Institutionen för pedagogik, didaktik och utbildningsstudier Självständigt arbete i didaktik relaterat till Idrott och hälsa 15 hp
Idrott och hälsa – Ett
ämne för fysiskt aktiva?
En studie om gymnasieelevers fysiska självuppfattning kopplat till betyg i kursen idrott och hälsa A
Fredrik Stigen Isberg & Stefan Lucas
Handledare: Johnny Takats Examinator: Ylva Bergström
Rapport nr: 2012vt00155
Sammanfattning
I detta arbete undersöks gymnasieelevers fysiska självuppfattning med instrumentet Children and Youth Physical Self-Perception Profile (CY-PSPP) för att reda ut om det finns samband mellan fysisk självkänsla och subdomäner till den fysiska självkänslan och betyg i kursen idrott och hälsa A. Hur förhållandena ser ut mellan dessa variabler är också centralt. Resultaten som analyseras har samlats in från tre gymnasieskolor i Mellansverige. 184 elever, 79 flickor och 106 pojkar, har fyllt i enkäten. Statistisk analys med chi-tvåtest visar samband mellan betyg i kursen idrott och hälsa A och pojkarnas varseblivning av fysisk självkänsla, fysisk kondition, fysisk styrka och idrottslig kompetens där pojkar som avslutat kursen med höga betyg har höga värden och det motsatta förhållandet gäller för elever i den lägre delen av betygskalan. För flickorna finns det samband mellan betyg i idrott och hälsa A och fysisk självkänsla samt betyg och fysisk kondition där samma trend som hos pojkarna visats. Däremot finns det hos flickorna inget samband mellan variablerna betyg i kursen idrott och hälsa A och fysisk styrka. Det finns heller inget samband mellan betyg och andelen flickor som angett låga värden för idrottslig kompetens.
Nyckelord: Fysisk självuppfattning, global självkänsla, fysisk självkänsla, fysisk kondition, fysisk styrka, idrottslig kompetens, betyg, kön, idrott och hälsa, gymnasiet.
Innehåll
Sammanfattning... 2
1 Inledning... 4
1.1 Disposition... 5
2 Bakgrund... 6
2.1 Bakgrund och problemformulering... 6
2.2 Centrala begrepp... 8
2.2.1 Fysisk självuppfattning, det fysiska självbegreppet, fysisk självkänsla/fysiskt självvärde och situationsbunden självkänsla... 8
3 Litteraturöversikt... 10
3.1 Tidigare forskning... 10
3.1.1 Self-Perception Profile... 10
3.1.2 Physical Self-Perception Profile……... 11
3.1.3 Children and Youth Physical Self-Perception Profile... 11
3.1.4 Svensk översättning av Children and Youth Physical Self-Perception... 12
3.1.5 Physical Self-Perception Profile i relation till träning, kön och kultur... 13
3.1.6 Könsskillnader beträffande fysisk självuppfattning... 14
3.2 Teoretiska utgångspunkter... 15
3.2.1 Global självkänsla... 15
3.2.2 Competence Motivation Theory... 16
3.2.3 Exercise and Self-Esteem Model... 17
4 Syfte och frågeställningar... 20
5 Metod och material... 21
5.1 Urval och fokus... 21
5.2 Genomförande... 22
5.3 Enkäten och CY-PSPP... 23
5.4 Analys av data... 24
5.4.1 Statistik... 25
5.5 Avgränsningar... 25
6 Resultat och analys av empiri ... 27
6.1 Fysisk självkänsla och betyg ... 27
6.1.1 Analys av fysisk självkänsla och betyg ... 28
6.2 Subdomäner till fysisk självkänsla och betyg... 29
6.2.1 Fysisk kondition och betyg... 29
6.2.1.1 Analys av fysisk kondition och betyg... 31
6.2.2 Fysisk styrka och betyg... 31
6.2.2.1 Analys av styrka och betyg... 32
6.2.3 Idrottslig kompetens och betyg... 33
6.2.3.1 Analys av idrottslig kompetens och betyg... 34
6.3 Sammanfattande analys... 35
7 Diskussion... 37
7.1 Individanpassad undervisning... 37
7.2 Kunskapskrav kontra syfte i ämnet idrott och hälsa... 39
7.3 Könets betydelse för fysisk självuppfattning och betyg i ämnet idrott och hälsa... 41
8 Konklusion... 44
Referenser... 45
1 Inledning
”Du har inte din kropp, utan du är den [---] Du utför rörelsen, men samtidigt är du rörelsen.”
Maurice Marleau-Ponty (1908–1961)
Detta arbete handlar om självkänsla som inom psykologin beskrivs som en persons värdering av den egna självbilden (vilken är en persons beskrivning av sig själv) (Susan Harter 1999, s. 5).
Filosofen Maurice Marleau-Pontys syn på kroppen som speglas i citatet ovan får sätta temat för detta arbete då denna syn ligger nära den definition av självkänsla som används inom psykologin.
Marleau-Pontys syn på kroppen utifrån den existentiella dimensionen innebär att kroppen är förenad med självet (Håkan Larsson & Jane Meckbach 2007, s. 275). Utifrån detta synsätt är det inte svårt att föreställa sig att en individs syn på sin kropp och sin kroppsliga förmåga kan påverka individens syn på sig själv genom den fysiska självkänslan.
Det finns forskning som hävdar att positiv självkänsla är kopplat till hälsosamt beteende (Fox 2000, s. 88). Detta är en aspekt som ligger till grund för varför självkänsla är ett viktigt ämne att studera. Detta inte minst då hälsotillståndet under de senaste decennierna fram till mitten av 2000-talet hos Sveriges befolkning beträffande fysisk inaktivitet, övervikt och fetma har visat en negativ trend då nämnda faktorer ökat i samhället (Finn Rasmussen & Marit Eriksson 2004, s.19). Övervikt och fetma har också, enligt 2009 års folkhälsorapport, blivit allt vanligare bland ungdomar (Socialstyrelsen 2009, s 93). Baserat på egenrapporterade vikt- och längduppgifter, vilket sannolikt dessutom kan ha resulterat i en underskattning, hos unga i åldern 16 – 24 år, faller 13 procent av alla kvinnor respektive 20 procent av alla män inom ramen för övervikt eller fetma (Socialstyrelsen 2009, s.93 – 94).
Ämnet idrott och hälsa har enligt styrdokumenten ett ansvar för folkhälsan. Bland annat står det i ämnesplanen för idrott och hälsa för gymnasieskolan (Gy 11) att ämnet ska öka elevers
”intresse för och förmåga att använda olika rörelseaktiviteter [---] som en källa till välbefinnande” (Skolverket 2011, s. 83). Bilden av ämnespraktiken som presenteras i Skolinspektionens rapport Mycket idrott och lite hälsa – Skolinspektionens rapport från den flygande tillsynen i idrott och hälsa (2010, s. 8) visar dock att hälsoaspekter får ett mycket litet utrymme i undervisningen som istället domineras av fysiska aktiviteter utan koppling till hälsoperspektiv. Generellt domineras ämnet idrott och hälsa av aktiviteter som inte är anpassade efter alla individers förutsättningar (Skolinspektionen 2010, s. 8). Utifrån dessa rön tog tanken
bakom detta arbete form, då denna typ av undervisning kanske gynnar elever som har hög fysisk förmåga och hög fysisk självkänsla och i större utsträckning missgynnar elever med lägre fysisk förmåga och lägre fysisk självkänsla.
Genom att studera elevers fysiska självkänsla i relation till betyg i ämnet idrott och hälsa kan förhoppningsvis resultat som tillsammans med vedertagna teorier och perspektiv skapa en diskussion om vilka kunskaper som produceras och reproduceras i ämnet och om detta ligger i linje med ämnets hälsofrämjande syfte.
1.1 Disposition
Bakgrunden till denna studie presenteras först, följt av litteraturöversikten som består av en forskningsöversikt och ett avsnitt där de teoretiska perspektiven presenteras. Därefter redovisas syfte och frågeställningar för denna studie. Vidare redogörs för arbetets forskningsdesign i ett metodavsnitt. Sedan presenteras resultaten för variablerna fysisk självkänsla, fysisk kondition, fysisk styrka och idrottslig kompetens sett över betygstegen i en resultatdel. Efter presentationen av resultaten för vardera variabel följer en analys och i slutet av resultatavsnittet sammanfattas analysen. Uppsatsen avslutas med en diskussion som utgörs av tre avsnitt; ”individanpassad undervisning”, ”kunskapskrav kontra syfte i idrott och hälsa A” samt ”könets betydelse för fysisk självuppfattning och betyg i ämnet idrott och hälsa”.
