Har S:ta Helena av Skövde existerat?
Schück, Adolf
Fornvännen 52, 259-263
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1957_259 Ingår i: samla.raa.se
SMÄRRE MEDDELANDEN
HAR S:TA HELENA AV SKÖVDE EXISTERAT?
Lektor G u n n a r Linde h a r som cn inledning till en planerad stadshistorik utgivit ett arbete om »Det äldsta Skövde oeh Sankta Elin» ( = Skövdeortens h e m b y g d s - och f o r n m i n n e s f ö r e n i n g s skriftserie n r 6, 1956). Emedan Sköv- des medeltida historia är i n t i m t förbunden med kulten av Sankta Elin, h a r författaren mycket utförligt b e h a n d l a t detta medeltida helgon. Som Toni Schmid klarlagt utvisa de svenska s t i f t s k a l c n d a r i c r n a , a t t den officiella Klinskulten ä r cn ganska sen företeelse. I S k a r a k a l e n d a r i e t ä r hon införd först vid m i t t e n av 1300-talet, och först u n d e r 1400-talet får hon sin p l a t s bland Sveriges skyddshelgon. Det tidigast gripbara beviset på hennes kult är biskop Brynolfs stadga 1281, som bl. a. fridlyser E l i n s m ä s s a n i Skövde.
Brynolf h a r också författat det b e r ö m d a officiet över Sankta Helena, Väster- götlands »patrona», i vilket hennes legend ingår. Här uppges, dels att u n d e r - verk skett vid hennes grav i Skövde och att d ä r fanns cn »den saliga Helenas källa», dels a t t ärkebiskop Stefan av Uppsala hos påven Alexander hade a n h å l l i t om a t t Helena på grund av dessa u n d e r v e r k skulle inskrivas i hel- gonens bok.
Härav framgår att E l i n s m ä s s a n i Skövde måste ha existerat före 1281 samt att enligt Brynolfs egen u p p f a t t n i n g vallfärder till hennes grav och källa ägt r u m f ö r e år 1164. Så vida m a n icke accepterar H. O. Östbergs hypotes a t t n a m n e t Elins likhet med ett fornsvenskt o r t n a m n »Äline» för- orsakat helgonkulten, skulle alltså Sankta Helena (Elin) ha varit en historisk person, som levt före 1100-talets m i t t . Det h a r bl. a. av Toni Schmid på- pekats att Brynolfs Helena-legend ä r s t a r k t influerad av gängse legender över »heliga änkor», men att det likväl kan finnas en historisk k ä r n a i den- s a m m a . Den s k i l d r a r en rik och högättad ä n k a , Helena, som h a r byggt en kyrka i Skövde. En familjetvist u p p s t å r , varvid hennes ondskefulle svärson blir d r ä p t av hennes husfolk. Hon ålägges då a t t göra en vallfärd till J e r u s a l e m och blir vid h e m k o m s t e n mördad, varpå hon begraves i den kyrka hon byggt.
I en utförlig »forskningshistorik» h a r Linde redogjort för alla försök a t t identifiera Helena med någon känd historisk p e r s o n ; själv ä r h a n benägen a t t betvivla hennes existens. Annerstedt och N. Beckman antogo att hon v a r i t Inge d. ä:s gemål och således levt o m k r i n g 1100. Ahnlund h a r f r a m - kastat möjligheten att hon skulle ha v a r i t s a m m a person, som den danske kungen Sven Estridssons frånskilda gemål Gunhild, som k a n s k e även kan
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
ha b u r i t det k r i s t n a d o p n a m n e t Helena. Att döma av Adam av Bremen skulle Gunhild troligen ha bott i Västergötland och gjort sig känd för sin fromhet, en uppgift som å t e r k o m m e r hos Saxo, vilken t a l a r om a t t h o n antog änkedok och avlade kyskhetslöfte. Bägge hypoteserna torde falla på a t t Elinslegendcn icke skulle ha förtigit en så viktig sak som a t t helgonet varit en d r o t t n i n g . .
