• No results found

Har S:ta Helena av Skövde existerat? Schück, Adolf Fornvännen 52, 259-263 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1957_259 Ingår i: samla.raa.se

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Har S:ta Helena av Skövde existerat? Schück, Adolf Fornvännen 52, 259-263 http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1957_259 Ingår i: samla.raa.se"

Copied!
6
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Har S:ta Helena av Skövde existerat?

Schück, Adolf

Fornvännen 52, 259-263

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1957_259 Ingår i: samla.raa.se

(2)

SMÄRRE MEDDELANDEN

HAR S:TA HELENA AV SKÖVDE EXISTERAT?

Lektor G u n n a r Linde h a r som cn inledning till en planerad stadshistorik utgivit ett arbete om »Det äldsta Skövde oeh Sankta Elin» ( = Skövdeortens h e m b y g d s - och f o r n m i n n e s f ö r e n i n g s skriftserie n r 6, 1956). Emedan Sköv- des medeltida historia är i n t i m t förbunden med kulten av Sankta Elin, h a r författaren mycket utförligt b e h a n d l a t detta medeltida helgon. Som Toni Schmid klarlagt utvisa de svenska s t i f t s k a l c n d a r i c r n a , a t t den officiella Klinskulten ä r cn ganska sen företeelse. I S k a r a k a l e n d a r i e t ä r hon införd först vid m i t t e n av 1300-talet, och först u n d e r 1400-talet får hon sin p l a t s bland Sveriges skyddshelgon. Det tidigast gripbara beviset på hennes kult är biskop Brynolfs stadga 1281, som bl. a. fridlyser E l i n s m ä s s a n i Skövde.

Brynolf h a r också författat det b e r ö m d a officiet över Sankta Helena, Väster- götlands »patrona», i vilket hennes legend ingår. Här uppges, dels att u n d e r - verk skett vid hennes grav i Skövde och att d ä r fanns cn »den saliga Helenas källa», dels a t t ärkebiskop Stefan av Uppsala hos påven Alexander hade a n h å l l i t om a t t Helena på grund av dessa u n d e r v e r k skulle inskrivas i hel- gonens bok.

Härav framgår att E l i n s m ä s s a n i Skövde måste ha existerat före 1281 samt att enligt Brynolfs egen u p p f a t t n i n g vallfärder till hennes grav och källa ägt r u m f ö r e år 1164. Så vida m a n icke accepterar H. O. Östbergs hypotes a t t n a m n e t Elins likhet med ett fornsvenskt o r t n a m n »Äline» för- orsakat helgonkulten, skulle alltså Sankta Helena (Elin) ha varit en historisk person, som levt före 1100-talets m i t t . Det h a r bl. a. av Toni Schmid på- pekats att Brynolfs Helena-legend ä r s t a r k t influerad av gängse legender över »heliga änkor», men att det likväl kan finnas en historisk k ä r n a i den- s a m m a . Den s k i l d r a r en rik och högättad ä n k a , Helena, som h a r byggt en kyrka i Skövde. En familjetvist u p p s t å r , varvid hennes ondskefulle svärson blir d r ä p t av hennes husfolk. Hon ålägges då a t t göra en vallfärd till J e r u s a l e m och blir vid h e m k o m s t e n mördad, varpå hon begraves i den kyrka hon byggt.

I en utförlig »forskningshistorik» h a r Linde redogjort för alla försök a t t identifiera Helena med någon känd historisk p e r s o n ; själv ä r h a n benägen a t t betvivla hennes existens. Annerstedt och N. Beckman antogo att hon v a r i t Inge d. ä:s gemål och således levt o m k r i n g 1100. Ahnlund h a r f r a m - kastat möjligheten att hon skulle ha v a r i t s a m m a person, som den danske kungen Sven Estridssons frånskilda gemål Gunhild, som k a n s k e även kan

(3)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

ha b u r i t det k r i s t n a d o p n a m n e t Helena. Att döma av Adam av Bremen skulle Gunhild troligen ha bott i Västergötland och gjort sig känd för sin fromhet, en uppgift som å t e r k o m m e r hos Saxo, vilken t a l a r om a t t h o n antog änkedok och avlade kyskhetslöfte. Bägge hypoteserna torde falla på a t t Elinslegendcn icke skulle ha förtigit en så viktig sak som a t t helgonet varit en d r o t t n i n g . .

