• No results found

En "Trundholmshäst" Nerman, Birger Fornvännen 1939(34), s. 166-170 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1939_166 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "En "Trundholmshäst" Nerman, Birger Fornvännen 1939(34), s. 166-170 : ill. http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1939_166 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
6
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

En "Trundholmshäst"

Nerman, Birger

Fornvännen 1939(34), s. 166-170 : ill.

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1939_166 Ingår i: samla.raa.se

(2)

EN »TRUNDHOLMSHAST.

AV

B I R G E R NERMAN

Hösten 1937 överlämnade antikvarien friherre Carl R. af Ugglas, som i Statens historiska museum var sysselsatt med att bland dess samlingar från medellid och nyare tid utsöndra sådana föremål, vilka ej kunde höra till nämn- da tidsskeden, till mig det i fig. 1 avbildade lilla djurbuvudet av brons i och för prövning, om det kunde härröra ifrån forntiden. Det slog mig genast, att det här var fråga om ett djiirhiivud i stil med liästens å den berömda pjäsen ifrån Trundholm på norra Själland, fig. 2, som bekant en pjäs ifrån Montelius' 2:dra bronsåldersperiod och Mullers 4:de bronsåldersgrupp.

Djurhuvudet införlivades med Statens historiska museum med den samling, som 1884 inköptes från den kände fomforskaren och samlaren major S. Ulfsparre. Tyvärr finnes ingen som helst pro- veniensuppgift; samlingen härrör huvudsakligen ifrån Sverige och Danmark, i någon utsträckning ifrån Norge och utomskandinaviska länder. Inv.-nr 7571:648. Ulfsparre har publicerat djurhuvudet i sina 1874 utgivna »Svenska Fornsaker», pl. IX fig. 158. Att vid utgivandet av detta verk, då ju Trundholmsfyndet ännu icke anträf- fats (det kom i dagen 1902), man icke kunde tidsbestämma vårt (Ijurhuvud och rekonstruera den pjäs, till vilken det hört, var jn helt naturligt; sedan dess synes pjäsen ha sjunkit i glömska.

Hästhuvudet i den Ulfsparreska samlingen är i motsats till Trundholmshästens massivt; den sistnämnda hästen är helt och hål- let ihålig (med bevarad lerkärna). Vårt hästhuvud har uppenbar- ligen varit avsett att insättas i en kropp. En annan olikhet består däri, att på vår häst öronen äro bakåtriktade — hästen vredgas — medan de på Trundholmshästen äro riktade uppåt-snett framåt.

I motsats till det danska hästhuvudet är vårt helt oornerat. Medan på det förra ögonens mitt äro inlagda med ett mörkbrunt ämne, an- tagligen harpixmassa, ha ögonen på fig. 1 utgjorts av bergkrislal-

(3)

E N »T R U N D H O L M S II A S T . 167 ler(?) — den ena bortfallen —, som insatts på vardera sidan av ett tvärgående runt hål.

I alla avseenden är det i Ulfsparreska samlingen föreliggande hästhuvudet av en långt ringare kvalitet än Trundholmsliästens.

m

Fig. 1.

Hästhuvud av brons. Okänd fyndort. Vi-

Abb. 1. rterdekopf ans Bronze. Fundort nnbeknnnt. Vi-

det är också betydligt mindre än detta. Men likheten är omisskänn- lig. Vi ha i bägge fallen ett smalt, mot munnen spetsigt huvud (på fig. 1 saknas yttersta munspetsen). Att detta framifrån sett är be- tydligt smalare än Triindholmshuvudet kan bero på den olika tek- niken, i det förra fallet massiv, i det senare ihålig gjutning.

(4)

168 B I R G E R N E R M A N

Som vi so, har vårt huvud liksom Trundholmshästens under hal- sen haft en ögla — en del av yttre partiet saknas i bägge fallen.

Det är alltså tydligt, att även vår häst varit försedd med ett band (detta saknas även på Trundholmspjäsen) och dragit något, och man vill då gärna tänka sig, att det också här varit cn solskiva.

Fig. 2.

Bronshäst förspänd en ornerad, på ena sidan ined guldbleck belagd, rund bronsskiva, allt ställt på en liten vagn av brons. Trundholm, norra Själland.

C a »/••

Abb. 2. Bronzepferd, vorgespannt vor eine verzierte, anl der einen Seite mit Goldblecli belegte, runde Bronzeseheibe, alies geslcllt auf einen kleinen, bronzenen Wagen. Trundholm, nördl.

Seeland. Etwa Vs-

Detta göres ytterligare troligt av den bekanta hästbilden Mon- telius, Minnen fig. 980, här återgiven i fig. 3, som liksom Trund- holinshästen är ihålig (även här med bevarad lerkärna), men vars huvud är ännu enklare än vårt hästhuvud, med ögon bestående av bärnstensstycken (det ena bortfallet). Denna pjäs anträffades på Tågaborgshöjden i Hälsingborg jämte en annan mera fragmen- tarisk dylik (huvudet saknas), tre yxor och fyra spjutspetsar av brons och icke tillvaratagna »delar af en mindre vagn och en brons- skifva af ett spadblads storlek». Här har alltså, som man också in-

(5)

E N ,T R U N D H O L M S H Ä S T , 169 sett, varit ett fynd å la Trundholm. Tågahorgshästarna ha i mot- sats till de två andra icke haft någon ögla under halsen.

Trundholmsfyndet härrör ifrån en mosse — det har, som vanligt är med sådana fynd, offrats. Dy- lika offer ha ägt rum på så sätt, att föremålen utlagts i mossar, antingen på en tlllgrodd, fastare yta (så Trundholmspjäsen) eller i ett fuktigare parti, eller också i eller vid kanten av små forn- tida sjöar, som senare vuxit igen. Vårt hästhuvud fig. 1 bär tydliga spår av att ha legat i vatten — det visar den anfrät- ning, bronsen gärna får, sedan den en längre tid varit vatten- Fig- 2 a. dränkt. Efter all sannolikhet Detalj av hästen fig. 2. Ca Ve- r ö r d e t s i g ä v e n h ä r o m e t t o f.

Abb. 2 a. Detnil vom Planta Abb. 2.

E'«-a •/,. fer, i detta fall i ett vatten.

Fig. 3.

Bronshäst. Tågaborgsböjden i Hälsingborg. Ca 3/u- Abb. B, Bronzepferd. Tägaborgshöjden in Hälsingborg. Etwa 3/6.

(6)

170 B I R G E R N E R M A N

Tillägg.

Man k u n d e vid första påseendet v a r a böjd att se djuret på a n n a t sätt, s å att det, som h ä r tolkats som halsparti, vore huvudet och omvänt, varvid ett djur med en s v a g likhet med djurfigurer från y n g r e b r o n s å l d e r n k u n d e t ä n k a s framträda. Men detta omöjliggöres av flera s k ä l : den u n d e r l i g a djurfigur. som skulle bli resultatet, omöjligheten av att i sådant fall insätta d j u r h u v u d e t i någon kropp, vilket däremot med den a n d r a tolkningen g å r utmärkt, då hals- partiet i så fall är svängt ytterst och därigenom får bättre fäste, det bergkristall ( ? ) fyllda hålet, som s a k n a r mening som a n n a t än öga, ansvällningen intill vardera öronrotcn, vilka a n s v ä l l n i n g a r blott lå mening, om djuret tas i den ställning, som j a g fattat det, i vilket fall de ä r o kindknotor o. s. v.

Z U S A M M E N F A S S U N G BIRGER NERMAN: Ein »Trnndholmpfcrd*.

Verf. will zeigen, dass der in Abb. 1 wicdergegebene Tierkopf, der als Finzelfund ohne Fundangabcn vorliegt (Staatl. Hist. Museum zu Stockholm, Inv.-Nr. 7571:648), einem >Trundliolmpferd» angchört bat. Im Gegcn- satz zu diesem, das hohl ist (mit bewabrtom Tonkern), ist unser Stiick massiv; es ist offenbar dazu bestimmt, in irgendeinen Körpcr eingcsteckt zu werden. Abb. 1 zeigt in allén Hinsicblen oine einfachere Arbeit als das Trundbolmpfcrd; u. a. kommt keine Verzierung vor. Während an dem Trundbolmpferd die Mitte der Augen mit einer dunkelbraunen Substanz.

wabrsclieinlich Harpixmasse, gefiillt worden ist, haben dio Augen bei unserera Stiick aus Bergkristallen (?) bestanden (oin Augo woggcfallen).

die in die Miindungon eines quergehenden runden Loches cingesetzt wor- den sind.

In Abb. 1 schen wir wie an dera Trundbolmpfcrd den Rost oincr öse;

wabrsclieinlich hat auch unser Pferd eine Sonnenscheibc gezogen.

Bekanntlich stammt der Triindliobnfund aus einem Torfmoor, in welchem der Gcgonstand geopfert worden ist; der Pfordekopf Abb. 1, der Anätzung wie von Wasser zeigt, ist wabrsclieinlich auch geopfert wordon, in diesem Falle in Wasser.

References

Related documents

Pä vårt fragment ha dessa dock gått helt igenom ribban, medan de på Vendelhjälmarna från gravarna I och XII — från grav XI äro fragmenten för små att tillåta en bedömning

pjäser ifrån Ryssland och Ungern, vilka närmast uppfattas som beslag på remmen till ett pilkoger (de hittas stundom tillsammans med pil- spetsar). Den pjäs, som jag närmast

— kreatursstek — och väl även dryck från något, blöt offrats i en myr (västarna visa, att det icke kan ha varit fråga om en sjö), var- vid föremålen antagligen nedsatts

1, som här behandlas, äro såväl hornstången som mittdtaggen genomgående ihåliga, och på hornstängens utsida mitt emot mittdtaggen finns ett runt, med ett skarpt instrument

Söljan lillhör en samling föremål från olika tider och okända fyndorter, vilka 1899 inköptes av Statens Historiska Museum frän den nämnde anlikvitetshandlare Frans Lysholm i

Platsen kännetecknas av ett ställvis inemot halvmetertjockt kulturlager, som begränsas mot Paviken av den vikingatida strandlinjen ca 2 m. F"yndfrekven- seu är mycket hög.

(Forts, från Fornvännen 1944 sid. Bronskniu frän Gotland. Det är emellertid cn tydlig kniv ifrån Montelius per.. Hejdung», Hejdebg soc- ken. de med fortjockat skaft som

År 1865 inköptes för Statens Historiska Museum några föremål ifrån Gammelgarns socken på Gotland, anträffade av sjömanshustrun Anna Lind »förmodligen pä olika