VI TAR DET SOM DET KOMMER

Akademin för hälsa, vård och välfärd

”VI TAR DET SOM DET KOMMER”

En hermeneutisk studie om ungdomars syn på astrologi och spiritualitet i förhållande till coronapandemin och andra kriser

EVELINA MALM BLOMQUIST FILIPPA EKLUND

Huvudområde: Sociologi Nivå: Grundläggande Högskolepoäng: 15 HP

Program: Beteendevetenskapliga programmet

Kursnamn: Sociologi med socialpsykologisk inriktning 61–90

Kurskod: SOA135

Handledare: Ilze Lace Examinator: Maarja Saar Seminariedatum: 2022-06-10 Betygsdatum: 2022-06-23

SAMMANFATTNING

Denna studie undersöker ungdomars upplevelse av astrologi och annan spiritualitet i dagens senmoderna samhälle. Syftet har varit att komma åt ungdomarnas livsvärldar och undersöka på djupet hur de upplever astrologi och om det används för att hantera svåra livskriser, där fokuset främst har legat på covid-19-pandemin. Grunden till vårt syfte kommer från ett intresse för att undersöka hanteringen av coronapandemin på individnivå, där vi är särskilt intresserade av att undersöka om spiritualiteten har någon plats i ungdomars sätt att hantera svåra livskriser i det senmoderna samhället.

Studien har sin teoretiska utgångspunkt i Giddens teorier om det senmoderna samhället, ontologisk trygghet och självets reflexiva projekt. Vidare har den tagit stöd i sekulärt existentiellt meningsskapande coping. Utifrån en hermeneutisk metodansats har tio

semistrukturerade intervjuer hållits med ungdomar mellan åldrarna 18 till 25. Studiens resultat presenterar en huvudtolkning som belyser att dagens ungdomar tenderar att ta det som det kommer och lita på att situationer löser sig. Deras tillvägagångssätt för att klara av att finna sig i det varierar, men vi menar att astrologin och spiritualiteten ändå har en märkbar närvaro på ett eller annat sätt.

Nyckelord: astrologi, ungdomar, covid-19, senmodernitet, ontologisk trygghet, ångest, självidentitet, meningsskapande coping, hermeneutik

INNEHÅLL

1. INLEDNING ... 1

1.1. Syfte och frågeställning ... 2

1.2. Disposition ... 2

2. TIDIGARE FORSKNING ... 3

2.1. Ungdomar och astrologi ... 3

2.2. Ungdomar och coronapandemin ... 5

2.3. Ungdomar och finanskriser ... 6

2.4. Sammanfattning av den tidigare forskningen ... 7

2.5. Denna studies bidrag till forskningsfältet ... 8

3. TEORETISK OCH BEGREPPSLIG REFERENSRAM ... 9

3.1. Det senmoderna samhället och ungdomar ... 9

3.2. Ontologisk trygghet, ångest och kontroll ... 10

3.3. Självets reflexiva projekt ... 11

3.4. Meningsskapande coping ... 13

4. METOD ...15

4.1. Metodologiska utgångspunkter ... 15

4.2. Förförståelse ... 16

4.3. Urval... 16

4.4. Datainsamling ... 17

4.5. Analys ... 18

4.6. Forskningsetiska överväganden ... 19

4.7. Kvalitetskriterier ... 20

5. RESULTAT ...21

5.1. Reflektion kring vår förförståelse ... 21

5.2. Inledande tolkning ... 21

5.3. Fördjupande tolkning ... 23

5.4. Huvudtolkning ... 26

6. DISKUSSION ...29

6.1. Syfte och frågeställning ... 29

6.2. Diskussion i relation till tidigare forskning ... 30

6.2.1. Ungdomar och astrologi ... 30

6.2.2. Ungdomar och coronapandemin ... 32

6.2.3. Ungdomar och finanskriser ... 33

6.3. Diskussion i relation till teoretisk och begreppslig referensram ... 34

6.4. Metodologisk reflektion ... 38

6.5. Slutsats ... 39

REFERENSLISTA ...40

BILAGA A. INTERVJUGUIDE BILAGA B. MISSIVBREV

1. INLEDNING

Det samhälle vi idag lever i är i konstant förändring. Såväl institutioner och individer ingår i den dynamiska reflexivitetsprocess som skapar och förändrar moderna system och former av social organisation. I det som enligt Giddens benämner som det senmoderna samhället konfronteras individen av en komplex mångfald av valmöjligheter genom vilka individen på grund av modernitetens fria karaktär inte vägleds i fråga om de rätta valen. Det är sålunda i denna reflexiva process som självidentiteten ständigt skapas och förändras (Giddens, 1997:

24f, 40f). I ett samhälle där ständiga val måste tas är det möjligt att individers söker trygghet och stabilitet i något annat än sig själv. Detta kan vara särskilt sant om gällande ungdomar och den ständigt föränderliga period i livet som de befinner sig i.

Under de senaste åren har intresset för astrologin genomgått något av en renässans. Trots flera tusen års vetskap om astrologi har den spirituella trenden återigen nått en topp som kan liknad vid den under 60- och 70-talet (Learmonth, 2019). Den känsla av kontroll som för individer ofta är svår att hitta i situationer av personliga och samhälleliga kriser kan återfinnas i astrologin. Tendensen att vända sig till astrologi under påfrestande situationer har varit märkbar i exempelvis Tyskland under åren mellan de två världskrigen samt under den ekonomiska depressionen i USA (Sugarman et al., 2011). En nutida och aktuell krissituation är covid-19 pandemin, vilket gör det särskilt intressant hur uppfattningar om astrologi och spiritualitet ter sig i relation till detta.

En studie genomförd av Tyson (1982) fann att människor konsulterar astrologer som svar på stressfaktorer i deras liv. Under förhållanden av hög stress ter sig människor vara mer villiga att använda astrologi som en copingmekanism, vilket definieras som kognitiva och

beteendemässiga ansträngningar genom vilka individer kan hantera de interna och externa krav från person-miljötransaktionen som överskrider individens resurser (Folkman, Lazarus, Gruen & DeLongis, 1986: 572). Detta trots att individen under låga stressförhållanden inte tror på astrologi. De stressfaktorer som gör att människor konsulterar astrologer tycks främst relatera till individens sociala roller och relationer, samt till ekonomiska problem. Vid försök att hantera sådana påfrestningar blir astrologi genom sitt sätt att förutspå framtiden ett

synnerligen attraktivt sätt att minska känslor av oro och osäkerhet inför framtiden (Tyson, 1982: 123ff).

En grupp som dokumenterat och särskilt är utsatta för stress är det som kallas Gen Z, vilken innefattar individer födda under den senare delen av 1990-talet och början på 2010-talet.

Denna stress är dokumenterad i ett flertal studier, bland annat i två rapporter från

Folkhälsomyndigheten båda publicerade 2022. I den första rapporten, vilken handlar om stress, uppgav 27 procent i åldersgruppen 16–29 år att de känner sig stressade. Den största ökningen skedde mellan år 2016 och 2021 (Folkhälsomyndigheten, 2022a). Den andra rapporten handlade om ängslan, oro och ångest. I åldersgruppen 16–29 år uppgav 57 procent att de upplevt besvär av ängslan, oro eller ångest. Även här ter sig den största ökningen ha skett mellan år 2016 och 2021 (Folkhälsomyndigheten, 2022b).

Astrologi blir följaktligen ett aktuellt ämne att undersöka, inte minst inom kontexten av vad Giddens benämner som det senmoderna samhället. Det senmoderna samhället är, i Giddens bemärkelse, präglat av individualisering och sekularisering. I ett samhälle där individen förväntas på helt egen hand ta allt från mycket små till mycket stora beslut är det möjligt att

individen söker sig till något för att få extra vägledning. Denna vägledning kan finnas hos exempelvis religiösa, andliga eller spirituella grupper. Det är även möjligt att individen söker sig till astrologin för att få hjälp att navigera havet av valmöjligheter. Denna studie fokuserar på ungdomar och unga vuxna mellan åldrarna 18–25. Denna åldersavgränsning baseras på vår uppfattning om vilka åldersgrupper som, på bland annat sociala medier, verkar vända sig till astrologiska medium för vägledning, stöd och gemenskap. Trots dessa tendenser forskningen kring astrologi inom gen z tämligen begränsad. I en svensk kontext fanns dessutom inga belägg för hur astrologi uppfattats i åldersgruppen. Denna uppsats eftersträvar få bort denna kunskapslucka.

