Institutionen för samhällsvetenskap HT 2007 Psykologi 61-90 ECTS PS5313 G3-uppsats Allmänpsykologisk inriktning
Prediceras alkoholkonsumtion av kön,
personlighet och motiv till
alkoholkonsumtion?
Sammanfattning
Syftet med föreliggande studie var att undersöka i vilken utsträckning alkoholkonsumtion hos studenter predicerades av kön, personlighet (bestående av impulsivitet, social hämning och negativ affektivitet) samt motiv till alkoholkonsumtion (bestående av stämningshöjande, coping, konformitet och sociala motiv). Tidigare forskning indikera r att dessa prediktorer, med undanta g av social hämning, negativ affektivitet och konformitetsmotiv, samvarierar med alkoholkonsumtion. 123 kvinnliga och 43 manliga lärarstudenter vid Växjö universitet ingick i vår studie. Fyra beprövade enkäter sammanställd es till en enkät som användes för insamling av all data. En multipel regressionsanalys visade att män rapporterar en högre alkoholkonsumtion än kvinnor och att impulsivitet, stämningshöjande- samt copingmotiv predicerar alkoholkonsumtion. Emellertid återfanns inte, till skillnad från tidigare fo rskning, ett signifikant samba nd mellan sociala motiv och alkoholkonsumtion, dock kunde en viss tendens till samband u rskiljas. Studien indikerar sålunda att kunskap om dessa variabler kan vara av betydelse för att utveckla en förståelse för vad som förebådar olika alkoholkonsumtionsmönst er.
Nyckelord: Alkoholkonsumtion, könsskillnader, impulsivitet, social hämning, negativ affektivitet, stämningshöjande-, coping-, konformitets- och sociala motiv till alkoholkonsumtion.
Abstract
The purpose of the present study was to investigate to what extent alcohol consumption in students was predicted by gender, personality (comprised of impulsivity, social inhibition and negative affectivity) as well as drinking motives (comprised of enhancement, coping, confo rmity and social). Previous research indicates that these predictors, with the exception of social inhibition, negative affectivity and conformity motive, covariate with alcohol consumption. 123 female and 43 male teacher-students at Växjö University participated in the present study. Four reliable questionnaires were compiled to one questionnaire, which was used for obtaining all data. A multiple regression analysis revealed that men reported a higher level of alcohol consumption than women and that impulsivity along with enhancement and coping motives predicted alcohol consumption. In contrast to previous research, no statistically significant correlation could be established between social motive and alcohol consumption, although a certain tendency could be discerned. Thus, the study indicates that an understanding of these variables may prove to be useful in order to develop an insight into what may portend different alcohol consumption patterns.
3
Introduktion
Alkoholkonsumtion bland studenter är vida förekommande och denna konsumtion kan medföra vissa negativa psykologiska, sociala och fysiska konsekvenser för hälsan. För att begränsa de negativa konsekvenserna krävs det inte bara kunskap om konsumtionsfrekvensen utan även en förståelse för det som föregår dryckesvanor (Cooper, 1994; Stewart & Devine, 2000). Det förs i forskningen fram olika faktorer som har betydelse för en högre eller lägre alkoholkonsumtion, dock kan ingen enskild faktor som gener, miljö eller personlighet ge en fullständig förklaring till en individs specifika konsumtionsmönster (Johansson & Wirbing, 1999). Variabler från olika teorier inom psykologin har genom historien relaterats till alkoholkonsumtion och det har dessutom i flertalet studier visat sig att studentlivet medför ett ökat alkoholintag och att studenter i större utsträckning än icke-studenter uppvisar ett riskfyllt alkoholbruk (Sundbom, 2003). I vår studie vill vi sålunda utforska huruvida graden av alkoholkonsumtion hos just studenter påverkas av variablerna kön, personlighet och motiv till alkoholkonsumtion.
Alkoholkonsumtion
I ett samhälle har totalkonsumtionen av alkohol betydelse för hur många som utvecklar alkoholproblem. En ökad alkoholtillgång tillsammans med att alkohol förekommer i allt fler sociala kontexter kan leda till att de som har en genetiskt ökad sårbarhet för alkoholproblem även utvecklar sådana i större utsträckning (Johansson & Wirbing, 1999). Det finns dock restriktioner kring alkohol i Sverige som påverkar tillgängligheten, vilket i sin tur påverkar konsumtionsnivån och dess påföljande skador. Sannolikt hade problemen i alkoholens kölvatten varit betydligt mer omfattande utan dessa inskränkningar (Leissner, 1997).
