Examensarbete The Shining - Gestaltningen av det obehagliga

Examensarbete

The Shining - Gestaltningen av det obehagliga

En analys baserad på Stanley Kubricks filmadaption av The Shining

Författare: Albin Streitlien & Joel Tromark Handledare: Stefan Björnlund

Examinator: Cecilia Strandroth Ämne/huvudområde: Bildproduktion Kurskod: BQ2042

Högskolepoäng: 15

Examinationsdatum: 20-12-09

Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA.

Publiceringen sker Open Access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.

Open Access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten Open Access.

Vi medger publicering i fulltext (öppet tillgänglig på nätet, Open Access):

Ja ☑ Nej ☐

Högskolan Dalarna – SE-791 88 Falun – Tel 023-77 80 00

Abstract:

Syftet med denna uppsats är att reda ut hur Stanley Kubricks filmadaption av The Shining (1980) har lyckats framställa känslor av obehag. Utredningen sker genom en analys av tre specifikt utvalda sekvenser ur filmen. Analysen arbetar utifrån en kvalitativ metod och de specifika huvudområden som analysen utgår ifrån är de audiovisuella aspekterna, det vill säga fotografi, ljussättning, ljudläggning och musik. Dessutom är Sigmund Freuds psykoanalytiska begrepp ”The Uncanny” (det kusliga) en viktig utgångspunkt i analysen.

Kombinationen av de konkreta och psykologiska aspekterna kan således bidra till en djupare förståelse och redogöra för hur filmen lyckas framkalla känslor av obehag.

Resultatet av analysen påvisar hur de audiovisuella aspekterna har utgått från okonventionella metoder i gestaltningen. Känslor av obehag har skapats på ett icke traditionellt vis, exempelvis genom fotografiets fördelaktiga nyttjande av kontinuitetsfel som avsiktligen försöker desorientera publiken. The Uncanny hjälper till att förmedla ett djupare psykologiskt tema och att gestalta de oförutsägbara aspekterna. De familjära aspekterna bär i själva verket på en icke-familjär kontext vilket gör det betydligt svårare för publiken att urskilja det goda mot det onda. Detta framkallar på så vis en känsla av ovisshet hos publiken, vilket medför en betydligt mer obehaglig innebörd av filmen. I slutsatsen påpekas dessutom hur de konkreta och abstrakta aspekterna har ett kontinuerligt samspel med varandra, exempelvis fotografiet som åskådliggör de psykoanalytiska

teorierna.

Nyckelord: Kubrick , The Shining, känslor, obehag, skräck, adaption, desorienterande, Uncanny, påträngande, gestaltning,

Innehållsförteckning

1. Inledning ……… 1

1.1 Bakgrund ………. 2

1.1.1 Kort bakgrund till Stanley Kubrick ………. 2

1.1.2 Sammanfattning av filmens handling ……….. 3

1.1.3 Skillnader mellan boken och filmen ……… 4

1.2 Syfte & frågeställningar ……….. 5

2. Metod & Material ……….. 5

2.1 Samarbete ………... 6

2.2 Avgränsningar ………. 7

2.2.1 Material ……….... 8

2.2.2 Källor ………... 8

3. Tidigare forskning ………. 9

3.1 Steadicam ……… 9

3.2 Bilder inspirerade av stillbildsfotografi ……… 10

3.3 Medvetna felaktigheter i scenografin ……… 11

3.4 Musiken i The Shining ……….. 13

3.5 Ljussättning & fotografi ……… 14

4. Teori ………. 16

4.1 Negative Space ……….. 16

4.2 Psykoanalysens inflytande ……… 17

5. Analys ……….. 18

5.1 Scen 1 - The Donner Party ……… 19

5.1.1 Synopsis scen 1 ……….. 19

5.1.2 Fotografi ………. 19

5.1.3 Musik & Ljud ………. 20

5.1.4 The Uncanny ……….. 21

5.2 Scen 2 - Jacks mardröm & rum 237 ………. 22

5.2.1 Synopsis Scen 3 ………. 22

5.2.2 Fotografi & scenografi ………... 23

5.2.2.1 Steadicam ……… 23

5.2.2.2 Bilder inspirerade av stillbildsfotografi ……….. 24

5.2.2.3 Negative Space ………... 25

5.3.3 Scenografi ……….. 25

5.3.4 Musik & Ljud ………. 28

5.3.5 The Uncanny ……….. 29

5.4 Scen 3 - Lloyd & Mr. Grady ………. 29

5.4.1 Synopsis Scen 4 ………. 29

5.4.2 Scenografi ……….. 31

5.4.3 Fotografi ……… 31

5.4.4 Ljussättning ……… 33

5.4.5 Musik & ljud ……….. 33

5.4.6 The Uncanny ……….. 34

6. Slutdiskussion ……….. 35 7. Källförteckning ……… 4 1

1. Inledning

Film är ett flexibelt medium med en oändlig potential när det kommer till att utforska tematik och gestalta känslor och andra intryck. The Shining (1980), regisserad av Stanley Kubrick, utmärker sig från många andra filmer inom skräckgenren genom att den på ett mästerfullt sätt lyckas bygga upp en obehaglig stämning som genomsyrar hela filmen från början till slut. För att kunna reda ut hur filmen lyckas framkalla obehag bör först och främst följande frågor besvaras: Vilken definition innefattar begreppet obehag och vad är det som förmedlar denna känsla i filmen?

Den obehagskänsla som vi syftar på är till viss del anknuten till den perceptuella förmågan.

The Shining uppvisar en rad olika filmiska egenskaper som ingår i det som kallas för psykologisk skräck. I denna genre av skräck härstammar obehaget från en karaktärs interna tillstånd, vilket i sig är väldigt abstrakt. Psykologisk skräck kan exempelvis hantera

vansinne, klaustrofobi eller paranoia (Lofberg 2016). I skräckfilm brukar känslor av obehag vanligtvis uppkomma genom externa faktorer som är konkreta, exempelvis via paranormala eller våldsamma aktiviteter. Därav finns det en underliggande känsla av obehag i filmen som är betydligt svårare att åskådliggöra och begripa i jämförelse med andra skräckfilmer. Bilderna i The Shining har förmågan att etsa sig fast i minnet och få publiken att fantisera och spekulera över den egentliga betydelsen av dess innehåll. Det kanske är just på grund av detta som filmen har fått en sådan oerhörd kultstatus.

The Shining utgör ett bra exempel på hur filmskapare kan kombinera olika audiovisuella medel i syfte att förmedla ett visst uttryck. En genomgående analys av utvalda sekvenser i filmen ger oss möjligheten att undersöka hur filmskaparna har gått till väga för att kunna bygga upp den obehagliga stämningen. Analysen kan på så vis erbjuda insikter om filmgestaltning och vara en givande läsning för aspirerande filmskapare som strävar efter att förbättra sitt eget audiovisuella berättande.