2 Bakgrund
I detta kapitel presenteras bakgrunden och problemformuleringen för denna studie. Här redogörs även för de centrala begrepp som förekommer i texten.
2.1 Bakgrund och problemformulering
Det som är ämnesspecifikt för ämnet idrott och hälsa är den fysiska aspekten på hälsa. Det beskrivs i Lpf 94 att ämnets kärna utgörs av ”fysisk aktivitet, utformad så att alla, oavsett förutsättningar, skall kunna delta och utvecklas på egna villkor” (Skolverket 2000a, s. 1) samtidigt som ämnet också genomsyras av andra mer teoretiska respektive teoretiskt hälsorelaterade kunskapsvärden (Skolverket 2000a, s.1, Skolverket 2000b, s.1). Det framkommer även i kommentarsmaterialet till den senaste ämnesplanen Gy 11 att ämnets kunskapskärna är kopplad till det fysiska genom begreppen fysisk aktivitet och kroppslig förmåga (Skolverket 2012, s.1). Exempelvis ska eleverna för att nå betyget E ”med goda rörelsekvaliteter genomföra en bredd av aktiviteter som utvecklar den kroppsliga förmågan” (Skolverket 2011, s. 85). I påföljande mening som också ingår i kunskapskraven för betyget E står det dock även att eleven översiktligt ska kunna beskriva ”aktiviteternas och livsstilens betydelse för den kroppsliga förmågan och hälsan” (Skolverket 2011, s. 2). Med detta synliggörs även det resonemang som förs i kommentarsmaterialet där det stipuleras att ”idrott” och ”hälsa” som utgör ämnets kursnamn inte innebär en tudelning mellan de två fälten (Skolverket 2012, s. 1). Det kan dock konstateras att fysisk förmåga utgör en viktig del i vad som bedöms i ämnet idrott och hälsa på gymnasieskolan.
Det är i ämnesplanen för idrott och hälsa följaktligen tydligt att det fysiska tillhör ämnets kärna men också att hälsoaspekten, inte minst i teoretiskt kopplad bemärkelse, är minst lika viktig och därför borde få stort utrymme i undervisningen (Skolverket 2012, s. 2). I Lpf 94, kursplanen för idrott och hälsa, vilken ännu gäller för elever som påbörjade sina gymnasiestudier år 2009, formuleras i bland annat strävansmålen att skolan ska borga för att eleven ”utvecklar ett bestående intresse för regelbunden fysisk aktivitet, förstår värdet av detta samt ser dess samband med hälsa och livsstil” (Skolverket 2000a, s. 1). Kunskapsmålen för idrott och hälsa i Lpf 94 speglar även dessa strävansmål genom konkreta målformuleringar som att eleven efter avslutad kurs skall ”ha kunskap om och erfarenhet av hur olika faktorer påverkar människors hälsa samt kunna diskutera sambanden mellan hälsa, livsstil och miljö ur såväl ett individ- som ett
samhällsperspektiv” (Skolverket 2000b, s. 1) samt ”ha förmåga att värdera olika fysiska aktiviteters betydelse för hälsa och välbefinnande” (Skolverket 2000b, s. 1). Dylika mål återfinns även i Gy 11, senaste kursplanen för ämnet idrott och hälsa, vilket bland annat uttrycks under ämnets syfte i ordalag som att undervisningen ska ”bidra till att eleverna utvecklar intresse för och förmåga att använda olika rörelseaktiviteter, utemiljöer och naturen som en källa till välbefinnande” (Skolverket 2011, s. 83) samt ”leda till att eleverna utvecklar kunskaper om hur den egna kroppen fungerar i arbete, om livsstilens betydelse och om konsekvenserna av fysisk aktivitet och inaktivitet” (Skolverket 2011, s. 83). Genom detta står att se hur ämnet idrott och hälsa på gymnasiet ska ge eleverna de kunskaper och förmågor som är grundläggande för att de ska kunna och vilja ta ansvar för sin hälsa.
En väsentlig fråga i detta sammanhang är om ämnet ser ut så som det beskrivs i styrdokumenten? I Skolinspektionens rapport Mycket idrott och lite hälsa – Skolinspektionens rapport från den flygande tillsynen i idrott och hälsa (2010) presenteras en verklighet som talar mot att ämnet i praktiken har samma karaktär som framställs i styrdokumenten.
Skolinspektionens rapport visar bland annat att tre fjärdedelar av de besökta lektionerna innehöll bollspel och bollekar (Skolinspektionen 2010, s. 4). Något som i sig inte nödvändigtvis pekar mot att undervisningen inte innehåller ett teoretiskt kopplat hälsoperspektiv, vilket den i enlighet med kursplanen Lpo 94 respektive ämnesplanen Gy 11 bevisligen ska göra, men det framkommer även i rapporten att noteringar från inspektionen beträffande lektionsinnehåll som kan kopplas till hälsa endast är tolv av över åttahundra (Skolinspektionen 2010, s. 8). Detta skulle därmed kunna tyda på att fysisk förmåga i en sådan undervisningsverklighet utgör en avgörande grund för bedömning och betygssättning i ämnet idrott och hälsa.
Vad får denna typ av undervisning där fysisk förmåga utgör en stor del av undervisningsinnehållet för följder? Utifrån två teoretiska perspektiv som presenteras nedan utkristalliseras ett resonemang som kan utgöra en del i svaret på den frågan. Competence Motivation Theory (Magnus Lindwall 2011, s.190) är en teori som bygger på att upplevd kompetens kan verka som en hämmande eller förstärkande faktor för ett beteende. Om en individ exempelvis upplever sig som kompetent inom en viss fysisk aktivitet kommer denna individ att få en tilltagande motivation inom detta område och därmed söka sig till situationer där denne får delta i den fysiska aktiviteten för att på så vis utvecklas och känna sig mer kompetent. Enligt denna teori kommer således de med hög upplevelse av kompetens inom situationer där fysisk aktivitet utövas generellt att röra på sig mer än personer som upplever låg kompetens i samma typ
av situationer (denna teori beskrivs mer ingående nedan under rubriken 3.2.2 Competence Motivation Theory) (Lindwall 2011, s.190). Dessa resonemang kan i sin tur relateras till Exercise and Self-Esteem Model (EXSEM) (Robert J. Sonestroem & William P. Morgan 1989, s. 333) vilken syftar till att visa relationen mellan träning och självkänsla. Studier med detta teoretiska perspektiv visar att den fysiska självuppfattningen i regel förändras positivt i samband med fysisk aktivitet (EXSEM presenteras nedan under 3.2.3 Exercise and Self-Esteem Model) (Lindwall 2011, s. 249). Om ämnet idrott och hälsa domineras av aktiviteter där fysisk förmåga utgör en central del skulle en konsekvens, utifrån de två teorierna som presenteras ovan, kunna vara att elever med hög fysisk förmåga har en högre fysisk självuppfattning (fysiskt självbegrepp och fysisk självkänsla) och gynnas av undervisningen medan elever med låg fysisk förmåga har låg fysisk självuppfattning och missgynnas av undervisningen. Konkret skulle detta kunna innebära att elever med höga betyg i idrott och hälsa har högre fysisk självuppfattning än elever med de lägre betygen. Ingen forskning har genomförts som behandlar fysisk självuppfattning i relation till betyg i ämnet idrott och hälsa. Det här arbetet ämnar reda ut hur fördelningen ser ut mellan fysisk självuppfattning och betyg i kursen idrott och hälsa A på gymnasiet. Är ämnet idrott och hälsa ett ämne där eleverna med hög fysisk självuppfattning erhåller de högre betygen?
2.2 Centrala begrepp
Nedan redogörs för centrala begrepp i detta arbete.
