliska"
d r ä k t p r y d n a d e r n a av textilt material (Bj 735 och 944 n ä m n s särskilt; Geijer 1938 s. 144;
A r n e 1914) hört till ett plagg av livrocks- eller kaftantyp. Hon antog också att flera av mans- g r a v a r n a s d y r b a r a r e dräktornament ur- sprungligen suttit på en mantel (Geijer 1938 s. 142):
Obrigens sind mehrere Beispiele von Silberbän- dern (brettchengewebte oder vom Typus P 10) an der Spange (d.v.s. ringspännet) oder in der Nähe derselben vorhanden . . . was zu der Vermutung Anlass geben känn, dass der Mann auch elegantere Mantel als die oben festgestellten aus gröber Wolle gehabt hat. Die auf vielen Grabplänen dem An- schein nach sinnlos herumgestreuten Silberbänder können vielleicht von solchen lose hingelegten Manteln stammen.
En liknande uppfattning har Ginters (1981 s.
10) i diskussionen av de två "mantelspänne- n a " i en del av mansgravarna. De inte så sällsynta parstyckena av siden och ädelmetall (Geijer 1938 Taf. 28 1-2; här fig. 1) tolkade Geijer som ändstycken till knytband på de elegantare m a n t l a r n a . A r b m a n (1940) kallar d e m d ä r e m o t i sina gravbeskrivningar för
" G i i r t d e n d s t i i c k e n " .
Den n ä r m a r e granskningen av mansgra- v a r n a s textilier (Hägg, Birka I I ) , har givit vid
h a n d e n , att brickbanden och posamentbår- d e r n a sannolikt inte suttit på en mantel, utan att de istället, liksom i kvinnogravarna, hört till kaftan/jacka, tunika och huvudbonad.
Kaftaner med d e n n a typ av praktornament fanns i en rad mansgravar. Fem av dem var k n ä p p t a framtill, tre gånger fanns dessutom läderbälten med beslag (jfr Jansson 1978). De övriga kaftanerna, ett tiotal, har hållits sam- m a n med en gördel av textilt material (oftast siden) med rikt utformade ändstycken — A r b m a n s " G i i r t d e n d e n " . Dessutom tycks kaftanen ha haft ett slag upptill, i vilket ett r i n g s p ä n n e var fäst på samma sätt som T h u n m a r k - N y l é n visat på gotländskt materi- al (jfr även det alternativa bruket av knappar och ringspännen i männens livrockar i hela ö s t b a l t i k u m under järnålderns senare del;
Ginters 1981). Häri ligger förmodligen förkla- ringen till att flera av silverbårderna i Birka- g r a v a r n a befann sig invid spännet på höger axel. Det spänne som i flera gravar hittades vid höft eller knä (Geijer 1938 s. 141 f. och not
1) kan också ha hört till kaftanen om man tänker sig a t t d e n n a var konstruerad som det kaftanplagg som förekommer på flera medel- tida figurbleck, med det ena framstycket dia- gonalt överlappande det a n d r a . Flera rester av ett s å d a n t plagg har anträffats bland de vikingatida textilierna från hamnen i Hedeby
( H ä g g , Ausgrabungen in Haithabu. Bericht 20,
Fornvännen 78 (1983)
208 /. Hägg
u n d e r tryckning). Spännet bör då ha suttit fäst i nedre hörnet av det överlappande styc- ket.
M a n s d r ä k t e n s kaftan/livrock var rikare ut- smyckad än kvinnodräktens. Som denna hade den b å r d e r av siden, men därutöver olika slags broderier i guld- och silvertråd och po- s a m e n t a r b e t e n . Brickbanden däremot före- k o m m e r liksom i kvinnodräkten så gott som uteslutande på tunikan. Basmaterialet i båda plaggen var, som flera bevarade exempel vi- sar, i en del fall fint ylle, i andra linne. I de rikaste g r a v a r n a har det funnits både kaftan och tunika samtidigt.
Rester av en huvudbonad anträffades i ett tjugotal mansgravar. Ett par olika typer kan urskiljas. I sju fall torde det röra sig om en u p p å t spetsig mössa, typ A (Hägg, Birka IL):
ett slags tiara eller pileus — några gånger med ä n d b e s l a g och h ä n g p r y d n a d e r {Birka I, Taf.
94). Dess ovansida pryddes av bårder fram- ställda av dragen guldtråd. En a n n a n huvudbo- n a d , typ B, fanns i kanske sex av gravarna.
D e n n a var r u n d a d över hjässan och hade p r y d n a d s b å r d e r av dragen och spunnen silver- tråd. P r y d n a d e r n a på huvudbonader och kaf- taner är tydligt a v s t ä m d a mot varandra, i en del fall även av s a m m a slag och de har säker- ligen hört ihop i dräkten. — Den "strutformi- g a " mössan (typ A) finns redan i de äldre birkagravarna, den r u n d a d e B-typen uteslu- t a n d e i de yngre. De kaftanjackor, som på s a m m a sätt som huvudbonaden av rundad typ är p r y d d a med dragen och spunnen ädelme- talltråd hiir h e m m a i 900-talet. Brickbands- p r y d d a tunikor, slutligen, visar sig bara i de yngre gravarna.
P a n n b a n d kan möjligen påvisas i tre mans- gravar. Intressant nog är inslagstråden i dessa fall inte, som annars i Birka, dragen utan platt, lantråd. Lantråden är med andra ord sällsynt i Birkagravarna och den förekom- mer över huvud taget inte, som framgått, i s a m b a n d med livrockar eller tunikor av
" o r i e n t a l i s k " typ.
