Denna rapport är en sammanställning grundad på
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga rättigheterna i landet.
Information bör sökas också från andra källor.
Utrikesdepartementet
Mänskliga rättigheter i Australien 2007
ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna
Respekten för de mänskliga rättigheterna är överlag god i Australien. De mest omdebatterade bristerna rör:
- Urbefolkningen aboriginernas situation - Flyktingars rättigheter
- Obligatoriska fängelsestraff under vissa förhållanden - De senaste årens skärpta antiterroristlagstiftning - Inskränkningar av informationsfriheten
Regeringsskiftet i november 2007 kommer troligen att innebära ändringar i lagstiftning och politik med bäring på mänskliga rättigheter.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventions-
kommittéer
Australien har ratificerat de centrala konventionerna rörande mänskliga rättigheter:
- Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) och de två fakultativa protokollen om enskild klagorätt och
avskaffandet av dödsstraffet.
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR),
- Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD)
- Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor (CEDAW), dock inte tilläggsprotokollet om enskild klagorätt.
- Konventionen mot tortyr (CAT), dock inte tilläggsprotokollet om förebyggande av tortyr.
- Konventionen om barnets rättigheter (CRC), samt de två tillhörande protokollen om barn i väpnade konflikter och om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi som ratificerades i januari 2007.
- Flyktingkonventionen och det tillhörande protokollet från1967.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen (ICC).
- Konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder är inte ratificerad, endast undertecknad. Konventionen mot påtvingade försvinnanden är varken undertecknad eller ratificerad.
- Australien rapporterar regelbundet till respektive konventionskommitté inom FN.
I april 2005 behandlades Australiens trettonde och fjortonde rapporter i kommittén för konventionen om avskaffandet av alla former av ras-
diskriminering. Australien kritiserades för aboriginernas utsatta situation och bristande delaktighet i beslutsprocesser som berör dem. Regeringen kritiserades också för avsaknaden av lagar mot hatbrott i den federala lagstiftningen.
Regeringen tillbakavisade kritiken.
I oktober 2005 behandlades Australiens andra och tredje rapporter i barn- konventionens kommitté. Australien kritiserades för att inte ha åtgärdat tidigare uppmärksammade problem i tillräcklig utsträckning, så som aboriginska barns utsatthet, barnmisshandel, ökande hemlöshet hos unga och den oproportioner- ligt höga andelen aboriginska barn representerade i ungdomskriminaliteten.
Kommittén kritiserade den låga åldern för kriminellt ansvar som är satt till 10 år. Kommittén uppmanade regeringen att förbjuda aga i alla skolor och i hemmet i samtliga delstater och territorier, då det i dagsläget inte finns något heltäckande lagstadgat förbud.
I februari 2006 behandlades Australiens fjärde och femte rapporter i
kommittén för konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor. Australien berömdes för de framsteg som skett rörande kvinnors rättigheter men kommittén var fortsatt bekymrad över den höga förekomsten av våld mot kvinnor, framförallt i de aboriginska samhällena.
I augusti 2006 besökte FN:s specialrapportör för rätten till bostad Australien. I rapporten bedömdes Australien ha en allvarlig nationell bostadskris, och kritiserades för att inte uppfylla rätten till bostad. Regeringen uppmanades därför att göra frågan om bostadstillgång till en nationell prioritet. Rapporten fann att bostadssituationen var speciellt alarmerande i aboriginska samhällen.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr
Lagar finns som skall säkerställa respekten för rätten till liv och kroppslig integritet och som förbjuder alla former av tortyr. Förhållandena i australiensiska fängelser, häkten och andra slutna anstalter håller överlag internationell standard och regeringen tillåter besök av oberoende
människorättsobservatörer. Det rapporteras dock varje år om att enskilda poliser och fängelsepersonal har trakasserat eller givit uttryck för rasism mot gripna eller fängslade personer, särskilt aboriginer eller personer ur andra utsatta grupper. I september 2007 visade en utredning att en polisman bar ansvaret för att en aboriginsk man misshandlades till döds medan han befann sig i häkte.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet är avskaffat i samtliga delstater och territorier sedan 1985.
