• No results found

Möjligheter för tåget att konkurrera med och ersätta flyget

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Möjligheter för tåget att konkurrera med och ersätta flyget"

Copied!
40
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Möjligheter för tåget att konkurrera med och ersätta

flyget

Stockholm–Göteborg 1996

1990 Tokyo–Nagoya

Paris–Lyon

Tokyo–Osaka

Paris–Nimes

Paris–Marseille

London–Edinburgh

London–Glasgow

Paris–Nice 100 %

80 %

60 %

40 %

20 %

0 %

Marknadsandel tåg

Restid tåg (timmar) Paris–Bryssel

Madrid–Sevilla

Hamburg–Frankfurt Frankfurt–München

Madrid–Malaga

Paris–Clermant Ferrand

Paris–Strasbourg

Madrid–Barcelona Madrid–Zaragoza

Paris–London

1 2 3 4 5 6 7 8

0

New York–Washington

KTH Järnvägsgrupp Avd för trafik och logistik

Bo-Lennart Nelldal 2007-02-26

(2)

Förord

Klimatfrågan har under den senaste tiden fått ett allt större intresse. Banverket har ett sektorsansvar för hela järnvägstransportsystemet. Banverket är intresserad av vilka konsekvenser som olika ställningstaganden kopplat till klimatfrågan kan få för transportsystemet i sin helhet och för järnvägstransportsystemet specifikt.

Banverket har därför givit KTH Järnvägsgrupp i uppdrag att göra en översiktlig studie av substitutionsmöjligheterna mellan tåg och flyg för inrikes resor i Sverige med särskild tonvikt på relationen Stockholm-Göteborg. I uppdraget ingår att belysa konkurrenssituationen mellan tåg och flyg generellt och vad som påverkar resenärernas val av transportmedel och vad som krävs för att järnvägen skall kunna ta över en större del av inrikes flygresandet med olika förutsättningar.

Studien har genomförts på mycket kort tid vilket har möjliggjorts genom de databaser och den kunskap som Järnvägsgruppen vid avdelningen för Trafik och logistik byggt upp bl.a. på uppdrag av Banverket. Ansvarig för studien på KTH är Bo-Lennart Nelldal som också författat denna rapport och svarar för slutsatserna.

Beställare är Anders Svensson vid Generaldirektörens stab (Samhälle och marknad) på Banverket.

Stockholm 2007-02-26

Bo-Lennart Nelldal Adjungerad professor

(3)

Innehållsförteckning

Sammanfattning--- 4

1 Inledning--- 7

Bakgrund och syfte --- 7

Metod och uppläggning --- 7

Avgränsning --- 8

2 Konkurrens mellan tåg och flyg beroende på restid --- 9

Betydelsen av tidsbudgeten --- 9

Samband mellan restid med tåg och marknadsandel --- 9

Restidselasticiteter ---10

3 Utveckling av restider med tåg i utvalda relationer --- 14

4 Utvecklingen av flyget på olika avstånd från Stockholm --- 16

Utvecklingen totalt 1990-2001-2006 ---16

Utvecklingen i regioner med tåg- och bilkonkurrens ---16

Utvecklingen i regioner utan tåg- och bilkonkurrens---17

Transportarbete med flyg i olika regioner ---17

5 Konkurrensen mellan tåg, flyg, buss och bil Stockholm-Göteborg ---- 22

Introduktionen av X2000 och avregleringen av flyget i början av 1990-talet ---22

Utvecklingen av konkurrensen mellan operatörer från 2003 ---22

SJ:s Just nu-priser ---25

6 Vad krävs för att tåget skall öka sin marknadsandel? --- 28

Förutsättningar---28

Stockholm-Göteborg ---28

Stockholm-Malmö ---29

Stockholm-Sundsvall-Umeå ---30

Stockholm-Östersund ---30

Göteborg-Malmö ---31

Stockholm-Karlstad ---31

Stockholm-Borlänge ---31

Kapaciteten i storstadsområden---31

7 Vad krävs om alla som åker flyg skulle åka tåg? --- 33

Metod för analys av Stockholm-Göteborg ---33

Utbud med tåg och flyg en vardag, lördag och söndag ---33

Beläggningsgrad och resande ---34

Beläggningen på tågen om alla åkte tåg---34

Behov av kapacitet och kapacitetsutnyttjande ---35

Möjligheter i andra relationer---35

(4)

Sammanfattning

Efter att X2000 introducerats på sträckan Stockholm-Göteborg ökade tågets markandsandel från 40 till 60 % av den totala tåg-flyg-marknaden. Den tidigare nedåtgående trenden bröts. Den viktigaste orsaken till detta är att restiden minskade från 4 till 3 timmar. Detta uppnåddes genom uppgradering av banan till 200 km/h för tåg som lutar i kurvorna och har spårvänliga boggier. En liknande utveckling har skett på andra linjer där restiden förkortats och snabbtågen introducerats: Från Stockholm till Småland och Skåne, längs Ostkusten och till Karlstad och Dalarna.

Restiden har visat sig vara den avgörande faktorn i konkurrensen mellan tåg och flyg. Vid 3 timmar restid blir tåget lika snabbt som flyget vid resor city till city.

Om man skall flyga så krävs det inklusive matarresor och terminaltid en total restid på ca 3 timmar från Stockholm till nästan vilken stad som helst i Sverige om man inte behöver byta plan på vägen. Det innebär också att man kan åka fram och tillbaka över dagen.

Tåget får en marknadsandel på 50 % redan när restiden är 3,5 timmar. Det beror på att tåget är bekvämare och man får en ostörd resa jämfört med flyget där resan styckas upp i flera moment. Även pris, turtäthet mm kan påverka men restiden är den klart avgörande faktorn.

Avregleringen av flyget innebar i första skedet att konkurrerande trafik etablerades från Bromma till Göteborg och Malmö 1994. I andra skedet 2002 etablerades flera nya bolag och det blev framförallt en omfattande priskonkurrens i till de största flygplatserna, som växt på bekostnad av de mindre. Egentligen är det bara Landvetter och Sturup som haft en positiv utveckling sedan 1990 och ingen flygplats av betydelse har ökat mellan 2001 och 2006. Totalt sett har antalet inrikes flygpassagerare minskat med 21 % mellan 1990 och 2006.

Framförallt har flygplatserna inom 40 mils avstånd från Stockholm minskat kontinuerligt. Det beror dels på att tågen, och även bilen, successivt blivit snabbare dels på att tåget även kan användas för transferresor till flyget genom kopplingen till Arlanda. Särskilt flygplatser norr om Arlanda har drabbats av detta: Både i Gävle, Söderhamn och Hudiksvall har trafiken till Arlanda lagts ned sedan X2000-tågen började trafikera Arlanda. Andra exempel på flygplatser där flyget minskat kontinuerligt till en låg nivå är Borlänge och Karlstad.

