• No results found

En nyfunnen "Alsengem" Selling, Dagmar Fornvännen 1948(43), s. 166-168 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1948_166 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "En nyfunnen "Alsengem" Selling, Dagmar Fornvännen 1948(43), s. 166-168 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1948_166 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
4
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

En nyfunnen "Alsengem"

Selling, Dagmar

Fornvännen 1948(43), s. 166-168

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1948_166

Ingår i: samla.raa.se

(2)

EN NYFUNNEN »ALSENGEM»

Till Kalmar museum förvärvades sommaren 1946 en s. k. alsengem, som då nyligen anträffats i en åker, vilken omkring femton år tidigare upp- tagits på en mosse under egendomen Alby nr 7 i Hulterstad socken på Öland.

1

Det är en oval platta av mörkt, vid genomlysning gulgrönt glas, som på översidan har ett tunt skikt av ljust blå, opak glasmassa; i det ljusa skiktet äro inristade tre skelettartade figurer, som hålla varandra i handen. Utrymmet mellan dem upptages av trädliknande tecken; från vinkeln mel- lan figurernas händer stiger vertikalt en rak stam och från denna utgå åt vardera sidan två grenar.

De två motställda kvistarno på ömse sidor om gre- narna erinra om M-runan. Plattan, som mäter 2,3 X 2,66 cm i diameter och har en tjocklek av upp lill 0,6 cm, är på ett ställe skadad i den snedfasade ytterkanten; möjligen har den brutits ur en infatt- ning av något slag.

Framställningen med do primitivt tecknade figu- rerna avviker inte i nämnvärd grad från de övriga exemplar man känner av denna kategori. Endast

»träden» mellan figurerna äro något mera detalj- rika än brukligt. Ristningen är som alltid utförd med föga precision och glaspartiklarna ha sprängts ut ojämnt ur ytan.

De sammanlagt till ett 60-tal uppgående exemplar av alsengemmer man hittills känner, fördela sig med ytterligare två, eventuellt tre i Sverige*, vidare fem i Danmark', ett i Norge, drygt ett 10-tal i Nederländerna, två i Ryssland, en i Norditalien och övriga på tyskt område. Med undantag för

Alby, Hulterstad sn, Oland. Vi

1

Kalmar museum inv. nr 21608. Jog tackor landsantikvarien fil. doktor M. Hofrén, som fäst min uppmärksamhet på detta exemplar och givit mig tillåtelse att publicera det.

2

En alsengem med två figurer anträffades 1936 i Kalmar slotts västra förborg (Kalmar slotts samling inv. nr KS 3892), en med tre figurer är tidigare funnen i Viklau socken på Gotland (Statens historiska museum inv. nr 11516). Ytterligare ett exemplar med tre figurer, som 1874 i littera- turen omnämnes såsom tillhörande en engelsk privatsamlare, uppges vara funnet i Skåne. — D. Selling, Ett märkligt Kalmar-fynd. Några notiser om en »alsengem», funnen vid Kalmar slott — i S:t Kristoffergillets krönika XIV—XV, Kalmar 1941, s. 61 ff.

2

Till de tre tidigare kända komma numera ytterligare två opublicerade, enligt vad Museumsinspektören Hans Norling-Christensen haft vänligheten meddela mig. De danska gemmerna, samtliga med tre figurer, äro följande:

C 1549 funnen norr om Frue Kirke, Roskilde, Själland — C 10196 funnen i uppskottad jord från en liten gravhög (?) i Vorbasse Sogn, Ribe Amt, Jylland — C 17834 funnen i en trädgård i Roskilde — 19021 funnen i Aagerup (mellan Roskilde och Fredrikssund), Själland — journalnummer 416/38 funnen i en trädgård i Vester Nebel (mellan Egtved och Kolding), Jylland. Inte heller någon av dessa är daterbar.

166

(3)

S M A It Ii E M E D D E L A N D E N

tle ryska exemploren, anträffade i närheten ov Kiev*, är utbredningen på- fallande västlig.