1.1 Bakgrund

1.1.1 Kort bakgrund till Stanley Kubrick

Stanley Kubrick (1928-1999), var en amerikansk regissör som enligt många hör till filmhistoriens mest framstående filmskapare. Kubrick utmärker sig bland annat genom att han arbetade inom flera olika genrer och ofta gick emot de konventioner som hörde till dem. Nästan alla av Kubricks filmer är baserade på böcker och detta inkluderar The

Shining, som är baserad på en roman med samma titel skriven av författaren Stephen King.

Några andra exempel på filmer av Kubrick som är baserade på böcker är Eyes Wide Shut (1999), Full Metal Jacket (1987), Barry Lyndon (1975) och A Clockwork Orange (1971).

Den främsta anledningen till varför Kubrick ofta valde att adaptera böcker till sina filmprojekt var för att det gav honom möjligheten att kunna bedöma handlingen mer objektivt, då någon annan än honom själv hade författat berättelsen. Ett citat från Kubrick angående filmmanus lyder: ”If you read a story which someone else has written, you have the irreplaceable experience of reading it for the first time. This is something which you obviously cannot have if you write an original story” (Castle 2008, 446).

Kubrick är känd (eller ökänd) för att ha varit en väldigt krävande perfektionist inom sitt filmskapande. Hans besatthet av att uppnå perfektion ledde ofta till att han valde att arbeta utanför sin roll som regissör inom många av de projekt som han var inblandad i. Som en följd av Kubricks noggrannhet och krävande arbetsprocesser har många av hans filmer bidragit till att driva på den tekniska utvecklingen inom filmfotografi, vilket har haft en enorm påverkan på filmindustrin.

Många välkända regissörer har dessutom inspirerats av Kubrick och hans filmer. Några av dessa kända regissörer är bland annat George Lucas, Steven Spielberg och Martin

Scorsese. Lucas berättar i minidokumentären Standing on the Shoulders of Kubrick: The Legacy of 2001 att Kubricks Sci-fi film 2001: A Space Odyssey har haft en enorm

påverkan på honom som filmskapare. Spielberg uttrycker i samma dokumentärfilm att han anser att alla av Kubricks filmer har ett felfritt hantverk som täcker allt från ljussättning och kamerahantering till bildkomposition ( Standing on the Shoulders of Kubrick: The Legacy of 2001 , 2007). Scorsese förklarar även i en intervju med journalisten Charlie Rose att han alltid vänder sig till Kubricks filmer som en inspirationskälla när han strävar efter att förbättra sitt eget filmskapande (Scorsese, 2001).

1.1.2 Sammanfattning av filmens handling

Författaren och den före detta läraren Jack Torrance blir anställd som fastighetsskötare på

”The Overlook Hotel” som ligger avlägset bland bergen i norra Colorado. Han åker till hotellet och möter den verkställande direktören Stuart Ullman som går igenom viktiga detaljer angående jobbet. Ullman förklarar att hotellet stängs för allmänheten varje år över vintern på grund av snöstormar och att det är Jacks uppgift som fastighetsskötare att sköta om hotellet tills att det återigen öppnar till våren. Jack flyttar därefter in i hotellet

tillsammans med sin familj, bestående av hustrun Wendy och sonen Danny. Danny besitter en övernaturlig förmåga som kallas för “varsel eller ”shining”. Hans förmåga gör det möjligt för honom att kommunicera telepatiskt med andra människor som också har den förmågan. Dannys krafter manifesterar sig även i en låtsaskompis som han kallar för

”Tony”, som låter honom få inre visioner kopplade till ”The Overlook Hotel” och dess mörka historia. Danny träffar kocken Dick Halloran under sin första dag på hotellet. De pratar med varandra om varselförmågan och de etablerar ett telepatiskt band till varandra innan Halloran och alla andra anställda utrymmer hotellet för vintern. Till en början ser Jack sitt arbete som fastighetsskötare i det nästintill tomma hotellet som en chans att påbörja sitt nästa författarprojekt, men hotellet och dess mörka historia börjar sakta men säkert att inkräkta på honom och hans familj.

Under hotellvistelsen börjar Jack att gradvist mista sitt förstånd som en följd av hotellets ökande inflytande över honom. Han blir över tid allt mer aggressiv och oförutsägbar i sitt beteende, vilket gör att klyftan som redan finns mellan honom och hans familj blir ännu större än tidigare. Till slut övertalas Jack av hotellets mörka krafter att mörda sin familj när han fått reda på att Danny med hjälp av sin förmåga har anropat Dick Halloran, som har börjat att bege sig tillbaka till hotellet med en snövessla. Halloran anländer till hotellet och blir direkt anfallen av Jack, som mördar honom med en brandyxa. Wendy och Danny lyckas under tiden fly undan, men blir under flykten separerade ifrån varandra. Jack får syn på Danny och jagar ut honom från byggnaden och in i snöstormen utanför. Han jagar sedan Danny genom hotellets häcklabyrint, men blir överlistad av honom och går vilse i den. Danny lyckas hitta ut ur labyrinten och återförenas med Wendy utanför hotellet och de kör slutligen iväg med Hallorans snövessla. Jack hör hur Wendy och Danny lämnar hotellet från labyrintens insida och sätter sig utmattad ned på marken. Han fryser sedan ihjäl i snön.

1.1.3 Skillnader mellan boken och filmen

John Calley som var produktionschef för Warner Bros 1968-1981 skickade romanen The Shining (1977) av Stephen King till Kubrick i hopp om att han skulle finna den av intresse.

Filmens manusförfattare Diane Johnson förklarar att Kubrick uppskattade Kings roman och att han blev särskilt intresserad av den psykologiska dynamiken i berättelsen. Ett citat från Kubrick angående boken lyder: ”I thought it was one of the most ingenious and exciting stories of the genre that I had read” (Castle 2008, 446). Kubrick valde att göra många stora förändringar i berättelsen till sin filmadaption, vilket är något som King inte uppskattade.

King förklarar i dokumentärfilmen A Night at the Movies: The Horrors of Stephen King (2011) att han ogillar Kubricks version av berättelsen och föraktar många av de ändringar som han valde att göra. Han förklarar att de två största skillnaderna mellan boken och filmen har att göra med hur karaktären Jack Torrance porträtteras och hur berättelsen slutar. I romanen gestaltas Jack som en komplicerad individ med många brister men är trots detta en sympatisk person i grunden. King förklarar vidare att boken strävar efter att gestalta en varm familj som hotas av krafter från utsidan i form av hotellet och dess övernaturliga närvaro. Filmversionen gestaltar Jack som en osympatisk person och en ond kraft som hotar familjen från insidan. King avslutar med att förklara att bokversionen av berättelsen slutar med att Jack offrar sig själv för att rädda sin familj genom att bränna ned hotellet. I filmversionen lämnas hotellet intakt och Jack dör utan att försöka rädda sin familj ( A Night at the Movies: The Horrors of Stephen King , 2011).