Ahnlund h ä n v i s a r (Historisk tidskrift 1945 s. 310) till det märkliga
»Gunhildskorset» i D a n m a r k s N a t i o n a l m u s e u m . Av dess inskrift framgår a t t detta av valrosstand s k u r n a krucifix förfärdigats åt Helena, »också kallad Gunhild», som anges vara »dotter till Sven Magnus». Alltså h a r ko- n u n g Sven Estridsson, som b a r d o p n a m n e t »Magnus», haft en eljest icke o m n ä m n d dotter Gunhild-Helena, som bör ha levt vid 1000-talets slut. Kanske k a n m a n h ä r få ett uppslag att lösa p r o b l e m e t ?
Legendens Helena h a r levt k o r t efter en hednisk r e a k t i o n : » S e d a n o t r o n s v i n t e r f ö r g å t t o c h f ö r f ö l j e l s e n s r e g n s k u r a r u p p h ö r t , visade sig blomster i vårt land. Bland dem f r a m t r ä d d e den saliga Helena —• . Hon u p p t r ä d d e som en lysande m o r g o n s t j ä r n a v i d d e n n y a t r o n s b e g y n n e l s e , s t r å l a n d e genom sitt exempel och sina u n - dergärningar.» Kan icke detta hänsyfta på att Helenas kyrkobygge i Skövde ägt r u m efter den hedniska reaktion i Sverige, som enligt Adam begynte 1067 och som tydligen varade ä n d a tills Inge d. ä. o m k r . 1080 blev svea- k o n u n g ? Det uppges av Adam att g ö t a r n a länge voro u t a n biskop och att i Bremen invigda m i s s i o n s b i s k o p a r icke vågade bege sig till Skara. Det är d ä r f ö r kronologiskt möjligt a t t »Gunhildskorset» kan ha t i l l h ö r t den r i k a ä n k a n S a n k t a Helena av Skövde.
D a n m a r k s mest o m s k r i v n a helgonkälla är den vid N o r d s j ä l l a n d s kust belägna »S:t Hclene kilde» i Tisvilde, som ä n n u på 1800-talet var cn vall- fartsort för sjuka. Den ä r utförligt b e h a n d l a d i A. F. Schmidt » D a n m a r k s hclligkildcr». 1617 k a l l a s den »Helle Lene» och i Ole W o r m s beskrivning av 1647 o m t a l a s att den u p p k a l l a t s efter » e n f r å n S v e r i g e k o m m e n h e l i g k v i n n a » vid n a m n »Sanct Lcene, s o m h a d e s l a g i t s i h j ä l d ä r». 1658 skriver en j e s u i t Henricus L i n d a n u s till den lärde p a t e r Bollan- dus, att h a n av folket i n h ä m t a t a t t m a n b r u k a d e besöka den Heliga Helenas källa på m i d s o m m a r a f t o n e n och den 30 j u l i (eller kanske följande d a g ) . Härmed m å s a m m a n s t ä l l a s att E l i n s m ä s s a n i Skövde hölls den 30 j u l i , men a t t m a n 1 de övriga svenska stiften firade h e n n e den 31 j u l i I I cn dansk t r a d i t i o n s u p p t e c k n i n g från 1743 anges k ä l l a n s S:t Helena ha varit »en dansk prinsessa». Kanske m a n icke u t a n vidare bör avvisa uppgifterna om a t t
»Hclenakällorna» i Tisvilde och Skövde voro u p p k a l l a d e efter s a m m a helgon? Den d a n s k a h ä l s o k ä l l a n torde emellertid ha haft forntida anor.
N a m n e t Tisvilde anses betyda »Tis källa» d. v. s. en ät guden Tyr helgad k ä l l a och den ligger i Tibirke socken, som anses vara u p p k a l l a d efter s a m m e gud. Vid k y r k a n låg h ä r a d e t s gamla t i n g s p l a t s och enligt nyligen av E. Dyggve företagna u n d e r s ö k n i n g a r kan m a n på och u t a n f ö r kyrkogården spåra l ä m - n i n g a r av ett av låga vallar m a r k e r a t hedniskt »vi» d. v. s. en hednisk
260
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
helgedom.1 Vi skulle alltså h ä r ha k o m b i n a t i o n e n av ett »vi» och en k ä l l a , vilka helgats åt s a m m a hedniska gud, som kanske även h a r varit h ä r a d e t s beskyddare. Kan någon motsvarighet h ä r t i l l s p å r a s i Skövde?
