Decimantboken 1651 för Skåne, Blekinge och Bornholm Skansjö, Sten; Tuvestrand, Birgitta

LUND UNIVERSITY PO Box 117 221 00 Lund +46 46-222 00 00

Decimantboken 1651 för Skåne, Blekinge och Bornholm

Skansjö, Sten; Tuvestrand, Birgitta

2007

Document Version:

Förlagets slutgiltiga version Link to publication

Citation for published version (APA):

Skansjö, S., & Tuvestrand, B. (Red.) (2007). Decimantboken 1651 för Skåne, Blekinge och Bornholm. (Skånsk senmedeltid och renässans; Vol. 21). [Publisher information missing].

Total number of authors:

2

General rights

Unless other specific re-use rights are stated the following general rights apply:

Copyright and moral rights for the publications made accessible in the public portal are retained by the authors and/or other copyright owners and it is a condition of accessing publications that users recognise and abide by the legal requirements associated with these rights.

• Users may download and print one copy of any publication from the public portal for the purpose of private study or research.

• You may not further distribute the material or use it for any profit-making activity or commercial gain • You may freely distribute the URL identifying the publication in the public portal

Read more about Creative commons licenses: https://creativecommons.org/licenses/

Take down policy

If you believe that this document breaches copyright please contact us providing details, and we will remove access to the work immediately and investigate your claim.

I

(â

Xþo

z

(h

CN lrl

z

F1 H

LlJ

F

È

|i

o

F

F

z

LTJ

(t

þ:

CN

z

(â

N) FT

(t)

X

Þ

z

(â

R

È

EI U)

È

Þ

z

H

4"n

,' 0fl

"f-.flT;, _" 'l:

)* ^'"u*' -i*

" l, ^{,g;: '::.., ä"..* ;-;, ,-.,:;l)} s'î. : ^iËî':l

* "

- -;J'

', *"i '..t

^.

**r

^{-^Þ}

d*r ,t":

*:qì '

g

--l;Í.ilff: _!ïii-'ffi .,, .n:þifr ffi:nffi,ffi w'ffi tr¡ffi*h ^{Js ffi} tr:ff'"ffiffi åffffi

,.',.'.t/

T

.1.-'

ls-

t{ ç

("f) !e

* L'

^r-r

":,

Í""

-Þ.

L,! ¿:

l" -fl

s'.ì ^4a

7,tr

*¡, -7

v ,ïr

t,rT ^,-1

v Þ_l

z

þr

Þei

Lq

?

UTGIVEN

AV

STEN SKANSJO ^OCH BIRGITTA TUVESTRAND

SKÅNSK SENMEDELTID OCH RENÄSSANS .2I

Shrifuerie utgiuen au Wtenskapssocieteten

i Lund i

samarbete med Landsarþiuet

i Lund

C¡NIqttÍcl

SKÅNSK SENMEDELTID OCH RENÄSSANS

Skriftserie utgiven av Vetenskapssocieteten i Lund i samarbete med Landsarkivet i Lund

21

Volymen ingår även som nr 13 i Landsarkivets i Lund skriftserie

TRYCKT MED BIDRAG FRÅN

Ebbe Kocks stiftelse Gyllenstiernska Krapperupstiftelsen

Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien (Rettigstiftelsen)

GRAFISK FORM Stilbildarna i Mölle, Frederic Täckström

TRYCK Kristianstads boktryckeri AB, Kristianstad ²⁰⁰⁷ PRODUKTION Bokpro, Bjärnum

SKÅNSK SENMEDELTID OCH RENÄSSANS

SKRIFTSERIE UTGIVEN AV VETENSKAPSSOCIETETEN I LUND I SAMARBETE MED LANDSARKIVET I LUND

21

Decimantboker1 1651

för Skåne, Blekinge och Bornholm

UTGIVEN AV

STEN SKANSJÖ

OCH

BIRGITTA TUVESTRAND

REDAKTIONSKOMMITTE

HANS ANDERSSON GÖTE PAULSSON

JAN DAHLIN MATS RIDDERSPORRE

SIEGRUN FERNLUND MATS ROSLUND STEN SKANSJÖ

Innehåll

FÖRORD

INLEDNING

av Sten Skansjö ..

Decimamboken 1651: tillkomst och innehåll ..

Källor och litteratur .

Appendix: Decimantboken 1651 jämförd med Sammandraget .

ANMÄRKNINGAR TILL TEXTEDITIONEN

av Birgitta Tuvestrand.

DECIMANTBOKEN, VOLYM I.

Torna härad . Frosta härad . Albo härad .

. ... 9-50

. ... 9

. ... 24

.27 . ... 51

.. 53-279 55 . ... 72

. ... 101

Järrestads härad ...

105

Ingelstads härad .

117

Herrestads härad . Ljunits härad Vemmenhögs härad Bara härad

. . . . ] ~

Onsjö härad Rönnebergs härad Luggude härad Södra Åsbo härad . Bjäre härad

DECIMANTBOKEN, VOLYM 2.

Norra Åsbo härad .. Gärds härad Göinge härad . Villands härad . Listers härad . Bräkne härad Medelstads härad Östra härad . Färs härad . Skytts härad Oxie härad. Harjagers härad Bornholm.

149 ... 156

174 ... 192

207 ... 221

. ... 249

.. 262

. 281-512 . ... 283

... 303

. ... 327

. ... 388

. ... 415

... 423

... 430

. ... 447

. ... 456

... 475

. ... 491

... 497

. ... 504

KOMPLETTERINGAR UR SAMMANDRAGET. .... 513-540

Torna härad.

515

Harjagers härad . Albo härad. Färs härad.

. ... 518

. .. 522

. ... 526

Oxie härad Bara härad ..

Bornholm.

NOTER

ORTNAMNSREGISTER ..

... 527

. . 536

. ... 536

. . ... 541

. ... 559

PERSONNAMNSREGISTER AVSEENDE ADLIGA JORDÄGARE

1651 ...

⁶⁰³

FÖRORD

Det är med största glädje som Landsarkivet i Lund och Vetenskapssocieteten i Lund nu kan presentera en utgåva av 1651 års decimantbok för Skåne, Blekinge och Bornholm (dvs. det dåvarande Lunds stift). Detta märkliga verk på sammanlagt över 2 500 handskrivna sidor är nämligen den äldsta någorlunda heltäckande förteckningen över byar, gårdar, jordbrukare och jordägare i dessa landskap. Decimantboken är därmed av central betydelse för studiet av landskapens bebyggelse och befolkning, och den är också av stor vikt för ort- och personnamnsforskningen samt för personhistorisk forskning.

De gamla östdanska landskapens övergång till Sverige och de dansk-svenska krigen på 1600-talet har med- fört att många källor till dessa landskaps historia har förlorats, skingrats eller blivit mindre lättillgängliga. Det är därför angeläget att det viktigaste av det bevarade materialet görs tillgängligt för forskningen i fullgoda edi- tioner. I och med att Lunds stifts landebok och Palteboken tidigare utgivits i serien Skånsk senmedeltid och renässans (nr 4-6 och 7), föreligger nu tre av Landsarkivets viktigaste källor från dansk tid i vetenskapliga utgå- vor.

Arbetet med denna utgåva påbörjades i Landsarkivet 2002, och år 2006 hade arbetet kommit så långt att Landsarkivet och Vetenskapssocieteten kunde träffa ett avtal om att ge ut boken i serien Skånsk senmedeltid och renässans. Många personer och institutioner har bidragit till att fora projektet i hamn. Vi vill här först tacka Ebbe Kocks stiftelse, Gyllenstiernska Krapperupstiftelsen samt Kungl. Vitterhets Historie och Antikvi- tets Akademien, vilka genom generösa ekonomiska bidrag möjliggjort utgåvans höga vetenskapliga och gra- fiska kvalitet.

Ambitionen med utgåvan är inte bara att presentera en text, som återger originalet bokstavstroget, utan även att ge en så god föreställning som möjligt om hur texten är arrangerad i originalet. Ett stort arbete har därför lagts ner på att återge olika rubrikstilar, avsnittsgränser, indrag, kilamrar o. dyl. På grund av textens karaktär av förteckning är dessa arrangemang ofta direkt nödvändiga för en korrekt tolkning av innehållet. Den gra- fiska utformningen har gjorts av Frederic Täckström på Stilbildarna

i

Mölle, och vi vill här gärna tacka honom for hans förnämliga arbete och även för hans tålamod under den utdragna produktionsprocessen.

Utgåvan har försetts med ett ortnamnsregister och ett personregister. I ortnamnregistret har samtliga i tex- ten förekommande ortnamn medtagits. Personregistret omfattar endast namnen på de adliga jordägarna.

