• No results found

Hur personer med psykisk ohälsa upplever vårdmöten inom primärvården

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Hur personer med psykisk ohälsa upplever vårdmöten inom primärvården"

Copied!
47
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Sjuksköterskeprogrammet

Hur personer med psykisk ohälsa upplever vårdmöten inom primärvården

En litteraturstudie

Författare: Handledare:

Albin Jansson Lena Normark

Moghadaseh Yousefzehi

Examensarbete i vårdvetenskap 15 hp Sjuksköterskeprogrammet 180 hp HT 2020

Examinator:

Mariann Hedström

(2)

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Ett problem i samhället för personer med psykiska sjukdomar är stigma och negativa attityder. Primärvården är första linjens hälso- och sjukvård, dit många vänder sig först vid ohälsa. Då stigma kan vara en anledning att inte söka hjälp för psykisk ohälsa är det viktigt att vårdpersonalen inte bidrar till detta. Förutfattade meningar och negativa attityder mot patienter motverkar också byggandet av en god vårdande relation vilket hindrar

patientens tillfrisknande samt ger en försämrad vårdupplevelse.

Syfte: Syftet med denna litteraturöversikt är att studera hur vuxna personer med psykisk ohälsa upplever vårdmöten inom primärvården samt vilka aspekter som anses viktiga i mötet.

Metodbeskrivning: En beskrivande design med allmän litteraturöversikt som metod användes samt 13 vetenskapliga artiklar med kvalitativ eller blandad metod hämtades från databaserna PubMed, CINAHL samt PsycINFO. Efter kvalitetsgranskning analyserades artiklarnas resultat enligt Graneheim och Lundmans (2004) kvalitativa innehållsanalys.

Huvudresultat: Fem teman framkom med 17 tillhörande subkategorier vilka beskrev personers positiva och negativa upplevelser. Dessa teman var: Bemötande inom primärvården, Primärvårdspersonalens attityder, Primärvårdspersonalens kompetens, Samarbete och delaktighet samt Tillgång till vård och resurser.

Slutsats: Studien visade att ett gott bemötande och samarbete med vårdpersonal bidrar till en positiv vårdupplevelse samt en vilja att engagera sig i sin egen vård. Dåliga bemötanden däremot med bristande samarbete och negativa attityder ökar stigmat av psykisk sjukdom och ger en negativ vårdupplevelse. För att motverka negativa attityder mot denna patientgrupp, behöver vårdpersonalen mer kunskap om psykisk ohälsa samt arbeta för att förbättra dessa attityder.

Nyckelord: Psykisk ohälsa, primärvård, patientupplevelse, bemötande, stigma.

(3)

ABSTRACT

Background: A problem in society for people with mental illness is stigma and negative attitudes. Primary care is first-line health care, where many turn first to get help for mental illness. As stigma can be a reason not to seek help for mental illness, it is important that the healthcare professionals do not contribute to this. Preconceived notions and negative attitudes towards patients also counteract the building of good caring relationships, which hinders the patient's recovery and results in a worsened care experience.

Aim: The purpose of this literature review is to study how adults with mental illness

experience care meetings in primary care and which aspects are considered important in the meeting.

Method: A descriptive design with general literature review as method was used and 13 scientific articles with a qualitative or mixed method were retrieved from the databases PubMed, CINAHL and PsycINFO. After quality review, the results of the articles were analyzed according to Graneheim and Lundman's (2004) qualitative content analysis.

Results: Five themes emerged with 17 associated subcategories which described people's positive and negative experiences. These themes were: Treatment in primary care, Primary care staff's attitudes, Primary care staff's competence, Cooperation and participation and access to care and resources.

Conclusion: The study showed that a good treatment and collaboration with care staff contributes to a positive care experience and a willingness to get involved in their own care.

Poor treatment, on the other hand, with lack of cooperation and negative attitudes, increases the stigma of mental illness and provides a negative care experience. To counteract negative attitudes towards this patient group, healthcare professionals need more knowledge about mental illness and work to improve these attitudes.

Keywords: Mental illness, primary healthcare, patient experience, treatment, stigma.

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INTRODUKTION ... 1

Psykisk ohälsa och psykisk hälsa ... 1

Samsjuklighet ... 1

Stigma och negativa attityder ... 1

Attityder hos sjukvårdspersonal ... 2

Omvårdnad vid psykisk ohälsa ... 2

Psykisk ohälsa inom primärvården ... 3

Teoretisk referensram ... 3

Problemformulering ... 4

Syfte ... 4

METOD ... 5

Design ... 5

Sökstrategi ... 5

Urval av databaser ... 5

Sökord ... 5

Inklusions- och exklusionskriterier ... 6

Sökresultat ... 6

Bearbetning och analys ... 6

Kvalitetsanalys ... 6

Resultatanalys ... 7

Forskningsetiska överväganden ... 8

RESULTAT ... 8

Bemötande inom primärvården ... 8

Att bli trevligt bemött ... 8

Vårdpersonal som bryr sig och visar omsorg ... 8

Tid och utrymme ... 9

Att bli trodd på och tagen på allvar... 9

Personligt bemötande av vårdpersonal ... 10

Holistiskt bemötande ... 11

Uppmuntran och motivation ... 12

Primärvårdspersonalens attityder ... 12

Att bli bemött med respekt utan att dömas ... 12

Stigmatisering och diskriminering ... 13

Primärvårdspersonalens kompetens ... 14

Samarbete och delaktighet ... 15

Delaktighet ... 15

Information ... 15

Kommunikation... 16

Tillit ... 17

Egenmakt ... 17

Samarbete mellan vårdpersonal och vårdinrättningar... 17

Tillgång till vård och resurser ... 18

Stöd från vården ... 18

Tillgång till vård ... 18

DISKUSSION ... 19

Resultatdiskussion ... 20

Metoddiskussion ... 23

Klinisk implikation ... 26

Förslag till fortsatt forskning ... 27

Forskningsetiska överväganden ... 27

Slutsats ... 27

REFERENSLISTA ... 28

Bilaga 1. Söktabeller. ... 33

Bilaga 2. Kvalitativ granskningsmall. ... 36

Bilaga 3. Översikt av kvalitetsgranskade artiklar. ... 37

(5)

1

INTRODUKTION

Psykisk ohälsa och psykisk hälsa

Idag är psykisk ohälsa hos vuxna utbredd i samhället och vi möter den inom all hälso- och sjukvård. Psykisk ohälsa kan variera hos olika människor och det kan bero på deras tidigare upplevelser som motgångar och svårigheter (Skärsäter, 2014). Folkhälsomyndigheten (2020) beskriver att begreppet kan innefatta allt från lättare psykiska besvär som till exempel

nedstämdhet eller oro till svåra psykiska tillstånd som kan leda till kraftig påverkan på mental funktionsförmåga såsom schizofreni, bipolär sjukdom och depression. Begreppet psykisk sjukdom omfattar alla de psykiska besvär som kan diagnostiseras. Enligt

Folkhälsomyndigheten (2020) innebär begreppet psykisk hälsa att kunna balansera mellan de positiva och de negativa känslorna och att personen klarar av dagliga aktiviteter, relationer till andra människor och har förmåga att hantera motgångar och förändringar. Det handlar inte om frånvaro av sjukdom utan om ett tillstånd som omfattar både välbefinnande och

funktionsförmåga. Det handlar också om att känna tillfredsställelse med livet.

Samsjuklighet

Soma betyder kropp på grekiska och somatisk vård syftar till all vård av människokroppen (Håkanson, 2014). Det finns ett gemensamt förhållande mellan psyke (subjektiv upplevelse) och soma (objektiva symtom eller upplevelse) som kan påverka varandra (Skärsäter, 2014).

Somatisk sjukdom kan öka risken för psykiska besvär såsom depression vilket i sig kan föra med sig kroppsliga symtom (Skärsäter, 2014). En svensk prospektiv kohortstudie under perioden 1990–2007 visade att personer med långtidssjukskrivning för psykiska sjukdomar hade ökad generell risk att dö och specifikt i cancer, hjärt- och kärlsjukdomar samt självmord (Bryngelson, Åsberg, Nygren, Jensen & Mittendorfer-Rutz, 2013).

