1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Full text

(1)

Utrikesdepartementet

Mänskliga rättigheter på Cypern 2004

1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna

Situationen för de mänskliga rättigheterna på Cypern är i stort relativt gynnsam. Problem relaterade till mänskliga rättigheter förekommer med ursprung i den turkiska ockupationen av öns norra del sedan 1974. Det gäller t.ex. frågor om personlig frihet, diskriminering eller ekonomiska och sociala rättigheter. Sannolikt är ingen nämnvärd förbättring av dessa problem att vänta så länge Cypernfrågan förblir olöst.

Problem, vid sidan av frågor relaterade till den turkiska ockupationen, är våld mot, och diskriminering av kvinnor. Fall av polisbrutalitet har också rapporterats. Det finns skäl att anta att vissa av de förbättringar avseende mänskliga rättigheter som har genomförts på Cypern de senaste åren är relaterade till grekcyprioternas fortlöpande anpassning till EU. Republiken Cypern har antagit en nationell plan för bekämpning av rasism och

diskriminering. På norra sidan har situationen också förbättrats sedan en ny regering med ökad demokratisering på programmet tog över i början av år 2004.

2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter

• Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter ratificerades i april 1989. Det första tilläggsprotokollet om individuell klagorätt ratificerades i april 1992. Det andra tilläggsprotokollet om dödsstraffets avskaffande

ratificerades i september 1999.

• Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ratificerades i april 1969.

• Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering ratificerades i april 1967.

• Konventionen om avskaffandet av alla former av diskriminering mot kvinnor ratificerades i juli 1985. Tilläggsprotokollet ratificerades i april 2002.

• Konventionen mot tortyr ratificerades i juli 1991.

• Konventionen om barnets rättigheter ratificerades i februari 1993.

Tilläggsprotokollet om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi undertecknades i februari 2001.

(2)

• Flyktingkonventionen

• Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna

MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER

3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Vare sig den regeringskontrollerade eller turkcypriotiska sidan av Cypern sanktionerar politiska mord eller avrättningar. Ej heller har politiskt motiverade försvinnanden rapporterats. Slaveri förekommer ej.

Polisväsendet bär ansvaret för lagens efterlevnad i både den

regeringskontrollerade södra delen och den ockuperade turkcypriotiska norra delen av Cypern. Polismakten på regeringssidan är underställd civil kontroll men kritiseras då och då i media för brutalitet och korruption.

Både den cypriotiska författningen och turkcypriotisk s.k. basic law förbjuder tortyr. Fall av inhuman behandling utförd av poliser har emellertid rapporterats från fängelser på såväl den norra som den södra delen av ön. Fängelserna på bägge sidor uppfyller generellt sett internationella krav, dock med vissa undantag. Enligt den regeringskontrollerade sidans ombudsmannaämbete förses ej fångar med psykiska problem med lämplig vård. Samtidigt är det ofta förekommande att fångar fällda för mindre brott blandas med tyngre belastade interner. På den norra sidan finns det inga separata celler för

ungdomsbrottslingar, utan de hålls fängslade tillsammans med myndiga.

Också på den södra sidan förekommer klagomål på förhållanden i fängelserna särskilt vad gäller behandlingen av narkomaner som avtjänar fängelsestraff.

Turkcypriotiska myndigheter har ännu ej genomfört en trovärdig utredning av de omständigheter varunder en ledande turkcypriotisk, regimkritisk journalist omkom 1996. Trots regeringsskiftet bibehåller den turkiska militären

kontrollen över polismakten på Turkcypern.

4. Dödsstraff

Dödsstraff förekommer inte på Cypern.

5. Rättssäkerhet

På båda sidor garanteras grundläggande rättssäkerhet genom ett oberoende domstolsväsende och en fungerande rättsordning. Denna bygger på brittiska traditionella rättsprinciper såsom att oskuld antas fram till domslut, öppna och rättvisa rättegångar, samt rätten till överklagan. Enligt lag har alla åtalade, som ej har råd med egen advokat, rätt till offentlig försvarare. Uppgifter från US State Department har emellertid gjort gällande att turkcypriotisk polis i vissa fall bryter mot regelverket, bl.a. genom att ej tillåta närvaro av försvarsadvokat vid en misstänkts första förhör.