Avsikten är här att tillgodose forskningens behov av att snabbt få en samlad bild av de socialt och ekono- miskt betydelsefulla frälsepersonernas jordinnehav, som ofta var uppsplittrat på en rad socknar utöver huvudgårdens socken. Däremot har det inte bedömts vara meningsfullt att göra ett personregister över alla de enskilda tiondebetalarna. Eftersom så många av dessa har samma eller liknande namn, är hemorten en nödvändig del av identiteten. Vid sökning efter dessa personer torde alltså ortnamnen ofta vara viktigast, och denna sökingång får anses tillgodosedd genom ortnamnsregistret och den topografiska ordningen i själ- va texten.

Texteditionen har utförts av fil. dr Birgitta Tuvestrand vid Landsarkivet, och inledningen har skrivits av docent Sten Skansjö. Ortnamnsregistret har upprättats av Birgitta Tuvestrand i samarbete med f. arkivchefen docent Göran Hallberg. Ett särskilt tack vill vi rikta till Göran Hallberg för det betydande arbete han lagt ner på granskningen av ortnamnsregistret. Excerperingen for personregistret har utförts av Birgitta Tuvestrand, medan Sten Skansjö svarat för bearbetning och redigering. Fil. mag. Johan Andersson och jur. kand. Tor Flens- marck har biträtt med tolkning och identifiering av namnen på frälsepersonerna. Redaktionskommitten för serien Skånsk senmedeltid och renässans har fortlöpande diskuterat och tagit ställning till stora och små pro- blem rörande utgåvan.

Lund i juni 2007

Jan Dahlin Bengt Danielson

FÖRORD

I

7

INLEDNING

Decimantboken 1651: tillkomst och innehåll

Av Sten Skansjö

Decimanregistreringen 1651

Från slutet av den danska tiden har en närmast heltäckande registrering bevarats över tiondegivande gårds- enheter i Lunds dåvarande stift, sammanlagt cirka 18 500, i den s.k. Decimantboken I65I.

*

Ibland har de beva- rade registren på stiftets tiondegivare från

1651

med en gemensam benämning omtalats som Decimantjordebo- ken, men eftersom inga avgifter, utsädesuppgifter e.dyl. förekommer i dessa handlingar kan man egentligen inte tala om en jordebok

i

teknisk mening.

Benämningen decimantbok har med det latinska ordet decim.a, räkneordet 'tio', att göra, och en decimant är en benämning på en tiondegivande bonde. En sådan bonde har brukat en egendom, en gårdsenhet, vars storlek har kunnat variera avsevärt och som därför i Decimantboken har redovisats under rubriker med olika kamerala klas- sificeringar, t.ex. hel gård, halv gård, fästa och bol. Alla som räknats som decimanter har

i

princip haft att pre- stera en tiondedel av sin agrara produktion i tiondeavgift, men som nedan framgår inräknas ibland i de redovi- sade decimanttalen även gatehusmän, fiskare och andra, som knappast har haft annat än mycket marginell odling.

Tillkomsten av Decimantboken

1651

kan föras tillbaka till ett kungligt brev av den

1

februari

1651,

där Fredrik III riktade sig till biskoparna i Danmark:

Wi bede Eder och naadigst wille, att i med forderligste wed Pra::sterne vdi Eders Stifft lader forferdige en kort, dog rigtig Specifikation paa, huor mange Decimanter, heele, halffue gaarde og boll, de wdj en huer aff deris wnder haffuendes Sogner haffuer; med rigtig Specifikation der hoes, huor mange der aff os och Cronen, och huor mange andre och huemb tilh0rige; huilcken for:ne Designation

I

siden med forderligste vdi woris Candtzelie haffuer at indskiche. Dermed scher wor Villie. Befallendes Eder Gud.

Schreffuet paa wort Slott Ki0benhaffn dend 1. Februarij A. 1651. 1

För Lunds stift resulterade arbetet med att svara upp mot denna kungliga begäran dels

i

en något fylligare deci- mantförteckning, som bl.a. innehåller personnamnen på decimanterna

i

de redovisade socknarna i stiftet (varav ett antal skånska socknar dock saknas, se nedan), dels i ett mera kortfattat sammandrag, som saknar uppgifter om decimanternas namn. Båda registren har, i överensstämmelse med kungens begäran, en uppdelning av går- darna i olika kamerala klasser och olika ägarkategorier. Därmed ger dessa register över tiondegivare en första samlad bild av stiftets gårdar i olika storleksklasser, likaså av vem som ägde och brukade varje enskild gård.

Lunds stift omfattade

1651

Skåne, Blekinge och Bornholm. Sedan medeltiden har även Halland ingått i det- ta stift (och likaså i Skånelagens jurisdiktionsområde), men vid freden i Brömsebro

1645

hade Danmark bl.a.

fått avträda Halland till Sverige på trettio år. Därför blev inte Hallands decimanter medtagna, när man 1651 förtecknade Lundastiftets tiondegivare.

* För värdefulla synpunkter på inledningskapitlet vill jag tacka Johan Andersson, Jan Dahlin, Göran Hallberg, Gert Jeppsson och Göte Paulsson.

I. Kung Fredriks brev är här citerat efter Danske Kirkelove samt Udvalg af andre Bestemmelser vedr@rende Kirke, Skolen og de Fattiges F@rs@rgelse fta Refomationen indtil Christian Vi Danske Lov I536-I683, del 3, utg. av Holger Fr. R0rdam, Köpenhamn 1889, s. 362 f. R0r- dams utgåva av brevet baserar sig på ett original i Fyns Bispearkiv (Odense Landsarkiv). Ett kort utdrag av det kungliga brevet till bis- koparna 1/2 1651 är även publicerat i Kancelliets Brevb@ger vedr@rende Danmarks indre Forhold, I65I, utg. av Ole Degn, Köpenhamn 1996, s. 46 f. Den danske historikern J.A. Fridericia har i sitt stora arbete om Danmarks bebyggelse vid 1600-talets mitt citerat kungens brev efter R0rdams utgåva i Danske Kirkelove men anger brevets datum till "21. Febr. 1651", trots att R0rdams utgåva i likhet med Kancelli- ets Brevb@ger som ovan framgår anger den 1 februari 1651. I litteraturen återkommer likväl ofta det av Fridericia anförda datum för kungens brev (J.A. Fridiericia, "Historisk-statistiske Unders0gelser over Danmarks Landboforhold i det 17de Aarhundrede", Historisk Tidsskrift 6. rtekke II, 1889-90, s. 471-622; jfr ibidem s. 475 ff., där tillkomsten av de danska prästinberättningarna 1651 diskuteras).

INLEDNING

I

9

Decimantboken tillhör Lunds domkapitels arkiv och förvaras på Landsarkivet i Lund (LLA). Original- handskrifterna föreligger i tre volymer, G VI:8-10, varav de två första innehåller den fylligare decimantför- teckningen med nominallängder, dvs. att decimanternas personnamn har registrerats.

²

Det är dessa två voly- mer som har lagts till grund för föreliggande utgåva och som i fortsättningen omtalas som Decimantboken.

Den tredje volymen är ett tidsmässigt närstående extrakt eller

sammandrag

av uppgifterna om antalet tionde-·

givare

i

varje socken. I denna volym, som här kommer att benämnas Sammandraget, saknas som ovan nämnts nominallängder, och antalet decimanter redovisas socken för socken som klumpsummor under olika ägar- kategorier och storlekskategorier. I Decimantboken saknas uppgifter för ett trettiotal av stiftets socknar, vil- ket framgår av Appendix nedan. Dessa socknar redovisas dessbättre i Sammandraget, som endast saknar upp- gifter för två skånska socknar, Östra Ljungby och Källna i Norra Åsbo härad; dessa redovisas dock i Deci- mantboken. Däremot saknas Skivarps sn (Vemmenhögs hd) i båda registren av okänd anledning,3 medan S:t Ibbs sn på Ven saknas på grund av att denna socken ännu vid mitten av 1600-talet tillhörde Själlands stift och inte Lunds.

⁴

Redovisningen av socknar är alltså mera täckande i Sammandraget, som därför ofta lagts till grund för stör- re statistiska bearbetningar inom den historiska och kulturgeografiska litteraturen.

⁵

För att täcka luckorna

i

materialet har denna utgåva av de två volymerna av Decimantboken 1651 supplerats med uppgifter från Sam- mandraget. Hur stiftets socknar redovisats i Decimantboken respektive Sammandraget framgår nedan av Appendix.

Datering och tillkomstprocess

Ingen av de bevarade volymerna anger någon uttrycklig

datering.