Stigma och negativa attityder

“Stigma innebär en oönskad social stämpling som orsakar bland annat skam, lidande och minskad självuppskattning.“ (Folkhälsomyndigheten, 2019, s 7). En betydande orsak till diskriminering och socialt utanförskap är stigmatisering som bland annat kan påverka den stigmatiserade individens känsla, socialt deltagande och relationer. Några exempel på sociala konsekvenser av stigma vid psykisk ohälsa kan vara begränsad tillgång till arbete, utbildning och bostad för den som är utsatt. Stigma kan vara en av de största orsakerna till att personer drar sig från att söka vård för psykisk ohälsa i tid (Folkhälsomyndigheten, 2019; Schafer et

(6)

2 al., 2011). Enligt Folkhälsomyndigheten (2019) kan det leda till konsekvenser som ökade sjukvårdskostnader och förlorad arbetskraft. Vanliga negativa stereotyper om personen med psykisk ohälsa kan vara oförutsägbarhet, våldsamhet och att inte ha förmågan att förbättra sitt mående.

Attityder hos sjukvårdspersonal

En svensk studie som undersökte attityder gentemot patienter med psykisk sjukdom jämförde attityder hos omvårdnadspersonal inom psykiatrin med attityder hos omvårdnadspersonal inom den somatiska vården. Det visade sig att yngre personal, personal med mindre

erfarenhet samt personal inom den somatiska vården i högre grad uppfattade patienter med schizofreni som farliga och oförutsägbara. Den somatiska omvårdnadspersonalen uppfattade även patienter med psykisk sjukdom som mer skrämmande, svårare att prata med,

oförutsägbara och krävande än andra patienter (Björkman, Angelman & Jönsson, 2008). En litteraturöversikt av Ross och Goldner (2009) i flera europeiska länder visade att

sjuksköterskor inom somatiska vården ofta hade negativa attityder i form av rädsla,

skuldbeläggande och fientlighet gentemot patienter med psykisk sjukdom vilket påverkade vården negativt. Studien visade också på förekomsten av negativa attityder hos sjuksköterskor inom psykiatrin särskilt gällande personer med borderline personlighetssyndrom som sågs bland annat svåra, irriterande och manipulerande.

Omvårdnad vid psykisk ohälsa

Enligt Skärsäter och Ali (2019) är omvårdnad som främjar psykisk hälsa personcentrerad, riktar sig till den enskilda personens upplevelse och behov av hälsa, välbefinnande samt livskvalitet oavsett sjukdom. Det är alltid viktigt med ett samarbete mellan vårdpersonal och vårdtagare innehållande god kommunikation och gemensam identifiering av behov samt planering av åtgärder. Omvårdnad vid psykisk ohälsa kan bland annat handla om insatser för att stärka känslan att ha kontroll över sitt liv, hantera känslor av meningslöshet, utveckla strategier för att hantera sjukdomen samt formulera rimliga livsmål och ge stöd för att nå dessa. Skärsäter och Wiklund Gustin (2019) beskriver att det viktigt att ge en personcentrerad vård som främjar delaktighet där patientens förmågor beaktas och tas till vara på.

Sjuksköterskan har också ett moraliskt ansvar att motverka fördomar, diskriminering och utanförskap.

(7)

3 Psykisk ohälsa inom primärvården

Primärvården är första linjens hälso- och sjukvård gentemot befolkningen. Det är en del av den öppna vården dit personer kan vända sig oavsett ålder, sjukdom eller åkomma för att få grundläggande medicinsk behandling, omvårdnad, rehabilitering samt förebyggande av sjukdom. Inom primärvården kan patienter få grundläggande hjälp när sjukhusens medicinska och tekniska resurser inte är nödvändiga. Primärvården syftar till att befolkningen i största möjliga mån ska få hjälp med sina hälsoproblem i närområdet (Kristoffersen & Jensen, 2006).

Inom primärvården ska patienter med lätt till medelsvår psykisk ohälsa behandlas i första hand med sjukdomstillstånd som till exempel depression, ångest, kris och stresstillstånd (Foldemo, 2019). Var tredje besök inom primärvården utgörs av personer med någon form av psykisk ohälsa (Skärsäter & Wiklund Gustin, 2019).

Teoretisk referensram

Joyce Travelbee är en omvårdnadsteoretiker som arbetade som psykiatrisjuksköterska (Kristoffersen, 2006). Travelbees (1971) interaktionsteori inriktar sig mycket på

omvårdnadens mellanmänskliga aspekter. Hon ser den enskilda människan som en unik och oersättlig individ som genom livet upplever många allmänmänskliga erfarenheter. Lidande är en viktig del av dessa erfarenheter och något oundvikligt som alla kommer uppleva genom livet. Travelbee menar att människan ofta söker mening när denne upplever lidande, sjukdom och smärta men att både meningen och upplevelsen av lidandet är väldigt individuell.

Sjukdom och lidande ger på så sätt även individen en möjlighet att utvecklas på ett personligt plan. Enligt Travelbee handlar omvårdnaden i stort om att hjälpa den sjuka och lidande personen att hitta sin mening i den aktuella situationen. Vidare utförs omvårdnad genom att etablera en mellanmänsklig relation till patienten och hjälpa denne att hantera och behärska sina erfarenheter av lidande och sjukdom. Ett annat viktigt uppdrag för sjuksköterskan är att försöka inge hopp hos patienten då en person som känner hopp har en större möjlighet att hantera lidande.

Travelbee (1971) tar avstånd från alla generaliseringar kring patienter och menar att det är mycket viktigare för en sjuksköterska att känna till patientens individuella upplevelse av sin situation och den mening som hen lägger i den än att förhålla sig till en viss diagnos som personen har. Hon betonar vikten av att alltid se alla patienter som unika individer. Negativa och stereotypa föreställningar om patienten motverkar därför byggandet av den

mellanmänskliga relationen mellan sjuksköterska och patient. Om sjuksköterskan har negativa

(8)

4 inställningar till eller förutfattade meningar om patienter med psykisk sjukdom och ohälsa hindrar det alltså relationen med patienten vilket är grunden till en god omvårdnad.

Den mellanmänskliga relationen uppnås enligt Travelbee (1971) genom flera olika faser och att parterna genom dessa går ifrån sina roller som patient och sjuksköterska. Vid första mötet är det viktigt att sjuksköterskan uppmärksammar och går emot sina förutfattade meningar om patienten och visar genuint intresse för individen. Vid vidare etablering av relationen börjar identiteter framträda och parterna upplever varandra som unika individer. Empati är något som för parterna närmare varandra och kan ge viktig information för att förstå den andra personens upplevelse och beteende. Det kräver också ett genuint intresse att förstå personens upplevelse samt liknande erfarenheter att kunna relatera till. Empatin utvecklas till sympati när viljan att göra något för den andra personen uppkommer, vilket när det förmedlas kan stärka personen. Sista fasen i etablerandet av en mellanmänsklig relation är etablerandet av ömsesidig förståelse och kontakt. Detta är ett resultat av tidigare faserna och uppnås när sjuksköterskan i handling visat både förståelse och viljan att hjälpa patienten samt också praktiskt hjälper denne. Ett av de viktigaste redskapen för att uppnå den mellanmänskliga relationen är en god kommunikation genom varje steg.

Problemformulering

Stigma och negativa attityder mot personer med psykiska sjukdomar är ett problem i samhället. Psykisk ohälsa kan öka risken för fysisk ohälsa och tvärtom vilket gör att många personer är i behov av vård för båda (Skärsäter, 2014; Bryngelson et al., 2013). Primärvården är första linjens hälso- och sjukvård dit många vänder sig först vid ohälsa för att sedan

eventuellt bli remitterade vidare om det finns ett större medicinskt behov (Kristoffersen &

Jensen, 2006). Då stigma kan vara en anledning att inte söka hjälp för psykisk ohälsa är det viktigt att vårdpersonalen inte bidrar till detta (Folkhälsomyndigheten, 2019; Schafer et al.

2011). Förutfattade meningar och negativa attityder mot patienten motverkar också byggandet av en god vårdande relation vilket hindrar patientens tillfrisknande (Travelbee, 1971).

Med detta som bakgrund avses i denna litteraturöversikt att studera hur personer med psykisk ohälsa upplever vårdmöten inom primärvården samt vilka aspekter som anses viktiga i möten.

Syfte

Syftet med denna litteraturöversikt är att studera hur vuxna personer med psykisk ohälsa upplever vårdmöten inom primärvården samt vilka aspekter som anses viktiga i mötet.

(9)

5

METOD

Design

För att besvara studiens syfte användes en beskrivande design med allmän litteraturöversikt som metod. Allmän litteraturöversikt är en lämplig metod för att skapa en översikt över kunskapsläget inom ett visst område eller kring ett visst problem (Friberg, 2017a).

Sökstrategi

Urval av databaser

Artikelsökningar gjordes i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO. PubMed ger en bred täckning inom hälso- och medicinområdet, CINAHL innehåller artiklar om omvårdnad medan PsycINFO innehåller artiklar inom psykologi, beteendevetenskap och närliggande områden (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering [SBU], 2017).