Ahnlund h ä n v i s a r (Historisk tidskrift 1945 s. 310) till det märkliga

»Gunhildskorset» i D a n m a r k s N a t i o n a l m u s e u m . Av dess inskrift framgår a t t detta av valrosstand s k u r n a krucifix förfärdigats åt Helena, »också kallad Gunhild», som anges vara »dotter till Sven Magnus». Alltså h a r ko- n u n g Sven Estridsson, som b a r d o p n a m n e t »Magnus», haft en eljest icke o m n ä m n d dotter Gunhild-Helena, som bör ha levt vid 1000-talets slut. Kanske k a n m a n h ä r få ett uppslag att lösa p r o b l e m e t ?

Legendens Helena h a r levt k o r t efter en hednisk r e a k t i o n : » S e d a n o t r o n s v i n t e r f ö r g å t t o c h f ö r f ö l j e l s e n s r e g n s k u r a r u p p h ö r t , visade sig blomster i vårt land. Bland dem f r a m t r ä d d e den saliga Helena —• . Hon u p p t r ä d d e som en lysande m o r g o n s t j ä r n a v i d d e n n y a t r o n s b e g y n n e l s e , s t r å l a n d e genom sitt exempel och sina u n - dergärningar.» Kan icke detta hänsyfta på att Helenas kyrkobygge i Skövde ägt r u m efter den hedniska reaktion i Sverige, som enligt Adam begynte 1067 och som tydligen varade ä n d a tills Inge d. ä. o m k r . 1080 blev svea- k o n u n g ? Det uppges av Adam att g ö t a r n a länge voro u t a n biskop och att i Bremen invigda m i s s i o n s b i s k o p a r icke vågade bege sig till Skara. Det är d ä r f ö r kronologiskt möjligt a t t »Gunhildskorset» kan ha t i l l h ö r t den r i k a ä n k a n S a n k t a Helena av Skövde.

D a n m a r k s mest o m s k r i v n a helgonkälla är den vid N o r d s j ä l l a n d s kust belägna »S:t Hclene kilde» i Tisvilde, som ä n n u på 1800-talet var cn vall- fartsort för sjuka. Den ä r utförligt b e h a n d l a d i A. F. Schmidt » D a n m a r k s hclligkildcr». 1617 k a l l a s den »Helle Lene» och i Ole W o r m s beskrivning av 1647 o m t a l a s att den u p p k a l l a t s efter » e n f r å n S v e r i g e k o m m e n h e l i g k v i n n a » vid n a m n »Sanct Lcene, s o m h a d e s l a g i t s i h j ä l d ä r». 1658 skriver en j e s u i t Henricus L i n d a n u s till den lärde p a t e r Bollan- dus, att h a n av folket i n h ä m t a t a t t m a n b r u k a d e besöka den Heliga Helenas källa på m i d s o m m a r a f t o n e n och den 30 j u l i (eller kanske följande d a g ) . Härmed m å s a m m a n s t ä l l a s att E l i n s m ä s s a n i Skövde hölls den 30 j u l i , men a t t m a n 1 de övriga svenska stiften firade h e n n e den 31 j u l i I I cn dansk t r a d i t i o n s u p p t e c k n i n g från 1743 anges k ä l l a n s S:t Helena ha varit »en dansk prinsessa». Kanske m a n icke u t a n vidare bör avvisa uppgifterna om a t t

»Hclenakällorna» i Tisvilde och Skövde voro u p p k a l l a d e efter s a m m a helgon? Den d a n s k a h ä l s o k ä l l a n torde emellertid ha haft forntida anor.

N a m n e t Tisvilde anses betyda »Tis källa» d. v. s. en ät guden Tyr helgad k ä l l a och den ligger i Tibirke socken, som anses vara u p p k a l l a d efter s a m m e gud. Vid k y r k a n låg h ä r a d e t s gamla t i n g s p l a t s och enligt nyligen av E. Dyggve företagna u n d e r s ö k n i n g a r kan m a n på och u t a n f ö r kyrkogården spåra l ä m - n i n g a r av ett av låga vallar m a r k e r a t hedniskt »vi» d. v. s. en hednisk

260

(4)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

helgedom.1 Vi skulle alltså h ä r ha k o m b i n a t i o n e n av ett »vi» och en k ä l l a , vilka helgats åt s a m m a hedniska gud, som kanske även h a r varit h ä r a d e t s beskyddare. Kan någon motsvarighet h ä r t i l l s p å r a s i Skövde?