Det finns inga speciella domstolar för t.ex. säkerhets- eller politiskt betingade brott på någondera sida av ön. Däremot förekommer det att civila ställs inför militär domstol på den turkcypriotiska sidan, bl.a. i fall som gäller brott mot militära regler eller olovligt intrång på militärt område. Den turkcypriotiska militärdomstolen består av en militär och två civila domare jämte en civil

(3)

åklagare. I april 2001 beslutade den turkcypriotiska motsvarigheten till en stats författningsdomstol att det stred mot basic law att ställa en civil inför rätta i en militärdomstol. Den nuvarande regeringen har i år utfärdat en lag om beslutet tillämpning i praktiken.

Det föreligger inga uppenbara skillnader mellan mäns och kvinnors tillgång till rättsväsendet.

Det grekcypriotiska ombudsmannaämbetet inrättades 1991. Mellan 1996 och 2000 mottogs sammanlagt 398 klagomål varav 299 riktades mot polisen.

6. Personlig frihet

Inga rapporter om godtyckliga frihetsberövanden förekommer.

Cyperns regering förbjuder tredjelandsmedborgare att anträda ön från annat territorium än det regeringskontrollerade. Sedan Cypern blev medlem av EU står det EU-medborgare fritt att anlända eller avresa från ön varhelst man önskar. Det har dock förekommit att regeringssidan till synes godtyckligen nekat utlänningar att besöka den norra sidan.

Den 23 april 2003 beslöt de turkcypriotiska myndigheterna att öppna övergången vid stilleståndslinjen utanför Ledra Palace för dagsbesök (senare utökat till tre dygn) för grekcyprioter till den norra sidan och för turkcyprioter till den södra sidan. Av de förra krävdes att de företedde pass och ifyllde ett besöksvisum. En särskild övergång för bilar öppnades med hjälp av UNFICYP ett par veckor senare. Utifrån principen om fri rörlighet för alla medborgare välkomnade den grekcypriotiska regeringen öppningen, men kritiserade kravet på att grekcyprioter skulle behöva visa pass när de besökte sitt eget land. De turkcypriotiska myndigheterna har gradvis lättat på kraven och tillåter nu grekcyprioter besöka norra sidan med enbart ID-kort och utan begränsning i tiden. Även om rörelsefriheten därmed inte är total innebär det ett

revolutionerande framsteg eftersom rörelsefriheten för vanliga cyprioter dessförinnan varit ytterst begränsad.

Turkcyprioter har svårigheter att resa till andra länder då deras resedokument utfärdade av Turkiska Republiken Norra Cypern (TRNC) endast godtas av Turkiet. Istället använder turkcyprioterna turkiska resedokument för

utlandsresor. Turkiet godtar emellertid ej att turkcyprioter använder sig av pass utfärdade av republiken Cypern för vidarebesök till tredje land.

Grekcyprioterna har numera möjlighet att besöka Turkiet utan

förhandsvisering och även använda sig av förbindelser från norra sidan.

De i samband med den turkiska ockupationen försvunna grekcyprioterna, de s.k. missing persons, är en av de mest angelägna frågorna för regeringssidan.

Information om de försvunnas öde är ett oavvisligt krav från grekcypriotiska politikers sida, oberoende av partifärg. Också myndigheterna på Turkcypern efterfrågar turkcyprioter som försvann under konflikten 1963-74.

Undersökningskommittén som granskar frågan om försvunna personer består av representanter från FN, samt den grek- respektive turkcypriotiska sidan.

Kommitténs arbete har aktiverats under 2004 och man inriktar sig mer på att undersöka och analysera innehållet i misstänkta gravplatser..

(4)

I maj 2001 konstaterade Europadomstolen för mänskliga rättigheter i det mellanstatliga målet Cypern mot Turkiet att de ansvariga myndigheterna på turkisk sida inte utrett fall av saknade personer på ett tillfredsställande sätt, vilket innebar en kränkning av Europakonventionens artikel 2 (rätt till liv).

I samband med ockupationen av Cyperns norra del 1974 uppstod landets flyktingproblem. De 180 000-200 000 grekcypriotiska och 35 000-53 000 turkcypriotiska flyktingarna förefaller numera vara väl integrerade, varför problemet är av politisk, snarare än av humanitär natur.

En av förutsättningarna för att Cypernkonflikten skall kunna lösas är att även flyktingproblemet får sin lösning i någon form. Enligt FN-källor lever ca. 430 grekcyprioter och 165 kristna maroniter - vilka redan före självständigheten 1960 valde att bli betraktade som grekcyprioter - kvar på nordsidan. Minst 500 turkcyprioter är bosatta i söder och omkring 10.000 arbetar där genom att dagligen pendla över demarkationslinjen. På grekcypriotisk sida sammanfattas flyktingfrågan i tre punkter: "freedom of movement, freedom of settlement samt freedom to own property".