Litteraturöversiktens syfte anknyter till alla dessa områden.

Sökord

Sökprocessen började med att relevanta sökord identifierades, utformades och utvecklades utifrån viktiga koncept i studiens syfte. Dessa koncept var psykisk ohälsa, primärvård, patientupplevelse, bemötande samt stigma. För att fånga så många som möjligt av de

relevanta studierna användes en blandning av indexeringsord och fritextord (i titel/abstract).

Indexeringsorden är olika för olika databaser och är uppställda i en hierarkisk ordlista,

tesaurus, för varje stor databas. De flesta artiklarna i en viss databas är indexerade dvs. märkta med ett antal av dessa termer med syfte att enhetligt beskriva vad artiklarna handlar om och underlätta sökning (SBU, 2017).

Artikelsökningen inleddes med flera testsökningar för att ta reda på hur relevanta artiklar var indexerade, för att se vilka ord som användes i titel och abstrakt samt se hur stora sökmängder som kunde förväntas (SBU, 2017). Till hjälp för att hitta relevanta indexeringsord i PubMed användes Karolinska Institutets (2020) webbtjänst “Svensk MeSH”. I Cinahl och PsycInfo användes istället sökning i respektive databas ämnesordlista som hjälp. För att förbättra sökstrategin och sökorden i databaserna bokades ett möte med en bibliotekarie från

universitetsbiblioteket 2020-09-18. Därefter gjordes en huvudsökning i respektive databas. I huvudsökningen byggdes block av sökord som hörde till ett visst koncept i syftet vilka kombinerades med booleska operatorn OR. Blocken söktes först var för sig för att därefter kombineras med AND till ett slutgiltigt sökresultat (SBU, 2017). Huvudsökningarna gjordes under två dagar, 21-22/10/2020. För fullständig redovisning av sökord se Bilaga 1.

(10)

6 Inklusions- och exklusionskriterier

Inklusionskriterier var att deltagarna skulle vara personer över 18 årmed erfarenhet av att söka vård för psykisk ohälsa inom primärvården alternativt ha en diagnostiserad psykisk ohälsa med erfarenhet av att söka somatisk vård inom primärvården. Artiklarna skulle också vara inriktade på patientens perspektiv och vara referentgranskade, originalartiklar från de 10 senaste åren med kvalitativ eller blandad metod. Artiklarna skulle även finnas tillgängliga som fulltext via Uppsala universitetsbiblioteks sökportal och vara skrivna på svenska eller engelska samt komma från Europa, USA eller Kanada. Exklusionskriterier var artiklar som inte bedömdes passa in i studiens syfte, artiklar som bedömdes ha låg kvalitet efter

kvalitetsgranskning, artiklar med enbart kvantitativ metod samt studier utan godkännande från etisk kommitté eller motsvarande.

Sökresultat

Tabell 1. Översikt av sökresultat.

Databas Sökdatum Antal träffar

Lästa titlar

Lästa abstrakt

Lästa fulltext

Kvalitets- granskade artiklar

Antal valda artiklar efter granskning

APA PsycInfo

20-09-21 153 153 13 8 5 5

Cinahl 20-09-22 279 279 15 6 2 2

PubMed 20-09-22 159 159 22 12 6 6

Totalt 591 591 50 26 13 13

Bearbetning och analys Kvalitetsanalys

Kvalitetsgranskningen tog särskild hänsyn till om en studie fångat det fenomen eller

företeelse som den avsåg att studera (Friberg, 2017b). Efter granskningen bestämdes det vilka studier som skulle tas med och vilka som skulle väljas bort. Resultaten av

kvalitetsgranskningen presenteras i en översiktstabell, se Bilaga 3.

Artiklarna som inkluderades var de som besvarade studiens syfte och uppfyllde

inklusionskriterierna samt bedömts ha medel eller hög kvalitet efter att ha granskats enligt en modifierad version av Willman, Stoltz och Bahtsevanis kvalitativa granskningsmall

(Askbrandt Sjölander & Örnerfeldt, 2016) (Bilaga 2). Varje “Ja” i kvalitetsgranskningsmallen gav ett poäng och maxpoängen var 14 poäng. Procentgränserna sattes till: låg kvalitet <40%,

(11)

7 medelhög kvalitet 40%-79% och hög kvalitet 80%-100%. Gränserna sattes av författarna själva enligt förslag av Leo Swenne (2013). Elva artiklar bedömdes ha medelhög kvalitet och två artiklar bedömdes ha hög kvalitet. Ingen artikel exkluderades på grund av låg kvalitet.

Resultatanalys

Resultatanalysen gjordes enligt en modell för kvalitativ innehållsanalys av Graneheim och Lundman (2004). Innehållsanalysen började med att en artikels resultat lästes igenom

noggrant. Därefter delades texten in i meningsbärande enheter som bedömdes uppfylla denna studies syfte. Detta upprepades sedan för varje artikel. Varje meningsbärande enhet

kondenserades därefter för att få fram meningens kärna. Nästa steg var att sammanfatta de kondenserade meningarna till koder. Därefter tolkades koderna genom att söka likheter och skillnader mellan dem samt skapa subkategorier, kategorier och tema. Dessa formulerades och formulerades om tills de slutgiltiga framkom. Subkategorier och kategorier skulle inte överlappa varandra och om det fanns meningar som gick in under flera var sannolikheten stor att kategorierna inte var tillräckligt specificerade. Under hela analysprocessen diskuterades olika steg mellan författarna. Google kalkylark användes för att strukturera och sortera data i resultatanalysen.

Tabell 2. Exempel på analysprocessen.

Meningsbärande enhet

Kondenserad enhet

Kod Subkategori Kategori Tema

Participants also described feeling that providers saw them capable, especially when providers spoke frankly and openly with them about procedures and treatment options.

(Gallon & Graor, 2012, s. 277)

Deltagare kände sig sedda som kapabla särskilt när vårdpersonal pratade uppriktigt och öppet om procedurer och behandlings- alternativ.

Uppskattning av uppriktig och öppen dialog och information.

Positiv upplevelse

Att få tid och utrymme

Att bli sedd, hörd och bra bemött

Participants felt angry, frustrated and even disrespected by the lack of personal attention during the medical encounter with their primary care doctors.

(Cabassa et al., 2015, s. 731)

Deltagarna kände sig arga, frustrerade och respektlöst behandlade av bristen på personlig uppmärksamhet under mötet med primärvårds- läkare.

Arga, frustrerade samt respektlöst behandlade av bristen på personlig uppmärksamhet av läkare.

Negativ upplevelse

Att bli personligt bemött av intresserad vårdpersonal

(12)

8 Forskningsetiska överväganden

Varje utvald studie lästes med hänsyn till om forskningen bedrivits på ett etiskt acceptabelt sätt. Författarna fokuserade på om deltagarna hade fått tillräcklig information, gett samtycke att delta i studierna och att studierna hade fått ett etiskt godkännande (SBU, 2017). Studier utan godkännande från etisk kommitté eller motsvarande exkluderades från

litteraturöversikten.

RESULTAT

Resultatet baserades på 13 studier från Europa, USA och Kanada. Fem huvudteman med 17 tillhörande subkategorier framkom. Dessa huvudteman handlade om personers positiva och negativa upplevelser av vårdmöten inom primärvården, faktorer som påverkade dessa möten samt vad som uppfattades som viktigt. Resultatets huvudteman var: Bemötande inom

primärvården, Primärvårdspersonalens attityder, Primärvårdspersonalens kompetens, Samarbete och delaktighet samt Tillgång till vård och resurser.

Bemötande inom primärvården Att bli trevligt bemött

Deltagare önskade att vårdpersonalen bemötande skulle vara trevligt och medmänskligt (Dahlöf, Simonsson, Thorn & Larsson, 2014; Gallon & Graor, 2012; Ross et al., 2015;

Stumbo, Yarborough, Yarborough & Green, 2018). I två studier beskrev deltagare goda upplevelser av vårdpersonal som var vänlig (Cabassa et al., 2015; Kaufman, McDonell, Cristofalo & Ries, 2012). Vårdpersonalens personliga uppmärksamhet, vänlighet och värme kunde hjälpa till att motverka det stigma som deltagarna mötte på grund av deras mentala tillstånd (Cabassa et al., 2015).

