DET KONSTNÄRLIGA SERVISGLASET
En kvalitativ och kvantitativ undersökning av servisglas från Orrefors – mellan 1960 och 1990
Pia Berglund
Uppsala universitet – Konstvetenskapliga institutionen Konstvetenskap C – Konstvetenskaplig teori och metod
Handledare: Jan O.M. Karlsson Ventileringstermin HT-21
ABSTRACT
Uppsala University Department of Art History
Engelska Parken, Thunbergsvägen 3H Box 630, 752 38 Uppsala
018-471 28 87
Titel: Det konstnärliga servisglaset: En kvalitativ och kvantitativ undersökning av servisglas från Orrefors – mellan 1960 och 1990
Title: The artistic stemware: A qualitative and quantitative study of stemware from Orrefors – between 1960 and 1990
Author: Pia Berglund
E-mail: pia2.berglund@gmail.com Bachelors thesis, autumn semester 2021 Tutor: Jan O.M. Karlsson
Examinator: Carina Jacobsson
This essay explores the correlation between the design of stemware and the production of artistically produced glassware at the Swedish glassworks Orrefors, between the years of 1960 and 1990. The aim of this investigation is to see in what way the artistic glass has influenced the design of the stemware. Furthermore, the essay discusses in what way this change in design can be due to factors like competition with cheaper stemware from IKEA, the aesthetic trends of different decades and the economic situations of the
glassworks. This essay also investigates in what way this change in design and aesthetics correlates to a change in pricing of the exclusive stemware produced at Orrefors. These subjects have been investigated using both a qualitative and a quantitative method, with the aim of understanding their correlations. The result of this study has shown that the artistically produced glassware has had a noticeable impact on the design of stemware, particularly from the mid 70´s and onwards. This is concluded to be due to a combination of factors, such as the ones stated above.
Keywords
/svenska: Konstvetenskap, servisglas, Orrefors, svenskt glas, formgivning, design, konsthantverk, IKEA, vackrare vardagsvara, Gregor Paulsson, William Morris.
/english: Art history, stemware, glassware, Orrefors, Swedish glass, design, crafts, IKEA, more beautiful everyday goods, Gregor Paulsson, William Morris.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING ...1
1.1 Syfte och frågeställningar ...1
1.2 Disposition ...2
1.3 Material och avgränsningar ...2
1.4 Metod ...3
1.4.1 Kvalitativ innehållsanalys ...4
1.4.2 Kvalitativ intervju och forskningsetik ...5
1.4.3 Kvantitativ metod ...6
1.4.4 Arkivstudie ...6
1.5 Teoretisk grund ...7
1.5.1 William Morris ...7
1.5.2 Gregor Paulsson ...8
1.5.3 Kritik och relevans ...9
1.6 Tidigare forskning ...10
2. BAKGRUND ...13
2.1 Den svenska servisglasformgivningen – en kort historisk överblick ...13
2.2 Det svenska konstglaset och glasbruket Orrefors ...15
3. UNDERSÖKNING ...17
3.1 Det Orreforska glaset mellan 1960 och 1990 – en ekonomisk och estetisk utveckling ...17
3.1.1 Utseendemässig förändring av servisglaset från Orrefors ...17
3.1.2 Prismässig förändring av servis- och konstglaset från Orrefors ...27
3.2 Krisen i konsthantverket – orsaker och följder kopplade till servisglasets förändring ...35
3.2.1 Sammanslagningar och nedläggningar – förändrade förutsättningar ...35
3.2.2 Demokratiseringen av servisglaset – IKEA som konkurrent...37
4. AVSLUTANDE DISKUSSION ...40
4.1 Konstglasets plats i servisglasproduktionen ...41
4.2 Formgivningens plats i den industriella produktionen ...43
4.3 Slutsatser ...45
5. SAMMANFATTNING ...47
6. KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING ...49
6.1 Otryckta källor ...49
6.1.1 Arkivmaterial ...49
6.1.2 Artiklar ...52
6.1.3 Internetkällor ...52
6.1.4 Intervju ...54
6.1.5 Prisuppgifter ...54
6.2 Tryckta källor ...55
7. BILAGOR ...57
7.1 Sammanställning av prisuppgifter ...57
7.2 Genomsnittligt pris för serviserna under respektive år ...59
7.3 Intervjuguide för intervju med Erika Lagerbielke ...60
7.4 Bildbilaga ...61
8. BILDFÖRTECKNING ...75
1
1. INLEDNING
Glas – ett material som ständigt omger oss i vår vardag. Glaset du dricker juicen ur på morgonen, skyltfönster du går förbi på väg till kontoret, fönstret du ser ut genom ovanför datorskärmen till mobilens lysande lilla skärm; alla dessa är produkter av materialet glas. Men av materialet glas kan göras mycket mer än bara de vardagliga ting vi ständigt omges av.
Sverige har länge varit världsledande inom produktionen av servisglas. Den svenska
servisglasproduktion fick sitt stora genombrott på Parisutställningen 1925 och servisglaset har sedan dess exporterats till världens alla hörn. Svenska glasbruk har nämligen en lång tradition av att inkludera det estetiskt vackra i sin produktion, något som gjort servisglasen till ett föremål för bruk samtidigt som det också är ett föremål laddat med skönhet.
Men vad sker när det svenska glaset tappar sin konkurrenskraftighet? Kan produktionen fortgå som den alltid gjort när den billigare industriella servisglasproduktionen kommit i kapp? Finns det något som kan rädda de svenska glasbruken från nedläggning, när alltmer glas utan konsthantverk säljs för en billig penning, samtidigt som det svenska servisglaset säljs dyrt för att inte bruken ska gå i konkurs? Detta, och mer, behandlas i följande uppsats.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna uppsats är att undersöka och förstå på vilket sätt den svenska
servisglasproduktionen och dess formgivning förändrats mellan 1960 och 1990. Jag vill ta reda på hur den formmässiga förändringen sett ut under perioden, vad som legat bakom denna förändring samt vilken roll det svenska konstglaset spelat för formgivningen av servisglas och för de svenska glasbrukens överlevnad. Jag vill även ta reda på hur det exklusiva servisglaset mätte sig i konkurrens med massproducerat servisglas i fråga om pris och god form under perioden 1960–1990.
De tre huvudsakliga frågeställningarna för detta arbete är som följer:
• På vilket sätt förändrades den svenska produktionen av exklusivt servisglas pris- och formmässigt mellan 1960 och 1990?
• Vilken roll spelade konstglaset för glasbruken och servisglasproduktionen mellan 1960 och 1990?
• Vilka orsaker och följder går att se kopplade till servisglasets ekonomiska och utseendemässiga utveckling?
2
1.2 Disposition
Efter uppsatsens inledande avsnitt, där syfte, frågeställningar, teori och metod med mera pre- senteras, följer uppsatsens bakgrund. Denna ger en översiktlig förståelse för den svenska ser- visglasproduktionens historia, följt av en definition och beskrivning av vad konstglas är. Detta kombineras med en presentation av glasbruket Orrefors, det bruk som är i fokus för
uppsatsens undersökning.
Efter bakgrunden följer själva undersökningen. Där analyseras servisglaset producerat mel- lan 1960 och 1990 pris- och formmässigt. Detta ställs sedan i relation till den ekonomiska för- ändring glasbruken gick igenom under samma period, samt hur det exklusiva servisglaset förhöll sig till det billiga servisglaset producerat för IKEA. Resultatet av undersökningen knyts ihop i uppsatsens avslutande diskussion, där de teoretiska utgångspunkterna står som grund för diskussionen. Hela arbetet avslutas sedan med en kortare sammanfattning.