Sedan 1974 har enligt cypriotiska utrikesdepartementet närmare 150 000 turkiska bosättare kommit från det turkiska fastlandet och bosatt sig på den turkcypriotiska delen av ön. Härtill kommer den turkiska ockupationsarmén på cirka 35 000 man.

7. Straffrihet

Straffrihet förekommer i regel inte. Det har dock hänt att polisövergrepp inte lett till någon påföljd.

8. Yttrande- och mediafrihet m.m.

Yttrande- och mediafrihet är lagstadgad. Någon officiell censur finns inte, dock utsattses den turkcypriotiska oppositionspressen under den tidigare

nationalistiska regeringen för trakasserier. Smädelse av nationen och statsöverhuvudet i norr kan fortfarande beivras. Under kampanjen inför folkomröstningen om FN-planen i april 2004 gavs på södra delen ett

oproportionellt stort utrymme åt nej-sidan i statsägda medier vilket avspeglades i resultatet. Företrädare för FN och EU förvägrades också uppträda i dessa TV-kanaler, vilket gav negativa internationella reaktioner.

På den turkcypriotiska delen av ön finns 11 dagstidningar, två statsägda, åtta privatägda och två radiostationer i universitetsregi. Vidare har allmänheten tillgång till två statsägda och tre privatägda TV-stationer. På den

grekcypriotiska sidan finns sju dagstidningar, en veckotidning och sex större månadstidningar. Ett flertal privata TV- och radiostationer konkurrerar med sina statsägda motsvarigheter. Internationella TV- och radiosändningar är tillgängliga på bägge sidor av ön.

Periodvisa reserestriktioner har införts för på Cypern verksamma journalister.

Bl.a. har den grekcypriotiska regeringen vägrat turkiska journalister som anlänt till ön från den norra sidan att besöka den södra och vice versa.

På båda sidor föreligger förenings-, församlings- och religionsfrihet. Detta efterföljs till stora delar i praktiken. Europarådets parlamentariska församling konstaterade dock i resolution 1333 år 2003 att Turkiet och de turkcypriotiska

(5)

myndigheterna fortsatte att kränka de i den turkcypriotiska delen bosatta maroniternas och grekcyprioternas rätt att utöva sin religion, att bedriva undervisning och, med generell innebörd, att ha tillgång till sin egendom.

Grekcyprioter, som uppehållit sig på norra delen av ön, har rapporterat att oanvända ortodoxa kyrkor har vandaliserats. Turkcyprioter, bosatta på södra delen av ön, har i sin tur rapporterat att vandalisering av oanvända moskéer har förekommit.

9. De politiska institutionerna

Enligt författningen från 1960 är Cypern en republik med ett flerpartisystem, en exekutiv president och ett folkvalt parlament. Cyperns båda delar styrs emellertid sedan 1974 i praktiken av skilda förvaltningar.

På grekcypriotisk sida hålls såväl president- som parlamentsval vart femte år.

Valen är allmänna och hemliga. Enligt författningen tillåts turkcyprioter enbart att rösta i valet till vicepresident och på turkcypriotiska parlamentskandidater, vilket p.g.a. den rådande politiska situationen i praktiken innebär att

turkcyprioter i de regeringskontrollerade områdena ej har möjlighet att rösta.

Regeringen överväger emellertid ett lagförslag för att normalisera detta.

Turkcyprioter på den norra delen av ön väljer ledare och representanter till en 'nationell församling' vart femte år eller oftare. Grekcyprioter, maroniter och armenier som bor i norr tillåts inte delta i turkcypriotiska val men har möjlighet dels att rösta fram egna byrepresentanter, dels att delta i grekcypriotiska val (men måste då bege sig till den södra delen för att utöva denna rättighet).

Den turkiska militärens inflytande på den norra delen av ön begränsar utrymmet för den demokratiskt valda regeringens maktutövning.

Inga märkbara skillnader råder mellan kvinnors och mäns valdeltagande och valbarhet, men såväl kvinnor som landets samtliga minoriteter är

underrepresenterade i det politiska livet på bägge sidor av ön.

10. Rätten till arbete och relaterade frågor

Den registrerade arbetslösheten på den grekcypriotiska sidan uppgår till under 3 procent av den arbetsföra befolkningen. Lagstiftning på bägge sidor

förespråkar lika lön för lika arbete, något som med vissa undantag efterlevs i praktiken.