Liksom i Tisvilde h a r vid H e l e n a k ä l l a n söder om Skövde f u n n i t s ett medeltida kapell (vid K ä l l e g ä r d e n ) . N a m n e t Skövde är främst k n u t e t till den k y r k a , som S:t Helena skulle ha byggt och i vilken hon blev begravd, och det skrevs på 1200-talet »Sködwe». Liksom m å n g a a n d r a forskare anser Linde att o r t n a m n e t s senare led ä r -ve (-vi) d. v. s. hednisk helgedom, offer- p l a t s . Förleden anser h a n vara sköt = »inskjutande t e r r ä n g » . Då en dylik n a m n f ö r k l a r i n g skulle passa på det »Skövdegärde», som ligger i Skövdes v ä s t r a grannsocken V å m b , a n t a r han att det äldsta Skövde legat d ä r s t ä d e s och sedan flyttats österut. Denna förklaring v e r k a r föga övertygande. »Sköv- degärdet» m å s t e b e t y d a »det gärde (i Våmbs b y ) , som g r ä n s a r mot Skövde».

Linde h ä n v i s a r även till att Sahlgren 1912 i »Skagershults sockens n a t u r - namn» framfört hypotesen att cn s t a m skadh i s a m m a n s ä t t n i n g a r kan ha b e - tydelse »källa». Om så är fallet skulle j u »Sködwe» k u n n a betyda det »vid en källa belägna viet».s Man frågar sig emellertid om »viets» och »källans»

gud alltid varit a n o n y m ?

E l i n s k ä l l a n och dess på 1700-talet r i v n a kapell lågo vid »Källcgårdcn», vars äldre n a m n , som Linde påpekar, v a r »Hergötstorp». Linde a n t a r vidare att Elinskällan äldst h e t a t »Härgötskällan» och a t t »Härgöt» varit ett b i n a m n på Oden, som enligt Snorre även kallades »Gaut». H u r u v i d a d e n n a hypotes iir filologiskt h å l l b a r , u n d a n d r a r sig m i t t b e d ö m a n d e . Det förefaller mig dock mera s a n n o l i k t a t t Hergötstorp ä r u p p k a l l a t efter en ägare i analogi med gårds- och b y n a m n som T o r b j ö r n t o r p eller H å k a n t o r p .

Existensen av en forntida hednisk helgedom i Skövde blev plötsligt aktuell i vetenskaplig diskussion, sedan m a n 1904 i stadens östra u t k a n t gjorde ett guldfynd, som vägde o m k r i n g 7 kg. D e t s a m m a d a t e r a d e s till om- kring 500 e. Kr. och m a n framförde då hypotesen a t t m a n a n t r ä f f a t en u n d e r ett krig dold »tempelskatt». Häremot kan i n v ä n d a s att existensen av hedniska tempelbyggnader i folkvandringstidens Norden ä r helt obevisad. Betydligt rimligare ä r a t t a n t a g a , a t t Skövdebygden vid denna tid haft en hövding, som kanske varit dess offerpräst eller »gode», och att denne u n d e r en orolig tid dolt sin f ö r m ö g e n h e t ! B. Dyggves u n d e r s ö k n i n g a r av de d a n s k a

»vien» (främst det i kungasätet Jellinge på J y l l a n d ) synas utvisa att dessa voro avgränsade i form av en spetsig vinkel — det h a r a l l t s å icke varit fråga om någon »tempelbyggnad» u t a n om en avgränsad s a m l i n g s p l a t s u n d e r fri h i m m e l , som tydligen a n v ä n t s såväl för k u l t h a n d l i n g a r som för r ä t t s - skipning. Detta behöver icke alls i n n e b ä r a a t t de »götiska» eller »svenska»

1 Se h ä r o m Dyggves u p p s a t s i Fra N a t i o n a l m u s e e t s a r b e j d m a r k 1955.

»Viet» i Jellinge h a r Dyggve b e h a n d l a t dels i s a m m a p u b l i k a t i o n 1943, dels i Vejle a m t s historiske samfunds festskrift 1955.

2 S a m m a förklaring skulle i så fall ges åt att två a n d r a västgötska kyrk- b y a r b ä r a n a m n e t Skövde. Den ena ligger i Kullings h ä r a d , den a n d r a i Ale h ä r a d , bägge i gamla k u l t u r b y g d e r med fasta fornliimningar.

(5)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

m o t s v a r i g h e t e r n a till de d a n s k a »vien» voro av m o t s v a r a n d e t y p — ej ens att de voro m a r k e r a d e av s t e n r a d e r . Men a t t det funnits »vin» i svea- oeh g ö t a l a n d s k a p e n , 1 S m å l a n d och på Gotland ä r obestridligt. I Gutasagan b e - r ä t t a s a t t Botajr byggde den första k y r k a n i Visby på platsen för ett äldre

»vi» och icke så få k y r k b y a r i Sverige ha n a m n som Frövi, Ullevi, Torsvi och Odensvi. Liksom fallet ä r i Jellinge och i Tibirke k a n S:t Helenas kyrka i »Sködwe» ha byggts pä platsen för ett hedniskt »vi».3

I s a m b a n d h ä r m e d m å påpekas en i n t r e s s a n t detalj i Helena-legenden.

Det uppges a t t Helenas kropp före begravningen blev t v ä t t a d »över en stor sten». Härvid r ä m n a d e stenen och den del, på vilken h e n n e s blod d r o p p a t , reste sig, m e d a n den a n d r a delen blev liggande kvar. Stenen skulle ha s t å t t u p p r ä t t i m å n g a är på detta sätt och flera u n d e r v e r k skedde d ä r , »så länge denna plats hölls i tillbörlig vördnad». Dessa Brynjulfs ord måste i n n e b ä r a att de bägge »stenarna» i äldre tider varit det mest a t t r a k t i v a vallfärds- målet. Härmed m å j ä m f ö r a s a t t Ole W o r m i sin relation om k ä l l a n i T i s - vilde o m t a l a r , a t t två »store Kampestcnc» lågo n ä r a »Sankt Lenes» grav

»og findes e n d n u paa denne dag de som tager jord u n d e r disse stene och haniger om halsen mot adskillige siugdom».

En läsning av Lindes bok kan alltså ge uppslag till nya s y n p u n k t e r på Sveriges k r i s t n a n d e u n d e r 1000-talet och 1100-talets b ö r j a n . I vad m å n dess o r t n a m n s h i s t o r i s k a p a r t i e r k u n n a gagna d e n n a forskningsgren, kan j a g ej u t t a l a mig om. Ur principiell s y n p u n k t skulle j a g h ä r vilja avslutningsvis d i s k u t e r a några detaljer u r d e n n a del av Lindes bok.

Förf. ifrågasätter b l . a. »en N e r t h u s k u l t » i Västergötland och a n s e r a t t

»traditioner, f o r n l ä m n i n g a r eller topografiska förhållanden» utpeka fyra platser i Skövdetrakten som t ä n k b a r a »Nerthusöar». Att n a t u r n a m n som

» B r u d m a n n a h ö l j a n » , »Brumaderna» och »Lögedainmcn» k u n n a anföras i detta s a m m a n h a n g ä r svårbegripligt. Vid Lögedammen ligger G y 11 e g å r- d e n. Varför ifrågasätter förf. a l t »gylta» ( = u n g s u g g a ) »kan v a r a en p å - minnelse om F r ö j a d y r k a n » , n ä r h a n vet a t t »Gylta» var ett i medeltidens Västergötland k ä n t s l ä k t n a m n , som bl. a. fördes av en av dess mest b e s u t t n a f r ä l s e ä t t c r ? »Gyltegårdar» f i n n a s även i a n d r a västgötska b y a r och som

3 Intet »vi» inom n u v . Sverige h a r arkeologiskt k u n n a t identifieras. Må- h ä n d a ha senare kyrkobyggen och a n l ä g g n i n g a r av k y r k o g å r d a r u t p l å n a t alla s p å r ? Nyligen h a r E. Dyggve med stöd av bl. a. en äldre b y k a r t a sökt uppvisa a t t F a l s t e r s äldsta t i n g s p l a t s Tingsted haft ett V-format »torg», som u t v i s a r påfallande likheter med »vien» i Jellinge och Tibirke (se Lolland- F a l s t e r s historiske samfunds aarbog 1956 s. 1 ff.). I alla tre fallen ligger cn kyrka inom o m r å d e t . Kan den medeltida skånska staden Vä ha u p p s t å t t kring ett l i k n a n d e »vi»? I s a m b a n d härmed ber j a g få fästa u p p m ä r k s a m h e t vid Skövdes stadsplan före 1759 å r s b r a n d (se Lindes arbete s. 50 och 56—57).

Enligt d e n n a ligger den medeltida k y r k a n och kyrkogården i östra basen av ett V-format »torg», vars spets går mot väster. För den händelse de d a n s k a f o r s k n i n g a r n a komma a t t ge n y a r e s u l t a t , bör m a n pröva om den d a n s k a

»vi-typen» haft m o t s v a r i g h e t e r i Västergötland.