1.3 Material och avgränsningar
Materialet i denna uppsats är av flera olika karaktärer. I huvudsak är analysen baserad på arkivmaterial från Orrefors, det glasbruk jag grundat min undersökning kring. Utgångs- materialet har varit i form av kataloger, nyhetsblad och prislistor publicerade vid Orrefors mellan 1960 och 1990. Genom analys av dessa har jag fått en insikt i den formmässiga och prismässiga förändringen hos servisglaset producerat vid Orrefors. Under arbetets gång har jag i dessa kataloger kommit i kontakt med flertalet serviser. Dessa har fått ligga till grund för min diskussion gällande på vilket sätt konstglaset uttryckt sig i servisglaset under 1960-, -70- och -80-talet. Ett urval av dessa serviser är ”Illusion”, ”Prelude”, ”Rhapsody”, ”Eden”,
”Variation”, ”Helena”, ”Taverna”, ”Intermezzo”, ”Vintage”, ”Optica” och ”Tango”.
Serviserna är således mitt huvudsakliga analysgrundande material.
Ytterligare material som använts för att möjliggöra en jämförande analys med billigare servisglas är kataloger från IKEA. De kataloger som analyserats kommer från samma period som ovan, det vill säga mellan år 1960 och 1990.
Även för att få en bild av konstglaset från Orrefors har jag använt mig av kataloger, nyhetsblad och prislistor, producerade vid Orrefors under ovan nämnda period. Dessa har an- vänts för att avgöra hur produktionen av konstglas korrelerat med servisglasproduktionen och vad dessa haft för utseendemässigt utbyte sinsemellan.
Då Sverige under lång tid varit världsledande inom glasproduktion finns mängder av käll-
3
material att tillgå kring den svenska glasproduktionen. Av denna anledning har avgräns- ningarna i uppsatsen varit strama. Uppsatsen behandlar i huvudsak det svenska servisglaset, dess produktion och formmässiga förändring. Inom denna avgränsning diskuteras produkt- ionen av svenskt konstglas, men konstglaset är ej huvudfokus för utredningen. Konstglas har i denna uppsats definierats som ett konstnärligt tillverkat eller bearbetat glas som formgivits av en känd konstnär eller formgivare. Därmed inkluderas inte formgivna bruksföremål så som skålar och vaser inom definitionen för konstglas, om föremålets huvudsyfte inte är det estetiska uttrycket. Detta har alltså analyserats för att få en bild av på vilket sätt konstglas influerat servisglasproduktionen.
Avgränsningar har även gjorts inom vilken tidsram uppsatsen är satt att behandla, även detta i syfte att begränsa det tillgängliga materialet samt begränsa uppsatsens omfång. Den valda perioden sträcker sig som ovan nämnt i huvudsak mellan 1960 och 1990. Denna period är vald eftersom den svenska glasproduktionen genomgick en av sina största ekonomiska och formmässiga förändringar under dessa decennier.
Även vilket bruk som i huvudsak studerats vid arbete med uppsatsen har begränsats till Orrefors. Denna avgränsning har gjorts på grund av att Orrefors under perioden var ett av de ledande svenska bruken när det kom till servisglasproduktion, samtidigt som man hade en be- tydande konstglasproduktion och mycket kontakt med både formgivare och konstnärer.
1.4 Metod
I arbetet med denna uppsats har flera metoder använts. Här presenteras dessa metoder, först kort och sedan mer ingående.
Uppsatsen som helhet är en så kallad kvalitativ undersökning, en typ av undersökning som grundas i förståelsen av företeelser och samband.1 Den kvalitativa undersökningen ligger till grund för uppsatsens analys kring vilka samband som går att finna mellan servisglas- och konstglasproduktionen vid Orrefors, samt hur dessa förhåller sig till yttre faktorer som kon- kurrens och ekonomi. Inom denna kvalitativa undersökning har arbetsmetoden innehållsana- lys använts.
Ytterligare en metod som använts i arbetet är en kvalitativ intervju. Intervjun genomfördes med formgivaren och professorn Erika Lagerbielke i syfte att få en bredare förståelse för formgivningen av servisglas vid Orrefors. Resultatet av denna intervju ligger också till grund
1 Trost, Jan, Kvalitativa intervjuer, 4., [omarb.] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2010, s. 32.
4 för den kvalitativa undersökningen.
Vidare har även en mindre kvantitativ undersökning genomförts. Denna genomfördes i syfte att ta reda på hur priset på servisglas producerat vid Orrefors förändrats över tid, samt skapa en summerande tabell över prisförändringen. Resultatet av denna kvantitativa undersök- ning har använts som data i den kvalitativa undersökningen för att bidra till analysen av konst- glasets påverkan på servisglaset, samt för att kunna se de ekonomiska konsekvenser av en ökad konkurrens. För att genomföra denna kvantitativa undersökningsdel studerades över 60 separata kataloger, prislistor och annat arkivmaterial publicerat av Orrefors mellan 1960 och 1990 med hjälp av en kvantitativ metod.
Både de ovan nämnda kvantitativa och kvalitativa undersökningarna genomfördes med hjälp av en grundlig arkivstudie. Denna studie av arkivmaterial från glasbruket Orrefors samt IKEA-kataloger gjordes i syfte att få en övergripande bild av deras respektive sortiment av produkter, produkternas prisbilder samt hur dessa båda förändrats över tid.
1.4.1 Kvalitativ innehållsanalys
En kvalitativ undersökning innebär en arbetsmetod där datainsamlingen och analysen sker i ett utbyte med varandra, i syfte att skapa en helhetsbeskrivning av exempelvis en företeelse eller struktur.2 Inom den kvalitativa undersökningen har jag arbetat med metoden innehållsa- nalys, en form av systematisk analys av innehåll i olika former av material och data.3 Inne- hållsanalysen innebar i detta fall en huvudsaklig kvalitativ analys av textmaterial, det vill säga data av icke-numerisk karaktär.4 Textmaterialet i fråga har i denna undersökning bestått av ar- kivmaterial, kataloger och prislistor från Orrefors glasbruk och IKEA, en kvalitativ intervju samt litteraturstudier. Att dessa inom innehållsanalysen benämns som ”texter” har sin grund i en förändring av betydelsen av ordet ”text”. Denna förändring innebär att all icke-numerisk data numera kan benämnas som text då våra analyser och undersökningar av data inte sällan handlar om skriven text.5
Inom denna kvalitativa undersökning har även material i form av kvantitativ data använts.
Denna data har bestått av statistik över priser och prisförändringar av servisglas, som tagits
2 Nationalencyklopedin, Kvalitativ metod, hämtad 2021-12-14 från: https://www-ne- se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kvalitativ-metod
3 Nationalencyklopedin, Innehållsanalys, hämtad 2021-12-14 från: https://www-ne- se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/inneh%C3%A5llsanalys
4 Trost, Jan, Att skriva uppsats med akribi, 3., [rev.] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2008, s. 26.
5 Trost 2008, s. 27.
5 fram genom en kvantitativ undersökning.
1.4.2 Kvalitativ intervju och forskningsetik
En kvalitativ intervju är en vanlig metod inom kvalitativa undersökningar. På samma sätt som med kvalitativa undersökningar så är syftet med en kvalitativ intervju att förstå företeelser och samband.6
Inom denna undersökning genomfördes en strukturerad intervju med öppna frågor. Vad detta innebar var att intervjun var strukturerad kring ett ämne, i detta fall Orrefors och servisglaset, och att frågorna inte hade några givna svar utan informanten fick svara fritt.7 Med denna metod i åtanke skapade jag en intervjuguide med fyra frågeområden och tolv frågor (se bilagan 7.4, ”Intervjuguide för intervju med Erika Lagerbielke”). Dessa frågor fick stå som grund för intervjuns upplägg, men utifrån följdfrågor och svar valdes vilken ordning frågorna ställdes. Utöver dessa frågor tillkom följdfrågor kring spörsmål jag fann intressanta.
Utöver detta genomfördes intervjun utifrån forskningsetiska principer. Med detta menas att jag, innan intervjun började, förmedlade till Erika Lagerbielke (min informant) i vilket syfte intervjun genomfördes, vad syftet var med min uppsats samt att hon under hela intervjuns gång hade full rätt att inte svara på frågor eller rent av avbryta intervjun.
Då intervjun genomfördes över videochattprogrammet Zoom, på grund av situationen med pandemin Covid-19, bad jag även om tillåtelse att spela in vår intervju med ljud och bild.