4
av kvinnorna drack denna mängd mer än en gång i månaden under 2004-2005 (Statistiska Centralbyrån, 2007).
För båda könen gäller att det är de yngre, 20-34 år, som står för den mest omfattande konsumtionen (Statistiska Centralbyrån, 2007). Jämförelser mellan studenters och icke-studenters alkoholkonsumtion tyder på att studentlivet medför ett ökat alkoholintag. I Sundboms (2003) kartläggning av svenska studenters alkoholkonsumtion framkom att 16 procent av de manliga studenterna och 8 procent av de kvinnliga hamnade på någon av Systembolagets ”Testarens” två högsta nivåer, vilka indikerar en grad av alkoholkonsumtion som är riskfylld eller skadlig.
Alkoholberoende och missbruk beskrivs enligt den medicinska förklaringsmodellen som störningar eller sjukdomstillstånd med multidimensionell bakgrund. Genetisk sårbarhet, livsstil och vissa personlighetsdrag brukar bland annat benämnas som bakomliggande förklaringsfaktorer till alkoholproblem. Alkoholproblem brukar jämföras med livsstilsrelaterade sjukdomar som övervikt eller högt blodtryck där samma komplicerade samverkan mellan miljö-, arv- och personlighetsfaktorer existerar (Johansson & Wirbing, 1999). I allmänpreventivt syfte kan emellanåt allt bruk av alkohol kallas missbruk, men var gränsen går mellan bruk och missbruk är svårt att bedöma, det finns helt enkelt ingen given nivå där bruk övergår i missbruk. Antalet alkoholrelaterade dödsfall i Sverige var år 2003 ca 2000 per 100 000 invånare vilket motsvarar 9,1 kvinnor och 36,8 män (Statistiska Centralbyrån, 2007). Risken med alkohol anses vara störst för unga människor och kvinnor och det är också visat att kvinnor är biologiskt känsligare för alkoholskador än män. Det är dock svårt att avgöra vem som riskerar att bli alkoholberoende då flera biologiska, psykologiska och sociala faktorer bidrar till utvecklingen av ett beroende (Johansson & Wirbing, 1999).
Alkohol bland män och kvinnor
5
att dricka mer alkohol tillsammans med manliga vänner än med en kvinnlig kamrat och även kvinnor konsumerar mer när de dricker tillsammans med män (Lilja & Larsson, 2003). I och med att samhället förändras genomgår också de normer som styr manlig och kvinnlig alkoholkonsumtion en förändring. Kvinnor, framför allt unga, dricker betydligt mer idag än förr och det kan ha en förklaring i att könsrollerna ändras. Exempelvis har kvinnan, normalt sett, inte längre ensam ansvaret för hushållsarbetet och förväntas heller inte i samma utsträckning ta hand om sin partner, vilket traditionen tidigare gjort gällande (Johansson & Wirbing, 1999).
De starkaste statistiska determinanterna när det gäller individers alkoholkonsumtion är kön och ålder. Det är visat att män konsumerar mer alkohol än kvinnor och att yngre personer dricker mer än äldre. Även om kvinnor dricker allt mer och i större omfattning finns det fortfarande skillnader mellan könen vad gäller drickande och dryckesmönster. I Temo:s undersökning från år 2000 framkom att kvinnor mellan 18-29 år konsumerade 18,1 cl och männen 41,8 cl 40-procentig alkohol per vecka. Undersökningen visade alltså att kvinnors konsumtion var betydligt lägre än mäns, och detta var genomgående för alla ålderskategorier (Hedin & Leissner, 2002).
I longitudinella studier gjorda på både män och kvinnor visade det sig att pojkar med en energisk, sällskaplig, hyperaktiv och aggressiv läggning är de som med störst sannolikhet utvecklar alkoholproblem i vuxen ålder. För flickor tenderar en depressiv och ängslig läggning att utgöra den bästa prediktorn för ett utvecklande av alkoholism längre upp i åldrarna (Littrell, 1991). Vidare har Bradley et al. (1998) funnit att kvinnor utvecklar medicinska alkoholrelaterade problem vid lägre nivåer av alkoholkonsumtion än vad män gör. Troligtvis beror detta på att det finns könsskillnader i nedbrytningskapaciteten av alkohol, alkoholens påverkan på östrogennivån samt att kvinnor har en mindre vattenvolym i kroppen. Även Ely et al. (1999) konstaterade i sin undersökning att kvinnors mindre kroppsliga vattenvolym är en stor del av förklaringen till varför kvinnor utvecklar mer alkoholproblem än män vid samma nivå av alkoholkonsumtion.