Kubrick valde att göra många ändringar till filmadaptionen som gör att den till stor del skiljer sig från ursprungsmaterialet. Han valde dessutom att utelämna många detaljer i handlingen som utforskas och förklaras mer ingående i bokversionen. Hotellets mörka historia och dess spöken har utforskats betydligt mer i boken. I bokversionen agerar hotellet som en entitet med ett eget medvetande som strävar efter att absorbera Dannys förmågor, detta blir dock inte utforskat eller förklarat i filmadaptionen. Dannys telepati och hans förmåga att se syner via Tony får också till skillnad från filmen en mycket mer

ingående förklaring.

Kubrick gjorde även en hel del egna tillägg till filmadaptionen av The Shining . Några exempel på Kubricks egna tillägg i berättelsen som inte förekommer i bokversionen är Dannys trehjuling och hotellets häcklabyrint. I boken förekommer det istället

häckskulpturer som väcks till liv och jagar karaktärerna. Gradytvillingarna är också ett tillägg från Kubrick. Gradysyskonen förekommer även i boken, men de är då inte tvillingar. I boken är den yngre flickan sex år gammal medan den äldre flickan är åtta år gammal. Ett annat exempel på ett av Kubricks tillägg är att ”The Overlook Hotel” är byggd över en ursprungsamerikansk begravningsplats. Hotellets inredning speglar detta med bland annat fotografier, målningar och andra konstverk med motiv som är inspirerade av Navajo och Apache-stammarna.

1.2 Syfte & frågeställningar

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur filmskaparna av The Shining framkallar känslor av obehag, mer specifikt om hur de har nyttjat olika komponenter som exempelvis fotografi, ljussättning, ljud och musik för att kunna framhäva dessa känslor. Dessutom strävar vi efter att undersöka hur psykoanalytiska teman har hjälp till att förmedla dessa obehagskänslor.

Vi kommer i uppsatsen att utgå ifrån följande frågeställningar:

● Hur har filmskaparna av The Shining använt sig av filmfotografi, ljussättning, ljudläggning och musik för att kunna förmedla känslor av obehag?

● Hur är det psykoanalytiska begreppet ”The Uncanny” (det kusliga) applicerbart i filmens gestaltning för att kunna förmedla känslor av obehag?

Distinktionen mellan begreppet ”obehag” och ”The Uncanny” (det kusliga) är att det sistnämnda fokuserar på det psykologiska begreppet Uncanny, som i kortfattad mening försöker reda ut hur de familjära aspekterna kan förvandlas till någonting med en icke-familjär kontext (Royle 2003). Den obehagskänsla som vi syftar på med begreppet

”obehag” är helt enkelt den inre olustkänsla som kan uppstå när vi hör eller ser någonting som skrämmer oss.

2. Metod & Material

För att kunna besvara frågeställningarna har vi beslutat oss för att utgå ifrån en kvalitativ metod för att analysera hur filmskaparna bakom The Shining har arbetat med filmiska

metoder för att framkalla känslor av obehag. Vi anser att en kvalitativ metod är mest lämplig på grund av de specifika frågeställningar som vi utgår ifrån där betydelsen bakom ett visst begrepp utreds. Enligt författaren Staffan Larsson är den kvalitativ metoden ett sätt att kunna beskriva egenskaperna hos någonting, alltså en utredning om hur något är gestaltat (Larsson 1986). Begreppet obehag kan således föra in oss på många olika diskussioner angående vilka egenskaper som begreppet obehag innefattar, samt hur detta har gestaltats i filmen.

2.1 Samarbete

Vårt samarbete har sitt ursprung i det gemensamma intresset som vi har för filmen The Shining. Vi har alltid funderat på vad det egentligen är som skapar obehagskänslor i filmen, samt vad det är som gör den så pass unik i jämförelse med de traditionella

skräckfilmerna. Det är omöjligt att förbise det faktum att filmen har ett underliggande tema som är svårt att konkretisera och därav ser vi denna analys som ett spännande arbete med huvudsyftet att åskådliggöra filmens teman och gestaltning.

För att kunna utföra arbetet på ett smidigt och effektivt sätt hade vi som tumregel att varje dag vid en bestämd tid ha ett kort möte där vi diskuterade uppsatsen. Vi började med att diskutera det arbete som vi redan hade utfört för att sedan planera de kommande dagarnas arbete.Vi såg även till att fördela arbetsuppgifterna så att ingen skulle vara sysslolös.

Uppsatsen skrevs i ett gemensamt dokument på Google Docs, vilket gav oss möjligheten att se över all tillförd information och alla ändringar som nyligen hade gjorts i texten. Vi upplevde samarbetet som en intressant och givande upplevelse.

Vi hade tidigare sett filmen ett antal gånger vilket gav oss en grundlig insikt över hur filmskaparna hade gått tillväga för att framkalla känslor av obehag. Trots att vi redan hade tidigare kunskap om ämnet ansåg vi ändå att en analys av filmen skulle bidra till en

mycket djupare förståelse än vad vi haft tidigare. Vi fick tidigare under utbildningens gång tillfälle att analysera sekvenser ur olika filmer och vi ansåg att dessa analyser har varit väldigt givande för oss som aspirerande filmskapare. Denna filmanalys skulle på så vis ge oss en möjlighet att fördjupa oss inom arbetsprocessen, samt bli en givande

inspirationskälla inför framtida filmprojekt.

2.2 Avgränsningar

I scenanalyserna kommer vi att utgå ifrån tre utvalda scener från filmen. Det finns ett flertal olika sekvenser i filmen som uppfyller de krav vår analys behöver för att kunna bli fullständig i vår mening. Vi är dock i behov av att avgränsa vårt arbete för att kunna skapa en mer koncis och djupgående analys.

Valet av de tre scenerna som vi ska analysera i texten gjordes efter att vi hade sett igenom filmen tillsammans en gång och dessutom läst igenom en del av den tidigare forskningen som gjorts om filmen. Efter att vi hade sett filmen ville vi till en början analysera betydligt fler scener i filmen och vi valde då ut ungefär sju scener som vi tyckte var särskilt

relevanta. Den tidigare forskningen belyser många viktiga aspekter om hur filmskaparna har arbetat för att gestalta obehag och vi bestämde oss för att analysera de scener som vi tyckte exemplifierade dessa aspekter på bästa sätt. Vi upptäckte senare att många av de aspekter inom filmskapandet som skapar obehag förekommer i flera olika scener i filmen.

För att undvika onödig upprepning i analysen valde vi därför att enbart utgå ifrån tre utvalda scener, då vi ansåg att det skulle räcka med dessa för att göra en bra och ingående analys. De tre scener som vi valde ut var de som vi trodde skulle vara mest gynnsamma att analysera för att få svar på våra två frågeställningar.