Tack vare denna inspelning kunde jag efter intervjuns slut transkribera hela intervjun och slapp således förlita mig på mina anteckningar och mitt minne. Genom denna transkribering kunde jag alltså försäkra mig om att ingen felcitering eller liknande kunde ske i användandet av intervjumaterialet. Den fullständiga transkriberingen förvaras hos mig och publiceras inte i uppsatsen på Lagerbielkes begäran.
När det kommer till urvalet till min intervju har bara en informant blivit intervjuad;
formgivaren och professorn Erika Lagerbielke, anställd som formgivare vid Orrefors från 1982. Då tanken med intervjun inte varit att bevisa mina teorier, utan snarare att få en inblick i processerna vid Orrefors servisglasformgivning från formgivarhåll, blir det snäva urvalet inte ett problem utan det har givit en mycket värdefull inblick i verksamheten från en vinkel som annars är svår att få.
6 Trost 2010, s. 32.
7 Trost 2010, s. 41–42.
6
1.4.3 Kvantitativ metod
Under arbetet med denna uppsats användes en kvantitativ metod för att analysera statistik rörande på vilket sätt priset på servisglas producerat vid Orrefors glasbruk förändrats mellan 1960 och 1990. En kvantitativ metod används vid rent numeriska undersökningar, där data i form av siffror samlas in och redogörs för.8
Inom den kvantitativa undersökningen har jag systematiskt gått igenom kataloger och dess respektive prislistor, publicerade av Orrefors mellan år 1960 och 1990. Från dessa kataloger och prislistor har jag valt ut tolv av Orrefors främsta serviser och sedan använt mig av
priserna för utvalda glas från respektive servis. De utvalda glasen var glas för rött vin, vitt vin, öl, champagne och sherry, i den mån dessa glas funnits med i serviserna.
Då priserna för dessa glas varit utskrivna i penningvärdet för deras respektive
publiceringsår har jag med hjälp av konsumentprisindex från Statistiska Centralbyrån för respektive år omvandlat priserna till dagens penningvärde.9 Med dessa nya priser, i dagens penningvärde, har jag skapat en tabell för priset för utvalda serviser producerade vid Orrefors mellan 1969 och 1989.10
För att dessa numeriska data ska bli mer översiktliga och ge en tydligare överblick över den prismässiga förändringen över tid har jag beräknat den procentuella förändringen i pris för varje glas i de utvalda serviserna. Denna prismässiga förändring är beräknad utifrån priset på den tidigaste publiceringen av servisen till den senaste publiceringen av servisen.
Resultatet visar således hur priset förändrats över tid och presenteras i tabellen i form av en procentuell förändring.11
Utöver detta har jag även skapat ett diagram över prisförändringen för att ge en tydlig visuell förståelse för den prismässiga förändringen.12 Diagrammet visar alltså på vilket sätt det genomsnittliga priset för varje servis förändrats över tid.
1.4.4 Arkivstudie
Bearbetandet av arkivmaterial, i form av kataloger och prislistor, har varit den mest avgörande delen för materialet till den kvalitativa innehållsanalysen. Detta material har varit omfattande,
8 Trost 2008, s. 68.
9 Statistiska Centralbyrån, Prisomräknaren, hämtad 2021-11-28 från: https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i- siffror/prisomraknaren/
10 Berglund, Pia, Sammanställning av prisuppgifter, Uppsala, 2021.
11 Berglund 2021 a.
12 Berglund, Pia, Genomsnittligt pris för serviserna under respektive år, Uppsala, 2021.
7
med mer än 60 kataloger, nyhetsblad och prislistor från 30 års tillverkning vid Orrefors.
Materialet har bearbetats systematiskt, bland annat genom att jämföra prislistor och kataloger för att hitta korrelerande uppgifter kring serviser samt genom att jämföra glasen från
nyhetsblad för att över tid se utseendemässiga skillnader. Detta arbete har givit ett grundligt material att basera min kvalitativa innehållsanalys på, med uppgifter gällande nyheter, utseende- och prismässiga förändringar samt i vilken omfattning konstglas inkluderats i katalogerna.
Studierna av arkivmaterial har även legat till grund för den mindre kvantitativa undersökning som genomförts (se beskrivning av kvantitativa undersökningar ovan).
Urvalet av arkivmaterialet gjordes med uppsatsens avgränsningar i åtanke. Arkivmaterialet kring det exklusiva servisglaset behandlar enbart glasbruket Orrefors, med begränsningar till 60-, 70- och 80-talets kataloger, nyhetsblad och prislistor. Detta arkivmaterial är inhämtat från Kronobergsarkivet, genom kontakt med Sveriges Glasmuseum i Växjö, en del av Smålands Museum och Kulturparken Småland.13 Med hjälp av Kronobergsarkivets arkivarie, Per-Olof Andersson, har jag fått tillgång till det digitaliserade arkivmaterial som bearbetats i denna undersökning.
1.5 Teoretisk grund
Den teoretiska grund som uppsatsen baserats på utgörs i huvudsak av teorier rörande konstens plats i industrin samt teorier kring god form. Bland annat behandlas hur konsumenter kan tvingas välja mellan god estetisk design och produkter med ”sämre” design (estetiskt och tekniskt) men med ett lägre pris, vad konstnärens roll i designen är samt hur produkters värde kan förändras utifrån dess produktionsmetoder.
1.5.1 William Morris
En teoretiker som grundat sina teser i tanken kring god design är den brittiske konstnären och teoretikern William Morris (1834–1896).14 År 1889 höll Morris en föreläsning för The
National Association for the Advancement of Art. Föreläsningen kallar han för ”Dagens konst
13 Kulturparken Småland, Smålands museum, Sveriges glasmuseum, hämtad 2021-12-16 från:
https://kulturparkensmaland.se/besok-oss/vara-besoksmal/smalands-museum-och-sveriges-glasmuseum/.
14 Nationalencyklopedin, William Morris: (1834–1896). Framstående brittisk konstnär, formgivare och teoretiker, en av huvudpersonerna bakom ”arts and crafts”-rörelsen. Hämtad 2021-12-15 från: https://www-ne- se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/william-morris
8
och hantverk” och under denna diskuterar han sina tankar kring industrialiseringen och den ökade massproduktionen av föremål.15 Morris myntar i denna föreläsning begreppet
”tillämpad konst”, som ett sätt att beskriva konstens plats i produktionen av föremål. Han menar att den tillämpade konsten fyller två huvudsakliga syften: dels göra föremålen vackra, dels göra arbetet lustfyllt för personerna som arbetar med produktionen av föremålen.16 Morris menar att föremål som inte uppfyller dessa två syften saknar god design, något som han sedan använder vidare genom att applicera på den nya industriella produktionen.17 Vidare tar han upp vad han kallar för ”surrogat”. Detta är en förfalskning av den äkta varan vars syfte är att bidra till ett ökat kapital för försäljaren, samtidigt som det är en produkt som lider brist på de två aspekter Morris förklarar utgör tillämpad konst. Dessa surrogat menar han utgör en fara i det alltmer industrialiserade samhället då de, genom att ignorera vad som faktiskt är god smak, bidrar till ett förfulande av de produkter som cirkulerar i samhället.18
Morris teorier kring förfulade föremål utan konstnärligt inflytande appliceras i denna uppsats bland annat vid diskussioner kring industriellt tillverkade föremål kontra
hantverksmässigt tillverkade föremål, med relevanta begrepp som ”surrogat” och ”tillämpad konst”.
1.5.2 Gregor Paulsson
Ytterligare en av de teorier som används i uppsatsen, både i analysen av material och i diskussionen, är grundad av den svenske konsthistorikern och teoretikern Gregor Paulsson (1889–1977).19 År 1919 får Paulsson i uppdrag av Svenska Slöjdföreningen (senare föreningen Svensk Form) att producera en propagandapublikation inför Svenska Mässan i Göteborg 1919.20 I denna publikation, vid namn Vackrare Vardagsvara, beskriver Paulsson sin syn på konstens plats i den industriella produktionen, något han anser vara av allra största vikt för att skapa vad han kallar för ”vår tids smak”. Denna smak beskriver han som en ny estetisk form inom industrin, som endast kan åstadkommas med hjälp av en kombination av
15 Morris, William, ”Dagens konst och hantverk”, Design och konst: texter om gränser och överskridansen.
Texter före 1960, Raster, Stockholm, 2003.