2.2.1 Fysisk självuppfattning, det fysiska självbegreppet, fysisk självkänsla/fysiskt självvärde och situationsbunden självkänsla
I uppsatsen förekommer flertalet begrepp kopplat till beskrivningen och uppfattningen om självet. Det är viktigt att betona att det inom forskningen inte presenteras en helt samstämmig bild beträffande beskrivningen av dessa begrepp (Lindwall 2011, s. 29). I uppsatsen används sålunda i huvudsak Anders Raustorps (2006, s. 8 – 9) definitioner av dessa begrepp då hans arbete och den tidigare forskning hans arbete vilar på utgör en central utgångspunkt för denna studie då densamme utifrån tidigare forskning översatt det instrument (CY-PSPP) till svenska som här används för att mäta ungdomars fysiska självuppfattning.
Den fysiska självuppfattningen (physical self-perception) kan betraktas som en individs sammantagna upplevelse av sig själv inom den fysiska domänen vilken kan formas av en beskrivning av vem eller vad man är (Raustorp 2006, s. 8), något som efter Lindwalls (2011, s.
29) beskrivning kan begreppsliggöras som det fysiska självbegreppet (physical self-consept) motsvarande Raustorps (2006, s. 8) benämning self-description. Den fysiska självuppfattningen kan också formas av den värdering – den fysiska självkänslan/fysiska självvärdet (physical self- esteem/physical self-worth) en individ kan göra utifrån sin egen beskrivning av vem eller vad man är (Raustorp 2006, s. 8). Av dessa två liktydiga begrepp används i denna uppsats konsekvent begreppet fysisk självkänsla då detta begrepp är det som förekommer i CY-PSPP. Den fysiska självkänslan, vilken är en av flera domäner under den globala självkänslan, har i sin tur fyra subdomäner (idrottslig motorisk kompetens, kroppsattraktivitet, fysisk styrka samt fysisk kondition) till vilka situationsbunden självkänsla (self-efficacy) kan kopplas i enlighet med den hierarkiska modellen som åskådliggör förhållandet mellan global till situationsbunden fysisk självkänsla (denna hierarkiska modell presenteras under rubriken 3.2.1 Global självkänsla) (Raustorp 2006, s. 8 – 9). Situationsbunden självkänsla kan exempelvis inom subdomänen idrottslig motorisk förmåga innebära att en individ som sammantaget bedömer sig som en god simmare med en hög situationsbunden självkänsla inom disciplinerna frisim, ryggsim och bröstsim likväl kan ha en låg situationsbunden självkänsla inom disciplinen fjärilsim.
3 Litteraturöversikt
Litteraturöversikten är uppdelad i två huvuddelar. Först presenteras forskningsfältet i ett avsnitt där centrala delar av tidigare forskning återges och där det som är väsentligt för det här arbetet lyfts. Därefter redogörs för de teoretiska perspektiven.
3.1 Tidigare forskning
Det här arbetet rör sig inom ett forskningsfält som behandlar självkänsla och framförallt den fysiska självuppfattningen hos barn och ungdomar. Nedan sammanfattas för denna studie viktiga avhandlingar och artiklar i tematisk ordning. Forskningsfältet som behandlar självkänsla är mycket omfattande (Harter 1999, s.21) varför forskningsöversikten avgränsats till den forskning som utvecklat de teoretiska perspektiv som ligger till grund för studien. I enlighet med det som nämnts presenteras den del av forskningen som utvecklat den hierarkiska modellen om global självkänsla vilken lagt grunden för verktyget CY-PSPP.
3.1.1 Self-Perception Profile
Susan Harter, professor i Psykologi vid University of Denver, har tagit fram olika metoder för att mäta övergripande självvärde (global självkänsla – en teoretisk utgångspunkt för denna studie som presenteras nedan under rubriken 3.2.1 Global självkänsla) tillsammans med flera subdomäner som exempelvis kompetens i skolan, kompetens i idrott, social acceptans, fysiskt utseende och uppförande (Lindwall 2011, s.81 - 82). Metoderna som mäter dessa variabler är så kallade multidimensionella instrument vilka har ett starkt stöd i forskningen bland annat för att validiteten och reliabiliteten i dessa verktyg är högre än en- eller tvådimensionella metoder (Lindwall 2011, s.81 - 82). Harter har utvecklat olika multidimensionella självskalor för de olika stadierna i livet. De subdomäner som förevisas ovan är exempelvis de som mäts för barn och metoden benämns alltså Self-Perseption Profile for Children (SPPC). Det finns även andra versioner som mäter global självkänsla och subdomäner för ungdom (SPPA), universitetsstuderande, vuxen och äldre (Lindwall 2011, s.81 - 82).
Det är Harters multidimensionella självskalor som har utvecklats till det mätinstrument för fysisk självuppfattning Children and Youth Physical Self-Perception Profile (CY-PSPP) som använts vid datainsamlingen till den här studien. Nedan presenteras den forskning som är central för studien och från vilken den version av CY-PSPP som används i denna uppsats utvecklats.
3.1.2 Physical Self-Perception Profile
Syftet med studien som presenteras av Kenneth R. Fox och Charles B. Corbin i artikeln The Physical Self-Perception Profile: Development and Preliminary Validation (1989) är att utveckla ett instrument för att kunna tillämpa den då senaste forskningen inom fältet som behandlar självkänsla för att studera självuppfattning i den fysiska domänen (Fox & Corbin 1989, s.408).
Svar utifrån en enkät med öppna frågor användes för att identifiera viktiga bidragande faktorer till den fysiska självkänslan hos universitetsstuderande. Baserat på dessa data utformades en fyrgradig skala för att ta reda på upplevd idrottslig kompetens, kroppsattraktivitet, fysisk kondition och fysisk styrka. Även en skala för att mäta fysisk självkänsla konstruerades.
Tillsammans mäter dessa skalor den fysiska självuppfattningen (Fox & Corbin 1989, s.408).
Resultaten visar reliabilitet och validitet för de multidimensionella självskalorna hos båda könen i tre olika urvalsgrupper. Genom en statistisk analys framkom även resultat som ger stöd åt konceptet att den fysiska domänen är multidimensionell. Flera statistiska analyser gav även resultat som styrker Harters teorier om konceptet av en hierarkiskt ordnad modell över självuppfattning (Fox & Corbin 1989, s.408).
Den artikel av Fox och Corbin som presenteras ovan är av vikt för denna studie då deras forskning styrker det teoretiska perspektivet om global självkänsla i en hierarkisk modell. Det är även deras utvecklade instrument för att mäta fysisk självuppfattning som lagt grund för kommande forskning på området (Lindwall 2004, s. 30).
3.1.3 Children and Youth Physical Self-Perception Profile
I artikeln A Study of Children’s Physical Self-Perceptions Using an Adapted Physical Self- Perception Profile Questionnaire (1995), av James R. Whitehead, presenteras en studie där syftet bland annat är att validets- och reliabilitetstesta Fox & Corbins PSPP-modell för elever som läser årskurs sju och åtta (James R. Whitehead 1995, s.132).
505 elever fick fylla i den anpassade versionen av PSPP-modellen. Den av Whitehead anpassade versionen är konstruerad för att mäta den fysiska självuppfattningen hos barn (children). Den anpassade modellen benämns således C-PSPP (Whitehead 1995, s.132).
Resultaten visar god validitet och reliabilitet i C-PSPP-skalorna. Liksom resultat som presenterats av Fox & Corbin visar studien av Whitehead även att C-PSPP-skalorna ger en övergripande bild av vari variationerna i fysisk självkänlsa ligger. Hypotesen om att fysisk självkänsla befinner sig mellan global självkänsla och de fyra subdomänerna till fysisk
självkänsla –idrottslig kompetens, kroppsattraktivitet, fysisk kondition och fysisk styrka – styrks även i Whiteheads studie (Whitehead 1995, s.132).
Whitehead har således tagit fram ett instrument för att mäta fysisk självuppfattning hos barn. Han har även utvecklat en version som mäter fysisk självuppfattning hos ungdomar (youth).
Det verktyget benämns CY-PSPP vilket är det instrument som Raustorp har översatt till svenska samt validitets och reliabilitetstestat i Sverige (Raustorp 2006, s. 37).
3.1.4 Svensk översättning av Children and Youth Physical Self-Perception
I bakgrunden till Anders Raustorps avhandling Physical activity, body composition and physical self-esteem among children and adolecents (2005, s. -5) framhålls den ökade förekomsten av övervikt och fetma som ett globalt hälsoproblem, med fokus på barn och ungdomsåren, och vad detta kan få för följder beträffande hälsan. Fysisk aktivitet framhålls i bakgrunden som en central faktor för hälsa och den upplevda fysiska självkänslan anses i sin tur utgöra en betydande faktor för att vara fysiskt aktiv.
