11. RÄTTSVÄSENDET
Regeringen har (skrivelse, 2007/08:39), definierat delar av rättsväsendets ansvar gällande
bekämpandet av mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer.
"Bekämpandet av mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i
samkönade relationer, är en uppgift och utmaning för rättsväsendet. Rättskedjan – särskilt polis och åklagare – ska fungera effektivt så att brott som begås utreds och lagförs skyndsamt.
Straffen för våldsbrott ska vara rimliga och proportionerliga. Samhällets reaktion måste på ett tydligt sätt markera allvaret i den kränkning som sådan brottslighet innebär för offren.
Lagstiftning kring äktenskap, registrerat partnerskap, skilsmässa och bodelning ska vara utformad på ett sådant sätt att en våldsutsatt persons rättigheter garanteras. Det gäller även regler om vårdnad och umgänge. Alla som bor i Sverige ska skyddas av lagen. Människors rättigheter får inte inskränkas med hänvisning till religion eller tradition.
Våldsutsatta personer ska kunna känna sig trygga i sina kontakter med rättsväsendet.
Då barn kommer i kontakt med rättsväsendet måste särskild hänsyn tas till deras speciella behov och förutsättningar.
Det är därför angeläget att det finns kunskaper om dessa frågor inom hela rättskedjan. Det är också viktigt att de som anmäler brott får ett professionellt bemötande av samtliga aktörer i rättsväsendet."
11.1. Att kontakta polisen
Du kan alltid kontakta polisen för att få svar på dina frågor. Idag finns ett gemensamt telefonnummer till samtliga polismyndigheter. Detta nummer, 114 14, är öppet dygnet runt
I polisområde Nordöstra Skåne (2009-04) handläggs ärenden som rör brott mot barn samt sexualbrott och grov kvinnofridskränkning av familjevåldsenheten i Kristianstad. Övriga relationsrelaterade ärenden fördelas av myndigheten till lämpliga utredare på annan enhet.
Brott mot barn kan handläggas på annan enhet men familjevåldsenhetens personal har den kompetens som föreskrivs för att genomföra barnförhör.
På kontorstid svarar familjevåldsenhetens personal gärna på frågor kring polisens rutiner i de ärendena. På icke kontorstid ställs eventuella frågor till funktionen inre befäl som finns i Kristianstad och är bemannad hela dygnet.
Vid akuta fall ring SOS på telefonnummer 112
11.2 Polisens ansvar
I Polislagen definieras att syftet med polisverksamheten är att främja rättvisa och trygghet. Detta skall göras genom att polisen upprätthåller allmän ordning och säkerhet samt ser till att bistå allmänheten med skydd och hjälp. I samma lagstiftning finns även reglerat att polisen har till uppgift att förebygga och utreda brott samt att ge allmänheten skydd och upplysningar när sådan hjälp lämpligen kan ges av polisen. Polislagen säger även att polisen skall samarbeta med myndigheter och organisationer vilkas verksamhet berör polisverksamheten. Särskilt åligger det polisen att samarbeta med myndigheterna inom socialtjänsten och att polisen skall underrätta dessa om förhållande som bör föranleda någon åtgärd av dem.
Den lagstiftning som kanske främst styr polisens brottsutredande verksamhet är Rättegångsbalken. Här återfinns regler om förundersökning, åtal, tvångsmedel etc.
Här regleras att en förundersökning skall inledas så snart det finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. Undantag från denna regel finns om det är uppenbart att brottet inte går att utreda. Beslut om att inleda en förundersökning fattas av polis- eller
åklagarmyndigheten.
Vidare säger lagtexten att man under förundersökningen inte enbart ska beakta de omständigheter som talar mot den misstänkte utan även de som är gynnsamma för honom/henne. Bevis som talar till hans fördel skall tillvaratas. Finns inte skäl till att fullfölja förundersökningen skall den i så fall nedläggas.