De aspekter som vi ska belysa i vår analys är exempelvis hur fotografiet har använts för att gestalta obehag, det vill säga via komposition och bildspråk. Musiken är en ytterligare aspekt som fyller en viktig funktion i filmens gestaltning av det obehagliga, samt

ljudeffekternas bidragande effekt. Vi lägger dessutom stort fokus på det psykoanalytiska temat i vår analys, främst på grund av det intresse vi och möjligtvis många andra kan ha av de psykologiska aspekterna som döljer sig i filmens gestaltning.

Anledningen till att vi har valt att bortse från bland annat klippning och andra aspekter inom postproduktion beror främst på att vi har varit tvungna att avgränsa oss för att området inte ska bli alldeles för brett för uppsatsen. Avgränsningen gör det även möjligt för oss att hålla de tidsramar som har bestämts för arbetet och ger ett större utrymme för oss att koncentrera på det filmiska hantverket.

2.2.1 Material

De scener som vi har valt från filmen analyseras i kronologisk ordning. Den första scenen utspelar sig precis i början av filmen efter att Jack har blivit anställd som fastighetsskötare på ”The Overlook Hotel”. I scenen färdas familjen Torrance med bil genom en bergen i norra Colorado mot det ödsligt belägna hotellet medan de samtalar med varandra. Den andra scenen utspelar sig senare i filmen och inleds med Danny som sitter och leker på golvet i en av hotellets korridorer. Han blir avbruten av tennisboll som helt plötsligt kommer rullandes mot honom från ingenstans och leder honom till rum 237. Scenen skiftar därefter till Wendy som plötsligt hör Jack skrika från andra sidan hotellet när han drömmer en mardröm. Den tredje scenen utspelar i slutet av filmen och den tar plats i hotellets stora festlokal ”The Goldroom” och följer Jack när han samtalar med bartendern Lloyd. Vidare i scenen möter Jack den tidigare fastighetsskötaren Mr. Grady och de samtalar med varandra på en herrtoalett som hör till festlokalen.

Som tidigare uttryckt är en av filmens största styrkor just det att den genomsyras av en konstant närvarande obehaglig stämning. Den förstnämnda scenen påvisar hur den

obehagliga känslan gestaltas redan i början av filmen. Scenen är ganska lågmäld i sig men det går dock trots det att urskilja en obehagskänsla som gömmer sig under ytan och väntar på att bli åskådliggjord. Den andra scenen är användbar för att kunna åskådliggöra hur ondskan introduceras inför Danny i rum 237 och den tredje scenen visar hur Jack slutligen låter sig bli övertagen av ondskan. Analysen förväntas att kunna behandla scenernas djupare innebörd och utreda de olika gestaltningsaspekterna med stöd av den tidigare forskning som berör filmen.

2.2.2 Källor

Inför arbetet har vi sökt igenom två olika databaser efter källor som behandlar ämnet. Vi började med att söka efter texter via söktjänsten ”Summon” som erbjuds via Högskolan Dalarnas bibliotek. Vi valde ut två av dessa texter från söktjänsten som källor till arbetet.

Den första källan är en bok som enbart heter ”The Shining” (2013) och är skriven av Roger Luckhurst. Boken behandlar många aspekter av filmskapandet och ger en insikt i bland annat filmens teman och skådespeleri. Den andra källan är en artikel från en journal och texten heter ”Stanley Kubrick: Photography and Film” (2006) och är skriven av

Philippe D. Mather. Texten behandlar Stanley Kubrick som filmskapare och ger detaljerade genomgångar av hans filmer, däribland The Shining .

Fortsättningsvis sökte vi efter källor via en annan av högskolans databaser som heter Film

& Literature Index with Full Text och valde ut tre artiklar därifrån som källor till arbetet.

Den första artikeln heter ”The Uncanny And The Fairy Tale In Kubrick's The Shining ” och är skriven av Christopher Hollie. Texten behandlar filmens karaktärer och analyserar dem utefter psykoanalytiska modeller av Sigmund Freud. Den andra artikeln heter ”The Uncanny, The Gothic and The Loner: Intertextuality in the Adaptation process of The Shining ” och är skriven av Catriona McAvoy. Texten utreder med stöd av olika tidskrifter, intervjuer och dokument hur Kubrick och manusförfattaren Diane Johnson hämtade inspiration till filmens adaption, genom litteratur som belyser allt från psykoanalys eller hur livet ser ut för människor som lever i utanförskap. Slutligen valde vi ut en artikel som heter ”Using Negative Space” och är skriven av Kyle Cassidy. Texten förklarar begreppet

“Negative Space” och hur det kan användas för att skapa minnesvärda bilder i film.

Artikeln ger exempel på olika kända regissörer som har använt ”Negative Space” i sitt filmskapande och Kubrick är en av dessa omnämnda regissörer. Vi kommer även utgå ifrån boken (The Stanley Kubrick Archives) av Alison Castle. Denna bok ger en bättre insikt bakom kulisserna med stöd av olika brev, dokument och diverse material från Kubricks arkiv, även ett flertal skriftliga intervjuer med Kubrick finns att läsa i denna bok.

Vi kommer även använda oss av en videoessä av Rob Ager (2011), som behandlar olika aspekter som berör scenografin i The Shining .

3. Tidigare forskning

3.1 Steadicam

I journalen ”The Autonomous Camera in Stanley Kubrick’s The Shining ” förklarar Paul Sunderland att innovation inom filmteknik går hand i hand med mediets estetiska utveckling. Han förklarar vidare att Stanley Kubrick genom sin karriär som filmskapare alltid arbetade på framkanten av den filmtekniska utvecklingen och att detta är synligt i många av hans filmer, däribland The Shining . Vidare menar Sunderland att The Shining utmärker sig rent filmtekniskt genom hur den använder sig av steadicam för att utmana

publikens uppfattning av filmvärlden samtidigt som den agerar som ett medel för narrativet och filmens stil (Sunderland 2013, 58).

Sunderland berättar vidare i texten att utvecklingar inom stabiliserad handhållen kamerahantering i början av 1970-talet resulterade i steadicam-enheten, som först

introducerades år 1975. Enheten erbjöd filmskaparna en kombination av den rörelsefrihet som en handhållen kamera kunde ge samtidigt som den även erbjöd en lika stor stabilitet som en dolly-räls (Sunderland 2013, 59).

Sunderland berättar vidare att steadicam-anordningen skapades av uppfinnaren Garrett Brown och förklarar sedan att enheten följer tre olika grundprinciper som gör att kameran isoleras från ofrivilliga rörelser under kamerahanteringen. Enhetens tre principer är att skapa ett skifte i kamerans tyngdpunkt, omfördela kamerans vikt och göra

kamerarörelserna fristående från operatörens rörelser (Sunderland 2013, 72). Vidare i texten menar Sunderland att Kubrick använder steadicam i The Shining på ett sätt som skapar en dematerialiserad effekt, då kameran till skillnad från exempelvis karaktärerna inte låter sig påverkas av den fysiska miljön. Han tar som exempel en av scenerna där Danny cyklar igenom hotellets korridorer på sin trehjuling medan kameran monterad på en steadicam-anordning följer efter honom bakifrån. I sekvensen åker Danny med

trehjulingen över hotellets hårda trägolv men han korsar vid ett antal tillfällen några mattor, vilket kraftigt dämpar ljudet från hjulen. Kameran som följer efter Danny glider i sekvensen bara igenom rummet utan att påverkas överhuvudtaget av den skiftande golvytan (Sunderland 2013, 77).