En sådan kan ha funnits, men inledningen till den första volymen av Decimantbokenr651 har gått förlorad, och vi kommer här rakt in i redovisningen av Bjällerups socken (sn) i Torna härad (hd). På likartat sätt börjar redovisningen

i

Sammandraget med Vall- kärra sn i Torna hd utan någon inledande övergripande rubrik eller datering. Frågan blir då när dessa hand- lingar har tillkommit.

I ett försök att datera det bevarade materialet från decimantregistreringen är givetvis det kungliga brevet av den

I

februari 1651 att betrakta som en

terminus post quem.

Innehållet i det kungliga brevet bör ha förmedlats till biskoparna

i

början av februari. Den fortsatta, omfattande processen med att registrera Danmarks alla deci- manter har avsatt en hel del dokument

i

de danska stiften, dock inte

i

Lunds stift. Där kan processens för- lopp inte direkt beläggas, innan slutresultatet förelåg i form av Decimantboken respektive Sammandraget. Vare sig i Biskopsarkivet i Lund eller i Lunds domkapitels arkiv har t.ex. några kungliga brev eller annan korre- spondens från 1651 bevarats med anknytning till decimantregistreringen.

⁶

2. Det finns dock ett par socknar i Decimantboken, där decimanternas personnamn inte redovisas, t.ex. Gärdslövs socken (sn) (Vemmenhögs härad (hd)) och Ostra Ljungby sn (Norra Åsbo hd).

3. I Appendix har uppgifterna för Skivarps sn i tabellen över Vemmenhögs härad supplerats med uppgifter från 1657 (41 deci- manter). I detta sammanhang kan noteras att Skivarps sn var annexsocken till Västra Nöbbelövs sn i Ljunits hd, och att även den- na socken är bristfälligt redovisad i Decimantboken resp. i Sammandraget. Summan av decimanter anges för Västra Nöbbelöv till 21 i båda handlingarna, men enligt Landeboken från ca 1570 var antalet decimanter i Västra Nöbbelöv 50, och i en svensk jorde- bok från 1662 anges att det fanns 45 gårdar i socknen. I Appendix har sockensumman 21 supplerats med 24 till summan 45 i enlig- het med jordeboken 1662, som omtalar att det då fanns 20 kronogårar, 21 utsockne frälsegårdar och 4 domkapitelsgårdar (kanike- hemman) i socknen (Lunds stifts landebok. Första delen. Nuvarande Malmöhus län, utg. av K.G. Ljunggren & Bertil Ejder, Skånsk senmedeltid och renässans 4, Lund 1950, (citeras i forts. Lb. r), s. 250 och 252; Göran Hallberg, Ljunits härad. Skånes ortnamn serie A. Bebyggelsenamn, del n, Lund 1975, s. 142 ff.).

4. Enligt Själlands stifts landebok från 1567 fanns det 46 decimanter i S:t Ibbs socken (citerat i Lb I, s. 149); på ön fanns endast en by, Tuna, och alla gårdar var ägda av kronan. S:t Ibbs sn ingår inte i summeringen av decimanter i Appendix.

5. Se nedan angående t.ex.

J.A.

Fridericia och Sven Dahl.

6. Ett stort antal kungliga brev från den danska tiden har bevarats i Biskopsarkivet respektive Lunds domkapitels arkiv, däribland några från Fredrik III (se Biskopsarkivet, EI:2 resp. Lunds domkapitels arkiv, Era:1, båda i LLA). Av innehållet står det dock klart att inga av dessa kungabrev har med decimantregistreringen 1651 att gör:;_,

IO I IKLEDNING

Hur detta riksomfattande projekt har förlöpt kan likväl förstås genom de handlingar som har bevarats från

andra

danska stift än Lunds 1651. Uppenbarligen har biskoparna snabbt låtit en begäran om snara inberätt- ningar gå ut till sockenprästerna, eventuellt via häradsprostarna. På sockennivån hade prästerna enligt den kung- liga befallningen att så snart som möjligt ("med forderligste") effektuera de begärda specifikationerna, och i det kungliga brevet anges att sockenprästernas "designationer", dvs. 'berättelser', 'inberättningar', skulle rik- tas mot det kungliga kansliet. Ett stort antal originalinberättningar med anledning av det kungliga brevet 1651 har också bevarats i kansliet och återfinns idag i Danske Kancellis arkiv, Rigsarkivet i Köpenhamn (DRA). De härrör från Sjxllands, Ribe, Vendelbo, Viborg och Århus stift, men här saknas helt motsvarande inberättning- ar från Lunds och Fyns stift.7

Eftersom några sådana originalinberättningar från sockenprästerna inte bevarats i Lunds domkapitels arkiv eller i Biskopsarkivet (LLA) vet vi därför inte direkt hur det till domkapitlet insända grundmaterialet har sett ut.

⁸

Man måste emellertid förutsätta att noggranna instruktioner har sänts ut till socknarna. I Decimantbo- ken skymtar en och annan uppgift eller kommentar, som tyder på att det var just sockenprästerna som stod för primärmaterialet, somt.ex.

i

Borrby sn (Järrestads, senare Ingelstads hd), där det i editionsarbetet visade sig vara svårt att fastställa ett bestämt antal decimanter

Efftersom Presten der ibidem: icke haffuer Anteignet dennem Enten for Heele eller halffue gaarder, eller Huadt dj besidder, Thilmed haffuer der Weret Enn Jdelig W-samdrechtigheed Jmellom Bönderne om Deris }order (s.

254) ..

⁹

Under 2Jla omständigheter pekar det relativt enhetliga slutresultatet i Decimantboken 1651 på att ett omfat- tande redigeringsarbete har ägt rum i stiftskansliet (här använt som sammanfattande benämning på biskopens eller domkapitlets kansli), när materialet från cirka

430

socknar har sammanställts. På denna viktiga punkt skiljer sig Lunds stift från de stift varifrån originalinberättningar från sockenprästerna är kända, men där endast undantagsvis (se nedan) en vidare sammanställning och bearbetning tycks ha skett.

I dateringsfrågan har tidigare kulturgeografen Sven Dahl föreslagit juni 1651 som en mera precis terminus

post quem

än det kungliga brevet, men Dahl bygger här på en personnamnsförväxling, som gör att datering-

en till juni 1651 inte är hållbar.

¹⁰

Dahl har också påvisat en säker hitre avgränsning, en terminus ante quem, nämligen maj 1652, vilket han baserar på att Otte Thott till Näs i maj 1652 bytte till sig bl.a. Gullarps by (Onsjö

7. Se arkivserien "Sognepra:sternes designationer på gärde, bol og tiendeydere i deres sognekald, insendte i henhold til kgl. Mis- sive r. februar 1651", Danske Kancelli, B 121 A: Sja:llands stift och B 121 B: Århus, Ribe, Vendelbo och Viborgs stift, Rigsarkivet i Köpenhamn (DRA). Se även databasen Daisy, Statens Arkiver http://www.daisy.sa.dk/HeDetaljer.asp.

8. En sökning avseende handlingar från åren 1651-53 där termerna "tionde" resp. "decimant" omnämns i LLA:s alla kyrkliga arkiv har gjorts via Riksarkivets nationella arkivdatabas (NAD, www.nad.ra.se). Av ett tiotal träffar kan emellertid, efter kontroll av ori- ginalhandlingarna, inga av de bevarade handlingarna förknippas med det speciella decimantregistreringsprojekt som startade med det kungliga brevet i februari 1651 (http://www.nad.ra.se/search_arch.aspx).

9. Sidhänvisningarna i citat m.m. från Decimantboken resp. Sammandraget avser sidor i originalen.

ro. Sven Dahl, "En översiktskarta över Skånes byar vid mitten av 1600-talet". Svensk Geografisk årsbok 1940, s.28. Dahl base- rar sin datering på att både Decimantboken och Sammandraget omtalar arvingarna till Palle Rosenkrantz såsom ägare av går- dar i Borrie sn (Herrestads hd) och att Palle Rosenkrantz avled i juni 1651. Visserligen har det funnits en Palle B0rgesen Rosenkran- tz, som dog 1651, men den som ägde gårdar i Borrie var i själva verket dennes kusin Palle Axelsen Rosenkrantz, som dog redan 1642. Den senare var född på Glimminge och ägde i Skåne Högestad och Tunbyholm. Det visar sig att Borrie sn och by 1625 hade förvärvats genom mageskifte av Palle Axelsens fader, Axel Rosenkrantz till Glimminge (Kranens Sk0der paa ajhandet og erhvervet jordegods i Danmark fra Reformationen til Nutiden I, utg. av L. Laursen, Köpenhamn 1892, s. 430). Dessa gårdar har sedan gått i arv till sonen Palle Axelsen. I Skåne har Palle B0rgesen ägt Örup, men han hade sålt denna huvudgård till sin bro- der Holger redan 1635. Enligt Dansk Biografisk Lexikon (utg. av C.F. Bricka, Köpenhamn 1887 ff.) dog Palle B0rgesen i juni 1651, efter att ha tillbringat sina sista år i Jylland. Det är alltså denne som Dahl syftar på när han talar om arvingarna till Pal- le Rosenkrantz, men som ovan framgår avses genom kopplingen till Borrie arvingarna till Palle Axelsen Rosenkrantz (d. 1642).