Avhandlingen utgörs av fem studier i vilka Raustorp medverkat. Nedan presenteras en av delstudierna vilken baseras på CY-PSPP-modellen som verktyg för att mäta upplevd fysisk självkänsla och således är central för denna uppsats. Titeln till studien är Physical activity and self-perception in school children assessed with the Children and Youth – Physical Self- Perception Profile (Raustorp et al. 2005).
Syftet med studien är följande (Raustorp 2005, s. 10):
• Validitets- och reliabilitetstesta en svensk översättning av CY-PSPP-skalan.
• Undersöka relationen mellan fysisk självuppfattning och daglig fysisk aktivitet,
• samt relationen mellan fysisk självuppfattning och body mass index (BMI) hos svenska skolbarn.
Urvalet som undersöktes var 48 barn mellan 11 och 12 år. Dessa fick genomföra CY-PSPP-testet två gånger med två veckors mellanrum för att undersöka validiteten och reliabiliteten i metoden.
Under själva undersökningen mättes BMI och CY-PSPP hos 501 barn mellan 10 och 14 år.
Stegräknare användes även under fyra dagar för att uppmäta daglig fysisk aktivitetsnivå.
Resultaten visar god validitet vad gäller CY-PSPP-metoden. Beträffande reliabilitetstestet visade resultaten acceptabel reliabilitet. Hos pojkar uppmättes en hyfsad korrelation och hos flickor en
svag korrelation mellan CY-PSPP:s subdomäner och daglig fysisk aktivitetsnivå. Resultaten visade även hyfsad negativ korrelation mellan CY-PSPP:s subdomäner och BMI bortsett från fysisk styrka. En slutsats som dras utifrån studiens resultat är att det är viktigt att utforma fysiska aktiviteter som möter och utvecklar subdomänerna till den fysiska självkänslan hos barn (Raustorp et al. 2005, s. 126).
Det vi primärt tar med oss från Raustorps forskning är den svenska översättningen av CY- PSPP-modellen, vilken enligt honom är ett användbart verktyg för att mäta upplevd fysisk självkänsla hos barn och ungdomar (Raustorp 2004, s. 4).
3.1.5 Physical Self-Perception Profile i relation till träning, kön och kultur
Syftet med Magnus Lindwalls doktorsavhandling Exercising the Self: On the Role of Exercise, Gender and Culture in Physical Self-Perceptions (2004) är att undersöka vilken relation träning, kön och kultur har för fysisk självuppfattning (physical self perception, PSP) hos unga vuxna och ungdomar genom tre delstudier (Lindwall 2004, s. 67-68). Nedan redogörs för syfte och metod för de tre delstudierna följt av en sammanfattning av resultat och slutsatser för samtliga delstudier.
I den första delstudien som prestenteras i avhandlingen undersöks validiteten i modellen som Fox och Corbin har tagit fram för att mäta fysisk självuppfattning (PSPP. Se ovan under rubriken 3.1.2 Kenneth R. Fox & Charles B. Corbin). Lindwall vill pröva om modellen fungerar i olika kulturer trots kulturella skillnader. Urvalet som undersöks är 1644 universitetsstudenter från Storbritannien, Sverige och Turkiet som har fått genomföra PSPP-testet. Flera statistiska metoder har använts för att analysera resultaten. Analysen styrker validiteten och reliabiliteten i PSP och PSPP-metoden som Fox & Corbin tagit fram (Lindwall 2004, s. 70). Resultaten för samtliga urvalsgrupper stämmer väl överens med tidigare forskning på området vilket talar för att validiteten och reliabiliteten för metoden är hög även i andra kulturer än engelskspråkiga (Lindwall 2004, s. 68-71).
I den andra delstudien är syftet att undersöka vilken relation fysisk självuppfattning och Importance Ratings of Physical Self-Perception Domains (PIP) har till träning och kön bland unga svenskar. 164 universitetsstudenter som läste kurser om sport- och träningspsykologi fick fylla i PSPP-testet, ett test som undersöker PIP samt en enkät som fokuserar på träningsfrekvens och mängd under första veckan efter inskrivning på universitetet. Resultaten talar för att det finns en länk mellan hög träningsfrekvens och individers uppfattning av uthållighet och fitness.
Lindwall framhåller att detta stämmer väl överens med Harters Competence Motivation Theory vilken stipulerar att individer söker sig till aktiviteter där de upplever sig som kompetenta (Lindwall 2004, s. 71-74). Männen i studien tränade även mer än kvinnorna och upplevde högre PSPP-värden för samtliga subdomäner (Lindwall 2004, s. 71-74).
Syftet med den tredje delstudien är att se vilka effekter en sex månaders interventionsstudie har på fysisk självuppfattning och Social Physique Anxiety (SPA) hos fysiskt inaktiva unga svenska flickor. Urvalsgruppen bestod av 110 flickor. Flickorna randomiserades in i två grupper. En som fick delta i ett empowermentbaserat träningsprogram (EPI) där varje pass (två pass i veckan i sex månader) bestod av träning i 45 minuter och diskussioner om hälsa och livsstil i 15 minuter. Den andra gruppen var inbjuden till samma program efter sex månader.
Samtliga deltagare fick genomföra ett PSPP-test, PIP-test och SPA-test. Mätning av kroppsvikt, längd och fysisk kondition genomfördes också. Testen togs före och efter interventionsperioden.
Resultaten visar att SPA-värdena för experimentgruppen hade sänkts medan de höjts för kontrollgruppen. Även PSPP-värdena var högre för experimentgruppen (Lindwall 2004, s. 75-80) Det Lindwall presenterat som är av stor vikt för denna studie är att den hierarkiska modellen av fysisk självuppfattning har validitet och reliabilitetstestats i såväl engelskspråkiga som icke engelskspråkiga länder, däribland Sverige. Ytterligare något som vi anammar från Lindwalls forskning är Exercise and Self-Esteem Model (EXSEM) och Competence Motivation Theory som de beskrivs i hans doktorsavhandling, vilken refererats ovan, och i boken Bortom populärpsykologi och enkla sanningar (2011). Dessa modeller utgör båda teoretiska utgångspunkter i den föreliggande studien (modellerna utvecklas nedan under 3.2 Teoretiska utgångspunkter).
3.1.6 Könsskillnader beträffande fysisk självuppfattning
I studier där PSPP respektive CY-PSPP använts för att mäta fysisk självuppfattning framkommer att det finns signifikanta skillnader mellan flickor och pojkars värden.
Linwalls studier på området har lett fram till resultat som visar att kvinnorna angett lägre PSPP-värden än män (Lindwall 2004, s. 73). Att kvinnorna skattat sig lägre än männen beträffande subdomänerna till den fysiska självkänslan enligt Lindwall bekräftar tidigare forskning som lett fram till samma resultat (Lindwall 2004, s. 74).
I Raustorps (2005, s. 9, 24) avhandling framkommer resultat som visar att det finns signifikanta skillnader mellan könen beträffande totala värden för CY-PSPP. Resultaten visar
även att flickorna har skattat sig lägre än pojkarna i samtliga domäner. Dessa resultat ligger enligt Raustorp (2005, s. 24) i linje med tidigare forskning på området.
För att skapa en så tillförlitlig bild som möjligt av relationen mellan självrapporterade betyg och fysisk självkänsla respektive dess subdomäner kommer, med beaktande av ovanstående forskningsresultat, flickornas och pojkarnas resultat presenteras separat i denna studie.
3.2 Teoretiska utgångspunkter
I genomgången av den tidigare forskningen lyfts teoretiska utgångspunkter som är av vikt för detta arbete. I den här delen av texten redogörs för dessa teoretiska perspektiv.
3.2.1 Global självkänsla med fokus på fysisk självkänsla
I ett tidigare avsnitt (2.2.1 Fysisk självuppfattning, det fysiska självbegreppet, fysisk självkänsla/fysiskt självvärde och situationsbunden självkänsla) behandlas begrepp som hör till självuppfattning och självkänsla med betoning på hur begreppen används i denna uppsats. Nedan presenteras kortfattat teorin om den globala självkänslan i en hierarkisk modell som teoretisk utgångspunkt för den föreliggande studien.