Vårdpersonal som bryr sig och visar omsorg

Andra faktorer som var viktiga i bemötandet var att känna att vårdpersonalen brydde sig och att de var omsorgsfulla (Cabassa et al., 2015; Dahlöf et al., 2014; Davis et al., 2018; Gallon &

Graor, 2012; Kravitz et al., 2011; Press, Zornberg, Geller, Caresse & Fingerhood, 2016; Ross et al., 2015). Deltagare med beroendeproblem kände ofta att de var ensamma och i socialt utanförskap vilket gjorde att det kändes det extra viktigt att vårdpersonalen brydde sig (Press et al., 2016). Att känna närhet till vårdpersonalen kunde också fylla tomrummet efter tidigare misslyckade relationer och stärka deltagares förbindelse till vården (Press et al., 2016).

Empati beskrevs också som en viktig egenskap i goda patient-vårdpersonal-relationer (Dahlöf

(13)

9 et al., 2014; Gallon & Graor, 2012; Ross et al., 2015). Flera tog upp positiva upplevelser av att bli behandlade som en vän av läkare (Cabassa et al., 2015; Gallon & Graor, 2012). I en studie beskrev deltagare att de kände att läkare brydde sig om dem när de gav

livsstilsrekommendationer för att förebygga kroniska medicinska problem (Cabassa et al., 2015). Några deltagare beskrev positiva upplevelser av vårdpersonal som var lugnande (Gallon & Graor, 2012; Press et al., 2016).

Tid och utrymme

Att vårdpersonalen tog sig tid för dem var viktigt för deltagare (Cabassa et al., 2015; Dahlöf et al., 2014; Gallon & Graor, 2012; Ross et al., 2015; Stumbo et al., 2018; Yarborough, Stumbo, Cavese, Yarborough, & Green, 2018). Att få tillräckligt utrymme uttrycktes även som positivt (Dahlöf et al., 2014). Deltagare i en studie beskrev upplevelser av tillräcklig mötestid med läkare (Ross et al., 2015).

Deltagare i flera studier berättade i kontrast till detta om upplevelser av stressade möten med vårdpersonal (Cabassa et al., 2015; Cerimele, Fortney, Pyne & Curran, 2019; Dahlöf et al., 2014; Ross et al., 2015; Stumbo et al., 2018). I en studie betonade deltagare ändå vikten av ett trevligt bemötande och att bli sedd som en människa även om personalen hade tidsbrist (Stumbo et al., 2018).

Att bli trodd på och tagen på allvar

Deltagare betonade vikten av att bli trodda på och tagna på allvar av vårdpersonalen (Dahlöf et al., 2014; Gallon & Graor, 2012). Det var också viktigt att känna att vårdpersonalen var förstående (Dahlöf et al., 2014; Gallon & Graor, 2012; Press et al., 2016). En deltagare menade att läkare behövde förstå beroende för att inse att det är en plåga för människor.

Samma deltagare uttryckte en önskan om att läkare skulle vara fasta i sina råd men också förstående och tålmodiga (Press et al., 2016). I en studie hade deltagare känt sig förstådda när vårdpersonalen ställde frågor och bekräftade problem och känslor som de hade (Gallon &

Graor, 2012).

I flera studier beskrev deltagare dock upplevelser av att inte bli tagna på allvar (Björk Brämberg, Torgerson, Norman Kjellström, Wellin & Rusner, 2018; Cabassa et al., 2015;

Dahlöf et al., 2014; Gallon & Graor, 2012). Deltagare beskrev tidigare upplevelser av att inte bli tagna på allvar av sjukvårdspersonal i kombination med att deras egna tankar om psykisk sjukdom kunde göra att de tvekade på om deras somatiska symtom var på riktigt (Björk

(14)

10 Brämberg et al., 2018). Deltagare berättade om att behöva kämpa för att bevisa att de behövde hjälp, och av nya kontakter inom sjukvården kändes det som att de inte blev tagna på allvar (Cabassa et al., 2015; Dahlöf et al., 2014).

Personligt bemötande av vårdpersonal

Deltagare beskrev även att ett gott bemötande och en god vård karaktäriserades av att bli personligt bemötta av intresserade vårdpersonal som lyssnade på dem (Cabassa et al., 2015;

Dahlöf et al., 2014; Gallon & Graor, 2012; Ross et al., 2015; Stumbo et al., 2018). I två studier beskrev deltagare positiva upplevelser av att bli lyssnade på av psykologer som hjälpte till med att lösa deras problem (Dahlöf et al., 2014; Roberge et al., 2016). Små detaljer kunde göra att deltagare kände sig mer respekterade och lyssnade på. En person beskrev att hennes läkare alltid brukade börja samtalet med att fråga hur hon mådde och småprata lite utan papper eller dator (Stumbo et al., 2018). En annan deltagare kände att det var positivt när vårdpersonalen började skriva ner saker först när de pratat klart (Gallon & Graor, 2012) Deltagare i en studie beskrev att vårdpersonal som ville lära känna dem och bemötte dem med personlig uppmärksamhet gjorde att de kände tillit och ökat självförtroende (Cabassa et al., 2015). Att vårdpersonalen mindes detaljer om deras liv och frågade om dessa uppfattades som att de var intresserade vilket också ökade förtroendet för personalen (Cabassa et al., 2015).

Handlingar som uppfattades som tjänster gjorde att deltagare kände sig speciella. Det kunde t.ex. handla om att träffas utan bokade möten eller tillräcklig försäkring, att få

vårdpersonalens telefonnummer eller att personalen gjorde undantag i administrativa regler (Press et al., 2016). Andra viktiga faktorer var vårdpersonalens tonläge, leende, ögonkontakt och att bli tilltalad med namn (Gallon & Graor, 2012). I en studie berättade en deltagare att hennes läkare brukade fråga personliga frågor om hennes liv och tog sig tid att lyssna även om det inte kändes relevant för vården. Att läkaren ringde upp henne för att höra hur hon mådde när de inte setts på ett tag kändes också positivt (Ross et al., 2015).

Som kontrast till detta visade flera studier deltagares upplevelser av att inte bli lyssnade på av vårdpersonal (Cabassa et al., 2015; Cerimele et al., 2019; Dahlöf et al., 2014; Kaufman et al., 2012; Kravitz et al., 2011). Deltagare beskrev till exempel uppfattningar om att läkare inte lyssnade på dem och inte gav vård som tog upp deras huvudsakliga oro (Cabassa et al., 2015).

Flera studier beskrev upplevelser av ouppmärksam och ointresserad vårdpersonal (Cabassa et al., 2015; Davis et al., 2018; Kravitz et al., 2011). Studierna från Cabassa et al. (2015) och

(15)

11 Davis et al. (2018) visade deltagares upplevelser av läkare som var ouppmärksamma eftersom de bara satt vid datorn. Andra deltagare kände sig arga, frustrerade och även respektlöst behandlade av bristen på personlig uppmärksamhet under det medicinska mötet med sina primärvårdsläkare (Cabassa et al., 2015). I en studie upplevde deltagare att vårdpersonalen var livrädda för personer med psykisk ohälsa och att de inte visade uppmärksamhet för dem (Kravitz et al., 2011).

Artikeln av Ross et al. (2015) visade exempel där primärvårdpersonalen var ovilliga att ta del i diskussioner om mental hälsa eller substansbruksproblem och signalerade att det var utanför deras räckvidd. Även studien av Kaufman et al. (2012) visade på ett allmänt motstånd bland primärvårdspersonal mot att behandla patienter med allvarlig psykisk sjukdom. I studien av Cabassa et al. (2015) berättade en deltagare att det fanns vårdpersonal som direkt satte upp en barriär när patienter berättade om mentala eller fysiska problem.

Holistiskt bemötande

Deltagare uppskattade när vårdpersonalen inte bara behandlade den psykiska sjukdomen eller ohälsan utan att de behandlades som hela människor (Cabassa et al., 2015; Press et al., 2016;

Roberge et al., 2016; Ross et al., 2015). I två studier betonade deltagare värdet av

vårdpersonal som tog psykosociala faktorer och behov i beaktande (Cabassa et al., 2015; Ross et al., 2015).

Deltagare i en studie som hade goda regelbundna primärvårdsrelationer beskrev att dessa karaktäriserades av vårdpersonal som såg personens fysiska hälso- och psykosociala behov samt såg hur psykisk ohälsa eller substansbruksproblem påverkade personens liv (Ross et al., 2015). Deltagare med beroendeproblem berättade att de förutom att bli behandlade för

sjukdomar och beroende behövde vård för den emotionella skada som missbruket orsakat. De ville inte att substansberoende skulle behandlas isolerat (Press et al., 2016).

Studien av Davis et al. (2018) visade att deltagare kände sig vårdade när integrerade team tog itu med hela spektrumet av nuvarande psykiska, fysiska, känslomässiga och sociala behov. De märkte när vårdpersonal tillbringade tid med dem för att förstå hur livsvillkor relaterade till fysiska eller beteendemässiga hälsosymtom.