16 Morris 2003, s. 87.
17 Morris 2003, s. 96.
18 Morris 2003, s. 96.
19 Nationalencyklopedin Gregor Paulsson: (1889–1977). Svensk konnsthistoriker samt VD för Svenska slöjdföreningen 1920–1934, en av svensk konstindustris mest framstående teoretiker. Hämtad 2021-12-18 från:
https://www-ne-se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/gregor-paulsson
20 Paulsson, Gregor, Vackrare vardagsvara, faksimilupplaga, Rekolid, Stockholm, 1995.
9
teknisk utveckling och konstnärliga inflytanden.21 Vidare beskriver Paulsson hur det är produkternas goda form som är avgörande i dess konkurrenskraftighet. Han menar att mellan två produkter som är tekniskt likvärdiga är det den med god form som är den starkare
produkten. Detta medför enligt Paulsson ett intresse för producenten att skapa produkter med god form, då det bör leda till större konkurrenskraftighet och därmed större försäljning.22 God form har därför enligt Paulssons Vackrare Vardagsvara fördelar både för producent,
konsument och konstnär; producenten då konkurrenskraftigheten ökar vid vackra produkter, konsumenter då de får tillgång till vackra produkter att pryda sitt hem med, konstnären då de får vara med och forma den rådande tidens smak.
Således går Paulssons teorier hand i hand med de tidigare nämnda teorierna av Morris gällande vackrare föremål till allmänheten, även om Morris teorier grundas i hantverksmässig framställning medan Paulssons teorier är applicerbara huvudsakligen inom den
konstindustriella produktionen.
Teorierna Paulsson presenterar i Vackrare vardagsvara handlar alltså om vilken plats konsten och konstnären har i den konstindustriella produktionen samt vad som egentligen kan klassas som god design. Relevanta begrepp från Vackrare vardagsvara är bland annat
begreppet ”god smak” och ”vår tids smak”.
1.5.3 Kritik och relevans
Med dessa två teorier som grund besvaras och diskuteras de i inledningen nämnda
frågeställningarna. Dessa teorier är alla väl etablerade inom konstvetenskaplig teoribildning, men inte utan kritik. För denna uppsats anser jag det vara viktigt att vara medveten om tiden för teoriernas publicering. Den nyaste av teorierna, publicerade i Svenska slöjdföreningens Vackrare vardagsvara, utkom 1919. Det innebär att de båda teorierna har som minst 102 år på nacken och således kan uppfattas som föråldrade. Detta medför bland annat en mycket
annorlunda syn på industriproduktion, något som kommer att diskuteras vidare i uppsatsens avslutande diskussion.
Vad som däremot är gynnsamt med äldre teorier är att de under lång tid kritiserats och bearbetats. Hade dessa teorier under tidens lopp ansetts vara utdaterade och irrelevanta till modern forskning hade de fasats ut till fördel för modernare teoribildningar. Eftersom dessa teoretiska grunder fortfarande används aktivt inom forskning kring konsthantverk och
21 Paulsson 1995, s. 13.
22 Paulsson 1995, s. 17.
10
vackrare vardagsvara anser jag därmed att de fortfarande innehåller relevanta idéer för nya studier av konsten inom industrin med mera.
1.6 Tidigare forskning
Kring det svenska glaset har det bedrivits mycket forskning. Då den svenska glasproduktionen varit världsledande under lång tid finns gott om forskning om äldre glasproduktion,
huvudsakligen under det svenska glasets storhetstid under det tidiga 1900-talet. Denna
uppsats behandlar dock fenomen inom den svenska glasproduktionen från modernare historia, huvudsakligen 1960–1980-tal, något som inte är fullt lika efterforskat. Uppsatsen behandlar det svenska glasbruket Orrefors, som under den här tiden producerade mycket servisglas av olika slag.
Det material och den forskning som varit relevant i denna uppsats går att dela in i tre kategorier: den svenska glasproduktionen och dess historia, konstglas kontra servisglas och utbytet mellan de två samt hur konsten och konsthantverket tagit plats inom industrin.
Verket Svenskt glas av bland annat Jan Brunius beskriver svensk glasproduktion från och med de äldsta kända glasbruken kring 1550-talet till och med glasproduktionen under 1990- talet. Verket ger en god översiktlig bild över hur den svenska glasproduktionen förändrats, hur den blivit världsledande samt vilken typ av glas som producerats under olika perioder.
Speciellt användbara kapitel är ”Glasserviser före 1917” av Elisa Steenberg, ”Uppbrott revolt och förnyelse” av Jan Brunius och ”Hantverkets revansch” av Kerstin Wickman, professor i design- och konsthantverkshistoria. Steenbergs kapitel ger en god grundförståelse för den svenska servisglasproduktionens historia, som kompletterat med delar av Brunius och Wickmans kapitel ger en helhetsbild av hur det svenska servisglasets uttryck förändrats över cirka 100 år.23 Med denna grund kan sedan analyser göras gällande vilka faktorer som påverkat den formmässiga förändringen. Då denna uppsats i huvudsak behandlar
glasproduktionen vid Orrefors har även verket Orrefors – Etthundra år av svensk glaskonst av bland annat Dag Widman, tidigare chefsintendent vid Nationalmuseums
konsthantverksavdelning, varit till nytta för att få en överblick över glasproduktionen och mer specifikt vid Orrefors glasbruk.24
23 Brunius, Jan et al., Svenskt glas, Wahlström & Wistrand, Stockholm, 1995.
24 Widman, Dag et al., Orrefors – Etthundra år av svensk glaskonst, 1998 och Nationalencyklopedin Dag Widman, hämtad 2021-12-18 från: https://www-ne-
se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/dag-widman
11
Det huvudsakliga temat för denna uppsats ligger i det svenska servisglasets formmässiga förändring mellan 1960 och 1990. För att bättre förstå denna förändring i formen krävs material och forskning som ger en grundläggande bild av den socioekonomiska situation glasbruken befunnit sig i under olika perioder. I verket Den småländska glasregionens uppgång och fall diskuterar Olle Krantz, professor emeritus i ekonomisk historia vid Umeå universitet, vilka ekonomiska faktorer som legat bakom förändringar i produktion och
verksamhet hos de svenska glasbruken, från mitten av 1800-talet till slutet på 1900-talet. Han beskriver vilka ekonomiska faktorer som lett till nedläggningar och sammanslagningar av de småländska glasbruken, samt hur dessa förändringar påverkat produktion och konkurrensen i förhållande till utländsk glasproduktion.25
Den andra kategorin forskning som är relevant för uppsatsen är den kring det formmässiga utbytet mellan servisglas och konstglas under 1960- till och med 1980-talet. Detta kan
exemplifieras genom att se till specifika formgivares serier med servisglas under perioden. En av de formgivare som under 80-talet arbetat aktivt med formgivning av både servisglas och konstglas är Erika Lagerbielke.26 I verket Erika Lagerbielke: form för alla sinnen av Erika Lagerbielke och Petter Eklund beskrivs hennes arbete och formutveckling under 80-talet vid Orrefors.27 Även i artikeln ”Scandinavian Glass from Sweden, Finland, and Denmark: From the Early Modern Period to Industrial Glass Production” av Gunnel Holmér (publicerad i Journal of Glass Studies) beskrivs hur det svenska servisglaset under framför allt 80-talet börjar ta ut svängarna med mer konstnärliga former.28 Artikeln diskuterar exempel på serviser som bidragit till ett inflytande av konstglaset i servisglaset, exempelvis Erika Lagerbielkes
”Intermezzo”, Anna Ehrners ”Line” och Bertil Valliens ”Chateau”. Dessa serviser visar hur formgivare i allt större utsträckning inkorporerat fria uttryck för hantverk i serietillverkade bruksföremål.
