• No results found

JORDBEARBETNINGSAVDELNINGEN RAPPORTER FRÄN

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "JORDBEARBETNINGSAVDELNINGEN RAPPORTER FRÄN"

Copied!
34
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

INSTITUTIONEN FÖR MARKVETENSKAP

RAPPORTER FRÄN

JORDBEARBETNINGSAVDELNINGEN

Swedish University of Agricuiturai Sciences, S-75007 Uppsala

Department of Soil Sciences

Reports from the Division of Soil Management

Nr 73 1987

Lennart Henriksson

FÖRsöK MED OLIKA HARVAR 1977-1985

ISBN 91-576-3045-3

~---~---~

(2)

 

(3)

Lennart Henriksson

FÖRSÖK MED OLIKA HARVAR 1977-1985.

Sveriges Lantbruksuniversitet Institutionen för markvetenskap Avdelningen för jord bearbetning 750 07 UPPSALA

Rapporter från jord bearbetnings- avdelningen. Nr 73, 1987.

ISBN 91-576-3045-3.

Field trials with different harrows 1977-1985.

Abstract

Field trials with different types of harrows were carried out in cere- als. In a first

series~

types commonly used by farmers were compared on different soils ranging from sand to heavy clay. Measurements showed that there were large differences in the variance of the working depth within treatments and that improvements ought to be made. Between the types the differences in the variance of working depth and also in ave- rage yield were rather small.

During the years

1980-1985

a second series of field trials in cereals with improved implements was carried out on clay soils at ultuna. The harrows we re

heavier~

of ten with more leveling

boards~

more and strong-

er

tines and in one case with nay'rower sections than earlier. These im-

provements resulted in a finer

tilth~

less roughness in the seedbed

bottom and in years with a dry spring and early summer also in a higher yield. Similar results were obtained with an increasing number of har- rowings.

Together with the SWedish Sugar

Company~

an experimental harrow was

built for crops

requ~r~ng

a shallow seedbed and with great demands on

the quality of the seedbed. In

sugarbeets~

the results of the trials

were the same as mentioned for cereals. From that basic

approach~

the

firm of Kongskilde developed the Germinator.

(4)

Innehållsförteckni~~: sid

INLEDNING 3

LITTERATURSTUDIE

Arbetsorganens utformning påverkar arbetssätt och

effektivitet. 3

Harvningens inverkan på avkastningen och studier

av såbäddarnas funktion. 7

FÖRSÖK MED OLIKA HARVTYPER TILL VÅRSÄD,

SERIE R2-9505, 1977--1979. 8

Försöksplan 8

Försökens genomförande 8

Mätning och bedömning av harvarnas arbetsresultat 8

Sammanställning av försöksresultaten 9

Erfarenheter och resultat av olika harvtyper 9

Medharv - hjul harv 9

Medharv - Kongskilde hjulharv 10

Väderstad medhar v - Bastant hjulharv med 7.5 resp

10 cm pinndelning 12

Medharv - krokpinneharv 12

S-pinneharv, c-pinneharv och lättharv 13

Medharv - styvpinnesladd 13

Medharv - Kvernelands hyvelsladdharv 14

S-pinneharv - såbäddsharv 14

S-pinneharv - rotorharv 14

Diskussion av försöksresultaten 15

FÖRSÖK MED OLIKA HARVAR OCH HARVNINGSINTENSITETER,

SERIE R2-9509, 1980--1985. 16

Försöksplan 16

Försökens genomförande 16

Använda redskap 16

Mätningar och bedömningar av arbetsresultaten 17

Sammanställning av försöksresultaten 17

Harvarnas arbetsresultat och effekter på skörden 17

Bastant S - Bastant SD 17

Wibergs Bastant SD - Kvernelands hyvelsladdharv 19

Bastant SD - Väderstad boggieharv 19

Bastant SD - Kongskilde Germinator 20

Bastant SD - Väderstadsladd 20

Effekter av antalet harvningar 21

Diskussion av försöksresultaten 21

FÄLTFÖRSöK OCH MARKFYSIKALISKA MÄTNINGAR I SÅBÄDDEN FÖR ATT BEDÖMA NYA HARVARS LÄMPLIGHET FÖR ETABLERING AV SOCKERBETOR.

Försökens utformning Mätmetoder

Harvar i försöken RESULTAT AV DISKUSSION SAMMANFATTNING

LITTERATUR Tabellbilaga

21 22 22 22 23 25 26 29

(5)

INLEDNING

Försommartorka och jordar med höga lerhalter är ett vanligt problem- komplex, som ofta medför oJamn uppkomst. Mjälainslag kan på en del jordar innebära problem med skorpbildning om det regnar och markytan slammar före uppkomsten. Inför höstsådden kan jordarna vara torra och hårda eller våta och sega och därmed svårbearbetade. Såbäddsberedning och sådd måste därför ägnas särskild uppmärksamhet. Ökad andel krea- turslösa gårdar, ofta med ensidig spannmålsodling, medför att större arealer ska bearbetas och sås på kortare tid än vid mera allsidiga växtföljder. Höstsådd utföres i dag efter för frukter och under bearbet- ningsförhållanden, där det tidigare var omöjligt att få bruk i tid för sådden. Betydelsen av att så tidigt har också uppmärksammats och genom att mekaniseringen har ökat avverkningen har det också blivit möjligt att bearbeta och så stora arealer på kort tid.

Den ökade användningen av kemisk ogräsbekämpning har minskat betydelsen av den mekaniska ogräsbekämpningen i såbäddsberedningen. Målsättningen för bearbetningen har därför kunnat inriktas på att skapa bästa möjliga groningsbetingelser för grödan. Detta är viktigt med hänsyn till de ogynnsamma förutsättnigar, som tidigare berörts.

Harven är det huvudsakliga redskapet för att bereda en såbädd. Den ska lossa jorden till lagom djup, sönderdela kokor och klumpar i tillräck- lig utsträckning och jämna markytan för att tillfredställa grödans krav och för att såmaskiner och skördetröskor ska kunna fungera väl. Pinnar, sladdplankor och ribbvältar i olika kombinationer används för dessa ar- betsuppgifter. Under de senaste 25 åren har s-pinnen använts i flerta- let harvar. Arbetsresultatet påverkas inte bara av de enskilda arbets- organen utan också av harvens uppbyggnad, kopplingen till traktorn, in- ställningen och körhastigheten. Användningen av större traktorer har också påverkat harvarnas utformning. De har blivit bredare och tyngre, sladdplankor och efterredskap har vidareutvecklats och transportanord- ningar och hydraulik har tillkommit. Körhastigheterna har ökat.

I denna rapport redovisas undersökningar, som belyser hur redskapens utformning och antalet bearbetningar kan påverka såbädd ens egenskaper och därmed groning, uppkomst och slutlig skörd. Resultaten av försöks- serierna R2-9505 och R2-9509 samt utvecklingen aven såbäddsharv till- sammans med Sockernäringens Samarbetskommitte redovisas. Rapporten in- leds med en kort litteraturstudie av viktigare utländska undersökningar om hur utformningen av arbetsorganen påverkar arbetsresultatet. Försök i de nordiska länderna om betydelsen av såbäddens utformning för grö- dans utveckling refereras också.

Arbetsorganens utformning påverkar arbetssätt och effektivitet

Hur enskilda pinnar med olika utformning lossar jord har studerats både i jordrännor och i fält. Figur 1 (Koolen, 1977) visar hur jorden i nor- mala fall påverkas omkring en lodrätt stående pinne. De skuggade ytorna i figuren begränsar den jordvolym, som vid en viss tidpunkt lossats av pinnen. När pinnen från detta läge rör sig framåt byggs en spänning upp, som vid ett kritiskt värde leder till ett nytt brott längs ytor av samma form som tidigare. Denna process upprepas periodiskt. Jorden, som lossas, kastas framåt, uppåt och åt sidorna och rasar sedan delvis ner

i spåret bakom pinnen. I dessa moment kan jorden sönderdelas ytterliga- re samt sorteras och blandas.

3.

(6)

lRAVHlING OIRECTION

-.---€P

Figur 1. Jord påverkad aven lodrätt stående pinne (Koolen, 1977).

Figure

1.

SoiL affected by a verticaL tine (Koolen,

19??).