Om tåget skall kunna ersätta flyget i större utsträckning på marknadsmässiga villkor krävs framförallt att restiden kan minskas ytterligare. På kort sikt kan det åstadkommas genom fler direkttåg. Mellan Stockholm och Göteborg blir då restiden 2:45 i stället för 3:03. Det kan ofta vara svårt att hitta tåglägen för sådana direkttåg eftersom kapaciteten är hårt utnyttjad i dag. Det kräver en noggrann planering och trafiksamordning av Banverket och ibland kompletterande investeringar för att kunna genomföras.

Nästa steg är att höja hastigheten till 250 km/h och skaffa tåg med bättre prestanda, det som forsknings- och utvecklingsprojektet ”Gröna Tåget” syftar till.

Restiden kan då minskas med ytterligare 10-15 minuter på de flesta linjerna.

Fördelen med detta är också att tåg som stannar på flera ställen får relativt sett kortare restid genom att motorvagnståg har bättre acceleration. Detta gynnar många mellanmarknader där tåget också konkurrerar med bil och buss.

(5)

Stockholm–Göteborg 1996

1990 Tokyo–Nagoya

Paris–Lyon

Tokyo–Osaka

Paris–Nimes

Paris–Marseille

London–Edinburgh

London–Glasgow

Paris–Nice 100 %

80 %

60 %

40 %

20 %

0 %

Marknadsandel tåg

Restid tåg (timmar) Paris–Bryssel

Madrid–Sevilla

Hamburg–Frankfurt Frankfurt–München

Madrid–Malaga

Paris–Clermant Ferrand

Paris–Strasbourg

Madrid–Barcelona Madrid–Zaragoza

Paris–London

1 2 3 4 5 6 7 8

0

New York–Washington

Figur: Samband mellan tågrestid och marknadsandel tåg/flyg (Data: Lopez Pita, Mathieu, SNCF, Amtrak, Troche)

Många nya banor är byggda för 250 km/h t ex stora delar av Västkustbanan, Ostkustbanan, Botniabanan, Mälarbanan och Svealandsbanan. För att höja hastigheten på de gamla banorna där så är möjligt till 250 km/h krävs ofta anpassningar av signalsystem och spårgeometri, byte av kontaktledning och stängning av vägkorsningar. Uppgradering av södra stambanan till 250 km/h ingår i Banverkets nu gällande framtidsplan, dock inte västra stambanan. För att utnyttja den högre hastigheten krävs också att det finns tillräcklig kapacitet.

Teoretiskt går det att köra Stockholm-Göteborg på 2:30 med 250 km/h och korglutning men i praktiken så kan tågen fastna mellan Göteborg-Alingsås eller i Gnesta. Kapaciteten i storstadsområdena är många gånger avgörande.

Av kapacitetsskäl är också den långsiktiga lösningen att bygga helt nya höghastighetsbanor för persontrafik för en hastighet på 300-350 km/h. Då avlastar man stambanorna från snabbtågen och skapar därmed mer utrymme för godstrafik och regionaltåg. Den bana som är längst framme i planeringen är Ostlänken Stockholm-Linköping. Det är också en bana som möjliggör konkurrenskraftiga restider med flyget till Skåne på 3,5 timmar.

Fortsättningen från Linköping via Jönköping till Göteborg, Götalandsbanan, medger en restid på 2 timmar Stockholm-Göteborg vilket innebär att tåget helt skulle kunna ersätta inrikesflyget. En södra gren från Jönköping till Helsingborg- Malmö, ”Europabanan” skulle kunna korta restiden till Malmö till 2:40. Med en tunnel Helsingborg-Helsingör skulle Köpenhamn nås på samma tid.

Mot bakgrund av flygets klimatpåverkan ingick i uppdraget att göra en analys av hur järnvägen skulle klara av om alla som åker flyg i dag mellan Stockholm och Göteborg i stället skulle åka tåg. En analys har genomförts utifrån dagens tidtabeller och resande med X2000 och fyra olika flygbolag olika dagar i veckan.

För varje timme under dagen har en beläggningsgrad beräknats med både tåg-

(6)

och flygpassagerarna på tåget. Resultatet blir att fler tåg måste tillföras framförallt i högtrafik morgon och kväll. Enklast kan det göras genom att multipelkoppla två tåg med varandra så att de får dubbla kapaciteten. Detta skulle kunna göras i dag under förutsättning att tåg finns tillgängliga.

Bäst vore om kapaciteten tillfördes som nya turer med direkttåg med en restid på 2:45. Då skulle marknadsandelen öka från 60 till 65 % av tåg-flyg- marknaden. Uppoffringen för flygresenärerna skulle då bli minimal, det är bara transferresenärer som skulle få förlängd restid. I båda fallen krävs ytterligare 7 tågsätt. Antalet flygplanskilometer skulle minska med 5,9 miljoner och antalet tågkilometer öka med 1,8 miljoner med motsvarande miljövinst.

Tåget skulle även kunna ersätta inrikesflyget restidsmässigt på linjerna Stockholm-Sundsvall, Stockholm-Karlstad och Stockholm-Borlänge/Falun. På Sundsvall krävs fler avgångar i högtrafik och kortare restid. På Karlstad krävs fler avgångar med snabba tåg och på Dalarna krävs högre turtäthet och en restid på 2 timmar till Borlänge.

För att tåget restidsmässigt skall bli ett alternativ till Skåne krävs att åtminstone Ostänken byggs. Då förkortas restiden även till många orter i Småland:

Jönköping, Växjö, Kalmar, Karlskrona som idag har vikande flygtrafik.

Med Botniabanan mellan Sundsvall och Umeå blir tåget ett alternativ till flyget mellan många orter utmed norrlandskusten men framförallt blir tåget konkurrenskraftigt med bil och buss och kan generera nya resmöjligheter.

Samma sak gäller för Norrbotniabanan Umeå-Luleå. Tåget kan också öka sin marknadsandel genom snabbtåg till Östersund men knappast ersätta flyget restidsmässigt.

Sammanfattningsvis kan tåget ersätta flyget restidsmässigt i stora delar av södra Sverige och Mellansverige upp till Sundsvall. På kort sikt, till 2010, kan tågets konkurrenskraft förbättras genom fler direkttåg med kort restid. Det kräver noggrannare planering och prioritering från Banverkets sida. På medellång sikt, till 2015, kan restiderna minskas ytterligare genom nya tåg och en ökad hastighet till 250 km/h. Det kräver vissa investeringar och anpassningar av infrastrukturen. På lång sikt, till 2020, kan kapaciteten öka och restiderna minska radikalt genom att bygga särskilda höghastighetsbanor för 300-350 km/h. Det innebär stora investeringar men ger också stora vinster genom att tåget helt kan ersätta flyget och bli det bästa alternativet jämfört med bil och buss samtidigt som nya resmöjligheter skapas.

(7)

1 Inledning

Bakgrund och syfte

Banverket har anlitat KTH Järnvägsgrupp vid avdelningen för Trafik och Logistik för att göra en översiktlig studie av substitutionsmöjligheterna mellan tåg och flyg för inrikes resor i Sverige med särskild tonvikt på relationen Stockholm-Göteborg. Syftet är att dels belysa konkurrenssituationen mellan tåg och flyg generellt och vad som påverkar resenärernas val av transportmedel och dels analysera vad som krävs för att järnvägen skall kunna ta över en större del av resandet på marknadsmässiga villkor.