Då brotten som hör till kategorin relationsbrott är komplexa och svåra att utreda skall åklagare vara förundersökningsledare så snart något skäligen kan misstänkas för brottet. I vissa speciella fall kan åklagare inträda som förundersökningsledare även innan någon är skäligen misstänkt.
Regeringen gav 2006 Rikspolisstyrelsen i uppdrag att säkerställa "att det inom varje
polismyndighet finns tillgång till kvalificerad kompetens att förebygga och utreda mäns våld mot kvinnor och våld riktat mot barn, till exempel i form av särskilda familjevåldsenheter med ett nära samarbete med åklagare, socialtjänst med flera."
Slutligen konstaterar Rikspolisstyrelsen att det avgörande för att utreda relationsbrott är lämplighet och kompetens hos utredaren. Som en viktig del av polisens egen
kompetensförsörjning pekar RPS på möjligheten som polisen har att rekrytera utredande personal som har en icke-polisiär bakgrund.
11.2.1 Vem kan göra en polisanmälan?
Alla poliser är skyldiga att ta emot en anmälan, oavsett om polisen i fråga anser att ett brott har begåtts eller ej. Det räcker alltså med att den som tar kontakt med polisen uttrycker en vilja att göra en anmälan, oavsett om personen i fråga är brottsoffer eller ej, för att polisen skall vara skyldig att upprätta en sådan. Undantag finns i vissa situationer, men i normalfallet är detta en skyldighet för varje polis.
11.2.2 Var kan man göra en polisanmälan?
Ofta så upprättas den första anmälan i ett ärende när en polispatrull blivit kallad till en plats.
Anmälan till polisen kan annars göras på vilken polisstation eller till vilken polis som helst i Sverige. Vid anmälningstillfället är det bäst om den som har varit utsatt för brott kan följa med, detta så att förhör kan hållas med personen i fråga så fort som möjligt.
En annan möjlighet att anmäla brott är att ringa eller att inge en skrivelse till någon
polismyndighet. Av en sådan skrivelse bör det framgå vem som utsatts för brott, vad som har hänt och när samt vem (om någon) som misstänks för brottet. Helst bör även framgå vem som ingett skrivelsen, men det går dock att vara anonym som anmälare.
I akuta fall ringer man 112 och begär polis. Länskommunikationscentralen skickar då polispersonal till platsen så fort det är möjligt.
Att tänka på i akuta fall
• Vad är det som händer?
• Finns det vapen på plats?
• Hur många är inblandade?
• Är någon skadad, i så fall på vilket sätt?
• Adress eller platsangivelse
• Eventuell portkod
11.3 Patrull på plats
När polispatrull arbetar på platsen har de många saker att överväga. Åtgärder som vidtas beslutas ofta på kort tid och ibland under viss stress. Som ett stöd för patrullerna finns ett så kallat
åtgärdskort utgivet av Rikspolisstyrelsen. Detta åtgärdskort har alla poliser i yttre tjänst tillgång till och på det finns ett antal punkter som patrullen skall försöka att genomföra.
Vikten av de åtgärder som Patrullen vidtar på brottsplatsen går inte att överskatta. Ofta är dessa av helt avgörande betydelse för hur den fortsatta förundersökningen skall förlöpa.
Följande överväganden och åtgärder skall om möjligt göras av patrullen:
• Om man inte kommer in i ev. bostad eller byggnad, finns tillräcklig grund för att fatta /begära beslut om husrannsakan?
• Sära på de inblandade och ev. vittnen så att dessa är utom hör- och synhåll för varandra.
• Identifiera de närvarande och vilka relationer de har till varandra.
• Finns det barn på platsen?
• Vad har hänt och har ett brott begåtts?
• Finns misstänkt kvar på platsen?
• Finns det juridiskt godtagbara skäl att gripa den misstänkte? Om tid finns skall åklagare kontaktas för att fatta beslut om eventuellt anhållande.
• Platsen och parterna skall dokumenteras, helst på film.