Harter beskriver global självkänsla som en del i en hierarkisk modell där den globala självkänslan grenar ut i domänerna fysisk, social, emotionell och akademisk självkänsla (Harter 1999, s. 5, Fox 2000, s. 91). Även dessa domäner har undergrupper. Exempelvis grenar den fysiska självkänslan ut i subdomänerna idrottslig kompetens, kroppsattraktivitet, fysisk styrka och fysisk kondition (Raustorp 2006, s. 9). Denna modell redovisas på nästa sida med fokus på fysisk självkänsla och dess subdomäner.
Modell 1 – Global självkänsla i ett hierarkiskt perspektiv med fokus på fysisk självkänsla och dess subdomäner. Modifierad efter Ruastorp (2006, s.9) och Sonestroem (1989, s. 332).
Den globala självkänslan är en individs utvärdering av sitt värde som person (Fox 2000, s. 89).
Den generella principen bakom tanken om den globala självkänslans konstruktion innebär utifrån det hierarkiska perspektivet att en persons värdering av den egna självbilden (beskrivningen av sig själv) inom en subdomän, som exempelvis inom den idrottsliga kompetensen, har inverkan på en undergrupp till den globala självkänslan, i detta exempel den fysiska självkänslan. Som en följd av detta, beroende på hur viktig denna subdomän är för individen, kan den globala självkänslan påverkas (Harter 1999, s. 5, Lindwall 2004, s. 71– 74).
3.2.2 Competence Motivation Theory
Harter har även utvecklat en modell som beskriver människors behov av att demonstrera kompetens som motiv till människors beteende i specifika situationer. Denna modell benämns Competence Motivation Theory (Lindwall 2011, s. 189). I korthet innebär teorin att om en person känner sig kompetent i en viss situation så kommer personen förknippa positiva känslor med situationen och troligtvis söka sig till liknande situationer i framtiden. Detta perspektiv är väsentligt i den här uppsatsen då kompetens enligt Lindwall hänger samman med känslan av att vara kapabel till att utföra en uppgift. Med andra ord hänger kompetens samman med situationsspecifik tillit till den egna förmågan (self-efficiacy) som är viktig för att beteendet ska upprepas och för självuppfattningen (Lindwall 2011, s.190).
3.2.3 Exercise and Self-Esteem Model
Modellen som kom att få namnet Exercise and Self-Esteem Model är framtagen av Robert J.
Sonstroem och William P. Morgan och syftar till att visa relationen mellan träning och global självkänsla (Sonestroem & Morgan 1989, s. 333). Magnus Lindwall presenterar i sin bok Självkänsla – bortom populärpsykologi och enkla sanningar (2011, s. 247) en utvecklad version av den ursprungliga modellen hämtad från en artikel av Sonstroem et al. (1994). Denna utvecklade version av EXSEM visar, enligt en hierarkisk princip, hur motion/träning påverkar den situationsspecifika tilltron till den egna förmågan (self-efficacy) vilken i sin tur har olika grad av påverkan på domänerna idrottslig kompetens, fysisk styrka, fysisk kondition och kroppsattraktivitet. Dessa domäner är som tidigare nämnts subdomäner till den fysiska självkänslan och är av betydelse för hur den fysiska självkänslan och vidare den globala självkänslan påverkas. Den globala självkänslan påverkas även i ett direkt förhållande till individens fysiska acceptans. Detta illustreras i modell 2 på nästa sida.
Modell 2 – Exercise and Self-Esteem Model (EXSEM). Modifierad efter Lindwall (2011, s.
247).
Lindwall drar slutsatsen utifrån flertalet studier som tidigare genomförts kopplat till EXSEM att
”länken mellan träning och självkänsla verkar gå via förbättrad självförmåga, fysisk kompetens och fysisk acceptans (Lindwall 2011, s. 246). Något Lindwall (2011, s. 246 – 247) lyfter fram är
dock att vissa subdomäner kan utgöra tydligare mål för en objektiv förändring än andra, såsom förbättrad fysisk kondition, fysisk styrka och idrottslig kompetens medan subdomänen kroppsattraktivitet inte kan ”mätas” objektivt i samma bemärkelse då bedömningen av den egna kroppen istället är av mer subjektiv karaktär. Ett exempel som belyser detta är att då en individ tränar på gym för att förlora kilon kan upplevelsen av den egna kroppsattraktiviteten, trots uppnått mål, förbli oförändrad eller till och med sämre på grund av jämförelse med andra individer som denne upplever har ännu attraktivare kroppar (Lindwall 2011, s. 247). Med den utvecklade versionen av EXSEM följer således även en revidering av synen på relationen mellan subdomänerna till fysisk självkänsla och mer generella nivåer samt på självuppfattningen, från en idé om att objektiva förändringar skulle vara direkt essentiella för en positiv inverkan på generella nivåer och självuppfattning genom träning, till att det är mer betydelsefullt att uppleva sig ha uppnått en positiv förändring (Sonstroem 1997a, s. 127 - 143, Sonstroem 1997b, s. 3 - 26).
Något som är intressant men, vilket Lindwall (2011, s. 148) lyfter fram, länge saknats i forskningen är studier som undersöker sambandet mellan träning och självet ur ett perspektiv av vad som kommer först av träning respektive självkänsla. Genom att göra metaanalyser av en stor mängd välkontrollerade studier har emellertid resultat framkommit som visar en positiv förändring beträffande fysisk självuppfattning vid träning i 78 procent av fallen, medan hälften av studierna visade en positiv effekt på den globala självkänslan (Lindwall 2011, s. 249). Att träningen inte får en starkare effekt på den globala självkänslan, framhåller Lindwall (2011, s.
251) som naturligt då den globala självkänslan påverkas av flertalet andra faktorer, vilket illustreras på nästa sida:
Modell 3 – Hierarkisk modell över den globala självkänslan. Modifierad efter Sonestroem (1989, s. 332) och Shavelson, J Richard, Hubner, J. Judith & Stanton, C. George (1976) med den fysiska domänen markerad i grå.
Av intresse är också att inte någon särskild aktivitetstyp tycks vara kopplad till de positiva effekterna, vilka istället är kopplade till vikten av att gilla aktiviteten och likaledes ha motivation till utövandet av just den aktiviteten (Lindwall 2011, s. 249).
4 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att undersöka relationen mellan elevers fysiska självuppfattning och självrapporterade betyg i kursen idrott och hälsa A. Huvudfrågeställningen för denna studie är följande:
• Är ämnet idrott och hälsa ett ämne där eleverna med hög fysisk självuppfattning avslutar kursen idrott och hälsa A med de högre betygen och eleverna med låg fysisk självuppfattning de lägre betygen?
Denna huvudfrågeställning delas upp i två mer konkreta frågeställningar:
1. Hur är elever som angett låga respektive höga värden för fysisk självkänsla fördelade över betygsgrupperna i kursen idrott och hälsa A?
2. Hur är elever som angett låga respektive höga värden för fysisk kondition, fysisk styrka och idrottslig kompetens fördelade över betygsgrupperna i kursen idrott och hälsa A?
5 Metod och material
I metodavsnittet presenteras enkäten och konstruktionen av de multidimensionella självskalorna i CY-PSPP. Även urvalet samt designen för analysen redovisas.
5.1 Urval och fokus
I denna studie utreds hur fördelningen ser ut mellan andelarna elever som angett höga och låga värden av fysisk självkänsla och dess subdomäner i de olika betygsgrupperna bland gymnasieelever med hjälp av CY-PSPP (Raustorp 2006, s.24). Denna multivariabelanalys gynnas av ett stort urval (Martyn Denscombe 1998, s. 234, Peter Esaiasson et al. 2007, s. 262, Jan Trost 2007, s. 23). Fördelarna med att ha ett stort urval är att det går att analysera om det finns signifikanta skillnader mellan grupper och på så vis om det finns samband mellan variabler (begreppet signifikans förklaras nedan under rubriken 5.4.1 Statistik). Ambitionen har alltså varit att nå ut till så många elever som möjligt vilka avslutat kursen idrott och hälsa A (Lpf 94) på gymnasiet.
Varför det är elever som avslutat kursen idrott och hälsa A som studien riktar sig till är för att betyget i kursen är en central variabel. Då de flesta gymnasieprogrammen är utformade så att kursen idrott och hälsa A avslutas efter fyra terminer innebär detta att studien riktar sig till elever som läser år tre på gymnasiet.
Enkätstudien har genomförts på tre gymnasieskolor i två kommuner i Mellansverige.