Liksom i Tisvilde h a r vid H e l e n a k ä l l a n söder om Skövde f u n n i t s ett medeltida kapell (vid K ä l l e g ä r d e n ) . N a m n e t Skövde är främst k n u t e t till den k y r k a , som S:t Helena skulle ha byggt och i vilken hon blev begravd, och det skrevs på 1200-talet »Sködwe». Liksom m å n g a a n d r a forskare anser Linde att o r t n a m n e t s senare led ä r -ve (-vi) d. v. s. hednisk helgedom, offer- p l a t s . Förleden anser h a n vara sköt = »inskjutande t e r r ä n g » . Då en dylik n a m n f ö r k l a r i n g skulle passa på det »Skövdegärde», som ligger i Skövdes v ä s t r a grannsocken V å m b , a n t a r han att det äldsta Skövde legat d ä r s t ä d e s och sedan flyttats österut. Denna förklaring v e r k a r föga övertygande. »Sköv- degärdet» m å s t e b e t y d a »det gärde (i Våmbs b y ) , som g r ä n s a r mot Skövde».
Linde h ä n v i s a r även till att Sahlgren 1912 i »Skagershults sockens n a t u r - namn» framfört hypotesen att cn s t a m skadh i s a m m a n s ä t t n i n g a r kan ha b e - tydelse »källa». Om så är fallet skulle j u »Sködwe» k u n n a betyda det »vid en källa belägna viet».s Man frågar sig emellertid om »viets» och »källans»
gud alltid varit a n o n y m ?
E l i n s k ä l l a n och dess på 1700-talet r i v n a kapell lågo vid »Källcgårdcn», vars äldre n a m n , som Linde påpekar, v a r »Hergötstorp». Linde a n t a r vidare att Elinskällan äldst h e t a t »Härgötskällan» och a t t »Härgöt» varit ett b i n a m n på Oden, som enligt Snorre även kallades »Gaut». H u r u v i d a d e n n a hypotes iir filologiskt h å l l b a r , u n d a n d r a r sig m i t t b e d ö m a n d e . Det förefaller mig dock mera s a n n o l i k t a t t Hergötstorp ä r u p p k a l l a t efter en ägare i analogi med gårds- och b y n a m n som T o r b j ö r n t o r p eller H å k a n t o r p .
Existensen av en forntida hednisk helgedom i Skövde blev plötsligt aktuell i vetenskaplig diskussion, sedan m a n 1904 i stadens östra u t k a n t gjorde ett guldfynd, som vägde o m k r i n g 7 kg. D e t s a m m a d a t e r a d e s till om- kring 500 e. Kr. och m a n framförde då hypotesen a t t m a n a n t r ä f f a t en u n d e r ett krig dold »tempelskatt». Häremot kan i n v ä n d a s att existensen av hedniska tempelbyggnader i folkvandringstidens Norden ä r helt obevisad. Betydligt rimligare ä r a t t a n t a g a , a t t Skövdebygden vid denna tid haft en hövding, som kanske varit dess offerpräst eller »gode», och att denne u n d e r en orolig tid dolt sin f ö r m ö g e n h e t ! B. Dyggves u n d e r s ö k n i n g a r av de d a n s k a
»vien» (främst det i kungasätet Jellinge på J y l l a n d ) synas utvisa att dessa voro avgränsade i form av en spetsig vinkel — det h a r a l l t s å icke varit fråga om någon »tempelbyggnad» u t a n om en avgränsad s a m l i n g s p l a t s u n d e r fri h i m m e l , som tydligen a n v ä n t s såväl för k u l t h a n d l i n g a r som för r ä t t s - skipning. Detta behöver icke alls i n n e b ä r a a t t de »götiska» eller »svenska»
1 Se h ä r o m Dyggves u p p s a t s i Fra N a t i o n a l m u s e e t s a r b e j d m a r k 1955.
»Viet» i Jellinge h a r Dyggve b e h a n d l a t dels i s a m m a p u b l i k a t i o n 1943, dels i Vejle a m t s historiske samfunds festskrift 1955.