Därmed blir uppgiften om Palle B0rgesen Rosenkrantzs död i juni 1651 utan relevans i diskussionen av dateringen av Deci- mantboken.

INLEDNING

I

^Il

hd), något som inte har hunnit bli registrerat i något av de båda decimantregistren.

¹¹

Det mest sannolika är dock att verket har redigerats fram redan under år

1651.

I tiden efter det kungliga brevets utfärdande den

I

februari

1651

har nämligen arbetet med att sammanstäl- la uppgifterna inom de danska stiften satts igång med omedelbar verkan. Detta framgår tydligt av de bevara- de originalinberättningarna från Själland och Jylland. Dessa är i regel sockenvisa framställningar, som kan skil- ja sig stort i utförandet men som alla försöker ge svar på det som kungen har begärt i brevet av den

¹

februa- ri. Många av dem har daterats i prästgården och underskrivits av sockenprästen med egen hand, och flera har en tydlig datering. Det visar sig att några präster har daterat sina inberättningar redan före mitten av februa- ri

1651,

och de flesta härrör från perioden från

²⁰

februari till

²⁰

mars. Flera sockenpräster på Mon anger dater- ingen den

4

april, men det är endast högst undantagsvis som de daterade inberättningarna är tillkomna sena- re än i mitten av april

1651.

Utan att samma material är känt från Lund kan vi i analogi med vad vi vet från andra danska stift utgå ifrån att Lundastiftets präster bör ha löst sin uppgift tämligen snart efter den

r

februari och att de redan under våren

1651

bör ha levererat ett grundmaterial till stiftscentrum. Det är inte rimligt att tänka sig att man i stiftskans- liet därefter har kunnat uppdatera de tusentals decimantuppgifterna från stiftets socknar med yngre material än sockenprästernas originalinberättningar, och därför kan vi utgå ifrån att grundmaterialet till Decimantbo- ken

1651,

dvs. sockenprästernas enskilda designationer

i

Lunds stift, i allt väsentligt har tillkommit i en peri- od från mitten av februari till ett stycke in i april

1651.

Det märkliga är alltså att man i Lunds stift har företagit en omfattande samredigering av sockenprästernas sedermera förlorade originalmaterial. Helt unikt är emellertid inte detta, eftersom det finns en belysande paral- lell i det bevarade materialet rörande Viborgs stift i Danske Kancelli. Här finns en 35-sidig handskrift, som är enhetigt framställd av samma skrivarhand och som inleds med följande rubrik:

En rictig Specification paa decimanterne, hele halffue gaarde, oc boel, som i Wiborig stift effter Presternes Antegnelse ere. Sampt oc huilcke Cronen, Adelen oc andre tilh0rer, Den I Maii 1651.

Det är så vi får tänka oss att processen avlöpt även i Lunds stift, dvs. att prästernas inberättningar har influ- tit rätt snart efter det att det kungliga brevets innehåll nått ut till sockenprästerna, och att det snart inkomna materialet från socknarna har lagts till grund för de båda register som har redigerats samman enligt ganska enhetliga principer. Även om denna redigeringsprocess har varit tidskrävande har den alltså med stor sanno- likhet byggt på uppgifter som härrör från mitten av februari till, uppskattningsvis, början av april

1651.

Var- för man företog denna omfattande samredigering är okänt, likaså varför sockenprästernas original har försvun- nit.

Märkligt är också att ingen av de av kungen efterfrågade specifikationerna på decimanter från just Lunds stift tycks ha nått fram till avsedd adressat, nämligen centralmaktens kansli, särskilt som man i Lund till och med utförde dem i två olika versioner. Det är troligt att en av dessa versioner varit avsedd för centralmakten, men av okänd anledning stannat kvar i stiftscentrum.

Enligt Sven Dahl bygger Sammandraget på den något äldre sammanställningen i Decimantboken

1651,

men Dahl har också noterat att Sammandraget i några fall inte enbart har byggt på Decimantboken

1651,

utan kan ha öst ur andra, numera förlorade källor.

¹²

Det är å andra sidan självklart att Decimantboken, med alla sina tusentals personnamn, inte har kunnat bygga på Sammandraget, där inga personnamn på decimanterna alls redovisas utan endast summor.

n. Dahl 1940, s.28. Enligt Decimantboken 1651 s. 551 ägde Otte Thmt vid denna tid n gårdar i dåvarande Gullarps sn, varav endast 1 gård i Gullarps by, medan kronan då hade ro gårdar (varav 5 öde) och ett gatehus i Gullarps by. I ett mageskifte, daterat 20 maj 1652 bytte Otte Thott till sig kronans landbogårdar i Gullarp (Kronens Sk@der paa ajhcmdet og erhvervet ]ordegods i Danmark fra Reformationen til Nutiden II, utg. av

F.J.

West, Köpenhamn 1908, s. 31 f.).

12. Dahl 1940, s. 28.

12 I INLEDNING

Det råder också god överensstämmelse mellan Decimantboken och Sammandraget på så sätt att ordningsfölj- den av härader och socknar med få undantag är densamma i de båda handlingarna (se Appendix nedan). Lika- så är de angivna summorna av decimanter i allt väsentligt identiska mellan Decimantboken och Sammandraget, särskilt efter det att vissa felräkningar har korrigerats i längderna. En granskning av de först angivna summorna har nämligen gjorts vid editionsarbetet på stiftskansliet, och

i

flera fall har denna resulterat

i

korrigeringar av fel- räkningar med annan hand. Denna reviderande hand har gjort anteckningar i såväl Decimantboken som i Sam- mandraget, och det är tydligt att det är samma "revisorshand" som bearbetat båda handlingarna.

Det finns dock även efter korrigeringarna av summorna ett antal kvarstående avvikelser

i

angivna socken- summor mellan längderna. Om man bortser från differenser på någon enstaka eller ett par decimanter finner man avvikelser med 3 eller fler decimanter i redovisningen av decimantsummorna för endast 14 av 383 sock- nar (ca 3,5 procent).

¹³

Orsakerna till dessa avvikelser kan här inte utredas, men huvudsakligen råder alltså god överensstämmelse och starka samband mellan Decimantboken och Sammandraget, där alltså den senare i allt väsentligt bygger på den förra.

Böndernas riondeplikt

För att få grepp om vilka decimanterna var 1651 kommer här några grundläggande fakta kring tiondeplikten att beröras. En fråga är varför kungamakten hade intresse av att få detaljerad kännedom om vilka som hade att erlägga tionde, en avgift som först och främst brukar förknippas med kyrkan.

Bondens plikt att betala tiondedelen av sin skörd till kyrkan genomfördes i Norden under noo-talet.

¹⁴

Tion- den var från början en rent kyrklig skatt, och den har betytt mycket som en fast materiell grund för att kon- solidera kyrkans verksamhet och dess starka ställning

i

samhället genom medeltiden. I det medeltida Dan- mark är tiondeskatten klart belagd redan n35, och dess införande kan sannolikt sättas i samband med att Nor- dens första ärkebiskopsdöme etablerades i Lund no3-04.

Denna skatt skulle i princip utgå som en tiondedel av allt som producerades på den enskilda gården, fram- för allt från spannmålsodlingen. Även från boskapsskötseln hade man att betala tionde, den s.k. kvicktion- den. Från medeltiden och framöver, ända till tiondeskattens upphörande i Sverige 1910, utgick kvicktionde till sockenprästen i form av i princip vart tionde "huvud", dvs. av nyfödda kalvar, föl osv. Den ekonomiskt viktigaste delen av tiondeavgiften var dock spannmålstionden.

Till skillnad från kvicktionden fördelades spannmålstionden till fler mottagare än till enbart sockenprästen.

Under medeltiden gällde den fördelningen i Danmark att biskopen skulle tilldelas en tredjedel; för Lunds stift innebar det alltså att ärkebiskopen i sin egenskap av stiftschef mottog biskopstionden från stiftets bönder på ämbetets vägnar. Vidare fördelades en tredjedel till sockenkyrkans byggnadsfond (fabrica), vilket blev betydel- sefullt för möjligheten att underhålla de många kyrkobyggnader som uppstod under framför allt noo- och tidigt 1200-tal, då sockenorganisationen etablerades i stor stil. Den återstående tredjedelen av tionden skulle gå till sockenprästen, och det blev sålunda en viktig del av prästernas avlöning att ta emot i princip en tret- tiondedel av den årliga spannmålsskörden från socknens bondgårdar, förutom hicktionden. Denna fördel-

13. Av stiftets sammanlagt redovisade 427 socknar 1651 finns uppgifter i båda handlingarna för 383 socknar (medan enbart Sam- mandraget har uppgifter för 42 av de övriga, och enbart Decimantboken har uppgifter för de resterande 2). Avvikelser med 1-2 deci- manter finns i redovisningen av 20 socknar av 383 (5,2%), medan avvikelser med 3 eller fler decimanter mellan de båda handlingar- na förekommer i följande 14 av 383 socknar (3,6 %): Blentarp (Torna hd), Södra Rörum (Frosta hd), Simris, Nöbbelöv, ev. Östra Vemmerlöv (Järrestads hd), Östra Vemmenhög, Tullstorp, Gärdslöv (Vemmenhögs hd), Billeberga (Rönnebergs hd), Munka Ljung- by (SödraÅsbo hd), Köpinge (Gärds hd), Norra Sandby (Göinge hd), Stora Harrie (Harjagers hd) och Ramdala (Östra hd, Blekinge).

14. För denna översikt rörande tiondeavgiftens historia hänvisas allmänt till Erik Schalling, Kyrkogodset i Skåne, Halland och Ble- kinge under dansk tid, Stockholm 1936, s. 13 ff.; Jörgen Weibull, Tionden i Skåne under senare delen av I6oo-talet, Lund 1952, s. 7 ff.;

Troels Dahlerup, art. "Tiend", Kulturhistoriskt lexikon for nordisk medeltid, band XVIII, 1965, sp. 291 ff.; K.G. Ljunggren, "Lande- bokens tillkomst och innehåll", Lunds stifts landebok, utgiven av KG. Ljunggren & Bertil Ejder. Tredje delen. Tillkomst, innehåll, handskrifter samt register, Skånsk senmedeltid och renässans 6, Lund 1965, s. 52 ff.; Troels Dahlerup, "Om tienden", Fortid og Nutid 1981:1, s. 3 ff.

INLEDNING I

13

ning av tionden var i ett nordiskt perspektiv en särdansk företeelse, speciellt knuten till Lunds och Roskilde stift och fullt genomförd i hela Danmark först vid slutet av medeltiden.

¹⁵

Fördelningen av tionden kunde annars variera starkt i Europa, och i det medeltida Sverige var det vanligt att de två tredjedelar som återstod efter prästens tredjedel fördelades lika mellan biskopen, kyrkan och de fattiga.

Ett av inslagen i det danska reformationsverket 1536 var att biskoparnas under medeltiden starka ställning kraftigt reducerades. Biskopsämbetena avskaffades till och med temporärt och ersattes en tid med s.k. super- intendenter, som verkade som kungliga ämbetsmän i funktionen som stiftschefer. Till de katolska institutio- nernas godsmassor som nu drogs in till kronan hörde biskopsgodset, och

i

fråga om tionden innebar refor- mationen att biskopstionden helt enkelt upphörde som sådan. Dock kvartstod tiondeplikten för bönderna oavkortad, eftersom såväl kyrkotionden som prästtionden bibehölls. Den tredjedel av tionden som tidigare hade tillfallit biskoparna skulle emellertid nu, från 1536, gå till kronan. Enligt bestämmelserna skulle kronan använda en del av den till att underhålla skolor och lärda män samt, mera allmänt, till kyrkans bästa.

Det är främst behovet att få ett grepp om kronotionden som förklarar att den danska kungamakten efter reformationen återkommande har önskat undersöka tiondeförhållandena ute i rikets socknar. Bakom detta intres- se låg givetvis till dels kungamaktens strävan att expandera centralmakten, ett tidstypiskt europeiskt fenomen under 1500- och 1600-talen .. I Danmarks fall kombinerades denna strävan olyckligtvis med samhällets relativa utarmning p.g.a. kostsamma och förödande krig under 1600-talet. Det gällde för kronan att gång på gång för- söka mobilisera alla tillgängliga resurser. Situationen kring 1600-talets mitt präglades av att Danmark nyligen förlorat stora delar av riket till Sverige efter det svensk-danska kriget 1643-45 och fredsslutet i Brömsebro 1645.

Kronotionden, som i princip och enligt normen skulle motsvara en trettiondedel av landets agrara produk- tion, brukade i praktiken ofta bortstädjas till högstbjudande privatpersoner runt om i landet. Detta gav trots allt inkomster till kronan till skillnad från det inkomstbortfall som blev följden av det ökande antalet patro- natskyrkor under 1500- och 1600-talen. Det var sådana kyrkor vartill en godsägare fick s.k. jus patronatus, vil- ket bl.a. innebar att patronatsinnehavaren hade rätt att uppbära kyrkans inkomster och kronotionden. Som exempel kan nämnas huvud!gårdssocknen Vittskövle (Gärds hd), där Henrik Brahe 1568 förvärvade patronats- rätt, men denna utsträcktes även till grannsocknen Degeberga, trots att det där inte fanns någon huvudgård.

¹⁶

Trots avbränningar av denna typ representerade likväl intäkterna från kronotionden en betydande rörlig resurs för den efterreformatoriska kungamakten i Danmark. Det har också, såväl före som efter 1651, funnits andra projekt från kungamaktens sida i avsikt att utröna tiondeförhållanden, men med delvis annorlunda inrikt- ning och med andra resultat.

¹⁷

Att Decimantboken 1651 enbart anger antalet tiondegivare i socken efter socken men inte ger några upplys- ningar om decimanternas tiiondeavgifter hänger främst samman med att dessa avgifter i de flesta fall växlade efter det årliga skördeutbytet, i andra fall med att avgifterna växlade på grund av varierande villkor för hur tion- den var bortstädjad.

Redovisningsmönster och jordägarkategorier

Det återkommande huvudmönstret för redovisningen

i

Decimantboken 1651 är att man inom varje härad först anger en rubrik for varje socken, och att decimanternas namn anges sorterade först efter gårdarnas ägarkatego- ri (självägande bönder, kronobönder, adelslandbor etc.) och sedan inom varje ägarkategori efter dessa gårdars kamerala klassificering (hela gårdar, halva gårdar etc.). Först därefter anges by- eller gårdsnamn. Det finns vari- ationer för detta, t.ex. att man ibland inte tydligt skiljer mellan de olika byarna inom en socken.

15. Som exempel på medeltida källbelägg på denna fördelning av tionden kan nämnas ett brev från 1473, där man omnämner Lunds och Roskilde stift "ubi decime per terciam diuiduntur, quarum una pars episcopo, altero plebano, tercia vero ecclesie tribuatur"

(citerat efter Dahlerup 1965, sp. ,'.92). På Fyn och i Jylland kunde andra fördelningar förekomma beträffande biskopstionden.

16. Peter Ullgren, Lantadel. Adliga godsägare i Östergötland och Skåne vid I6oo-talets slut, Lund 2004, s. 184 ff.

17. Nämnas kan t.ex. Lunds stifts landebok, som var resultatet av ett kungligt befallningsbrev i augusti 1569 (Ljunggren 1965, s.

7 ff.) och de otryckta Sognepra:si:ernes designationer på gärde, bo! og huse i deres sognekald indsendte i henhold til kg!. Missiver af 1657 27. oktober (Danske Kancelli B 124 A: Skåne stift, DRA).

14 I

INLEDNING

Enligt den kungliga befallningen skulle biskoparna via sockenprästerna inhämta uppgifter om och i sin spe- cifikation ange hur många av gårdarna som tillhörde kronan och övriga jordägare. Decimanterna omtalas i rubriker och summeringar med benämningen "thiennere" (med stavningsvarianter), som attribueras till oli- ka ägare. Ordet tjener(e) har enligt Kalkars ordbok över det äldre danska språket flera betydelser, men den som här är aktuell är en synonym till <la.faster, motsvarande i första hand sv. 'fästebonde', 'landbo' (med en modern term närmast 'arrendebonde'). Hos Kalkar är denna betydelse exemplifierad från 1500- och 1600-talen med uttryck såsom "kranens b0ndher och thiennere" (1526), "tiennere, ther paa samma goedtz boenndis er" (1557) och "sa::dlekorn til eders kongl. Majestets egne tienere" (1671).

En av de återkommande rubriker som uttrycker ägartillhörighet i Decimantboken 1651 är "Cronens thi- ennere". Därmed avses emellertid inte 'kronans landbor', vilket man lätt kan förledas att tro, utan detta är Decimantbokens sätt att omtala 'jordlegna eller självägande bönder', som med en motsvarande svensk term skulle kunna ha kallats 'skattebönder'. En annan rubrik, som man sålunda måste skilja från denna, är

"Kongens Thiennere", "Kong.1VIaytts Thiennere" e.dyl., som avser 'kronans landbor', dvs. kronogårdarnas brukare. Se t.ex. Villie sn, Ljunits hd, där första rubriken är "Kongens Tienere" och den andra är "Cronens Tienere" (s. 375 f.).

Innebörden av dessa termer kommer tydligt till uttryck i redovisningen av t.ex. Ljungby sn (nuv. Trolle- Ljungby) i Villands hd, där den första rubriken anges som "Kong. Maytts:Thiennere" och den andra som "Cro- nens Tiennere, Eller Jordeigne B0nder" (s. 1249). Ett annat exempel har vi från Tryde sn, Ingelstads hd, där rubriken "Kongens Thiennere" följs av "Cronens Thiennere", och under den senare börjar uppräkningen med

"Heele JordEigende Gaarde" (s. 264). I Spjutstorps sn, Ingelstads hd, förses rubriken "Kongens Thienner" med det förklarande tillägget "Leie Bönder", en term som man i det samtida skattematerialet använde om land- bor, dvs. brukare av gårdar som de inte själva ägde. I Spjutstorp kallas vidare "Cronens Thiennere" även "Cro- nens JordEiggende Halffuegaarde" e.dyl., varmed en tydlig distinktion har gjorts mellan självägare och leje- bönder (s. 270 f.). I redovisningen av Blekinge skiljer man for vissa gårdar mellan jordegna bönder och städ- selgårdar ("Stedtzell Gaarde"), som måste tolkas som synonymt med lejegårdar, t.ex. i Fridlevstads sn (Medelstads hd) (s. 1339

ff.).

För Bodilsker sn på Bornholm anges rubriken "Cronens Tiennere eller Jordeiget Gods"(s. 1651), och för 0ster-Marie socken skiljer man på "I. Kong. Maytz: Tiennere Liggendis till Hammer- huusz" och "Il. Cronens Tiennere eller Schatte-B0nder" (s. 1657

ff.).

I Lunds stiftskansli har man vid redigeringen av uppgifterna 1651 använt sig av en terminologi kring kate- goriindelningen av decimanterna och egendomsfördelningen i stiftet som inte helt överensstämmer med vad som var gängse inom kronans skatteadministration vid samma tid. I Haakon Bennike Madsens omfattande undersökning kring det danska skatteväsendet

i

tiden 1530-1660 diskuteras olika kategorier och klasser av skatt- skyldiga

i

hela det dåtida Danmark. De självägande bönderna omtalas enligt Bennike Madsen i kronans skat- tematerial i regel med termerna "jordegne", "selvejere" eller "selvejerb0nder". I de skånska landsdelarna före- kommer även "skatteb0nder" (alltså den term som vi känner från den svenska kronans jordeböcker från sam- ma tid), och någon enstaka gång används termen "ejendomsb0nder".18

Distinktionen mellan just kronans landbor (eller kronohemmanens brukare) och självägande bönder (skat- tebönder) upprätthålls dock långt ifrån genomgående i Decimantboken 1651. För många socknar använder Decimantboken i stället den samlade rubriken "Kongens och Cronens tjenere". I något fall (Kattarps sn, Luggude hd) fungerar denna rubrik som en överrubrik som följs av de båda underrubrikerna "Cronens"

med tillägget "Sckattebönder, Jord Eigne" respektive ''Kongens" (s. 710). I de flesta andra fall med samlad rubrik blir det inte möjligt att direkt avgöra vad som döljer sig av självägare respektive kronolandbor bakom rubriken, även om det rimligen har rört sig om betydligt fler kronolandbor än självägare i Lundastiftet vid denna tid. Det kan exemplifieras med två socknar, Börringe sn i Vemmenhögs hd (s. 401

ff.)

och Svedala sn i Bara hd (senare Oxie hd, s. 474

ff.).

I båda fallen använder Decimantboken rubriken "Kongens och Cronens tjenere" trots att det här ime fanns några självägare vid denna tid, utan alla landbogårdar (bort-

18. Haakon Bennike Madsen, Det danske skattevasen. Kategorier og klasser. Skatter på landbefolkn.ingen I530-I660, Odense 1978, s.

62 ff. med not r.

INLEDNING

I 15

sett från kyrkohemmanen) var då knutna till kronans ladugårdar Börringekloster respektive Lindholmens ladugård.

¹⁹

För Gringelstads by (Köpinge sn, Gärds hd) redovisas 9 tiondegivare under den sammanslagna rubriken

"Kongens och Cronens Tienener", medan resten av byn

(9

decimanter) anförs som adelns landbor (s.

969 ff.).

I de omfattande beskrivningarna av varje by i de s.k. Jordrevningsprotokollen från 1671, dvs. från svensktidens början, anges att det då i Gringelstad bl.a. fanns 4 skattehemman och 6 kronohemman, och alla skattehem- mansåbor fick vid detta tillfälle bevisa sin skatterättighet genom att inför jordrevningskommissionen visa upp skötebrev och andra handlingar. Dessa var daterade till år 16u respektive 1632, 1633 och 1652.

²⁰

Det bör alltså enligt jordrevningsmaterialets vittnesbörd ha funnits minst tre jordegna bönder

i

byn 1651, men Decimantbo- ken anger i Gringelstad ingen separat rubrik for "Cronens tjenere". I Norra Rörums sn, Frosta hd, räknas 9 hela gårdar (med 15 åbonamn) upp under rubriken "Kongens och Cronens Thiennere", men dessa omfattas av en klammer och anteckningen "Schatte Goeds" (s. 163), varmed det tillfälligtvis preciseras att dessa gårdar var självägargårdar.

Frågan om vilka tiondegivare som 1651 var självägare respektive kronolandbor kan alltså for ovan nämnda och flera liknande socknar med samlad rubrik endast prövas genom ingående jämförelser på ett individplan med kronans skattematerial, dvs. med jordeböcker och extraskattemantalsregister från de berörda länen i Lun- dastiftet från tiden kring 1650 eller från svensktidens början. En sådan undersökning kan inte göras här, men som exempel på möjligt jämförelsematerial for framtida forskning kan nämnas mantalsregistren for en pen- ningskatt utfärdad for hela riket den 15/10 1650 och en annan penningskatt utfärdad den 5/8 1651, där längder for olika län inom Lunds stift har bevarats.

²¹

I kronans skattematerial brukar man tydligt skilja ut jordegna bönder från lejebönder, eftersom de förra vanligen skulle betala dubbel skatt. Lejebönderna var sådana land- bor som brukade gårdar tillhörande kronan, kyrkan eller det världsliga frälset (utsockne frälse, se nedan). Även om Decimantboken som ovan nämnts inte alltid tydligt skiljer mellan självägare och landbor gör man alltså en tydlig åtskillnad mellan landbor som tillhör kronan, frälset och kyrkan (eller övriga ägare). I kronans extras- kattelängder m.m. brukar däremot dessa utan åtskillnad samlas under den gemensamma rubriken "Lejebön- der".

Med tanke på att uppgifter om egendomsfordelningen i Skåne vid 1600-talets mitt i litteraturen ofta base- ras på Decimantboken 165r kan alltså en viss försiktighet vara befogad, eftersom precisionen

i

längderna när det gällt att skilja mellan självägare och kronolandbor inte har varit genomgående lika stor genom alla stiftets socknar. Som redan J.A. Fridericia har framhållit kan det finnas en felkälla

i

att det i det dagliga livet har varit tämligen små skillnader mellan en jordegen bonde och en fästebonde (landbo) under kronan och att präster- na därför inte var tillräckligt upplysta om eller lade någon större vikt vid denna distinktion i äganderätten;

tiondeavgiften var nämligen i princip densamma for dessa båda kategorier. Fridericia framhåller att talen for de jordegna bönderna enligt Decimantboken 1651 - for Skåne 8 procent av det totala antalet gårdar - kan vara for låga.

²²

Efter de självägande bönderna och kronans landbor brukar turen i Decimantbokens uppräkningar komma till adelns landbor, frälsebönderna, som registreras under rubriken "Adelens thiennere" (med varianter). Sådana decimanter indelas i undergrupper efter respektive välborna jordägares namn (t.ex. "Welb: Otte Thottes Tie- nere" eller "Welb. H: Ebbe Wlfelds Thienere" eller "Welb. Fru Anne Rommels Thiennere" eller "Welb: Jom- fru Karrine Gotskes Tienere" etc.). Enligt Fridericias undersökning, som grundades på Sammandraget, utgjor- de denna kategori den största av alla ägarkategorier i Skåne, där adeln har ägt ca 54 procent av gårdarna. Endast

19. Jfr Sten Skansjö, "Svedalabygden från tidig medeltid till dansktidens slut", Svedala genom tiderna, red. Kjell Karlsson m.fl., Trelleborg 1981, s. 155 ff.

20. Jordrevningsprotokollen for Gärds härad 1671, Skånska generalguvernementskontorets och landsbokhålleriets arkiv: G IIIc, vol. 6, LLA, fol. 599v. ff.

21. I serien Lensregnskaber, DRA. För en översikt av det danska skattematerialet vid tiden kring 1650, se Bennike Madsen 1978, s. 383 ff. Se även Thelma Jexlev, Lensregnskaberne - en oversigt, Köpenhamn 1978, passim.

22. Fridericia 1889-90, s. 493.

16 I

INLEDNING

16 procent av Blekinges gårdar brukades av adelslandbor, medan adelsgods tycks ha saknats helt på Bornholm vid denna tid.

²³

Likväl finner vi i Decimantboken och Sammandraget att enstaka gårdar på Bornholm har tillhört adliga jordägare i form av s.k. strögods, dvs. spridda gårdar utan tydlig anknytning till någon närbe- lägen huvudgård. För några socknar i Skåne och Blekinge redovisas strögods som tillhör svenska adelsperso- ner, vilka dock sällan namnges.

²⁴

I Skåne har det funnits inte mindre än cirka

140

adelshuvudgårdar vid slutet av den danska tiden,

²⁵

men vi kan notera att huvudgårdarnas namn sällan omnämns i Decimantboken 1651 eller i Sammandraget. Det har främst berott på att sådana adelshuvudgårdar såsom odlingsenheter var befriade från tiondeavgiften, och när man någon gång namnger huvudgårdarna sker det i stället för det vanliga bruket att anföra ägarnas namn som underrubrik, när man räknar upp decimanterna i socknen.

²⁶

När det gäller frälselandbor har det funnits två i skattehänseende åtskilda kategorier. En del frälselandbor räknades till huvudgårdarnas kärndomän av haveribönder ("ugedagsb0nder", med en svensk term "veckodags- bönder"). Denna kategori bönder hade viss arbetsplikt, haveri, på godsets odlingsmark, en plikt som ursprung- ligen omfattade en dag i veckan. Veckodagsbönderna skulle i princip enbart finnas inom huvudgårdssocknens egna gränser. Det finns dock exempel på bönder, som i strid mot kronans regler räknas som veckodags trots att deras gårdar ligger utanför huvudgårdssocknen.

²⁷

Andra har tillhört en ägares landbogårdar utanför huvud- gårdssocknen med ett varierande perifert läge

i

förhållande till huvudgården och kan därför benämnas strö- gods. Veckodagsbönderna, insockne eller utsockne, registreras inte i kronans jordeböcker eller i extraskatte- mantalsregistren, eftersom de var befriade från kronoskatt. Eftersom alla kategorier av bönder

i

princip var tiondepliktiga blev emellertid även veckodagsbönderna registrerade och namngivna i Decimantboken.

Däremot kan man inte genom Decimantboken 1651 alldeles enkelt skilja ut veckodagsbönderna från andra frälselandbor. Där får man kombinera kännedomen om att det har funnits en huvudgård i en viss socken med kännedom om den ägare (eller de ägare), som kring 1651 ägde gårdar i huvudgårdssocknen.

²⁸

Genom att den- na källutgåva av Decimantboken 1651 (med supplerande material från Sammandraget) har försetts med ett namnregister for just de adliga ägarna har forskningen nu fått en ökad möjlighet att undersöka enskilda gods- ägares godsbestånd i form av såväl haverigårdar som strögods i slutet av den period som i dansk historiografi är känd som "adelsv;pldens tid".

Det bör tilläggas att även kronan kunde ha bönder som fungerade som veckodagsbönder under någon av kronans större ladugårdar .. Som exempel kan nämnas

12

gårdar i Olseröds sn (Gärds hd), som låg till kungs- gården Hammar: "Disse

¹²

Gaarde giffuer Jckun halff Schatt thill Ko: Maytt: efftersom de ehre Vggedags/

bönder och Ligger thill/ hammer" (s.

989).

I ett begränsat antal fall framträder borgare i städerna som ägare av tiondepliktiga gårdar i landsbygdssocknar.

Som exempel kan anföras den halva gård i Everöds sn (Gärds hd) som ägs av rådmannen Peder Persen i Oden- se (s.

937).

I Glimåkra sn (Göinge hd) har det funnits inte mindre än

27

decimanter som anges under rubri-

23. Se Fridericias tabeller nr I-III, XVIII-XX, XXVI-XXVII.

24. Set.ex. om ospecificerat svenskt gods: Lyby sn, Frosta hd ("III. Suensche Adels Gods", s. 94), och om en namngiven svensk ägare: s. 1026 (Fru Göre! Posses tjenere).

25. Gert Jeppsson, "Veckodagsfriheten i Skåne under 1500- och 1600-talen", otryckt licentiatavhandling, Historiska institutio- nen, Lunds universitet, 1967, tabell 2 (s. 206 ff.) och bilaga 2a (karta). Jfr Sten Skansjö, Skånes historia, Lund 1997, s. 154.

26. Så nämns t.ex. bland adelslandbor tillhöriga Holger Rosenkrantz och Ide Skeel i Ullstorps sn, Ingelstads hd, även "Nxsbye- Holms Thiennere" (s. 331) i stället för att enligt det vanliga mönstret namnge ägare till Näsbyholms huvudgård (Gärdslövs sn, Vem- menhögs hd). På likartat sätt anges strögårdar under Rönneholms huvudgård (Stehags sn, Onsjö hd) i Östra Hoby sn (Ingelstads hd) (s. 335), huvudgården Hanaskog nämns vid namn i samband med Kviinge sn (Göinge hd) (s. no9) osv. Som undantag till regeln om att frälsets egna avelsgårdar inte räknas in i decimanttalen framstår Össjö (Norra Åsbo hd), där det bland adelns hela gårdar till- höriga Niels Krabbe noteras: "En heel Gaardt bruger Welb: gode herre, thil Aufflsgaard" (s. 898). Jfr en liknande notis om Skö- nabäck ("Skindbeck") i Mjällby sn (Listers hd) (s. 1303).

27. Jeppsson 1967, s. I2 ff. et passim.

28. Gert Jeppsson har utnyttjat Decimantboken i kombination med annat samtida källmaterial för att beräkna veckodagsgod- sets omfattning vid mitten av 1600-talet (Jeppsson 1967, s. 158 ff. och tabell 2, s. 206 ff.).

INLEDNING

I

17

ken "IV Christen Lunds Thiennere i Christianstad" (s. 1096

ff.).

I samma socken, belägen nära den gamla riksgränsen mot Sverige, noterar vi även ett antal gårdar under rubriker som "Officeres Gaarde" eller "Rytter Thiennere" (s. 1099 f.).

I redovisningen kan man också finna exempel på kronogårdar, som var pantsatta till medlemmar av bor- gerskapet i Köpenhamn, Kristianstad och andra städer.

²⁹

En oväntad notis gäller 3 hela kronogårdar i Norra Mellby sn (Göinge hd): "Disse - 3 Gaarde ehre/pandtset till Maren/Ernstis, fordum kongens Skredders hust- rue i/Kiöbenhauffn" (s. 1u8 f.). Tolkningen måste här bli den att Maren såsom änka övertagit panten efter maken, en tidigare kunglig skräddare i Köpenhamn vid namn Ernst.

Notisen föranleder ytterligare en kommentar, nämligen den att det bland de tusentals namnen i Decimant- boken är ytterligt sällsynt med kvinnonamn. I fallet med Maren i Köpenhamn kan vi ana att hon var skräd- daränka, och det är på grund av änkeståndet som hon blir namngiven. Regeln har nämligen varit att ogifta kvinnor stod under faderns och gifta kvinnor under makens förmyndarskap och att kvinnor först som änkor kunde agera

i

eget namn, t.ex. som företrädare för ett hantverk eller ett gårdsbruk. I längderna över stiftets decimanter är det därför enbart ett och annat namn på just änkor som förkommer bland alla mansnamn, t.ex.

"Enchen Elline Girches"

(s.

903), eller "Johane Chlemends. En Encke" (s. u46).

Ogifta kvinnor i adelsfamiljer kan i sällsynta fall skymta som jordägare, t.ex. Jomfru Anne" (Anne Sitze- witz) till Hanaskog (s. 1057). Annars har de adelskvinnor som omnämns i ägarländerna enligt samma regel varit änkor, t.ex. "Frue Ingeborg Jörgen Winds" (s. 1627), dvs. Ingeborg Ulfstand, änka efter J0rgen Vind eller

"Fru Anne S(alig) Maldte Juels" (s. 450), varmed avses Anne Ramel, änka efter Malte Juel.

Efter frälselandborna följer annars i uppräkningen vanligen de bönder som brukade det som med en svensk term kan kallas kyrkohemman eller ecklesiastika hemman och som sålunda ägdes av olika juridiska perso- ner inom den kyrkliga sfären. Ofta talas det om "Capittels Thiennere", dvs. brukare av Lunds domkapitels (och domkyrkas) gårdar, ibland om en bonde som brukar en hospitalsgård, "Hospitals thiennere"; sådana förkommer t.ex. i Torna härad och kan förknippas med Hospitalet i södra delen av staden Lund (t.ex. Bjäl- lerup sn, s. 9, Dalby sn, s. 14, Fjelie sn,

s.

63, Vallkärra sn, s.

66

m.fl.). I Brösaps sn (Albo hd), har det fun- nits en gård som tillhört Hospitalet i Lund och tre som tillhört Hospitalet i Kristianstad (Sammandraget s. 508), medan en halv gård i Vallby sn (Järrestads hd) tillhörde Landskrona hospital (s. 217). I Östra Tom- marps sn (Järrestads hd), arvtagare till den medeltida staden Tommarp med dess premonstratenskloster, finns inte mindre än n hospitalsgårdar, som 1651 tillhörde Kristianstads, Helsingborgs eller Landskronas hospital

(s.

243 f.).

Ett något ovanligt inslag i ägarbilden är den fjärdingsgård

i

Gärarp, Tosterups sn, Ingelstads hd, som till- hör Sorö kloster (s. 282), liksom ett ospecificerat antal fastor i Bjäresjö sn, Herrestads hd (s. 362). Sorö klos- ter på Själland sekulariserades genom reformationsverket på 1530-talet, och det var den senare inrättade Sorö Akademi (1586) som vid mitten av 1600-talet var jordägare

i

Lunds stift.

Det har i princip funnits en prästgård

i

varje socken, men det är ganska oregelbundet som vi kan möta deci- manter under rubriken "Prestens Thiennere" e.dyl. Det bör då oftast syfta på den landbo som brukade präst- gården mot landgille till sockenprästen, och när även andra decimanter redovisas under denna rubrik avses brukare av övriga gårdar som låg till prästens bord, s.k. mensalhemman.

³⁰

Till ovanliga rubriker kan räknas "Deignens Feste" (Äspinge sn, Frosta hd, s. 129), som måste förstås som att en mindre gårdsenhet, en fästa, tillhörde degnens (klockarens) ämbete och brukades mot landgille till den- ne. När det talas om "Kierchens Thiennere" (Vallkärra sn,

s.

66) åsyftas en bonde som brukar en gård tillhö- rig sockenkyrkans byggnadsfond (fabrican). I fallet Stångby sn (Torna hd, s. 69) illustreras detta med att det under rubriken "Prestens Thiennere" nämns två decimanter, vilket motsvarar att Lunds stifts landebok från cirka 1570 beskriver två prästgårdar ("Bona Curiarum pastoralium") i Stångby, medan en fästa under rubri-

29. Set.ex. Decimantboken s. rn38, rn46, rn58.

30. För exempel på mensalgods, se Brönnestad och Matteröd (Göinge hd), s. rn85 resp. s. rn89.

18 I

INLEDNING

ken "Kierchens Thiennere" 1651 motsvaras av den fästa i Stångby som Landeboken beskriver under rubriken

"Bona ecclesia:".

³¹

Från sockenprästen i Fågeltofta (Alba hd) förmedlas i Sammandraget ett klagomål rörande ägarna till fräl- segodset Bollerup, som lagt beslag på både prästgård och klockaregård, trots att dessa omnämns i Landebo- ken från ca 1570: "Prestegaarden och Deignefestenn om huilcke begge Meldis i Landebogenn, huilcke ehr den-

nom:

fra thagen och Ligger thill Bollerup" (Sammandragets. 519). Dock hade Bollerup redan vid tiden for Landeboken försett sig med dessa gårdar, och klagomålet är långt ifrån nytt 1651.

³²

Ovan har de vanligaste modellerna för decimantredovisning per ägarkategori berörts. Det förekommer dock en del avvikelser från grundmönstret. Exempelvis används för Blentarps sn (Torna hd, s. 70 ff.) ett helt eget system för redovisning av decimanterna: först by for by, sedan efter gårdsstorlek och sist anges vilka som ägde gårdarna. Här gör man också undantaget att inte redovisa de veckodagsbönder som hör till Sövde respektive Dybecks gods: "De andre Ligge til Seufde och Dybeck gaarde Eere Ugedags Tienere ", och ingen decimant- summa anges för Blentarp (annorlunda dock i Sammandraget).

³³

Annars är regeln den att sockenredovisningen avslutas med en "Summa summarum" för decimanterna i hela socknen. Denna summering har varit utsatt for kontroll och i flera fall har korrigeringar gjorts med yng- re hand efter kontrollräkning; dessa korrigeringar i Decimantboken och Sammandraget framgår i föreliggan- de utgåva. Felaktiga eller oklara summeringar kan trots detta kvarstå i längderna.

Särskilt stora och systematiska är differenserna mellan först angivna och sedan korrigerade summor for sock- nar i skogsbygden, t.ex. i delar av Göinge härad. Sålunda anges summan för decimanterna i Röke sn i Deci- mantboken med siffran 92, som dock korrigeras till 44, i Osby korrigeras 202 till 91 och i Örkened korrige- ras 120 till 63 osv. Förklaringen till detta bottnar i den omständigheten att det på gårdarna i skogsbygden myck- et ofta har funnits flera åbor per gård, dvs. mer än en brukarfamilj per kameral gård.

³⁴

I sådana fall avser den högre siffran antalet brukare, medan den lägre avser antalet gårdar. Detta anges tydligt fort.ex. Jämshögs sn (Villands hd, senare Listers hd), där summan anges till 126 "Efter gaardene", men "Wdj mandtallet ehre - 279" (s. 1218). Sammandraget anför konsekvent den lägre siffran i dessa fall.

Gårdsstorlekar och kameral klassificering

I Decimantboken 1651 anges gårdar med varierande storlek genom olika termer for kameral klassificering, där de vanligaste är "hela gårdar" och "halva gårdar", termer som är hämtade från det kungliga brevet från 1 febru- ari 1651 och dess begäran om en riktig specifikation på hur många decimanter, "heele, halffue gaarde og boll"

som prästerna hade i sina socknar. Termerna förekommer även i kronans samtida skattematerial.

Under 1600-talet beskattade den danska kronan lantbefolkningen i huvudsak i form av s.k. extraskatter, som trots benämningen snart blev i det närmaste regelbundet återkommande. Som ovan redan berörts betalade de

31. Lb. I, s. 23 ff.

32. Om prästgård och klockargård i Fågeltofta noteras redan i Landeboken. "Prestegaardenn och degnnegaarden y denne sognn er thagen tiill Bullerup quo iure nescitur" (Lunds stifts landebok. Andra delen. Nuvarande Kristianstads, Hallands och Blekinge län, samt Bornholm, utg. av K.G. Ljunggren & Bertil Ejder, Skånsk senmedeltid och renässans 5, Lund 1952, (citeras i forts. Lb. 2), s.

232).

33. Det bör tilläggas att veckodagsgårdarna i Blentarp i första hand och mera formellt var underlagda ladugårdarna Simontorp och Ågerup i Blentarps sn men att de i praktiken användes som hoveribönder under Sövde och Dybeck, även om dessa huvud- gårdar låg utanför Blentarps sn. Simontorp och Ågerup tillhörde nämligen de drygt 30 adelsägda ladugårdar som under 1600-talet ofta fungerade som kulisser för att få hoveribönder till större men mera avlägsna moderhuvudgårdar under samma ägare. Se härom Gert Jeppsson, "1600-talets privilegierade ladugårdssystem - en innovation", Gods och bönder .från högmedeltid till nutid. Konti- nuitet genom omvandling på Vittskövle och andra skånska gods, red. Mats Olsson, Sten Skansjö & Kerstin Sundberg, Lund 2006, s.

198 ff.

34. Se härom t.ex. Sven Dahl, Torna och Bara. Studier i Skånes bebyggelse- och näringseografi fore I86o, Lund 1942, s. 6; Skansjö 1997, s. 58 f.

INLEDNING

I 19