Mot bakgrund av klimatfrågan ingår även i uppdraget att översiktligt analysera vilka konsekvenser som kan uppstå om inrikesflyget skulle upphöra för de linjer där järnvägstrafiken är ett rimligt alternativ och vilka möjligheter som järnvägstransportsystemet har att ta hand om efterfrågan bland resenärer samt vilka åtgärder som skulle vara nödvändiga att vidta inom järnvägstransportsystemet för att göra detta möjligt.

Metod och uppläggning

Till att börja med görs en genomgång om vilka faktorer som styr resenärernas val mellan tåg och flyg i kapitel 2. Därefter redovisas i kapitel 3 utvecklingen av restider från 1990-2007 med snabbtåg i de viktigaste relationerna där tåget konkurrerar med flyget.

Flygets utveckling i olika regioner och till olika flygplatser 1990-2001-2006 redovisas i kapitel 4. Flygplatserna delas in i flygplatser med tåg- och bilkonkurrens främst i södra Sverige och Mellansverige och flygplatser utan tåg och bilkonkurrens främst i Norra Sverige.

I kapitel 5 redovisas konkurrensen mellan tåg, flyg, buss och bil mellan Stockholm och Göteborg. Först redovisas utvecklingen i början 1990-talet då snabbtåget introducerades och de första konkurrerande flygbolagen etablerades. Därefter redovisas utvecklingen under början av 2000-talet då det blev en omfattande priskonkurrens, både mellan olika flygbolag och mellan flyg och tåg.

I kapitel 6 görs en genomgång av vad som krävs för att tåget skall kunna ta ytterligare marknadsandelar från flyget på markandsmässiga villkor. En genomgång görs av de viktigaste relationerna med utgångspunkt från dagens infrastruktur och fordon med en största tillåten hastighet på 200 km/h, en ökad hastighet till 250 km/h och nya tåg samt slutligen genom att investera i helt nya höghastighetsbanor för hastigheter på 300-350 km/h.

I kapitel 7 redovisas en analys av vad som skulle krävas om alla som i dag åker flyg mellan Stockholm och Göteborg i stället skulle åka tåg. Analysen görs med utgångspunkt från dagens utbud och efterfrågan med tåg och flyg. Syftet är att svara på frågan vilken ytterligare kapacitet som skulle krävas i järnvägsystemet för att kunna ta hand om den totala efterfrågan.

(8)

Avgränsning

Analysen utgår från efterfrågan år 2006 så långt det har gått att härleda den utifrån officiell statistik. När det gäller flyget så ingår endast inrikesflyget. Flyg till/från Kastrup och Oslo ingår således inte även om tåget delvis kan konkurrera även här. Det finns naturligtvis en viss utbytbarhet mellan flyget till Kastrup och Sturup som inte behandlas här. Transferresor till utrikesflyg ingår i regel i inrikesflyget men har inte heller särbehandlats. Miljöeffekter behandlas inte utan enbart restider och trafikala aspekter. Någon analys av åtgärder för att begränsa flyget t ex genom skatter, utsläppsrätter eller koncessioner ingår inte heller.

(9)

2 Konkurrens mellan tåg och flyg beroende på restid

Betydelsen av tidsbudgeten

Vid 3 timmars restid från city till city blir tåget nästan lika snabbt som flyget. Om man tar relationen Stockholm-Göteborg så tar flyget inkl matartransport och terminaltid ca 2:45.

Tiden varierar naturligtvis beroende på var man kommer ifrån och vart man skall men man kan konstatera att man kan flyga från city till city på ca 3 timmar från Stockholm till nästan vilken flygplats som helst i Sverige, om man inte behöver byta plan på vägen.

Enligt Torsten Hägerstrands tidsbudgetteori kan man förflytta sig rumsligt på sådana avstånd som människans vakna tid, arbetstid och fritid möjliggör. Det innebär t.ex. att om man har en arbetstid mellan 9.00-17.00, så måste man stiga upp kl 6:30 åka iväg till arbetet 7.30, vara hemma igen 18.30 för att handla och äta middag och sedan ha fri tid tills man går och lägger sig 23.00. Det är den dygnsrytm som många människor har. Det blir något annorlunda för långväga tjänsteresor som inte sker dagligen men tidsbudgeten styr även här.

Tidsbudgeten för en person som vill åka på en tjänsteresa över dagen till en annan ort ca 50 mil bort och vara där kl 10-16 framgår av figur 2.1. Med flyg kan man åka till flygplatsen strax före 7.00, flyga och åka till målorten och vara där ca 10.00. Man kan vara hemma igen kl. 19. Om vi går tillbaka till 1990, innan man började investera i järnvägar, då maxhastigheten var 130 km/h blir restiden så lång att man hinner besöka målorten bara mellan kl 13-16. Man måste starta resan redan kl 6 och kommer inte hem förrän kl 22. Med bil så blir restiden densamma men det är ansträngande att köra bil så långt fram och tillbaka samma dag.

Med snabbtåg X2000 som går i 200 km/h blir det möjligt att resa över dagen och ha en vistelsetid mellan 10-16 precis som på flyget. Man får starta kl 6.00, en timme tidigare och kommer hem kl 20 en timme senare än med flyget, men det är fullt möjligt och resan i sig är bekvämare än med flyg. Med höghastighetståg som går i 300 km/h så blir tåget lika snabbt som flyget. Restiden från city-till-city tar 2 timmar och därmed blir tidsbudgeten exakt densamma som för flyget. Det kräver dock investering i en helt ny järnväg.

Av figur 2.2 framgår konkurrensytorna mellan olika färdmedel beroende på avstånd.

Matartransport- och terminal tiden för bil är satt till 5 min, för tåg och buss 50 min, för flyg 2 timmar. Med bil åker man således nästan direkt men måste i gengäld ta en rast efter 3 timmar om man skall åka en längre sträcka. Det gamla tåget, som det var 1990, kan då komma ikapp bilen, men det går inte särskilt mycket fortare. Med flyg är matartransport- och terminaltiden mycket lång, men när man väl är i luften så går det så fort att avståndet inte har så stor betydelse. På ca 3 timmar kan man åka nästan varsomhelst i Sverige.

Med ett vanligt tåg år 2000 med en maxhastighet på 200 km/h så går det i genomsnitt i 120 km/h och det innebär att det blir snabbare än bilen för resor över 20 mil med terminaltiden inräknad, det bli dock inte snabbare än flyget. Med X2000, som både går i 200 km/h, kan köra snabbare i kurvorna och har få uppehåll, blir medelhastigheten 150-160 km/h och det innebär att det blir snabbare än bilen från 10 mil och snabbare än flyget på avstånd upp till omkring 35 mil.