2 S a m m a förklaring skulle i så fall ges åt att två a n d r a västgötska kyrk- b y a r b ä r a n a m n e t Skövde. Den ena ligger i Kullings h ä r a d , den a n d r a i Ale h ä r a d , bägge i gamla k u l t u r b y g d e r med fasta fornliimningar.
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
m o t s v a r i g h e t e r n a till de d a n s k a »vien» voro av m o t s v a r a n d e t y p — ej ens att de voro m a r k e r a d e av s t e n r a d e r . Men a t t det funnits »vin» i svea- oeh g ö t a l a n d s k a p e n , 1 S m å l a n d och på Gotland ä r obestridligt. I Gutasagan b e - r ä t t a s a t t Botajr byggde den första k y r k a n i Visby på platsen för ett äldre
»vi» och icke så få k y r k b y a r i Sverige ha n a m n som Frövi, Ullevi, Torsvi och Odensvi. Liksom fallet ä r i Jellinge och i Tibirke k a n S:t Helenas kyrka i »Sködwe» ha byggts pä platsen för ett hedniskt »vi».3
I s a m b a n d h ä r m e d m å påpekas en i n t r e s s a n t detalj i Helena-legenden.
Det uppges a t t Helenas kropp före begravningen blev t v ä t t a d »över en stor sten». Härvid r ä m n a d e stenen och den del, på vilken h e n n e s blod d r o p p a t , reste sig, m e d a n den a n d r a delen blev liggande kvar. Stenen skulle ha s t å t t u p p r ä t t i m å n g a är på detta sätt och flera u n d e r v e r k skedde d ä r , »så länge denna plats hölls i tillbörlig vördnad». Dessa Brynjulfs ord måste i n n e b ä r a att de bägge »stenarna» i äldre tider varit det mest a t t r a k t i v a vallfärds- målet. Härmed m å j ä m f ö r a s a t t Ole W o r m i sin relation om k ä l l a n i T i s - vilde o m t a l a r , a t t två »store Kampestcnc» lågo n ä r a »Sankt Lenes» grav
»og findes e n d n u paa denne dag de som tager jord u n d e r disse stene och haniger om halsen mot adskillige siugdom».
En läsning av Lindes bok kan alltså ge uppslag till nya s y n p u n k t e r på Sveriges k r i s t n a n d e u n d e r 1000-talet och 1100-talets b ö r j a n . I vad m å n dess o r t n a m n s h i s t o r i s k a p a r t i e r k u n n a gagna d e n n a forskningsgren, kan j a g ej u t t a l a mig om. Ur principiell s y n p u n k t skulle j a g h ä r vilja avslutningsvis d i s k u t e r a några detaljer u r d e n n a del av Lindes bok.
Förf. ifrågasätter b l . a. »en N e r t h u s k u l t » i Västergötland och a n s e r a t t
»traditioner, f o r n l ä m n i n g a r eller topografiska förhållanden» utpeka fyra platser i Skövdetrakten som t ä n k b a r a »Nerthusöar». Att n a t u r n a m n som
» B r u d m a n n a h ö l j a n » , »Brumaderna» och »Lögedainmcn» k u n n a anföras i detta s a m m a n h a n g ä r svårbegripligt. Vid Lögedammen ligger G y 11 e g å r- d e n. Varför ifrågasätter förf. a l t »gylta» ( = u n g s u g g a ) »kan v a r a en p å - minnelse om F r ö j a d y r k a n » , n ä r h a n vet a t t »Gylta» var ett i medeltidens Västergötland k ä n t s l ä k t n a m n , som bl. a. fördes av en av dess mest b e s u t t n a f r ä l s e ä t t c r ? »Gyltegårdar» f i n n a s även i a n d r a västgötska b y a r och som
3 Intet »vi» inom n u v . Sverige h a r arkeologiskt k u n n a t identifieras. Må- h ä n d a ha senare kyrkobyggen och a n l ä g g n i n g a r av k y r k o g å r d a r u t p l å n a t alla s p å r ? Nyligen h a r E. Dyggve med stöd av bl. a. en äldre b y k a r t a sökt uppvisa a t t F a l s t e r s äldsta t i n g s p l a t s Tingsted haft ett V-format »torg», som u t v i s a r påfallande likheter med »vien» i Jellinge och Tibirke (se Lolland- F a l s t e r s historiske samfunds aarbog 1956 s. 1 ff.). I alla tre fallen ligger cn kyrka inom o m r å d e t . Kan den medeltida skånska staden Vä ha u p p s t å t t kring ett l i k n a n d e »vi»? I s a m b a n d härmed ber j a g få fästa u p p m ä r k s a m h e t vid Skövdes stadsplan före 1759 å r s b r a n d (se Lindes arbete s. 50 och 56—57).