På vilket sätt konsthantverk, formgivning och design tagit plats i svensk industriproduktion under andra halvan av 1900-talet beskrivs i Cilla Robachs avhandling Formens frigörelse:
konsthantverk och design under debatt i 1960-talets Sverige.29 För att kunna analysera på vilket sätt den svenska serieglasproduktionen förändrats och vilka aspekter som lett till denna
25 Krantz, Olle, Den småländska glasregionens uppgång och fall: en ekonomisk historia, Gidlund, Möklinta, 2015.
26 Erika Lagerbielke, professor i formgivning vid Linnéuniversitetet samt glasformgivare, verksam vid Orrefors från 1982. Hämtad 2021-12-16 från: https://www.erikalagerbielke.se/om-kontakt.html
27 Eklund, Petter, Lagerbielke, Erika, Erika Lagerbielke: form för alla sinnen, Carlsson, Stockholm, 2018.
28 Holmér, Gunnel et al., ”Scandinavian Glass from Sweden, Finland, and Denmark: From the Early Modern Period to Industrial Glass Production”, Journal of Glass Studies, 2020, s. 174.
29 Robach, Cilla, Formens frigörelse: konsthantverk och design under debatt i 1960-talets Sverige (diss. Uppsala universitet), Arvinius, Stockholm, 2010.
12
förändring behövs en överblick över konstens plats i industriproduktionen. Med grund i den svenska formen undersöker Robach bland annat hur krisen inom svensk formgivning under 60-talet påverkade design, arbetsmöjligheter, föremåls estetiska värde kontra funktion samt hur import ändrade om den svenska designen. Detta är av stor vikt för att förstå vilka aspekter som påverkat servisglasets form under och efter 1960-talet, något som denna uppsats
behandlar vidare. För att koppla detta till produktionen hos Orrefors under 1970–1980-talen är verket Orrefors – Glasbrukets historia 1898–1998 av bland annat Olle Krantz till nytta.
Verket behandlar Orrefors produktionshistoria under 100 år och ger inblick i vilka ekonomiska och sociala faktorer som direkt inverkat på produktionen vid Orrefors.30 Det kapitel som varit speciellt relevant är ”Glasriket formerar sig: Orrefors – från familjeföretag till storkoncern 1971–98” av Ola Gummesson, redaktör och skribent för bland annat Svenska Dagbladet.31 Här beskrivs de förändringar inom den svenska glasindustrin som förändrat grundstrukturerna inom företagen och vad detta lett till inom formgivningen.
Vad jag anser vara bristande i forskningen och jag därför vill behandla i min uppsats är på vilket sätt det finns ett samband mellan glasbrukens fluktuerande ekonomiska situationer och vilken typ av produkt de i huvudsak producerat och sålt. Jag undersöker på vilket sätt
konstglaset inkorporerats i servisglaset under 1960–1980-talet samt om det går att se samband mellan konstglasets intåg i serviserna och förändrade ekonomiska möjligheter för glasbruken (i huvudsak Orrefors).
30 Krantz, Olle et al., Orrefors – Glasbrukets historia 1898–1998, Byggförlaget/Kultur, Stockholm, 1998.
31 Nationalencyklopedin Ola Gummesson, hämtad 2021-12-18 från: https://www-ne- se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/ola-gummesson
13
2. BAKGRUND
Då det huvudsakliga ämnet för denna uppsats är svenskt servisglas i förhållande till konstglas är det viktigt att få en förståelse för de olika formerna av glas som producerats vid de svenska bruken. I detta avsnitt presenteras en kort historisk överblick över på vilket sätt det svenska servisglasets formgivning utvecklats, från 1800- till 1900-talet. Därefter följer en kort presentation av vad som definierar konstglas och konstglasets utveckling i början av 1900- talet. I samband med detta kommer en presentation av Orrefors glasbruk, då det är detta bruk som är i fokus för denna uppsats.
2.1 Den svenska servisglasformgivningen – en kort historisk överblick
Sverige har en lång historia av servisglasproduktion, även om det dröjde ända till mitten av 1800-talet innan glas med dekorativ utsmyckning började kallas för just serviser.32 Det svenska bruksglaset har under 1800- och 1900-talet genomgått stora formmässiga förändringar efter den rådande smaken, något som kort presenteras i följande avsnitt.
Under de två första decennierna under 1800-talet genomgick Sverige en lågkonjunktur som bland annat påverkade produktionen av servisglas. Glasens formgivning förändrades från praktfulla graverade glas till enklare glas, ofta blåsta i formar. Dessa enklare glas hade en lägre produktionskostnad och var således anpassade efter rådande ekonomiska läge. Den nya produktionsmetoden medförde även en möjlighet för glasblåsarna att ge samtliga produkter samma formmässiga struktur, vanligtvis en enkel räffling på kupan, genom blåsningen av glaset i en form med mönstrad insida. Dessa glas benämndes då ej som serviser, även om de hade samma design och mönster, men kan anses vara servisernas föregångare.33
Under 1830- och 1840-talet fortsatte denna form av serieproduktion av ”servisglas”.
Antalet typer av glas som producerades vid bruken ökade lavinartat från 1830-talets mitt fram till 1850-talet, vilket medförde många nya typer av glas till ”serviserna”. Inspirationen för alla nya produkter kom huvudsakligen från Europa, där England och Frankrike låg i framkant av den tekniska och kulturella utvecklingen.34 Formmässigt innebar de nya trenderna ett glas med ben med ”knapp” och kupor med fasettslipningar. Trenden hade således gått ifrån de formgjutna glasen till mer slipade och dekorativt utformade glas.35
32 Brunius 1995, s. 43.
33 Brunius 1995, s. 41.
34 Brunius 1995, s. 42.
35 Brunius 1995, s. 42.
14
Under 1850-talet började de svenska bruken dela in sina glas i regelrätta serviser, även om det dröjde fram till det industriella genombrottet under 1870-talet innan
servisglasproduktionen var i gång för fullt.36 Formerna på dessa serviser var kopierade från utlandet, fortsatt med förebilder i England och Frankrike. Glasen producerades med hjälp av olika tekniker, bland annat pressteknik, blåst eller slipat glas, och det var vanligt med fasett- eller olivslipade dekorer.37 Även ristning och gravering som utsmyckning växte i popularitet och över lag blev glasen alltmer dekorerade. Bårder, ornament, stjärnor och blommor var vanliga och få serviser producerades utan utsmyckning.38
Under det sena 1800-talet utökades produktionen med nya slipmönster och glastyper, bland annat whiskykupor och ”grogg-glas”, för de nya typerna av drycker som tog sig in alltmer på marknaden. Med denna utveckling av servisglasproduktionen medföljde en ökad export av de svenska glasen, huvudsakligen till England och dess kolonier, då det svenska glaset började få gott rykte internationellt. Dekoren på glasen var fortsatt extravagant, med djupa gravyrer och snitt, och glas började även produceras i serier med historiska stilförebilder (exempelvis i gustaviansk stil).39
Det var dock inte alla som uppskattade det alltmer extravaganta svenska servisglaset.
Kring sekelskiftet 1900 kom kritik som antydde att glasen var tunga och klumpiga och att lättare, tunnare glas var framtiden för de svenska glasserviserna. På grund av denna kritik, publicerad i Svenska Slöjdföreningens medlemsblad 1906, började en ny epok inom svensk glastradition. Denna förändring innebar att glasbruken under 1910-talets andra hälft började anställa konstnärer, dels för att formge serviser, dels för att öka produktionen av konstglas. De nya serviser som formgavs var mer anpassade till vardagen, utan de äldre servisernas
extravagans. Detta uppskattades både nationellt och internationellt och gav det svenska glaset en ny nationell prägel.40 Denna typ av formgivning, med renare linjer och enklare former, är den som sedan kommit att prägla stora delar av 1900-talets servisglasproduktion, och
sedermera blivit känd världen om som den svenska glasformgivningen.