• Patrullen på plats skall inte genomföra förhör med barn. Om barnet berättar något spontant för patrullen skall uppgifterna självklart tas emot. Dessa uppgifter antecknas sedan i ett så kallat avrapporterings PM.
• Finns barn på brottsplatsen (t.ex. i en bostad) ska patrullen ta kontakt med dom, även om dessa till synes sover för att se efter hur det är med dom.
• Skall beslag göras? Beslag kan röra sig om ev. vapen och andra tillhyggen samt dagboksanteckningar, datorer, mobiltelefoner, telefonsvarare etc.
• Skador på möbler och inredning dokumenteras i PM av patrullen. Detta är speciellt viktigt om patrullen inte haft möjlighet att filma.
• Skall platsen spärras av och finns det anledning att tillkalla kriminaltekniker?
Det är viktigt att poliserna dokumenterar personskador. Det är naturligtvis viktigt att även dokumentera avsaknaden av skador för att kunna värdera respektive parts berättelse.
Läkarundersökning
Läkarundersökning kan bli aktuell både för målsäganden såväl som den misstänkte. Även om det är aktuellt med medicinsk behandling av vanlig läkare så är det viktigt att en rättsläkare får undersöka och göra en bedömning av de skador som de inblandade uppvisar. Detta protokolleras speciellt och kan senare utgöra en viktig del av bevisningen.
Om målsäganden går med på det kan även tidigare journalanteckningar inhämtas. Då dessa anteckningar är upprättade som stöd för behandling av skada eller sjukdom har de inte samma utformning som ett rättsintyg, men journalanteckningar kan ändå vara ett viktigt bevismedel i en förundersökning.
Vid gripande eller anhållande
Om misstänks grips av polis eller anhålls av åklagare beror på situationen på brottsplatsen. Polis kan själv fatta beslut om gripande om inte ett åklagarbeslut kan inväntas. Det samma gäller merparten av de olika tvångsmedel som poliser på plats kan behöva tillgripa för att utreda brottet.
Till dessa tvångsmedel finns även kopplat så kallade behovs och proportionalitets principer. Det gemensamma för dessa principer är att åtgärden endast får vidtas om vikten av själva
genomförandet är större än de konsekvenser intrånget för den enskilde medför.
Den fortsatta utredningsprocessen
Efter det att anmälan upprättas granskas den för att säkerställa att den innehåller all nödvändig information.
Om gripande har skett skall detta så fort det kan ske anmälas till åklagare som sedan skall fatta beslut om personen i fråga ska anhållas eller släppas på fri fot. Efter detta skall den gripne höras och delges misstanke samt rätten till försvarare. Detta förhör syftar även till att ge åklagaren underlag för beslut om att anhålla personen eller ej.
Ärendet tilldelas härefter en utredare som har polisens ansvar att utreda vad som skett.
11.3.1 Den fortsatta utredningen
Då relationsbrott är komplexa att utreda så är det åklagaren som leder förundersökningen.
Åklagaren ger i sin tur direktiv om vilka utredningsåtgärder som skall vidtas till den polis som utreder brottet. Utredaren utför de beslutade åtgärderna och återrapporterar efter hand till åklagaren vad som framkommit i ärendet.
Mellan polis och åklagare sker en kontinuerlig dialog om lämpliga åtgärder i ärendet. Det är dock åklagaren, i sin egenskap av förundersökningsledare, som avgör vilka åtgärder som skall vidtas.
Direktiven som åklagaren lämnar till polisen gäller ofta vilka personer som skall kallas till förhör och vad som skall utrönas under förhöret. Själva genomförandet planeras dock av polisen.
Direktiven kan även gälla olika former av tekniska undersökningar vilka kan behöva vidtas för att få fram stödbevisning i ärendet.