Figurernas antal varierar från en till fyra, med eller utan bitecken i form av kvistar, stjärnor, kors el. dyl. Framställningarna mod två och tre figu- rer äro vanligast. De förekomma i ungefär lika stort antal — med en ytterst obetydlig övervikt för de tvåligurigo — och utgöra omkring

5

/

6

av samtliga kända. Av enfiguriga känner man för närvarande ett 10-tal, däremot endast ott exemplar med fyra figurer.

Egendomligt nog är ingen av alsengemmerna funnen i närmare daterbart sammanhang. När de inte komma från privatsamlingar och då vanligen helt sakna tillförlitliga härkomstuppgifter, äro de antingen funna enstaka i jor- den eller uppträda infattade på kyrkliga föremål, t. ex. kors och bokpärmar, vilkas datering endast i bästa fall kan ge en terminus ante quem för själva gemmerna.

Många försök ha trots allt gjorts att ge en antagbar datering åt alsengem- merna och att tolko deras innebörd (jfr litt. i not 2 anf. arb.). Datorings- förslagen omspänna en tidrymd från 300-falet e. Kr. ooh fram till vikinga- liden. En tidig datering skulle kunna framgå aV de likartade, tvåskiktado glasplattor, som under romersk tid infattades på smycken av skilda slag.

5

Dessa äro dock vanligen odekorerade. Någon ristning av »alsentyp», tagen i ordets mest vidsträckta bemärkelse

6

, hor i varje fall inte kunnat påvisas i tidigt sammanhang. De kyrkliga föremål, som dekorerats med dessa plat- tor, äro genomgående ganska sena och tillhöra tiden från 800-talet till fram emot medeltidens sona re del. Det tidigaste exemplet, torde vara det s. k.

Gallo Plocidio-korset i Brescia, daterat till övergången raellon 500- ooh 600-talen.

7

Den enfiguriga gemmen på detta iir dock med sin plocering ovan- på en halvädelsten på den övre lodräta korsarmen möjligen att betrakta som sekundär. Till förmån för en sen datering tala, för att här nämna endast ett par exempel, de två ryska gemmernas förekomst i ett fyndkomplex, som näston uteslutande bestod av föremål från 900- och 1000-tolen, och läget för den gem, som hittats i Kalmar slotts förborg. Lagret var i sistnämnda föll otvivelaktigt rent medeltida, sannolikt från 1100-talet och i varje fall ej senare än omkring 1300; möjligheten ott den homnat på platsen med fyll- ningsjord torde få betraktas som försvinnande liten.

Av de olika tolkningsförslag, som sett dagen (refererade i det not 2 anf.

arb.), torde de, som utgå från att alsengemmerna höra hemma inom en

4

T. J. Arne, Alsengemmen aus Bussland — i Wiener Prähistorische Zeitschrift III, Wien 1916, s. 92 ff. — Den på samma plats funna, odekore- rade glasplatton är av beskrivningen ott döma enbart av mörkt glas utan ljusare överskikt och har därför icke medräknats i detta sammanhang.

5

B. Almgren, Romerska drag i nordisk figurkonst från folkvandrings- liden — i Tor. Meddelanden från Uppsala universitets museum fiir nordiska fornsaker, Uppsalo 1948, s. 94.

' J. Alfs, Die Gemmen des Alsener Typus und ihr" Verwandten in Hildoshoim — i Zeitschrift fiir Ethnologie 1938, s. 18.

7

H. Sökeland, Zwei neue Alsengammen — i Zeitsohrift ftir Ethnologie 1913, s. 218,

167

(4)

I M A R R I fj E D D E I. A N D E N

kristen föreställningskrets, ha mest fog för sig. Förf. h a r i a n n a t samman- h a n g framhållit d e r a s eventuella samband med vissa g n o s t i s k a amuletter.

Den nyfunna alsengemmen h a r inte k u n n a t föra v å r k u n s k a p n ä r m a r e målet. Alltjämt s t å r förhoppningen till framtida fynd. Tills v i d a r e får be- tydelsen ov a t t varje nytt fynd blir känt motivera ett meddelande som detta.

D a g m a r Selling

NYFUNNEN RUNSTEN VID ALSIKE KYRKA

Under r e s t a u r e r i n g s a r b e t e n i Alsike k y r k a påträffades en r u n s t e n den 5 december 1947. Den låg u n d e r vapenhusrauren invid dörren med r i s t n i n g s - y t a n vänd uppåt. I n n a n man upptäckte, att stenen b a r ristning, kilades den Bönder. T r o t s dotta ä r ristningen i s t o r t sett oskadad. D e fem delarno sattes ihop och stenen restes genom Riksantikvarieämbetets försorg i maj 1948.