1.1. Syfte och frågeställning

Krissituationer påverkar alla människor på olika sätt. Att ge tilltro och hängivenhet till något övermänskligt eller utomvärldsligt har genom historien varit en betydande del av den

mänskliga tillvaro, inte minst i situationer som kräver extra stöd och tröst. Covid-19 pandemin som pågått sen 2020 är en av de mer nutida och aktuella krissituationerna som samhället har drabbats av. Intresset för hanteringen av pandemin på individnivå är det som ligger till grund för denna studie, specifikt är vi intresserade av att undersöka om ungdomar använder spiritualitet som tröst.

Syftet med denna studie har följaktligen varit att ge en inblick i vad ungdomar tycker och tänker om att använda astrologi och annan spiritualitet vid hantering av krissituationer med ett specifikt fokus på covid-19-pandemin. Studien syftar därmed till att fylla en kunskapslucka om ungdomarnas livsåskådning i det senmoderna samhället som kan bidra till en särskild samhällsnytta i och med att det berikar förståelsen för den nya generationen.

Detta mynnar ut i studiens frågeställning:

- Hur upplever ungdomar astrologi och spiritualitet i dagens senmoderna samhälle?

- Hur tillämpar ungdomar astrologi och spiritualitet för att hantera olika livskriser?

1.2. Disposition

Uppsatsen är indelad i sex kapitel. Detta inledande kapitel har redogjort för

forskningsfenomenets bakgrund samt studien syfte och frågeställningar. I kapitel två redogörs det för den tidigare forskning som funnits vara relevant för studien och som har använts under studiens gång. Kapitel tre presenterar studiens teoretiska ramverk och reflektioner om hur dessa teorier kan bidra till en djupare teoretisk förståelse av studiens forskningsfenomen.

Kapitel fyra beskriver studiens metodologiska tillvägagångssätt. I kapitel fem presenteras de tankar som intervjupersonerna förmedlat under intervjuerna, vilka är indelade i teman kopplade till studiens analysprocess. Studiens avslutande kapitel lyfter studiens resultat i relation till den tidigare forskningen och det teoretiska ramverket tillsammans med en genomgående reflektion kring resultatet.

2. TIDIGARE FORSKNING

Följande avsnitt ämnar redogöra för den tidigare forskning som finns inom denna studies fält – ungdomar och astrologi. I sökandet av tidigare forskning har vi haft för avsikt att sätta ungdomar i fokus, och utifrån det söka efter forskning med inriktning mot ungdomars syn och förhållningssätt gentemot olika fenomen. Forskning som valts ut har varit inriktade mot faktorer som kan påverka ungdomars attityder till astrologi samt hur olika krissituationer påverkar ungdomar och deras liv.

Under sökandets process använde vi oss av sökorden views on astrology, astrological belief, covid-19, mental health och financial crises, horoscopes, coping strategies med flera.

Sökorden valdes ut för att representera de områden som i denna studie identifierats som centrala. Samtliga sökord applicerades i relation till ungdomar. Databaserna vi använt oss av har varit Sociological Abstracts och ProQuest. Genom detta valdes tio internationella artiklar av både kvalitativ och kvantitativ art ut. Utifrån dessa artiklar kunde vi identifiera tre olika teman – ungdomar och astrologi, ungdomar och coronapandemin och ungdomar och finanskriser vilka samtliga presenteras nedan. Avsnittet avslutas med en sammanfattning av den tidigare forskningen samt en diskussion kring denna studies bidrag till forskningsfältet.

2.1. Ungdomar och astrologi

Första temat under tidigare forskning har vi valt att döpa till ungdomar och astrologi. Här presenteras forskning som gjorts på ungdomars förhållande till astrologi.

Sjödin (2002:77) genomförde en studie som syftade till att ta reda på till vilken grad svenska ungdomar tror på övernaturliga fenomen, vidskepelse och annan spiritualitet. Studien var av kvantitativ karaktär och urvalet var svenska gymnasieelever mellan sexton och nitton år samt ett ytterligare urval med svenskar mellan sexton och 74 år. Data samlades in via en enkät med tretton påståenden som deltagarna fick ta ställning till med hjälp av en skala med

svarsalternativ.

Resultatet i studien visade att en stor del av deltagarna till en viss grad tror på övernaturliga fenomen. Ungefär 20% trodde på vidskepelser, psykokinesi, astrologi och reinkarnation. Mer än 50% trodde på utomjordligt liv och olika metoder för att förutspå framtiden. Tjejer trodde till större grad på olika former av övernaturliga fenomen än killar, förutom när det handlade om UFO:n. (Sjödin, 2002:78).

Lopez, Gaticales, Provido, Santelices och Arcinas (2021:351f) genomförde en kvantitativ studie som ämnade att undersöka filippinska universitetsstudenter och deras medvetna beteenderespons (eng. conscious behavioural response, CBR) gentemot astrologi på sociala medier i förhållande till demografi, stressnivå (SL) och känslighet inför Barnum-effekten (LSB). Barnum-effekten är ett psykologiskt fenomen som uppstår när individer tillskriver sig personlighetsbeskrivningar trots att beskrivningen i fråga är utformad på ett sätt som kan relatera till nästintill alla som läser den. Urvalet var ändamålsenligt och deltagarna behövde uppfylla särskilda kriterier – deltagarna behövde vara mellan 18 och 23 år gamla, studera på antingen high school eller college och ta del av astrologiinnehåll på sociala medier. Totalt deltog 406 personer i studien.

För att sammanfatta studiens resultat på ett kortfattat sätt kan man dra slutsatsen att Lopez et al (2021:361) fått fram att ju högre SL och CBR, desto högre LSB. I resultatet framgår det att de kvinnliga deltagarna hade högre SL och CBR än de manliga och därför kan de också anses ha mer LSB. Det betyder alltså att det främst är kvinnor som påverkas av det som postas om astrologi på sociala medier på grund av att de känner en hög grad av osäkerhet och låg grad av kontroll över de situationer som pandemin satt dem i. Ett samband har därmed påvisats

mellan svårighet att hantera krissituationer och benägenhet att tro på astrologi.

Rectanus (1981:1) gjorde en kvantitativ studie där syftet var att undersöka ett möjligt samband mellan ungdomars tro på astrologi och locus of control. Locus of control, eller kontrollokus, beskriver vi mer ingående i en senare del av uppsatsen, men kortfattat så handlar det om individens tro på den egna förmågan att kontrollera sitt liv i förhållande till externa faktorer. Studien gjordes på 114 psykologistudenter vid American University (Rectanus, 1981:4).

Resultatet av Rectanus (1981:12f) studie visade att ju högre locus of control en person

besitter, desto större chans är det att denne också tror på astrologi. Vidare visade även studien på att ju mer komplex en person är, desto större chans är det att de tror på astrologi. Rectanus (1981:20) fann också att kvinnor är mer benägna än män att både tro på och ha kunskap om astrologi.

Lillqvist och Lindeman (1998:204) utförde en kvantitativ studie där syftet var att undersöka ett möjligt samband mellan tro på astrologi och individens självuppfattning samt förmåga att hantera svåra livskriser. Studien innefattade i det slutgiltiga skedet 50 medverkande, varav samtliga var studenter vid ett finskt universitet. Deltagarnas resultat delades in i två grupper, där den ena gruppen utgjorde astrologistudenter och den andra psykologi- och tyskastudenter.

Någon tidigare kunskap om astrologi var inte ett krav. För att mäta deltagarnas tro på

astrologi, självbild och erfarenheter av kriser eller svåra upplevelser användes separata skalor med påståenden där deltagarna själva fick fylla i till vilken grad de kände igen sig i de olika påståendena.

Resultaten visade att exponering för astrologisk information bekräftar individens

självuppfattning. De deltagare som studerade astrologi kände sig mer självsäkra och ansåg sig ha stor tur med sig i livet. Studien visade också på att intresset för astrologin växte om

individen befann sig i en otrygg period i livet eller om denne nyligen hade gått igenom en kris. Detta för att astrologin kan erbjuda svar på frågor som de själva inte kan besvara (Lillqvist & Lindeman 1998: 206f).

Sugarman et al (2011:3) genomförde en kvantitativ studie där syftet var att undersöka

amerikanska studenters tankar och kunskaper om vetenskap och pseudovetenskap. Deltagarna fick svara på en enkät med både öppna och slutna frågor. Studien påvisade att 22% av

studenterna tyckte att astrologi inte kan anses vara helt vetenskapligt. Resultatet visade också att 29% av studenterna inte tycker att planeternas position påverkar våra liv. I linje med detta framgår även att kvinnor har en större tendens än män att tro på astrologi. Studien påvisade även att det inte finns någon koppling mellan att tro på astrologi och att vara mindre mottaglig för vetenskapliga fakta (Sugarman et al, 2011:7).