Programmen som finns representerade i vårt urval är samhäll, natur, bygg, el, vård och omsorg, barn och fritid, hotell och restaurang, IT, musik och multimedia, handels och estet. Det fullständiga urvalet presenteras i tabellen nedan indelat efter kön och betyg i kursen idrott och hälsa A.
Tabell 1. Översikt – Kön och betyg
Kön
Flickor Pojkar Totalt
IG 3 3 6
G 24 30 54
VG 20 39 59
Betyg
MVG 31 34 65
Totalt 78 106 184
Urvalet består av 184 respondenter av 199 tillfrågade vilket ger en avvikelse på 7,5 procent.
Överblicken visar även att pojkarna är en aning överrepresenterade jämfört med flickorna (106 st.
jämfört med 79 st.). I tabellen framgår också att eleverna som angett att de har avslutat kursen med betyget Icke Godkänd är 6 till antalet. Då denna grupp är liten i jämförelse med det resterande urvalet kommer denna grupp uteslutas i analysen. De grupper som analyseras är alltså elever som angett att de erhållit betygen Godkänd, Väl Godkänd och Mycket Väl Godkänd i kursen idrott och hälsa A. Dessa grupper kommer i resultat- och analysdelen att benämnas G- gruppen, VG-gruppen och MVG-gruppen. Urvalet sett över betygsteg och kön är dock mycket jämn förutom bland eleverna som angett betyget Väl Godkänd där flickorna (20 st.) är hälften så många som pojkarna (39 st.).
5.2 Genomförande
Kontakt med de skolor som ingår i urvalet har upprättats via e-post och telefon. Efter godkännande av rektor eller ställföreträdande rektor har vidare kommunikation beträffande tider för datainsamling förts med lärare till de elever som ingår i urvalet. Datainsamlingen har genomförts vid andra lektionstillfällen än idrott och hälsa för att, i enlighet med det Esaiasson et al. (2012, s. 237) betonar om att undvika en bristfällig urvalsram, minska bortfallet av den grupp elever som i högre utsträckning inte deltar i undervisningen i idrott och hälsa. Ifyllandet av enkäten har genomförts klassvis med elevantal mellan 6 och 25.
Vid varje insamlingstillfälle har respondenterna informerats om studien, syftet med datainsamlingen och deltagarnas rättigheter så som de framgår i Humanistisk- samhällsvetenskapliga forskningsrådet som även gäller för Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap (Vetenskapsrådet 2002). Eleverna har således informerats om att deltagande i studien är frivilligt vilket innebär att de under ifyllandet har kunnat avbryta om de vill. De har även informerats om att enkätsvaren är anonyma och att formulären kommer att förstöras när arbetet är publicerat. Vår närvaro vid samtliga insamlingstillfällen innebär att respondenterna har fått så likvärdig information och samma förutsättningar som möjligt för ifyllandet av enkäten. Ovanstående åtgärder ämnar borga för hög reliabilitet beträffande studiens resultat (Esaiasson et al. 2012, s. 63).
Fråga 1 i Raustorps översättning av CY-PSPP har använts för att förklara ifyllandeproceduren (Se 5.3 Enkäten och CY-PSPP).
5.3 Enkäten och CY-PSPP
Enkäten (se bilaga 1) består av två delar som är utformade för att undersöka respondenternas kön, betyg i kursen idrott och hälsa A och den fysiska självuppfattningen. Den första delen av enkäten är konstruerad för att mäta variablerna kön och betyg som sedan kan analyseras i relation till variablerna i den fysiska självuppfattningen som undersöks med en svensk översättning av CY- PSPP (Raustorp 2006). I det följande avsnittet presenteras samtliga variabler som analyseras i denna studie och som undersöks i enkäten. Nedan redogörs även för enkätens konstruktion och uppbyggnaden av CY-PSPP.
I denna studie undersöks följande variabler:
• Kön
• Betyg
• Fysisk självkänsla
• Idrottslig kompetens
• Fysisk kondition
• Fysisk styrka
Eleverna rapporterar själva om de är flicka eller pojke samt vilket betyg de har fått i kursen idrott och hälsa A. Den betygskala som förekommer innefattar betygstegen ”streck” – då eleverna inte har fått något betyg –, Icke Godkänd (IG), Godkänd (G), Väl Godkänd (VG) och Mycket Väl Godkänd (MVG). Anledningen till varför det inte är betygskalan som implementeras med Gy 11 som undersöks är att de elever som vid tidpunkten för datainsamlingen precis avslutat kursen idrott och hälsa A på gymnasiet påbörjade sina studier 2009 och således är den sista årgång som undervisas efter 1994 års läroplan (Lpo 94). Problematiken med att använda självrapporterade betyg diskuteras nedan under rubriken 5.5 Avgränsningar.
Den fysiska självkänslan och subdomänerna fysisk kondition, fysisk styrka och idrottslig kompetens analyseras som tidigare nämnts med hjälp av en svensk översättning av CY-PSPP.
Anledningen till varför dessa tre subdomäner undersöks och inte kroppsattraktivitet förklaras under 5.5 Avgränsningar. CY-PSPP utgörs av 36 enkätfrågor som består av två påståenden vardera där det ena påståendet innebär en mer positiv värdering av en aspekt och det andra en mer negativ värdering. Eleverna väljer vilket påstående som stämmer bäst in på dem och tar
sedan ställning till om de håller med helt eller delvis. Fråga 1 i Raustorps svenska översättning av CY-PSPP (Raustorp 2006, s. 36) förevisas nedan.
Svaren omkodas till ett värde på en skala från 1 - 4 där svarsalternativet ”stämmer helt” för det mer positiva påståendet får värdet 4 och alternativet ”stämmer helt” för det mer negativa påståendet får värdet 1. Hur dessa värden analyseras beskrivs nedan.
5.4 Analys av data
Enkätsvaren i CY-PSPP tolkas som tidigare nämnts om till siffror på en skala från 1 – 4 (Raustorp 2006, s. 34). Sambandet mellan siffrorna 1, 2, 3 och 4 är i detta sammanhang inte linjärt. De värden som respondenterna får är således ett värde i en ordinalskala (Olle Vejde 2002, s. 70). Att sambandet mellan siffrorna inte är linjärt innebär att det inte går att säga att siffran 2 i CY-PSPP är två gånger större än siffran 1, eftersom siffran 2 exempelvis representerar svarsalternativet ”stämmer delvis” för ett påstående om låg fysisk självuppfattning och 1 representerar svarsalternativet ”stämmer helt” för samma påstående. Även betygskalan är en ordinalskala. Eftersom sambandet mellan siffrorna i skalorna inte är linjära fordras icke- parametriska metoder för analys av exempelvis samband (icke-parametrik metod förklaras under 5.4.1 Statistik). Då sambandet mellan siffrorna inte är linjärt krävs även att median används istället för exempelvis medelvärde (Vejde 2002, s. 24).
Variablerna global självkänsla, fysisk självkänsla, fysisk kondition, fysisk styrka och idrottslig kompetens mäts med sex frågor vardera. Exempelvis mäts variabeln idrottslig kompetens genom frågorna 1, 7, 13, 19, 25 och 31. Medianen för en respondents svar på dessa frågor blir testvärdet för variabeln idrottslig kompetens för denna testperson. Då varje enkätsvar tolkas om till ett värde mellan 1 – 4 är de medianer som en testperson kan erhålla 1, 1,5, 2, 2,5, 3, 3,5, och 4. Urvalet dikotomiseras sedan till grupperna höga (3 - 4) respektive icke höga (1 - 2,5) värden och låga (1 – 2) respektive icke låga värden (2,5 – 4). Om en testperson får ett
medianvärde som är 3, 3,5 eller 4 för exempelvis variabeln fysisk självkänsla innebär detta att eleven övervägande identifierar sig med påståenden där den fysiska förmågan värderas högt. Om samma testperson istället har ett medianvärde som är 1, 1,5 eller 2 innebär det att eleven övervägande identifierar sig med påståenden där den fysiska förmågan värderas lågt. I analysen mäts andelarna elever i betygsgrupperna som har medianvärden som är låga respektive höga.
All data behandlas i statistikprogrammet SPSS statistics 17.