Stenen s t å r vid v a p e n h u s i n g å n g e n , 0,5 m väster om porten.

R ö d g r å granit. Höjd 1,90 m, bredd (vid basen) 1,28 in. Stenens hela höjd ä r 2,12 BL

Inskrift:

sibi - uk

5

sthlmunlr -

56

vliir risti

ikrih > litu - raisa • stain - iftiR - g-lia - uk - at • har|i • suni - sina

10 15 20 25 30 35 40 45 50

sihikfastr - brypr - sina

65 70 75 80 uk

»Sibbe och I n g r i d läto r e s a stenen efter G a g e ( ? ) och efter Hård, s i n a söner (och) Sigmund och Sigfast (efter) s i n a bröder, ö p i r ristade.»

Till l ä s n i n g e n : Inskriften b ö r j a r och s l u t a r utan skiljetecken. 13 i och 26 i ä r o ej s t u n g n a . 29 i och 30 R stå s å n ä r a v a r a n d r a , att 29 i träffar mitt på v ä n s t r a bistaven i 30 K. I 31 g ä r pricken g r u n d , men förefaller att v a r a huggen. Av r u n a n 32 å t e r s t å r nu endast ett stycke av huvudstavens nedre del. ö v r i g a delar av r u n o n ho skadats, då toppstycket slogs av; möjligen linnes ett svagt s p å r av a-bst t. v. om huvudstaven. I 33 h ä r o bistavarna bevarade; av huvudstaven s y n a s s p å r nedanför b i s t a v a r n a . I 39 h h a r huvud- staven gått förlorad ovanför b i s t a v a r n a ; även de s e n a r e ä r o s k a d a d e av brottet, som g å r igenom r u n a n . I 44 u finnes en g r u n d fördjupning, som sannolikt ä r för obetydlig för att voro huggen. 62 s h o r stolsform. 66 k ä r tydligt. I 71 r ä r bistavens mellersta del skadad. 74 y och 81 y ä r o tydligt s t u n g n a . Skiljetecken s a k n a s efter 80 a och efter 84 r.

T v å av inskriftens sju n a m n ä r o sällsynta, nämligen n a m n e n på Sibbes och I n g r i d s tvä döda söner. T y v ä r r ä r o just dessa två nomn skadade. Ett m a n s n a r a n Gagi ä r eljest icke belagt i de svenska r u n i n s k r i f t e r n a , men en s t a r k form av samma namn möter oss möjligen i det namn, som skrives

168

References

Related documents

föreningens sekreterare efter professor Holger Arbman, Lund, försto antikvarien Mårten Stenberger.. Till andre sekreterare

Härifrån ställdes färden över Enköping, där lunch intogs på stadshotellet, till den stora bronsäldersristningen vid Brandskogen i Boglösa socken, som demonstrera- des av

Inbjudan till mötet utsändes av en kommitté bestående av riksantikva- rie Martin Olsson, professorerna Holger Arbman, Ture Arne, Sune Lind- kvist, Birger Nerman och Nils Åberg

64.. Svenska Fornminnesföreningen har till ändamål att väcka och be- främja intresset för äldre tiders kultur, i främsta rummet den svenska kulturen och med huvudvikten lagd

Med förhyrd buss färdades ett 40-tal av föreningens medlemmar från Slussen till Tull inge, där ordföranden på Skansbergets krön hälsade de närvarande välkomna..

Med förhyrd buss, delvis ocksä med privatbilar, avreste de till ett femtiotal uppgående deltagarna direkt till Mälsåker, där ordföranden höll ett hälsningsanförande och

övriga styrelseledamöter: professor Holger Arbman, professor Axel Boéthius, professor Einar Gjerstad, förste antikvarie Karl Alfred Gus- tawsson, antikvarie Olle Källström,

glas, hade också haft ett bräde, vars beslag på gravplanen fått be- teckningen »skrin a». Det förefaller ha stått något lutande och när graven sedan rasade igen förskjutits,