Enligt lag får australisk polis inte lämna ut upplysningar till utländska polis- och åklagarmyndigheter som kan leda till att en person döms till dödsstraff. Under 2006 dömdes sex australier till dödsstraff i Bali (Indonesien) efter att australisk polis tipsat indonesisk polis om australiernas plan att smuggla heroin. Den federala kommissionen Human Rights & Equal Opportunity Commission (HREOC) ansåg att den federala polisens handlande stod i strid med Australiens skyldigheter enligt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och dess tilläggsprotokoll om avskaffandet av dödsstraff.
Om information lämnas ut till ett annat lands polismyndighet måste australisk polis först begära en försäkran om att dödsstraff inte kommer att tillämpas, vilket den federala polisen aldrig gjorde i det aktuella fallet. Regeringen har meddelat att en direkt vädjan om nåd till Indonesiens president för de sex australierna kommer att ställas när alla rättsliga försök att undvika dödsstraff är uttömda.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
I juni 2007 publicerade ombudsmannen John MacMillan en serie rapporter som visade att 247 personer felaktigt hade frihetsberövats i Australien mellan åren 1993 och 2007. Det rörde sig främst om personer som befann sig i Australien med permanent uppehållstillstånd eller visum. Orsaken angavs vara
systematiska brister hos immigrationsministeriet varpå dåvarande
immigrationsministern meddelade att kompensation till de berörda kommer att övervägas.
Ett uppmärksammat fall under 2007 var arresteringen av den indiske läkaren Mohamed Haneef som anklagades för att ha stött en terroristorganisation.
Haneef hölls flera dagar utan att bli formellt anklagad för något brott, och när fallet lades ner på grund av otillräckliga bevis, drog immigrationsministern tillbaka hans visum. Orsaken angavs vara att Haneef hade en relation till en kriminell person, en kusin, varför han ej längre uppfyllde de ”karaktärs-
kriterier” som finns angivna i Australiens migrationslagar. Haneef överklagade beslutet till den federala domstolen som dömde till hans fördel i augusti 2007.
Domslutet slog fast att en förbindelse måste gå längre än till en familjerelation för att vederbörande skall bedömas inte uppfylla kriterierna.
En rad fall av felaktiga frihetsberövanden av Australian Security Intelligence Organization, ASIO (motsvarigheten till svenska SÄPO), har uppmärksammats under de senaste åren. I november 2007 fann en domare att ASIO-anställda allvarligt kränkt en läkarstudents rättigheter då de förhört honom i en park under hotande och tvingande omständigheter. På grund av ASIO-personalens felaktiga agerande kunde inte polisintervjuerna accepteras som bevis och åtalet mot studenten fick läggas ner. Kritiker menar att en oberoende institution borde inrättas för att granska myndigheten ASIO:s hantering av denna typ av ärende.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Australien är en federal statsbildning med nio olika lagstiftningar - en federal, sex delstatliga och två territoriella. Ett oberoende federalt domstolsväsende garanteras i författningen. Lagstiftning och rättsväsende erbjuder effektiva sätt att ta upp klagomål från enskilda rörande brott mot de mänskliga rättigheterna.
Brottslagstiftningen varierar mellan delstaterna som har separata polisstyrkor.
Dessutom finns en federal polis som övervakar nationens lagar. Polisen anses överlag vara effektiv i sin rättsutövning. Två oberoende utredningar fann dock att polisen i delstaten New South Wales agerat felaktigt i hanteringen av ett bråk mellan vita och etniska araber i Sydney i december 2005. Enligt
utredningen berodde detta på otillräckliga resurser, bristande utbildning och kommunikation hos den lokala polisen.
Straffbarhetsåldern är tio år i den federala lagstiftningen och i alla delstater, förutom Tasmanien där den är sju år och huvudstadsterritoriet ACT där den är åtta år. Upp till 14 års ålder tillämpas dock principen om doli incapax – det vill
säga att ett barn inte förutsätts veta att ett kriminellt beteende är felaktigt. Ett villkor för fällande dom är att åklagare kan styrka att ett barn insett att en handling var straffbar. Brott begångna av barn upp till 17 eller 18 års ålder (varierar mellan delstaterna) behandlas i regel i särskilda barn- och ungdoms- domstolar. Vid fällande domar placeras barn vanligen på ungdomsanstalter.