36 Brunius 1995, s. 43–44.
37 Brunius 1995, s. 45–46.
38 Brunius 1995, s. 46.
39 Brunius 1995, s. 47–48.
40 Brunius 1995, s. 53.
15
2.2 Det svenska konstglaset och glasbruket Orrefors
Vad är egentligen konstglas? För att kunna bearbeta frågeställningarna i uppsatsens huvudsakliga undersökning krävs en definition av vad som egentligen kan räknas som konstglas. För denna uppsats kommer definitionen av konstglas utgå från
Nationalencyklopedins beskrivning av substantivet konstglas som ”ett konstnärligt tillverkat eller bearbetat glas”.41 Detta innebär glasproduktion där det estetiskt vackra prioriteras, men behöver inte nödvändigtvis betyda att konstglaset ej kan vara funktionellt (exempelvis formgivna vaser). Vidare kommer uppsatsen i huvudsak att behandla glas designat av kända formgivare eller konstnärer, för att ytterligare belysa den konstnärliga aspekten av
konstglaset. Vad som däremot inte avsetts behandlas som konstglas i denna uppsats är formgivna kristallobjekt, exempelvis vaser, skålar, askfat med mera. Dessa objekt är
visserligen formgivna av en konstnär, men då de saknar uttryck för konsthantverk kommer de ej behandlas som konstglas. Dessa kommer i stället att beskrivas som formgivna bruksföremål
Under 1800-talet var tre svenska glasbruk de främsta aktörerna inom produktionen av svenskt glas: Kosta, Reijmyre och Eda glasbruk. Fram till och med det tidiga 1900-talet fokuserade de svenska bruken på produktionen av bruksglas av olika slag, då inga konstnärer ännu blivit anställda vid bruken för formgivning av konstglas. Detta förändrades år 1897 då Kosta, efter kritik vid en utställning, anställde Gunnar G:son Wennerberg som sin första konstnär. Detta gjordes i syfte att utveckla formen på det svenska glaset, då den ansetts vara utan eget uttryck och inte hålla samma nivå som internationellt glas.42 Under denna period slog jugendstilen igenom stort inom konstglaset i Europa och den svenska glasformgivningen var inte sen att hänga på. Med tekniken överfångsglas påbörjades vid Kosta införandet av färgen och konstglaset på riktigt.43 Även vid Reijmyre anställdes konstnärer till den
internationella konstindustriutställningen i Turin 1902.44 Konstnärerna hade således tagit plats vid de svenska glasbruken och utvecklingen av svenskt konstglas hade satts i rullning.
Kostas och Reijmyres grepp om den svenska konstglasproduktionen minskade under 1910- talet då det lilla bruket Orrefors börjat ta sig in på marknaden. Orrefors grundades redan år 1898 men växte sig allt större under 1910-talet.45 År 1913 köptes Orrefors av Johan Ekman
41 Nationalencyklopedin Konstglas, hämtad 2021-11-26 från: https://www-ne- se.ezproxy.its.uu.se/uppslagsverk/ordbok/svensk/konstglas
42 Arfvidson, Björn et al., Svenskt glas under sex sekler, Kronobergs läns hembygdsförbund: Smålands museum, Växjö 2007, s. 18–19.
43 Överfångsglas: En teknik där en ofärgad glaskärna överdras med ett eller fler lager av färgat glas. Arfvidsson 2007, s. 19.
44 Arfvidson 2007, s. 19.
45 Brunius 1995, s. 75.
16
som utsåg Albert Ahlin till chef för glastillverkningen. Ingen av dem hade tidigare erfarenhet av glas men beslöt sig för att utgå från Svenska Slöjdföreningens teser kring att skönhet inom industriproduktionen skulle vara essentiell. Tack vare detta anställdes konstnärer till Orrefors redan från brukets start under 1910-talet och Orrefors lyckades snabbt klättra till att bli
ledande inom svensk glasproduktion.46 År 1916 presenterades från Orrefors en ny teknik inom formgivningen av konstglas, nämligen Graaltekniken. Denna teknik innebar att glasets dekor innesluts i transparent glasmassa och töjs ut genom blåsning, en teknik som aldrig tidigare skådats och därmed fick stor uppmärksamhet.47 Det var med denna formgivning, tillsammans med dess graverade konstglasföremål, som Orrefors slog igenom internationellt vid
Parisutställningen 1925.48
Orrefors profilerade sig snabbt som ett modernt glasbruk med konstglas som specialitet, både inom Sverige och internationellt, något som mellan åren 1915 och 1930 gradvis blev allt tydligare.49 Precis som för all industri visade sig 30- och 40-talet vara ekonomiskt utmanande, men trots det kom flera nya konstnärer till Orrefors. Under 50-talet hade Orrefors byggt upp en egen identitet som ett etablerat bruk som med sin storslagna exklusivitet och sina rena linjer inte behövde följa trender för att behålla sin relevans.50 Orrefors anses idag av många att vara det bruk som gett det moderna svenska glaset ett ansikte, inte minst med deras
revolutionerande tekniker inom konstglasformgivningen.51
46 Lantz, Maria, En fascinerande berättelse över drygt ett sekel, u.d, hämtad 2021-11-27 från:
https://www.orrefors.se/en-fascinerade-berattelse-over-flera-decenium och Arfvidson 2007, s. 19–20.
47 Arfvidson 2007, s. 20–21.
48 Arfvidson 2007, s. 21.
49 Krantz 1998, s. 36.
50 Arfvidson 2007, s. 24.
51 Brunius 1995, s. 58.
17
3. UNDERSÖKNING
3.1 Det Orreforska glaset mellan 1960 och 1990 – en ekonomisk och estetisk utveckling
I följande avsnitt redogörs för på vilket sätt servisglaset, och i viss mån konstglaset, från Orrefors förändrats mellan år 1960 och 1990. Förändringen beskrivs i två led: dels den utseendemässiga förändringen, dels den prismässiga förändringen. Den utseendemässiga förändringen fokuseras på servisglasproduktionen vid glasbruket. Den prismässiga
förändringen behandlar i huvudsak servisglas, men inkluderar även konstglasproduktionen satt i relation till servisglasets ekonomiska utveckling.
3.1.1 Utseendemässig förändring av servisglaset från Orrefors
1960-tal
Serviserna tillverkade vid Orrefors under 1960-talet präglades till stor del av vad man kan kalla det ”klassiskt Orreforska formspråket”. Det innebar en nivå av elegans och lyx som skilde sig från glas av lägre kvalitet, med fokus på klassiska och stilrena uttryck. Flertalet serviser som lanserats under 50-talet fortsatte dominera marknaden, bland annat ”Illusion”
(1957) och ”Rhapsody” (1959), samtidigt som de satte ribban för vad servisglaset från Orrefors skulle ha för formmässigt uttryck (Bild 1 och 2).52 Servisen ”Prelude” lanserades också under denna period och man kan även här se det traditionella formspråk som
genomsyrar Orrefors serviser under det tidiga 60-talet (Bild 1).53
52 Lagerbielke, Erika, formgivare och professor i glasdesign vid Linnéuniversitetet, digital intervju över Zoom, 2021-12-02.
53 Samtliga glasbilder presenterade i uppsatsen återger produkter ur Orrefors produktion och produktblad, om inget annat anges.
18 Bild 1. ”Illusion” och ”Prelude”, katalog från 1969, formgivna av Nils Landberg.
Bild 2. ”Rhapsody”, katalog från 1969, formgiven av Sven Palmqvist.
Ser man till de kataloger Orrefors gav ut under 60-talet går det att ana en trend där de äldre slipade serviserna fortfarande hade en stabil plats i glasbrukets försäljning, samtidigt som nyare, lättare serviser börjat ta sig in allt mer under decenniets senare år. Vid en jämförelse mellan en katalog från 1960 och en från 1969 syns en skillnad i vilka serviser som
presenteras. I en katalog från 1960 är samtliga serviser i transparent glas och inga av
serviserna har färgade detaljer. Av 26 serviser är nio i klarglas helt utan dekor, de resterande är dekorerade med i huvudsak slipningar av olika slag. I de serviser som har glas på fot har majoriteten ett kort ben och stadig fot, där kupan är högre än benets höjd. Glasen är alltså i huvudsak låga och stadiga, med en slipad kupa. Ett exempel på en sådan servis är ”Karolina”.