Trots de olika landvinningar som gjorts på det kriminaltekniska området så är fortfarande det viktigaste verktyget i polisens utredande arbete intervjun, förhöret. Det bedrivs idag mycket forskning kring bedrivandet av polisförhör och det är inte fel att påstå att man under de senaste decennierna ändrat tillvägagångssättet vid förhör. Polisförhöret bygger idag på att etablera kontakt med den som hörs. Kontakten etableras genom att förhörsledaren försöker att sätta sig in i den hördes situation, oavsett om det är en misstänkt eller offer. I grova drag skulle man kunna dela upp förhöret i två kategorier, förhör med de som vill, respektive de som inte vill (eller kan) berätta. Det är tillexempel så att det i ett polisförhör idag inte är ett självändamål för
förhörsledaren att få en misstänkt att erkänna ett brott. Förhören som polisen håller syftar i stället till att få personen i fråga att berätta. Denna berättelse kan sedan ställas mot övriga redogörelser i ärendet samt annan bevisning.
Ett konfrontativt förhållningssätt i förhörsrummet gagnar alltså inte utredningen och skall därför undvikas. I vissa förhör måste man dock konfrontera den hörde med för denne obehagliga omständigheter eller frågor – men detta skall dock alltid göras med ett noga övervägt utredningssyfte.
Såväl förhör med målsägande som förhör med misstänkt skall dokumenteras på video om inte särskilda skäl talar mot detta, tex att den som ska höras vägrar att videofilmas.
Efter att ha fått sina direktiv utförda tar åklagaren ställning till om det i utredningen framkommit tillräckliga skäl för att åtala för den misstänkta gärningen.
Oavsett om ärendet leder till åtal eller ej så ställer utredaren slutligen samman all information som finns i ärendet såsom förhör, tekniska protokoll, promemorior, fotobilagor etc. till ett förundersökningsprotokoll.
Vid åtal lämnas protokollet över till parterna. Då får den misstänkte och hans/hennes försvarare möjlighet att begära ytterligare utredningsåtgärder från polisen. Detta är något som kan göras under hela förundersökningsperioden men då den misstänkte först nu får ta del av all information i förundersökningen är detta den slutliga möjligheten att begära kompletteringar från försvarets sida innan åtal. Efter det att delgivningstiden har gått ut så avslutas polisens del i ärendet och
åklagaren går vidare till tingsrätten med en stämningsansökan. Hos polisen diarieförs alla handlingar gällande brottsutredningar i K-diariet.
11.3.2 Hjälp och skydd till offer och vittnen
Polismyndigheten i Skåne har utfärdat en tjänsteföreskrift gällande arbetet med brottsoffer i myndigheten. I denna tjänsteföreskrift föreskrivs att omsorgen om brottsoffer är en viktig del i polisverksamheten ocht att den som drabbas av brott skall ges ett bra och professionellt bemötande av de polisanställda som personen i fråga.
Polismyndighetens poängterar vidare att målsättningen med myndighetens brottsofferarbete är att dessa personers grundläggande rättigheter och behov skall beaktas så att det kan leda till positiva effekter för såväl offret som rättsväsendet och samhället i stort.
Inom polismyndigheten i Skåne finns idag en brottsofferorganisation som ansvarar för
kvalitetssäkring och utveckling av dessa frågor. Verksamheten för denna organisation skall enligt föreskriften präglas av ett helhetsperspektiv och skall även vara myndighetens nav när det gäller stöd, råd samt extern och intern expertis inom området.
Skåne har en länsansvarig brottsoffersamordnare och denne skall tillsammans med
polisområdenas brottsoffersamordnare samordna, utbilda, stödja och tillgodose brottsoffrens intressen och rättigheter. Inom varje polisområde skall det alltså finnas minst en
brottsoffersamordnare och en ersättare som under chefen för området svarar för brottsofferfrågorna inom polisområdet.
Brottsoffersamordnaren har till uppgift att verkar för, samt bevakar att:
• Följa upp antalet utfärdade besöksförbud samt antalet utlämnade skyddspaket i respektive
• område.