Negativa relationer kännetecknades däremot av läkare som inte tog hänsyn till deltagares psykosociala omständigheter när behandling och rekommendationer utformades (Cabassa et al., 2015).

(16)

12 Uppmuntran och motivation

I artikeln av Gallon och Graor (2012) beskrev deltagarna att känna sig betydande för andra var viktig motivation till att delta i sina behandlingar. En deltagare menade att om läkare hade mer tid med sina patienter och nära samarbete skulle patienterna känna sig mer ansvariga och motiverade att följa sina behandlingar (Yarborough et al., 2018). I studien av Gallon och Graor (2012) beskrev en deltagare att läkaren istället för att tvinga hen, förklarade varför en medicin skulle tas när hen inte ville ta den. Det ledde till att deltagaren förstod vikten av medicinen och blev mer motiverad att ta den. En öppen kommunikation med vårdpersonal där frågor välkomnades och uppmuntrades gjorde att deltagarna kände sig motiverade och

investerade i sina behandlingar (Cabassa et al., 2015).

Studien av Press et al. (2016) visade att vårdpersonal spelade en viktig roll i att inge hopp hos deltagarna och för att de skulle återfå kontroll över sina liv. I en studie beskrev deltagare hur sjuksköterskor ingav energi till att fortsätta hjälpsökningsprocessen (Dahlöf et al., 2014).

Uppmuntrande uttalanden som, ”Tillsammans kan vi göra det”, “Du måste lita på mig; Jag litar på dig” fick deltagarna att känna sig mer kapabla (Press et al., 2016).

Deltagarna hade upplevelser av positiv och optimistisk vårdpersonal (Press et al., 2016;

Yarborough et al., 2018). Några exempel på bemötanden som ingav optimism var leenden, skämt och när vårdpersonal skrattade tillsammans med deltagare (Press et al., 2016).

Primärvårdspersonalens attityder Att bli bemött med respekt utan att dömas

Upplevelser av personal som var respektfull och ville hjälpa var väldigt viktiga för deltagare med substansbruksproblem (Ross et al., 2015). Även i studierna av Gallon och Graor (2012) och Cabassa et al. (2015) berättade deltagare om positiva upplevelser av att bli bemötta med respekt från vårdpersonalen.

Upplevelser av personal som inte var dömande togs upp av deltagare i två studier (Gallon &

Graor, 2012; Ross et al., 2015). Även i studien av Press et al. (2016) betonade deltagare en önskan om att vårdpersonal inte skulle vara dömande utan se deltagarna som sårbara personer som behövde uppmärksamhet och vård. I två studier tog deltagare upp den positiva

upplevelsen av att bli accepterade av vårdpersonalen (Dahlöf et al., 2014; Gallon & Graor, 2012).

(17)

13 I kontrast till detta beskrev Kaufman et al. (2012) deltagares upplevelser av vårdpersonal som talade nedlåtande till, var dömande, respektlösa och gjorde antaganden om deltagare med allvarlig psykisk sjukdom.

Stigmatisering och diskriminering

Upplevelser av stigmatisering från vårdpersonal beskrevs av deltagare i flera studier (Björk Brämberg et al., 2018; Cabassa et al., 2015; Cerimele et al., 2019; Gallon & Graor, 2012;

Kaufman et al., 2012; Roberge et al., 2016; Ross et al., 2015). Deltagare berättade om känslan av stigmatisering och misstro som de kände inom det medicinska systemet samt läkare som ignorerade fysiska klagomål vilket gav en dålig kvalitet på vården (Cabassa et al., 2015;

Cerimele et al., 2019). Stigmatisering från vårdpersonal kunde skapa ångest som påverkade deltagares behandlingsval och viljan att avslöja av symtom. (Roberge et al., 2016). Deltagare i en studie kände sig stigmatiserade av att ha depression och separerade från sina läkare med socialt avstånd (Kravitz et al., 2011).

Artikeln av Ross et al. (2015) beskrev att stigmatisering från vårdpersonalen främst var för deltagare med substansbrukssyndrom men även för deltagare med mentala hälsoproblem.

Deltagare med beroendeproblem berättade i studien av Press et al. (2016) om upplevelser där de känt sig utstötta av att bli sedda som “bara missbrukare” av vårdpersonal som verkade skynda sig igenom möten.

En deltagare med psykisk sjukdom berättade om ett möte där vårdpersonalen sagt “vi hanterar inte människor som dig här” vilket hade gjort deltagaren ledsen (Ross et al., 2015). I artikeln av Gallon och Graor (2012) beskrev en deltagare att vissa läkare inte tog hens problem på allvar och bara viftade bort dem vilket fick hen att känna sig galen. En annan deltagare berättade om en läkare som inte ville diagnostisera hens bipolära sjukdom eftersom läkaren ansåg att det var en överdiagnostiserad sjukdom (Cerimele et al., 2019).

I studien av Cabassa et al. (2015) berättade deltagare om hur medicinska klagomål avfärdades av vårdpersonalen eftersom de identifierades som psykiska störningar. Flera deltagare

berättade om incidenter där allvarliga medicinska tillstånd blev förbisedda eftersom

vårdpersonalen fokuserade enbart på psykiatriska problem. Dessa brister i lämplig medicinsk vård påverkade inte bara deltagarnas fysiska hälsa utan kunde också ge allvarliga

konsekvenser på deras ekonomiska situation. Även i studien av Björk Brämberg et al. (2018)

(18)

14 hade deltagare upplevelser av vårdpersonal som såg den psykiska sjukdomen först och utifrån den tolkade somatiska symtom.

Deltagare upplevde även diskriminering från medicinsk personal samt kände sig

avhumaniserade och respektlöst behandlade av själva systemet som var tänkt att hjälpa dem under tider av behov och sårbarhet (Cabassa et al., 2015; Dahlöf et al., 2014). I en studie berättade deltagare att människor behandlas orättvist i det amerikanska hälso-och

sjukvårdssystemet på grund av hudfärg, att inte kunna prata bra engelska samt att vara

spansktalande och/eller invandrare (Cabassa et al., 2015). Deltagare i samma studie berättade att de hade känt sig kränkta av en medicinsk vårdpersonal pga. allvarlig psykisk sjukdom och att de talade spanska.

Primärvårdspersonalens kompetens

Flera deltagare hade upplevelser av vårdpersonal som uppfattades professionell (Dahlöf et al., 2014; Kaufman et al., 2012; Ross et al., 2015). Två studier visade att hur kompetent

vårdpersonalen uppfattades påverkades av hygienen (om de tvättade händerna innan examinering), om de hade en välorganiserad medicinsk journal samt hur bra de följde upp problem (Gallon & Graor, 2012: Press et al., 2016).

Deltagare och vårdpersonal i en studie berättade att medicinsk personal på den aktuella vårdinrättningen hade stor erfarenhet av att behandla patienter med svåra psykiska sjukdomar vilket uppfattades positivt (Kaufman et al., 2012).

Två studier visade att deltagarna kände att det var viktigt att vårdpersonalen hade kunskap om smärtlindring av substans-brukande patienter (Press et al., 2016; Ross et al., 2015). En

deltagare berättade om en avskräckande händelse där läkaren som skulle skära bort en böld inte trodde att personer med substansbruksproblem skulle få anestesi (Press et al., 2016). I samma artikel beskrev flera deltagare med substansbruksproblem att det var viktigt att vårdpersonalen hade kunskap om beroendemedicin för att bli mer accepterande och känna större ansvar för patientgruppen. De ville även att vårdpersonalen skulle ha kunskap om resurser för återhämtning så som rehabiliteringsprogram, läkemedelsassisterad behandling, och att veta att återfall ofta är en del av återhämtningen (Press et al., 2016).

Deltagare i flera studier hade upplevelser av primärvårdspersonal med otillräcklig kompetens om psykisk ohälsa (Kravitz et al., 2011; Ross et al., 2015). I studien av Dahlöf och

(19)

15 medarbetare (2014) var några deltagare besvikna över psykologens brist på skicklighet och feedback.

Några deltagare upplevde att primärvårdens läkare saknade kunskaper och färdigheter för att på lämpligt sätt ta hand om depression (Kravitz et al., 2011). I en studie menade deltagare att primärvårdspersonalen behövde utbildning om mental hälsa (Ross et al., 2015). Några deltagare i studien av Kravitz och medarbetare (2011) menade att en terapeut eller psykiater skulle vara bättre än primärvårdsläkare att tillhandahålla den vård de behövde på grund av mentalitet, utbildning, behandlingsfilosofi och tillgänglighet i tid.