Samtliga arbetare på bägge sidor har rätt att bilda och ansluta sig till

fackföreningar. Omkring 80 procent av den grekcypriotiska arbetsstyrkan är ansluten till självständiga fackföreningar. Mellan 50 och 60 procent av turkcypriotiska privatanställda och samtliga offentligt anställda är fackligt anslutna.

Rätten att strejka accepteras av bägge sidor. Ett undantag är dock poliser och militärer. På den regeringskontrollerade sidan har poliser bara möjlighet att gå med i föreningar som endast har rätt att förhandla, men inte att strejka.

Samtidigt har, enligt uppgift från US State Department, arbetsgivare på den turkcypriotiska sidan obegränsad rätt att anställa ersättande arbetskraft vid händelse av strejk, något som effektivt undergräver anställdas rätt att strejka.

(6)

Tvångsarbete är förbjudet på båda sidor av ön. Rapporter gör emellertid gällande att kvinnohandel för prostitution förekommer. På sydsidan söker man komma till rätta med detta problem genom lagstiftning och ökad poliskontroll, oklart med vilken framgång.

Den regeringskontrollerade sidan har anpassat hälso- och säkerhetslagarna på arbetsplatsen till det inom EU rådande regelverket. Enligt US State

Department har liknande åtaganden uteblivit på den turkcypriotiska sidan, och existerande hälso- och säkerhetsregler efterföljs sporadiskt.

11. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa

Vad gäller tillhandahållande av hälsovård och till detta relaterade tjänster såsom bostäder och sociala tjänster förekommer ingen av myndigheterna sanktionerad diskriminering. Enligt UNDP:s Human Development Report 2002 har samtliga cyprioter (100 procent) tillgång till lämplig hälsovård samt dricksvatten. Antalet läkare per 100 000 invånare är 255. Medellivslängden uppgår till 78 år.

12. Rätten till utbildning

Över 13 procent av den cypriotiska statsbudgeten går till utbildning. På den regeringskontrollerade sidan är utbildningen gratis upp till 18 år. Skolgången på bägge sidor är obligatorisk upp till 15 år. Den genomsnittliga läskunnigheten för personer över 15 år är 97,1 procent.

Trots förbättrade levnadsförhållanden för grekcyprioter och maroniter bosatta på den norra sidan finns ingen tillgång till utbildning på grekiska efter

gymnasienivå, varför många föräldrar tvingas skicka dem till den södra delen för högre utbildning (i vilket fall de fråntas möjligheten att på permanent basis återvända till den turkcypriotiska sidan). Under det gångna året har ett

grekspråkigt gymnasium med den nya turkcypriotiska regeringens tillstånd inrättats i norr, vilket utgör ett litet men viktigt steg framåt.

Turkcypriotiska myndigheter kontrolläser samtliga skolböcker som används i de grekcypriotiska skolorna på den norra sidan vilket medför att en del har svartlistats som nationalistiska. Samtidigt har den nya regeringen reviderat skolböckerna i norr, så att de i den nya versionen i de turkcypriotiska skolorna ger en betydligt objektivare bild av öns turbulenta historia. En liknande revision har inte ägt rum på den grekcypriotiska sidan.

13. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard

Minimilönen på den regeringskontrollerade sidan är USD 420. Denna lön är ej tillräcklig för en tillfredsställande levnadsstandard. Lönerna för de fackligt anslutna är emellertid avsevärt högre än miniminivån. På den turkcypriotiska sidan uppgår minimilönen till omkring USD 200 (föremål för kontinuerliga förändringar beroende på inflationen). Ej heller denna inkomst är tillräcklig för att uppnå en tillfredsställande levnadsstandard. Månadsinkomsten för en outbildad turkcypriotisk arbetare uppgår till omkring USD 420.

Klyftan i ekonomiskt avseende är stor mellan den rikare södra och den fattigare norra delen. Till den turkcypriotiska ekonomiska stagnationen bidrar EU:s handelsrestriktioner baserade på ett beslut av Europadomstolen 1994, enligt vilket export från norra delen av Cypern endast kan ske med ursprungs- och sanitetsintyg utfärdade av den folkrättsligt erkända administrationen i söder.

Detta har lett till att den export som tidigare skett från Turkcypern inte längre

(7)

kunde äga rum. Sedan turkcyprioterna röstat ja till FN-planen i

folkomröstningen den 24 april 2004 och grekcyprioterna röstat nej beslöt EU:s ministerråd uppära åt kommissionen att föreslå åtgärder att häva

turkcyprioternas isolering. Denna sammanställde två förordningar, en om finansiellt bistånd och en om direkt handel. På grund av grekcypriotiskt motstånd har emellertid ingen av dessa förordningar ännu kunnat antas.