2.2. Ungdomar och coronapandemin

Det andra temat som gått att identifiera under den tidigare forskningen har vi valt att hänvisa till som ungdomar och coronapandemin.

O’Connor, Wetherall, Cleare, McClelland, Melson, Niedzwiedz och Robb (2021: 326f) genomförde i Storbritannien en kvantitativ enkätstudie i tre omgångar under covid-19 nedstängningens första sex veckor. Studien syftade till att undersöka psykisk hälsa och välbefinnande hos vuxna i Storbritannien. Studien använde sig av ett nationellt icke- sannolikhetsurval av vuxna från 18 år och uppåt. Enkäten som deltagarna svarade på var utformad som en kvotundersökning, genom vilken forskarna använde en metod för urval av kvoter. Fokus låg vid ålder, socioekonomisk ställning och region i Storbritannien. Totalt svarade 3077 individer vid den första omgången, 2742 vid den andra omgången och 2604 vid den tredje omgången (O’Connor et al. 2021: 328).

Resultatet av studien genomförd av O’Connor et al. (2021: 331) visade att ungdomar mellan 18–29 år – särskilt kvinnor –, personer med lägre socioekonomisk bakgrund och personer med redan existerande psykiska problem utgjorde gruppen av individer vars psykiska hälsa synnerligen påverkats under pandemin. Medan ensamhet och depressiva symtom förblev stabila med negativt påverkade under de tre omgångarna, minskade symtom på ångest och nivån på känslan av nederlag. Resultatet visade även att ensamhet kan bli ett mer påtagligt problem för äldre vuxna såväl som för de med mer socialt missgynnade bakgrunder vid pandemins utveckling.

I en studie av Tullius och Beukema (2021: 89f) syftar författarna att undersöka ungdomars attityder till psykisk hälsa, hjälpsökande och interventioner gällande mental hälsolitteracitet (MHL), såväl i relation till coronapandemin som i allmänhet. Mental hälsolitteracitet (eng.

Mental health literacy) definieras som ”knowledge and beliefs about mental disorders which aid their recognition, management or prevention” (Jorm, 2000: 396).

Under coronapandemin har antalet ungdomar som upplever ett försämrat psykiskt välbefinnande och svårigheter att se en framtid på grund av social isolering samt jobbiga miljöer och situationer i hemmet ökat. Trots ökningen är det få ungdomar som söker professionell hjälp för sin psykiska hälsa (Tullius & Beukema, 2021: 89f). I sin studie

designad med mixed-method genomförde författarna onlinebaserade fokusgruppsdiskussioner och intervjuer samt enkäter. De 58 deltagarna, samtliga från Nederländerna och i åldrar från 13 till 19 år, blev kontaktade online genom sociala medier med början i april 2020.

Deltagarna besvarade frågor om deras psykiska hälsa innan, under och efter nedstängningar på grund av pandemin samt frågor om deras inställning gentemot stöd för- och utbildning om psykisk hälsa. Den insamlade empirin analyserades sedan genom en kvalitativ tematisk analysprocess.

Studiens resultat visade att ungdomar upplevde att psykisk hälsa och välbefinnande inte uppmärksammas tillräckligt mycket i skolan. Ungdomarna upplevde även ett stigma och negativa attityder kring stöd och behandling av psykisk hälsa både under covid-19 och i allmänhet. Resultatet visade även att ungdomarna uttryckte en vilja normalisera samtalet om psykisk hälsa, utveckla sin kunskap om psykisk hälsa och ohälsa och om hur och var man söker hjälp (Tullius & Beukema, 2021: 90). Resultatet belyser hur kunskapen om psykisk hälsa måste öka för att individer ska ha nödvändiga kompetenser att kunna hantera sina egen och andras psykiska hälsa, inte minst under coronapandemin och andra krissituationer.

Ahmadi, Cetrez, Akhavan och Zandi (2021: 3f) utförde en studie av kvantitativ

forskningsdesign med syftade att undersöka om aspekter som ålder, kön, arbetssituation och bostadsort påverkar hur individer som arbetar eller studera inom en akademisk miljö hanterat de mentala påfrestningar som covid-19 orsakat. Studien utfördes i Sverige och undersöker meningsskapande coping ur ett kulturellt perspektiv.

Författarna beskriver coping som de ansträngningar och handlingar en individ gör för att hantera påfrestande situationer. Begreppet menar även att den kultur en individ är omgiven av har en stark påverkan på hur individen förhåller sig till sådana situationer. Följaktligen

beskrivs meningsskapande coping som copingmekanismer av en mer existentiell karaktär, exempelvis kan individen dra nytta av naturen eller söka kraft inom sig själv. Studien använder även RCOPE, ett teoretiskt mätverktyg vilken används för att bedöma en skala av både användbara och skadliga religiösa hanteringsmetoder (Ahmadi et al. 2021: 4f).

Sammanlagt 277 studenter och individer anställda inom olika universitet i Sverige fick i denna studie delta i en online-baserad enkät. Enkäten baserades på en anpassad version av RCOPEs delar; mening, komfort/andlighet, kontroll, intimitet/andlighet och livsförvandling (Ahmadi et al. 2021: 6).

Studien av Ahmadi et al. (2021) visade att sekulära existentiella meningsskapande copingmetoder – oavsett kön, åldersgrupp, arbetssituation och bostadsort – var mest förekommande. Informanternas enkätsvar visade även att copingmetoder som relaterar till naturen användes mest när det gäller sekulärt existentiellt meningsskapande coping. Slutligen illustrerade studien att individer som studerar eller arbetar inom universitet i Sverige var minst benägna att använda religiösa copingmetoder för att hantera covid-19.

2.3. Ungdomar och finanskriser

Det tredje och sista temat som vi valt att framhäva ur den tidigare forskningen handlar om ungdomar inom ramen för finanskriser. Många studier har genomförts för att undersöka hur ungdomar i olika länder påverkas av och förhåller sig till de ekonomiska kriser som länder befann sig i under framför allt 2007–2008 i syfte att förstå hur ungdomar hanterar kriser.

Stein et al (2013: 202f) har med sin kvantitativa studie syftat till att undersöka olika typer av ekonomisk påfrestning och finansiella och religiösa hanteringsstrategier som rapporteras av unga vuxna på universitet i mellanvästra USA, samt att undersöka om dessa ekonomiska påfrestningar bidragit till finansiella och religiösa hanteringsstrategier, med hänsyn till studenternas rapporter om psykisk hälsa och välbefinnande.

Studiens resultat tyder på ett direkt samband mellan upplevd ekonomisk press och psykiskt välbefinnande bland universitetsstudenterna. Unga vuxna som rapporterade ett ökat behov av att genomföra ekonomiska justeringar rapporterade högre nivåer av ångest och nedstämdhet jämfört med studenter som behövde göra färre ekonomiska anpassningar. Studenter som ansåg att finanskrisen var resultatet av ett straff från Gud rapporterade högre nivåer av nedstämdhet. Studien fann inga självrapporterade användningar av positiva religiösa meningsskapande strategier för att hantera finanskrisen, men uppger att det möjligt att studenterna förlitat sig på andra former av religiös coping, exempelvis genom att söka spirituellt stöd och tillhörighet (Stein et al 2013: 207f).

Stavrianea och Kamenidou (2016: 59ff) genomförde i Grekland en kvantitativ studie som ämnade att belysa ungdomars attityder gentemot religion, kyrkan och finanskrisen. Grundat i omfattande kvalitativ och litterär forskning skapade forskarna en strukturerad webbaserad enkät. Enkäten var utformad som en sjuskalig likertskala för att mäta ungdomarnas attityder till kyrkan, religion/tro och finanskrisen. Studiens deltagare var födda mellan ungefär 1994 och 2009. Deltagarna var således mellan 18–22 år gamla. Samtliga deltagare var tvungna att vara grekiska samt komma från kristet ursprung. Studiens resultat visade att ungdomar med tillhörighet i generation z känner en betryggande tillhörighet i kyrkan i och med det

emotionella och sociala stöd som de finner i den gemenskap som religionen skapar.

2.4. Sammanfattning av den tidigare forskningen

Sammanfattningsvis har alla tidigare artiklar varit av en kvantitativ karaktär där mätningar gjorts för att få fram statistik om människans tro på astrologi och annan spiritualitet. Ingen av artiklarna har fokuserat särskilt mycket på den enskilda individen, utan intresset har tydligt varit på att få fram siffror och statistik som kan användas för att generalisera resultatet.