Samarbete och delaktighet Delaktighet

Upplevelsen och vikten av gott samarbete med vårdpersonal betonades av deltagare i flera studier (Cabassa et al., 2015; Cerimele et al., 2019; Davis et al., 2018; Gallon & Graor, 2012;

Kaufman et al., 2012; Press et al., 2016; Ross et al., 2015; Yarborough et al., 2018). Genom att engagera deltagare som en del av hälso- och sjukvårdsteamet kände de att vårdpersonalen förespråkade dem (Press et al., 2016). För att möta utmaningarna med missbruk och

återhämtning behövde deltagarna känna sig engagerade i sin vård och arbeta i team med sin vårdpersonal.

Information

I två studier beskrev deltagare upplevelser av att känna sig välinformerade i goda samarbeten med vårdpersonal (Gallon & Graor, 2012; Kaufman et al., 2012). Deltagare i studien av Gallon och Graor (2012) betonade vikten av att känna sig utbildade och välinformerade om alternativ samt att få bekräftande feedback från sin vårdpersonal. En deltagare i samma studie kände att det var positivt och hjälpsamt när läkaren förklarade och visade visuellt kring personens fysiska symtom.

I studien av Press och medarbetare (2016) berättade en deltagare att den mådde dåligt och var rädd när hen slutade använda droger. Då kändes det viktigt att läkare gick igenom vad som kunde förväntas av framtiden, vad de planerade att göra och vad som förväntades av personen.

Artikeln av Stumbo et al. (2018) beskrev deltagares önskan om att få konkreta och praktiska instruktioner till hälsosamma livsstilsförändringar. I studien av Kaufman et al. (2012) tyckte

(20)

16 en deltagare att vårdpersonalen hade ansträngt sig för att hen skulle förstå vad som hände innan hen åkte därifrån.

Otillräcklig information från vårdpersonal beskrevs däremot som ett problem av deltagare i flera studier (Kaufman et al., 2012; Kravitz et al., 2011; Press et al., 2016; Roberge et al., 2016; Stumbo et al., 2018). En deltagare berättade om sitt missnöje över bristande

information om förebyggande vård (Stumbo et al., 2018). Deltagare i studien av Dahlöf och medarbetare (2014) uttryckte ett behov av en tydligare struktur och att få mer information i förväg samt under bedömning. I artikeln av Roberge et al. (2016) beskrev en deltagare om att hen fick otillräcklig information och stöd om hur hon skulle få hjälp med terapi när hon hänvisades vidare. I studien av Kaufman och medarbetare (2012) berättade några deltagare att vårdpersonal ofta underinformerade patienter med psykisk sjukdom.

Kommunikation

Ett gott samarbete mellan deltagare och vårdpersonal kännetecknades av en öppen kommunikation där båda parterna lyssnade på varandra (Cabassa et al., 2015; Gallon &

Graor, 2012).

Deltagare i flera studier beskrev upplevda kommunikationssvårigheter såsom språkbarriärer (Cabassa et al., 2015; Dahlöf et al., 2014; Kaufman et al., 2012). Andra hinder i

kommunikationen var kulturella missförstånd och svårigheter att kommunicera relaterat till symtom från allvarlig psykisk sjukdom (Kaufman et al., 2012). Två studier beskrev deltagares frustration över informations- och kommunikationssvårigheter (Dahlöf et al., 2014; Kaufman et al., 2012). Deltagare upplevde en svårighet att beskriva mentala frågor och djupa personliga bekymmer korrekt (Dahlöf et al., 2014). I studien av Kravitz och medarbetare (2011) hade deltagare svårt att formulera sin nöd eller svårt att förstå läkares försök att förklara deras tillstånd. I möten med psykolog upplevde några deltagare att psykologen var svår att förstå eller att de inte var samstämmiga (Dahlöf et al., 2014).

Lösningar av kommunikationssvårigheter beskrevs i två studier (Davis et al., 2018; Kravitz et al., 2011). När deltagare hade svårt att formulera sig eller förstå kunde skickliga läkare utveckla ett gemensamt ordförråd, som förband det medicinska perspektivet med deltagarens egna mentala representationer av sjukdom (Kravitz et al., 2011).

(21)

17 Tillit

Att känna tillit till vårdpersonal beskrevs som viktigt av deltagare i flera studier (Cabassa et al., 2015; Davis et al., 2018; Gallon & Graor, 2012; Yarborough et al., 2018). Tillit till vårdpersonalen kunde minska deltagares rädsla för att engagera sig i vården och gjorde det lättare att engagera sig med ny personal (Davis et al., 2018). Att lita på sin läkare kunde också underlätta för att lyssna på dennes råd (Yarborough et al., 2018).

Egenmakt

Flera studier beskrev situationer där deltagare upplevde att deras egenmakt hade stärkts med hjälp av vårdpersonalen (Gallon & Graor, 2012; Press et al., 2016; Ross et al., 2015). Studien av Gallon och Graor (2012) visade ett exempel på en läkare som lyssnade på deltagarens åsikt och gjorde som hen ville, vilket ledde till att egenmakten stärktes. Att bli behandlad som kapabel att kunna göra förändringar betonades också av deltagare med psykisk sjukdom (Gallon & Graor, 2012; Press et al., 2016). I studien av Ross et al. (2015) stärkte icke-

dömande och omsorgsfull vårdpersonal deltagare med substansbruksproblems egenmakt att ta hand om sin egna fysiska hälsa.

Samarbete mellan vårdpersonal och vårdinrättningar

Flera studier visade på otillräcklig kommunikation och samarbete mellan olika

vårdinrättningar (Björk Brämberg et al., 2018; Davis et al., 2018; Kaufman et al., 2012). En deltagare i studien av Björk Brämberg och medarbetare (2018) beskrev hur hen blev skickad runt mellan olika vårdinrättningar som inte samarbetade med varandra. I två andra studier betonade deltagare upplevelser av bristande kommunikation mellan vårdpersonalen (Davis et al., 2018; Kaufman et al., 2012).

Artikeln av Davis och medarbetare (2018) beskrev däremot att integrerad vård underlättade kommunikationen och förbättrade delade kunskaper om vårdplaner mellan kliniska

gruppmedlemmar. Deltagare upplevde en god kommunikation mellan avdelningar, vårdpersonal och att alla verkade ha koll på vad som hände vilket förbättrade vårdupplevelsen.

(22)

18 Tillgång till vård och resurser

Stöd från vården

Studien av Ross et al. (2015) beskrev en deltagare att hon fick hjälp att få träffa någon mer specialiserad när familjeläkaren kände att det var utanför hans område. Deltagaren tyckte det var ödmjukt och såg det som att läkaren ville hennes bästa.

Vikten av kontinuitet i vården togs upp av deltagare i flera studier (Cabassa et al., 2015; Davis et al., 2018; Kaufman et al., 2012; Kravitz et al., 2011). Deltagare i en studie beskrev positiva upplevelser av kontinuitet i vården (Davis et al., 2018).

I en studie nämnde deltagarna behovet och uppskattningen av mer påtagligt stöd mellan läkarbesök och pågående över tid när det handlade om livsstilsförändringar t.ex. genom kontakt med sjuksköterskor och annan vårdpersonal (Yarborough et al., 2018). I studien av Press et al. (2016) beskrev deltagare uppskattningen av en vårdkoordinator som samordnade vården i ett sjukvårdssystem som ofta är fientligt mot patienter med substansberoende.

Deltagare i flera studier kände dock att stödet från vården var otillräckligt (Kaufman et al., 2012; Kravitz et al., 2011 & Ross et al., 2015; Stumbo et al., 2018; Yarborough et al., 2018). I artikeln av Stumbo och medarbetare (2018) beskrev en deltagare känslan av att behöva ta för mycket ansvar själv och få för lite stöd från vården. Deltagare i studien av Ross et al. (2015) upplevde att de fick otillräckligt emotionellt stöd och att resurserna för detta varit bristande.

Fler hinder som nämndes var att upprätthålla kontinuitet med en enda läkare (Kravitz et al., 2011). Flera studier visade att bristande kontinuitet på grund av hög personalomsättning begränsade tillgången till vård (Cabassa et al., 2015; Davis et al., 2018; Kaufman et al., 2012).

Ett annat hinder för kontinuitet var om deltagaren hade otillräcklig sjukförsäkring (Davis et al., 2018).

Tillgång till vård

Deltagare i flera studier hade goda upplevelser av tillgång till vård (Dahlöf et al., 2014; Davis et al., 2018; Kaufman et al., 2012; Roberge et al., 2016; Yarborough et al., 2018). I studierna av Cabassa et al. (2015) och Roberge et al. (2016) beskrev deltagare positiva upplevelser av vårdpersonal som varit tillgängliga. I studien av Dahlöf och medarbetare (2014) uppskattade deltagare att det var lätt att få tillgång till psykolog när de bokades direkt dit istället för till en läkare först.