Även om denna servis är en av de smäckrare ur katalogen så syns tydligt de typiska dragen med slipningar på kupan och ett relativt kort ben (Bild 3).54 Jämför man detta med en katalog från 1969 så är 15 av de 25 presenterade serviserna gjorda i klarglas utan dekor. I likhet med glasen i den tidigare katalogen saknar även dessa glas färgade dekorer, men däremot har det formmässiga uttrycket förändrats. Somliga av de glas som presenteras är samma som i katalogen från 1960 och ser således likadana ut som i den tidigare katalogen. De glas som tillkommit till sortimentet under 60-talet däremot har ett annat formspråk. De har inte längre samma korta, stadiga ben, utan benet har blivit längre och tunnare. Ett exempel på detta är
”Carillon”, ett glas med rund kupa och smalt ben, utan dekor (Bild 4).55
54 Katalog ”Orrefors 29”, Orrefors, 1960, Kronobergsarkivet, s. 14.
55 Katalog och prislista ”Orrefors”, amerikansk, Orrefors, 1969, Kronobergsarkivet, s. 81.
19 Bild 3. ”Karolina”, katalog från 1960, formgiven av Gunnar Cyrén.
Bild 4. ”Carillon”, katalog från 1969, formgiven av Nils Landberg.
Ytterligare en typ av glas som producerades vid Orrefors under 60-talet som är värt att nämna i sammanhanget är Gunnar Cyréns ”Popglas”. Dessa glas på fot, med randigt ben i massivt färgat glas, såldes ej som serviser utan lanserades 1967 som en motsvarighet till popkonsten men inom glasproduktionen.56 Dessa var från Cyréns sida ett medvetet brott från den ”fina” Orreforsstilen.57 Då dessa inte lanserades som en servis är de inte jämförbara med de tidigare nämnda serviserna, däremot ger de en bild av på vilket sätt man redan under 60- talet arbetade med fria uttryck för hantverk inkorporerat i dricksglas.58
Bild 5. ”Popglas”, formgivna av Gunnar Cyrén.
56 Studio Gunnar Cyrén, Popglas, hämtad 2021-12-10 från: https://popglas.se/.
57 Widman 1998, s. 94.
58 Lagerbielke 2021.
20 1970-tal
I likhet med utvecklingen under 60-talet fortsatte glaset producerat under 70-talet att förhålla sig till vad som är ”Orreforskt”. Med detta menas att de klassiska och traditionella dragen levde vidare i servisglasproduktionen, samtidigt som de försökte anpassas till den rådande tiden och dess trender. Bland annat innebar detta att man under 70-talet försökte hitta ett yngre uttryck i sitt glas.59 För att se en förändring över tid kan man se till de nyhetsblad som producerades vid Orrefors under decenniet. Mellan 1974 och 1979, med undantag för 1978, finns i nyhetsbladen varje år nya serviser.60 Ett urval av dessa nya serviser presenteras följaktligen för att ge en överblick över den utseendemässiga förändringen.
I 1974 års nyhetsblad presenteras ett antal serviser i klarglas, men även serviser med ett nytt och mer lekfullt formspråk. En av dessa är en servis som saknar namn, men som innehåller vinglas på fot. Vad som utmärker denna servis är benets utformning (Bild 6).
Glaset är likt flera serviser under 60-talet fritt från graverad eller slipad dekor, men har i stället dekor i form av ”bubblor” längsmed benet.61 Denna form av utsmyckning, där glaset i sig är dekoren i stället för att dekoren applicerats i efterhand i form av gravyr eller slipning, är något som är genomgående i 70-talets formgivning. I 1975 års nyhetsblad presenteras
dryckesglas till servisen ”Eden”, en servis som sedan 1974 funnits i Orrefors sortiment, men som först 1975 inkluderar dryckesglas (Bild 7).62 Även här är det glaset i sig som står för dekoren, utan slipning eller liknande. Detta fenomen går att känna igen även år 1976 då servisen ”Variation” lanseras (Bild 9), ett glas med ett enkelt men nyskapande formspråk.
Samma år lanseras även en servis med målad dekor, nämligen servisen ”Anna” (Bild 8).63 Med detta börjar färg ta sig in i serviserna och året därpå lanseras servisen ”Maja” som även den har påmålad dekor (Bild 10). 1977 lanseras även glas i vad som ska bli servisen ”Helena”
(Bild 11).64 ”Helena” har ett enkelt formspråk, men med en subtil räffling i kupan som visar på det hantverksmässiga arbetet bakom glasen. Även 1979 lanseras nyheter, serierna
”Herrgård”, ”Mora” och ”Taverna” (Bild 12, 13 och 14). Samtliga av dessa har ett enkelt formspråk, utan gravyr eller slipning, med ett mer robust utseende.65
59 Lagerbielke 2021.
60 Katalog ”Nyheter 1974”, Orrefors, 1974, Kronobergsarkivet; katalog ”Nyheter 1975”, Orrefors, 1975, Kronobergsarkivet; katalog ”Nyheter 1976”, Orrefors, 1976, Kronobergsarkivet; katalog ”Nyheter 1977”
Orrefors, 1977, Kronobergsarkivet; katalog ”Nyheter 1979”, Orrefors, 1979, Kronobergsarkivet.
61 Orrefors 1974, s. 9.
62 Orrefors 1974 och Orrefors 1975, s. 5.
63 Orrefors 1976, s. 3, 20.
64 Orrefors 1977, s. 11, 13.
65 Orrefors 1979, s. 1, 3, 4.
21
Bild 6. Servis utan namn, 1974, formgiven av Jan Johansson.
Bild 7. ”Eden”, 1975, formgiven av Lars Hellsten.
22
Bild 8. ”Anna”, 1976, formgiven av Eva Englund. Bild 9. ”Variation”, 1976, formgiven av Owe Elvén.
Bild 10. ”Maja”, 1977, formgiven av Eva Englund. Bild 11. ”Helena”, 1977, formgiven av Gunnar Cyrén.
23 Bild 12. ”Herrgård”, 1979, formgiven av Gunnar Cyrén.
Bild 13. ”Mora”, 1979, formgiven av Gunnar Cyrén.
Bild 14. ”Taverna”, 1979, formgiven av Olle Alberius.
Vad går det då att säga om den formmässiga utvecklingen under 70-talet? Samtliga av de nylanserade serierna saknar helt graverad eller slipad dekor, i kontrast till serier under 60-ta- lets början. Under 70-talet skiftade det populära formspråket i stället till en formgivning där materialet glas var fokus. Glasens dekor utgörs av antingen glasen själva, som formgavs för att ge ett spännande uttryck, eller av påmålad färgglad dekor. Detta medför att konsthantver- ket som ju är att arbeta med glas blir tydligare, exempelvis med räfflorna i kupan hos
”Helena” eller luftbubblan i foten hos ”Taverna”. Det fria uttrycket för hantverk gjorde sig således märkbart i servisglasen på ett tydligare sätt än tidigare decenniers serviser.
Sex av de nio serviser som använts som exempel har även ett kortare, stadigare utseende, jämförelsevis med det sena 60-talets serviser. Att det stadiga utseendet var tillbaka igen kan hänga ihop med 70-talets förkärlek för det lite mer rustika formspråket, med furumöbler och liknande.66 Orrefors lyckades med detta kombinera den lyx och elegans som företaget
66 Lagerbielke 2021.
24
förknippades med med tidens trender, något som återspeglade företagets förhoppning om att under 70-talet nå ut till en yngre publik och således bredda marknaden för sina serviser.