Cypern upptar 25:e plats i UNDP:s human development index (i jämförande syfte ligger t.ex. Portugal på 33:e, Grekland på 24:e och Sverige på 10:e plats).

OLIKA GRUPPERS SITUATION 14. Kvinnans ställning

Kvinnor åtnjuter allmänt samma rättigheter som män på öns båda sidor.

Författningen innehåller inga diskriminerande element, däremot förekommer en viss kulturell och traditionsbunden diskriminering av kvinnor.

Tidigare ansågs enligt turkcypriotisk 'lagstiftning' mannen vara familjens överhuvud och hade rätt att avgöra var familjen skulle bo. Detta, tillsammans med tidigare regler om att turkcypriotiska kvinnor inte hade rätt att gifta sig med icke-muslimer, ändrades i och med en ny lag 1998. Vidare förbättrades kvinnans rättigheter i samband med skilsmässa där bägge parter numera försäkras åtminstone 30 procent av gemensamma tillgångar.

Cypriotisk lagstiftning kräver lika lön för lika arbete. På den turkcypriotiska sidan har dock kvinnor verksamma inom jordbruks- och textilsektorerna generellt lägre löner i förhållande till männen. 49 procent av arbetsför kvinnlig befolkning är verksam på arbetsmarknaden.

Hustrumisshandel är ett stort problem som i allt större utsträckning väcker uppmärksamhet i samhällsdebatten. Trots att det tack vare en ny lag från 2000 blivit lättare att göra polisanmälan är det fortsatt få fall av misstänkt

hustrumisshandel som når grekcypriotisk domstol. Statistiken över

hustrumisshandel har emellertid förbättrats de senaste åren. Lagstiftningen har också ändrats så att fall av hustrumisshandel ej längre är att betrakta som familjedispyter utan blir föremål för straffrättsligt åtal.

En frivilligorganisation med jourtelefon för misshandlade kvinnor samt en kvinnojour är verksamma i Nicosia.

På den norra sidan av ön väcker frågan om hustrumisshandel liten uppmärksamhet eller tystas ner. Få fall av hustrumisshandel når domstol.

Påtryckningar från familjen och kvinnans ekonomiska beroendeställning anses vara de huvudsakliga orsakerna till att existerande lagstiftning har haft liten effekt. Ett center för att ge skydd och stöd åt misshandlade kvinnor tvingades stänga år 2000 då alltför få kvinnor sökte sig dit. Det låga antalet besökare antogs bero på en rädsla bland kvinnorna att bli upptäckta av sina män.

Ofrivillig prostitution är förbjudet på Cypern. Denna form av prostitution lär dock förekomma på båda sidor av ön, där asiatiska och östeuropeiska kvinnor tvingas prostituera sig på barer och nattklubbar (se ovan).

(8)

Det finns ingen lagstiftning mot sexuella trakasserier på den

regeringskontrollerade sidan. På norra sidan är sexuella trakasserier förbjudet enligt lag. Frågan väcker dock liten uppmärksamhet.

15. Barnets rättigheter

Både den grekcypriotiska regeringen och de turkcypriotiska myndigheterna respekterar barnets rättigheter.

Minimiåldern för anställning på båda sidor av ön är 16 år. På den

turkcypriotiska sidan kan emellertid minderåriga anställas som lärlingar vid 15 års ålder. Tvångsarbete för barn är förbjudet enligt lag.

Under år 2001 anpassade den grekcypriotiska regeringen det rättsliga ramverket beträffande barn till inom EU rådande regler. Detta innebär bl.a. höjda böter för brott mot lagen om barnarbete samt ökat statligt främjande av kulturella och idrottsliga aktiviteter för minderåriga.

Den nedre gränsen för militärtjänstgöring är 18 år på båda sidor.

16. Olika befolkningsgruppers situation (etniska, religiösa minoriteter, urbefolkningar m.fl.)

Författningsenliga eller andra rättsliga mekanismer förbjuder diskriminering på båda sidor av ön. Lagstiftningen är generellt respekterad. Grekcyprioter och maroniter bosatta på norra sidan, och till viss del turkcyprioter som bor på södra sidan är dock föremål för viss särbehandling.