5.4.1 Statistik
Alla variabler, utom kön, är som tidigare nämnts ordinaldata. För att analysera samband mellan dessa variabler fordras en icke-parametrisk metod. En sådan metod ställer nämligen inga krav på hur urvalet är fördelat (Denscombe 2000, s. 235, Eva Eggeby & Johan Söderberg 1999, s. 47, Vejde 2012). Pearsons chi-tvåtest är en icke-parametrisk metod och används i denna studie för att analysera samband. Ett eller fler urval kan analyseras och testet går ut på att pröva om fördelningen i en korstabell utifrån en förväntad teoretisk fördelning avviker slumpmässigt eller inte. Ett exempel på en korstabell är en tabell där grupperna för en variabel ställs mot grupperna för en annan variabel. Ett värde som testet genererar är signifikansnivå. Förenklat ger signifikansnivån ett mått på hur stor risken är att testet inte skulle visa på samband om det upprepades (Vejde 2012). Den vanligaste gränsen som används vid hypotesprövning är en signifikans på 5 procent. Det vill säga, överstiger signifikansnivån 0,05 så är sambandet inte signifikant (Eggeby & Söderberg 1999, s. 105). I föreliggande studie användes denna gräns på 0,05 för att avgöra om de analyserade sambanden är signifikanta eller inte. Ett begrepp som förekommer i samband med användning av korstabeller är skev fördelning. Om det finns en skev fördelning i en korstabell så har exempelvis grupperna i en del av tabellen större andelar som angett ett visst värde än den andra delen av tabellen (Vejde 2012).
5.5 Avgränsningar
Då enkätsvar i enlighet med forskningsetiska riktlinjer ska vara anonyma (Vetenskapsrådet 2010) används i den föreliggande studien självrapporterade betyg. För att minimera risken att eleverna fabricerar sina betygsresultat har det innan varje datainsamlingstillfälle lagts särskild vikt vid att betona att deltagande i studien är frivilligt och anonymt (Se bilaga 1.).
För att mäta elevernas självkänsla kopplat till betyg i idrott och hälsa på gymnasiet var det angeläget att eleverna avslutat en sådan kurs och därmed erhållit något av betygen ”streck” – då
eleverna inte fått något betyg –, Icke Godkänd (IG), Godkänd (G), Väl Godkänd (VG) och Mycket Väl Godkänd (MVG). Den kurs som uppfyller detta kriterium är den gymnasiegemensamma kursen Idrott och hälsa A. Kursen läses generellt över år ett och år två, men varieteter förekommer där bland annat kursen läses över alla tre år. För att säkerställa att eleverna avslutat kursen och erhållit ett betyg begränsades urvalsgruppen således till elever som läst kursen över år ett och år två, varför datainsamlingen har genomförts med elever i år tre.
Antalet elever som angett att de avslutat kursen idrott och hälsa A utan betyg (streck) (0 st.) samt antalet elever som angett att de erhållit betyget Icke Godkänd (IG) (6 st.) efter att de avslutat kursen idrott och hälsa A är alltför ringa för att utgöra en grund till analys, varför dessa betygsvariabler ej behandlas i denna studie.
Global självkänsla och kroppsattraktivitet, som är två av variablerna som mäts i CY- PSPP, har utelämnats ur analysen. Anledningen till att dessa variabler exkluderas är att detta arbete har den fysiska förmågans roll och utrymme i ämnet idrott och hälsa som central utgångspunkt. Med denna bakgrund har Global självkänsla utelämnats då denna variabel påverkas av fler faktorer än den fysiska självkänslan (akademisk-, social- och emotionell- självkänsla) (Harter 1999, s. 5, Fox 2000, s. 91). Kroppsattraktivitet har utelämnats då denna variabel påverkas av flera psykologiska faktorer (Lindwall 2011, s. 246–247) och således inte i lika stor utsträckning är kopplad till fysik förmåga som de andra tre subdomänerna (fysisk kondition, fysisk styrka och idrottslig kompetens).
6 Resultat och analys av empiri
Huvudfrågeställningen i denna studie är om ämnet idrott och hälsa ett ämne där elever med hög fysisk självkänsla avslutar kursen idrott och hälsa A med de högre betygen och elever med låg fysisk självkänsla de lägre betygen? Nedan presenteras resultaten som studien lett fram till. Först redovisas resultaten för variablerna fysisk självkänsla, betyg och kön följt av en analys där frågeställning ett behandlas. Sedan följer ett avsnitt där resultaten för variablerna fysisk kondition, fysisk styrka respektive idrottslig kompetens framförs. Efter varje resultatavsnitt följer en anslutande analysdel där frågeställning två behandlas.
6.1 Fysisk självkänsla och betyg
Nedan presenteras resultaten för variablerna fysisk självkänsla, betyg och kön. Först redovisas hur flickor som angett låga respektive höga värden för fysisk självkänsla är fördelade över betygsgrupperna.
Diagram 1 – Fördelningen över betygsgrupperna för flickor som angett låga respektive höga värden för fysisk självkänsla.
Andelen flickor som angett låga värden för fysisk självkänsla i G-gruppen är 70,8 procent, i VG- gruppen är motsvarande värde 45 procent och i MVG-gruppen 25,8 procent. Chi-2-analys för denna fördelning ger en signifikansnivå där P < 0,05. Sambandet mellan de låga värdena av fysisk självkänsla och betyg är för flickorna således signifikant. Andelen flickor som angett höga
värden i G-gruppen är 20,8 procent, i VG-gruppen är motsvarande värde 40 procent och i MVG- gruppen 61,3 procent. Chi-2-analys ger för denna fördelning en signifikansnivå där P < 0,05 och sambandet mellan höga värden för fysisk självkänsla och betyg är således signifikant.
Nedan presenteras hur pojkar som angett låga respektive höga värden för fysisk självkänsla är fördelade över betygsgrupperna.
Diagram 2 - Fördelningen över betygsgrupperna för pojkar som angett låga respektive höga värden för fysisk självkänsla.
Andelen pojkar som angett låga värden för fysisk kondition i G-gruppen är 56,7 procent, i VG- gruppen är motsvarande värde 23,1 procent och i MVG-gruppen 23,5 procent. Chi-2-analys för denna fördelning ger en signifikansnivå där P < 0,05. Sambandet mellan de låga värdena av fysisk självkänsla och betyg är för pojkarna således signifikant. Andelen pojkar som angett höga värden i G-gruppen är 33,3 procent, i VG-gruppen är motsvarande värde 66,7 procent och i MVG-gruppen 61,2 procent. Chi-2-analys ger för denna fördelning en signifikansnivå där P <
0,05. Sambandet mellan höga värden för fysisk självkänsla och betyg är således signifikant.
6.1.1 Analys av fysisk självkänsla och betyg
En av frågeställningarna som detta arbete behandlar är följande: Hur är elever som angett låga respektive höga värden för fysisk självkänsla fördelade över betygsgrupperna i kursen idrott och hälsa A?
Resultaten visar att flickorna i VG- och MVG-grupperna har högre fysisk självkänsla än flickorna i G-gruppen. Det finns även ett näst intill linjärt samband (P < 0,05) mellan andelen
elever som angett höga värden av fysisk självkänsla och betyg för flickorna. Hos pojkarna syns ett liknande förhållande där de största andelarna elever som angett höga värden för fysisk självkänsla är eleverna i VG- och MVG- grupperna, medan en mindre andel elever i G-gruppen har angett höga värden för fysisk självkänsla - nästan hälften så högt som det närmaste höga värdet. Chi-två-test ger för denna fördelning en signifikans där P < 0,05.
Beträffande de låga värdena för fysisk självkänsla kan också ett näst intill linjärt samband urskiljas för flickorna (P < 0,05) där andelen elever som angett låga värden för fysisk självkänsla är fler i G-gruppen än i grupperna med de högre betygen. Vad gäller fysisk självkänsla hos pojkarna visar resultaten att andelarna elever som angett låga värden i VG- och MVG-gruppen nästan är lika stora. Dessa andelar är dock små i relation till G-gruppen där den andel elever som angett låga värden för fysisk självkänsla i är mer än dubbelt så stor. Chi-två-test ger för denna fördelning en signifikans där P < 0,05.
6.2 Subdomäner till fysisk självkänsla och betyg
I föreliggande avsnitt presenteras resultat och analys för subdomänerna till den fysiska självkänslan; fysisk kondition, fysisk styrka och idrottslig kompetens. Resultaten för varje subdomän presenteras enskilt följt av en analys där följande frågeställning behandlas: Hur är elever som angett låga respektive höga värden för fysisk kondition, fysisk styrka och idrottslig kompetens fördelade över betygsgrupperna i kursen idrott och hälsa A?