(23)

19 Deltagare som fick integrerad vård uppskattade att både mental och somatisk vård fanns på samma ställe (Davis et al., 2018; Yarborough et al., 2018). Flera deltagare som fick integrerad vård tyckte att tillgången till vården var bra och att de fick hjälp med sin hälsa (Davis et al., 2018).

Deltagare med svår psykisk sjukdom hade goda upplevelser av när primärvårdpersonalen kunde träffa dem inom kliniken för mental hälsa, där de kunde få medicinsk vård i en familjär miljö (Kaufman et al., 2012).

Studien av Cabassa et al. (2015) visade i kontrast till detta att flera deltagare upplevde frustration pga. svårigheten att få tider, långa väntetider och att bli avvisade. Att många istället fick förlita sig på akuten för vård urholkade deras förtroende för hälso-och sjukvården.

En deltagare i studien av Kaufman och medarbetare (2012) önskade bättre tillgång till psykiska hälsovårdstjänster inom vården och i samhället. I studien av Kravitz och medarbetare (2011) nämnde deltagare svårigheten att få tillgång till vård som ett

organisatoriskt hinder för depressions-hjälpsökande inom primärvården. Ett annat hinder var att förhandla om komplexiteten i sjukvårdsorganisationer.

DISKUSSION

I litteraturöversikten framkom det att personer med psykisk ohälsa hade varierande

upplevelser av möten inom primärvården, både positiva och negativa. Resultatet visade att ett gott bemötande och samarbete med vårdpersonal bidrar till en positiv vårdupplevelse samt en vilja att engagera sig i sin egen vård. Ett gott vårdmöte kännetecknas av vårdpersonal som är trevliga, respektfulla, lyssnar, är intresserade, tror på och tar patienten på allvar, har

personcentrerat och holistiskt perspektiv, är pålitliga, kompetenta samt motiverande och uppmuntrande. Motsatt visade studien att dåliga bemötanden med bristande samarbete och negativa attityder ökar stigmat av psykisk sjukdom, ger en negativ vårdupplevelse och gör så att personer drar sig från att söka hjälp. Ett gott samarbete innehåller även öppen

kommunikation, tillräcklig information och delaktighet vilket många personer i studien hade upplevelser av. Dock fanns det även många personer som beskrev motsatsen. Slutligen visade studien att otillräckligt stöd eller att vänta lång tid för att få vård upplevdes som en

nedprioritering medan tillgänglighet och tillräckligt stöd upplevs positivt och viktigt.

(24)

20 Resultatdiskussion

Enligt Skärsäter och Ali (2019) är omvårdnad som främjar psykisk ohälsa personcentrerad och riktar sig till den enskilda personens upplevelser och behov oavsett vilken sjukdom hen har. Vikten av personcentrerad vård bekräftades även av deltagare i föreliggande studie som beskrev hur ett gott bemötande karaktäriserades av personligt bemötande av vårdpersonal som var intresserade och lyssnade. En del deltagare hade dock negativa upplevelser av

vårdpersonal inom primärvården som inte arbetat personcentrerat. Några studier visade deltagares upplevelser av vårdpersonal som uppfattats ouppmärksam och flera studier visade upplevelser av vårdpersonal som inte lyssnade på deltagare. Att inte arbeta personcentrerat med individen i fokus är även något som går emot Travelbees (1971) omvårdnadsteori som grundar sig på att varje person är unik med individuella upplevelser av lidande som

vårdpersonalen behöver lyssna in. Att vara genuint intresserad av den unika individen är även en viktig faktor i byggandet av en mellanmänsklig relation som i sig är en grund för god omvårdnad.

Skärsäter och Ali (2019) menar att god omvårdnad vid psykisk ohälsa kännetecknas av ett gott samarbete mellan vårdpersonal och vårdtagare innehållande god kommunikation samt gemensam identifiering av behov och planering. Detta var också något denna studie visade när deltagare betonade vikten och upplevelsen av goda samarbeten med vårdpersonal där de kände sig delaktiga. Enligt Skärsäter och Wiklund Gustin (2019) är det viktigt att främja delaktighet där patientens förmågor beaktas och tas tillvara på. Positiva exempel i studien visade deltagare som fick vara med att påverka sin vård vilket också var något som stärkte deras egenmakt. Däremot fanns andra exempel på samarbeten med bristande delaktighet.

Enligt Skärsäter och Wiklund Gustin (2019) har sjuksköterskan ett moraliskt ansvar att motverka fördomar, diskriminering och utanförskap. Dock visade föreliggande studie att många deltagare upplevt stigmatiserande attityder från vårdpersonal. Det fanns till exempel vårdpersonal som talade nedsättande till och gjorde antaganden om patienter med psykisk sjukdom. Deltagare i flera studier beskrev att det blivit diskriminerade av vårdpersonal. Det fanns även upplevelser av vårdpersonal som var ovilliga att vårda patienter med psykisk sjukdom. De negativa attityderna stämmer överens med tidigare forskning som också påvisat att negativa attityder förekommer bland vårdpersonal gentemot patienter med psykisk

sjukdom (Björkman et al., 2008 & Ross & Goldner, 2009). Detta går emot ICN:s etiska kod för sjuksköterskor (Svensk sjuksköterskeförening [SSF], 2017) där ett respektfullt bemötande

(25)

21 är centralt och något all personal ska förhålla sig till. Som kontrast till de negativa exemplen i studien fanns det även många deltagare som blivit bemötta med respekt och utan dömande attityder.

Enligt Travelbee (1971) är det viktigt att inte ha några fördomar eller förutfattade meningar om patienten eftersom det motverkar byggandet av en mellanmänsklig relation. Travelbee tar även avstånd från alla generaliseringar kring patienter eftersom det är mycket viktigare att känna till patientens individuella upplevelse av sin situation och den mening som hen lägger i den än att förhålla sig till en viss diagnos som personen har. Denna studie visade exempel på vårdpersonal som agerade enligt detta men också att det behövs omfattande förbättringar inom området.

Enligt tidigare forskning kan stigma vara en av de största orsakerna till att personer inte söker vård för psykisk ohälsa (Folkhälsomyndigheten, 2019; Schafer et al., 2011). Även denna studie visade att stigma kunde öka personers motvilja till behandling och minska viljan att avslöja symtom. Många deltagare beskrev hur de inte blev trodda på och inte tagna på allvar.

Fysiska åkommor kunde bli ignorerade eftersom personalen bara fokuserade på de

psykiatriska problemen alternativt identifierade dem som psykiska störningar. Detta är ett stort problem eftersom tidigare forskning visat att personer med psykiska sjukdomar också har en ökad risk att även få somatiska sjukdomar som t.ex. hjärt- och kärlsjukdomar (Bryngelson et al., 2013). Det är något vårdpersonal behöver vara medvetna om och uppmärksamma på.

Empati är enligt Travelbee (1971) något som för parterna närmare varandra. Flera studier visade positiva upplevelser av vårdpersonal som uppfattades empatisk och omsorgsfull.

Travelbee (1971) menar dock att vårdpersonalen förutom genuint intresse måste ha liknande erfarenheter från sitt eget liv att relatera till för att kunna känna empati. Detta kan dock

kritiseras eftersom det implicerar att vårdpersonal som inte har erfarenhet av psykisk sjukdom eller beroende i sitt eget liv inte kan ge en fullgod omvårdnad till patienter som drabbats av detta.

Enligt Travelbee (1971) måste parterna gå ifrån sina roller som patient och vårdpersonal för att en mellanmänsklig relation ska kunna uppnås och istället se varandra som unika individer.

Detta kan tyckas vara svårt eftersom mötet är så präglat av dessa roller och förväntningar. En studie visade till exempel på deltagare som kände sig separerade från sina läkare med socialt

(26)

22 avstånd vilket hindrade relationen. Det finns ofta en maktbalans i mötet där vårdpersonalen har en större makt och patienten är i en utsatt situation, vilket förstärks av stigmat som personer med psykisk sjukdom upplever. I den här studien finns dock flera goda exempel på vårdpersonal som försökt utjämna maktbalansen genom att se deltagare som kapabla och trovärdiga samt lyssnat och gjort dem delaktiga i beslut. Trots detta kan det tyckas vara svårt att praktiskt helt utjämna maktbalansen i vårdmötet men det gör det inte mindre viktigt att försöka.

Ett av de viktigaste redskapen för att uppnå den mellanmänskliga relationen är enligt Travelbee (1971) en god kommunikation genom varje steg. Vikten av god kommunikation var något som även betonades av personer i föreliggande studie. Ett gott samarbete

kännetecknades av en öppen kommunikation med tillräcklig och anpassad information där båda parterna lyssnade på varandra. Deltagare hade däremot också upplevelser av

kommunikationshinder såsom språkbarriärer, att ha svårt att beskriva mentala besvär och svårighet att förstå vårdpersonalen. Att se till att patienter får tillräcklig och anpassad

information för att kunna ge informerat samtycke till omvårdnad eller behandling är en del av ICN:s etiska kod för sjuksköterskor (SSF, 2017) och en grund till god vård. Att förstå

patienter som har svårt att formulera sig och förklara sina problem är en annan viktig utmaning för vårdpersonalen. Exempel i denna studie visade att deltagare känt sig förstådda när vårdpersonal tog sig tid att lyssna, ställde frågor och bekräftade problem och känslor som de hade. Dock kan det tänkas att utmaningen återstår att verkligen förstå vilka problem och behov personen som har svårt att förklara har.

Byggandet av den mellanmänskliga relationen enligt Travelbee (1971) kan tyckas vara en utmaning för vårdpersonal i dagens vårdsystem som ofta har stora tidsbegränsningar och många patienter att vårda. Den här studien visade att deltagare uppskattade vårdpersonal som tog sig tid och var tillgängliga men upplevde att stressad personal motverkade byggandet av förtroendefulla relationer. Dock visade föreliggande studie att även om personalen hade tidsbrist kunde små detaljer förbättra bemötandet. Det kunde till exempel handla om tonläge, leende, ögonkontakt, att tilltala med namn och att ta några minuter för att småprata utan papper eller dator.

Enligt Travelbee (1971) är en viktig del av omvårdnaden att försöka inge hopp hos patienten då en person som känner hopp har en större möjlighet att hantera lidande. Detta var något som deltagare i den här studien också betonade som viktigt. Till exempel visade en studie att

(27)

23 vårdpersonalen spelade en viktig roll i att inge hopp hos deltagarna och för att de skulle återfå kontroll över sina liv.

Metoddiskussion

En beskrivande design användes med allmän litteraturöversikt som metod för att besvara studiens syfte. För att skapa en översikt över kunskapsläget kring ett visst problem eller ett visst område är allmän litteraturöversikt en lämplig metod (Friberg, 2017a).

Sökning av artiklar gjordes i PubMed, PsycINFO samt CINAHL. PubMed är inriktad på artiklar inom hälso- och medicinområdet, PsycINFO innehåller artiklar inom psykologi, beteendevetenskap och närliggande områden medan CINAHL innehåller artiklar om omvårdnad (SBU, 2017). Studiens syfte anknyter till alla dessa områden och därför ansågs dessa databaser lämpliga.

Ett hinder i artikelsökningen och förståelsen av artiklar var att författarna inte har engelska som modersmål. Vetenskapliga artiklar som var skrivna på engelska, tog mycket tid för att förstå och översätta exakt i svenska termer. För att motverka och minimera feltolkning läste båda författarna artiklarna samt diskuterade sina uppfattningar av innehållet och tolkningar av resultaten med varandra. Google översätt och Lexin användes för att översätta texter och ord från engelska till svenska för att öka förståelsen. Slutligen användes tretton stycken

vetenskapliga artiklar till resultatet. Detta är ett lagom antal med tanke på examensarbetets omfattning och tidsram. Kvalitativa studier användes för att få en djupare förståelse och beskrivning av de fenomen som ville undersökas (SBU, 2017). Några studier med blandad metod inkluderades också för att få en bredare träfflista, men fokuset var fortfarande på de kvalitativa delarna av studierna.

Enligt Graneheim och Lundman (2004) försämras giltigheten genom inkonsekvent

datainsamling om datainsamling sträcker sig över längre tid. Datainsamlingen gjordes därför under en begränsad tidsperiod, två veckor under hösten 2020. Det var tidskrävande att hitta relevanta sökord och strukturera sökningen i varje databas. För att underlätta och förbättra detta hölls ett möte med en bibliotekarie från universitetsbiblioteket vilket var till stor hjälp.

MeSH-termen “Mental Disorders” inkluderade termen “Substance-Related Disorders” vilket gjorde att artiklar som handlade om missbruksrelaterade sjukdomar kom med i träfflistan vid sökning i PubMed. Enligt Socialstyrelsen (2019) är psykisk sjukdom och ohälsa vanligt bland personer med alkohol- eller narkotikamissbruk och beroende. Missbruk och beroende kan i

(28)

24 sig föra med sig psykiska sjukdomar som ångest- och depressionssjukdomar och

personlighetsstörningar. Omvänt är det också vanligare med missbruk och beroende hos personer med psykisk ohälsa än övrig befolkning. Socialstyrelsen (2019) skriver även att det diagnostiska verktyget för psykiska sjukdomar DSM-5 inkluderar missbruks- och

beroendediagnoser under den samlade psykiska diagnosen substansbrukssyndrom. Med detta som motivation valde författarna att inkludera personer med missbruk och beroendeproblem i studiens resultat.

Till att börja med gjordes sökningen av studier från de senaste fem åren. Dock bedömde författarna att sökningen blev för smal och att fler resultat önskades. Därför begränsades sökningen till studier som var publicerade de 10 senaste åren, från 2010 och framåt. Detta begränsade sökningen så att äldre relevant forskning inom området inte kom med. Dock resonerade författarna att läget inom vården för patienter med psykisk sjukdom kan ha förändrats med tiden och därför undersöktes bara de senaste årens forskning. För att författarna ville studera färska studier valdes därför studier från de senaste 10 åren.

När artiklar valts ut gjordes en kvalitetsbedömning. Att en studie har en tydlig beskrivning av inklusions- och exklusionskriterier, har använt sig av strategiskt urval samt att resultatet redovisas i förhållande till en teoretisk referensram kan göra studiens metod starkare och höja kvaliteten. Däremot kan en svaghet med denna studie vara att även artiklar användes som inte innehöll inklusionskriterier (Cerimele et al., 2019; Kaufman et al., 2012; Press et al., 2016), artiklar som inte redovisade resultatet i förhållande till en teoretisk referensram samt artiklar som inte använde strategiskt urval (Cerimele et al., 2019; Press et al., 2016). Dock bedömdes den totala kvaliteten på alla de inkluderade artiklarna trots vissa brister som medel till hög.

Den modifierade versionen av Willman, Stoltz och Bahtsevanis kvalitativa granskningsmall (Askbrandt Sjölander & Örnerfeldt, 2016) ansågs vara relevant eftersom den omfattade många viktiga aspekter av kvalitativa studier. Innan granskningen satte författarna

procentgränser för olika kvalitetsnivåer vilket beskrivs under kvalitetsanalys. Det kan tyckas vara ett lågt krav att en artikel endast behövde 40% enligt granskningsmallen för att

inkluderas. Dock hade artikeln med lägst kvalitet av de tretton inkluderade 64% enligt författarnas bedömning. Ingen av artiklarna som granskades behövde exkluderas på grund av låg kvalitet. Artiklarna med blandad metod granskades också med samma mall eftersom fokuset var på de kvalitativa delarna av studierna.

References

Related documents

Har landstingsrådet för avsikt att låta en oberoende utredning genomlysa hela verksamhetsområdet barnpsykiatri, för att öka kunskapen om vilka vårdbehov och behandlingsmetoder

De sjuksköterskor som hade mer kunskap inom ämnet samt yrkeserfarenhet och erfarenhet av möten med personer som lider av psykisk ohälsa upplevde också en ökad trygghet i att

Det resultat vi hoppas uppnå med denna rapport är att få en klarare bild av hur personer med psykisk ohälsa upplever dessa möten som de haft med polisen när det varit sjuka..

Det har därför varit intressant att göra en studie kring hur vårdgivare själva, i det här fallet allmänläkare, uppfattar det egna arbetet kring omhändertagande av psykisk

Utbildningen ger kunskap om hur migration påverkar psykisk hälsa, hur psykisk ohälsa kan ta sig uttryck i olika kulturer och vad primärvården kan göra för att möta asylsökandes

Utbildningen ger kunskap om hur migration påverkar psykisk hälsa, hur psykisk ohälsa kan ta sig uttryck i olika kulturer och vad primärvården kan göra för att möta asylsökandes

 ange ansvarsfördelning för de behov som finns och vid behov överväga möjligheten till samorganisering där behoven är av komplex karaktär, i syfte att motverka att enskilda

Slutsatsen som dras är att personer med psykisk ohälsa upplever att de inte blir respekterade i bemötandet med vårdpersonal inom somatisk vård, på grund av deras psykiska