3.2 Bilder inspirerade av stillbildsfotografi

I artikeln ”Stanley Kubrick: Photography and Film. Historical Journal of Film, Radio and Television ” förklarar skribenten Philippe D. Mather att Stanley Kubrick ofta använde sig av den dokumentära känslan som stillbilder kan bidra med för att skapa intrycket av realism i många av sina filmer. Han förklarar vidare att detta fenomen uppkommer

eftersom rörliga bilder idag ofta förknippas med fiktion, detta på grund av att spelfilm idag är det mest dominanta mediet. Mather påstår att stillbilder ofta kan bli förknippade med dokumentationer av verkligheten, vilket kan bidra till en känsla av realism. Vidare i texten förklarar Mather att det förekommer flera olika scener i The Shining där Kubrick utnyttjar

den dokumentära känslan i filmfotografiet i syfte att realismen ska kunna bidra till en större känsla av obehag. Ett bra exempel på detta är en specifik scen i filmen förekommer en statisk bild kombinerat med en långsam inzoomning där Jack förblir orörlig i bild med en tom blick som ändlöst stirrar ut i det tomma intet, detta utan att blinka en enda gång (Mather 2006, 220).

3.3 Medvetna felaktigheter i scenografin

Det påpekades i tidigare avsnitt att Kubrick ofta var omnämnd som en krävande

perfektionist i sitt arbete. Detta går tydligt urskilja i de flesta av hans verk, framförallt i The Shining som uppvisar en rad olika underliggande teman och subliminala meddelanden.

Filmanalytikern Rob Ager påvisar hotellets desorienterande scenografi genom sin videoessä Film psychology THE SHINING spatial awareness and set design som belyser olika exempel på hur Kubrick medvetet har skapat diskontinuitet inom scenografin för att undermedvetet vilseleda publiken (Collative Learning 2011).

Bild 1: Ritning, hotellobby (Collative learning 2011). Bild 2: Ritning, Lounge (Collative learning 2011).

Ett av de förstnämnda och mest uppenbara exemplen som Ager tar upp är ett fönster under Jacks arbetsintervju med Mr Ullman som är lätt att ta för givet som ett helt vanligt fönster.

I själva verket är kontoret omgiven av en korridor vilket visar att fönstrets befintlighet är fysiskt omöjlig. En av de mest intressanta aspekter som tas upp i Agers videoessä är belägenheten av rum 237, i jämförelse med de övriga dörrarna i korridoren. Utifrån de scener som utspelar sig inne i rum 237 går det med säkerhet att säga att rummet är enormt, med tanke på att rummet har ett större vardagsrum, sovrum och badrum. Med storleken i åtanke går det att ifrågasätta förekomsten av dörrarna som ligger parallellt med rum 237 på den högra sida av korridoren. Dessa dörrar kan omöjligt leda till olika hotellrum, med tanke på rummets relativa storlek och position borde alla dessa dörrar logisk sett leda till

samma rum ”rum 237”. En annan viktig synpunkt som Ager påpekar är dörrarna på vänstra sidan av korridoren, mitt emot rum 237. Det går tydligt att urskilja att den vänstra väggen är belägen bredvid det stora vardagsrummet ”Colorado Lounge” och att väggen endast är cirka två meter bred. På så vis är det en omöjlighet för alla dessa dörrar att leda

någonstans.

En annan viktig aspekt av The Shining som Ager påpekar är betydelsen av storlek i scenografin. De flesta av rummen är överdrivet stora och mönstret i mattorna är också överdrivet stora. Ager anser att själva huvudsyftet med detta är att framställa karaktärerna som ynkliga och försvarslösa i jämförelse med interiörens monumentala storlek (Collative Learning 2011).

The Shining är präglad av medvetna felaktigheter i scenografins utformning och Ager anser att detta till stor del bidrar till filmens obehagliga närvaro: Ett citat från Ager i videon angående scenografin i filmen lyder: ”These intentional and subliminal set design anomalies are one of the key elements that give The Shining its unsettling creepiness”

(Collative Learning 2011). Huvudsyftet med dessa så kallade ”misstag” är att framställa hotellet som en slags symbolisk skildring av en labyrint. De svindlande långa korridorerna med dörrar och fönster som inte leder någonstans är där för att desorientera publiken och få dem själv att känna sig klaustrofobiska och vilseledda, precis som karaktärerna i filmen.

Enlig Ager är det omöjligt att Kubrick har förbisett dessa misstag i scenografin. Med Kubricks perfektionism i åtanke är det orimligt att den osammanhängande scenografin har uppkommit av en ren olycklig slump. Det är istället mer rimligt att diskontinuiteten fyller en viktig funktion i förmedlandet av den obehagliga känslan. Detta gör dessutom att bildspråket blir mer intressant och unikt, med tanke på att The Shining inte använder sig av de ordinära komponenterna inom skräckfilm, exempelvis en skarp ljussättning med hårda skuggor (Collative Learning 2011). Ager stärker dessa argument med ett citat av Kubrick själv från en intervju med filmrecensenten Michael Ciment: ”We wanted the hotel to look authentic rather than like a traditionally spooky movie hotel. The hotel’s labyrinthine layout and huge rooms, I believed, would alone provide an eerie enough atmosphere.”

(Collative Learning 2011).

3.4 Musiken i The Shining

Det är ytterst sällsynt med originalmusik i Kubricks filmer. Följande citat från Kubrick förklarar en hel del om hans åsikter angående filmmusik.”Unless you want a pop score, I don't see any reason not to avail yourself to the great orchestral music of the past” (Ciment 1982, 153; Gengaro 2020, 1). Kubrick använde sig ofta av redan existerande musik i sina filmer och ett bra exempel på detta är 2001: A Space Odyssey (1968), som endast består av klassisk musik. Also Sprach Zarathustra av Johan Strauss spelas under filmens episka öppningssekvens. Många kompositörer under denna tid ställde sig kritiskt mot Kubrick.

Den välkända filmmusikkompositören Jerry Goldsmith kritiserade musiken i 2001: A Space Odyssey för att ha upplevts som en pålagd och som en frånvarande beståndsdel i filmberättandet. ”A score is a fabric which must be tailored to the film” (Gengaro 2020;

Thomas 1979, 228). Trots kritiken har Kubrick lyckats skapa filmhistoria med hjälp av sitt urval av klassisk musik.