Framför pinnen bildas en kil av packad jord, som långsamt vandrar upp- för pinnen, och som fylls på med jord underifrån. I vissa fall fastnar

jorden på pinnen, vars form förändras under arbetet. Hur kilens upp- komst och form påverkas av pinnens geometri och ytegenskaper, körhas- tighet och jordens egenskaper har studerats i olika undersökningar

(Payne 1956, Tanner 1960 samt Willat och Willis, 1965a).

Runt en pinne kan gränserna mellan bearbetad och obearbetad jord prepa- reras fram. Volymen av den påverkade jorden vid två pinnbredder och tre olika pinnlutningar återges i fig. 2 (Payne och Tanner, 1959). Fårans bredd bestäms av pinnens bredd och av att jord vid sidan av pinnen bryts loss. Bredden av denna sidoeffekt bestäms av lutningen på gräns- ytan mellan bearbetad och obearbetad jord samt bearbetningsdjupet. Om pinnen är smal kan sidoeffekten utebli. Dess storlek är också i viss mån beroende av jordarnas egenskaper och befintlig vegetation (Willat och Willis, 1965a).

1600

Figur 2. Volymen jord, som bearbetas aven pinne, är beroende av pin- nens breedd och lutning (Payne & Tanner, 1959).

Figure

2.

The voLume of the soiL tiLLed by a tine depends on the width

and the rake angLe of the tine (Payne and Tanner, 1959).

(7)

Den typ av brott, som beskrivits ovan, förändras vid stort bearbet- ningsdjup i förhållande till pinnbredden. Uppbrytningen av jord vid si- dan av pinnen börjar då först ett stycke ovanför pinnspetsen, det s.k.

kritiska djupet; se fig. 3 (Godwin och Spoor, 1977). Under det kritiska djupet rör sig jorden enbart 5t sidorna och den luckras inte. Pinnens utformning och jordens egenskaper påverkar StOl leken av det kritiska djupet, som för att nämna ett exempel uppmättes till 120 mm för en 25,4 mm bred pinne.

/ . /

Upper failure zane - crescent failure

r_-",-~-"l'"";:-_

Figur

3.

Brottmönster när pinnen är smal i förhållande till bearbet- ningsdjupet (Godwin & Spoor, 1977).

Figure

3.

SoiL faiLure pattern reLated to the depth/width ratio of the tine (GOdwin and

Spoor~ 19??).

I vissa fall deformeras jorden utan att något egentligt brott uppstår.

Detta kan förekomma om pinnen är smal, om jorden är våt, eller om kör- hastigheten är hög (Payne, 1956; Payne och Tanner, 1959; Stafford, 1979). Det kan också bildas en bogvåg av jord runt en pinne t.ex. en såbill vid körning i torr, redan bearbetad jord (Möller, 1975).

Den lösa jorden, som förs åt sidan av pinnen, blir dels liggande i en vall på den obearbetade jorden och dels faller den ner i fåran bakom pinnen. Sorteringen av den lösa jorden har studerats av Kouwenhoven och

Terpsta (1979) och effekter av några pinnformer redovisas i fig. 4.

Pinnars dragkraftsbehov har mätts och formler för beräkningar har här- letts (Payne och Tanner 1959; Godwin och Spoor 1977; Mc Kyes 1978;

Stafford 1979). Dragkraftsbehovet ökar med bearbetningsdjupet, pinn- bredden och körhastigheten. Behovet tilltar också när skärvinkeln ökar, långsamt för vinklar mindre än 500 och sedan allt snabbare. Pinnen utvecklar också en vertikal kraft på jorden, som enligt Koolen och Kui- pers (1983) är riktad uppåt för skärvinklar mindre än 450 och ned- åtriktad för större vinklar. Dragkraftsbehovet för en vibrerande pinne är mindre än för en fast och det minskar med ökande frekvens och ampli- tud, men samtidigt ökar kraftbehovet för att åstadkomma vibrationen.

5.

(8)

"-1 21 Cross-secflon ~

~v,

TravellJng dlrectloo

---~

v :::0·10 111/5

16 16 mm

8 G

"""··~-'7

Froot Vlew

u-u

TIr~ number 2 3 4 5 6

Relative honzontoi

190 102

transport 100 60 165 92

Relative _sorting ,·0'94

deQree, d, 218 148 100 90 180 128

Figur

4.

Inverkan av pinnens storlek, form och lutning på horisontell transport och sortering i en blandning av torra aggregat

(Kouwenhoven & Terpstra, 1979).

Figure

4.

Influence Of tine size, shape and inclination on the horison- tal transport and sorting degree in a mixture of dry soil aggregates (Kouwenhoven and Terpstra, 1979).

För att bedöma en harvpinnes effektivitet ska mängden bearbetad jord ställas i relation till effektbehovet. Försök till sådana bedömningar har gjorts av O'Callaghan och Farrelly (1964), men sönderdelningsgra- den, som också är en viktig faktor, har inte studerats samtidigt. Sön- derdelningen kan påverkas av pinnens utformning och hur jorden därmed bryts upp (Payne, 1956). När jorden utsätts för en nedåtriktad kraft t.ex. aven pinnsladd krossas kokor och klumpar. För att undvika att kokor dras upp till ytan kan pinnvinkeln regleras i vissa harvar. För- sök med olika harvtyper i Norge (Berntsen, 1985) visar att pinnarna främst lossar jorden efter det naturliga spricksystemet och inte direkt finfördelar den. Hög pinnhastighet, som erhålles t.ex. i en kr af tut- tagsdriven harv kan öka sönderdelningen (Stroppeloch Reich, 1982).

I en harv ingår ofta andra arbetsorgan än pinnar, t.ex. sladdplankor och ribbvältar för att jämna markytan och finfördela jorden. I Norge har Holmöy (1985) och Berntsen (1985) studerat bearbetningseffekten av olika typer av sladdplankor. Man fann att underströmningsplankor för- sedda med skrapor åstadkom en god finfördelning av jorden och en jämn bearbetningsbotten.

Olika ribbvältars effekt på aggregatstorleksfördelning och bearbet- ningsbot.t.nens jämnhet samt deras dragkrafts behov har undersökts av Som- mer och Zach (1971). Redskapen hade en god sönderdelningseffekt. För- söksplatserna som hade 13 resp 21

%

ler var nyplöjda och harvade en gång före försökskörningarna. Berntsen (1985) och Henriksson (1974) har inte funnit att ribbvältarna vid vårbruk på höstplöjda lerjordar fin- fördelar jorden i större utsträckning.

Många av de refererade undersökningarna har gjorts på i förväg prepare- rade jordar, som är så homogena som möjligt för att kunna studera prin- ciperna för et.t arbetsorgans verkan. I praktiken bildar sprickor och kokor i ytlagret en varierande struktur, som påverkar och maskerar lag- bundna verkningsmönster runt ett arbetsorgan. I ett redskap har man också samverkanseffekter mellan arbetsorganen, som komplicerar studier

(9)

av vad utformningen betyder för arbetsresultatet. Grundläggande studier av heterogena system återstår att genomföra.

Harvningens inverkan på avkastningen och studier av såbäddarnas funk- tion

Ett stort antal fältförsök med olika harvar och olika antal harvningar har genomförts i Sverige. Under 1940- och 1950-talen var försöken loka- liserade till Ultunaområdet och till nordvästra Skåne. En sammanställ- ning av dessa försök (Nilsson och Henriksson, 1968) visar att i Ultuna- försöken stiger medelskörden vid ökat antal harvningar. Dessa försök har legat på styvare lerjordar och vårarna och försomrarna har ofta va- rit torra. I nordvästra Skåne med delvis lättare jordar och gynnsammare nederbördsförhållanden har antalet harvningar inte påverkat skördens storlek. I samtliga försök var skillnaderna i skörd små efter bearbet- ning med olika redskap.

Under 1960-talet utfördes försök med tilljämning av tiltan med till- satsredskap på plogen eller höstharvning i kombination med olika harv- ningsintensiteter på våren (Henriksson, 1974). Höstharvningen gav en liten skördeökning i försöken i östra Svealand, men den kunde på struk- tursvaga jordar medföra skorpbildning och öka problemen att få bruk på våren. Ojämnheterna över ett helt fält är större än inom en försöksruta och i praktiken har man större fördelar aven tilljämning särskilt till grödor, som kräver grund bearbetning och sådd. Tillsatsredskapen på plogen gav skördeökning men inte tillräckligt stor för att motivera redskapskostnaderna.