Dessutom har all tidigare forskning gjorts med ett psykologiskt fokus där mätningarna gjorts baserat på främst psykologiska begrepp som referensram.

I första temat som handlar om ungdomar och astrologi ville vi klargöra vilken tidigare forskning som fanns om ungdomars förhållande till astrologi delvis i Sverige, bland

ungdomar generellt och i det moderna samhället. I temat ungdomar och astrologi är samtliga artiklar överens om att det främst är kvinnor som är benägna att tro på astrologi och andra vidskepelser, där enda undantaget är tro på utomjordingar eller UFO:n. Det är dock viktigt att notera att studierna i detta tema är på den äldre sidan. Med det vill vi påpeka att resultaten gällande män och kvinnor inte nödvändigtvis är relevanta idag. Detta är däremot inget som denna uppsats kommer att lägga fokus på då den inte är av en könsjämförande karaktär. Här konstaterades också ett samband mellan svårigheter att hantera krissituationer och benägenhet att tro på astrologi. En individ som känner sig stressad, osäker eller befinner sig i en

utmanande situation tror i högre grad på astrologi eller någon form av spiritualitet. Kortfattat kan vi alltså dra slutsatsen att krissituationer kan ha en inverkan på människans tro.

Andra temat döpte vi till ungdomar och coronapandemin och här samlades forskning som gjorts på unga vuxnas psykiska hälsa under coronapandemin in. Sammanfattningsvis konstaterades i samtliga studier att ungdomar vittnar om försämrad psykisk hälsa i samband med coronapandemins utbrott. Framför allt drabbades kvinnor och personer som redan innan pandemins utbrott lidit av psykiska problem av de restriktionerna och nya bestämmelserna som efterföljde. Studierna pekar på att många ungdomar har känts sig nedstämda och i sämre skick än innan pandemin bröt ut. Studierna under detta tema bidrar även med en ytterligare bild av hur ungdomar hanterat den oro som coronapandemin orsakat, och vilka olika hanteringsmetoder som är mest förekommande.

Tredje och sista temat under rubriken tidigare forskning döptes till ungdomar och finanskriser där syftet var att utvinna information ur studier som gjorts om ungdomar i tidigare nationella och internationella kriser. Vi valde finanskriser som utgångspunkt då det är ett aktuellt problem för den moderna världen precis som coronapandemin. I temat framgick att

finanskriser har en negativ inverkan på unga människors psykiska hälsa. De kan bidra till en känsla av nedstämdhet hos de ungdomar som har begränsade tillgångar. När det kommer till religiöst stöd framgår det att ungdomar som redan tillhör en religiös gemenskap kan ta

tillflykt till sin tro och den gemenskap som ges i det religiösa rummet. De ungdomar som inte har en tidigare religiös tillhörighet uppger inte att de tagit hjälp av eller tillflykt till religion under finanskrisen, däremot kan det ha förekommit sökande efter andra spirituella stödformer.

2.5. Denna studies bidrag till forskningsfältet

Övervägande majoriteten av den tidigare forskning vi hittat har varit av en kvantitativ karaktär. Eftersom vår studie använder sig av en kvalitativ metod ser vi också en särskild nytta med vår studie i och med att den kan bidra med en djupare inblick i ett område som tidigare främst belysts i ett kvantitativs perspektiv.

Dessutom finns en mycket liten andel forskning om fenomenet inom ramen för en svensk kontext. Det närmaste vi kom en svensk studie är den från Sjödin (2002) men ingen nyare än så. Sjödins studie är dessutom kvantitativ. Det finns en risk att Sjödins (2002) resultat inte kan tillämpas på dagens unga vuxna. Även om det kan vara så att resultatet inte skiljer sig

märkvärt mellan ungdomar då och nu så finns här en möjlighet att undersöka det. Där vill vi fylla en lucka med vår forskning genom att uppdatera resultatet och sätta det i en modern kontext.

Majoriteten av den forskning vi hittat är också främst genomförd med ett psykologisk fokus.

Detta har fått oss att reflektera kring en möjlig forskningslucka om området inom sociologisk forskning. Med vår studie skulle vi i så fall påbörja arbetet med att fylla denna lucka.

3. TEORETISK OCH BEGREPPSLIG REFERENSRAM

Följande avsnitt avser redogöra för den teoretiska och begreppsliga referensram som

analysprocessen stödjer sig på. Studien har sin utgångspunkt i Giddens senmoderna samhälle, vilken redogörs för först. Giddens senmoderna samhälle kommer i denna uppsats utgöra mer av en referensram för den tidsperiod dagens samhälle anses vara i, snarare än säreget begrepp.

Därefter beskrivs Giddens teorier om självets reflexiva projekt och ontologisk trygghet.

Slutligen redogör avsnittet för begreppet meningsskapande coping utifrån teorier av Ahmadi, Lazarus och Folkman. Dessa teorier kan bidra till att tolka och förstå ungdomars syn på astrologi i dagens senmoderna samhälle och hur de tillämpar astrologi och spiritualitet för att hantera olika livssituationer. Hur varje begrepp kan tillämpas presenteras mer ingående under det specifika begreppet.

3.1. Det senmoderna samhället och ungdomar

Det senmoderna samhället har använts i den här studien för att beskriva ett sätt att se på det samhälle vi lever i idag i Sverige år 2022. Det är inte en riktig tidsepok, snarare kan det beskrivas som en teori eller tolkning av samhället idag i kontrast till en mer traditionell syn på samhället.

Giddens (1997:21) beskriver det senmoderna eller högmoderna samhället som fyllt av risker och faror. Specifikt fokus läggs på begreppet kris, och hur krisen kan beskrivas som ett bestående tillstånd snarare än ett störande moment eller avbrott i vardagen. Krisen tränger även in långt in i identiteten och individens känsloliv. Det senmoderna samhället presenterar en ny typ av självidentitet, en självidentitet som kan ses som en process fylld av aktiv

intervention och förändring. Detta sätt att skapa sig själv på kan ses som ett radikalt sätt att göra det på, men det är det som krävs av individen i det senmoderna samhället där de moderna sociala villkoren tränger sig in i vardera människa.

I det senmoderna samhället är inte de sociala omständigheterna åtskilda från det personliga livet. I förhållande till det personliga kan inte de sociala omständigheterna ses som

utomstående. En individ som kämpar med problem i det personliga livet rekonstruerar aktivt världen av sociala aktiviteter som omger denne. (Giddens, 1997:21)

Giddens (1997:22) menar att det senmoderna samhället präglas av såväl risker som

möjligheter. I kontrast till mer traditionella sammanhang tillåter det senmoderna samhället en annan typ av självförverkligande. Giddens beskriver det som att det finns mycket att vinna men även mycket som måste överkommas och utforskas som kan anses farligt eller riskfyllt.

Det senmoderna samhället ger upphov till ångest hos individen. Anledningen till att ångesten är så påtaglig och närvarande är på grund av de kriser och faror som återfinns i det

senmoderna samhället. Ångesten fungerar även på så sätt att den kan göra individen anpassningsbar och öppen för nya initiativ. När individen möts av hinder eller

störningsmoment i livet i senmoderniteten kan de välja att möta dem med en känslolöshet eller ett mer positivt tillvägagångssätt som leder till personlig förändring. (Giddens, 1997:22f) Moderniteten präglas av reflexivitet. Reflexivitet inom modernitetens ramar refererar till en tendens hos människan att ständigt revidera mot en bakgrund av ny information eller kunskap.

Detta innebär att individen i bland annat sina sociala handlingar men även andra situationer är mer benägen att förändra sig själv, sina handlingar eller tankar i riktningen som ny

information eller kunskap pekar. (Giddens, 1997:30f)

Vi anser att förutom Giddens (1997) beskrivning av det senmoderna samhället så lämpar sig också en teori om hur just ungdomar upplever senmoderniteten eftersom det är fokusgruppen för vår studie. Furlong och Cartmel (2006:1) menar att ungdomar har en unik erfarenhet av att växa upp i dagens moderna samhälle. Ungdomar som växer upp i det moderna samhället har en annorlunda erfarenhet av livet än till exempel sina föräldrar. De skillnader som uppdagats påverkar förhållanden med vänner och familj, skolgång och arbetsliv, fritid och livsstilar samt förmågan att bli etablerade och självständiga unga vuxna. Flera av dessa förändringar beror mycket på den förändrade strukturen av arbetsmarknaden, där det numera är högre krav på vidareutbildning och flexibilitet i arbetet som i sin tur förlänger tiden då ungdomar är beroende av sina familjer snarare än att de har möjlighet att leva ett självständigt liv.