Vad gäller grekcyprioter och maroniter i norr existerar inga

utbildningsmöjligheter på grekiska efter gymnasienivå. UNFICYP har även uppmärksammat att dessa familjer ej har möjlighet att till fullo röra sig fritt, att frivilligt byta bostad eller att få tillgång till grekcypriotisk läkarvård. Enligt den cypriotiska regeringen bryter dessa förhållanden mot Wienöverenskommelsen från 2 augusti 19751.

Ett antal turkcyprioter bosatta på den grekcypriotiska sidan har svårigheter att erhålla grekcypriotiska ID-kort och andra officiella handlingar. Detta gäller särskilt för personer födda efter 1974. Vidare hävdar US State Department att det finns indikationer på att turkcyprioter är föremål för övervakning av grekcypriotisk polis. Sedan demarkationslinjen öppnats har den grekcypriotiska regeringen inrättat en särskild "Byrå för turkcypriotiska ärenden" med uppgift att underlätta turkcyprioternas möjligheter att erhålla officiella handlingar m.m.

från republiken Cypern.

Vidare har ett kontor för behandling av klagomål från på Cypern verksamma utländska arbetare (inklusive hembiträden) upprättats inom det grekcypriotiska arbetsministeriet. Den cypriotiska regeringen har också utnämnt en

ombudsman för minoriteter.

1 I Wienöverenskommelsen åtog sig den turkiska sidan att ge den icke turkcypriotiska befolkningen ”every help to lead a normal life, including facilities for education and for the practice of their religion, as well as medical care by their own doctors and freedom of movement in the north”.

(9)

17. Diskriminering p.g.a. sexuell läggning

Säkra uppgifter om homosexuellas sitution på Cypern har inte funnits att tillgå.

Någon lagstadgad eller annars officiell diskriminering skall inte förekomma.

Under 2000 togs de element bort i Cyperns lagstiftning om homosexuella som Europarådet tidigare hade kritiserat. Homosexuellas sociala situation är med rådande brist på underlag svårare att uttala sig om.

18. Flyktingars rättigheter

Cypern har tillträtt FN:s flyktingkonvention. Cypern samarbetar generellt med UNHCR när det gäller det växande antalet asylsökande som kommer till landet. Den regeringskontrollerade sidan antog under 2000 en ny

asyllagstiftning i linje med 1951 års FN-konvention om flyktingstatus.

Lagstiftningen innebär bl.a. att behandling av asylsökanden stegvis överförs från UNHCR till den cypriotiska regeringen. Detta har föranlett regeringen att upprätta en myndighet för flyktingfrågor. Kritik har förekommit mot de asylsökandes levnadsvillkor och den långa behandlingstiden av deras ärenden.

Frågan har ställts om behandlingen utgör brott mot internationella

konventioner. Ett flertal flyktingar som anlänt till den turkcypriotiska sidan har med hjälp av lokalt verksamma enskilda organisationer kunnat presentera sina fall hos UNHCR.

Rapporter pekar på att människohandel till Cypern är ett växande problem.

Detta gäller främst kvinnor från Östasien och Östeuropa som säljs som prostituerade till barer och nattklubbar.

19. Funktionshindrades situation

I juli 2000 antogs ny lagstiftning vad gäller funktionshindrades rättigheter.

Lagen fastslog bl.a. principen om icke-diskriminering, arbetsrättsliga reformer, viss positiv särbehandling vad gäller anställning samt finansiella medel för transport till arbetet. På den turkcypriotiska sidan ska varje arbetsgivare anställa åtminstone en funktionshindrad per 25 anställda. Denna lagstiftning är dock föremål för bristfällig efterlevnad. Detta gäller även för den grekcypriotiska lag som förespråkar att nybyggda offentliga lokaler samt turistinrättningar skall vara anpassade till funktionshindrade personer.

ÖVRIGT

20. Oberoende organisationer för mänskliga rättigheter

På båda sidor arbetar såväl inhemska som internationella organisationer för mänskliga rättigheter under stor frihet. De flesta organisationer är inriktade på den andra sidans påstådda eller verkliga kränkningar av minoriteters rättigheter.

Organisationer med ett bredare mandat har emellertid bildats under senare år, bl.a. för att öka medvetandet om våld i familjen samt för att följa upp

anklagelser om polisbrutalitet. På det nationella planet representeras den grekcypriotiska sidan av Committee for the Restoration of Human Rights throughout Cyprus och den turkcypriotiska av The Turkish Cypriot Human Rights Committee.

21. Fältverksamhet eller rådgivning på området mänskliga rättigheter UNHCR är verksamt på Cypern.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :