Bibliotek för alla?
En kvalitativ innehållsanalys av Demokratins
skattkammare utifrån ett intersektionellt perspektiv
Författare: Lo Bergquist & Malin Svensson Handledare: Joacim Hansson
Kandidatuppsats
Abstract
The purpose of this bachelor’s thesis is to examine the libraries' view of their own role and its relation to democracy, to identify any obstacles to the library's mission on being an inclusive public space. We do this through a qualitative content analysis, based on intersectional theory, on the proposal for a National Strategy for Libraries, The Treasure Trove of Democracy. We conclude that depictions of libraries and librarianship represented in the empirical material limits the ability to break down discriminatory structures within the institution.
Nyckelord
intersektionalitet, intersektionell teori, nationell biblioteksstrategi, Demokratins skattkammare, demokrati, bibliotekslagstiftning, inkludering, neutralitet, bildning, folkbibliotek
vocational awe, intersectionality, intersectional theory, national strategy for libraries, The Treasure Trove of Democracy, democracy, library act, inclusion, neutrality, bildung, public library
Tack
Vi vill tacka allt det queera och autonoma.
Allt glödande motstånd.
Det som kom före, det som är nu,
det som alltid kommer att komma.
Tack.
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
1.1 Bakgrund 1
1.1.1 Demokratibegreppet 1
1.1.2 Bibliotekens demokratiska uppdrag 2
1.1.3 Vad säger lagen? 3
1.1.4 Den svenska representativa demokratimodellen 4
1.2 Problemformulering 6
1.3 Syfte och frågeställningar 7
1.4 Avgränsning 8
1.5 Disposition 8
1.5.1 Formalia 9
2 Kunskapsläge 10
2.1 Relationen mellan bibliotek och demokrati 10
2.2 Inkludering och vocational awe 13
2.2.1 Neutralitet 14
2.3 Vägar framåt? 15
3 Teoretisk grund 19
3.1 Intersektionalitet 19
3.2 Strukturell och institutionell diskriminering 20
3.2.1 Tolkningsföreträde 21
3.3 Vår användning av det intersektionella perspektivet 21
4 Metod 23
4.1 Kvalitativ innehållsanalys 23
4.1.1 Intersektionalitetens betydelse för metoden 24
4.2 Empiriskt material 24
4.2.1 Förslag till nationell biblioteksstrategi 24
4.2.2 Vårt urval och möjliga felkällor 25
4.3 Forskarroll, etik och tillvägagångssätt 26
5 Analys 28
5.1 Bilden av demokrati 30
5.2 Bilden av Sverige 31
5.3 Bildningens roll i demokratin 34
5.3.1 Medborgaren 37
5.4 Bilden av biblioteken och dess roll för demokratin 38
5.4.1 Biblioteket som perfekt 40
6 Diskussion och slutsatser 43
6.1 Diskussion 43
6.2 Slutsatser 44
6.2.1 Intersektionalitet som teoretiskt perspektiv 46
6.3 Förslag till vidare forskning 46
7 Referenslista 48
1 Inledning
Enligt Lund (2015, s. 270) är biblioteken “en radikal öppen resurs”. Den fria tillgången, öppenheten, ses som en förutsättning för att biblioteken ska kunna uppfylla den demokratistödjande roll som bibliotekslagen förordar och relaterar till individens rätt att fritt bilda sig en åsikt. Ett flertal statliga offentliga utredningar, och en mängd oberoende debattörer och medier, har visat på att den strukturella och institutionella diskrimineringen är faktorer som samhället måste adressera och motverka om det demokratiska samtalet ska bli mer inkluderande och demokratiskt.
Sammantaget skapas en bild av demokratins värdegrund som hotad.
Biblioteken är starkt knutna till demokratins värdegrund genom bibliotekslagens portalparagraf om ett bibliotek för alla. I denna uppsats intresserar vi oss för bibliotekens relation till, och roll i, demokratin, samt det lagstadgade uppdraget om ett bibliotek för alla. Genom en kvalitativ innehållsanalys av förslaget till nationell biblioteksstrategi, Demokratins skattkammare, och två tillhörande filmer vill vi, utifrån en intersektionell ansats, undersöka vilka eventuella hinder på institutionell nivå som kan sägas finnas för uppfyllandet av detta uppdrag.
1.1 Bakgrund
Innan vi går vidare med vår problemformulering vill vi ge en bild av demokrati och dess relation till biblioteken. Syftet med detta är att erbjuda en fördjupad förståelse av kontexten för vår problemformulering. Tanken är att visa på relationen mellan demokratins värderingar och bibliotekens inkluderande uppdrag.
1.1.1 Demokratibegreppet
Det finns inte och har aldrig funnits, enligt Davis (2020, s. 70), någon
överenskommen definition av demokratibegreppet som genom tid och rum kan sägas vara giltig för alla människor. Dahl (1971, s. 8) valde att använda ordet
“polyarchy” för att tala om demokratiska regimer då Dahl ansåg att sådana stora system aldrig kunde ses som fullt ut demokratiserade. Isakhan och Stockwell (2011, s. 2) menar rentav att försök att skapa fasta och exakta ramar kring begreppet är antidemokratiskt utifrån en tanke om att begreppet måste tillåtas reflektera de komplexa spektra av samhällskontext som ryms i begreppets historia. Definitionen av demokrati ligger enligt Popowich (2019, s. 2) i betraktarens öga.
Trots denna brist på konsensus ses demokrati som något åtråvärt (Budd, 2015, s. 3).
CrimethInc. ex-Workers’ Collective (2020, s. 203) menar att demokrati kan sägas vara det mest universella politiska idealet i vår samtid, där praktiskt taget alla
regimer och organisationer kallar sig demokratiska – “[f]rom the Democratic People’s Republic of North Korea to the autonomous region of Rojava” – och att den demokratiska praktiken tolkas olika, de exemplifierar: “George Bush invoked it to justify invading Iraq; Obama congratulated the rebels of Tahrir Square for bringing it to Egypt; Occupy Wall Street claimed to have distilled its pure form”.
Budd (2015, s. 11) menar att demokrati, i synnerhet USA:s demokrati, ser sig själv som “the cradle of liberty”.
Demokrati är både ett sätt att styra och ett sätt att leva (jmf. SOU 2016:5, s. 75). Ett styrelseskick och en värdegrund (Hirschfeldt, 2017, s. 68, 69). Det faktiska
utrymmet att “leva demokrati” är olika stort i de olika tolkningarna. Isakhan och Stockwell (2011, s. 2) menar att demokratiska definitioner, brett, kan delas in i två läger. Det första lägret beskrivs som ett mer “vetenskapligt” synsätt där elitistiska representativa institutioner ses som ett nödvändigt ont för ett fungerande samhälle där det råder rättvisa och där folket har mänskliga rättigheter. Det andra lägret menar att demokrati bör vara mer inkluderande där hela folket, och inte enbart eliten, ska ha lika stor möjlighet att påverka beslutsfattandet.
1.1.2 Bibliotekens demokratiska uppdrag
Idén om biblioteket som en viktig del i det demokratiska systemet är djupt rotat i den västerländska kulturen och relationen dem emellan återfinns både i
bibliotekarieprofessionens värderingar och i tonsättande nationella och
internationella styrdokument (Rivano Eckerdal, 2017, s. 1010). Popowich (2019, s.
1, 15) menar att detta samband även är djupt förankrat i biblioteksdiskurser och exemplifierar detta med beskrivande uttryck om biblioteken som “[c]ornerstones of liberty,” “arsenals of a democratic culture,” och “essential to the functioning of a democratic society”. Lankes (2016, s. 103, 111) ser biblioteken som demokratins vagga och menar att det i en sann demokrati måste finnas bibliotek eftersom en sann demokrati förlitar sig på sina informerade invånare.
I Sverige återfinns sambandet mellan bibliotek och demokrati bland annat i bibliotekslagen (SFS 2013:801). Bibliotekslagens andra paragraf lyder såhär:
Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning. Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt. Biblioteksverksamhet ska finnas tillgänglig för alla.
Bibliotekens demokratiska uppdrag är alltså sprunget ur lagen. Denna formulering ansluter de svenska bibliotekens demokratiska uppdrag till liknande uppdrag på en
internationell nivå som formulerats i, exempelvis, International Federation of Library Associations and Institutions (IFLA) och Förenta Nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kulturs (UNESCO) biblioteksmanifest (Svensk biblioteksförening, 2015, s. 7). I linje med, bland annat, Lankes tanke om att biblioteken har en viktig demokratisk funktion genom folkbildning har lagstiftaren här en klar tanke om att demokratin ska förstärkas genom att individen ges
möjligheter till kunskapsbildning och fri åsiktsbildning (jmf Svensk
biblioteksförening, 2015, s. 7). Svensk biblioteksförening (2015, s. 8, 9) menar också att detta uttrycker en målsättning om allas delaktighet i samhället och att det inte ska finnas någon avgränsning till de som innehar svenskt medborgarskap eller är folkbokförda i en viss kommun (se även Hirschfeldt, 2017 s. 70).
1.1.3 Vad säger lagen?
Bibliotekslagen är starkt knuten till Sveriges grundlagar och Fichtelius (2017, s. 17) menar att detta inte är någon tillfällighet. Portalparagrafen i regeringsformen (SFS 1974:152, kap. 1, 1§) lyder:
All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna.
Hirschfeldt (2017, s. 72) menar att Sveriges representativa, och parlamentariska, demokrati vilar på folksuveräniteten och att denna i sin tur vilar på den fria åsiktsbildningen samt fri och allmän rösträtt. Enligt Hirschfeldt (a.a., s. 69) tillhör biblioteken det allmänna och bör ses som myndigheter, eller delar av myndigheter, som driver offentlig verksamhet. Den fria åsiktsbildningen är ett kärnuppdrag för biblioteken samtidigt som, Hirschfeldt (a.a., s. 72) menar, att den är en förutsättning för att folkstyret ska fungera genom att rösträtten kan utövas fritt.
Den fria åsiktsbildningen är i sin tur starkt kopplad till de positiva opinionsfriheterna: yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet,
demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet (Hirschfeldt, 2017, s. 72).
Dessa listas som del av de grundläggande fri- och rättigheterna som återfinns i rättighetskapitlet (SFS 1974:152, kap. 2, 1§) i regeringsformen. Dessa rättigheter har en viktig praktisk mening för demokratins funktion (jmf. Hirschfeldt, 2017, s.
72). I samma paragraf återfinns en erinran till tryckfrihetsförordningen och
offentlighetsprincipen. Enligt Hirschfeldt (2017, s. 72) är yttrandefriheten (inklusive tryckfriheten) och de övriga opinionsfriheterna samt offentlighetsprincipen direkt kopplade till portalparagrafen i regeringsformen och Hirschfeldt menar att dessa friheter utgör Sveriges författnings kärnvärden.
1.1.4 Den svenska representativa demokratimodellen
Enligt 1 kap. 1 § i regeringsformen (SFS: 1974:152) bygger den svenska demokratin på folkstyre vilket förverkligas “genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse” och all offentlig makt “utövas under lagarna”.
Representativ demokrati definieras, enligt Saward (2003, s. 52), framför allt genom användandet av mer eller mindre fria och rättvisa val där medborgaren röstar på de som under en begränsad period ska styra dem. Systemets legitimitet bygger enligt Holmberg (1999, s. 8) på antagandet att “väljarna via valet givit sitt samtycke till de valdas beslut” – själva valhandlingen ses som ett godkännande. Representativ demokrati definieras även genom de olika roller och institutioner som finns inom systemet (Saward, 2003, s. 53). Holmberg (1999, s. 7) menar att den moderna politiska teorin med fokus på representativ demokrati är sprungen ur revolutionerna i Frankrike och USA i slutet av 1700-talet. Två personer, Abbé Siéyès i Frankrike och James Madison i USA, ses som två av de viktiga aktörerna bakom systemet (a.a.). Precis som sin samtid och de antika grekerna såg de det representativa styret och demokrati som fundamentalt olika entiteter (a.a., s. 8). Nu för tiden menar dock Saward (2003, s. 52) att “[t]here is widespread acceptance of the idea that
representative democracy is democracy”.
Under början av 1900-talet kom den representativa demokratin att formas till partidemokrati (Holmberg, 1999, s. 10) där de politiska partierna nu intagit en central roll i styrelseskicket (SOU 2016:5, s. 152). Sverige är en sådan
partidemokrati (a.a.). Partidemokrati legitimeras, på samma sätt som tidigare i den representativa demokratin, genom att väljarna genom sina val godkänner partiernas politik, vilket i teorin endast ger mandat att genomföra det som framkommit där (Holmberg, 1999, s. 11) – strikt tolkat är ett parti alltså bundet av sina vallöften.
Partiernas uppgift är att utgöra länken mellan folket och makthavarna dels genom att driva opinionsbildning och politisk debatt och dels genom att artikulera väljarnas intressen i partiprogram och idépaket som väljarna sedan får ta ställning till i de allmänna valen (SOU 2015:96, s. 15; SOU 2016:5, s. 152–153).
Enligt Saward (2003, s. 53) har det pågått en debatt inom statsvetenskapen kring vilken roll de valda representanterna bör ha. Författaren delar upp debatten i två perspektiv. Det ena perspektivet är att representanterna ses som ombud som inte ska agera efter eget huvud, utan de ska rösta för, och ta, beslut som införlivar väljarnas vilja (a.a.). Det andra perspektivet är att representanterna inte bör vara strikt bundna av väljarnas vilja i en specifik fråga, utan de ska använda sitt eget omdöme för att tillgodose väljarnas intressen från ett mer översiktligt och långsiktigt perspektiv där dessa intressen inte likställs med väljarnas tillfälliga åsikter eller preferenser (a.a.).
I samband med demokratiutredningen 2014 producerades en forskarantologi (SOU 2015:96) som bilaga till utredningens betänkande (SOU 2016:5), vilken undersöker partidemokratins tillstånd i Sverige idag. I denna konstateras att de som upplevs ha minst inflytande i politiken i de svenska kommunerna är medborgarna (SOU
2015:96, s. 501). Dock menar förespråkarna för denna demokratiform att målet är att “medborgarna upplevs vara den mäktigaste instansen i en demokrati” och att när den representativa demokratin är välfungerande kan politikermakt likställas med medborgarmakt (a.a.). Den viktigaste av demokratiformens mekanismer anses vara ansvarsutkrävandet, vilket i teorin innebär att väljarna, genom att rösta, kan byta politisk färdriktning om de inte är nöjda (a.a.). Det “briljanta med denna mekanism”
anses vara att makthavare tvingas leva upp till sina löften för att inte förlora sin position (a.a.). För att mekanismerna i den representativa demokratin ska fungera krävs, enligt författarna i forskarantologin (a.a., s. 502), transparens och
rättssäkerhet i systemet.
1.1.4.1 Värdegrund i den svenska modellen
I regeringsformens andra kapitel regleras folkets grundläggande fri- och rättigheter, vilket enligt Hirschfeldt (2017, s. 69) kan ses som grundlagens uttryck för
konventionen om de mänskliga rättigheterna. Sverige kan på denna grund ses som en demokratisk rättsstat (a.a.). Enligt Hirschfeldt (a.a., s. 68, 69) kan den svenska författningen och därmed demokratin ses ur två perspektiv där det ena definierar demokratibegreppets värdegrund utifrån individen och det andra visar på statens formella relationer till folket genom till exempel grundlagarna. 1976 beslutade riksdagen om den målsättningsparagraf (SFS 1974:152, kap. 1, 2 §) i grundlagen som enligt Petersson (2017, s. 5, 6) ger uttryck för en “auktoritativ formulering” av de svenska samhällsvärderingarna. Sedan dess har paragrafen expanderat
värdegrundens omfattning vid två tillfällen, 2002 och 2010, genom att inkludera bland annat barns rättigheter och samiska folkets ställning (a.a., s. 6). Denna målsättningsparagraf kan sammanfattas i fyra huvudpunkter: “lika människovärde, sociala rättigheter, demokrati och minoritetsrättigheter” (a.a.).
1.1.4.2 Alla människors lika värde
I den representativa demokratin manifesteras alla människors lika värde genom principen “en medborgare, en röst” (SOU 2015:96, s. 502). Hirschfeldt (2017, s. 84) anser att de mänskliga rättigheterna är centrala inom Sveriges demokratisyn och menar vidare att principerna kring alla människors lika värde och alla människors likabehandling inför lagen är det som utgör grunden för bestämmelsen om skydd mot diskriminering i regeringsformen (jmf. SFS 1974:152, kap. 2, 12 §). Här befästs ett förbud, för riksdag och andra normgivare, att ta beslut som missgynnar någon
”därför att han eller hon tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning”
(SFS 1974:152, kap. 2, 12 §, vår kursivering). Huvudbestämmelserna mot diskriminering och trakasserier återfinns i diskrimineringslagen (SFS 2008:567).
Diskrimineringslagens ändamålsparagraf (SFS 2014:958) lyder:
Denna lag har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,
funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.
Biblioteken, tillhörande det allmänna, verkar under denna lag (Hirschfeldt, 2017, s.
84). Det finns alltså ett tydligt försök från lagstiftaren att motverka diskriminering i samhället. Enligt demokratiutredningen från 2014 (SOU 2016:5, s. 74) verkar demokratins mekanismer utifrån “principerna om respekten för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”. Dessa principer i sin tur har en nära koppling till rösträtten, yttrandefriheten samt mötes- och
föreningsfriheten vilka ska verka för att individen kan delta i samhället utan att respekten för de mänskliga rättigheterna riskeras (a.a.) Detta, menar vi, är starkt knutet till biblioteksverksamheten.
Demokratiutredningen menar att “[d]essa fundamentala principer är inte förhandlingsbara i en demokrati” (SOU 2016:5, s. 74) och att “[d]et finns ett ömsesidigt beroende mellan individens möjligheter till inflytande och respekten för de mänskliga rättigheterna” (a.a., s. 86). Detta beroende visas genom att de
mänskliga rättigheterna ses som fundamentala för individens förmåga att få insyn i politiska processer, bilda och uttrycka sin åsikt samt att utkräva ansvar gentemot makthavarna, samtidigt som makten måste utövas på ett rättvist sätt där individen kan behålla sitt förtroende för de demokratiska institutionerna (a.a.).
Demokratiutredningen (SOU 2016:5, s. 86) menar att deltagande medborgare är viktigt för en fungerande demokrati och att deltagandet i de demokratiska processerna förankrar och förstärker de mänskliga rättigheterna, såväl som att ge individen möjlighet att göra motstånd när dessa rättigheter kränks eller hotas.
Biblioteken stöttar detta deltagande – enligt bibliotekslagens ändamålsparagraf – genom att “verka för det demokratiska samhällets utveckling genom att bidra till kunskapsförmedling och fri åsiktsbildning” (SFS 2013:801).
1.2 Problemformulering
Biblioteken anses, som vi visat ovan, vara en viktig del i det demokratiska samhällsbygget. Utifrån bibliotekslagens andra paragraf ska
biblioteksverksamheten, med grund i en demokratisk tanke, vara tillgänglig för alla (SFS 2013:801).
Enligt Entrikin (2002, s. 107–108) är skapandet av platser starkt knutet till våra tankar och ideal. Inom demokratier innefattar dessa ideal platser som främjar inkludering och den offentliga platsen ses som en plats för möten där förhandling
om vår gemensamma sociala identitet kan ske (a.a.). Springer (2011, s. 536) menar att eftersom demokratier ämnar vara inkluderande är de offentliga platserna extra viktiga. Vi ser biblioteket som en sådan offentlig plats.
Flera författare har visat på att den till biblioteken och bibliotekarierna attribuerade bilden som av naturen god, och representerande en demokratisk och neutral position, döljer de exkluderande tendenser som institutionen rymmer (jmf. Brown, Ferretti, Leung & Méndez-Brady, 2018; Moeller, 2019; Schlesselman-Tarango, 2016). Ett antal svenska statliga utredningar har visat på en strukturell och institutionell diskriminering i samhället (se exempelvis SOU 2005:41; SOU 2005:56; SOU 2006:79; SOU 2014:34). Denna diskriminering bygger, utifrån ett intersektionellt perspektiv, på maktrelationer utifrån flera olika sociala identiteter, vilka påverkar individen på alla nivåer i samhället (jmf. de los Reyes & Mulinari, 2005).
Diskriminerande strukturer kan ses som ett hinder för dels (på samhällsnivå) de demokratiska värdegrundsmålen och dels (på institutionell nivå) bibliotekens uppfyllande av portalparagrafen. För att biblioteken ska kunna vara en plats som främjar det inkluderande demokratiska samtalet behöver dessa strukturer aktivt motarbetas. Här ser vi ett prefigurativt värde i biblioteken. För att leva upp till detta behöver hinder identifieras och det är det vi ämnar bidra till med denna uppsats.
Utifrån att flera författare påpekat hinder inom professionen vill vi nu undersöka hur synen på den egna rollen och bibliotekens kontext manifesteras i förslaget till en nationell biblioteksstrategi och hur detta kan tänkas påverka möjligheterna till ett bibliotek för alla.
1.3 Syfte och frågeställningar
Syftet är att undersöka synen på den egna rollen och dess relation till demokratin för att identifiera eventuella hinder för bibliotekens inkluderingsarbete. Vi ämnar även, genom användandet av intersektionalitet, att undersöka vilka nya perspektiv på inkluduering som den intersektionella teorin kan bidra med inom bibliotekssektorn.
För att göra detta har vi formulerat en huvudsaklig frågeställning:
Hur framställs bibliotekens självbild i förslaget till en nationell biblioteksstrategi och hur kan denna påverka möjligheten att uppfylla portalparagrafen om ett bibliotek för alla?
För att kunna besvara denna har vi även formulerat två delfrågor:
• Vilken bild av Sverige, demokrati och bibliotek konstrueras i det empiriska materialet?
• Vad talas det inte om i det empiriska materialet och vad lämnas oproblematiserat i relation till bildning, demokrati och inkludering?
1.4 Avgränsning
För denna undersökning har vi fokuserat på den strukturella och institutionella diskrimineringen. Vi har således inte lagt fokus på den typ av diskriminering som sker på individnivå vilket även är ett perspektiv som vårt empiriska material inte tillåter. Det intressanta här är att belysa de strukturella och institutionella
dimensionerna av diskriminering för att inte diskrimineringen ska kunna avfärdas som ett individproblem inom bibliotekssektorn. Denna avgränsning har även inneburit att vi ser på tillgänglighet utifrån ett socialt perspektiv snarare än ett tekniskt.
En större mängd empiriskt material, än den som av tidsbegränsningen ryms i denna undersökning, hade antagligen kunnat ge en djupare bild av läget. Exempelvis hade det varit intressant att jämföra formuleringarna i utkastet, Från ord till handling. På väg mot en nationell biblioteksstrategi, med formuleringarna i det färdiga förslaget till nationell biblioteksstrategi, Demokratins skattkammare.
Vi har även applicerat ett översiktligt intersektionellt perspektiv som ämnat
synliggöra diskriminerande aspekter av materialet snarare än ett perspektiv som går ut på att gå på djupet i enskilda maktrelationer. Detta har vi gjort eftersom vi velat undersöka eventuella diskriminerande strukturer och inte haft utgångspunkt i en enskild social identitet.
1.5 Disposition
Vi kommer härnäst, i avsnitt 2, att presentera det kunskapsläge som vår
undersökning relaterar till. I kunskapsläget tittar vi närmare på bibliotekens relation till demokratin, presenterar några viktiga begrepp relevanta för undersökningen, och ger en bild av kunskapslägets förslag på vägar framåt både för teori och praktik.
Därefter, i avsnitt 3, kommer vi att presentera vår teoretiska utgångspunkt – intersektionaliteten. Där presenteras två viktiga begrepp, strukturell och
institutionell diskriminering, som kommer vara en stor del av vårt fokus i analysen.
Vi kommer även att förklara hur vi använder oss av det intersektionella perspektivet i undersökningen.
Sedan kommer, i avsnitt 4, en beskrivning av vår metod, kvalitativ innehållsanalys, samt hur denna används tillsammans med ett intersektionellt perspektiv. I denna del presenteras även vårt empiriska material, möjliga felkällor och synen på vår egen roll.
I avsnitt 5 redovisas vår analys. Här är vår ambition att visa, utifrån vårt teoretiska perspektiv, de aspekter av det empiriska materialet som pekar på den strukturella och institutionella diskrimineringen.
Avslutningsvis, i avsnitt 6, kommer vi att föra en avslutande diskussion med fokus på våra forskningsfrågor. Här drar vi även våra slutsatser kring frågeställningen och vårt användande av det intersektionella perspektivet.
1.5.1 Formalia
Eftersom text är centralt för denna undersökning har vi valt att i vissa fall frångå APA:s regler för blockcitat. Detta gör vi för att citaten ska få större tydlighet i texten.
2 Kunskapsläge
Syftet med denna del är att skapa en bild av det kunskapsläge, den kontext, inom vilken vår undersökning befinner sig. För att göra detta är både forskning och annan litteratur relevant vilket innebär att vi ger plats för både forskare och
yrkesverksamma bibliotekarier. Utifrån ett intersektionellt perspektiv är
tolkningsföreträdet (mer om detta i avsnitt 3.2.1) centralt om ambitionen är att göra motstånd mot de förtryckande strukturer som skapar utsatthet. Vi har därför
medvetet valt att, utöver forskning på området, inkludera både röster som har denna position av tolkningsföreträde och röster som kan sägas synliggöra ett motstånd.
2.1 Relationen mellan bibliotek och demokrati
Buschman (2007, s. 1483) menar i sin artikel – Democratic Theory in Library Information Science: Toward an Emendation – att demokratisk teori är en aposiopesis1 inom biblioteks- och informationsvetenskapen, eftersom biblioteks- och informationsvetenskapen dels förhåller sig till demokratiska idéer som formades för över 200 år sedan och dels att detta har upprätthållit en tystnad. Buschman (2007, s. 1483) menar, genom sin litteraturgenomgång, att relationen mellan biblioteks- och informationsvetenskap och demokratiteori inte har blivit systematiskt utforskad och att den biblioteks- och informationsvetenskapliga litteraturen ofta utelämnar frågorna som den demokratiska teorin uppmärksammar.
I ett öppet brev till redaktören för tidskriften som publicerade Buschmans artikel problematiserar Buckland Buschmans resonemang. Buckland (2008, s. 1534) menar att Buschman verkar anta att relationen mellan biblioteks- och
informationsvetenskapen och demokratisk teori är inneboende naturlig och utmanar detta genom att hävda att “[l]ibraries services are important for undemocratic purposes also, and like other sociotechnical systems, partake on the cultural context in which they are deployed.”. Buckland utvecklar: “[d]ifferent political regimes have different social agendas, so LIS” (a.a.).
Bibliotekarien Sam Popowich (2019) vill med sin bok Confronting the Democratic Discourse of Librarianship problematisera relationen mellan bibliotek och
demokrati samt förgivettagandet att biblioteken alltid främjar demokratin. Popowich (2019, s. 28) menar att bristen på konsensus kring demokratibegreppet inom
bibliotekssektorn är lika delar ett resultat grundat i den liberala ideologin, som rymmer en föreställning om att alla åsikter tolereras och inkluderas, och i synen på biblioteken, och bibliotekarierna, som neutrala vilket osynliggör de faktiskt
1 Aposiopesis: “aposiopeʹs (grekiska aposiōʹpēsis, egentligen ’tystnad’, ’förstummande’), ett litterärt stilgrepp bestående av ett plötsligt avbrott i en påbörjad mening i avsikt att framkalla en känsla av bävan eller oförmåga.” (Aposiopesis. (u.å.). I Nationalencyklopedin. Hämtad 23 maj, 2020, från http://www.ne.se.proxy.lnu.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/aposiopes)
underliggande ideologierna.
Trots denna ambivalens kring bibliotekens och demokratins relation menar Rivano Eckerdal (2017, s. 1010) att uppfattningen att skattefinansierade bibliotek har en viktig och central roll för ett demokratiskt samhälle är distinkt förankrad i
västerländsk kultur. I sin artikel – Libraries, democracy, information literacy, and citizenship: An agonistic reading of central library and information studies’
concepts – undersöker Rivano Eckerdal (a.a., s. 1012) bibliotekens relation till demokrati och utgår ifrån en radikal, agonistisk, förståelse för vad demokrati innebär. Författaren (a.a.) gör detta utifrån en feministisk grund där demokrati och demokratins institutioner ses som viktiga i kampen för jämlikhet. I artikeln används Chantal Mouffes “theory of agonistics” i en analys av två svenska exempel
relaterade till bibliotekens demokratiska uppdrag; bibliotekslagens förord och informationslitteracitet inom kontexten sexuell och reproduktiv hälsa samt att välja preventivmedel (a.a., s. 1011, 1016, 1018, 1020). Artikeln förespråkar ett mer nyanserat och kritiskt argument till att tillskriva bibliotek, och aktiviteter som relaterar till informationslitteracitet, en demokratisk roll (a.a., s. 1011).
Enligt Audunson et al. (2019, s. 1397) är en stor del av folkbibliotekets legitimitet sprungen ur folkbibliotekets roll som stödjande institution till en demokratisk offentlig sfär vilket de menar återspeglas i nordisk lagstiftning från de senaste åren.
Rivano Eckerdal (2017, s. 1010) menar vidare att det är många som söker sig till professionen just för att kunna ta sig an det demokratiska uppdraget.
Rivano Eckerdal (2017) kommer i sin artikel fram till att folkbiblioteket, i linje med styrdokument och lagar, på flera sätt har en framträdande roll som en institution där demokrati praktiseras men att denna kan roll kan stärkas. Exemplen som presenteras i Rivano Eckerdals artikel belyser varandra eftersom bibliotek är en viktig del av det svenska demokratiska samhället och en stor del av aktiviteterna där relaterar till informationslitteracitet, vilken ses som en grund för individens förmåga att delta aktivt i samhället (a.a., s. 1028).
Rivano Eckerdal (2017, s. 1029) anser att det varit givande att relatera agonistisk teori till dessa centrala koncept och genom det visa på sätt att bidra till att stärka arbetet för demokrati inom bibliotekets institutioner. Författaren (a.a.) menar vidare att biblioteken är ett rum för samtal och diskussion där olika åsikter kan mötas och att bibliotekarien kan bidra till detta samtal genom ett kritiskt perspektiv på
information, samt genom ett agonistiskt grepp som kan bidra till att hitta gemensam grund och vägar framåt. I en tid där demokratin utmanas av antidemokratiska krafter är det, enligt författaren (a.a.), avgörande att se denna roll för att bättre kunna försvara den.
Audunson et al. (2019, s. 1397) har undersökt hur folkbiblioteket faktiskt stödjer den demokratiska offentliga sfären och hur användare anser att detta legitimerar folkbiblioteket, jämfört med mer traditionella synsätt. Författarna (a.a.) har även undersökt vikten av folkbiblioteket som mötesplats och arena för demokratiska samtal. De vanligaste legitimeringsgrunderna handlar om folkbibliotekets mer
traditionella roll, snarare än att se folkbiblioteket som mötesplats eller arena för samtal och debatt (a.a., s. 1412). Resultaten visar dock att det är många som besöker folkbiblioteket för att delta i den offentliga sfären och att folkbiblioteket har en central roll i att tillhandahålla information som hjälper användarna att vara välinformerade och aktiva samhällsdeltagare, samt att detta är en viktig aspekt för folkbiblioteket som mötesplats (a.a.).
Byrne (2018, s. 285) undersöker, genom en jämförande studie av statistik, om det finns några konkreta bevis för den symbios som påstås råda mellan bibliotek och demokrati. Det empiriska materialet är dels hämtat ur ett demokratiindex från The Economist Unit (EIU), som Byrne (a.a., s. 287) menar kan användas som en indikator för graden av demokrati i ett land, och dels från IFLA som i sin IFLA Library Map of the World tillhandahåller biblioteksstatistik vilken trots att den inte är komplett, enligt författaren (a.a., s. 287), ger en bra bild av tillgången till
bibliotek i nationer världen över. EIU publicerar sitt demokratiindex årligen och lyfter i detta fem komponenter av demokrati: valprocess och pluralism;
medborgerliga friheter; regeringens funktion; politiskt deltagande och; politisk kultur (a.a., s. 286, 287). 60 indikatorer bildar en grund för värdering av de fem komponenterna och ger ett samlat index 0–10 (a.a., s. 286). Genom att jämföra EIUs index med IFLAs data går det, enligt Byrne (a.a., s. 288), att se om det finns en relation mellan styrkan i ett lands bibliotekssystem och graden av demokrati i samma land.
Studien av Byrne (2018, s. 293) visar att det, rent statistiskt, finns en symbiotisk relation mellan folkbibliotek och demokrati vilket enligt Byrne gör att biblioteken dels får tydliga incitament att medvetet främja relationen och dels grund att hävda sin betydelsefulla roll i den demokratiska processen. Byrne (a.a.) menar att resultatet i kombination med det demokrati- och inkluderingsfrämjande arbete som
biblioteken arbetar med legitimerar biblioteken som “uniquely democratic institutions” och centrala för demokratins främjande och försvar.
Engström och Rivano Eckerdal (2019, utan sidnummer) har undersökt hur folkbibliotek blir porträtterade som bidragsgivare till social hållbarhet genom att analysera biblioteksplaner från fem olika folkbibliotek. Även i den här artikeln lyfts ett agonistiskt perspektiv fram och biblioteket förstås som en pluralism (a.a.).
Författarna menar att tidigare forskning fokuserat på bibliotekets tillgängliggörande av facklitteratur som en väg mot fri information och det demokratiska uppdraget.
Nu är författarna istället intresserade av att störa den rådande status quon genom att se biblioteket som en demokratisk och pluralistisk plats där skönlitteratur och fler perspektiv ska rymmas i det demokratiska arbetet (a.a.). Författarna använder ett subalternperspektiv för att lyfta fram dessa aspekter som tidigare blivit förbisedda och biblioteket ses som en plats där konflikter accepteras och olika perspektiv kan debatteras (a.a.).
Engström och Rivano Eckerdal (2019) kommer i sin artikel fram till att när folkbiblioteket framställs som en plats där användarna ska ta ansvar för social hållbarhet läggs ett stort ansvar på individen. Deras förslag till en lösning är dels att
inse att sociala bekymmer är en konsekvens av ojämlikheter och ojämlik
distribution av resurser samt dels att pluralism och olikheter på biblioteket måste erkännas. Då kan folkbiblioteket bidra till social hållbarhet och demokrati genom att vara en plats där social antagonism blir transformerad till agonism (a.a.).
2.2 Inkludering och vocational awe
Bilden av biblioteket som inneboende god återspeglas i det av Fobazi Ettarh myntade begreppet vocational awe (Moeller, 2019, s. 461; Brown et al., 2018, s.
165; Popowich, 2019, s. 56, 59). Vocational awe syftar till de samlade ideal, värderingar och förväntningar som bibliotekarier har kring sin egen profession och som resulterat i en tro på biblioteken som fullkomliga (Moeller, 2019, s. 461). Ett av de grundläggande idealen som biblioteken sägs stå för är neutralitet, ett ideal
sprunget ur en tanke om opartiskhet som krav för demokratifrämjande arbete (Macdonald & Birdi, 2019, s. 333). Folkbibliotekens breda uppdrag är svårnavigerat i den mängd komplicerade situationer som samtiden medför och gör att biblioteken och bibliotekarierna behöver befinna sig i ständig förändring (Rivano Eckerdal, 2018, s. 1405). Ur dessa påståenden uppstår, enligt våra tolkningar, behov av att både bekräfta och utmana såväl den biblioteks- och informationsvetenskapliga praktiken som teorin, för att bättre kunna utvecklas och handla i enighet med det demokratiska uppdraget.
Enligt Popowich (2019, s. 2) är synen på relationen mellan biblioteken och demokratin som inneboende naturlig ett attraktivt perspektiv då det förärar
biblioteksverksamheten med ett oklanderligt värde som är svårt att kritisera utan att rentav kritisera demokratin i sig. Popowich (a.a., s. 2-3) hävdar att biblioteken, verkande i den rådande nyliberala hegemonin, konstant måste bevisa sitt värde och att innehavandet av en odiskutabel länk till demokratin ger biblioteken en stadig grund att hävda sin legitimitet utifrån. Detta perspektiv är dock problematiskt, menar Popowich (a.a., s. 3), då det framställer samhället i sig som oklanderligt och att detta – utifrån ett politiskt perspektiv – tillåter oss att blunda för problem som finns inneboende i vår sociala värld, såsom rasism, sexism, intolerans, alienation, hat, våld och politisk manipulering. Popowich (a.a.) anser att:
[i]f we live in a truly democratic society then these things are aberrations, faults, mistakes, rather than structurally integral elements of a society based, not on democracy at all, but on oppression, exclusion, and domination. By claiming that our societies are indeed democratic we allow ourselves to believe that such problems are easily fixed without fundamentally changing the nature of our society. By extension, if libraries are essential to democratic societies, then they are fundamentally doing the right things, and any problems within the profession—lack of diversity, racism, sexism—can also be ignored in light of the “greater good” of the library’s democratic mission.
Brown et al. (2018, s. 165) menar att upprätthållandet av bilden av biblioteket som inneboende god eller som en symbol för demokrati och neutralitet förstärker den osynliggjorda vita normen, och att vithet i sin tur stärker bilden av det goda och neutrala. Utan att utmana neutraliteten och vithetsnormen kan inte professionen, enligt författarna (a.a.), på allvar verka för mångfald och inkludering. Att göra motstånd mot förtryck kräver både mod och ärlighet, och social rättvisa och inkludering uppstår inte genom uttalanden, de kräver handling (a.a., s. 178).
Brown et al. (2018, s. 163) beskriver sin artikel som en uppmaning till handling, a call to action, för att på allvar ta itu med de strukturella förtryck, med fokus på vithetsnormen, som råder inom bibliotekarieprofessionen. Genom att vägra använda det vita akademiska formatet på vetenskapligt skrivande, vilket kräver ett distanserat perspektiv, legitimerar författarna sina egna erfarenheter som people of colour (POC) inom bibliotekarieprofessionen och undersöker, utifrån denna erfarenhet och relevant vetenskaplig litteratur, frågor kring exempelvis rekrytering och utbildning för att visa på de hinder som finns inom professionen (a.a., s. 164, 165).
Moeller (2019, s. 461) menar att biblioteket ses som en plats där det råder ett professionalism-ideal som upprätthåller vita, heteronormativa och ableistiska perspektiv och strukturer, vilket lägger ett stort ansvar på den normbrytande individen att vara motståndskraftig. Studier om normbrytande funktionalitet2 har enligt Moeller (a.a., s. 455) gjorts inom många kontexter, dock utgör erfarenheterna hos bibliotekarieprofessionen en lucka i denna forskning. Utifrån ett brett perspektiv på begreppet disability (normbrytande funktionalitet är vår översättning av detta begrepp) med infallsvinklar från ett antal modeller, exempelvis den medicinska och den aktivistiska, har Moeller (a.a., s. 456), genom en kritisk diskursanalys,
undersökt hur normbrytande funktionalitet bemöts och hanteras inom bibliotekarieprofessionen.
Moellers (2019, s. 466) slutsats är att professionalism-idealet inom biblioteks- och informationsvetenskapen måste lösas upp, dels för att minimera stigmat förknippat med alla typer av normbrytande funktionalitet och dels för att reducera sårbarheten hos den normbrytande bibliotekspersonalen. Att inte utmana dessa skadliga ideal bidrar till att upprätthålla och förstärka det förtryck och den marginalisering som de ger upphov till, vilket i huvudsak drabbar personer med normbrytande funktionalitet och POC, och hindrar biblioteken från att främja social rättvisa och en inkluderande och jämlik kultur (a.a., s. 462, 468).
2.2.1 Neutralitet
Macdonald och Birdi (2019, s. 333) har gjort en jämförande studie i ett försök att ge en holistisk syn och en djupare förståelse för vad det brett debatterade
neutralitetsbegreppet innebär inom den biblioteks- och informationsvetenskapliga
2https://specialpedagogik.se/normbrytande-funktionalitet/
kontexten. Studien är gjord i tre steg bestående av först en litteraturöversikt för att identifiera föreställningar om begreppet inom den biblioteks- och
informationsvetenskapliga litteraturen, sedan sju fenomenografiska intervjuer med yrkesverksamma inom tre olika biblioteks- och informationsvetenskapliga fält och sist en jämförande analys av de identifierade föreställningarna från litteratur respektive intervju (a.a.).
Studien av Macdonald och Birdi (2019, s. 333, 347, 348) visade genom intervjuerna en ambivalens kring neutralitetsbegreppets innebörd som inte gick att finna i litteraturen, vilken de beskriver som grovt polariserande med tendens att förenkla begreppets komplexitet. Vi tolkar detta som att det i praktiken är svårare att hantera neutralitetsbegreppet än vad det är i teorin.
Rivano Eckerdal (2018, s. 1407, 1408) menar att tidigare forskning ger värdefull kunskap kring biblioteken som organisation och de som arbetar inom den, men att den ofta framställer biblioteken som en solid institution som enbart förändras om den blir hotad. Detta riskerar enligt Rivano Eckerdal (a.a., s. 1408) att beskriva och framställa arbetet som defensivt och författaren vill med sin artikel presentera en annan form av motstånd genom att föreslå ett tillägg till tidigare analyser: en kombination av agonistisk teori och en posthumanistisk approach. Denna kombination skapar en grund för analys som möjliggör en inkludering av
bibliotekens politiska roll samt tydliggör förmågan att påverka samhället (a.a.). Det teoretiska ramverk som Rivano Eckerdal (a.a., s. 1405, 1409) presenterar appliceras i artikeln på två exempel från en studie av två svenska bibliotek och författaren utforskar möjligheterna i att se biblioteket som ett verb snarare än ett substantiv och presenterar med detta ett nytt begrepp – to librarize, att biblioteka. Att se biblioteket som ett verb menar Rivano Eckerdal (a.a., s. 1408, 1410) ligger i linje med den agonistiska synen på demokrati som en process och hjälper oss på så sätt att komma bort från tanken om biblioteken som en solid institution och närmre en tanke där förändring ses som en kreativ och produktiv process, ett ständigt blivande.
Rivano Eckerdal (2018, s. 1412) menar att om vi förstår biblioteket som ett verb blir förändring ofrånkomligt och något ständigt pågående och med detta blir ett aktivt utformande av biblioteken en del av bibliotekarieprofessionens praktik. För detta, och för att kunna verka i och för demokratin, är inte neutralitet ett alternativ, bibliotekarierna bör engagera sig i diskussionen om bibliotekens utveckling (a.a., s.
1411, 1412).
2.3 Vägar framåt?
Den nyliberala hegemonin, med sin new public management, har, enligt Rivano Eckerdal (2018, s. 1406), försatt många skattefinansierade institutioner i en situation av minskade budgetanslag och krav på bevisad samhällsrelevans. Vi menar att detta speglas väl i det kunskapsläge vi redovisat, där forskning och litteratur ofta strävar efter att just bevisa, legitimera och mana till handling för bibliotekens viktiga
demokratiska arbete. Detta är också något som Nolin och Åström (2010, s. 7) menar är ett utmärkande drag hos den biblioteks- och informationsvetenskapliga
forskningen, vilken ofta motiveras utifrån ett behov inom den egna praktiken.
Ett, enligt oss, återkommande tema i kunskapsläget är att biblioteket framställs ha potential att vara del av lösningen på den sociala ojämställdhet som råder i samhället. Exempelvis Rivano Eckerdal (2017, s. 1029) menar att biblioteket och bibliotekariernas arbete har en avgörande roll i att erbjuda plats och interaktion mellan grupper och människor, något som anses centralt för upprätthållandet av det demokratiska samhället.
Rivano Eckerdal (2017, s. 1029) menar att när demokratin, radikalt förstådd som kampen för jämlikhet för alla, är hotad är det kritiskt att veta sin roll för att kunna försvara den och Rivano Eckerdal anser att en agonistisk läsning av den biblioteks- och informationsvetenskapliga litteraturen kan bidra till att lära känna denna roll. I linje med den agonistiska approachen uppmanar Rivano Eckerdal (a.a., s. 1029) till vidare debatt.
Engström och Rivano Eckerdal (2019) menar att det är viktigt att se att konflikt och delade meningar inte är ett tecken på ett demokratiskt misslyckande, snarare ska det ses som ett naturligt inslag i en pluralistisk demokrati och de menar att biblioteket kan vara en plats som bidrar till denna demokratiska utveckling där social
antagonism blir till agonism. I sin framtida forskning ämnar Engström och Rivano Eckerdal (a.a.) undersöka hur fiktion och kultur förmår individer att överskrida gränser och kommunicera öppet trots sina uttalade motsättningar och de uppmanar till mer forskning som väljer att beforska utifrån ett subalternperspektiv.
Audunson et al. (2019, s. 1412) anser att deras artikel fyller en del av en lucka som identifierats inom biblioteks- och informationsvetenskapen men poängterar att mer forskning behövs. Författarna (a.a., s. 1412, 1413) föreslår två möjliga riktningar för framtida forskning – dels jämförande studier om hur styrdokument relaterade till folkbibliotekets demokratiska uppdrag har förändrats över tid och dels kvalitativa studier av vilken roll biblioteket som plats har för olika grupper av användare.
Popowich (2018, s. 59) menar att vocational awe placerar biblioteket i en bubbla utanför kapitalismen och utanför ekonomiska och kulturella kontexter. Diskurser om bibliotekarieprofessionen upprätthåller vocational awe, bland både
biblioteksarbetare och biblioteksanvändare, vilket leder till en kultur av konservatism inom biblioteket där biblioteket som institution kan stå emot uppmaningar till förändring (a.a., s. 120). Detta, menar vi, går väl i linje med Rivano Eckerdals (2018, s. 1408) idéer om att biblioteket riskerar att bli defensivt när det framställs som en solid institution som enbart förändras när den blir hotad.
Popowich (2018, s. 127) menar att det inte går att förlita sig på en idealistisk syn på biblioteket om förändring är önskvärt.
Väl i linje med vocational awe menar Popowich (2018, s. 297) att den nyliberala hegemonin konstruerar en oskuldsfullhet och att detta är ett stort hinder för
biblioteket att verka rättvist och jämställt:
This innocence is a core component of many issues within librarianship, from an “intellectual freedom” that relies on a veneer of sophistication and worldliness but is still founded on an innocent liberalism, to the shocked reaction of white librarians to suggestions of structural racism within the profession. Librarianship cannot be structurally racist, sexist, or ableist, because libraries are arsenals of a democratic culture and the cornerstones of liberty! This is the fiction of innocence that is closely intertwined with the democratic discourse of librarianship. This is the fiction of innocence that allows the far-right to co-opt library trustworthiness to give themselves a coating of intellectual respectability, and it is the fiction of innocence that allows racism, sexism, ableism, and all the other structures of oppression to thrive in our profession and our professional organizations.
Popowich (2018, s. 297) menar att det är denna oskuldsfullhet som förhindrar bibliotekarieprofessionen från att koppla ihop enskilda händelser av rasism (eller andra förtryck) med den strukturella rasism som råder ute i samhället (utanför bibliotekets väggar) och att det faktum att människor dör till följd av dessa
förtryckande strukturer är så pass stötande för den liberala oskuldsfullheten att dessa händelser inte uppfattas förrän något radikalt sker.
Både Moeller (2019, s. 256, 466, 468) och Brown et al. (2018, s. 165) menar att det bara är genom att göra upp med vocational awe, och de destruktiva strukturer av makt och norm som denna innebär, som biblioteken och bibliotekarierna på allvar kan arbeta med jämlikhet och inkludering för alla. Moeller (2019, s. 461, 468) och Brown et al. (2018, s. 165, 178) har ur två olika perspektiv kritiskt granskat de professionalism-ideal och de föreställningar av biblioteket som utgör hinder för att biblioteken på allvar ska kunna verka för inkludering och social rättvisa och
författarna uppmanar till handling för att riva dessa hinder och bättre kunna leva upp till de demokratiska värden som biblioteken står för.
Det är tydligt, menar vi, att neutralitetsbegreppet och dess roll inom bibliotekens verksamhet är en viktig del av forskningsområdet bibliotek och demokrati.
Kunskapsläget visar även att det är än viktigare för professionen att veta sin roll för att kunna balansera kravet på neutralitet med professionens värderingar och
demokratiska uppdrag på grund av det rådande samhällsklimatet.
Studien av Macdonald och Birdi (2019, s. 333, 347, 348) visade att den biblioteks- och informationsvetenskapliga litteraturen inte speglar den ambivalens kring neutralitetsbegreppet som bibliotekspraktiken upplever. Det är ett svårt begrepp att omvandla i praktik och författarna (a.a., s. 348) menar att framtida forskning bör utveckla ett etiskt ramverk som stöd i att navigera gränserna mellan vad det innebär att vara neutral och att inte vara det. Författarna (a.a., s. 348) menar även att ett icke-dömande och inkluderande samtal kan vara ett första steg till att bättre förstå
hur neutraliteten både kan hjälpa och hindra biblioteks- och informationsprofessionens mål.
Rivano Eckerdal (2018, s. 1412) ser inte neutraliteten som ett alternativ om biblioteken ska kunna verka för demokrati och menar att professionen själv bör försöka styra bibliotekens utveckling. Författaren (a.a.) vill se framtida forskning undersöka hur biblioteket som verb och görandet av biblioteket, att biblioteka, uttrycks i praktiken och menar även att detta lekfulla sätt att ta sig an svåra frågor kan vara ett sätt att samla styrka och praktisera motstånd mot den rådande politiska trend som reducerar bibliotekens samhälleliga roll.
3 Teoretisk grund
Vår genomgång av kunskapsläget ovan erbjuder flera perspektiv som på olika sätt belyser, och utvecklar, bibliotekens roll och möjligheter att agera för ett mer
demokratiskt och jämställt samhälle. Mot denna bakgrund har vi dock identifierat en lucka i vilken vi vill lyfta fram ytterligare ett perspektiv som kan vara fruktbart för bibliotekssektorns utveckling i relation till dessa frågor. Detta perspektiv utgörs av intersektionaliteten.
de los Reyes och Mulinari (2005, s. 123) menar att “viktiga intellektuella interventioner, inte minst den teoretiska utvecklingen inom det antirasistiska och postkoloniala fältet, riskerar att osynliggöras, och deras bidrag att gå förlorade om intersektionalitet hålls fast i det feministiska hägnet”. Det finns således en viktig poäng med att undersöka intersektionalitetens möjligheter som teoretiskt perspektiv inom biblioteks- och informationsvetenskapen. Det är vår motivation att göra detta i denna undersökning.
3.1 Intersektionalitet
Intersektionalitetens idégrund återfinns inom den kritiska forskningstraditionen där poststrukturalism, postkolonialism, Black feminism, marxism och antirasistisk forskning gett insikter i hur individens handlingsmöjligheter styrs av “institutionella praktiker och strukturella villkor” (de los Reyes & Mulinari, 2005, s. 89).
Intersektionalitet pekar, till skillnad från dessa tankeströmningar, på det väsentliga i att förhålla sig till de maktpositioner som skapas i mötet, intersektionen, mellan kön, klass, etnicitet och sexualitet (a.a., s. 99). Med detta perspektiv är exempelvis kön inte bara kön utan formar och omformas i mötet med klass, etnicitet och sexualitet.
de los Reyes och Mulinari (a.a.) förklarar det såhär:
Denna transformering gör att dessa kategorier inte kan användas som isolerade analytiska redskap utan att samtidigt ge uttryck för en maktposition.
Hegemonin gör att dessa maktförhållanden inte ens behöver markeras. “Kön”
är vit, medelklass och heterosexuell så länge det inte finns en positionering som lyfter fram t.ex. “ras”/etnicitet, klass och sexualitet. På motsvarande sätt ger analyser som artikuleras utifrån klass, kön och etnicitet uttryck för en outtalad heteronormativ så länge sexualitetens roll i ojämlikhetsskapande förblir oproblematiserad. Vi ser med andra ord inte det som teoretiskt hållbart och empiriskt genomförbart att “avgränsa” eller utesluta några av dessa kategorier i analyser av social ojämlikhet utan att implicit vidmakthålla och förstärka osynliggjorda maktrelationer.
Intersektionalitet är således ett teoretiskt perspektiv som “tvingar oss att se på verkligheten med nya ögon och får oss att ifrågasätta för givet tagen kunskap om den sociala ordning som vi lever i” (de los Reyes & Mulinari, 2005, s. 23). Det är även ett perspektiv som bidrar till en förståelse för hur institutionaliserade
värderingar, normer och regler och strukturella relationer, på alla nivåer i samhället, skapar en sårbarhet som sällan erkänns (jmf. de los Reyes, 2017, s. 1; de los Reyes, 2016, s. 222, 223, 229; SOU 2005:41, s. 242). Denna förståelse ger oss möjlighet att belysa den specifika kontext i vilken ett problem existerar och får sitt särskilda uttryck. Formen av maktutövande kan inte, utifrån ett intersektionellt perspektiv, tillskrivas varken strukturell determinism eller aktörernas fria val. Maktutövandet
“bör ses i ljuset av intersektionella relationer mellan strukturella villkor, institutionella praktiker och individers agerande” (SOU 2005:41, s. 243).
I intersektionaliteten ryms även ett ifrågasättande av antaganden om att det skulle finnas neutrala positioner bortom det system av privilegier som maktrelationerna skapar – antaganden om att “diskrimineringen är en anomali som sker någon annanstans och praktiseras av andra människor; eller om att en diskriminerande ordning kan delas upp i skilda och av varandra oberoende aktörer, handlingar, rutiner, normer, stereotypier, ideologier” (SOU 2005:41, s. 247). Makten att diskriminera stöds, i det intersektionella perspektivet, av normaliserade uppfattningar om “det normala, överlägsna eller önskvärda, i motsats till det avvikande, underlägsna och problematiska” (a.a.).
Utifrån denna typ av ifrågasättande blir det relevant att analysera de delar som ofta hävdar neutralitet och objektiva positioner, såsom nationer, myndigheter och, inom biblioteks- och informationsvetenskapen, bibliotek. Intersektionalitet ställer frågor om hur staten och dess institutioner konstruerar kön, klass, etnicitet och sexualitet och möjliggör en beskrivning av de “problem och fokusförskjutningar som uppstår genom att förbise ojämlikhetens konstruktion utifrån flera maktaxlar” (de los Reyes
& Mulinari, 2005, s. 111).
3.2 Strukturell och institutionell diskriminering
Den strukturella och institutionella diskrimineringen möjliggör en ordning där diskrimineringen är systematisk, normaliserad och vardaglig (SOU 2005:41, s. 31).
de los Reyes och Wingborg (2002, s. 75) identifierar tre typer av diskriminering – individuell, institutionell och strukturell – vilka relaterar till varandra genom att
“[d]en strukturella diskrimineringen, som genomsyrar samhällets organisering och ideologiproduktion, ger näring till såväl individuella handlingar som institutionella praktiker”. Den institutionella diskrimineringen, vilken återfinns inom exempelvis myndigheter och organisationer, kan således sägas vara grundad i samhällets övergripande regelverk och normsystem.
Forskningen pekar på att diskrimineringen i Sverige är utbredd (jmf. SOU 2005:41;
SOU 2005:56; SOU 2006:79; SOU 2014:34). Denna diskriminering är inte
nödvändigtvis avsiktlig utan kan vara en konsekvens av majoritetssamhällets och samhällsorganisationens institutionaliserade, “neutrala” och utåt sett “objektiva”
handlingar – såsom lagar, normer och rutiner (SOU 2005:41, s. 30, 31, 33). Att diskutera diskrimineringens eventuella avsikt är dock inte särskilt produktivt, fokus bör istället riktas mot de mekanismer som reproducerar de maktstrukturer som bidrar till diskrimineringen. För detta menar de los Reyes (SOU 2006:37, s. 13) att intersektionalitet är ett nödvändigt perspektiv.
3.2.1 Tolkningsföreträde
Enligt de los Reyes och Mulinari (2005, s. 99) ligger “intersektionalitetens radikala potential inte bara i en teoretisk position som problematiserar maktskapandet som en multidimensionell och instabil process” utan den finns även i “en
forskningsstrategi som lyfter fram och hörsammar de motståndsdiskurser som artikuleras i maktutövandets kölvatten”. För det intersektionella perspektivet, och för vår möjlighet att ta avstånd ifrån och motverka de förtryckande strukturerna, är erkännandet av de diskriminerades erfarenheter centralt. de los Reyes (SOU 2005:41, s. 248) formulerar det på följande vis:
Frågan om tolkningsföreträde handlar primärt om att upplösa diktomin mellan objekt och subjekt och om ett erkännande av den andras3 position som likvärdig, det vill säga som ett tänkande och handlande subjekt. … När de diskriminerades erfarenheter accepteras som kunskapsbärande, i bemärkelsen att de ger viktig information om samhällets organisering och människors levnadsvillkor, öppnar detta för möjligheten att påbörja arbetet mot diskrimineringen.
Att göra detta erkännande och acceptera förekomsten av diskriminering kan dock inte, i sig självt, åstadkomma någon förändring – för detta krävs handling (SOU 2005:41, s. 249).
3.3 Vår användning av det intersektionella perspektivet
Valet av teoretiskt perspektiv grundar sig i det ämne vi intresserar oss för i denna undersökning. Ett viktigt antagande som vi utgår ifrån är att skapandet av en verkligt inkluderande biblioteksverksamhet – en som uppfyller bibliotekslagens portalparagraf om ett bibliotek för alla – kräver aktiv handling inte bara i praktiken utan också intellektuellt. Synen på den egna rollen blir därför viktig i vår
3Med “den andras” menas här de som av de rådande strukturerna inte legitimeras som norm.
undersökning. Utifrån detta blir det följaktligen även viktigt att fråga sig vilka hinder som kan sägas stå i vägen idag.
Intersektionalitet som teoretiskt perspektiv bildar ett utgångsläge där makt och diskriminering förstås som komplext och upprätthållet av praktiker och diskurser vilka återfinns på alla nivåer i samhället och har en negativ inverkan på den utsattas förutsättningar i samhället (jmf. de los Reyes, 2016, s. 237). Med detta som
etablerad grund kan fokus läggas på att identifiera var och hur maktpositioner manifesteras i det empiriska materialet och på så vis bidrar, eller riskerar att bidra, till en diskriminerande praktik. Det viktiga blir då inte enbart att se vad som faktiskt sägs utan även att identifiera vilka perspektiv som saknas, och därmed osynliggörs, i materialet. Frågor som på ett eller annat sätt söker svar på detta har varit centrala för vår undersökning och återfinns även i vår frågeställning – exempelvis: Vilka
representeras och på vilket sätt? Vem får tillhöra? Vem gagnas och vem
missgynnas? Vems perspektiv premieras inte? Vem blir norm och vem utpekas som avvikande? Intersektionalitet är på detta vis även en del av vår metod för denna undersökning.
Intersektionalitet är som vi beskrivit ovan inte en teori om makt utan sprungen ur ett flertal maktteorier. I vår egen förståelse av intersektionalitet ingår förutom de nämnda teorierna kring klass, kön, etnicitet och sexualitet även funktionalitet (crip theory) och queerteori.
I en intersektionell forskningsstrategi är alteritetstänkandet – synliggörandet av det motstånd som maktutövningen genererar – och tolkningsföreträdet viktiga delar eftersom ett ignorerande av dessa röster innebär ett reproducerande av maktens diskriminerande praktik (jmf. de los Reyes & Mulinari, 2005, s. 93, 130). Vår upplevelse är att dessa röster saknas i vårt empiriska material och det har därför varit vår ambition att synliggöra motståndet i vår genomgång av kunskapsläget i avsnitt 2.
4 Metod
Intersektionalitet handlar enligt de los Reyes och Mulinari (2005, s. 126) om att
“utveckla situerade och kontextuella analyser av processer som skapar makt, hegemoni, ojämlikhet och motstånd”. Det är vår ambition att göra detta i denna undersökning, genom en kvalitativ innehållsanalys. Intersektionalitet är vår analytiska grund. Den analytiska grunden innebär att det intersektionella tänkandet har genomsyrat såväl undersökningens frågeställning som metodens och analysens genomförande.
För att svara på vår frågeställning har vi valt att studera text. Texter påverkar samhället på så vis att de är en del av det som formar människors bas för hur ett samhälle bör se ut och vem som kan ingå i det, de påverkar även relationer mellan människor och grupper samt hur grupper kan se ut (Boréus, 2015, s. 157). Att analysera text kan ge insikter om hur detta formande går till. Text kan även studeras som ett uttryck för rådande föreställningar, både medvetna och omedvetna, eftersom text inte är slumpvis sammansatt – de är koherenta och kommunikativa och de speglar, reproducerar och ifrågasätter (Boréus, 2015a, s. 158; Bergström & Boréus, 2012, s. 20). För denna undersökning inbegriper textbegreppet även bild, film och tal (jmf. Bergström & Boréus, 2012, s. 17, 19).
4.1 Kvalitativ innehållsanalys
Innehållsanalys är väletablerat inom biblioteks- och informationsvetenskapen och tillåter en förståelse av verkligheten på ett subjektivt men samtidigt vetenskapligt vis (Zhang & Wildemuth, 2017, s. 318). Denna subjektivitet innebär ett avbrott från det positivistiska forskningsparadigmets kriterier för utvärdering – där giltighet, tillförlitlighet och objektivitet är krav – och legitimeras istället genom trovärdighet, pålitlighet, bekräftbarhet och överförbarhet (Zhang & Wildemuth, 2017, s. 323).
Transparens och öppenhet genom hela processen är därför viktiga komponenter som vi förhåller oss till i denna undersökning.
Innehållsanalys innebär, enligt Bryman (2016, s. 557), ett semistrukturerat sökande efter teman i det empiriska materialet, vilka vanligen illustreras genom citat. Den kvalitativa innehållsanalysen skiljer sig från den kvantitativa just för att den inte utesluter det som inte så enkelt låter sig kvantifieras, exempelvis implicita
värderingar och perspektiv som konstruerar föreställningar om vad som är norm och sanning (Pickering, 2004, s. 890). Den kvantitativa innehållsanalysen möjliggör inte heller att studera hur aspekter av text verkar inom och mellan texter. Ett exempel på detta, relevant för vår undersökning, är analys av hur konstruktion av
maktförhållanden och “den andra” kommer till uttryck i text.
Kvantitativ innehållsanalys innebär vanligen att teman och schema för kodning av materialet är bestämt innan analysen inleds, medan den kvalitativa analysen innebär
en process av återkommande prövning av teman och innehåll (Bryman, 2016, s.
558, 559). Pickering (2004, s. 890) menar att den kvalitativa innehållsanalysen tar vid där den kvantitativa nått sin gräns och gör det för att synliggöra de uttryck i texten som kan ha konsekvenser bortom det omedelbara. Vår kvalitativa
innehållsanalys innebär även en syn på text som en del av en större kontext, i vilken texten dels bär på spår av kontexten i vilken den producerades och dels kan tolkas på en mängd olika vis beroende på tolkningens kontext (jmf. Pickering, 2004, s.
890; Zhang & Wildemuth, 2017, s. 318, 319).
4.1.1 Intersektionalitetens betydelse för metoden
En metodologisk ansats baserad på intersektionalitet bör ta hänsyn till ett antal viktiga principer (de los Reyes & Mulinari, 2005, s. 126). Kort sammanfattat handlar detta om; att ifrågasätta fragmenterade representationer för att synliggöra komplexitet, historisk relevans och social konstruktion; en kritik av det
positivistiska tänkandet kring kunskap och av “dominerande kanon i den
akademiska verksamheten” för att skapa utrymme för samtal på andra grunder; att belysa institutionella sammanhang, snarare än utsatt individ och grupp, för att inte bidra till stigmatisering av och förskjutning av ansvar till de utsatta grupperna och;
att låta alteritetstänkandet ta plats för att “synliggöra, lyfta fram och namnge de erfarenheter av rasism, diskriminering och förtryck som präglar formeringen av dagens sociala identitet” (de los Reyes & Mulinari, 2005, s. 126-130).
4.2 Empiriskt material
Vårt empiriska material är ett så kallat “avsiktligt urval” (jmf. Zhang & Wildemuth, 2017, s. 319) för att få ett så rikt material som möjligt baserat på det ämne vi intresserar oss för i denna undersökning.
4.2.1 Förslag till nationell biblioteksstrategi
2015 fick Kungliga biblioteket (KB) i uppdrag av regeringen att ta fram ett förslag på en nationell biblioteksstrategi (Kungliga biblioteket, 2020). Uppdraget innebar att formulera långsiktiga mål och strategier för det allmänna biblioteksväsendet och i detta ingick att belysa bland annat bibliotekens roll för främjandet av det
“demokratiska samtalet, den fria åsiktsbildningen och förmågan till kritisk analys och källkritik” (a.a.). Resultatet, ett dokument med titeln Demokratins
skattkammare författat av Erik Fichtelius (nationell samordnare), Christina Persson (utredare) och Eva Enarson (utredare/handläggare), lämnades över till regeringen den 7 mars 2019. Förslagets (Fichtelius, Persson & Enarsson, 2019, s. 1) relevans beskrivs såhär i dess förord:
Här är förslaget till en nationell biblioteksstrategi för att stärka och utveckla hela det svenska biblioteksväsendet. Det är viktigt till försvar för demokratin och den enskilda människans möjlighet att fritt verka i samhället med tillgång till kunskap och litteratur. Utgångspunkten är bibliotekslagen med sin portalparagraf om bibliotek för alla.
Till förslaget hör även ett reformpaket med förslag på sex strategiska reformer för att stärka biblioteken. Som ett komplement till strategin har också en
dokumentärfilm på cirka 56 minuter tagits fram (Kungliga biblioteket, 2020).
Strategin är skapad utifrån en grund av 14 rapporter och 8 filmer (a.a.) samt ett antal dialogmöten med bibliotekssektorn runt om i landet (J. Hansson, personlig
kommunikation, 31 mars 2020). Sedan överlämnandet har över 130 remissvar kommit in till regeringen (Regeringskansliet, 2019a). Intresset tyder på att bibliotekssektorns utveckling och framtid är en angelägenhet som berör många.
4.2.2 Vårt urval och möjliga felkällor
För denna undersökning har vår huvudsakliga frågeställning, om hur synen på den egna rollen påverkar möjligheten att uppfylla uppdraget om ett bibliotek för alla, legat till grund för valet av empiri. På grund av tidsramen för denna undersökning har vi begränsat mängden material för vår analys, vilket innebär att analysen inte skett på biblioteksstrategins hela dokumentinnehåll och således inte kan uttala sig om alla delar. Vi menar dock att vårt urval kan sägas visa på ett exempel på hur normer och strukturer av maktförhållanden manifesteras också inom
bibliotekssektorn.
Vi har valt att basera vår undersökning på tre dokument4; förslaget till en nationell biblioteksstrategi Demokratins skattkammare (Kungliga biblioteket, 2020), dess tillhörande dokumentärfilm Demokratins skattkammare – Jakten på Selma Lagerlöf och en nationell biblioteksstrategi (a.a.) samt filmen Femte statsmakten (a.a.).
Förslaget till en nationell biblioteksstrategi är en aktuell händelse med potentiellt inflytande i hur den svenska bibliotekssektorn kommer att utvecklas framöver i relation till uppdraget om ett bibliotek för alla. Eftersom förslaget är överlämnat av KB menar vi även att det kan visa på något som skulle kunna sägas förmedla en både vedertagen och eftersträvansvärd syn på bibliotekens roll. Att låta
textbegreppet innefatta mer än det skrivna ordet menar vi kan ge ytterligare dimensioner – genom den komposition av färger, bild, ljud och text som valts – på vad det empiriska materialet vill förmedla.
4I vår egen förståelse är begreppet inte knutet till ett visst format utan innefattar såväl analoga som digitala former av text, bild, ljud och film.