• Tillse att brottsoffer som utsatts för våldsbrott och integritetskränkande tillgreppsbrott får återkoppling i samband med att utredning avslutas
• Ansvara för utbildning i metoder för hot- och riskbedömningar samt fungera som stödresurs för användarna
• Biträda med sammanställningar av utförda hot- och riskbedömningar i fall då information
• skall lämnas till annan myndighet
• Ansvara för uppföljning och redovisning av utförda hot- och riskbedömningar i respektive
• huvudenhet
• Informations- och utbildningsansvarig för hedersrelaterad brottslighet
• Informations- och utbildningsansvarig för hatbrott
• Delta i regionala och nationella utbildningar rörande ämnesområdet
Skyddsarbete
Inom polisen anses det viktigt att inte blanda samman personsäkerhetsarbete med själva utredningen om brott. Detta är viktigt dels för att avlasta utredningsverksamheten men kanske främst för att upprätthålla objektiviteten i ärendet.
När det gäller direkta åtgärder för personsäkerheten skiljer man på Lokalt personsäkerhetsarbete och så kallat Särskilt personsäkerhetsarbete. Den särskilda nivån är främst tänkt för bevispersoner i ärenden gällande grov organiserad brottslighet, men kan även bli aktuell i ärenden där andra personer kan vara i behov av särskilt skydd. Exempel på detta kan vara vid hedersrelaterad brottslighet.
Den lokala nivån används i andra fall.
I Skåne handläggs de flesta skyddsåtgärder av mer omfattande karaktär av Länskriminalen.
Enligt Rikspolisstyrelsen kan åtgärder som kan vidtas på lokal nivå tillexempel vara:
• Omlokalisering, akut eller mer långsiktigt
• Besöksförbud
• Olika former av sekretess tillexempel kvarskrivning eller hemligt telefonnummer.
• Säkerhetssamtal med målsäganden
• Säkerhetshöjande åtgärder i hemmet
• Klargörandesamtal med gärningsmannen
• Id-byte
• Trygghetsutrustning
• Skalskydd av bostad
• Personskydd
Polismyndigheten skall samverka med andra myndigheter och organisationer i det lokala personsäkerhetsarbetet. Man bör enligt RPS direktiv upprätta en gemensam skyddsplan.
Socialtjänsten ansvarar för att göra en bedömning av socialt och ekonomiskt stöd med
polismyndigheten ansvarar för de säkerhetshöjande åtgärderna. Skattemyndigheten ansvarar för sekretesskyddande åtgärder. Om en skyddsperson avtjänar fängelsestraff bör även kriminalvården kontaktas då de ansvarar för personens säkerhet under strafftiden
Grundprincipen är att hot och riskbedömningar skall göras i samtliga ärenden gällande brott mellan närstående. Det är därför viktigt att en sådan bedömning görs i inledningen av ärendet.
Bedömningarna ska endast göras av personal som har utbildning på bedömningsverktygen.
Resultatet av bedömningen kan sedan ligga till grund för de olika skydds, stöd och brottsförebyggande insatser som kan vidtas.
I inledningsskedet av ett ärende kan en bedömning enligt Rikspolisstyrelsen göras utifrån kriterier som:
• Tidigare brottslighet
• Innehav av vapen
• Missbruksproblem
• Social situation
• Relation mellan parterna
• Förekomst av barn
Detta kompletteras senare med en strukturerad hot- och riskbedömning. Denna strukturerade bedömning görs enligt riktlinjer som är fastslagna av polismyndigheten.
Det ska betonas att bedömningen anses som ett levande dokument och ska därför kompletteras och omprövas kontinuerligt.
Eftersom olika brottstyper har olika hot- och motivbilder använder man sig av olika
bedömningsinstrument beroende på typ av brott. Då dessa instrument kontinuerligt utvecklas och förändras, och även i vissa fall byts ut, så är metoderna lika levande som de dokument de
resulterar i. De har dock det gemensamt att de kräver utbildning av de som hanterar dem för att de ska vara effektiva.
För offret kan åtgärder innebära allt från säkerhetssamtal med information om åtgärder som den enskilde själv kan vidta, till omedelbara åtgärder för att skydda liv och hälsa.
Besöksförbud
Det grundläggande syftet med ett besöksförbud är att förebygga brott och skapa trygghet för personen som förföljs och trakasseras.
Det finns fyra typer av besöksförbud:
• Besöksförbud; ett förbud mot att besöka eller på annat sätt ta kontakt med eller följa efter skyddspersonen
• Utvidgat besöksförbud; förbud mot att besöka eller befinna sig i närheten av skyddspersonens bostad eller arbetsplats eller annan plats där denne brukar vistas.
• Särskilt utvidgat besöksförbud; förbud mot att vistas i områden som ligger i anslutning till skyddspersonens bostad, arbetsplats, eller annan plats där skyddspersonen brukar vistas.
• Besöksförbud i gemensam bostad; förbud mot att uppehålla sig i en bostad som brukas gemensamt med skyddspersonen.
Ansökan om besöksförbud görs till polis- eller åklagarmyndigheten. Lämnas ansökan till
polismyndigheten ska ärendet skyndsamt överlämnas till åklagare för beslut. Om man inte godtar åklagares beslut om besöksförbud kan saken prövas av domstol.
Den som ansöker om besöksförbud ska informeras av polisen om vilka krav som ställs samt vilka kriterier som gäller för beslutet. En strukturerad hot- och riskbedömning efter lämplig modell bör göras vid varje besökförbud.
Ett så kallat klargörandesamtal kan användas för att informera den som beslutet avser om
11.4 Åklagarmyndigheten (ej uppdaterad) 11.4.1 Mål och handlingsprogram
Åklagarmyndigheten i Skåne och Blekinge har antagit en handlingsplan och åtgärdsprogram för Kvinnofrid med målsättning att:
- genom utbildning öka kunskaperna om orsaker och mekanismer bakom våld mot kvinnor - utveckla och effektivisera handläggningsrutinerna för brott som innefattar våld mot kvinnor - samverka med andra myndigheter i kunskapsutveckling och handläggning av ärenden om
våld mot kvinnor
- öka andelen lagförda brott som innefattar våld mot kvinnor i nära relationer
11.4.2 Åklagarmyndighetens ansvar och uppgifter
Brott som avser våld eller hot mot kvinnor samt våldtäkt och andra sexualbrott faller under allmänt åtal. Åklagaren ansvarar för förundersökningen och kan när det finns skäl för detta anhålla mannen. Har mannen anhållits måste åklagaren senast tredje dagen efter anhållandet lämna in häktningsframställning till tingsrätten. Inom 96 timmar efter gripandet måste häktningsförhandling hållas i tingsrätten. För anhållande eller häktning krävs att minst ett av följande kriterier är uppfyllda:
- risk för att mannen avviker eller på annat sätt undandrar sig lagföring eller straff - risk för att mannen undanröjer bevis eller på annat sätt försvårar utredningen - risk för fortsatt brottslighet
Vid kvinnomisshandel är det oftast det andra kriteriet som används – risken för att manen försöker påverka kvinnan eller vittnen och därmed utredningen. Om förundersökningen leder till att åklagaren anser att brott kan styrkas väcks åtal. Målsägandens skadeståndskrav, talan om enskilt anspråk, kan då tas upp samtidigt med brottmålsättegången.
11.5 Rättegång
Rättegång hålls i tingsrätten och, om domen överklagats, även i högre rätt. Om den huvudsakliga bevisningen utgörs av målsägandens uppgifter är det nödvändigt att målsäganden hörs vid rättegången, så att den åtalade/hans försvarare får möjlighet att ställa frågor till henne. Om kvinnan känner så stor rädsla för mannen att hon inte kan berätta om vad hon utsatts för i hans närvaro, kan tingsrätten besluta att förhöret med henne skall äga rum utan att han är närvarande i rättssalen. Han får då lyssna till förhöret i ett särskilt medhörningsrum och hon kan slippa att möta honom. Polisförhör med kvinnan och hennes skador skall om möjligt dokumenteras med video. För närvarande finns lagligt stöd för att i rättegången sekretessbelägga en videofilm, som visar målsägandens skador och spela upp bakom stängda dörrar.
11.5.1 Stöd och skydd i rättsprocessen
Rättsprocessen är krävande och tiden kan bli lång från anmälan till målet är färdigt. När en kvinna berättar att hon blir hotad eller misshandlad måste det göras en bedömning av om det finns skyddsbehov. Utifrån kvinnans egen uppfattning och beskrivning av situationen skall hon alltid informeras om vilka möjligheter till skydd och stöd som finns. Det är viktigt att hon får veta vilka begränsningar som finns, annars kan man utsätta henne för fara.
Åklagare och polis har att bevaka kvinnans intressen, behov av målsägandebiträde, besöksförbud, trygghetspaket och annan hjälp i den juridiska processen men det är också viktigt att
socialarbetare, kuratorer och andra som möter misshandlade kvinnor känner till och informerar misshandlade kvinnor om deras rättigheter.
11.5.2 Målsägandebiträde
Ett målsägandebiträde är en juridiskt kunnig person i regel advokat. Även andra personer kan vara lämpliga som målsägandebiträde. Det viktigaste är att målsägandebiträdet har god kännedom om brottsmålsprocessen och kvinnan har förtroende för biträdet.
Den som har utsatts för brott har möjlighet att få målsägandebiträde i följande fall:
- Sexualbrott om det inte är uppenbart att målsäganden saknar behov av sådant biträde - Brott mot liv och hälsa som kan leda till fängelsestraff
- Annat brott som kan leda till fängelsestraff om det finns omständigheter som talar för att ett särskilt starkt behov av ett sådant biträde föreligger
Ett målsägandebiträde ersätts med statliga medel och kostar inget för kvinnan. Kvinnan kan begära att få målsägandebiträde redan när hon anmäler brottet. Polis och åklagare har skyldighet att upplysa målsäganden om möjligheten till målsägandebiträde. Tackar kvinnan ja till detta erbjudande gör åklagaren en framställning till tingsrätten, som beslutar i frågan .
Målsägandebiträdet ska ge en misshandlad kvinna information, stöd och hjälp samt tillvarata hennes intressen i målet både under förundersökningen och vid en eventuell rättegång.
Målsägandebiträdet bör också informera kvinnan om att hon kan vända sig till Kvinnojouren, Brottsofferjouren och sjukvården för hjälp.
Biträdet skall också hjälpa till att föra en eventuell skadeståndstalan. Om kvinnan inte har något målsägandebiträde kan i de flesta fall åklagaren föra hennes talan. Målsägandebiträdets
arbetsuppgifter avslutas i och med rättegången.
11.5.3 Särskild företrädare för barn
Om brottsoffret är under 18 år har han eller hon rätt att få en särskild företrädare för barn förordnad av domstolen om dessa förutsättningar är uppfyllda:
• brottet kan ge fängelse, samt
• en vårdnadshavare kan misstänkas för brottet eller det kan befaras att en vårdnadshavare p. g.
a. av sitt förhållande till den som kan misstänkas för brottet inte kommer att ta tillvara brottsoffrets rätt.
Enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn ska den särskilda företrädaren, istället för vårdnadshavaren, som ställföreträdare ta tillvara brottsoffrets rätt under förundersökningen och rättegången. Den särskilda företrädaren har samma rätt som målsägandebiträdet att vara med under ett förhör under förundersökningen. Domstolen får till särskild företrädare förordna en advokat, en biträdande jurist på advokatbyrå eller någon annan som p. g. a. sina kunskaper, erfarenheter och personliga egenskaper är särskilt lämplig.
utredningsåtgärder utan vårdnadshavaren vet om det. Om misstankarna initialt inte kan utredas närmare inblandning av den som misstänkts för övergreppet finns det risk för att brott mot barn i stor utsträckning förblir outredda och inte lagförda och att pågående övergrepp fortsätter.
11.5.4 Stödperson (20 kap 15 § 23 kap 10 § rättegångsbalken)
En stödperson fungerar som personligt stöd för kvinnan under förundersökning och rättegång.
Kvinnan bestämmer själv om hon vill ha en stödperson och utser själv denna. Stödpersonens viktigaste uppgift är att genom sin närvaro under förundersökning och rättegång ge målsäganden trygghet och stöd. Stödpersonen kan även hjälpa målsäganden i kontakt med
t ex sjukvård, socialtjänst och försäkringsbolag. Det enda krav som ställs på stödpersonen är att tingsrätten skall bedöma denna som lämplig och tillåta stödpersonen att vara med under
rättegången som personligt stöd för målsäganden. Det kan vara en god vän eller annan närstående men även en socialarbetare, utredningsmannen eller en kurator. Kvinnan kan ha både stödperson och målsägandebiträde under processen. En stödperson får inte någon ersättning för sitt arbete.
En stödperson får inte heller ingripa i rättegången. Behovet av stöd efter rättegång och dom kan också vara mycket stort, särskilt om gemensamma barn leder till behov av fortsatt kontakt mellan makarna.
11.6 Rättsliga åtgärder till skydd 11.6.1 Besöksförbud
Besöksförbud innebär att den man som hotar, förföljer eller trakasserar eller riskerar att utsätta en kvinna för brott förbjuds att besöka henne, ta kontakt med henne, ringa eller skriva. I samban med att kvinnan anmäler att hon blivit hotad eller misshandlad kan hon ansöka om besöksförbud.
Åklagaren fattar normalt beslut inom en vecka och detta gäller högst tre månader i taget.
Besöksförbudet kan förlängas om det behövs. I äktenskapsskillnadsmål kan domstol besluta om besöksförbud. Bestämmelserna om besöksförbud regleras i lagen (1988:688) om besöksförbud.
En ansökan om besöksförbud kan göras på vilken polisstation som helst. När ansökan gjorts utreder polisen om det finns förutsättningar att besluta om besöksförbud. Den som
besöksförbudet skall gälla mot kontaktas och får yttra sig. Beslutet om ett eventuellt besöksförbud fattas sedan av åklagare. Ett besöksförbud börjar gälla när den som det avser delgetts beslutet.
11.6.2 Trygghetspaket
Trygghetspaket innehåller en mobil och en fast enhet samt en telefonsvarare. Trygghetspaketet är direktkopplat till polisens ledningscentral. Polisen beslutar om tilldelning av trygghetspaket, efter risk och hotbildsbedömning.
11.6.3 Spärrmarkering
Folkbokföringssekretess (SekrL 7:15) innebär att en markering införs i skattemyndighetens folkbokföringsregister. Markeringen innebär att de myndigheter som har tillgång till uppgifter om den hotades eller den hotades närståendes personnummer, namn, adress, civilstånd och barn inte får lämna ut dessa utan att en speciell prövning sker. Ansökan om folkbokföringssekretess görs hos den lokala skattemyndigheten.
11.6.4 Kvarskrivning
Kvarskrivning jml folkbokföringslagen (1991:481) 16 § beslutas av lokal skattemyndigheten och innebär att t ex en misshandlad eller hotad kvinna och hennes familj kan skrivas kvar på sin gamla adress och att den nya adressen inte får lämnas ut till någon. Efter beslut om kvarskrivning är den förföljde folkbokförd på den gamla adressen i högst tre år. När de inte längre finns skäl för kvarskrivning skall den upphöra.
11.6.5 Ny identitet
Ny identitet enligt (1991:483) lagen om fingerade personuppgifter är ett skydd som används synnerligen restriktivt och beslutas av Stockholms tingsrätt efter ansökan av Rikspolisstyrelsen.
Beslutet gäller i högst fem år och därefter får den skyddade tillbaka sin ursprungliga identitet.