Resultaten för olika harvningsintensiteter visar att vid gynnsamma ne- derbördsförhållanden eller på lättbrukade jordar räcker det med två harvningar i vårbruket eller t.o.m. en för att få fullgod skörd. Under torra förhållanden är kraven på såbädd större och det behövs flera harvningar för att få bästa möjliga skörd särskilt på svårbrukade jor- dar. En oJamn uppkomst medför större andel grönskott och högre vatten- halt vid skörd och sänker därmed kvaliteten.

Försök med olika harvningsintensiteter har också genomförts i Danmark (Rasmussen, 1973) och i Norge (Ekeberg , 1985 och MH'ti et ·.al. 1985).

Resultaten varierar på samma sätt som de svenska beroende på jordar och väderlek under försöksperioden.

För att få mera detaljerad kunskap om såbäddarnas funktion och möjlig- heterna att förbättra bearbetningstekniken startades vid försöksavdel- ningen för jordbearbetning under 1960-talets senare hälft undersökning- ar med olika målsättningar. Grödornas krav på såbäddarnas utformning och funktion under gronings- och uppkomstperioden studerades i modell- försök. Håkansson och von Polgar (1976, 1977 och 1979) har redogjort för resultaten av dessa undersökningar. En andra inriktning var att studera hur såbäddarna ser ut i praktiken och för detta ändamål genom- fördes en stickprovsundersökning (Kritz, 1983). En tredje arbetsinrikt- ning var att undersöka olika redskaps arbetssätt och arbetsresultat för att på sikt kunna ge råd om redskapsval och medverka vid utveckling av nya redskap. De första rapporterna, som behandlar undersökningsmetodik men också inverkan av pinntäthet, pinnars skärvinklar och körteknik på bearbetningsdjup, bearbetningsbottnens jämnhet och aggregatstorleksför- delningen (Henriksson, 1974; samt Olsson 1975, 1978). Efter dessa inle- dande studier startades 1977 undersökningar om arbetssätt och arbets- resultat hos de harvar, som användes i praktiken, och efterhand inrik-

(10)

tades arbetet på försök med nya och förbättrade harvar. I denna rapport kommer resultat av undersökningarna mellan år 1977-1985 att redovisas.

FÖRSÖK MED OLIKA HARVTYPER TILL VÅRSÄD, SERIE R2-9505, 1977-1979.

Avsikten med försöksserien var att undersöka, om det fanns skillnader i arbetsresultat mellan olika typer av harvar, som vid denna tid användes i praktiken och att samla erfarenheter av deras arbetssätt. Redskaps- typerna i dessa försök valdes för att kunna ge svar på frågor om olika harvars för- och nackdelar, som då ställdes av lantbrukare, rådgivare och tillverkare. Dessutom påverkades valet av vilka redskap, som fanns att tillgå på de olika försöksplatserna. Avsikten var också att jämföra äldre harvtyper med moderna konstruktioner.

Försöksplan

Varje enskilt försök omfattade tre olika harvtyper.

a

=

s-pinneharv försedd med medar b = s-pinneharv försedd med hjul c

=

valfritt redskap

I försöken på lätta jordar i Halland användes en c-pinneharv i b-ledet.

Försöken har i några fall utvidgats med ytterligare led.

Försökens genomförande

För att kunna samla erfarenheterna från en försöksserie av detta slag har författaren tillsammans med medhjälpare genomfört bearbetning och provtagning av samtliga försök. Vårbruksperioden har utnyttjats väl ge- nom att lägga försök i Skåne, Halland, Västergötland, Uppland och förs- ta året även i Västerbotten. Totalt har 28 försök genomförts under tre- årsperioden. En förteckning med uppgifter om försöksplatserna återfinns i tabellbilagan tillsammans med en tabell med uppgifter om de använda harvarna. Redskapen har i regel varit nya men några äldre medharvar, hjulharvar och styvpinneharvar i gott skick har använts.

Bearbetningen har oftast kunnat genomföras i rätt tid med hänsyn till upptorkningen, kanske någon dag för tidigt i några fall. Försöken har bearbetats så att ett normalt bruk erhållits. I det enskilda försöket har de tre harvarna körts samma antal gånger, två eller tre gånger i olika riktningar. Efter bearbetning och provtagning har de lokala för- sökspatrullerna övertagit skötseln av försöken.

Mätning och bedömning av harvarnas arbetsresultat

Mätningarna avsåg att fastställa såbäddarnas egenskaper, i synnerhet jämnheten och homogeniteten efter bearbetning med olika redskap. En rätt utformad, homogen såbädd ger förutsättningar för en jämn uppkomst.

Förutom medeltalen har därför variationen i de uppmätta egenskaperna varit av stort intresse.

Provtagningen utfördes antingen omedelbart efter bearbetningen eller efter sådden. I det senare fallet togs proverna mellan hjulspåren efter traktorn med såmaskin. Inom en 50x50 cm stor plåtram frilades bearbet-

(11)

ningsbottnen och den lossbearbetade jorden hopsamlades. Denna volym och vikt bestämdes och jordprov för vattenhalts bestämning togs ut. Med kän- nedom om jordvolymen har bearbetningsdjupet, ett medelvärde för den 0.25 m2 stora ytan, beräknats. Överensstämmelsen mellan jordens volym och vikt har visat sig vara mycket god och vägningen har i senare un- dersökningar uteslutits. I varje försöksruta gjordes fyra mätningar för att kunna beräkna en varians inom den enskilda rutan. Under åren 1978 och 1979 gjordes också en gradering av bearbetnings bottnens ojämnhet inom den frilagda ytan. I försöken på Ultuna bestämdes också ofta agg- regatstorleksfördelningen.

Sammanställning av försöksresultaten

Eftersom harvtyperna har varierat i försöken görs jämförelser mellan två redskapstyper i taget. Den parvisa indelningen har gjorts med ut- gångspunkt från de frågor, som då ställdes om redskapstypernas funk- tion. Med hänsyn till hur redskapen utvecklats sedan dess är en del av jämförelserna nu mindre aktuella. För att pröva om skillnaderna mellan de erhållna medeltalen är signifikanta har t-tester använts. Bearbet- ningsdjupets och vattenhaltens varians har beräknats för att undersöka, om det är skillnader i såbädd ens jämnhet efter bearbetning med olika harvtyper. Varianskvoter har använts för att testa om skillnaderna mel- lan redskapen är signifikanta. Provtagningar med fyra upprepningar i varje ruta i fyra block innebär 12 frihetsgrader för variansen i det enskilda försöket. I gruppen som omfattar många försök kan även låga varianskvoter innebära säkra skillnader i jämnheten.

I tabell (sid 11) redovisas resultaten i de 28 försöken indelade ef- ter olika grunder. Minimi- och maximidjupen är medeltal av värdena i de enskilda försöken. Erfarenheterna från körningarna, mätresultaten och skördens storlek diskuteras i fortsättningen för de olika harvtyperna.

Erfarenheter och resultat av olika harvtyper Medharv-hjulharv

Figur Sa. Medharv

Figure Sa. Skid harrow

9.

(12)

Figur Sb. Hjulharv

Figure 5b. WheeI harrow

Harvarna har i regel någon sorts understödsorgan, som bär dem och be- gränsar bearbetningsdjupet. Medar har länge använts för detta ändamål.

Meden kan skära igenom tilttoppar, men går inte ner i mindre hålighe- ter. En harv på medar får därför en relativt stabil gång. Nackdelen med meden är att den förslits, att den skär ner i lös jord och att den går tungt. Dessa svagheter samt att större medharvar behöver hjul för väg- transporter har medfört att deras popularitet minskat och andelen hjulharvar ökat. Hjulet följer markens ojämnheter i synnerhet om mark- ytan är hård. Harvens rörelser i höjdled kan bli ganska stora särskilt om traktorns rörelser överförs genom ett fast drag. Allteftersom mark- ytan tilljämnas blir rörelserna mindre. stora hjul ger jämnare gång och god bärighet. Boggiekonstruktioner, som kan ta upp en del av denna rö- relse har börjat användas sedan denna försöksserie avslutats.