1980-tal
I samma anda som de föregående två decennierna fortsatte Orrefors under 80-talet att produ- cera servisglas med ledord som klassiskt, elegant och stilrent. Vad formgivarna under 80-talet däremot lade till till detta var en influens från postmodernismen, något som började bli märk- bart i servisglasproduktionen under mitten och slutet av 80-talet.67
I årtiondets tidigare kataloger, mellan cirka 1980 och 1984, presenteras flertalet redan etablerade serviser. Så gott som alla av de tidigare nämnda serviserna är fortfarande i produktion och 50-talets serviser ”Illusion”, ”Rhapsody” och ”Prelude” visar fortfarande vägen för vad Orrefors design ska vara. De robustare serviserna från 70-talets slut finns även de kvar i produktionen.68 Men 1985 händer något, det börjar produceras en ny typ av servis vid glasbruket. Erika Lagerbielkes ”Intermezzo” (Bild 15) lanseras och ger en form av nystart för vad det ”Orreforska” glaset är. ”Intermezzo”, med sin blå droppe i benet, är en av de första serviserna att produceras vid bruket där färgen består av en del av glaset i stället för att vara en dekor. Tanken med ”Intermezzo” var att den skulle riktas mot en yngre konsumentgrupp för att skapa ett intresse för glas i en ny demografi.69 Med denna servis gjordes ett tydligt brott mot 70-talets funktionsinriktade formgivning, tack vare lekfullheten och elegansen som Lagerbielkes ”Intermezzo” bidrog med.70 1985 lanserades även Lagerbielkes servis ”Erika”, som även det var ett elegant glas i hög kontrast med 70-talets stabilare formspråk (Bild 16).
67 Lagerbielke 2021.
68 Katalog ”Orrefors Sweden”, Orrefors, 1980, Kronobergsarkivet; katalog ”Orrefors Sweden 1982”, Orrefors, 1982, Kronobergsarkivet; katalog ”Orrefors Sweden 1983”, Orrefors, 1983, Kronobergsarkivet; katalog
”Orrefors 1984”, Orrefors, 1984, Kronobergsarkivet.
69 Lagerbielke 2021.
70 Eklund, Lagerbielke 2018, s. 24.
25 Bild 15. ”Intermezzo”, 1985, formgiven av Erika Lagerbeilke..
Bild 16. ”Erika”, 1985, formgiven av Erika Lagerbielke.
Trenden med slanka glas var med detta tillbaka bland nyheterna vid Orrefors. År 1986 lan- serades flertalet glas i detta manér, däribland Lagerbielkes ”Vintage” och ”Diva” (Bild 17 och 18) och Gunnar Cyréns ”Optica” och ”Laura” (Bild 19 och 20).71 Gemensamt för dessa fyra serviser, tillsammans med ”Intermezzo”, är att de alla har ett tydligt uttryck för konsthantverk.
Samtliga har en aspekt av konstnärligt hantverk i sin formgivning, där det dekorativa är ett tydligt uttryck för den hantverksmässighet som krävs vid skapandet av dessa glas. Liknande drag finns även i serviserna ”Chianti” och ”Casino Royal” (Bild 21 och 22) och med detta tog sig Orrefors servisglas in på en ny marknad där det hantverksmässiga i glasproduktionen var tydligare än någonsin tidigare.72
Bild 17. ”Vintage”, 1986 formgiven av Erika Lagerbielke.
Bild 18. ”Diva”, 1986, formgiven av Erika Lagerbielke.
71 Widman 1998, s. 29 och Katalog ”Orrefors nyheter hösten 1986”, Orrefors, 1986, Kronobergsarkivet, s. 1.
72 Katalog ”Orrefors 1986”, Orrefors, 1986, Kronobergsarkivet, s. 3, 6.
26 Bild 19. ”Optica”, 1986, formgiven av Gunnar
Cyrén.
Bild 20. ”Laura”, 1986, formgiven av Gunnar Cyrén.
Bild 21. ”Chianti”, 1986, formgiven av Anne Nilsson.
Bild 22. ”Casino Royal”, 1986, formgiven av Gunnar Cyrén.
Mot slutet av 80-talet kan man se en fortsättning på samma spår, där det hantverksmässiga sätts i fokus och vad man kan göra i materialet glas testas. Serviserna är fortsatt höga och smäckra, exempelvis ”Allegretto” och ”Tango” lanserade 1989–1990 (Bild 23 och 24).73 Kon- trasten till det sena 70-talet är stor; servisernas formgivning har gått från att vara stabil och robust till att bli tunn och smäcker. Vidare kan man även se en tydlig kontrast med glaset från det tidiga 60-talet, där tyngre glasmassa och graverade eller slipade glas var populära.
Genomgående för alla tre decennier är dock det ”Orreforska” formspråket, med elegant, klassiskt och vackert som ledord. Hur detta sedan har tolkats av olika formgivare under olika perioder är det som vi kan se som trender inom servisglasproduktionen.
73 Katalog ”Orrefors 1989/90”, Orrefors, 1989–1990, Kronobergsarkivet, s. 12, 13.
27 Bild 23. ”Allegretto”, 1989–1990, formgiven av
Matz Borgström.
Bild 24. ”Tango”, 1989–1990, formgiven av Erika Lagerbielke.
3.1.2 Prismässig förändring av servis- och konstglaset från Orrefors
Inte nog med att det mellan 1960 och 1990 inträffade ett skifte i formgivningen av servisgla- set vid Orrefors glasbruk, det följde även en prismässig förändring. Denna prismässiga för- ändring illustreras i följande avsnitt med hjälp av en tabell och ett diagram, där priset för tolv av Orrefors främsta serviser från perioden 1969–1989 får representera förändringen (se Tabell 1 och Diagram 1).74
I tabellen (Tabell 1) går det att avläsa vad utvalda glas ur serviserna kostat vid respektive år.75 Här jämförs även de olika glasens tidigaste respektive senaste pris. Förändringen mellan dessa två pris redovisas i procent och avser hur stor den prismässiga förändringen varit över tid. I diagrammet (Diagram 1) presenteras på vilket sätt det genomsnittliga priset för servi- serna förändrats över tid, med hjälp av staplar. Detta presenteras utifrån de priser som omräk- nats till dagens penningvärde, där genomsnittet beräknats och presenteras i en stapel för re- spektive år.76 Samtliga av de priser som presenteras i detta avsnitt är av mig omräknade till dagens penningvärde, utifrån Statistiska Centralbyråns konsumentprisindex för respektive år
74 Berglund 2021 a och Berglund 2021 b.
75 De utvalda glasen är glas för rött vin, vitt vin, öl, champagne och sherry, i den mån de funnits i serviserna. Den aktuella perioden inkluderar åren 1969, -77, -78, -82, -86, -89.
76 Berglund 2021 b.
28
(se beskrivning av arbetsmetod under 1.4.3 kvantitativ metod). Även beräkningarna av de procentuella prisförändringarna är utförd av mig.
Tabell 1.
Tabell som visar den prismässiga förändringen för utvalda serviser från Orrefors under perioden 1969–1989.
Tabellen visar riktpriserna för enskilda produkter i serviserna, omvandlat till dagens penningvärde. Den procentuella skillnaden illustrerad i den högra spalten beskriver den prismässiga skillnaden mellan servisernas tidigaste och senaste pris, angivet i procent. För vidare beskrivning, se bilaga 7.1.
Servis Pris 1969
Pris 1977
Pris 1978
Pris 1982
Pris 1986
Pris 1989
Procentuell prisskillnad, från tidigaste till senaste publicering
Rhapsody
Rött vin 225 64 -71%
Öl 225 67 -70%
Champagne 225 75 -66%
Grace
Rött vin 185 100 -45%
Öl 278 108 -62%
Sherry 225 100 -55%
Prelude
Rött vin 359 100 365 +2%
Vitt vin 347 100 361 +4%
Öl 359 108 390 +8%
Champagne 324 100 365 +12
Sherry 301 94 357 +18
Maja
Rött vin 102 154 460 +350%
Vitt vin 148 516 +370%
Champagne 107 165 626 +480%
Sherry 98 142 494 +404%
Helena
Rött vin 97 276 +180%
Öl 108 350 +224%
Champagne 81 102 280 +245%
Victoria
Rött vin 57 70 280 +391%
Vitt vin 51 63 247 +384%
Öl 64 77 +20%
Champagne 56 70 280 +400%
Maria
Rött vin 80 97 +21%
Vitt vin 72 88 +22%
Öl 125 102 -18%
Champagne 75 94 +25%