6.2.1 Fysisk kondition och betyg
Nedan presenteras resultaten för variablerna fysisk kondition, betyg och kön. Först redovisas hur flickor som angett låga respektive höga värden för fysisk kondition är fördelade över betygsgrupperna.
Diagram 3 – Fördelningen över betygsgrupperna för flickor som angett låga respektive höga värden för fysisk kondition.
Andelen flickor som angett låga värden för fysisk kondition i G-gruppen är 66,7 procent, i VG- gruppen är motsvarande värde 45 procent och i MVG-gruppen 19,4 procent. Chi-2-analys för denna fördelning ger en signifikansnivå där P < 0,05 Sambandet mellan de låga medianvärdena och betyg är således signifikant. Andelen flickor som angett höga värden i G-gruppen är 20,8 procent, i VG-gruppen är motsvarande värde 45 procent och i MVG-gruppen 77,4 procent. Chi- 2-analys ger även för denna fördelning en signifikansnivå där P < 0,05 och sambandet mellan höga värden för fysisk kondition och betyg är således signifikant.
Nedan presenteras hur pojkar som angett låga respektive höga värden för fysisk kondition är fördelade över betygsgrupperna.
Diagram 4 - Fördelningen över betygsgrupperna för pojkar som angett låga respektive höga värden för fysisk kondition.
Andelen pojkar som angett låga värden för fysisk kondition i G-gruppen är 73,3 procent, i VG- gruppen är motsvarande värde 30,8 procent och i MVG-gruppen 14,7 procent. Chi-två-test för denna fördelning ger en signifikansnivå där P < 0,05. Sambandet mellan de låga medianvärdena och betyg är således signifikant. Andelen pojkar som angett höga värden i G-gruppen är 16,7 procent, i VG-gruppen är motsvarande värde 56,4 procent och i MVG-gruppen 82,4 procent. Chi- två-test ger även för denna fördelning en signifikansnivå där P < 0,05 och sambandet mellan höga värden för fysisk kondition och betyg är således signifikant.
6.2.1.1 Analys av fysisk kondition och betyg
Sambanden mellan andelarna elever som angett låga respektive höga värden är näst intill linjära (P < 0,05). Den största andelen flickor som angett höga värden för fysisk kondition är i MVG- gruppen och den största andelen flickor som angett låga värden för fysisk kondition är i G- gruppen. Även hos pojkarna är sambanden mellan andelarna elever som angett låga respektive höga värden näst intill linjära (P < 0,05). Hos pojkarna råder även liknande förhållanden som hos flickorna beträffande andelen elever som angett höga respektive låga värden.
6.2.2 Fysisk styrka och betyg
Nedan presenteras resultaten för variablerna fysisk styrka, betyg och kön. Först redovisas hur flickor som angett låga respektive höga värden för fysisk styrka är fördelade över betygsgrupperna.
Diagram 5 – Fördelningen över betygsgrupperna för flickor som angett låga respektive höga värden för fysisk styrka.
Andelen flickor som angett låga värden för fysisk styrka i G-gruppen är 58,3 procent, i VG- gruppen är motsvarande värde 45 procent och i MVG-gruppen 48,4 procent. Chi-2-analys för denna fördelning ger en signifikansnivå där P > 0,05. Sambandet mellan de låga medianvärdena och betyg är således inte signifikant. Andelen flickor som angett höga värden i G-gruppen är 25 procent, i VG-gruppen är motsvarande värde 35 procent och i MVG-gruppen 48,4 procent. Chi- 2-analys ger även för denna fördelning en signifikansnivå där P > 0,05. Sambandet mellan höga värden för fysisk styrka och betyg är således inte signifikant för flickorna.
Nedan presenteras hur pojkar som angett låga respektive höga värden för fysisk styrka är fördelade över betygsgrupperna.
Diagram 6 - Fördelningen över betygsgrupperna för pojkar som angett låga respektive höga värden för fysisk styrka.
Andelen pojkar som angett låga värden för fysisk styrka i G-gruppen är 56,7 procent, i VG- gruppen är motsvarande värde 15,4 procent och i MVG-gruppen 26,5 procent. Chi-två-test för denna fördelning ger en signifikansnivå där P < 0,05. Sambandet mellan de låga medianvärdena och betyg är således signifikant. Andelen pojkar som angett höga värden i G-gruppen är 20 procent, i VG-gruppen är motsvarande värde 66,7 procent och i MVG-gruppen 67,6 procent. Chi- två-test ger även för denna fördelning en signifikansnivå där P > 0,05. Sambandet mellan höga värden för fysisk styrka och betyg är således signifikant för pojkarna.
6.2.2.1 Analys av fysisk styrka och betyg
Andelen flickor som angett låga värden för fysisk styrka är relativt jämnt fördelad över betygstegen (P > 0,05). Det samma gäller för de höga värdena (P > 0,05).
Beträffande andelen pojkar som angett låga värden för fysisk självkänsla ser man att andelarna är jämna mellan VG- och MVG-grupperna, med en något större andel i MVG-gruppen.
Dock är den andel elever som angett låga värden för fysisk styrka i G-gruppen avsevärt mycket större än motsvarande andelar i VG- respektive MVG-grupperna. Denna skeva fördelning ger en signifikans där P < 0,05 och sambandet mellan andelen elever som angett låga värden för fysisk styrka och betyg är således signifikant. Det framgår även att andelarna pojkar som angett höga värden för fysisk självkänsla är mycket jämna mellan VG- och MVG-grupperna. Andel elever som angett höga värden för fysisk styrka är däremot i G-gruppen mycket lägre än andelarna i VG- respektive MVG-grupperna. Även denna fördelning ger en signifikans där P < 0,05.
6.2.3 Idrottslig kompetens och betyg
Nedan presenteras resultaten för variablerna idrottslig kompetens, betyg och kön. Först redovisas hur flickor som angett låga respektive höga värden för idrottslig kompetens är fördelade över betygsgrupperna.
Diagram 7 – Fördelningen över betygsgrupperna för flickor som angett låga respektive höga värden för idrottslig kompetens.
Andelen flickor som angett låga värden för idrottslig kompetens i G-gruppen är 45,8 procent, i VG-gruppen är motsvarande värde 45 procent och i MVG-gruppen 19,4 procent. Chi-2-analys för denna fördelning ger en signifikansnivå där P < 0,05. Signifikansen är således högre än 0,05 och sambandet mellan låga värden av idrottslig kompetens och betyg är inte signifikant. Andelen flickor som angett höga värden i G-gruppen är 20,8 procent, i VG-gruppen är motsvarande värde
40 procent och i MVG-gruppen 67,7 procent. Chi-2-analys ger även för denna fördelning en signifikansnivå där P < 0,05 och sambandet mellan höga värden för idrottslig kompetens och betyg är således signifikant.
Nedan presenteras hur pojkar som angett låga respektive höga värden för idrottslig kompetens är fördelade över betygsgrupperna.
Diagram 8 - Fördelningen över betygsgrupperna för pojkar som angett låga respektive höga värden för idrottslig kompetens.
Andelen pojkar som angett låga värden för idrottslig kompetens i G-gruppen är 40 procent, i VG- gruppen är motsvarande värde 18 procent och i MVG-gruppen 11,8 procent. Chi-2-analys för denna fördelning ger en signifikansnivå där P < 0,05. Sambandet mellan de låga medianvärdena av idrottslig kompetens och betyg är således signifikant för pojkarna. Andelen pojkar som angett höga värden i G-gruppen är 30 procent, i VG-gruppen är motsvarande värde 66,7 procent och i MVG-gruppen 82,4 procent. Chi-2-analys ger för denna fördelning en signifikansnivå där P <
0,05 och sambandet mellan höga värden för idrottslig kompetens och betyg är således signifikant.
6.2.3.1 Analys av idrottslig kompetens och betyg
Resultaten visar hos flickorna ett näst intill linjärt samband mellan höga värden av idrottslig kompetens och betyg (P < 0,05). I stort sett samma förhållande råder hos pojkarna där andelen elever som angett höga värden för idrottslig kompetens är högst för MVG-gruppen, näst högst för VG-gruppen och minst för G-gruppen (P < 0,05).