Jämförelsen mellan medharvar och hjulharvar ska belysa om dessa olika understödsorgan kan påverka harvens gång i sådan utsträckning att så- bäddens jämnhet och skördens storlek påverkas. Mätningarna visar att bearbetningsdjupet i medeltal är ca S cm, minimidjupet knappt

4

cm och maximidjupet drygt 6 cm för båda typerna, och det är inga skillnader i varianserna. Vattenhalterna i det bearbetade lagret är lika och detta gäller också varianserna i vattenhalt. I de enskilda försöken är det ingen statistiskt säker skillnad i skörd mellan medharv och hjulharv, men i 13 av totalt 16 försök har med har ven givit den högsta skörden.

Denna tendens till medharvens fördel i så många av försöken gör att skördeökningen för serien som helhet, som i medeltal uppgår till 120 kg/ha, blir statistiskt signifikant. Denna skillnad kan tyvärr inte förklaras av mätresultaten eller av andra observationer från försöken.

Skillnaden mellan maximidjup och minimidjup i medeltal inom ett led var ca 2.S cm i fältförsök med storleken 2Sx100 m, som har tagits ut för att jorden ska vara så jämn som möjligt. När utsädet läggs på bearbet- ningsbottnen blir skillnaderna i sådjup också av denna storleksordning.

på fält med varierande jordar blir skillnaderna i djup ännu större.

Medharv - Kongskilde hjulharv

Kongskildeharven skiljer sig från medharvarna även beträffande pinn- ställningen. Pinnen är anfäst så att spetsen befinner sig rakt under fästet medan pinnarna i medharvarna arbetar med spetsarna bakom fästet.

Pinnens ställning i Kongskildeharven borde medföra att Kongskildeharven kan hålla djupet bättre när jordmotståndet ökar (Möller, 1970). I dessa försök har dock inte Kongskildeharven givit mindre variation i bearbet- ningsdjup. Medeldjupet för Kongskildeharven är O.S cm mindre än för medharvarna. Detta kan bero på att vi har varit försiktiga med att sät-

(13)

Tabell 1. Försök med olika harvtyper till vårsäd, serie R2-9505, 1977--1979

Table

1.

Field trials with different types of harrows 1977--1979

Harvtyper

Types of harrow

Medharv

Skid harrow

a Hjulha~v

Wheel harrow

a Medharv Hjulharv, Kongskilde Medharv, Väderstad Hjulharv, Bastant Medharv Krokpinneharv

Spike harrow

S-pinneharv

S-tine harrow

C-pinneharv

C-tine harrow

Lättharv

Zig-zag harrow

Medharv

Skid harrow

Styvpinnesladd

Clod-crusher

Medhainv Hyvelsladdharv

Clod-crusher

3-pinnehapv Såbäddsharv

Danish harrow

S-pinneharv Rotorharv

Rotor harrow

Antal försök

No of trials

16 5 7 6 6 4 3 3 3 Bearbetningsdjup cm

Working depth cm

medelt. min. max.

mean min

5.0 3.8 4.8 3.6 5.5 4.6 5.0 3.3 5.1 3.9 4.6* 3.3 4.7 3.6 5.5* 4.4 5.4 4.2 5.7 4.4 2.6 *** 1.7 5.4 4.6* 4.8 4.4 5. 1 4.6 5.0 5.0

4.0 3.4 3.9 3.7 4. 1 3.6 3.3 4.0

max

6.6 6. 1 6.6 5.9 6.5 5.9 5.9 6.6 6.9 7 . 1 3.5 7.2 5.6 5.5 5. 1 6. 1 5.7 6.7 5.9 varians

variance

0.52 0.47 0.36 0.41 0.43 0.46 0.37 0.25* 0.41 0.72** 0.43 0.55 0.35

o .

18 O • 16 0.35 0.29 0.66 0.16***

Vattenhalt jord vikt%

Moisture con tent

%

w/w

medelt.

mean

14.4 14.4 18.3 17 .5 18.7 18.9 12.5 14.0 16.4 16.8 13.8* 15. 1 15.3 13.8 13.9 15.0 12.8 13.9 14.9 varians

variance

2.93 3.13 2.28 4.10* 4.40 3.96 2.33 1.87 3.95 2.83 4.01 3.66 2.61

Skörd kg/ha

YieLd kg/ha

4.680 4.560* 4.940 4.860 5.170 5.080 4.000 4.000 4.500 4.480 4.490 4.500 4.510 5.020 4.860 5.270 5.370 5.230 5.340 a = Med-och hjulharvarna är försedda med s-pinnar.

Skid- and wheel harrows are equiped with S-tines.

(14)

ta ner Kongskildeharven. Pinnens angreppsvinkel mot marken innebär en kraftig jordsökning och på styvare jordar är det risk att pinnen drar upp rå jord. Det mindre bearbetningsdjupet medför att vattenhalten i såbädden är något lägre, medan den stora variationen torde bero på

jordartsskillnader inom ledet i ett försök. I denna jämförelse är skör- deökningen för medhar ven 90 kg/ha.

Väderstad medharv - Bastant hjulharv med 7.5 resp 10 cm pinndelning Två vid denna tid mycket vanliga, större harvar jämförs. Väderstadhar- ven har 7.5 cm pinndelning med pinnarna fördelade på fyra axlar och ar- betsbredden 5.4 m. Bastant S har glesare pinndelning, 10 cm, med pin- narna på tre axlar och arbets bredden 6.7 m. Den senare har en fast sladdplanka medan Väderstadharven har en fjädrande.

Mätningarna av bearbetningsresultatet visar att bearbetningsdjupet är 0.5 cm mindre för Bastantharven medan övriga variabler är lika. Skill- naden i djup kan bero på att medarna sjunkit mera än hjulen. En annan orsak kan vara att en glespinnad harv ger mindre mängd lös jord än en tätpinnad även om pinnspetsarna arbetar på samma djup. Bearbetnings- bottnen är något jämnare efter den mera tätpinnade harven, varför den senare förklaringen är mest trolig. I medeltal har inga skillnader i aggregatstorleksfördelning kunnat konstateras mellan de båda harvarna.

Medharven har givit 90 kg högre skörd än hjulharven vid lika antal be- arbetningar i dessa försök. Det är bara i undantagsfall man kan minska antalet bearbetningar med 7.5 cm pinndelning istället för 10 cm och än- då få ett tillfredställande bruk. Vid bedömning av harvarna får man ta hänsyn till att den tätpinnade harven har större effektbehov än den glespinnade vid samma arbetsbredd.

Medharv - krokpinneharv

Figur 6. Krokpinneharv

Figure

6.

Spike harrow

Krokpinneharven består av 1.10 m breda sektioner fästa med länkar i ett sladdrag. Sektionerna har stela pinnar med 5 cm pinndelning. Bearbet- ningsdjupet bestäms i hög grad av harvens tyngd och jordens hårdhet, men kan i viss mån påverkas av draglinjens riktning mellan traktor och harv. Krokpinneharven har alltid ansetts göra ett bra bruk på lerjor- dar, men den används allt mindre eftersom pinnarna är känsliga för sten och åtminstone större harvar är besvärliga att transportera. Harven har ingått i försöken i Västergötland, och avsikten har varit att mäta ar- betsresultatet för en tätpinnad harv med smala sektioner, som kan följa markytan väl.

(15)

Bearbetningsdjupet för krokpinneharven har blivit 5.5 cm att jämföras med 4.7 cm för medhar ven , som har ställts in för att arbeta till nor- malt djup. ~okpinneharvens större arbetsdjup har medfört att vatten- halten i den bearbetade jorden också är högre. Variationen i bearbet- ningsdjupet är låg efter krokpinneharven och bearbetningsbottnen är

jämn i de försök, där den har bedömts. Våren 1977 var mycket sen och efter en torr försommar blev bestånden mycket ojämna. Skörden blev låg och påverkades inte av mindre skillnader i bruk mellan leden. I ett försök våren 1978 blev bearbetningen med medhar ven grund och ojämn och gav lägre skörd än de led som bearbetats med krokpinneharv. I övriga försök är skörden god med små skillnader mellan leden. I medeltal är skörden exakt lika stor för de båda harvtyperna.

S-pinneharv, c-pinneharv och lättharv

Figur 7. C-pinneharv

Figure

7.