Barn kan dock också placeras i fängelse om de blir dömda för allvarliga brott, exempelvis mord. I Western Australia döms såväl barn som vuxna till obligato- riska fängelsestraff om minst ett år tredje gången de döms för inbrott i hem.
Den tidigare regeringen skärpte under sina sista år Australiens antiterrorist- lagstiftning och antog i december 2005 en Anti-Terrorism Act, som bland annat innebär att personer kan anhållas under 14 dagar utan häktningsförklaring.
Misstanke om brott behövs inte, utan sannolika skäl för att personen är involverad i planeringen av ett terrordåd räcker. Övervaknings- och kontrollmöjligheter av misstänkta individer skärps genom införande av så kallade control orders, under vilka misstänkta individer kan tvingas till husarrest, tvingas att bära elektronisk spårningsutrustning och förbjudas att kommunicera med vissa människor. Sådana control orders utfärdas endast efter godkännande av åklagare och beslut i domstol och kan gälla upp till ett år utan att personen i fråga formellt måste anklagas för brott. För den som bryter mot restiktionerna väntar lång fängelsestraff. Under 2007 utfärdades den första sådan control order till en australier, Jack Thomas, efter det att han blivit friad från alla
terroristanklagelser i domstol. Fallet har väckt stor uppmärksamhet då Thomas rörelsefrihet och möjlighet att kommunicera med omvärlden betydligt
begränsats trots att han blivit förklarad oskyldig.
Polisen har även fått ökade befogenheter att skjuta för att döda om detta anses nödvändigt för att skydda liv, samt fått rätt att stoppa och visitera människor på allmän plats. Den nya lagstiftningen har väckt kritik från en rad organisa- tioner och rättssakkunniga, däribland HREOC, Law Council of Australia, Australian Council for Civil Liberties och Human Rights Watch. Kritiken rör polisens ökade befogenheter och domstolarnas nya roll när det gäller att utfärda dessa control orders, och principen att i efterhand kunna bekräfta beslut om häktning. Kritiker har också framhållit att det bör finnas proportionalitet mellan behovet att skydda allmänheten genom skärpt lagstiftning å ena sidan och skyddet av personlig integritet och individers rättssäkerhet å den andra.
Kommittén för granskning av säkerhetslagstiftningen, Security Legislation Review Committee, lämnade under 2007 en rekommendation om att
befogenheten att terroriststämpla organisationer skulle avlägsnas från Attorney General (svensk motsvarighet Justitieminister) och att detta istället skulle vara föremål för en rättslig process. Attorney-General avslog rekommendationen.
7. Straffrihet
Straffrihet är generellt inte något problem i Australien.
8. Yttrande-, tryck-, mötes-, förenings- och religionsfrihet m.m.
Australien har ingen rättighetsförklaring inskriven i författningen. Högsta domstolen har dock i domslut funnit att fri politisk debatt underförstått skyddas i författningen. Australian Capital Territory och delstaten Victoria har antagit egna rättighetsförklaringar. Medan rätten till mötesfrihet inte är
inskriven i lag i Australien, respekterar regeringen dessa rättigheter i praktiken.
På federal, delstats och territoriell nivå finns det lagar om informationsfrihet, Freedom of Information, som ger allmänheten tillgång till regeringshandlingar efter viss ansökningsprocedur. Ett uppmärksammat fall av inskränkning av
informationsfriheten är det domstolsbeslut från 2006 som gav en federal minister rätt att undanhålla information från allmänheten, då den aktuelle ministern ansåg att dokumenten inte var för allmänhetens intresse och att fri tillgång till informationen sannolikt kunde skada regeringen. Media uttryckte oro över att domslutet kan innebära att regeringen i framtiden nekar allmän tillgång till i princip all information enbart genom att hänvisa till den nya principen om möjliga skadeverkningar. En omfattande utredning om Australiens informationsfrihet utförd av en samling olika mediegrupper,
”Australia’s Right To Know”, gav ut en rapport under 2007 som visar på en ökande trend av hemlighetsmakeri och brist på insyn i Australiens regering.
Flertalet federala lagar har införts, ansåg rapportens författare, för att skydda alltmer information från att bli offentlig. Den australiska presskåren har också kritiserat ansökningsprocessen om tillgång till information för att vara onödigt långsam och dyr.
9. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Australien är en federal parlamentarisk demokrati. Delstaterna har egna folkvalda parlament. Landet är en konstitutionell monarki där drottning Elizabeth II företräds av en generalguvernör, som utses på förslag av premiärministern. Medborgarna väljer sina representanter i fria val med flerpartival. Allmän rösträtt råder från 18 års ålder. Valdeltagande är
obligatoriskt – men bötesstraffet för att inte rösta är ringa och kan undvikas genom en skriftlig försäkran om giltigt förhinder.
De civila myndigheterna upprätthåller effektiv kontroll över militären.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER
10. Rätten till arbete och relaterade frågor
Australien har ratificerat sju av ILO:s (International Labour Organisation) åtta centrala konventioner om mänskliga rättigheter. Konventionen om minimi- ålder för barnarbete är inte ratificerad.
Diskriminering i arbetslivet är förbjudet och föreningsfrihet är garanterad enligt lag. Cirka 22 procent av alla anställda är medlemmar i någon
fackförening. Arbetslösheten är med 4,3 procent den lägsta på över 30 år. De två senaste årtiondena har andelen tillfälliga anställningar ökat och under 2006 var 30 procent av arbetskraften anställd under sådana former, vilket innebar att de inte hade rätt till vissa rättigheter som exempelvis sjukpenning.
En reviderad arbetsrättslagstiftning, Work Choices, trädde i kraft i mars 2006 och ersatte delstaternas olika regelverk med en federal reglering. Den nya lagen uppmuntrar individuella anställningsavtal framför kollektivavtal. Fack- föreningar och internationella arbetsrättsorganisationer har kritiserat den nya arbetsrätten för att kränka arbetstagares rättigheter och för att försvåra den praktiska tillämpningen av strejkrätten. Den nya regeringen har meddelat att en ny arbetsrättslagstiftning kommer att utarbetas under 2008.
11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Australiens hälsovårdssystem är väl utbyggt och styrt av en framåtsträvande syn på allmän folkhälsa. Det genomsnittliga hälsoläget är gott, men det finns en mätbar skillnad i hälsostatus mellan aboriginer och övriga australier. Skillnaden i medellivslängd mellan den aboriginiska och icke-aboriginiska befolkningen beräknas till 20 år. Till skillnad från läget för urbefolkningarna i Canada, USA och Nya Zeeland har aboriginernas hälsa inte förbättrats nämnvärt under de senaste tjugo åren. I december 2006 uppmanade ett 30-tal frivilligorganisa- tioner, däribland Unicef, australiska Röda Korset, Oxfam och HREOC regeringen att säkerställa att aboriginer får samma goda hälsostatus som andra australier inom 25 år.
Regeringen är medveten om problemet och har utformat en övergripande nationell strategi för att förbättra aboriginers hälsa. Ökade resurser har avsatts för att förbättra tillgången på god hälsovård för befolkningsgruppen.
12. Rätten till utbildning
Skolgång är obligatorisk mellan 6 och 15 års ålder (16 år i Tasmanien).
13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Australien ligger bland de allra främsta länderna i UNDP:s Human Development Index (nummer 3 i 2007 års index att jämföra med Sveriges sjätteplacering). Den aboriginiska befolkningen är dock fortfarande särskilt utsatt och ligger sämre till än befolkningen i genomsnitt när det gäller bland annat arbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och ägande av egen bostad. En specialrapportör från FN som besökte Australien under 2006 fann att den nationella bostadssituationen var alarmerande.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA
14. Kvinnors rättigheter
All slags diskriminering på grundval av kön förbjöds 1984 genom en Sex Discrimination Act, som också förbjuder sexuella trakasserier. FN:s kommitté för konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor uttryckte under 2007 oro över den höga förekomsten av våld mot kvinnor och det låga antalet åtal och fällande domar i mål rörande sexuella övergrepp.
Regeringen har erkänt problemen och inrättat ett Office of the Status of Women och en oberoende ombudsmannafunktion mot könsdiskriminering som arbetar aktivt för att komma till rätta med våldet mot kvinnor.
Principen om lika lön för lika arbete infördes i början av 1970-talet, men trots detta är kvinnors lönenivå endast 81 procent av männens. I huvudsak är löne- skillnaden en återspegling av att kvinnodominerade yrken är lägre betalda än mansdominerade. I oktober 2007 fanns det 64 kvinnor i parlamentet (av 226 platser), och i den nya regeringen har 7 kvinnliga ministrar utnämnts.
Äktenskapsåldern är 18 år. Domstol kan medge giftermål för person som fyllt 16 år om den andra partnern har fyllt 18 år. Kvinnlig könsstympning är förbjuden i lag. Hälsovårdsmyndigheter samarbetar med berörda etniska grupper i syfte att förhindra könsstympning. Abortfrågor regleras på delstats- nivå och abort är tillåtet.
Prostitution och bordellverksamhet är tillåten och reglerad i flera delstater, men trots detta opererar många bordeller illegalt. Handel med kvinnor har
kriminaliserats i lagen om sexslaveri men förekommer. Under 2006 kritiserades Australien av FN:s kommitté för konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor för att inte ha infört tillräckliga åtgärder för att bekämpa handeln med kvinnor. Den federala polisen har därför inrättat en särskild insatsgrupp, Transnational Sexual Offences and Trafficking Team, och regeringen har årligen satsat 20 miljoner australiska dollar för att bekämpa människohandeln och barnsexturismen.
15. Barnets rättigheter
Barns rättigheter är överlag väl tillgodosedda i Australien. Utbildning och hälsovård håller hög standard.
Det finns inte någon lagstadgad minimiålder för förvärvsarbete, men
obligatorisk skolgång till 16 års ålder hindrar effektivt barn under denna ålder att arbeta heltid. Minimiåldern för rekrytering till Australiens försvarsmakt är 17 år. Policyn är att personal under 18 år inte skall delta i väpnad konflikt.
Fysisk bestraffning är uttryckligen förbjudet i allmänna skolor (förutom i
Western Australia och i Northern Territory). Inget uttryckligt förbud finns mot fysisk bestraffning i privata skolor (förutom i New South Wales och ACT).
"Rimlig" fysisk bestraffning av barn i hemmet är tillåten och det finns enligt HREOC inget opinionsstöd för att förbjuda aga.
Alla delstater och territorium har lagar eller riktlinjer som kräver att medlem- mar ur vissa yrkesgrupper måste rapportera misstänkta fall av barnmisshandel.
Barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn är ett speciellt utbrett problem i de aboriginska samhällena, och i en rapport från New South Wales Attorney General från 2006 framkom det att i majoriteten av de undersökta aboriginska samhällena sågs inte sexuella övergrepp som ett brott varför det inte rapporterades så ofta.
År 1994 kriminaliserades sexuellt utnyttjande av barn (under 16 år) även vid besök utomlands. Lagstiftning finns som förbjuder handel och innehav av barnpornografi. Australien har ingått bilaterala överenskommelser med bland annat Filippinerna och Fiji i syfte att konkretisera det praktiska samarbetet mot barnsexturism.
År 2005 beslöt regeringen, mot bakgrund av flera års kritik, att upphäva den praxis som innebar att barn till asylsökande internerades i flyktingförläggningar.
Sedan juli 2005 finns inte längre några barn internerade i sådana förläggningar
16. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk
Urbefolkningen, aboriginerna, utgör cirka två procent (415 000 personer) av Australiens befolkning. Lagstiftningen förbjuder alla former av diskriminering på grundval av ras, hudfärg, ursprung och nationell och etnisk bakgrund. Trots detta visar alla relevanta indikatorer – hälsa, förväntad livslängd (20 år lägre än medel), barnadödlighet (2,5 gånger högre än medel), utbildning, arbete,
inkomster, bostäder, fängelsestraff och politisk representation på alla nivåer – att aboriginerna utgör den mest förfördelade befolkningsgruppen i Australien.
Federala satsningar har gjorts på områden som kompetensutveckling, för att minska beroendet av arbetslöshetskassa och socialbidrag, samt för att förebygga kriminalitet, drogmissbruk och våld. Kritik har riktats mot regeringen för bristen på inflytande för aboriginernas i frågor som berör befolkningsgruppen.
Under 2007 genomfördes ett initiativ för att komma till rätta med det
omfattande våldet mot barn och kvinnor i de aboriginska samhällena. Efter att ha betecknat situationen som krisartad i augusti 2007 genomförde regeringen en direkt intervention i territoriet Northern Territory som innebar ett federalt övertagande av tidigare lokalt styrda projekt, hälsoundersökningar av samtliga aboriginska barn i territoriet, alkoholrestriktioner, förbud mot innehav av pornografi samt införande av ett villkorligt välfärdssystem som bland annat reglerar socialbidragsnivån efter barnens skolnärvaro. Federala poliser och militärer har också placerats i området för att övervaka situationen. Kritik har riktats mot att den nya lagstiftningen även innehåller element som inte kan anses nödvändiga för det uttalade syftet att förbättra de aboriginska barnens situation. Kritiken går isär om interventionens effekt än så länge. Vissa menar att det äntligen har gjorts något konkret för att komma till rätta med
problemen medan andra hävdar att det är ännu ett toppstyrt projekt som ej tillåter aboriginernas inflytande i beslutsfattande som berör dem.
Frågan om aboriginernas landrättigheter har åter aktualiserats genom Australiens beslut att inte ratificera den FN-deklaration om ursprungsbefolkningars rättigheter som presenterades för medlemsländerna i september 2007.
Regeringen hävdade att det fanns en risk att deklarationens implementering skulle kunna ställa aboriginernas sedvanerätt över den nationella lagen, och därmed ge aboriginerna rätt till vissa landområden. Frågan om ersättning till de individer som skilts från sina familjer som barn, den så kallade stulna generationen är fortfarande olöst. Under perioden 1910-1970 skildes mellan 10-30 procent av samtliga aboriginbarn med olika grader av tvång från sina föräldrar och placerades i fosterhem eller i barnhem. Den nya regeringen har meddelat att en officiell ursäkt riktad mot den stulna generationen kommer att framföras under 2008.
Muslimska ledare hävdade att anti-muslimska uppfattningar har ökat i Australien på senare år, framförallt sedan debatten om muslimers integration blivit alltmer sammanblandad med debatten om terrorism. Under 2006 besköts en moské och två skolor hotades i Perth.
Under 2008 kommer HREOC att undersöka afrikanska och afrikansk- muslimska personers situation i Australien, ett område som inte tidigare behandlats i större utsträckning. Rapporten kommer sedan att ligga till grund för framtida politik och forskning inom området.
17. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet
Australiens äktenskapslagstiftning förbjuder uttryckligen äktenskap mellan homosexuella. Huvudstadsterritoriet ACT införde en delstatslagstiftning som tillät partnerskap för homosexuella, en lagstiftning som sedan röstades bort av senaten i juni 2007 med argumentet att lagstiftningen gjorde för stora likheter mellan partnerskapet och det traditionella äktenskapet. ACT har nu lagt fram lagstiftningen på nytt och den nye premiärministern har meddelat att
regeringen inte kommer att hindra lagförslaget.
Enligt HREOC:s utredning Same-Sex; Same Entitlements, som presenterades i parlamentet under 2007, diskrimineras homosexuella par när det gäller grund- läggande rättigheter som till exempel sjukledighet för vård av gemensamt barn, skatteavdrag och socialbidrag, pensionsavkastning, åldringsvård och vid invandring till Australien. Utredningen uppmanade regeringen att se över och förändra lagstiftningen i de berörda områdena, och senast i december 2007 lät Australiens Attorney General meddela att regeringen sökte stöd hos
oppositionen för att förändra samtliga federala lagar enligt utredningens rekommendationer.
18 Flyktingars rättigheter
Australien är ett traditionellt invandringsland som årligen tar emot ungefär 130 000 människor. Av dessa ingår de allra flesta i det programmet för arbetskraftsinvandring, medan det humanitära programmet, som omfattar kvotflyktingar och familjeåterföreningsplatser, uppgår till 14 000 platser.
UNHCR anser att samarbetet med Australien om kvotflyktingar fungerar mycket väl och välkomnar de betydande resurser som regeringen satsar på att hjälpa dessa flyktingar bli integrerade i samhället. Men liksom många
frivilligorganisationer och rättssakkunniga har UNHCR synpunkter på
Australiens medvetna avskräckningspolitik gentemot asylsökande som anländer på irreguljärt vis.
Sedan 1999 beviljas asylsökande som anländer på regelstridigt vis och som konstateras ha flyktingstatus endast ett treårigt tillfälligt visum med begränsade rättigheter. Det tillfälliga visumet ger personen full tillgång till vård och social omsorg men medger inte familjeåterförening eller resor utomlands.
Uppskattningsvis 1 100 flyktingar befinner sig i dagsläget i Australien med sådana tillfälliga visum. Asylsökande som uppehållit sig minst sju samman- hållna dagar i ett annat land där de kunnat söka och få effektivt skydd innan de kom till Australien, kan inte heller få permanent skyddsvisum. Kritik har framförts mot att Australien, som enda land, endast beviljar dessa tillfälliga visum för personer som genomgått fullständig asylprövning och som
konstaterats vara i behov av skydd. Enligt ett domstolsbeslut från 2006 nekas också flyktingar med tillfälliga skyddsvisum rätt till fortsatt skydd om de, efter tre år, inte kan bevisa det personliga behovet av fortsatt skydd och om regeringen anser att deras hemländer är säkra att återvända till.
De personer som kommer in i Australien på regelstridigt vis hålls i förvar i särskilda flyktingförläggningar (undantaget barn), antingen på australiska fastlandet, eller i särskilda off-shore-center på Nauru, Christmas Island eller i Papua Nya Guinea under tiden deras asylansökningar behandlas. Mellan 2005 och 2006 befann sig 6 490 personer på dessa flyktingförläggningar, varav majoriteten var från Indonesien, Kina, Malaysia och Korea. UNHCR, människorättsorganisationer, flyktingorganisationer och oppositionspolitiker har kritiserat det faktum att asylsökande har kunnat hållas i förvar i dessa flyktingförläggningar under mycket lång tid, i vissa fall på obestämd tid.
I april 2007 kom Australien och USA överens om att utväxla flyktingar, vilket innebär att kubanska och haitiska flyktingar hållna på Guantánamo utväxlas mot flyktingar hållna av Australien på Nauru. Amnesty har kritiserat avtalet för att förlänga lidandet och osäkerheten för flyktingarna, eftersom det finns en risk att de amerikanska immigrationsmyndigheterna kan komma att omvärdera flyktingarnas status. Dessutom anses avtalet förhindra återförening av familjer vilket strider mot UNHCR:s riktlinjer om att regeringar ska sträva efter att underlätta, snarare än att försvåra, återföreningar.
Den nya regeringen verkar lätta något på den restriktiva immigrationspolitiken, då den nytillträdde immigrationsministern i december 2007 tillät sju stycken burmesiska flyktingar lämna Nauru för att istället ansöka om asyl i Australien.
19. Funktionshindrades rättigheter
Diskriminering av funktionshindrade förbjöds i lag 1992.
HREOC arbetar aktivt för att förmå den federala regeringen och delstats- regeringarna att satsa ytterligare resurser på att förbättra mentalsjukvård och för att förbättra funktionshindrades villkor på arbetsmarknaden och enskilda arbetsplatser. HREOC försöker också förmå den federala regeringen att förbättra tillgängligheten för funktionshindrade på offentliga arbetsplatser.
ÖVRIGT
20. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Den federala kommissionen för mänskliga rättigheter Human Rights & Equal Opportunity Commission (HREOC, www.hreoc.gov.au) har en roll som oberoende övervakningsorgan. HREOC rymmer inom sig de uppgifter som utförs av justitie-, jämställdhets-, diskriminerings- och handikapp-
ombudsmannen i Sverige. Därutöver finns ett stort antal oberoende
organisationer med fokus på mänskliga rättigheter verksamma på alla relevanta områden.
21. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter
Mänskliga rättigheter utgör en integrerad del av Australiens utrikes- och biståndspolitik. En dialog om mänskliga rättigheter pågår med Kina. HREOC har nära samarbete med nationella människorättskommissioner i Sydostasien och Stilla Havet och fungerar som sekretariat för Asia Pacific Forum of National Human Rights Institutions. En rad biståndsinsatser genomförs i regionen.