262

(6)

S M Ä R R E M E D D E L A N D E N

förf. själv a n m ä r k e r , t i l l h ö r d e det i Skövde socken belägna »Gyltorisa» 1390 en person, som hette Arne Gylt. Brynolfs legend anger Götene som S:t He- lenas dödsplats och ett av biskop Brynolf Gerlaksson 1480 u t f ä r d a t a v - latsbrev för »ecclesia sanete Hclene in Götene» b e s t y r k e r a t t d e n n a kyrka då spelade en viktig roll i Helenakultcn. 1622 anger Vastovius dödsplatsen vara »villa Gotheue», vilket av allt a t t döma ä r ett lättförklarligt k o r r e k t u r - fel för »Gothene». Detta korrekturfel fick emellertid oanade följder. 1736 publicerade A. F o r s s e n i u s en a v h a n d l i n g om Skövde, d ä r h a n hävdade a t t Helena d r ä p t s i Göteue i Falköpingsbygden. Göteves grannsocken b ä r n a m n e t Elin (1403: Elina s o c k n ) , varför n ä s t a steg i utvecklingen blev Th. Ljung- grens p å s t å e n d e i en Skövdebeskrivning från 1800-talet, a t t Helena d r ä p t s på den plats i Göteve, d ä r Elins k y r k a stått. Slutligen påstod P e h r J o h n s s o n 1915 i »Ur W ä s t e r g ö t l a n d s sagoskatt», aft Helena blev d r ä p t på väg till

»Göthems» k y r k a .

Någon ort eller socken »Göthem» finnes varken i Västergötland eller i Sverige. Linde a n t a r a t t n a m n e t Göthem kan h ä r r ö r a från en »folklig», i sina detaljer m e r a självständig »version» av Helenalegenden. Slutsatsen b l i r att platsen för Elinskällan i Skövde ä r identisk med »den folkliga legendens»

( = P e h r J o h n s s o n s ) »Göthem», vilket n a m n biskop Brynolf skulle h a fel- tolkat till G ö t e n e ! Det ä r b e t ä n k l i g t a t t förf. h ä r u t d ö m e r en uppgift från 1200-talets slut av Västergölands störste mcdeltidsbiskop med stöd av en skånsk hembygdsforskares p å s t å e n d e av a n n o 1915!

Kunna icke »Elinemark» och »Elinaskog» i Skövde socken ha fått sina n a m n emedan de ägdes av S:ta Elins kyrka, som tack vare t e s t a m e n t a r i s k a gåvor och offren vid v a l l f ä r d e r n a fick både k a p i t a l och goda inkomster, varför den k u n d e placera sin förmögenhet i jord'." De behöva icke alls, som förf. a n t a r , hänsyfta på en hednisk offerplats med n a m n e t Al-uini, som se- nare skulle ha övergått till Elene. Inför dylika försök a t t b o r t f ö r k l a r a Sköv- de-helgonet Helenas (Elins) h i s t o r i s k a existens måste j a g e r k ä n n a , a t t j a g k ä n n e r mig a l l t m e r a övertygad om att biskop Brynolfs legend vilar på ett underlag av sanning.

Adolf Schuck ' Så t. ex. skänkte tre Skövdeborgare 1467 till k y r k a n en dem tillhörig tomt, belägen öster om torget. En a n n a n tomt i staden skänktes 1470 av- Henrik G j u t a r e .

References

Related documents

För att styrka sannolikheten av den här framlagda uppfatt- ningen av namnet Ingunnar Freyr återvänder jag till den av Tacitus skildrade vegetationsriten. Men en

Författaren till den senare skulle utgiva avrit- ningar av de runstenar, som av åtskilliga förut samlats, och denna samling kan ej gärna hava varit någon annan än den, på vilken

Antikvitetskollegiet var naturligtvis mindre intresserat av del astro- nomiska problemet än av uppgiften om de tre kronorna, ty denna fråga var en bland dem, som länge

Samma fågel i trätoppen — ehuru blott en — förekommer ock på Ockelbostenen, men därjämte den nyss omtalade fågeln till vänster å bilden, på Färnebostenen blott den

Vid en jämförelse mellan å ena sidan Thordemans beskrivning av Roggeborgens ursprungliga källarvå- ning, som får antagas vara den del av byggnaden som erbjuder de

(Research work published in Swe- den. Monats- heft der Städte und Landschaflen. Handel och samfärdsel under medeltiden. Befolkning under medeltiden. Kroon.) Historiska

Man hat geglaubt, dass der Schrank auf dem Hochaltare gestanden habe, aber der Verfasser sucht nun durch eine archivalische Ermittelung betreffend die verschiedenen Chore und

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1947_reg Fornvännen 1947. Ingår