C-tine harrow

Försöken har genomförts på sandiga till leriga mojordar i Tönnersaområ- det i Halland och redskapen har valts med tanke på de lätt brukade för- hållandena. c-pinnen, som är vekare och vibrerar mer än s-pinnen vid låga jordmotstånd används inte sällan på lätta jordar. Kvernelands hyd- raulburna c-pinneharv, med ribbvältar och första året med korta styrme- dar som bärorgan, har använts i försöken. För att minimera bearbetning- en på dessa lätt brukade jordar ingick också lättharvar i försöken.

Lättharvarna har smala sektioner liksom krokpinneharvarna, men de väger bara cirka 20 kg per meter arbetsbredd. I samtliga dessa försök kördes varje redskap två gånger. Både s- och c-pinneharvarna har körts rela- tivt djupt, ca 5.5 cm. Variationen i djup för c-pinneharven är större än för s-pinneharven. Medarna på s-pinneharven skar ofta ner till bear-

betningsbottnen och gick sedan stadigt. Bearbetningsdjupet för lätthar- ven är bara 2.6 cm och därmed är också vattenhalten i det bearbetade lagret lägre än för övriga harvar. Variansen i bearbetningsdjup för lättharven är i absoluta tal lika stor som för s-pinneharven, men med hänsyn till att bearbetningen är så grund blir den relativa variansen stor. Avkastningen är i dessa försök densamma oberoende av vilka red- skap, som har använts. Det är förvånande att bearbetningen med lätt- harv, som vid sådden bedömdes vara otillräcklig, har givit så gott re- sultat. Behovet av bearbetning på dessa lättbrukade jordar behöver un- dersökas ytterligare.

Medharv - styvpinnesladd

Båda redbkapen var av Väderstads tillverkning. Medharven hade s-pinnar i fyra rader med 7.5 cm pinndelning. Sladden hade tre plankor försedda med bakåtlutande pinnar utan jordsökning. Redskapets vikt bestämmer i

13.

(16)

Figur 8. Styvpinnesladd

Figure

8.

Clod-chrusher

stor utsträckning bearbetningsdjupet. Sladden har god förmåga att kros- sa skorpa och kokor och används främst till höstsådd på styva jordar.

Försöksresultaten visar att bearbetningsdjupet har blivit mindre efter sladden. Vid sållningen av den bearbetade jorden är andelen finjord större efter sladden än efter harven. Skörden är lika för de båda red- skapen.

Medharv - Kvernelands hyvelsladdharv

Kvernelands hyvelsladdharv introducerades under försöksperioden och den hydraulburna modellen prövades i några försök. Harven har dubbla sladd- plankor, som undertill är försedda med snedställda järn, s.k. hyvlar.

Efter de båda plankorna följer tre rader s-pinnar, som är avsedda att arbeta till samma djup som hyvlarna, och slutligen ribbvältar. Hyvel- sladdharven har en stor andel bärande arbetsorgan och liten jordsökning Detta har medfört att bearbetningsdjupet har blivit tämligen grunt, 4.4 cm. Djupvariationen har varit liten för båda redskapen i dessa försök.

Utmärkande för hyvelsladdharven är att den ger en jämn bearbetnings- botten. Hyvelsladdharven har givit något lägre skörd än medharven.

S-pinneharv - såbäddsharv

Benämningen såbäddsharv har ofta använts på harvar uppbyggda av smala sektioner försedda med fjädrande, tätt sittande pinnar av mindre typ än den vanliga s-pinnen. I dessa försök användes en dansk harv av märket Doublet-Record med 7 cm pinndelning. Mätningarna visar att bearbet- ningsdjupet och därmed också vattenhalten i det bearbetade lagret är något lägre för såbäddsharven än för s-pinneharven. Variationen i djup är relativt liten för båda harvarna. Såbäddsharven har givit 100 kg högre skörd än s-pinneharven.

S-pinneharv - rotorharv

Intresset för kraftuttagsdrivna harvar har ökat efterhand och en Lely- terra rotorharv ingick under det sista försöksåret i tre försök. Resul- taten av såbäddsundersökningarna visar att variationen i bearbetnings- djup är betydligt mindre efter rotorharven. Den har bearbetat igenom hela markytan till samma nivå. Skörden är 110 kg/ha högre för rotorhar- ven än för s-pinneharven i dessa försök.

(17)

Diskussion av försöksresultaten

Kunskaperna om vilket arbete en harv utför i marken är hittills mycket begränsad. Det är därför s vårt at t skilja på tro och vetande. Erfaren- heter, som har gjorts under vissa förutsättningar, generaliseras ofta.

r

en sådan situation är det lätt att utvecklingen följer olika mode- trender.

Efter arbete med mätmetodutveckling och inledande studier av harvarnas arbetssätt var det angeläget att genomföra denna försöksserie med de vanligaste redskapen på olika jordar och i olika landsdelar för att mäta arbetsresultat och skaffa underlag för fortsatt redskapsutveckling och rådgivning om harvar.

Såbäddsundersökningarna visar att det finns brister i bearbetningen t.ex. de stora skillnaderna mellan minimi- och maximidjup. Däremot är skillnaderna mellan olika typer av redskap inte så stora att man direkt kan döma ut någon som olämplig. En förklaring är att redskapen valts med tanke på jordarna. Lättharvar och c-pinneharvar har körts på lätta jordar och inte på svårbrukade lerjordar. Tillverkarna försöker genom produktutveckling förbättra konstruktioner, som ur viss synpunkt är mindre lyckade. Hjulharvarna t.ex. har efterhand utrustats med allt större hjul och med kraftiga plankor, som jämnar markytan före hjulen.

Undersökningarna visar att variationerna i bearbetningsdjup är stora inom ett led på ensartad jord i ett fältförsök. på ett fält med växlan- de jordar blir de ännu större. Denna variation har flera orsaker. Mark- ytans ojämnhet, ryggar, slutfåror och ojämn tiltläggning gör det ibland omöjligt att få en acceptabel jämnhet. Växelplog, höstharvning och tiltpackare har under senare år bidragit till att förbättra situatio- nen. Breda skärbord på tröskorna kräver att markytan är jämn för att man ska kunna tröska liggsäd utan problem. Under vårbruket vill man därför också planera markytan med breda, kraftiga sladdplankor. Då upp- står dels fläckar, där pinnarna bearbetar djupt i en fuktig tilta, dels fläckar, som fylls med torr jord, där pinnarna inte når ner till den ursprungliga markytan. Vid friläggandet av otaliga bearbetnings bottnar har vi naturligtvis träffat på s.k. hargömmor fyllda med torr jord sär- skilt när markytan varit hård och ojämn. Frekvensen av dessa ojämnheter verkar dock inte vara så stor även om harvarna har breda sektioner, när man bearbetar en lucker jord i god struktur till ca 5 cm djup. Genom upprepade körningar i olika riktningar fasas högre partier av och pin- narna når ner till bottnen i håligheterna och jorden blandas.

Fördelarna med smalare sektioner har observerats i senare undersöknin- gar. Den smala sektionen följer markytan bättre och denna bearbetas i sin helhet redan vid första körningen, då sladdfunktionen överväger för den breda sektionen. Dessa effekter framträder i synnerhet vid grund bearbetning.

Variationer i bearbetningsdjup kan också orsakas av att jordarten vari- erar inom fältet och att vissa delar därför är hårda medan andra är lö- sa. Tunga harvar behövs för att få tillräckligt djup bearbetning på de hårda partierna och på de lösa måste överskottsvikten bäras upp av nå- gon sorts understödsorgan. Det är en fördel om dessa kan utformas för att utföra en nyttig bearbetning t.ex. någon form av vältar. Möjlighe- ter att reglera djupet under körning är en fördel.

Skillnaden i skörd mellan harvtyperna i försöken är som mest ca 100 kg kärna per ha, och skillnaderna är ofta inte statistiskt säkra. Man bör 15.

(18)

dock inte bortse från en skördeökning av denna storleksordning. Den kan förränta en extra investerin~ och ibland kan den vara en ren vinst.

Harvens hållbarhet, lätthanterlighet och pris är andra viktiga faktorer att ta hänsyn till vid val av redskap.

FÖRSÖK MED OLIKA HARVAR OCH HARVNINGSINTENSITETER, SERIE R2-9509, 1980-1985.

När försöksserien R2-9505 avslutades 1979 fanns god kännedom om vanliga harvars arbetssätt och arbetsresultat. Den nya serien R2-9509 avsåg att testa nya eller förbättrade harvkonstruktioner så tidigt som möjligt.

Försöken har genomförts vid Ultuna eftersom bara något enda exemplar av redskapen har kunnat ställas till förfogande för försöken. Fältförsök, som kompletteras med mätningar i såbäddarna har visat sig vara en bra metod för att värdera, vad utformningen av olika arbetsorgan kan betyda för arbetsresultatet, och slutligen för hur detta påverkar skördens storlek.

Försöksplan

Försöken har anlagts enligt en splitplotplan med tre eller fyra olika redskap som storrutor och med tre olika bearbetningsintensiteter som smårutor. Varje redskap har alltid körts 1, 2 och 3 gånger till vårsäd.

Däremot har antalet bearbetningar varierat något till höstvete beroende på hur svårbrukad jorden har varit. Lägsta intensiteten har varit 1-3 harvningar, mellanintensiteten 2-4, och högsta intensiteten 3-5 harv- ningar. Antalet bearbetningar har varit lika för samtliga redskap i de enskilda försöken.

Försökens genomförande

Försöken har anlagts på mellanleror och styva leror. En förteckning över försöks platserna med uppgifter om jordart, gröda, redskap och an- tal bearbetningar återfinns i tabellbilagan. Bearbetning och sådd av de vårsådda försöken har utförts samma dag. I de höstsådda har arbetena ibland genomförts under något längre tid. Led med mer än en bearbet- ning har harvats i två olika riktningar. Redskapen har ställts in för att arbeta till normala och så lika djup som möjligt, och så att de har arbetat bra. De vårsådda försöken har såtts och gödslats med kombiså- maskin med gödselbillarna upphängda för att inte påverka bearbetnings- resultatet. De höstsådda försöken har övergödslats. Försöken har inte vältats efter sådd.

Använda redskap

Nya eller omkonstruerade redskap har efter hand tagits med i försöken.

Av de större harvarna har bara mittsektionen använts för att begränsa rutbredderna och därmed försökens storlek. Detta är fallet med Wibergs Bastant av vilken en ca 3.5 m bred sektion har använts. Den var försedd med s-pinnar med 10 cm pinndelning och med tre ställbara sladdplankor efter varandra, och inledningsvis jämfördes effekter av ökat antal plankor. Senare har den alltid körts med dubbla plankor, Bastant SD.

(19)

Kvernelands hyvelsladdharv tillverkades från början endast i hydraul- buret utförande. Senare tillkom en bogserad modell, som har använts i samtliga höstveteförsök och i de vårsådda försöken fr.o.m. 1982.

Två modeller av Väderstadharven har ingått i försöken. Under 1982 an- vändes en boggieharv modell FB med Agrillapinne (s-pinne) med 6.8 cm pinndelning. Sedan våren 1983 har en 3.2 m bred mittsektion aven NZD- harv använts. Den har dubbla sladdplankor och Agrillapinnar med 8 cm pinndelning. I höstveteförsöken har även Väderstads 3-axliga styvpinne- sladd ingått.

Kongskilde Germinator har testats i försöken sedan 1982, då en fransk prototyp ställdes till vårt förfogande. Sedan 1983 har en ombyggd, dansk modell, efterhand ändrad på några punkter, körts i försöken. Har- ven är uppbyggd av 1 m breda sektioner, som bärs av ribbvältar fram och bak, och är försedda med en sladdplanka efter främre ribbvälten. Sek- tionerna har fjädrande pinnar med 5 cm pinndelning. Pinnarna arbetar med spetsarna vinkelrätt mot markytan. Harvens hydraulik har utformats så att sektionerna kan följa markytan under konstant belastning.

Mätningar och bedömningar av arbetsresultatet

Mätningar och provtagningar i såbädden har utförts efter bearbetningen eller i vissa fall efter sådden. Den lossbearbetade jorden från en yta av 0.25 m2 har samlats upp och volymbestämts för beräkning av bearbet- ningsdjup, och den frilagda bearbetningsbottnens ojämnhet har bedömts.

Den uppsamlade jorden har sållats för bestämning av aggregatstorleks- fördelningen. Ett prov per ruta har uttagits för bestämning av ledme- deltal. Variansen inom led och vattenhalten i såbädd en har inte be- stämts i denna försöksserie. Plantantalet har räknats ca 2 veckor efter uppkomst.

Sammanställning av försöksresultaten

Nya redskap har eftel~ hand införts iförsöksserien . Endast Wibergs Bas- tant SD har ingått i samtliga försök. Vid sammanställningen och vid den statistiska analysen görs därför parvisa jämförelser mellan Bastant SD och övriga harvar. I tabellbilagan redovisas resultaten av mätningar och skörd vid redskapsjämförelserna för de olika harvningsintensiteter- na. I tabell 2 redovisas resultaten för de olika redskapen i medeltal för bearbetningsintensiteterna. Slutligen har effekterna av antalet harvningar beräknats i medeltal för samtliga redskap i försöken. En uppdelning mellan vårsådda och höstsådda försök har hela tiden gjorts.

Harvarnas arbetsresultat och effekter på skörden Bastant S - Bastant SD

Jämförelsen mellan Bastant S och Bastant SD avsåg att mäta effekterna aven fjädrande, extra sladdplanka mellan andra och tredje pinnraden i SD-harven. Endast tre försök i vårsäd och tre i höstvete har genom- förts, varför resultaten måste betraktas som osäkra. SD-harven verkade gå stadigare och bearbetningsdjupet blev mindre, vilket kan bero på att den dubbla plankan ökar bärigheten. Bearbetningseffekten är främst att jamna markytan och att krossa kokor, men när lerorna är torra och hårda vid höstbruket har den extra plankan inte så stor effekt. I medeltal är 17.

(20)

Tabell 2. Försök med olika harvar och antal harvningar, serie R2-9509, 1980-1985

Table

2.

Field trials with different harrows and no. of harrowings 1980-1985

Redskap

Harrow

VÅRSÄD

Spring cereals

Bastant S Bastant SD Bastant SD Hyvelsladd Bastant SD Väderstadharv Kongskilde Germinator HÖSTVETE

Winter wheat

Bastant S Bastant SD Bastant SD Hyvelsladd Bastant SD Väderstadsladd Bastant SD Väderstadharv VÅRSÄD

Spring cereals

Antal försök

No. of trials

3 12 9 3 5 4 2 1 harvn. 1

harrowing

13 2 harvn. 2

harrowings

3 harvn. 3

harrowings

HÖSTVETE

winter wheat

Låg intens.

Low intensity

5 Normal fl

Normal

1/ Hög fl

High

1/

Bearbetnings- djup cm

Working depth cm

5.5 5.0 4.4 4.4 4.2 4.2 4.3 5. 1 4.1* 3·9 4.3 3.6 3.4 3.2 3.9 4.0 4.0 4.0 4.4 4.2 4.1 Bottnens ojämnhet 1-5

Seedbed bottom roughness 1-5

2.3 2.5 2.9 2.2* 3.0 3.0 2.2* 2.9 2.3 2.3 2.5 2.8 2.2*** 1 .9*** 3.3 2.2 2.1 Aggregat <4 mm %

Aggregate

<4

mm

% 46 47 46 48 46 46 48* 15 16 17 20 15 19 23 19 41 44* 46** 16 19** 21**

Antal plan- tor per m2

No, of plants per mE

427 460 436 452 428 412 436 363 355 355 388 353 363 417 434 441 340 374 384 Skörd kg/ha

Yield kg/ha

4550 4550 4590 4700 4600 4660 4800* 5130 5170 5440 5310 5720 5670 5860 5810 4450 4630** 4680* 5360 5390 5410 Vattenhalt i kärnan %

Grain moisture content

% 25.3 24.8 25.1 25.0 25.2 25.5 24.6 22.0 21.8 18.9 19.1 18.6 18.7 14.6 14.7 25.3 24.4 24.2 19 . 1 19.0 19.0

(21)

andelen aggregat mindre än 4 mm en procentenhet högre för SD-harven. I vårsädesförsöken är skörden lika för de båda harvarna. Enda skillnaden är att den tredje harvningen inte ökat skörden för SD-harven men där- emot för S-harven. I höstveteförsöken har SD-harven givit högsta skör- den, men skillnaderna är inte statistiskt säkra.

Wibergs Bastant SD - Kvernelands hyvelsladdharv

Figur 9. Kvernelands hyvelsladdharv

Hyvelsladdharven är en tung harv med dubbla sladdplankor försedda med snedställda Jarn (hyvlar). Dessa hyvlar bearbetar nästan hela markytan och har förutsättningar att skapa en jämn bearbetnings botten , då de ef- terföljande pinnarna ställs till samma djup som hyvlarna. I de vårsådda försöken har också bottnarna blivit mycket jämna. Vid bearbetning av nyplöjda leror till höstveteförsöken blir ojämnheterna i bearbetnings- bottnen större och mera slumpartad genom att t.ex. stora kokor bryts loss ur tiltan. Harvens tyngd och arbetsorganens utformning medför att redskapet har en god krossande effekt och andelen fin jord är något hög- re efter hyvelsladdharven än efter SD-harven. Plantantalet är något högre efter hyvelsladdharven och i de vårsådda försöken är skörden 110 kg/ha högre. Däremot har SD-harven givit högst skörd i höstveteförsö- ken. Inga av dessa skillnader är dock signifikanta. Hyvelsladdharven går relativt tungt, stenar kan fastna mellan hyvlarna och fuktig jord kan häfta vid plankorna och hyvlarnas övre del. Harven passar bäst på styva jordar.

Bastant SD - Väderstad boggieharv

Figur 10. Bastant SD

Som framgår av redskapsbeskrivningen skiljer sig de Väderstadharvar, som har använts i försöken, från Bastant SD genom en tätare pinndel- ning, 6.8 och 8 cm gentemot 10 cm. I försök med god tiltläggning har bearbetnings bottnen blivit jämnare efter de mera tätpinnade harvarna.

~är markytan är oJamn och hård är det däremot svårt att finna sådana samband mellan redskap med olika pinntäthet, och i medeltal är det 19.

(22)

Figur 11. Väderstad boggieharv

ingen skillnad i bearbetningsbottnens ojämnhet mellan dessa harvar. An- delen aggregat mindre än

4

mm är också lika i vårsädesförsöken. I de båda höstveteförsöken är andelen fin jord mindre för Väderstadharven med fjädrande sladdplanka. Väderstadharven har i vårbruksförsöken givit 60 kg högre skörd än Bastant SD men i höstveteförsöken 50 kg lägre. Inga av dessa skillnader är signifikanta. Försöken visar således att bear- betningsresultaten är likvärda för dessa båda harvtyper, som idag domi- nerar marknaden för större harvar.

Bastant SD - Kongskilde Germinator

Figur 12. Kongskilde Germinator

Utvecklingen av Kongskildes Germinator kommer även att behandlas i av- snittet om harvar för bearbetning till sockerbetor. I Ultunaförsöken har Germinatorn endast ingått i de vårsådda försöken. Mätningarna visar att denna tätpinnade harv skapat en betydligt jämnare bearbetningsbot- ten än Bastant SD. Andelen finjord är också högre. De smala sektionerna med god följsamhet mot markytan, pinnställningen och pinntätheten har bidragit till detta. Skörden har blivit 200 kg/ha högre för Germina- torn. Samtliga dessa skillnader är signifikanta. Vattenhalten vid skörd är något lägre för Germinatorn, och försöksresultaten visar således att den har gjort ett bra arbete. Germinatorn och Väderstadharven har in- gått i samma försök och kan direkt jämföras.

Bastant SD - Väderstadsladd

Väderstadsladden har ingått i fyra av de höstsådda försöken. Liksom hy- velsladden har den haft en god krossningseffekt med större andel fin- jord än Bastant SD. Både Väderstadsladden och hyvelsladden har trots detta givit något lägre skörd än Bastant SD.

(23)

Effekter av antalet harvningar

Effekterna av antalet harvningar i medeltal för de redskap, som har in- gått i försöken, redovisas också i tabell 2. I de vårsådda försöken är bearbetningsdjupen lika oberoende av antalet harvningar. Vid ökat antal harvningar är bearbetningsbottnen betydligt jämnare, andelen aggregat mindre än 4 mm är högre och skörden är större. Dessa skillnader är sta- tistiskt säkra. Plantantalet har också ökat medan vattenhalten vid skörd har minskat med ökat antal harvningar, men skillnaderna är inte signifikanta. Dessa resultat stämmer väl överens med tidigare försök.

Höstveteförsöken är betydligt färre, och de enda signifikanta skillna- derna är den ökade andelen finjord vid ökat antal harvningar. I medel- tal har också skörden ökat något men både Väderstadsladden och Hyvel- sladdharven har givit lägre skörd vid ökat antal harvningar. I höstsåd- da grödor är sambandet mellan bearbetning, beståndsutveckling och skörd mera komplicerat än i vårsådda, och det behövs ett betydligt större försöksantal för att belysa orsakssammanhangen.

Diskussion av försöksresultaten

Matningar av arbetsresultaten har varit en viktig del i försöken för att värdera nya harvtyper och redskap under utveckling, eftersom man under gynnsamma väder leks betingelser ofta inte får några skillnader i skörd mellan leden i försök av detta slag. Under torra förhållanden däremot kan skillnaderna bli betydligt större än de medeltal, som har redovisats i tabellerna. Genom att mäta bearbetningsresultaten med av- seende på egenskaper som djup, andelen finjord och bearbetningsbott- nens jämnhet kan man även om skördeskillnaderna uteblir få viss infor- mation för att bedöma redskapen och studera hur olika arbetsorgan och deras utformning påverkar arbetsresultatet.

Bland erfarenheterna från denna försöksserie, som bör bli av värde för den fortsatta redskapsutvecklingen, bör nämnas möjligheterna att skapa en jämn bearbetnings botten med konstruktioner avpassade för detta t.ex.

hyvelsladdharven och tätpinnade harvar. Finbrukningsgraden kan ökas med sladdplankor eller genom att arbetsorganen utformas så att kokor inte dras upp. Kongskildes Germinator är ett exempel på hur en harv kan ut- formas för att arbeta effektivare än tidigare redskap.

I de höstsådda försöken var bruket ofta mycket grovt och en ökad fin- fördelning erhölls med ökat antal harvningar i synnerhet för hyvel- sladdharven och styvpinnesladden. Detta har emellertid inte medfört ökad skörd. Mera grundläggande undersökningar över sambanden mellan be- arbetning, höstsädens uppkomst och övervintring samt beståndens vidare utveckling skulle behöva genomföras.

FÄLTFÖRSÖK OCH MARFYSIKALISKA MÄTNINGAR I SÅBÄDDEN FÖR ATT BEDÖMA NYA HARVARS LÄMPLIGHET FÖR ETABLERING AV SOCKERBETOR

Projektet har genomförts tillsammans med Sockernäringens samarbetskom- mitte. Målet har varit att utveckla mera ändamålsenliga harvar för sockerbetsodlingen. Mätresultaten har utgjort ett viktigt beslutsun- derlag i olika faser av utvecklingsarbetet, som pågått under åren

1980-84. De markfysikaliska mätningarna har genomförts med anslag från Stiftelsen Svensk Sockerbetsforskning under åren 1981-83. Sockernä- ringens Samarbetskommitte har genomfört fältförsöken och tillverkat

21.

(24)

försöksredskapen, Kongskilde har engagerat sig i utvecklingsarbetet och marknadsför nu en såbäddsharv, Germinatorn, som är en vidareut- veckling av försöksharven.

Försökens utformning

Varje år har fyra försök anlagts i sydvästra Skåne på moränjordar med olika lerinnehåll. Under åren 1980-82 låg försöken enligt en plan med olika harvar som huvudfaktor och olika såmaskiner som bifaktor. Planen ändrades därefter och under åren 1983 och 1984 omfattade försöken led med en respektive två bearbetningar med varje harv, och sådden utför- des med Monocentra precisionssåmaskin. Ändringar och byte av redskap i enskilda led har skett under försöksperioden. I slutrapporteringen görs därför parvisa jämförelser mellan ett standardredskap och för- söksredskapet, samt mellan normal och djup bearbetning.

Mätmetoder

För att bestämma harvarnas bearbetningseffekter uppsamlades den lösa bearbetade jorden från en yta av 0.25 m2 på 8 platser per led. Volymen mättes och bearbetningsdjupet beräknades. Jorden från fyra av platser- na torrsållades för bestämning av aggregatstorleksfördelningen och från de övriga platserna uttogs prover för vattenhaltsbestämning i så- bädden. Den frilagda bearbetnings bottnens ojämnhet graderades enligt en femgradig skala där 1 är en mycket jämn botten och 5 en mycket oJamn. Ett prov från ett översta 2 cm tjockt skikt i den frilagda be- arbetningsbottnen uttogs för att bestämma vattenhalten i bottenlagret.