Samband mellan restid med tåg och marknadsandel

Erfarenheten visar dock att tåget är konkurrenskraftigt med flyget även på längre avstånd. Det finns ett mycket starkt samband mellan marknadsandel för tåg av tåg- och flygresandet och restiden med tåg. Figur 2.3 visar ett sådant diagram med uppmätta andelar i många relationer över hela värden. Det visar att tåget får en marknadsandel på 50 % redan när restiden är 3,5 timmar vilket innebär att det i praktiken tar längre tid att åka tåg än flyg. Det förklaras av att

(10)

tåget är bekvämare, det blir en mer obruten resa att sitta 3,5 timmar på tåg och man kan sitta komfortabelt och arbeta ostört vilket är mycket svårare på flyget där resan styckas upp i flera moment. Även pris, turtäthet mm kan påverka men restiden är den klart avgörande faktorn, det visar all forskning.

I diagrammet kan man se hur marknadsandelen för tåg har ökat från ca 40 % 1990 när tåget tog ca 4 timmar till 60% år 2000 när tåget tog ca 3 timmar, och denna utveckling följer kurvan mycket väl. Man ser också att tågets marknadsandel närmar sig 100 % vid 2 timmar restid med tåg. Det beror på att då bli tåget snabbare än flyget och i kombination med att det också är bekvämare så kan det slå ut flyget helt. I relationer med litet trafikunderlag så läggs ofta flyget ned.

Det som kan återstå för flyget vid 2 timmar restid är nästan enbart transferresor till flyg där flygplatsen är slutmålet. Där kan flyget fortfarande vara restidsmässigt konkurrenskraftigt med tåg såvida inte tåget också angör flygplatsen. Om tåget har station vid flygplatsen brukar flyglinjerna läggas ned. Detta har redan inträffat längs Ostkusten: Kombinationen av snabba X2000-tåg som angör Arlanda har inneburit att både Gävle, Söderhamn och Hudiksvall har lagt ned sina flyglinjer till Arlanda.

Samma diagram som visas i fig 2.3 med internationella data har tagits fram för Sverige av transek på grundval av data för tåg- och flygresandet i Sverige, se figur 2.4. I detta diagram visas marknadsandelar tåg-flyg beroende på restid med tåg dels för resor city-till-city, dels för transferresor till Arlanda flygplats.

Diagram för resor city-till-city exklusive transfer visar stora likheter med internationella data.

Även här ger en restid på 3,5 timmar med tåg lika marknadsandel som flyg. Vid 3 timmar restid blir markandsandelen 60 % och vid 2 timmars restid närmar sig tågandelen 100 %. Om flyget finns kvar i detta läge beror på hur omfattande transferresandet är.

Kurvan för transferresor visar på att tåget får 50 % marknadsandel vid 2 timmar restid med tåg. Vid så korta restider får även bilen stor betydelse. Det är endast vissa tåglinjer som har direkt förbindelser utan byte till Arlanda och det krävs också en viss turtäthet för att tåget skall vara ett alternativ. Transferresorna kan sällan ensamma bära en flyglinje på kommersiella villkor varför risken ökar att de läggs ned om endast transferresorna återstår.

De utjämnade kurvorna visar ett genomsnitt för punkterna. Att punkterna hamnar lite vid sidan av kurvan beror t.ex. flygplatserna ligger olika långt från centrum, flyg- och tågutbudet kan variera i de enskilda relationerna mm. Ur dessa data kan man också beräkna elasticiteter.

Restidselasticiteter

Förändringen i marknadsandel per minut kortare restid har beräknats. Den utjämnade kurvan ger som resultat att ökningen av marknadsandelen i % per minut förkortad restid ökar kontinuerligt från 0,1 % per minut vid ca 6 timmars tågrestid till 0,5 % per minut vid 2 timmars restid med tåg. Vid 3 timmars restid är ökningen ca 0,4 % per minut. Det innebär att om man minskar restiden med 10 minuter på sträckan Stockholm-Göteborg så skulle marknadsandelen öka med 4 procentenheter.

Om totalmarknaden är 2,5 miljoner tåg- och flygresor och marknadsandelen i utgångsläget är 60 % så innebär det att tåget har 1,5 miljoner resor i utgångsläget. Minskningen av restiden med 10 minuter innebär att marknadsandelen ökar till 64 % och att resandet ökar till 1,6 miljoner resor eller med 6,6 %. Restiden minskar från 180 minuter till 170 minuter eller med 5,5 %. Restidselasticiteten är i detta fall -1,2. Även bilresenärer kan tillkomma och nya resor kan genereras, inte bara i denna ändpunktsrelation utan även i andra relationer som berörs, vilket kan göra att effekten i praktiken bli högre.

(11)

Elasticiteterna räknat som resandeökning av restidsminskning varierar längs kurvan, men de är helt klart högre än -1,0 ända ned till 2 timmars tågrestid. Den faktiska observationerna visar på en väsentligt högre elasticitet mellan 3 och 2,5 timmars tågrestid, medan kurvan är mer utjämnad. Det är också höga elasticiteter mellan 4 och 3 timmars restid. På relationer med mer än 5 timmars restid blir elasticiteterna osäkra bl.a. beroende på att nattågen kommer in och ibland är det enda tågalternativet.

Ett test har gjorts med modellen på relationen Stockholm-Göteborg från situationen före 1990 med enbart IC-tåg till 1996 då X2000 introducerats i full skala. Den genomsnittliga restiden minskade från i genomsnitt 4:15 till 3:21 och antalet turer ökade från 14 till 18 per dag.

Komfort- och servicefaktorn ökade som följd av det nya tåget och servicekonceptet vilket i modellen kan värderas som en restidsminskning med 15 % men samtidigt höjdes priset, dels på grund av moms på resor, dels på grund av att X2000 var dyrare än IC-tåg.

Om man sätter elasticiteten till -1,0 så blir nettoresultatet +-0 vilket beror på att standardökningen äts upp av prisökningen. Om man däremot sätter elasticiteten 2,0 så får man en ökning på 25 % vilket är ungefär i nivå med verkligheten. Det indikerar att man bör räkna med en elasticitet på 1,5-2,0 i intervallet från 4 timmar restid ned till 2 timmars restid.

Elasticiteten avtar sedan när man går ner mot 2 timmar beroende på att tåget då har en så hög marknadsandel och att det inte återstår så många resor att ta, åtminstone inte från flyget som mest består av transferresor på de kortare avstånden.

En slutsats är att när det gäller tröskeleffekter mellan tåg och flyg så finns inget tydligt språng vid just 3 timmars restid men elasticiteten är hög ända från 5 timmars restid till 2 timmars restid. Tågets marknadsandel är lika hög som flygets vid 3,5 timmars tågrestid. Elasticiteten vid 3 timmar ligger sannolikt på 1,5-2,0. Vid 2 timmars tågrestid kan tåget konkurrera ut flyget om det finns tåganslutning till flygplatsen.

Man kan också diskutera elasticiteter för turtäthet. Om turtätheten är ett tåg varannan timma så blir den genomsnittliga väntetiden vid slumpmässig tidspassning halva turtätheten d.v.s. 1 timme. Eftersom långväga resor i regel är förplanerade blir den faktiska väntetiden mindre, man brukar tala om en dold väntetid som en del av uppoffringen. Annars kan man något förenklat betrakta väntetiden som en del av restiden – om turtätheten ökar från ett tåg varannan timme till ett tåg per timme minskar väntetiden i genomsnitt från en timme till en halv timme. Detta gäller för lokaltrafik med hög turtäthet utan tidspassning, för långväga resor finns en större anpassning mellan resenären och tidtabellen. Då är den ofta den faktiska avgångs- och ankomsttiden lika viktig som turtätheten, t.ex. att man måste vara framme före kl 9:00 för att delta i ett möte som börjar då.

Priselasticiteten varierar mycket under olika omständigheter. I genomsnitt och på lång sikt brukar den vara omkring -1,0. Men om konkurrensen är hård och produkterna identiska, så kan den vara mycket hög, uppemot -3,0. Det innebär att om en operatör sänker priset med 10

% så får han 30 % fler resenärer. Det förklarar varför priskonkurrensen blir hård om någon operatör sänker priset, de andra måste helt enkelt följa med för att inte förlora för mycket resenärer och intäkter. Det gäller särskilt mellan olika flygbolag när inte produkterna skiljer sig, När det gäller tåg och flyg så skiljer sig produkterna åt så alla kunder är inte utbytbara.

Till skillnad från bilen, där fler faktorer spelar in än restid och pris, så har dock både tåg- och flygresenärerna valt att åka kollektivt och har på så sätt lättare att byta färdmedel om något väger över.

(12)

6 8 10 12 14 16 18 20 22 TGV350

InterCity-130 X2000

rast

vistelsetid

Figur 2.1: Tidsbudget över dagen med olika färdmedel

0 1 2 3 4 5 6

0 10 20 30 40 50 60 Avstånd (mil)

Restid (h)

Bil

Snabbuss Flyg Tåg 1990 Tåg 2000 X2000

Konkurrensytor - Interregionala Resor

Figur 2.2: Konkurrensytor mellan olika färdmedel vid resor från city till city

(13)

Stockholm–Göteborg 1996

1990 Tokyo–Nagoya

Paris–Lyon

Tokyo–Osaka

Paris–Nimes

Paris–Marseille

London–Edinburgh

London–Glasgow

Paris–Nice 100 %

80 %

60 %

40 %

20 %

0 %

Marknadsandel tåg

Restid tåg (timmar) Paris–Bryssel

Madrid–Sevilla

Hamburg–Frankfurt Frankfurt–München

Madrid–Malaga

Paris–Clermant Ferrand

Paris–Strasbourg

Madrid–Barcelona Madrid–Zaragoza

Paris–London

1 2 3 4 5 6 7 8

0

New York–Washington

Figur 2.3: Samband mellan tågrestid och marknadsandel tåg/flyg (Data: Lopez Pita, Mathieu, SNCF, Amtrak, Troche)

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

90%

100%

0:00 1:00 2:00 3:00 4:00 5:00 6:00

Restid h:min

Marknadsandel tåg

City-City kurva City-City per flygplats Transfer kurva Transfer per flygplats

M arknadsandel tåg-flyg

- beroende på tågrestid

Figur 2.4: Marknadsandel tåg - flyg i Sverige enligt Stockholmsberedningens rapport ”Sam- verkan och konkurrens mellan tåg och flyg”. Källa: Transek bearbetning av Sampers och data från SJ (tågvolymer), Luftfartsverkets statistik för år 2001 (flygvolymer) samt SJ:s tidtabeller.

(14)

3 Utveckling av restider med tåg i utvalda relationer

På linjerna Stockholm-Göteborg, Stockholm-Malmö och Stockholm-Sundsvall svarar numera X2000-tågen för den dominerande trafiken. På linjerna Stockholm-Karlstad, Malmö-Göteborg och Borlänge-Stockholm går några X2000-tåg men InterCity-tågen dominerar. På sträckan Östersund-Stockholm är InterCity-tåg och Nattåg basutbudet och det går ett X2000-tåg via Sundsvall.

SJ lanserade X2000 inte bara som ett nytt tåg utan som en ny produkt med ett helt nytt servicekoncept. I detta ingick servering av måltider vid platsen i 1 klass, tillgång till telefon, hög komfort och en differentierad prissättning. SJ var här föregångare i många avseenden och liknande koncept har senare introducerats i andra länder. Telefonen har senare bytts ut mot mobilfria (tysta) kupéer och tillgång till trådlöst internet ombord.

Utvecklingen av trafiken när det gäller hastigheten för snabbaste tåg framgår av diagrammen 3.1-3.2. Snabbtågen introducerades först på linjen Stockholm-Göteborg år 1991. År 1996 var snabbtågsanpassningen av banan i huvudsak klar och utbudet relativt omfattande. Detta år introducerades också X2000-tågen i större skala även för privatresenärer och både tågen och prissättningen ändrades.

På linjen Stockholm-Malmö färdigställdes snabbtågsanpassningen till 1998 års tidtabell då den snabbaste restiden blev 4 timmar 9 min. Antalet dubbelturer har under perioden ökat till 13 och vissa tåg förlängdes till Köpenhamn år 2000 då Öresundsbron öppnades. Samma linje utnyttjas för resor till Kalmar med byte i Alvesta.

Mellan Stockholm och Sundsvall var utbud och restider relativt konstant fram till 1996 då det första snabbtåget introducerades. 1996-1998 gick dock endast en dubbeltur per dag med X2000 och restiden var 1996 nästan 4 timmar för att år 1998 ha minskat till 3,5 timmar. 1999 minskades restiden till 3 timmar 15 min och då utökades antalet X2000-tåg till 4 dubbelturer.

År 2000 kunde restiden minskas till 3 timmar 7 min efter att Norralatunneln blivit klar. P.g.a.

kapacitetsproblem och dålig punktlighet har restiden för X2000-tågen därefter förlängts till 3 timmar 22 min. År 2006 gick det 8 X2000-tåg och inga InterCity-tåg till Sundsvall. I stället kör X-trafik regionaltåg Gävle-Gnarp/Sundsvall.

På sträckan Stockholm-Karlstad började snabbtågen att gå 1993 då restiden var 2 timmar 39 min. Antalet turer har varierat och var som mest 7 dubbelturer 2005 när SJ:s och NSB:s dotterbolag Linx körde trafiken. 2007 gick 4 dubbelturer och restiden var 2 timmar 21 min.

Från Falun till Stockholm började X2000-tågen att gå 1994 till att börja med 3 turer per dag med en restid på 2:04 från Borlänge. Därefter har det gått en tur per dag från 1998 till 2005 då det inte gick några snabbtåg men väl ett snabbt InterCity-tåg. 2006 och 2007 gick det ett resp.

två dubbelturer per dag med en restid på omkring 2 timmar.

Mellan Göteborg och Malmö började snabbtågen gå år 1996 med en restid på drygt 3 timmar.

Utbudet har varierat mellan 3-5 turer per dag med ett avbrott år 2000 då det privata bolaget Sydvästen körde trafiken då snabbtågen gick mer som vanliga tåg under en kort period. 2006- 2007 gick tre turer per dag via Markaryd-Hässleholm men en restid på 2 timmar 45min på grund av kapacitetsproblemen över Hallandsåsen.

Till Östersund kan man åka snabbtåg via Sundsvall med byte till regionaltåg där. Sedan 2006 går också en tur direkt hela vägen via Sundsvall med en restid på 5 timmar 24 min från Stockholm.

(15)

0 50 100 150 200

1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006

km/h kortaste restid

Göteborg - Stockholm

Malmö - Stockholm

Sundsvall - Stockholm

Östersund - Stockholm

Genomsnittshastighet snabbaste tåg

Genomsnittshastighet snabbaste tåg

Figur 3.1: Genomsnittshastighet för snabbaste tåg på olika linjer 1990-2007.

0 50 100 150 200

1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006

km/h kortaste restid Karlstad - Stockholm

Kalmar - Stockholm Malmö - Göteborg Borlänge - Stockholm

Figur3.2: Genomsnittshastighet för snabbaste tåg på olika linjer 1990-2007.

(16)

4 Utvecklingen av flyget på olika avstånd från Stockholm

Utvecklingen totalt 1990-2001-2006

En genomgång har gjorts av flygets utveckling på samtliga flygplatser i Sverige 1990 – 2001 - 2006. Underlaget är en databas som järnvägsgruppen KTH byggt upp med data från luftfartsverket och luftfartstyrelsen per år från 1980 och som uppdateras varje år. I detta fall har 1990 valts som utgångsår eftersom det var precis innan snabbtågen introducerades. 2001 har valts som ett mellanår eftersom det var en brytpunkt för flyget dels som följd av attacken mot World Trade Center dels som följd av allmänna ekonomiska problem i flygbranschen.

I början av perioden drabbades flyget, liksom tåget, av moms på resor 1991 vilket gav en särskilt kraftig minskning av resandet med inrikes flyg. I mitten på 1990-talet började flyget öka igen delvis som följd av avregleringen. Ökningen kulminerade år 2000 och 2001 började en minskning som drabbade utrikesflyget mest men även inrikesflyget. En ny botten nåddes 2003 då några nya bolag kom in på marknaden och priskonkurrensen tog fart. Flygresandet ökade 2004-2005 men en viss mättnad med en minskning har inträffat under 2006.

Studerar man utvecklingen av flygplatserna efter avstånd från Stockholm finner man att framförallt flygplatserna inom 40 mils avstånd som minskat kontinuerligt, se figur 4.1. Det beror dels på att tågen, och även bilen, successivt blivit snabbare på ändpunktsmarknaderna dels på att tåget även kan användas för transferresor till flyget genom kopplingen till Arlanda.

Särskilt flygplatser norr om Arlanda har drabbats av detta: Både i Gävle, Söderhamn och Hudiksvall har trafiken till Arlanda lagts ned sedan X2000-tågen började trafikera Arlanda, och flygresandet till nedre Norrland har minskat väsentligt, se figur 4.3.

Andra exempel på flygplatser där flyget minskar är Borlänge/Mora och Karlstad, se figur 4.2.

I dessa fall har tåget en så kort restid på 2 – 2,5 timmar till Stockholm vilket innebär att det ofta går fortare att åka tåg till Stockholms City än med flyg. Tågutbudet har också förbättrats mellan Stockholm och Karlstad där också den nya flygplatsen ligger längre bort från Karlstad.

Av figur framgår att flyget på dessa flygplatser minskat kontinuerligt sedan 1990. Den närmar sig 50 000 resenärer per år omkring vilken gränsen för kommersiellt lönsam linjetrafik ligger.

Studerar vi utvecklingen i Stockholmsregionen dit de flesta inrikes flyglinjerna går, och på så sätt är en spegelbild av alla andra flygplatser, ser man att inrikesflyget minskat totalt sett under perioden och att de stora variationerna ligger i utrikestrafiken som också ökat totalt sett kraftigt, se figur 4.4. Inom Stockholmsregionen har det emellertid skett en viss omfördelning av inrikes- och utrikesresandet mellan flygplatserna där Bromma och Skavsta växt på bekostnad av Arlanda.

Utvecklingen i regioner med tåg- och bilkonkurrens

Av den mer detaljerade tabellen kan utvecklingen i olika regioner följas. Den första tabellen 4.5 innehåller flygplatser i södra och mellersta Sverige där de flesta har tåg och/eller bilförbindelser som relativt konkurrenskraftiga alternativ. Egentligen är det bara Landvetter och Sturup som haft en positiv utveckling sedan 1990 och ingen flygplats av betydelse har ökat mellan 2001 och 2006. Totalt sett har antalet passagerare minskat med 25 % från 1990- 2006.

Det är också tydligt att de större flygplatserna i en region har växt på bekostnad av de mindre.

Det beror sannolikt på avregleringen som dels inneburit ett större utbud på de stora flygplatserna Landvetter och Sturup som därmed tagit över en del passagerare från de mindre flygplatserna dels att de nationella operatörerna inte längre förmår hålla ett lönsamt heltäckande utbud. Således har resandet minskat både på Halmstads och Trollhättans flygplats

(17)

och Skövde har lagts ned sannolikt som följd av snabbtåget. Medan Sturup har ökat har Kristianstad och Ängelholm minskat.

I Småland har resandet minskat kraftigt på samtliga flygplatser utom Oskarshamn som dock är mycket liten. Befolkningsutveckling och näringslivets omstrukturering kan också ha spelat en roll, bortsett från Jönköping och Växjö finns inget bra tågutbud.

Utvecklingen i regioner utan tåg- och bilkonkurrens

Den andra tabellen 4.6 innehåller flygplatser i Norrland och på Gotland där varken tåget eller bilen i regel utgör något konkurrenskraftigt alternativ. Totalt sett har flyget minskat med 15 % mellan 1990 och 2006, vilket är betydligt mindre än i södra Sverige. Kunde man rensa för befolkningsutveckling och näringslivets utveckling skulle antagligen utvecklingen relativt sett se ännu bättre ut jämfört med södra Sverige. Några ökningar är det dock inte bortsett från Umeå som ökade med 10 % mellan 2001 och 2006. Samtidigt minskade emellertid de näraliggande flygplatserna Skellefteå, Örnsköldsvik och Kramfors.

Flygplatserna i Norrlands inland har delvis etablerats under perioden och ökat även om de har små volymer var för sig. Antalet passagerare med flyg till Gotland har minskat ganska kraftigt sannolikt beroende på at snabbgående färjor satts in i allt större utsträckning under perioden.

Dessa tar ca 3 timmar mellan fastlandet och Visby i stället för ca 5 timmar med konventionella färjor. En jämförelse kan här göras med konkurrensen tåg-flyg beroende på restid med snabbtåget.

Totalt sett svarar flygplatserna med tåg- och bilkonkurrens för ca 60 % av antalet flygpassagerare medan de utan stark bil- och flygkonkurrens svarar för ca 40 % av flygresandet. Andelen passagerare på flygplatser med tåg- och bilkonkurrens har minskat något under perioden. Beräknar man transportarbetet blir fördelningen ungefär 50-50 % eftersom det är längre till flygplatserna i Norrland.

Transportarbete med flyg i olika regioner

Man kan också beräkna vad störst transportarbete produceras: Till flygplasterna i Skåne knappt 1000 miljoner personkilometer/år och till Västsverige ca 600 miljoner personkilometer/år. Resterande flygplatser i södra Sverige svarar för 400 miljoner personkilometer. I Norrland är det Övre Norrland som är störst med 1 200 miljoner personkilometer därnäst Mellannorrland med 600 miljoner personkilometer och Jämtland med 200 miljoner personkilometer och övriga med ca 150 miljoner personkilometer/år.

Totalt blir transportarbetet med flyg räknat på detta sätt drygt 4 miljarder personkilometer.

Detta har beräknats med utgångspunkt från vägavstånd, och det verkliga transportarbetet med flyg är endast ca 3 miljarder personkilometer beroende på att flygavstånden är kortare. Men resenärerna skall till och från flygplatserna så vägavståndet torde vara mer representativt för det totala transportarbetet. Järnvägsavståndet är i sin tur oftast längre än vägavståndet, ett undantag utgör dock sträckan Stockholm-Göteborg.

Flygplatserna i Stockholmsregionen blir nästan en spegelbild av flygplatserna ute i landet eftersom nästan alla flygplatser som har inrikeslinjer också har en mycket dominerande trafik till Stockholm. Summerar man alla passagerare från flygplatser i landet med Stockholm så får man det totala antalet avgående och ankommande passagerare i inrikestrafik i Sverige.

Eftersom varje passagerare både är avgående och ankommande så får man dubbla volymen på detta sätt. Det kan således i detta sammanhang räcka med att beräkna det total antalet passagerare till/från flygplatserna i landet exklusive Stockholm vilket ger ca 7 miljoner passagerare år 2006.

(18)

0 20 40 60 80 100 120

1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006

Index 1990=100

> 600 km

501 - 600 km 401 - 500 km

< 400 km

Utveckling av flygplatser efter avstånd från Stockholm

Utveckling av flygplatser Värmland och Dalarna

Figur 4.1: Utvecklingen av flyget på olika avstånd från Stockholm

0 50 100 150 200 250 300 350

1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006

Tusentals inrikes passagerare

Värmland

Dalarna Dalarna

Värmland

Figur 4.2: Utvecklingen av flyget vid flygplatserna i Dalarna och Värmland

(19)

0 20 40 60 80 100 120

1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006

Index 1990=100

Östersund

Övre Norrland Nedre Norrland

Utveckling av flygplatser i Norrland

Utveckling av flygplatser i Stockholm -Arlanda, Bromma och Skavsta

Figur 4.3: Utvecklingen av inrikesflyget till flygplatser i Norrland. Nedre Norrland innefattar Ostkusten från Gävle till Sundsvall.

0 5 000 10 000 15 000 20 000 25 000

1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006

Tusentals passagerare inkl transfer

Utrikes

Inrikes

Figur 4.4: Utvecklingen av flyget inrikes och utrikes till/från Stockholm

(20)

Flygresor inrikes 1990-2006 - regioner med tåg- och bilkonkurrens

Inrikes Tusentals resor 1990 2001- 1990- Personkm tot miljoner 1990 2001 2006 2001 2006 2006 1990 2001 2006 Västsverige

Göteborg-Landvetter 1222 1 346 1 347 10% 0% 10% 576 634 634

Göteborg-Säve 14 1 0 -99% 7 0 0

Trollhättan 154 82 56 -47% -32% -64% 65 35 24

Skövde 47 10 0 -79% -100% -100% 16 3 0

Halmstad 198 139 112 -30% -19% -43% 100 70 56

Summa 1 635 1 578 1 515 -4% -4% -7% 763 743 715

Skåne

Malmö-Sturup 898 1 248 1 182 39% -5% 32% 551 766 726

Kristianstad 192 142 74 -26% -48% -61% 106 78 41

Ängelholm 416 373 362 -10% -3% -13% 225 201 195

Summa 1 506 1 763 1 618 17% -8% 7% 882 1 046 962

Småland

Växiö 203 175 134 -14% -23% -34% 90 77 59

Kalmar 241 201 134 -17% -33% -44% 98 82 55

Ronneby 231 225 210 -3% -7% -9% 122 118 110

Hultsfred 9 6 1 -33% -79% -86% 3 2 0

Oskarshamn 8 11 13 38% 15% 58% 3 4 4

Jönköping 273 107 69 -61% -36% -75% 88 35 22

Summa 965 725 561 -25% -23% -42% 403 318 251

Nedre Norrland

Sundsvall 559 428 325 -23% -24% -42% 211 162 123

Hudiksvall 23 1 -100% 7 0 0

Söderhamn 12 2 -100% 3 0 0

Gävle 26 1 -100% 5 0 0

Summa 620 432 325 -30% -25% -48% 226 163 123

Värmland

Karlstad 302 158 72 -48% -54% -76% 95 50 23

Hagfors 2 3 2 50% -21% 18% 1 1 1

Summa 304 161 74 -47% -54% -76% 95 51 23

Dalarna

Borlänge 210 72 30 -66% -58% -86% 45 15 6

Mora 52 13 5 -75% -62% -90% 16 4 2

Summa 262 85 35 -68% -59% -87% 61 19 8

Östra Svealand

Norrköping 81 35 3 -57% -92% -97% 13 6 0

Linköping 68 37 16 -46% -56% -76% 14 7 3

Västerås 30 33 1 10% -98% -98% 3 4 0

Örebro 51 39 8 -24% -79% -84% 10 8 2

Summa 230 144 28 -37% -81% -88% 40 25 5

Summa 5 522 4 888 4 156 -11% -15% -25% 2 471 2 363 2 087

Andel av total 61% 61% 58% 51% 51% 50%

Tabell 4.5: Utvecklingen av flyget i södra och mellersta Sverige där det finns tåg- och bilkonkurrens.

(21)

Flygresor inrikes 1990-2006 - regioner med svag tåg- och bilkonkurrens

Inrikes Tusentals resor 1990 2001- 1990- Personkm tot miljoner 1990 2001 2006 2001 2006 2006 1990 2001 2006 Jämtland-Härjedalen