Under produktionen av A Clockwork Orange ville Kubrick gestalta en bild av en dystopisk framtid med musik som skulle gå hand i hand med den dystopiska tonen. Wendy Carlos blev anlitad för att komponera musiken till filmen. Det elektroniska musikinstrumentet Minimoog (synthesizer) gav filmen en udda karaktär och en framtida känsla

( Nationalencyklopedin ). Wendy Carlos satte sin prägel inom filmvärlden och skulle återigen bli anlitad av Kubrick för att komponera musiken i The Shining .

Enligt Dr. Christine Lee Gengaro var 1978 ett viktigt år för synthesizers inom filmmusik (Gengaro 2020). Det var även det året som produktionen av The Shining hade börjat. Folk uppskattade elektronisk syntmusik betydligt mer än tidigare. Det blev allt vanligare med synthesizer i filmmusik, framförallt inom skräckgenren. Enligt Gengaro fanns det två anledningar till den växande populariteten av synthesizers inom skräck. Den första anledningen har att göra med klangen i ljudet som framhäver en obehaglig ton, vilket dessutom medför en kapacitet att fördunkla skillnaden mellan ljud och musik. Den andra anledningen är av en praktisk orsak, vilket är det faktum att musiken kan komponeras av en enskild person. Detta kräver på så viss betydligt mindre arbetskraft och därav blir det mindre kostsamt för filmbolagen att producera musiken (Gengaro 2020).

Musiken i The Shining består främst av redan existerande musik, exempelvis Béla

Bartóks-Music for String, Percussion and Celesta som används under ett flertal sekvenser i filmen, Krzysztof Pendereckis-The Awakening of Jakob . Vi får dessutom ett kärt återseende av György Ligeti som Kubrick tidigare hade lånat musik av i 2001 A Space Odyssey . Det var ursprungligen tänkt att Wendy Carlos och Rachel Elkind skulle komponera musik för hela filmen, men det blev istället för endast två sekvenser i filmen. Båda sekvenserna är likvärdiga rent utseendemässigt med exteriöra flygbilder över bergen. Carlos och Elkind använder sig av en Minimoog kombinerat med röster och ljudeffekter för att bygga upp en obehaglig stämning. Bortsett från den elektroniska musiken förekommer det äldre musik från 1920-tal som ska framställa atmosfären av ”The Overlook Hotel”, exempelvis under balscenen där folk bär tidstypisk utstyrsel från 20-talet. Musiken är framställd som diegetisk under denna scen för att kunna framhäva ett realistiskt atmosfärsljud. När Jack och Delbert Grady förflyttar sig från det stora rummet till herrtoaletten går det tydligt att urskilja musiken Home av ”Henry Hall And His Gleneagles Hotel Band” som spelas dovt i bakgrunden med en ekande effekt (Lionnet 2004, 45).

Det förekommer ofta att flera melodier ligger parallellt med varandra, vilket skapar ett slags collage av musik. Ett tydligt exempel på detta är en av de sista scenerna i filmen då Jack frenetiskt jagar efter Danny i häcklabyrinten. Flera ljudspår ligger ovanpå varandra, Jacks skrik sammanlagt med vindljud och fyra olika musikstycken. Enligt Lionett bildar detta en slags kakofoni av ljud, vilket gör det allt svårare för publiken att kunna urskilja mellan vad som är diegetiskt och icke-diegetiskt ljud (Lionnet 2004). Dessa egenskaper ger musiken en helt ny identitet och skapar en betydligt mer skräckinjagande och kaotisk känsla i scenen.

3.5 Ljussättning & fotografi

I en intervju med filmfotografen John Alcott, utförd av Herb A, Lightman tidningsredaktör för tidskriften American Cinematographer diskuteras samarbetet mellan Alcott och

Kubrick i The Shining och hur filmens ljussättning utfördes. Alcott och Kubrick

samarbetade för första gången under inspelningen av 2001: A Space Odyssey . Den tidigare fotografen Geoffrey Unsworth lämnade oväntat projektet, vilket gjorde att Alcott fick förfrågan om att ta över ansvaret som chefsfotograf. Arbetet med 2001: A Space Odyssey ledde så småningom till ett långvarigt samarbete mellan Alcott och Kubrick. De

samarbetade återigen under produktionerna av A Clockwork Orange och Barry Lyndon , där den sistnämnda filmen belönade Alcott med en Oscarsstatyett för bästa fotografi. När Alcott under intervjun fick frågan om han hade tillgång till ritningar av ”The Overlook Hotel’s” interiör under filmens förproduktion förklarade han att de istället hade byggt upp miniatyrmodeller i kartong. Modellerna ljussattes med hjälp av mindre lampor för att de skulle kunna planera sin ljussättning i förväg innan den riktiga scenen var färdigställd.

Alcott förklarar vidare att det hade goda tidsmarginaler inom planeringsstadiet jämfört med andra filmprojekt. Den generösa tidsplaneringen gav honom möjligheten att utföra genomgående test av ljussättningen.

Hotellets interiörer är baserade på verkliga byggnaders arkitektur. Filmens

produktionsdesigner Roy Walker blev utskickad tillsammans med en mindre grupp

medarbetare för att fotografera referensbilder från olika hotell runt om i USA. Designen av hotellets stora vardagsrum ”The Colorado Lounge” är inspirerat av Ahwahnee Lodge i Yosemite Valley. Den röda herrtoaletten i hotellets ”Golden Room” efterliknar designen av en herrtoalett belägen vid ett hotell i Arizona som är designad av den amerikanske

arkitekten Frank Lloyd Wright (Castle 2008, 463). Kubrick uttrycker sig som följande i en intervju med Michael Ciment ”In order to make people believe the story it’s very

important to place it in something that looks totally real” (Castle 2008, 463). Kubricks mål var att skapa en realistisk miljö som efterliknar den riktiga världen. Scenografins

trovärdighet kombinerat med en praktisk ljussättning bidrog till en dokumentäraktig stil (Castle 2008).

Ljussättningen bestod till största del av en praktisk variant vilket ingick som en del av hotellets interiör. ”In the main lounge and the ballroom there were 25-light chandeliers which contained FEP 1000-watt, 240-volt lamps” (Lightman 2019). Lamporna

kontrollerades genom ett kontrollbord som var beläget utanför inspelningsstudion. Genom walkie-talkie kommunikation kunde lampornas ljusstyrka justeras under inspelningen med hjälp av reglage på kontrollbordet (Lightman 2019)

I det stora vardagsrummet fanns det enorma fönster på ena fasaden. Fönsterna ljussattes från utsidan med hjälp av en stor vit transparent duk, vilket skapade ett diffust och starkt ljus som lyste in genom fönsterna för att återge ett naturligt dagsljus. I labyrintscenen användes enbart strålkastare som praktisk ljussättning. De gav en effekt som liknar en

silhuett och en stark ljusstyrka överlag, med tanke på all konstgjord snö i omgivningen som reflekterade ljuset. De använde inga speciella lågkontrast eller softfilter på kameran i syfte att få ett hårdare och skarpare utseende på bilderna (Lightman 2019).