Variationskoefficienter (standardavvikelse/medeltal x 100) har beräk- nats för bearbetningsdjup samt vattenhalter i y t- och bottenlager för att bedöma heterogeniteten i såbäddarna. Uppkomstförloppet följdes ge- nom planträkningar och skörden bestämdes.

Harvar i försöken

Standardredskap i samtliga försök har varit en hydraulburen kulturharv med s-pinnar med 10 cm pinndelning utrustad med sladdplanka och efter- harv av långfingertyp. Kvernelands hyvelsladdharv är en tung harv med två sladdplankor, som är försedda med snedställda järn, vilka bearbe- tar hela markytan. Harven är försedd med s-pinnar samt ribbvält bak.

Väderstads Agrilla är en bogserad boggieharv med s-pinnar med

7.8

cm pinndelning, en fjädrande sladdplanka och efterharv av långfingertyp.

Tumeharven är delburen och utrustad med s-pinnar med 10 cm pinndelning och ribbvält fram och bak. Samtliga dessa harvar har varit uppdelade i tre sektioner.

JT:s försöksharv konstruerades för att göra ett bra bruk till socker- betor och samtidigt passa till andra grödor. Målsättningen var att den skulle följa markytan väl, ge ett jämnt bearbetningsdjup och ett fint bruk. Harven byggdes av 1 m breda krokpinnharvsektioner med ribbvältar fram och bak, som reglerade arbetsdjupet. Efter första försöksåret er- sattes krokpinnarna med små lodrätstående s-pinnar med 5 cm pinndel- ning. Varje sektion utrustades med två sladdplankor, en mindre före första ribbvälten för att Jamna större ojämnheter samt skydda mot stenpåkörning och en kraftigare planka mellan ribbvälten och pinnsek- tionen för att krossa kokor. Kongskildes Germinator är uppbyggd enligt samma grundprinciper. Erfarenheterna från JT-harven utnyttjades när

(25)

kravspecifikationerna för ~rminatorn fastställdes.

RESULTAT OCH DISKUSSION

I tabell 3 redovisas de markfysikaliska mätningarna, plantantal och skörd i försöken med olika harvar efter två bearbetningar och sådd med Monocentra. Resultaten redovisas som relativtal i förhållande till ett standardredskap (kulturharven). Dessutom redovisas resultaten av djup bearbetning i förhållande till grund.

Vid planeringen av de markfysikaliska undersökningarna lades stor vikt på vattenhaltsbestämningar. Vid bearbetningstillfället tilltar normalt vattenhalten med djupet under markytan. Den varierar också från plats till plats beroende på markytans mikrotopografi och exponeringen för sol och vind. Efter bearbetningen har vattenhalten i ytlager och bot- tenlager bestämts och variationskoefficienter beräknats, för att fast- ställa skillnaden mellan redskapen i deras förmåga att hålla ett jämnt djup och blanda om jorden och därigenom skapa jämnare vattenhaltsför- hållanden i såbädden. Det finns en tendens till högre vattenhalt och lägre variationskoefficient vid djup bearbetning, men några säkra skillnader har inte kunnat påvisas. Däremot finns det skillnader i bearbetningsdjup, bearbetningsbottnens ojämnhet och andelen fina agg- regat.

En jämn botten på rätt djup ökar precisionssåmaskinens möjligheter att placera fröet i en god groningsmiljö. Ökad andel fin jord förbättrar avdunstningsskyddet under groningsperioden och ökar kontaktytan mellan jord och frö. Dessa effekter påverkar plantantal och skörd främst un- der år med ogynnsamma bearbetnings- eller groningsbetingelser. Det är därför naturligt att skillnaderna i medeltal mellan redskapen är stör- re för såbäddarnas egenskaper än för slutlig uppkomst och skörd. En god bearbetning får ses som en billig försäkring i en värdefull od- ling. Med ett effektivt redskap får man bruk med ett fåtal körningar, spar tid och minskar jordpackningen.

Kvernelands hyvelsladd gav en jämnare bearbetningsbotten och ett fina- re bruk än kulturharven, men ingen ökning av plantantal och skörd er- hölls. Försöken med denna harv avslutades efter två år.

Väderstads Agrilla skiljer sig inte från kulturharven i försöken åren 1982-83. Planträkningar och skörderesultat finns från ytterligare 3 försök 1984. I totalt 11 försök varav 9 skördats är antalet plantor 4%

större för Väderstadsharven. Det ökade försöksantalet medförde att skillnaden blir statistiskt säker. Skörden är dock densamma, som för kulturharven.

Tumeharven ingick bara i tre försök under ett år. Bearbetningsbottnens jämnhet var i dessa försök god.

JT:s försöksharv prövades i 12 försök 1980-82. Mätningarna visade ge- nomgående goda resultat beträffande såbäddens kvalitet. Detta gjorde att Kongskilde satsade på en vidareutveckling av försöksharven trots att de goda bearbetningseffekterna dittills inte hade medfört högre plantantal och skörd.

Försöken med Kongskilde Germinator kunde starta 1983 och bearbetnings- resultaten blev i klass med JT:s försöksharv. När 3 försök från 1984 medräknas blir plantantalet 6% större och skörden 3% högre än med kul-

23.

(26)

Tabell 3. Försök med olika harvar till sockerbetor, resultat i relativtal. Kulturharv =100

Tabel

3.

Field trials with different harrows used in sugar

beets~

results in relative numbers. S-tine harrow =100

Kverneland hyvel- sladd harv

Väder- stad Agrilla

Tum e JT:s försöks- harv

Type of harrow

År

Year

Antal försök

No of trials

Bearbetningsdjup

Working depth

Variationskoefficient

Coefficient of variation

Ojämnhet i bearbetnings bottnen

Seedbed bottom roughness

Aggr ega t <4 mm

Aggregate <4mm

Vattenhalt, bearbetat lager

Moisture content seedbed

Variationskoefficient

Coefficient of variation

Vattenhalt, bottenlager

Moisture content bottom layer

Variationskoefficient

Coefficient of variation

Plantantal

No. of plants

Sockerskörd

Sugar yield

1980-81 8 97 92 64* 108***a 101 132 103 110 95 99 Mätningarna ej genomförda i a

=

1 försök, 1982-83 8 99 105 91 104 101c 74c 99 93 103 101b

1982 3 89 127 77** 99 104 95 99 63** 102 106

1980-82 12 99 89 66*** 109***a 90 90 97 98 97 101 b

=

2 försök, c

=

4 försök.

Kong- skilde Germi- nator 1983 4 108 75 65 109 99 94 109b 105b

Djup- bear- betning 1980-82 12 139*** 87 82 102a 108 84 102 72 96 102

References

Related documents

Även det stora flertalet verksamhetsnära chefer upplever sig ha tillräckligt med stöd från närmaste chef och kollegor så gör det oklara läget och ovissheten att behovet är

Samma snitt är foto- graferade dels i färskt tillstånd (till vänster) dels efter lufttorkning (tl i 1 höger). ! snIttet frZm D-ledet är jorden mera kompakt än i snittet

Sett över alla försök på Charlottenlund så var genomsläppligheten i skiktet 10-15 cm signifikant högre i de plöjda leden jämfört med de plöjningsfria, se figur 13..

I matjorden i den plöjda ledet växte redan ett stort antal rötter längs med halmrester till skillnad från i det oplöjda där många rötter påträffades i

Försöksserie R2-7105 slarlade redan 1971 och har omfattat sju mångåriga försök, i vilka körning gjorts m&lt;xl mindre traklOrer och vagnar. Försöken i serie

Den beräkningsmodell som det här arbetet baserar sig på är ut- arbetad vid avdelningen för jordbearbetning [Arvidsson och Håkansson, 1989] och är avsedd att

Vi vill redan nu flagga för en konferens om dagvatten, som Dag&amp;Nät kommer att arrangera i samverkan med bland andra Svenskt vatten. Konferensen kommer att äga rum i

Bolaget arbetar mot en EU-registrering enligt Biociddirektivet vilket kan öppna för en bred använd- ning av fenylcapsaicin.. Vi har tidigare kommunicerat att vi avser att