Baserat på dessa förändringar måste ungdomar idag navigera sig i ett risksamhälle som ingen tidigare generation behövt göra. Det finns därför heller ingenting som ungdomarna kan använda som referensram för att få struktur i hur de ska hantera sin ungdom. Detta leder till att ungdomar idag kan känna stor stress och sårbarhet inför den ökade ovissheten (Furlong &

Cartmel, 2006:1).

3.2. Ontologisk trygghet, ångest och kontroll

Giddens teori om ontologisk trygghet kan hjälpa oss förklara sambandet mellan att ungdomar söker sig till astrologi och spiritualitet under krissituationer så som coronapandemin.

Den ontologiska tryggheten beskrivs av Giddens (1997: 48) som nära förbundet med det praktiska medvetandets karaktär. Det praktiska medvetandet är det kognitiva och emotionella ankaret som gör ontologisk trygghet möjligt. Giddens (1997:50) beskriver den ontologiska tryggheten som ett slags grundläggande trygghet som kan liknas med Erik Eriksons teori om den grundläggande tryggheten. Ontologisk trygghet kan liknas vid ett förtroende för hur verkligheten är uppbyggd. Det är den som ger svar på existentiella frågor och guidar individen genom osäkra tider och främmande situationer.

Giddens (1997:51) menar att den ontologiska tryggheten skapas redan under barndomen mellan barn och vårdnadshavare. Den ser till att socialisera barnet på så sätt att den vet att den är en egen person och att föräldrarna även de är egna personer. Den grundläggande tilliten som ontologisk trygghet innebär byggs upp genom att barnet får kärlek och uppmärksamhet av sina vårdnadshavare. Detta innebär att barnet senare i livet kommer koppla sin

självidentitet till uppskattningen hen får från andra individer. Barnet lär sig även en interpersonell organisering av tid och rum genom vetskapen om att hen är en egen individ skild från sina föräldrar.

På andra sidan av den ontologiska tryggheten finner man ångest. Giddens (1996:52f) beskriver den ontologiska tryggheten som ett vaccin mot existentiell ångest. Med en

grundläggande tillit till verkligheten skyddas individen mot framtida hot och faror genom att kunna bevara känslor av mod och hopp när hemska saker händer. Det skydd som den

ontologiska tryggheten erbjuder individen i krissituationer kan liknas med en känsla av

overklighet snarare än en känsla av stark trygghet – den ontologiska tryggheten sätter parentes

kring de möjliga händelser som kan hota individens bild av verkligheten. Den subjektiva uppfattningen av verkligheten är ständigt hotad och utsatt för risker. Eftersom mänskligt beteende är så starkt influerat av förmedlandet av erfarenheter i kombination med människans kalkylerande förmåga kan nästintill samtliga individer drabbas av ångest inför de risker som livet i sig för med sig.

I relation till den ontologiska tryggheten kan även locus of control vara av relevans. Locus of control definieras som den grad genom vilken en individ upplever sig ha kontroll över sitt liv.

Utifrån detta existerar locus of control längs ett kontinuum som går från en mer internaliserad orientering till en mer externaliserad orientering. Den mer internaliserade orienteringen innebär att en individ uppfattar ett resultat som beroende av de egna handlingarna, medan den mer externaliserade orienteringen innebär att en individ uppfattar ett resultat som beroende av krafter utanför individen. Locus of control består av tre oberoende dimensioner; internitet, slump eller tur och kraftfulla andra. Individer med intern locus of control är eftersom de ser resultat som beroende av det egna beteendet och de egna handlingarna är de ofta mer prestationsorienterade än individer med externt locus of control. Dessa individer är mer benägna att se resultat som utom deras kontroll och tenderar därför att lägga över ansvaret för det som händer på andra (Friedman & Schustack, 2013: 249).

Eftersom astrologiska influenser på beteende ligger utanför jaget är begreppet är välstuderat i relation till astrologiska övertygelser. Detta eftersom en tro på astrologi ofta kännetecknas av individens acceptans av att ens personlighet och händelser i samband med deras liv påverkas av externa krafter. Individer med en mer extern kontrollupplevelse var mer positivt ställda till så kallade övernaturliga övertygelser än individer vars locus of control var mer intern

(Renovica, 2021: 16f). I en studie genomförd av Sosis et al. (1980) studerades två typer av externt locus of control hos individer - å ena sidan individer som tror att resultat avgörs av kraftfulla andra, å andra sidan individer som tror att resultat avgörs baserat på tur, öde och slump (Sosis et al. 1980: 66). I likhet med andra tidigare studier om relationen mellan

astrologiska övertygelser och locus of control stödde även denna uppfattning om att individer med ett externt locus of control som tror att tro, slump och öde påverkar universum visar en större tendens att tro på astrologi. Studien visade att denna typ av extern locus of control aktivt konsulterar astrologiska data för att försöka förbättra kontrollen över sina liv. Något som skapar en illusion av kontroll. Denna illusion av kontroll kan bidra till större och mer positiva ansträngningar för att påverka resultat för ens egna räkning (Sosis et al. 1980: 69f).

3.3. Självets reflexiva projekt

Variationer av citatet ovan är för många bekant. För Giddens (1997: 95) utgör det en central punkt i hans teori om project of self, eller självets reflexiva projekt. Vi är det vi gör oss till är en illustration av det reflexiva projekt som konstruktionen av självet innebär. Självets

reflexiva projekt innebär att individen behöver upprätthålla en sammanhängande, dock ständigt i förändring, självbiografi. Enligt Giddens (1997: 96) utgör självbiografin

självidentitetens kärna i det moderna samhället. Självets biografi äger rum bland en mängd alternativ och valmöjligheter som genom psykologiska och sociala strömningar upplyser oss om en rad möjliga levnadssätt. Individens orientering i detta och det individen gör sig till är beroende av dennes ansträngningar (Giddens, 1997: 13, 95).

Giddens förklarar att självidentiteten är det som individen är medveten om. Individens självmedvetande förutsätter en reflexiv medvetenhet vilken rutinmässigt måste skapas och

bevaras genom individens reflexiva handlingar, och definieras utifrån detta som ”självet så som det reflexivt uppfattas utifrån hans eller hennes biografi” (Giddens, 1997: 67f). En tämligen stabil självidentitet är något individen kan ha en känsla av när dennes biografi upplevs vara kontinuerligt sammanhängande. Självets integritet betraktas av individen som något värdefullt, och det praktiska vardagslivets faror som hotar självets integritet filtreras bort av det skyddsnät som individen utvecklat kring sig (Giddens, 1997: 69).

Det är inte möjligt att skapa en fullständigt fiktiv biografi. Det är nödvändigt att individens biografi är någorlunda sanningsenlig för att individen ska kunna vidmakthålla en normal vardaglig interaktion med andra (Giddens, 1997: 69). Sådana normala framträdanden och deras överenstämmelse med individens biografiska berättelse är tämligen avgörande för individens känsla av ontologisk trygghet. Giddens förklarar att det går att göra en distinktion mellan individens självidentitet och uppträdanden i vissa sociala kontexter. Individen kan i vissa fall uppfatta sitt uppträdande som påklistrat eller falskt. Medan detta inte nödvändigtvis behöver äventyra individens självbild kan det bli allvarligare störningar i situationer där disassociationen är mer omfattande. Detta kan hända om individen upplever att hon hela tiden spelar en roll. Självidentitetens berättelse kolliderar då med den existentiella ångesten

(Giddens, 1997: 74f).

Detta oförkroppsligande kan manifesteras i känslan av en diskontinuerlig självbiografi. Detta leder till att individen upplever en instabil självidentitet genom vilken individen kan utveckla en rädsla för förändringar i den yttre miljön och de risker som detta skulle kunna innebära för individen. I och med detta rubbas individens förmåga att upprätthålla det skyddsnät som ska skydda mot sådana yttre faror. Om individen inte lyckas utveckla eller upprätthålla den egna självintegriteten kan individen infinna sig i en känsla av moralisk tomhet i och med den bristande självuppskattningen (Giddens, 1997: 68f).

När en individs självidentitet hotas kan individen uppleva en känsla av skam. Giddens förklarar skam som tätt sammankopplad med självidentiteten. Känslan bygger på ångest över det adekvata i individens biografi och grundar sig i en känsla av otillräcklighet. Generellt sett är en individs skamkänsla inriktad på de aspekter av självet som är synliga – kroppen.

Skamkänslan bottnar i ett misslyckande att uppnå förväntningar (Giddens, 1997: 82, 84).

Förväntningarna som individen sätter ger ofta en bild av det själv som individen vill vara.

Något som Giddens hänvisar till med begreppet det ideala självet. Det ideala självet är intimt bunden till självidentiteten genom det sätt som det utgör en källa till individens positivt laddade strävanden och mål (Giddens, 1997: 85f).

Valet av livsstil blir under moderniteten en alltmer viktig del av skapandet av självidentiteten (Giddens, 1997: 14). Individen konfronteras idag av en mångfald av val. Ett av dessa val innebär att välja livsstil. Giddens definierar en livsstil som den uppsättning praktiker en individ följer och som även utgör en inramning av självidentitetens berättelse. Dessa praktiker innehar således fler funktioner än att enbart tillfredsställa individens nyttobehov. De

rutiniserade praktiker som utgör livsstilar är reflexivt öppna för att förändras och anpassas i och med självidentitetens ständigt föränderliga karaktär. Dessa rutinartade val är en del av individens konstruktion av självet – den individen vill framstå som. Detta kluster av

orienteringar och vanor skapar ett sammanlänkat mönster av tillgängliga möjligheter som är av stor betydelse för individens känsla av ontologisk trygghet. Däremot kan individens valmöjligheter till skapelsen och upprätthållandet av dennes livsstil vara begränsade. Faktorer som socioekonomiska förhållanden, sociala påtryckningar och förebilder påverkar individens val och utformning av en livsstil (Giddens, 1997: 101–103).

Giddens teori om självidentitet och självets reflexiva projekt kan hjälpa oss förklara vilken betydelse som ungdomar lägger vid astrologi när det gäller deras förståelse för och skapande av sin självidentitet. Teorin kan även hjälpa oss förstå och förklara sambandet mellan

krissituationer, så som coronapandemin, och ungdomars tillämpning av astrologi för att hantera sig själva och världen runt omkring.

3.4. Meningsskapande coping

Meningsskapande coping är en bedömningsbaserad coping som fick sitt namn efter

upptäckten att positiva känslor förekommer tillsammans med negativa känslor under intensivt stressiga perioder. Dessa positiva känslor kan hjälpa individen motivera och upprätthålla copinginsatser på lång sikt. Med fokus på styrkor från livserfarenhet, omstrukturering av prioriteringar och målrevision skiljer sig meningsfokuserade copingstrategier från andra copingstrategier som i stället fokuserar på att reglera negativa känslor (Folkman, 2010: 902).

När Folkman (2010) beskriver denna typ av bedömningsbaserad coping talar hon om två typer av bedömningar; primära och sekundära. Den primära bedömningen hänvisar till en bedömning av en situations personliga betydelse – vad händer, vilken roll spelar det och varför. Den utgörs av individens värderingar, övertygelser och mål. Den sekundära bedömningen avser individens egen utvärdering av sina möjligheter till att hantera

situationen. I den sekundära bedömningen bestäms dessa möjligheter dels av situationen, dels av individens fysiska, psykiska, materiella och spirituella resurser för att klara sig (Folkman, 2010: 902).

En central del av meningsskapande coping är hopp. Hopp är bedömningsbaserat, det växer och avtar, är komplext och kontextuellt. När individer söker efter en referensram inom vilken de kan bedöma allvaret av en situation handlar det ofta om odds. Det finns dock en risk att hoppet minskar om oddsen för att en situation ska bli bättre, exempelvis vid sjukdomsfall. Vid ogynnsamma odds förklarar Folkman att människor initierar en omvärderingsprocess som personifierar oddsen. Att personifiera oddsen genom att omvärdera sina egna personliga odds kan minska det hot som individen känner att denne står inför (Folkman, 2010: 903).

Att personifiera oddsen är särskild vanligt när en individ försöker hantera ovisshet. Ovisshet är ofta obehagligt och svårhanterligt. Det tvivel som individen under sådana perioder känner baseras ofta på vad den hör, ser, läser eller föreställer sig. Hopp kan ge en motvikt till

intrapersonella och interpersonella händelser som kan skapa ångest eller oro under perioder av stress och ovisshet, och är särskilt viktig för att hantera ovisshet över tid då hopp gör det möjligt att ha motstridiga förväntningar samtidigt (Folkman, 2010: 905). Meningsskapande copingstrategier som involverar hopp kan vara att exempelvis distrahera sig själv genom att vända sig till andra aktiviteter, till exempel träning, meditation och promenader. Vidare kan även coronapandemin hjälpa oss illustrera dessa motstridiga förväntningar genom pålitlig information om sjukdomens spridning och om nödvändiga försiktighetsåtgärder. Den informationen gör att vi vidtar dessa försiktighetsåtgärder; vi håller avstånd till andra människor, isolerar oss och arbetar hemifrån – sen slappnar vi av för att vi antar att vi ändå inte kommer bli smittade eller för att vi inte tror att det kommer bli så illa som experterna säger.

Dock menar Folkman att hopp inte har samma effekt när människor behöver hantera att omständigheter och deras verklighet förändras. En viktig form av meningsskapande coping är

individens förmåga att revidera mål. Målrevision och omstrukturering av prioriteringar hänvisar till processen att släppa mål som inte längre är hållbara – framför allt på grund av rådande omständigheter – och i stället identifiera realistiska, meningsfulla mål som är

anpassningsbara. Denna process påverkas av bland annat personlighetsläggning, övertygelser, interaktioner med andra, erfarenheter av stress och vilken innebörd individen tillskriver det som pågår. Att revidera mål är således en del av meningsskapande coping som skapar en förnyad känsla av syfte, hjälper till att upprätthålla en känsla av kontroll och – med avseende till de nya målen – möjliggör för hopp (Folkman, 2010: 905f).

Inom meningsskapande coping talas det ofta om religiösa eller andliga influenser som en del av copingprocessen. I det sekulära samhälle som Sverige befinner sig i är dessa aspekter inte av lika stor relevans. I denna studie blir Ahmadis definition av andlighet relevant då den menar att upplevelser av andlighet inte är slutet bundna till religiösa sammanhang. I stället fokuserar den på de högre aspekterna av mänskligt liv; handlingar i vilka individen upplever en transcendent syn på livet genom att höja sig över det alldagliga i vardagen (Ahmadi, 2006;

73). Existentiell coping handlar således om metoder för coping som involverar individens strävanden efter att hitta en inre källa i sig själv, andra eller i naturen genom vilka de kan få hjälp och stöd att hantera de problem de står inför. Existentiell coping talar om ett existentiellt vakuum som uppstått som konsekvens av de rådande problemen, vilket kan återfyllas genom att omkonstruera den gamla ordningen till en ny (Ahmadi, Rabbani, Yi, Kase & Ahmadi, 2019: 110).

Den sekulära meningsskapande coping som för denna studie är av relevans har således i stort sett ingen koppling till traditionellt religiösa sammanhang, men den kan korsa eller vara en del av en individs strävande efter en inre, helig källa utan direkt hänvisning till traditionellt religiösa sammanhang (Ahmadi et al. 2010: 111). I den föreliggande studien har termen meningsskapande coping har följaktligen använts för att hänvisa till en sekulär existentiell coping där fokus ligger vid individens förmåga att förhålla sig till negativa och stressiga perioder genom att på ett eller annat sätt kunna se det positiva i det negativa. Detta begrepp kan bidra med en förståelse för om, och i så fall hur, ungdomar i Sverige använder astrologi vid meningsskapande coping till följd av stressade, negativa eller krisartade situationer.

Genom meningsskapande coping kommer vi kunna förstå och tolka på vilka sätt

intervjupersonerna hanterar olika livssituationer, däribland coronapandemin, och förstå vad intervjupersonernas copingstrategier beror på.

4. METOD

Följande kapitel avser redogöra för studiens metodologiska utgångspunkter och

forskningsdesign. Vidare redogörs för urvalsprocessen, datainsamlingsmetod, analysverktyg och analysprocessen samt forskningsetiska överväganden.

4.1. Metodologiska utgångspunkter

Som metod vid genomförandet av denna studie kommer vi använda oss av hermeneutiken.

Enligt Ödman (2017:25) är en av de grundläggande utgångspunkterna för hermeneutiken att förstå ett fenomen både utifrån vår egen livsvärld samt andra människors livsvärldar. De områden som studeras med hjälp av hermeneutiken rör ofta existentiella frågor. I och med att astrologin precis som andra trossystem kan tolkas som en intim och personlig hörnsten i människans livsvärld bedömer vi hermeneutiken som lämplig att använda som metod för vår studie. Vår frågeställning är formulerad på så sätt att ett aktivt tolkande av insamlade data kan anses av största vikt för att kunna besvaras. Data måste tolkas och analyseras för att komma åt den innersta kärnan av betydelsen av astrologin för våra intervjupersoner. Vi är således inte ute efter en absolut sanning, utan det handlar i stället om att kunna tolka och förstå individens egen upplevelse på ett så effektivt sätt som möjligt som Ödman (2017:40) förklarar, vilket hermeneutiken möjliggör i och med den analysmodell som görs tillgänglig.

Ödman (2017:25f) menar att förståelse inte är ett verktyg som människan plockar fram när det behövs. Förståelsen är i stället det som skapar vårt vara-i-världen och förståelsen är därför ständigt sammanhängande med människan och hennes existens. Det är förståelsen som ligger till grund för vårt tolkande, samtidigt som de två delarna samverkar med varandra.

Förståelsen är beroende av vår livsvärld och rena existens och vice versa. Ödman (2017:27f) beskriver vidare att förutsättningen för att människan ska kunna förstå en ny livsvärld som hon tar del av är arbetet med att förstå sig själv på nytt och att den nya självförståelsen därefter ser den nya världen som sann och verklig.

Enligt hermeneutiken är det genom dialog med andra som förståelse har möjlighet att uppstå.

I dialogen med andra slås olika förståelsehorisonter samman och respektive deltagare i dialogen får mer förståelse än förut om det som dialogen rör. Det handlar dock inte bara om förståelse för ämnet i sig, utan även om förståelse för den andres varande (Binding & Tapp, 2008:122). Hermeneutiken kallas ibland för tolkningslära och det är ett väldigt kort och koncist sätt att beskriva metoden på, men det är också en väldigt bra beskrivning.

Hermeneutiken handlar i grund och botten om att tolka och förstå det valda studieobjektet samt att få olika förståelsehorisonter att mötas och förenas i en gemensam förståelse (Ödman 2017:11). Ödman (2017:24) liknar förståelse vid att ställa sig framför någonting, då när man står framför det man betraktar så ser man det tydligare och kan genom förståelse nå fram till den eller det som betraktas. Förståelsen kan då i sin tur leda till någon form av förändring av oss.

En viktig del av hermeneutiken som vi kommer behöva förhålla oss till genom vår studie är att världsbilden är subjektiv. Ödman (2017:14) förklarar att den ontologiska utgångspunkten för hermeneutiken är att man själv är en del av den livsvärlden man studerar och således ser vi alltid verkligheten från vår egen subjektiva vinkel. Det är dock även så vi når förståelse om vår omvärld – vi når förståelse genom vår egen förförståelse (Dahlberg et al 2007:278). Det

finns således ingen objektiv värld bortom den enskilda individens tolkning (Ödman 2017:26).

Baserat på detta har vi sett till att vara ständigt medvetna om att varje enskild individs tolkning är helt baserad på deras egen förförståelse och att detta inte är ett hinder, utan tvärtom något vi ska använda oss av för att själva nå förståelse. Likaså har vi delvis stött oss på vår egen förförståelse i förhållande till fenomenet astrologi och vi har därför sett till att ha återkommande konversationer med varandra om hur vi ska förhålla oss till den data vi samlat in.

4.2. Förförståelse

Ett centralt begrepp inom det hermeneutiska perspektivet är förförståelse. Människan förstår och tolkar saker på särskilda sätt beroende på vilken erfarenhet och uppfattning individen erhåller om fenomenet sedan tidigare. Denna förförståelse går inte att göra sig av med. Det är därför viktigt att den som tolkar gör sig medveten om att förförståelsen finns samt formulerar en medvetenhet om och förståelse för vilka ”fördomar” som för förståelseprocessen framåt och vilka som blir ett hinder. Med denna medvetenhet kan den som tolkar tillämpa en extra känslighet för textens kvaliteter och genom denna känslighet kunna hitta nya kunskaper som inte bara bekräftar det som, enligt förförståelsen, är förväntat (Falk, 2004: 223; Selander, 2004: 54). Vår förförståelse reflekteras djupare i resultatavsnittet (se avsnitt 5.1). Detta för att ge läsaren en uppfattning om hur vår förförståelse ser ut och dess möjliga påverkan på

studiens resultat innan resultatet redogörs för.

Ödman (2017: 237) beskriver det som Gadamer benämner som det öppna frågandets princip.

Detta beskrivs som ett förhållningssätt genom vilket vi som uttolkare förhåller oss så öppet som möjligt gentemot den studerade verkligheten. Denna öppenhet innebär att uttolkaren alltid ska förhålla sig till den studerade verkligheten som om vi inte vet svaret på de frågor vi ställer. Genom detta eftersträvas en öppenhet som möjliggör för att den förståelsehorisont som uttolkaren har från början kan förändras med utgångspunkt i den horisont som erbjuds av det vi tolkar. Denna öppenhet kan nås genom att exempelvis söka efter information som säger emot den förståelse vi utgår ifrån. Detta har vi under denna studie tagit i beaktning. Det öppna frågandets princip har implementerats i vårt arbetssätt genom att vi bland annat inte sökt intervjuperson med en särskild ställning till astrologi. Vi har även haft en kontinuerlig reflektion och dialog om vår förförståelse för att bibehålla vårt medvetande om denna.

4.3. Urval

Studien har först och främst att baserats på ett ändamålsenligt urval. Ett ändamålsenligt urval anser vi vara lämpligt baserat på att det kan hjälpa till att generera informationsrika data från ett mindre urval i syfte att tolka och förstå med utgångspunkt i den hermeneutiska

analysmodellen (Patton, 2002: 240f). Vi har därefter valt att använda oss av en blandning av ett kriterieurval och ett intensitetsurval. För att ett urval ska räknas som ett kriterieurval gäller det att respondenterna uppfyller förbestämda kriterier som kan anses generera användbara data (Patton 2002:238). Ett intensitetsurval däremot syftar till att urvalet innefattar extra informationsrika data som ger ett starkt uttryck för studieområdet (Patton 2002: 230). Baserat på den begränsade mängd tid vi har att genomföra studien kan ett intensitetsurval vara mycket behjälpligt för att kunna få en djupare inblick i respondenternas världsbild.

Ett av kriterierna för urvalet var att intervjupersonerna skulle vara unga vuxna mellan 18 och 25 år gamla. Detta för att samtliga intervjupersoner skulle vara inom samma generation – den generation som benämns generation z. Definieringen av generationsspannen är ibland

varierande beroende på källan, men majoriteten definierar generation z som människor födda under sent 1990-tal och tidigt 2010-tal. I och med detta har denna studie utgått från personer födda mellan 1997 och 2003. Utöver ålderskriteriet gjordes en geografisk avgränsning. I och med denna geografiska avgränsning är samtliga intervjupersoner hemmahörande i

Mälardalen.

Ett ytterligare krav var att intervjupersonen själv ansåg sig ha en uppfattning om vad astrologi är, varför en sådan fråga ställdes innan respektive intervju. Individens egen fria vilja och engagemang är därför också ett krav för respondenterna. Med detta menar vi att vi på grund av vårt val att använda ett intensitetsurval önskar ett urval fyllt av personer som vill tala om ämnet och därmed också har saker att säga. Förutom en vetskap om att intervjupersonerna kände till astrologi hade vi ingen insikt i deras åsikter kring detsamma. Vi fick kontakt med samtliga intervjupersoner genom bekanta.

4.4. Datainsamling

Konkret har datainsamlingen sett ut så att vi har genomfört semistrukturerade intervjuer med tio intervjupersoner. Som nämnt ovan menar Gadamer att förståelse är något som uppnås tillsammans med andra och således är en öppen dialog fundamentalt för att kunna uppnå förståelse enligt Binding och Tapp (2008:121f), och därav valde vi ett semistrukturerat upplägg snarare än ett mer strikt och stramt upplägg. Vi har således sett till att ledande för konversationen är att det har skapats ett samspel mellan oss och intervjupersonerna.

Öppenheten i dialogen är det som hjälper oss att förstå intervjupersonens verklighet (Ödman 2017:14).

De semistrukturerade intervjuerna baserades på en övergripande intervjuguide uppdelad i några specifika teman (se bilaga A). Semistrukturerade intervjuer baserade på en

intervjuguide möjliggör för en större frihet för intervjupersonerna att utforma sina svar på ett sätt som de anser gör att deras tankar och åsikter kommer fram på deras villkor (Bryman, 2018: 563). Denna form av intervjuer möjliggjorde även för en extra flexibilitet hos oss som intervjuare vilket gjorde att vi ibland kunde följa upp intervjupersonernas svar med bland annat följdfrågor och sonderingsfrågor. Även detta gjorde det möjligt för oss att få en djupare bild av intervjupersonernas livsvärldar (Bryman, 2018: 569f).