I dokumentärserien Six Kinds of Light (Kubrick’s Tube 2015) intervjuas ett flertal

skådespelare och filmarbetare som har samarbetat med Alcott. En av de som intervjuas är skådespelerskan Shelley Duvall som spelade Wendy i The Shining . Hon berättar att Kubrick föredrog ett specifikt objektiv med en brännvidd på 18mm, vilket motsvarar ett vidvinkelobjektiv. Hon påpekar skämtsamt hur objektivet fick möbler att se jättebra ut, men att ansikten däremot inte fick ett lika charmigt utseende. Det spekuleras att syftet var att få ansikten att se förvrängda ut, vilket medför en onaturlig känsla i fotografiet

(Kubrick’s Tube 2015). Alla dessa stilistiska val skulle på så vis kunna bidra till ett distinkt utseende och gestalta en påträngande verklighet med oförskönade effekter som förmedlar en känsla av obehaglig närhet.

4. Teori

4.1 Negative Space

I uppsatsen ”Using Negative Space” förklarar skribenten Cassidy Kay att användning av negativa ytor i bildrutan är ett av de viktigaste elementen för att utforma ett narrativ genom filmfotografi. Kay förklarar vidare att motsatsen till negativ yta är positiv yta, vilket är det objekt som porträtteras i bilden. Objektet kan exempelvis vara en person eller en bil. Den negativa ytan utgör allt i bildrutan som inte står i fokus, alla subjektiva objekt i bilden utesluts. Negativ yta ger blicken en plats att vila på i bildrutan och kan exempelvis vara ett öppet landskap eller en tom vägg (Cassidy, K 2013). Åskådarens blick måste få tydliga direktiv om vad de ska fokusera på i bilden. Den grafiska designern och illustratören Lee Moyer yttrar sig som följande ”More negative space tends to create a sense of isolation”

(Cassidy, K 2013, 44). De tomma ytorna kan alltså förmedla känslor, vilket i det här fallet kan vara en användbar synvinkel på fotografiet i The Shining . Ett symmetriskt rum kan dessutom bilda en negativ yta . De symmetriskt diagonala linjerna dras mot en mittpunkt i bilden där blicken intuitivt fokuserar. Detta kallas även för centralperspektiv vilket förekommer ofta i Kubricks filmer.

4.2 Psykoanalysens inflytande

Catriona McAvoy (2015) försöker klargöra samarbetet mellan Stanley Kubrick och Diane Johnson under adaptionsprocessen av The Shining , med stöd av olika tidskrifter, intervjuer, anteckningar och dokument från Kubricks arkiv. McAvoy förklarar att Kubrick och

Johnsons samarbete under manusutvecklingen var en ständigt intertextuell adaptionsprocess, vilket innebar att de inte enbart utgick ifrån Kings novell. En

intertextuell adaptionsprocess kan ses som ett slags nätverk av olika litterära källor, där manusförfattare hämtar inspiration från olika källor som kan stärka filmskaparens vision ytterligare. I det här fallet är det erkänt att Kubrick och Johnson har fått sin inspiration från den psykoanalytiska rörelsen, främst av allt från The Uncanny av Sigmund Freud

(1856-1939) som var grundaren av den psykoanalytiska rörelsen ( Nationalencyklopedin ).

Trots att Freud var den främsta inspirationskällan under adoptionsprocessen fanns det en hel del referenser till andra litterära verk, exempelvis Charlotte Brontes Jane Eyre (1847) , Bruno Bettelheims The Uses of Enchantment (1976) eller Traumnovelle (1926) av Arthur Schnitzler som också behandlar psykoanalytiska teman. (McAvoy 2015, 347).

En av Freuds många teorier som McAvoys påpekar är det som kallas för Oidipuskomplex.

”Freud suggests that sons struggle competitively with their father for the affection of the mother” (McAvoy 2015, 347-348). Detta bygger i stora drag på att sonen och fadern ser varandra som antagonister, där sonen vill ha övertaget om moderns kärlek. Teorin hänvisas ett flertal gånger i anteckningar från Kubricks arkiv och Johnson uttrycker det som att Oidipuskomplex var ett återkommande tema i The Shining . ”Kubrick and I thought that The Shining was really about family hate…the contact between the little boy and his father or the resentment by the father of the threatening little boy for the love of the mother”

(McAvoy 2015, 347-348). Jack påvisar en viss missunnsamhet över Danny redan i början av filmen. Denna missunnsamhet bidrar till en ständigt irritabel stämning som gradvis eskalerar under filmens gång. Oidipuskomplexet är på så vis en viktig bidragande faktor till den osäkra stämning som är närvarande hos familjen Torrance.

I boken The Shining framför skribenten Roger Luckhurst att Kubrick har studerat Sigmund Freuds psykoanalytiska essä The Uncanny . Luckhurst förklarar vidare att Kubrick

utvecklade filmmanuset tillsammans med Diane Johnson och att de hade ett gemensamt intresse för The Uncanny . Begreppet Uncanny har sitt ursprung i det tyska begreppet Das

Unheimliche , (Det kusliga) eller det icke-familjära. The Uncanny försöker klargöra hur det hemtrevliga i exempelvis ett vanligt familjehushåll kan bära på en obehaglig otrivsamhet under ytan och därmed kan förvandlas till en plats av rädsla och utanförskap istället för trygghet och gemenskap (McAvoy 2015, 347; Luckhurst 2013, 41).

Litteraturvetaren Nicholas Royle tolkar begreppet The Uncanny som en slags känsla av osäkerhet angående verkligheten. Det kusliga kan i första hand skildras som en familjär gestalt med en trivsam närvaro, denna positiva bild kan dock få en oväntad icke-familjär kontext, vilket framkallar en kuslig känsla (Royle, 2003).

McAvoy tar dessutom upp en väsentlig gestaltningsaspekt i filmatiseringen av The

Shining , vilket är speglar som används flitigt inom filmens scenerier. Syftet med speglarna är att gestalta en karaktärs dualitet, alltså en karaktärs personlighetsklyvning. Dualiteten bygger på en av Freuds huvudteman i The Uncanny , det så kallade Doppelgänger eller dubbelgångare. Jack Torrance karaktärsutveckling är i stor del uppbyggd på just begreppet dualitet, eftersom han ständigt skiftar mellan två olika personligheter genom filmen, ”The characters duality as ”the beast” and ”the man is echoed in Jack’s character” (McAvoy 2015, 347-352). Dannys låtsaskompis Tony är framställd som ett alter ego som hjälper Danny genom psykologiska dilemman, på så vis är Tony en andra personlighet av Danny en ”dubbelgångare”. Andra exempel på dubbelgångare som förekommer i filmen är tvillingflickorna, kvinnan i rum 237 som skiftar i utseende, de två spöklika tjänarna i form av Lloyd och Grady. Grady namnges även som Charles och Delbert vid olika tillfällen (Castle 2008, 446).