Östersund 450 428 375 -5% -12% -17% 252 239 210

Sveg 5 6 4 20% -29% -15% 2 3 2

Summa 455 434 379 -5% -13% -17% 254 242 211

Mellannorrland

Kramfors 96 56 23 -42% -60% -76% 54 31 13

Örnsköldsvik 181 164 128 -9% -22% -29% 96 87 68

Umeå 707 695 764 -2% 10% 8% 452 444 488

Summa 984 915 915 -7% 0% -7% 602 562 569

Övre Norrland

Skellefteå 326 247 211 -24% -15% -35% 252 191 163

Luleå 948 916 860 -3% -6% -9% 857 828 777

Gällivare 73 47 42 -36% -11% -42% 83 53 48

Kiruna 195 177 170 -9% -4% -13% 241 219 210

Summa 1 542 1 387 1 283 -10% -7% -17% 1 434 1 292 1 199 Norrlands inland

Lycksele 11 28 26 -7% 137% 8 20 19

Vilhelmina 7 17 14 -15% 106% 5 12 10

Storuman 20 13 -36% 0 15 10

Arvidsjaur 1 28 33 18% 1 24 29

Hemavan 4 18 0 4 16

Summa 19 97 104 411% 7% 449% 14 75 83

Gotland

Visby 498 315 290 -37% -8% -42% 103 65 60

Summa 3 498 3 148 2 971 -10% -6% -15% 2 406 2 236 2 122

Andel av total 39% 39% 42% 49% 49% 50%

Total exkl Sthlm 9 020 8 036 7 127 -11% -11% -21% 4 876 4 599 4 210

Stockholmsreg

Arlanda 8 267 6 696 5 332 -19% -20% -36%

Bromma 5 964 1 508 56%

Skavsta 11 2 0 -96%

Summa 8 283 7 662 6 840 -7% -11% -17%

Summa alla fpl 17 303 15 698 13 968 -9% -11% -19%

Tabell 4.6: Utvecklingen av flyget i Norrland och Gotland, regioner med svag tåg- och bilkonkurrens.

(22)

5 Konkurrensen mellan tåg, flyg, buss och bil Stockholm- Göteborg

Introduktionen av X2000 och avregleringen av flyget i början av 1990- talet

Med introduktionen av X2000 förkortades restiden radikalt från ca 4 timmar till 3 timmar mellan Stockholm-Göteborg. Det innebar att tåget kunde konkurrera med flyget. Tåget hade sedan lång tid successivt förlorat marknadsandelar till flyget, men med introduktionen av X2000 vände utvecklingen. Marknadsandelen tåg-flyg 1990 var 42-58 % vilken 1996 när konceptet introducerats fullt ut även för privatresenärer hade vänt till 57-43 %. I denna analys ingår även flygplatserna Trollhättan och Jönköping. Tåget blev marknadsledande mellan Stockholm och Göteborg. Av figur 5.1 framgår att dels tog tåget marknadsandelar från flyget dels tog X2000 resenärer från InterCity-tågen.

Flyget började avregleras 1992 men konkurrensen kom i praktiken igång i och med att Bromma flygplats öppnades för tung linjetrafik 1994. Då började ett nytt bolag, Malmö Aviation, att konkurrera med SAS/LIN först på Stockholm-Göteborg och sedan på Stockholm-Malmö och andra linjer. Detta fick störst betydelse inom flyget, genom att det blev en omfördelning mellan linjer och flygplatser. De stora flygplatserna t.ex. Landvetter och Sturup ökade på bekostnad av de mindre i samma region t ex Trollhättan och Kristianstad.

Det påverkade emellertid också linjen Stockholm-Göteborg där X2000 just introducerats. Den ökning av marknadsandelen för tåget som hittills skett kom av sig under 1994, vilket sannolikt i första hand beror på den nya flyglinje som öppnades till Bromma flygplats som ligger närmare Stockholm C, se figur 5.2.

Under en period etablerades konkurrerande flyglinjer på flera destinationer, men lades senare ned och det dröjde till 2003 när den andra vågen av flygkonkurrensen kom igång, då främst inriktad på priskonkurrens.

Utvecklingen av konkurrensen mellan operatörer från 2003

Konkurrensen mellan Stockholm och Göteborg har ökat under från 2003 som följd av att flera operatörer har etablerat lågprisflyg. I början av 2005 fanns fyra olika flygoperatörer som i första hand konkurrerade med varandra men även med tåget. Det fanns också två bussbolag som körde linjetrafik på sträckan. Något förenklat kan man säga att X2000 konkurrerar med flyget och InterCity med bussen och sedan finns också bilen som konkurrent till samtliga färdmedel och produkter.

Förutom SAS och Malmö Aviation som trafikerat linjen sedan 1994 fanns nu även Fly Me och Fly Nordic, båda med en utpräglad lågprisprofil från början. Malmö Aviation var från början inte inriktad på att konkurrera med priset med SAS utan med kvaliteten och närheten till Stockholm City med Bromma flygplats. Etableringen av nya operatörer innebar att både SAS och Malmö Aviation liksom SJ började konkurrera mer med priset.

Av tabell 5.3 framgår utbudet i februari 2007. Både SAS och Malmö Aviation har ett utbud på 8-9 dubbelturer per vardera en vardag. Lägsta priset ligger runt 450 kr enkel resa och en fullprisbiljett kostar 1700-2000 kr. Fly Me har 5 turer medan Fly Nordic numera endast har 1- 2 turer och en ganska sporadisk trafik. Båda har ett lägsta pris på 350 kr med normalt rabattpris på 700-800 kr. Fly Me har ett högsta pris på 1200 kr, se figur även 5.5.

(23)

0%

20%

40%

60%

80%

100%

1980 1985 1990 1995

Marknadsandel tåg-flyg % Flyg

InterCIty

X2000 X2000

Konkurrens mellan tåg och flyg

- Introduktion av X2000 Stockholm-Göteborg

Resor mellan Stockholm och Göteborgsregionen - Direktresor mellan regionerna

Figur 5.1: Utvecklingen av markandsandelar tåg-flyg och för olika tågprodukter1980-1996.

0%

10%

20%

30%

40%

50%

60%

70%

80%

90%

100%

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996

Marknadsandel av g+flyg Landvetter-Arlanda InterCity

X200 X2000

Trollhättan-Jönköping-Arlanda

Landvetter-Bromma

Flyg

Tåg

Figur 5.2: Utvecklingen av andel resenärer mellan olika flygplatser och med olika tågprodukter mellan Stockholm och Göteborg 1990-1996.

References

Related documents

BPSD registret som vår studie kretsar kring är ett verktyg som ska vara till hjälp för dessa personer och skapat som ett led i att implementera de Nationella

Det framkom dock från redovisningspersonerna att de ändå tyckte att det var bra för dem att få resultaten bekräftade och nedskrivna samt att vårt examensarbete hjälper till

a) Genom utbudsförbättringar, i form av kortare restider och också lägre biljettpriser, något ökad turtäthet och flera direkta förbindelser, kan resandet med Gröna tåget öka

Ange kompletterande information om det enskilda tåget, vad som kopplar händelsen till tåget, informationen ska tillföra ny fakta till händelsen, samt en redogörelse för vad Ni

I känslighetsanalyserna som tar hänsyn till åtgärder för att minska utsläppen under byggtid, större överflyttning från flyg och osäkerheter i klimatkalkylen är

Syftet med denna rapport är att analysera för- respektive nackdelar med att först bygga ut höghastighetsjärnväg på hela sträckan Stockholm-Göteborg (Alternativ 1) eller

Även om elever inte läser Sigge Stark istället för Moa Martinson bör hon finnas med i litteraturundervisningen eftersom hon har betytt så mycket för så många i Sverige. Hon

The Svampen och Tåget / The Mushroom and the Train workshop consisted of three stations in the museum gallery space: One station where participants could write on (light green)