Enligt d e n n a ligger den medeltida k y r k a n och kyrkogården i östra basen av ett V-format »torg», vars spets går mot väster. För den händelse de d a n s k a f o r s k n i n g a r n a komma a t t ge n y a r e s u l t a t , bör m a n pröva om den d a n s k a
»vi-typen» haft m o t s v a r i g h e t e r i Västergötland.
262
S M Ä R R E M E D D E L A N D E N
förf. själv a n m ä r k e r , t i l l h ö r d e det i Skövde socken belägna »Gyltorisa» 1390 en person, som hette Arne Gylt. Brynolfs legend anger Götene som S:t He- lenas dödsplats och ett av biskop Brynolf Gerlaksson 1480 u t f ä r d a t a v - latsbrev för »ecclesia sanete Hclene in Götene» b e s t y r k e r a t t d e n n a kyrka då spelade en viktig roll i Helenakultcn. 1622 anger Vastovius dödsplatsen vara »villa Gotheue», vilket av allt a t t döma ä r ett lättförklarligt k o r r e k t u r - fel för »Gothene». Detta korrekturfel fick emellertid oanade följder. 1736 publicerade A. F o r s s e n i u s en a v h a n d l i n g om Skövde, d ä r h a n hävdade a t t Helena d r ä p t s i Göteue i Falköpingsbygden. Göteves grannsocken b ä r n a m n e t Elin (1403: Elina s o c k n ) , varför n ä s t a steg i utvecklingen blev Th. Ljung- grens p å s t å e n d e i en Skövdebeskrivning från 1800-talet, a t t Helena d r ä p t s på den plats i Göteve, d ä r Elins k y r k a stått. Slutligen påstod P e h r J o h n s s o n 1915 i »Ur W ä s t e r g ö t l a n d s sagoskatt», aft Helena blev d r ä p t på väg till
»Göthems» k y r k a .
Någon ort eller socken »Göthem» finnes varken i Västergötland eller i Sverige. Linde a n t a r a t t n a m n e t Göthem kan h ä r r ö r a från en »folklig», i sina detaljer m e r a självständig »version» av Helenalegenden. Slutsatsen b l i r att platsen för Elinskällan i Skövde ä r identisk med »den folkliga legendens»
( = P e h r J o h n s s o n s ) »Göthem», vilket n a m n biskop Brynolf skulle h a fel- tolkat till G ö t e n e ! Det ä r b e t ä n k l i g t a t t förf. h ä r u t d ö m e r en uppgift från 1200-talets slut av Västergölands störste mcdeltidsbiskop med stöd av en skånsk hembygdsforskares p å s t å e n d e av a n n o 1915!
Kunna icke »Elinemark» och »Elinaskog» i Skövde socken ha fått sina n a m n emedan de ägdes av S:ta Elins kyrka, som tack vare t e s t a m e n t a r i s k a gåvor och offren vid v a l l f ä r d e r n a fick både k a p i t a l och goda inkomster, varför den k u n d e placera sin förmögenhet i jord'." De behöva icke alls, som förf. a n t a r , hänsyfta på en hednisk offerplats med n a m n e t Al-uini, som se- nare skulle ha övergått till Elene. Inför dylika försök a t t b o r t f ö r k l a r a Sköv- de-helgonet Helenas (Elins) h i s t o r i s k a existens måste j a g e r k ä n n a , a t t j a g k ä n n e r mig a l l t m e r a övertygad om att biskop Brynolfs legend vilar på ett underlag av sanning.
Adolf Schuck ' Så t. ex. skänkte tre Skövdeborgare 1467 till k y r k a n en dem tillhörig tomt, belägen öster om torget. En a n n a n tomt i staden skänktes 1470 av- Henrik G j u t a r e .