Intervjuer är centrala för datainsamlingen inom hermeneutiken menar Binding och Tapp (2008:123f). Den dialog som ligger till grund för vår datainsamling kallas för den öppna dialogen. I den öppna dialogen har samtliga deltagare i samtalet fördomar och förförståelse som de tar med sig och tillsammans leder de varandra mot förståelse genom att vara öppna för varandras verkligheter. Att förstå den andra är således att förstå forskningsområdet. När vi har genomfört hermeneutiska intervjuer har vi sett till att ha en öppen dialog med

intervjupersonerna för att ha de rätta förutsättningarna för riktig förståelse att komma fram.

Det som gör den öppna dialogen möjlig är ett konstant prövande av den egna förförståelsen mot den nya informationen som presenteras av intervjupersonen. Vi har därför försökt vara öppna i dialogen med den som intervjuas och ständigt ifrågasatt våra egna tolkningar för att kunna ta emot den nya informationen som presenterats för oss.

Binding och Tapp (2008:125f) menar att den öppna dialogen ger utrymme för nya möjligheter som inte fanns där innan dialogen ägde rum. Baserat på hur kapabel forskaren är att acceptera svar som obestämda och inte givna kan en öppen dialog fortsätta. Vi har därför lagt mycket fokus på att vara helt öppna för intervjupersonernas svar och inte försökt förutspå vad som sägs innan det är sagt. På så vis leder dialogen till nya möjligheter och nivåer av förståelse som inte fanns där innan. Syftet med den hermeneutiska intervjun är att få en ny förståelse för ett område genom dialogen med den andre snarare än att avslöja den andres upplevelse. Det är inte den andres upplevelse som är central, utan i stället är det fenomenet eller studieområdet som är fokuset för förståelse.

Eftersom vår roll som kvalitativa intervjuare förutsätter en särskild uppmärksamhet under intervjuerna valde vi att spela in intervjuerna. Detta för att kunna sondera där det behövdes och följa upp när möjligheten fanns (Bryman, 2018: 578). Vid planeringen av hur

genomförandet av intervjuerna skulle gå till var vi medvetna om att det kan medföra vissa risker att spela in intervjuerna. Bryman (2018: 578) diskuterar detta och nämner risker som att intervjupersonerna kan känna en särskild oro och självmedvetenhet över att deras ord spelas in. Denna oro kan som konsekvens leda till att intervjupersonerna inte vågar eller känner att de klarar av att svara genuint på de frågor som ställs. Vi informerade därför

intervjupersonerna vid början av intervjutillfället att samtliga inspelningar har raderats efter transkriberingar gjorts, samt att även samtliga transkriberingar har raderats vid uppsatsens avslut (se avsnitt 4.6 Forskningsetiska överväganden).

De genomförda intervjuerna varade ungefär 20 – 30 minuter. Däremot berodde intervjuernas något kortare tid enligt oss inte på ängslan eller bristande samarbetsvilja hos

intervjupersonerna, utan samtliga intervjuer gav värdefull information. Utskriften av de inspelade intervjuerna har följt en så kallad bastranskribering där upprepningar, utfyllnadsord och ohörbara resonemang har uteslutits (Norrby, 2014: 100, 103). Samtliga intervjuer skrevs ut i nära anslutning till respektive intervjutillfälle. Resonemang och referering som kan härledas till intervjupersonen i fråga har uteslutits för att värna konfidentialitet och forskningens etiska parametrar. Sammanlagt resulterade den utskrivna texten i 58 sidor.

4.5. Analys

Tolkningsprocessen inom hermeneutiken kan liknas vid att lägga ett pussel. Genom att pussla ihop mindre delar med varandra skapas en större helhet där delarna hjälper till att förklara helheten samtidigt som helheten hjälper till att förklara de mindre delarna var för sig. För att göra en framgångsrik tolkning krävs därför att forskaren ständigt pendlar mellan del och helhet och det är det som kallas den hermeneutiska cirkeln (Ödman 2017:97–100). Den hermeneutiska cirkeln kan liknas vid en spiral där en tolkning aldrig kan anses slutgiltig utan går att vända och vrida på i evighet (Ödman 2017:107). Tolkningen av data i den

hermeneutiska traditionen görs på högre och lägre nivåer, där den nya tolkningen omsluter den föregående samt innefattar en större del av verkligheten (Ödman 2017:66).

Heidegger menar att förståelse är grundläggande för människans existens och att vi använder oss av den som för att lägga ett slags pussel av delförklaringar som sedan synliggörs i en mer omfattande helhetsbild (Ödman 2017:25). Det som hjälper oss att tolka och förstå är i sin tur språket. Språket kan därför anses vara redskapet som hjälper människan till förståelse om den egna samt andras världsbild. Binding och Tapp (2008:122) beskriver att Gadamer resonerade så att man genom det dialektiska förhållandet som återfinns mellan fråga och svar i den

öppna, genuina dialogen kan nå en djupare förståelse om inte bara andra människor eller fenomen utan också oss själva.

Bryman (2018: 579f) förklarar att det under en kvalitativ forskningsprocess är fördelaktigt att under hela datainsamlingsprocessen kontinuerligt analysera den information som samlas in.

Även om det finns flertalet fördelar med en sådan kontinuerlig analys valde vi att börja analysprocessen först efter att samtliga intervjuer var genomförda och transkriberade. Detta beslut togs av framför allt två anledningar. För det första ville vi gemensamt genomföra samtliga delar av analysprocessen för att försäkra oss om att vår öppenhet gentemot

intervjupersonerna samt materialet förblev så stor som möjligt. För det andra ville vi inte att eventuella mönster som kunde framkommit under analys av tidigare intervjuer skulle påverka eller på något sätt rikta nästkommande intervjuer åt ett särskilt håll för att upprätthålla detta mönster.

Baserat på ovanstående har analysmetoden i föreliggande studie inspirerats av det som presenterats i Ödman (2017), Bindning och Tapp (2008) samt Dahlberg, Dahlberg och Nyström (2007). Det första steget i analysen utgjordes av en inledande genomläsning av intervjumaterialet, detta för att bekanta oss med materialet och få en översiktlig, initial

förståelse av intervjupersonernas tankar om astrologi. Därefter delades intervjumaterialet från transkriberingarna in i mindre delar, grupperade efter mening och teman vi fann under den inledande tolkningen. Denna indelning lägger grunden för en fördjupad tolkning (Dahlberg, Dahlberg & Nyström, 2007: 281). Nästkommande steg utgjordes av en jämförande analys där meningen i delarna jämfördes med meningen hos materialet som helhet, vilken i sin tur jämfördes med meningen hos delarna. Denna pendling mellan del och helhet är karaktäristisk för hermeneutisk tolkning, där helheten förstås med hjälp av delarna samtidigt som delarna förstås mot bakgrund av helheten. Vidare är denna pendelrörelse ett sätt att internt validera tolkningarna (Dahlberg, Dahlberg & Nyström, 2007: 284, 288f). Slutligen görs en

huvudtolkning på en högre nivå i den hermeneutiska cirkeln där vi skapar en ny helhet som ser till att fläta samman alla tolkningar vi gjort på vägen.

4.6. Forskningsetiska överväganden

När respektive intervjutillfälle inleddes tillhandahölls intervjupersonerna ett missivbrev (bilaga B), i vilken de informerades om de fyra huvudkraven som konkretiserar

individskyddskravet. Samtliga intervjupersoner gav efter genomläsning av missivbrevet muntligt samtycke innan intervjun påbörjades.

Informationskravet syftar till att deltagande intervjupersoner ska få information om studiens syfte, deras roll och villkoren för deras deltagande samt vilka vi är. Informationskravet innebär även att deltagarna ska upplysas om deras deltagande är frivilligt och rätten att avbryta sin medverkan (Vetenskapsrådet, 2002: 7f). Detta krav tillmötesgick genom det missivbrev som samtliga deltagare tog del av innan respektive intervju genomfördes.

Samtyckeskravet innebär att deltagarna ska bli tillfrågande om sitt deltagande och ge sitt samtycke till att delta och under vilka villkor deras deltagande gäller (Vetenskapsrådet, 2002:

9ff). Genom en tydlig kommunikation med studiens deltagare säkerställde vi att de fått ta del av relevant information och att de var medvetna om att de själv bestämde över sin

medverkansgrad samt att de hade rätt att avbryta sin medverkan. Samtliga intervjupersoner gav sitt samtycke till att delta i studien.