5. Analys

Analysen kommer att inledas med en kort synopsis av varje scen och efterföljande underrubriker som behandlar varje enskild aspekt. Vi följer upp analysen med en

slutdiskussion där vi går igenom vårt resultat och diskuterar de olika aspekterna som har undersökts i analyserna.

5.1 Scen 1 - The Donner Party

5.1.1 Synopsis scen 1

Scenen inleds med en flygbild som färdas över bergstrakterna där kameran följer efter en gul folkvagn som åker längs med den ensliga bergsvägen. Samtidigt hörs

synthesizer-musik med en stark och spänningsfull klang som framhäver en viss känsla av obehag. Kort därefter klipper det till en bild inne i bilen där vi ser Jack i förarsätet med Wendy sittandes bredvid honom i passagerarsätet. Danny sitter framåtlutad i mitten av baksätet. Wendy gäspar och påpekar att luften upplevs som annorlunda med tanke på altituden de befinner sig på och Danny säger till Jack att han är hungrig. Jack svarar honom med en irriterande ton i rösten och säger åt honom att han borde ätit upp sin frukost. Wendy inflikar med att de kommer att äta så fort de har anlänt till hotellet.

Därefter ställer Wendy en fråga till Jack om det råkar vara så att bergstrakterna som de åker igenom var samma område som den så kallade ”Donnergruppen” hade blivit insnöad en gång i tiden. Danny inflikar i konversationen och frågar Jack vad ”The Donner Party”

är för något. Jack förklarar den makabra historien om en grupp amerikanska nybyggare som färdats under vintern via hästvagn och att de under färden råkade bli insnöade, vilket ledde till att de behöva övergå till kannibalism för att överleva. Wendy blir bekymrad över att Danny får höra en sådan skrämmande historia. Jack påpekar att Danny redan har hört talas om kannibalism på TV och menar därför att hon har ingen som helst anledning att behöva känna sig orolig. Därefter sker det en mjuk övertoning till flygbilden över bergen och musikens volym ökar gradvis. Detta följs slutligen upp av en exteriörbild på hotellet.

Bild 3: Interiörbild, Bilscen (The Shining 1980). Bild 4: Flygbild (The Shining 1980).

5.1.2 Fotografi

Flygbilderna som sveper över bergen ger en viktlös och svävande känsla, vilket påminner om steadicamåkningen i hotellets korridorer. Den svävande känslan ger en spöklik effekt

och ger intrycket av att en övernaturlig kraft vakar över dem. Flygbildens iakttagande av den ensliga bilen är den största bidragande faktorn till denna övervakande känsla. Den övernaturliga närvaron som förekommer genom hela filmen, det övernaturliga är dock en undermedveten känsla som inte är lätt att konkretisera.

Den vackra miljön med berg och klippor kombinerat med flygbilderna ger en bra återgivelse av omgivningens monumentala storlek. Betydelsen av storlek är en viktig aspekt att påpeka i denna scen. I tidigare avsnitt förklarade Rob Ager att storleken av scenografi och miljö har en viktig innebörd i filmen, vilket är att framställa karaktärerna som ynkliga och försvarslösa. Bilen är i det här fallet mycket mindre i jämförelse med den omgivande miljön, vilket gestaltar hotellets mörka krafter som gradvis börjar närma sig och påvisar den överlägsenhet som dessa krafter innefattar (Collative Learning 2011).

5.1.3 Musik & Ljud

Carlos och Elkinds synthesizer-musik förstärker den övernaturliga känslan i scenen.

Klangen i musiken har en mystisk kall ton som bygger upp förväntningar över vad som ska hända härnäst. Den elektroniska musiken sticker ut i jämförelse med filmens

resterande musikstycken som främst består av orkestral musik. Detta kan få publiken att separera sig från musiken istället för att känna en trygg närvaro. Det är en väsentlig

skillnad mellan akustisk och elektronisk musik, framförallt det elektroniska ljudet som kan upplevas som påträngande eller främmande. Det är just denna främmande känslan i

klangen som gör synthesizers så pass effektiv inom skräckgenren, det kan även vara av den anledningen som elektronisk musik passar så bra i denna scen.

Som Gengaro uttryckte sig i tidigare avsnitt så har synthesizers en kapacitet att göra skillnaden mellan ljud och musik otydlig. Detta går tydligt att urskilja i musiken under öppningsekvensen, som också är komponerad av Carlos och Elkind. Musiken i dessa två sekvenser är väldigt lika i utförandet men de skiljer sig dock när det kommer till

ljudeffekterna under öppningssekvensen som består av olika underliggande röster.

Publiken kan på så vis börja ifrågasätta sin egen tolkningsförmåga angående dessa röster, om de kommer från musiken eller från en främmande plats.

5.1.4 The Uncanny

Det finns en ansträngd stämning hos familjen Torrance som tydligt går att urskilja i denna scen. Det tycks finnas en anspänning i Jacks humör, med tanke på det uttrycksfulla skådespelet som Nicholson förmedlar. Det sätt som Jack oengagerat svarar Wendy och Danny ger en inblick i det mentala tillståndet hos denna karaktär. Det förmedlas en känsla av en fadersfigur som i stort sett är helt oengagerad i sin familj och som tycks ha en viss illvilja mot dem.

En fadersfigur bör i normala fall förmedla en familjär kontext, men just i det här fallet är Jack framställd som icke-familjär. som Mcavoy och Luckhurst tidigare uttryckte sig är just detta själva grundtanken bakom The Uncanny , att de hemtrevliga och igenkänningsbara aspekterna kan bära på en obehaglig kontext och förvanskas till något icke-hemtrevligt. Vi kan på så vis konstatera att Jacks karaktärsgestaltning är präglad av just denna tematik, vilket ger en drastisk effekt i framställandet av det obehagliga.

Kubrick har inte heller varit särskilt sparsam med gestaltningen av det obehagliga. Redan tidigt i filmen, bland annat i den här scenen, väcks en viss känsla av orolighet över vad som ska hända härnäst. Den besynnerliga konversationen som berör ämnet kannibalism kan göra det oundvikligt för publiken att känna sig illa till mods. Vi har dessutom under tidigare scener fått vetskap om Jacks tidigare händelseförlopp, vilket berör

alkoholmissbruk och misshandel av sin egen son. Manusförfattaren Johnson uttrycker sig som följande ”Kubrick and I thought that The Shining was really about family hate…the contact between the little boy and his father or the resentment by the father of the

threatening little boy for the love of the mother” (McAvoy 2015, 347-348). Detta citat stärker det faktum att Kubrick och Johnson avsiktligen ville skildra ett djupare

psykologiskt dilemma hos familjen Torrance. Av den anledningen var Freuds

psykoanalytiska teorier en oerhört viktig beståndsdel av filmens underliggande tema av obehag.