Karaktäristiskt för de "orientaliska" prakt- plaggen — kaftaner, tunikor och huvudbona- d e r av olika slag — var alltså den rika ut- smyckningen med siden i bårder samt brode- rier, brickvävda band, posamentarbeten etc.
av guld- och silvertråd på silke. Dessutom förekommer b r ä m av mård-, bäver- och ekorrpäls. Sidenmaterialet är så gott som ute- s l u t a n d e av vanlig mediterran samitum-typ med z-spunnen varp.4 I metalltrådsarbetena h a r m a n vidare, mot vad som annars var brukligt i Västerlandet vid denna tid, använt d r a g e n guld- och silvertråd, inte den platta l a n t r å d e n . Arne pekade på Orienten som ur- s p r u n g s o m r å d e för dessa arbeten (Arne 1914 s. 214; obs. hans vida definition av begreppet
" O r i e n t e n " ! ) . D e t s a m m a hävdade Geijer 1938 och 1972 — med reservation för guld- d i a d e m etc. av typ P 4—8 och 16 (sådana finns framför allt på h u v u d b o n a d e r av den äldre typen), vilka hon menade borde vara inhem- ska eftersom metalltråden här föreföll grövre än i de a n d r a . M ä t n i n g a r under mikroskop visar dock att en sådan skillnad inte existerar utan att samma tråd kunnat användas, än för inslaget i brickband, än för posamentknutar o d i liir broderier. Enligt Geijer skulle det san- nolika ursprunget för Birkas brickband med d r a g e n metalltråd vara Bysans (Geijer 1980 s.
219). N u finns ytterst fa prov på bysantinska arbeten av detta slag bevarade, men i dessa är t r å d e n av lantyp (Stegmann 1901; Schmed- ding 1978), och inte som i Birka dragen. Det är också vad m a n kunnat vänta med tanke på att den av Bysans avhängiga textilmanufak- turen i England under tidig medeltid arbeta- de med tråd av den sedvanliga lantypen (se t.ex. Lopez 1945 och 1948).
De e n d a paralleller till Birkas textilarbeten med dragen ädelmetalltråd som hittills finns att å b e r o p a kommer från Ryssland, framför allt från det forna Kievrikets område. Som redan framgått, torde kvinnodräktens goffre- rade särk k o m m a från samma håll. Sydöst- europeiska, n ä r m a r e bestämt från kulturom- rådet Bysans-Kiev, var möjligen även de fina- re yllekvalitéerna samt sidenet.
Nordiska dräktforskare i allmänhet menar, att m a n s d r ä k t e n i Birka snarast bör ha liknat den frankiska bortsett från de "orientaliska kaftanplaggen", som ju tidigare påvisats bara i en liten del av gravarna. M a n finner vanligt- vis två förklaringar till dessa orientaliska in- slag i Birkas dräkt. Den ena har Geijer klarast formulerat, nämligen att det rör sig om en
Fornvännen 78 (1983)
f r ä m m a n d e lyx, vilken de enskilda köpmän- nen-vikingarna tillskansat sig i österled.5
D r ä k t e n jämställs då med en handelsvara m a n kommit över på s a m m a sätt som glas, vapen, pärlor och a n n a t eller kanske snarare med en resesouvenir. Som stöd för sin upp- fattning hänvisade Geijer till Ibn Fadlans be- k a n t a skildring från år 922 av rusiska köpmän vid Volga. Ibn Fadlan uppger uttryckligen att den döde " h ö v d i n g e n " , vars begravning skildras, ifördes en kaftan och a n d r a orienta- liska plagg. I den arkeologiska litteraturen framställs också i regel vikingarna som kurio- saälskande b a r b a r e r som gärna pyntade ut sig med märkvärdiga och dyrbara saker.
Särskilt hos A r b m a n (1955) återfinnes denna syn på vikingarna som varande primitiva och burleska, en syn som i alla avseenden är ned- ärvd från de ofta avsiktligt karikerande ara- biska b e r ä t t a r n a och från de romerskkatolska missionsberättelserna. O m Ibn Fadlans skild- ring skriver Wikander (1963 s. 73 ff): "Det är inte alltför svårt att se, att hans skildring, n å g r a få konkreta detaljer frånräknade, är yt- terst tendentiös. H a n skriver för att visa vilket b a r b a r i frånvaron av islams religiösa regler leder ett folk till." Bakom den gängse uppfatt- ningen om Birka och Birkavikingen ligger alltså ett från början medvetet "vinklat syn- sätt:
De hade svårt att klara sig med språket, men från slaverna, som tydligen hade lättare att lära sig arabiska, tog de med sig tolkar. Man kan nog räkna med att de ej sällan blev lurade av de slipade araberna. Det är ganska egendomligt att tänka sig de lurviga nordborna, åtminstone far man den uppfattningen om dem genom arabernas beskriv- ningar, vandra omkring på basargatorna i Bagdad, förbluffade över Orientens lyx och rikedomar.
(Arbman 1955 s. 49; jfr Arbman 1961 s. 94 om
"The rough Scandinavian with his camel-train in the elegance of Baghdad".
Vikingen uppfattas alltså av tradition som en enkel b a r b a r , som i sitt dräktskick styrs av diverse primitiva impulser, vilket i sin tur de orientaliska praktplaggen i Birkagravarna skulle ge belägg för. N ä r orientaliska dräkt- element d ä r e m o t visar sig i en grav som antas hysa kvarlevorna efter en orientalisk köpman m e n a r m a n att de återspeglar den dödes etnis- ka hemvist. Nyligen har Gräslund (1980 s. 80
f.) uppehållit sig vid detta problem och funnit a t t de rika k a m m a r g r a v a r n a , i vilka ju de orientaliska praktplaggen huvudsakligen förekommer, sannolikt hyst både skandina- viska och främmande köpmän och deras hust- rur. M e n eftersom så gott som alla kvinnorna i dessa gravar också är försedda med de ty- piskt skandinaviska spännbucklorna, tvingas författaren kalkylera med möjligheten, att de av dessa kvinnor som skulle ha varit av främ- m a n d e härkomst anlagt skandinavisk dräkt.
A large number (approximately 40 %) of the exca- vated chambergraves were women's graves. These could perhaps be identified as the wives of mer- chants. As the graves almost invariably contain oval brooches, the women can be identified as Scandinavian (or possibly women who had adopt- ed Scandinavian dress). Thus the rich merchants may either have been Scandinavian, or had mar- ried Scandinavian women. (Gräslund 1980 s. 80.) M o t d e t t a resonemang måste hävdas, att d r ä k t e n som informationskälla inte utnyttjats till fullo: d e " s k a n d i n a v i s k t " klädda kvinnor- na h a r visserligen spännbucklor, men för öv- rigt huvudsakligen en dräkt med främmande prägel, såsom kaftanjaekor, siden- och brick- b a n d s v ä v d a tunikor med tillhörande huvud- b o n a d e r , linnesärkar etc. O c h av de manliga
" t e x t i l g r a v a r n a " är det bara ungefär tio där f r ä m m a n d e praktplagg inte kan påvisas! De
" e x o t i s k a " plaggen är så väl representerade i skelettgravarna, att m a n kan urskilja en äldre och en yngre orientaliserandc dräkttyp. Un- der s å d a n a omständigheter kan det inte vara riktigt att tillgripa "souvenirhypotesen" som förklaring till de östliga inslagen i Birkadräk- ten. Den regelmässighet som finns i denna dräkt b å d e kronologiskt och ifråga om materi- al, o r n a m e n t a l a inslag, plaggkombinationer etc. visar, att vi h a r att göra med ett verkligt dräktskick och inte med företeelser av den till- fälliga art som hittills hävdats. Till grund för
" s o u v e n i r h y p o t e s e n " ligger också ett resone- m a n g som j u egentligen är metodiskt felak- tigt. För dräkthistoriska förhållanden gäller n o r m a l t att dräkten på ett mycket traditions- b u n d e t och bestämt sätt ger uttryck i huvud- sak åt två ting. Det ena är bärarens etniska tillhörighet. Detta finns tillräckligt belyst i en m ä n g d arbeten rörande såväl förhistorisk som
Fornvännen 78 (1983)
210 I. Hägg
folklig dräkt från senare tider.6 Redan av den anledningen h a r m a n inte rätt att utgå ifrån att birkavikingarna i främmande land givit u p p det egna dräktskicket vid anblicken av det exotiska. På det av Geijer åberopade stäl- let hos Ibn Fadlan berättas inte bara att den d ö d e " h ö v d i n g e n " ifördes en d y r b a r dräkt.
Det sägs faktiskt också att männen i allmän- het gick klädda i vanlig manteldräkt: "de har ikke på seg q u r t a q e r og heller icke kaftaner.
M e n m a n n e n blant dem har på seg en klaed- ning, som han dekker den ene halvdelen (av kroppen) sin med, mens den ene handen hans stikker fritt ut av d e n . " (Birkdand 1954 s.
19.) Lika lite fog finns det för antagandet, att f r ä m m a n d e köpmän i Birka skulle ha lagt sig till m e d skandinavisk dräkt. Nu uppvisar dräkten i Birkas textilgravar flera mycket sär- p r ä g l a d e drag från så vitt skilda håll som Skandinavien och Orienten och kan därför inte i första hand sägas ange bärarens etniska hemvist.
V a d dräkten för det a n d r a brukar ge ut- tryck för är bärarens ställning i samhället. Även på d e t t a finns otaliga exempel från förhisto- risk och historisk tid, både i kyrkliga och världsliga s a m m a n h a n g . Dräktens rangbeteck- nande symbolvärde var uppenbarligen en reell faktor i Norden vid vikingatidens slut. På 1000-talsmynt avbildas Anund J a k o b i den g a m m a l g e r m a n s k a kungahjälmen (Källström
1956 s. 774 f; Alföldi 1934). Att dräkten hade s a m m a innebörd i D a n m a r k redan under 800-talets förra hälft visar bl.a. en av S c h r a m m (1962 s. 45) refererad berättelse:
Was allés zum Festornat eines königlichen Paares gehörte, ergibt sich aus der Schilderung, die Er- moldus Nigellus von der 826 vollgezogenen Ta ule des Dänenkönigs Harald und seiner Gemahlin bietet. Er zählt nämlich auf, was beiden bei dieser Gelegenheit von Ludwig dem Frommen und der Kaiserin Judith geschenkt wurde . . . Harald er- hielt eine purpurfärbene clamis mit goldenem Rand und einen Giirtel (balteus), der ebenso wie das Gewand mit Edclsteinen besetzt war, einen goldlärbenen Mantel und weissliche Handschuhe, eine Krone, an goldenem Gehank ein Schwert, das Ludwig selbst getragen hatte, und goldene Sporen.
Auf armillae diirfen wir wohl die Angabe beziehen, dass goldene Fesseln (vinc(u)la) Haralds beide Oberarme umspannten. Die Königin wurde beklei-
det mit tunica, cappa und Giirtel, die gleichfalls von Gold und Edclsteinen strotzten. Ihr Schmuck setzte sich zusammen aus einem Brustzierat (moni- le), einer goldenen Halskette, Armspangen (armil- lae) und goldenen, mit Steinen besetzten Binden (vitta), die das Haupt umwanden — diese sind wohl als dichterische Umschreibung von "Krone"
zu denken.
K l a r t är, att härskarsymboliken och den r a n g b e t e c k n a n d e dräkten redan måste ha funnits i Skandinavien under 800-talets förra hälft. Det är också tydligt att den dräkt som skildras är den traditionella frankiska, sådan den (efter bysantinskt mönster) tog sig ut re- d a n på A r n e g u n d a s tid (520/25 - 565/70) .7
Med fynden från Vendel, Valsgärde och G a m l a U p p s a l a finns hjälmen som exklusiv rangsymbol belagd redan under Vendeltid (jfr Sutton Hoo). Liksom hjälmen var svärdet sedan g a m m a l t en rangsymbol. Vid sidan av dessa och a n d r a vapeninsignier existerade en rad viktiga härskarattribut, som ännu bara delvis finns kartlagda för Nordens del, t.ex.
praktbälten (Jansson 1978) och armringar av guld — beaga i Beowulfseposet: "die schön- sten schmucken den König, der sein Ansehen m e h r t , indem er wertvolle Baugen an seine Heiden verschenkt . . . An den Armbändern liess sich nicht n u r ablesen, dass der Träger reich war und in der Gunst des Königs stånd, sondern auch, wes Standes er w a r . "
( S c h r a m m 1955 s. 539.) Som jag tidigare på- pekat (Hägg 1982 s. 258), hör armringarna eller ä r m p r y d n a d e r n a från Valsgärde och M a m m e n med broderier respektive brick- b a n d av guld- och silvertråd på siden utan tvivel till d e n n a g r u p p av härskarsymboler.
De kan jämföras med de guldbroderade är- m a r n a i A r n e g u n d a s grav. Särskilt armring- a r n a från M a m m e n liknar ö s t k y r k a n s epima- nikia som Braun (1907 s. 363; jfr Schwinekö- per 1938 s. 20 ff.) beskriver på följande sätt:
"ein a r m b a n d a r t i g e s , bis zu den H a n d e n reichendes und zur T u n i k a . . . gehörendes Schmuckstiick, das nicht wie sonst aus Me- tall, sondern aus Zeug gemacht war, also als Gegenstiick der Stauchen oder Manschetten welche in den Riten des Ostens wenigstens schon im 10.—11. J a h r h u n d e r t bei der Feier der Lithurgie gebraucht w u r d e n " .
Fornvännen 78 (1983)
M e d dessa få exempel har j a g velat antyda, att härskarsymboliken i dräkt och vapen på nordiskt o m r å d e kan följas åtminstone tillba- ka i vendeltid. U n d e r sådana omständigheter är det nödvändigt att undersöka om Birka- d r ä k t e n s "orientaliska" element — som inte lät sig tolkas som etniskt betingade och inte heller längre kan betraktas som "resesouveni- r e r " — istället kan vara rangbetecknande.
I romarriket fanns tidigt en välutbildad ä m b e t s m a n n a h i e r a r k i , vars högre och lägre nivåer markerades utåt i dräkten och i diverse a t t r i b u t . Hit hör t.ex. trabea, calceus, phale- rae eller tunikans clavii och segmentae som a n g a v b ä r a r e n s rang.8 Bysans roll när det gällde att vidareutveckla det antika systemet till en veritabel dräkthierarki är väl bekant. I det bysantinska hovceremonidet fick de i O r i e n t e n och Medelhavsområdet utbildade idéerna om den hierakiskt ordnade ämbets- m a n n a s t a t e n med kejsaren i spetsen sitt tydli- gaste uttryck. De olika plaggens färger, mate- rial, utsmyckning och annat hade speciell r a n g b e t e c k n a n d e innebörd. Även de kyrkliga ämbetsmännen var inordnade i detta system:
patriarker, diakoner, biskopar o.a. bar dräk- ter som var a v s t ä m d a mot de världsliga äm- b e t s m a n n a d r ä k t e r n a på motsvarande nivå.
De rangbetecknande elementen gick i såväl sakral- som profandräkt tillbaka på en och samma kanon.9
Bysans blev förebilden för det tidigmedelti- d a E u r o p a d ä r hov- och härskardräkt under å r h u n d r a d e n kom att stå under dess domine- r a n d e inflytande. Karl den Store ville göra sitt välde till "det a n d r a R o m " och manifeste- r a d e d e t t a bl.a. med palatskapellbygget i A a c h e n . O c h när han ställer sig avvisande g e n t e m o t bysantinskt dräktskick återankny- ter han i själva verket bara till en äldre fäs i den bysantinska hovdräktens historia — nämligen dräkten i kejsartidens Rom (se t.ex.
S c h r a m m 1928 a s. 26). Men förebilderna för den yttre m a k t a p p a r a t e n i övrigt h ä m t a d e K a r l den Stora från Bysans. — Förhållande- na i östra E u r o p a beskriver Dieterich på föl- j a n d e sätt (1912 s. 9 f):
schon zur Zeit der Bliite des ersten bulgarischen Rciches unter Symeon (893—927), der selbst in Konstantinopel erzogen war, bot die Hauptstadt Tirnowo den Anblick eines ganz byzantinisch
organisierten Holes . . . Wiederholt hat sich das höfische Leben in Russland nach byzantinischen Mustern gemodelt: einmal in dem altrussischen Kulturzentrum Kiew im 9., dann in dem Gross- fiirstentum Moskau im 14. und 15. Jahrhundert.
V a d slutligen norra Europa anbelangar och det bysantinska inflytandet på dräkten här, skall N ö r l u n d anföras (1941 s. 32):
I 1000-Aarene lod den länge byzantinske Dragt sig dog ikke laengere standse, den baeres först af de allerförnemste i Vesterlandene — Konger og Fyr- ster—, og paa Bayeuxtapetet fra senest omkr. 1100 er den tydelig nok et Standesmaerke, idet den helt länge Kjortel er forbeholdt den engelske Konge og Normannerhertugen, medens Grev Robert af Nor- mandiet, som i Rang folger narmest efter disse, har halvlang Dragt, de ovrige kun Knaekjortel.
Bysans inflytande gjorde sig alltså gällande på två plan: dels ett innehållsligt, beträffande d r ä k t e n s symbolvärde, dels ett formellt, då m a n u p p l ä t t a d e den bysantinska hov- och ä m b e t s m a n n a d r ä k t e n som förebildlig ifråga om material, färger och ornamentala inslag, alltså särskilt dess rangbetecknande element. Dess utformning är framför allt bekant genom av- bildningar. V a d detaljerna beträffar och det tekniska utförandet är däremot inte mycket bekant. För frågan om ett bysantinskt infly- t a n d e k u n n a t göra sig gällande i Norden re- d a n före 1000-talet, nämligen i Birka med dess livliga sydostkontakter, är detta givetvis o g y n n s a m t , eftersom textilfragmenten här- ifrån framför allt visar detaljer i dräkten. Men ett faller genast i ögonen i Birkadräkten och det är sidenmaterialet. Sidenet, framför allt det p u r p u r f ä r g a d e , var en rangsymbol med lång- variga traditioner i Bysans och Västeuropa.
Som Fleury-Lemberg (1978) framhåller, vär- d e r a d e s sidenet vid denna tid lika högt som guld. Det tillkom furstliga personer att bära siden och att begravas i sidenplagg. Siden i gravfynd lättas också i regel som ett tecken på, att den begravde varit en högt uppsatt person. Siden finns som bekant i de mest lysande nordiska gravfynden från forntidens slut, såsom i Valsgärde, Oseberg, Jelling och M a m m e n . J a n k u h n har i en uppsats (1956) a v h a n d l a t frågan om härskarsymbolik i nor- diska fynd. Bl.a. hävdar han här, att det röda sidenplagg, som man hittat fragment av i J d -
Fomvännen 78 (1983)
212 I. Hägg
linge IN ordhög i och för sig kunde tänkas ha r a n g b e t e c k n a n d e betydelse men tillägger:
" d a a b e r Seidenkleider, wie die Funde von Birka lehren, auch sonst gelragen wurden, ergibt sich a u c h a u s diesem F u n d e nichts mit Sicher- h e i t " (Jankuhn 1956 s. 103; kursiverat här).
Å b e r o p a n d e t av Birka i detta s a m m a n h a n g är m i n d r e lyckat, eftersom det överhuvud taget aldrig gjorts någon undersökning kring den eventuella härskarsymboliken i dräkterna d ä r . Att sidenplagg skulle ha burits "ocksä a n n a r s " visar i varje fall inte Birkafynden.
V a d som d ä r e m o t bestämt kan hävdas är, att siden förekommer i flera av Birkadräkterna och att siden för dåtidens människor var rangbeteck- nande.
U t o m sidenmaterialet användes färgskalan med p u r p u r och rött överst samt ädla metal- ler och stenar för att markera de högsta samhällsnivåerna. I senantik och medeltid h a r e n b a r t kejsaren och hans familj privilegiet att b ä r a p u r p u r r ö t t siden av hög kvalité med o r n a m e n t i guld. Flera kungagravar på konti- nenten, med frankerdrottningen Arnegundas (jfr not 7) som bäst bevarade exemplet, visar h u r dessa senantika normer tagits upp i väst.
A r n e g u n d a var bl.a. iförd ett framtill slutet, fotsitt plagg av purpurfärgat siden och över det ett rött, linnefodrat sidenplagg med mitt- ö p p n i n g , sammanhållet av ett par runda fibu- lor. K r i n g handlederna var de o v a n n ä m n d a b å r d e r n a av broderier i languld (Fleury &
F r a n c e - L a n o r d 1979). — Färgerna på siden- fragmenten från Birka är i regel försvunna, rött, gult och blått har dock kunnat konstate- ras (Ljung, Beil. I i Geijer 1938). Tydligt är d ä r e m o t , att guld och silver kommit till riklig a n v ä n d n i n g i Birkadräkten, bl.a. i bårder kring ä r m a r n a . Noteras kan också, att de två sidenbesatta plaggen i Birkas kvinnogravar, tröjan och tunikan, direkt motsvarar fran- kerdrottningens två sidenplagg (jfr även Ose- berg, Ingstad 1982). I mansgravarna sitter guld- och silverbårderna på livrock och tuni- ka som guldgalonerna i senare tiders militär- kostym, vars ursprung i Orienten långt löre medeltiden är väl känt (jfr Knauer 1979).
Efter s a m m a mall var den bysantinska mili- tärkostymen utformad (Kondakov 1924; Cu-
m o n t 1926). Bårderna kring ä r m a r n a och ga- loneringar i guld och silver i övrigt på kafta- ner och tunikor i Birka är alltså ytterligare exempel på rangbetecknande element.
N å g r a detaljer i den bysantinska ceremo- nidräkten kan m a n komma på spåret genom att undersöka senantik och tidigmedeltida sakraldräkt och vissa a n d r a kyrkliga textilier, eftersom den kyrkliga ämbetsmannadräktens rangbeteckningar var d e s a m m a som profan- d r ä k t e n s i det senantika och tidigmedeltida R o m - B y s a n s (då också den kyrkliga dräkten i h u v u d s a k kom till). Flera av de schweiziska relikfickor som Schmedding publicerat har g l i d k n u t a r av silver och guld, som ganska väl ö v e r e n s s t ä m m e r med en del Birkaposamen- ter, särskilt de av typ P 24. (fig 1). De i flera b i r k a g r a v a r påträffade ornamenten av typ P 18—20, Geijers "gitterartige Verzierungen", h a r sina motsvarigheter i Schmeddings kata- l o g n u m m e r 283, (fig. 2), liksom i den bekanta cingulum från Halberstadt, en sidengördel, vars ändstycken är utsmyckade med posa- m e n t a r b e t e n i s a m m a mönster som de i Birka förekommande. I de två kontinentala exem- plen är dock posamentarbetena gjorde av silkestråd och inte, som i Birka, av guld eller silver.
Den g e m e n s a m m a bakgrunden för de rang- b e t e c k n a n d e elementen i kyrklig och världslig ä m b e t s m a n n a d r ä k t förklarar sannolikt också den påtagliga överensstämmelsen mellan Bir- kas brickvävda band och brickbanden på m å n g a västerländska kyrkoskrudar av yngre d a t u m .1 0 "Die rein geometrische Formen, wie sie hier a m gebräuchlichsten sind . . . sind im Grossen und Ganzen identisch mit der textil- en O r n a m e n t i k , die ihre Bliitezeit am Konti- nent w ä h r e n d des 12. bis 14. J h d t s . h a t t e "
(Geijer 1938 s. 96).
Birkahängena St 29 slutligen, liknar de tin- tinnabula en ottonsk kejsare bar i sin gördel för att m a r k e r a sin roll som kristen regem (avbil- d a d e hos S c h r a m m 1955 s. 554 ff). Tintinna- bula eller små klockor" förekommer i den kej- serliga dräkten framför allt under 900-talet.
Senare togs bruket u p p även av andra perso- ner av r a n g på det sätt vi känner till från nordisk m e d e l t i d . " Ursprungligen hörde tin-
Fomvännen 78 (1983)
Fig. 2. Sitten, Schweiz. Posamentknutar och hängen pä sidenfragment. Tecknat av B. Handel eller Schmedding 1978, Kat. Nr. 283, s. 298. — Sitten, Schweiz. Posament- knoten und Anhänger eines Seidenlragments. Gezeichnet von B. Handel nach Schmedding 1978. Kat. Nr. 283, S.
298.
t i n n a b u l a och små granatäpplen, mala punica, till översteprästens dräkt, d ä r de smyckade s ö m m a r , gördeländar etc. Det är i egenskap av "rex et sacerdos an der Spitze des populus Christi" som kejsaren tillägnade sig dessa d r ä k t e l e m e n t . De små klockor i Birka, som h ä r försöksvis identifieras med de kejserliga tintinnabula består av ett tresidigt ramverk av silvertråd över förgyllt läder. Det inre är nu- m e r a tomt men kan givetvis ha innehållit nå- got löst föremål som klirrade mot lädret när hänget var i rörelse. Klirrat måste även andra h ä n g e n ha gjort när de stötte emot varandra, såsom de med St 29 nära överensstämmande St 30 från Bj 524. H ä n g e n a är här omväxlan- de rombiska och r u n d a (klock- och granatäp- pelsymboler?). H u r det än förhåller sig med det exakta symbolvärdet hos dessa dräkt- p r y d n a d e r — hängen som de ovan diskutera-
de: P 18-20, P 24, St 29 och St 30 samt b r i c k b a n d e n — alla hade de under vikingati- den en klart rangbetecknande innebörd.
Det kan väl knappast vara en tillfällighet, a t t de svårförklarliga "orientaliska" inslagen i Birkas rikaste dräkter är identiska med just de dräktelemenl, som efter senantik-bysantinsk modell av dåtiden uppfattades som rangbetecknande? Det mesta talar i själva verket för, att vi här skulle ha att göra med en dräkt som burits av de främsta i samhället, närmast en hov- och äm- b e t s m a n n a d r ä k t .1 2 Det är belysande, att de r a n g b e t e c k n a n d e inslagen får sina mest ut- p r ä g l a d e former under 900-talet, då Birka g e n o m Kiev hade särskilt starka kontakter med bysantinsk kultur (jfr ovan citerade stäl- le hos Dieterich). Till den bysantiniserade sydslaviska miljön hörde sannolikt även den goffrerade särken. I det övriga Europas högreståndskretsar dyker den u p p först med korstågen och de östkontakter dessa innebar (jfr Boucher 1967 s. 173 ff; se t.ex. den goffre- rade särken samt knytskärp med glidknutar m . m . på några av portalskulpturerna till do- men i C h a r t r e s ) .
Att de h ä r a v h a n d l a d e Birkagravarna skul- le återspegla en hovmiljö antyds även av and- ra fyndföremål (jfr Miiller-Wille 1978 om sydskandinaviska " P r u n k g r ä b e r " ) . Hit hör antagligen relikgömmor av olika slag som hit- tats i en del av gravarna (jfr Birka I, Taf. 102).
U n d e r senantik och medeltid var reliksam- landet ett utbrett bruk. Relikerna förvarades ofta i små fickor av siden som fästes vid gör- deln. I tre av Birkagravarna, Bj 464, 735 och 832, fanns fickor av detta slag. Det är dock ifråga om de senare två möjligt, att det rör sig om myntfickor, " a u m o n i é r e s " (jfr Braun
1940), m e d a n " n å l h u s e t " från Bj 464 saknar ö p p n i n g och på så sätt verkar ganska överty- g a n d e som relikgömma. Att också de andra två exemplaren åtminstone ursprungligen varit avsedda för reliker antyds av den bild som finns broderad i guldtråd på båda, näm- ligen hjorten. I den kristna konsten är hjorten sinnebilden fiir den troendes längtan efter Kristi n å d . Den förekom under senantik och tidigmedeltid särskilt ofta på relikgömmor (Braun 1940 s. 606).
Att sidenfiekorna från Birkagravarna i
Förmännen 78 (1983)
214 L Hägg
själva verket skulle kunna vara relikfickor är intressant bl.a. därför, att de då bör härröra från en kristen miljö, i första hand grekisk ortodox, och inte från den m u h a m m e d a n s k a O r i e n t e n . Detta i sin tur har betydelse för d r ä k t e n , eftersom fickorna (Bj 735 och 832) är tillverkade av samma sidenmaterial och har samma prydnader som kajtanplaggen i dessa gravar. Inte
b a r a fickorna av siden med prydnader av guld oeh silver var dyrbarheter, relikerna be- tingade i sig ett mycket högt pris, och det var bara de mest förmögna som kunde ägna sig åt reliksamlande. Fleury-Lemberg nämner två belysande exempel i inledningen till Schmed- dings arbete om relikfickor (jfr Schramm
1962), nämligen Karl den Store, som lär ha haft inte mindre än 8 000 reliker i sin ägo och Ludwig den Helige, som år 1239 köpte "Kris- ti t ö r n e k r o n a " för 135 000 silverpund.
S c h r a m m räknar relikerna till härskarsym- bolerna (1956 s. 913 ff.):
Bereits am Ende des 5. Jahrhunderts ist festzustel- len, wie auf germanischen Helmen heidnische Heilszeichen . . . durch das Zeichen Christi ersetzt worden sind. Dieses findet im Mittelalter seinen Platz auf den Krönen, dem Reichsapfel und den Szeptem. Zu den Königen gehörten aber auch Brustkreuze und Bruslreliquiare, durch die sie sich im Leben der Gnade des Himmels \ ergewisserten und die sie sich womöglich noch ins Grab mitgeben liesscn.
Bland exemplen på reliker med insignieka- r a k t ä r n ä m n s den heliga lansen: "die zum Reichszeichen gewordene Heilige L a n z e " mit d e m in ihr Blått eingdassenen Nagel Chris- t i " . — Frågan om relikgömmorna i Birkas g r a v a r haft en kristet religiös innebörd för b ä r a r n a kan i s a m m a n h a n g e t lämnas d ä r h ä n . Relikinnehavet i sig är en företeelse som fram- for allt hör h e m m a vid de tidig- och högme- d d t i d a furstehoven i Europa.
Detta är inte platsen för en prövning av rangsymbolerna i varje enskild Birkagrav. En blick på antalet gravar med härskardräkt och det totala antalet undersökta gravar i Birka bör liir tillfället räcka fiir att visa att de med de förnämsta attributen relativt sett inte är (ler och inte heller tärre än att de väl skulle svara mot anspråken på just en hov- och äm- betsmannamiljö.
H u v u d b o n a d e n av A-typ fanns redan i äld- re Birkatid. Formen är bekant utanför Birka också i föregående period, då vi bl.a. ser den avbildad på svärdslidan från Valsgärde grav 7 (Arwidsson 1977, Abb. 58-59a och b ) . '3
S a m m a n l a g t sju av Birkas mansgravar hade l ä m n i n g a r av d e n n a huvudbonad. I inte m i n d r e än fyra av gravarna fanns också brädspel, vilket är anmärkningsvärt med tan- ke på att s å d a n a spel enbart kan påvisas i åtta m a n s - och två kvinnogravar över huvud ta- get. En gång föreligger brädspel och huvud- b o n a d av B-typen i s a m m a grav (Bj 886). I Bj 750, med h u v u d b o n a d av icke bestämbar typ, fanns likaså ett brädspel. I själva verket är det b a r a två manliga skelettgravar med brädspel diir inte samtidigt någon huvudbonad kunnat påvisas. Kombinationen är intressant därför att brädspel vid d e n n a tid hörde särskilt hem- m a i h o v s a m m a n h a n g , där det spelades av kungligheter och a n d r a personer av rang.
Till de plagg i mansdräkten som kunde vara rangbetecknande hörde, som framgått, inte b a r a h u v u d b o n a d e n utan även kaftan/
livrock och tunika. Båda kan påvisas i arkeo- logiskt material från tidigare perioder, så t.ex.
i hövdingagravarna i Högom, Norrala, Evebo och S n a r t e m o och på avbildningar såsom mansfigurerna på Valsgärdehjälmarna. Här tillhör plaggen ifråga otvivelaktigt personer av rang. Den strutformade mössan, kaftan- j a c k a n och tunikan med bårder och de rikt
utsirade a r m r i n g a r n a i textilt material utmär- ker en m a n i framskjuten ställning.
Under 900-talet har alltså efter bysantinskt mön- ster en rad nya rangbetecknande element inkorporerats i den traditonelll nordiska härskardräkten. Att fur- tehovet i Kiev spelat en avgörande roll i det s a m m a n h a n g e t visar sig bl.a. däri, att här- skardräkten i Birka även rymmer en rad sla- viska element. Särken har redan nämnts. Hit bör sannolikt också räknas tekniken att fram- ställa dragen tråd av ädelmetall fiir posamen- ter, broderier och brickband. Som nämndes ovan finns de n ä r m a s t e motsvarigheterna till Birkas guld- och silvertrådsarbeten just på slaviskt o m r å d e . Redan före 800-talets mitt h a d e m a g y a r e r n a , som då bebodde södra Ryssland, utvecklat cn högtstående metall- teknik. D ä r övertogs den och vidareutveckla-
Fornvännen 78 (1983)
des av slaviska hantverkare, vilkas verkstäder
— karaktäristiskt nog — ännu under tidig medeltid uteslutande arbetade fiir fursteho- ven (Ruttkay 1978; Preidl 1961 s. 45 och 81 fl.). De mest utsökta metalltrådsarbetena var e n b a r t avsedda fcir personer av rang, i detta fall storfursten av Kiev och a n d r a furstliga personer vid de smärre hoven runt om i det forna Ryssland. Myckt talar för, att de orientaliska praktplaggen tillverkats av ruser- na själva: siden fick man genom handeln med Bysans, linne fanns i landet men exporterades även av bulgarerna, päls kom från skogarna i norr. Att dessa plagg tillverkats av ruserna framgår egentligen också av Ibn Fadlans be- rättelse. D ä r far vi som bekant veta att en g a m m a l kvinna och hennes medhjälperskor
— som alla, av berättelsen att döma, var av skandinavisk härkomst (jfr B i r k d a n d 1954 s.
21 f. och not 61) — på ort och ställe tillverka- de de praktplagg som den döde "hövdingen"
ifördes. M a n kan också i s a m m a n h a n e t erinra om de träddragningsinstrument som anträf- fats i Birka (Arrhenius 1968).
Det har med utgångspunkt från gravformer och gravgods redan tidigare hävdats, att flera av Birkas gravar skulle ha hyst pesoner i hög samhällsställning. Allmänt brukar dock gra- v a r med vapen neutralt betecknas som kri- g a r g r a v a r och de med viktlod och vågskålar m . m . som köpmansgravar. (Se Gräslund
1980 s. 77 ff. I det senare fallet medför i och för sig de m å n g a barn- och kvinnogravarna med viktlod vissa tolkningsproblem.) Till dessa kategorier kommer enligt Gräslund en a n n a n bestående av "non-specialist mer- c h a n t s " , vilken representeras av vapengravar med ett också i övrigt rikt gravgods.
Vid de försiktiga försök som vanligen görs att j ä m k a ihop Rimberts uppgifter med den bild fynden ger, sätts gärna likhetstecken mel- lan berättelsens "mercatores" och Birkas köp- m a n s g r a v a r . Av s a m m a berättelse framgår klart, att också Sveakungen vistades i Birka
— åtminstone tidvis. Det var till Birka som A n s g a r sändes och d ä r träffade han svearnas kung Björn vid det första besöket ca 830, Olof vid å r h u n d r a d e t s mitt. Det talas också om kungens män, h i r d m ä n n e n . Att dessa redan u n d e r vikingatiden haft vissa allmänna funk-
tioner att fylla antyds bl.a. av det förhållan- det, att de fyra riksämbetena i deras medelti- d a utformning med största sannolikhet går tillbaka j u s t på hirdinstitutionen (Rosén
1978). R i m b e r t n ä m n e r även andra högt upp- s a t t a personer i Birka. Av svenska arkeologer b r u k a r dock inte dessa uppgifter sättas i rela- tion till gravfynden (jfr dock Arne 1952 om vikingarna i Ryssland; om Birka, Leciejewicz 1956, Lebedev 1970). Av vad som ovan sagts torde framgå, att materialet medger också så- d a n a jämförelser. Bästa utgångspunkten här- vidlag bör de föremål bilda, som finns med i g r a v s a m m a n h a n g e t i egenskap av rangbe- tecknande attribut.
Den rangbetecknande betydelsen hos d r ä k t , dräkttillbehör, vapen o.a. under me- deltiden har framför allt behandlats av S c h r a m m i en rad abeten (1922-23, 1928 a-b,
1935, 1937,1938 a-b, 1952, 1954-56; Vierck 1978 om skandinaviska förhållanden). För oss framträder givetvis det symboliska värdet tydligast hos s å d a n a föremål som än idag be- v a r a r sin insigniekaraktär, t.ex. kungakrona, riksäpple, påvemitra, biskopsstola etc. Alla h a r d e en historia som sträcker sig tillbaka i senantiken och även längre. Vapeninsignier med ä n n u känd innebörd är t.ex. kungahjäl- men, riddarsvärdet, adelsskölden — även dessa med traditioner långt ned i förhistorisk tid. Gravhällen med bilden av påven i full o r n a t eller bara med bilden av en mitra visar lika tydligt som dräkt och vapen i en grav från lörkristen tid den dödes höga ställning. Det betvivlas väl inte heller över lag, att Birkas v a p e n g r a v a r representerar ett högre socialt skikt. Att vapen, dräkt och även annat i grav- godset skulle k u n n a ha en mera exakt rangbe- tecknande innebörd även i nordiska samman- h a n g h a r m a n däremot inte räknat med. Så poängsätter t.ex. Callmer (1977 s. 105) gra- v a r n a s olika inventarier efter ett eget system, som inte anknyter till föremålens trots allt i flera fall redan kända symbolvärden, fiir att d ä r i g e n o m k u n n a rangera gravarna på högre och lägre sociala nivåer. (Se även flera arbe- ten av Lebedev, främst 1970, 1971.)
D r ä k t och vapen i de rikaste Birkagravarna a n g e r entydigt innehavarnas höga samhälls-
Fornvämien 78 < 1983)