6 Personlighet - Impulsivitet
Det finns en mängd olika definitioner av och teorier kring begreppet impulsivitet, varav ett antal av de främsta här presenteras kortfattat. I Eysencks personlighetsteori ingårimpulsivitet som en komponent i personlighetsdraget ”psykoticism” och sensationssökande, som anses vara ett närbesläktat personlighetsdrag till impulsivitet, ingår i ”extraversion”. Eysencks teori har även gett upphov till andra viktiga teorier som bejakar biologiska aspekter av personligheten som till exempelGrays, Cloningers och Zuckermans teorier. Alla dessa teorier har olika benämningar för impulsivitet såsom ”behavioral approach” och ”sensation seeking”. Gemensamt för dessa teorier är dock att de betonar impulsivitetens betydelse för ett riskbruk/missbruk(Acton, 2003).
Gray menar att den så kallade ”behavioral activation system” (BAS) orsakar personlighetsdraget impulsivitet. Impulsivitet betraktas sålunda som oförmågan att hämma beteendet. Som motpol till BAS är ”behavioral inhibition system” (BIS), vilket enligt Gray orsakar personlighetsdimensionen ångest. En impulsiv individ har sålunda enligt den här modellen hög BAS, men låg BIS (Buss & Larsen, 2005). I Costa och McCraes femfaktormodell ingår olika aspekter av impulsivitet som underliggande faktorer till extraversion, samvetsgrannhet och neuroticism (Whiteside & Lynam, 2001).
Den definition av impulsivitet som har anammats i föreliggande studie återfinns i mätinstrumentet Karolinska Scale of Personality (KSP), utvecklat av af Klinteberg, Schalling och Magnusson (1986). Begreppet impulsivitet är avgränsat rån f exempelvis sensationssökande och operationaliseras som brist på planering, hög ivrighet, en bekymmerslös attityd och slutligen bristande eftertanke som exempelvis att snabba beslut föregår noggrannhet (Ortet et al., 2002).
7
Magid et al. (2007) undersökte sensationssökande och impulsivitet som två separata prediktorer för alkoholbruk.De definierade impulsivitet som brist på eftertanke och planering, snabba beslutstagande/handling och oförsiktighet. Sensationssökande definierades som ett starkt behov av varierande, ovanliga och stimulerande upplevelser samt viljan att ta risker för att uppnå dessa upplevelser. Då dessa personlighetsdrag är besläktade tenderar sålunda vissa forskare att slå ihop dem till en konstruktion, medan andra anser att de är separata egenskaper. Magid et al. (2007) kom fram till att det finns ett signifikant samband mellan högt sensationssökande och hög alkoholkonsumtion. Impulsivitet hade inget signifikant samband med alkoholkonsumtion, dock fanns ett positivt signifikant samband med alkoholrelaterade problem. Studien visar sålunda att sensationssökande och impulsivitet är differentiellt kopplade till alkoholbruk.
Vidare har Magid och Colder (2007) operationaliserat impulsivitet som fyra personlighetsdrag nämligen sensationssökande1, planeringsförmåga2, ivrighet3 och uthållighet4, och undersökt samband mellan dessa och alkoholkonsumtion. De fann att individer med hög grad av sensationssökande och/eller låg grad av planeringsförmåga tenderar att ha en hög alkoholkonsumtion. Personlighetsdragen ivrighet och uthållighet visade sig också vara relaterade till alkoholkonsumtion, dock inte till graden av alkoholanvändning utan till alkoholproblem.
Grau och Ortet (1999) har i sin studie av 149 icke-alkoholister funnit att impulsivitet, framförallt tillsammans med hög grad av sensationssökande, har ett samband med hög alkoholkonsumtion. Waldeck och Miller (1997) studerade impulsivitet i förhållande till alkoholintag, nikotin och koffein och fann ett positivt signifikant samband mellan impulsivitet och alkoholanvändning. Även Labouvie och McGee (1986) (i Granö et al., 2004) rapporterade högre och snabbare alkoholkonsumtion hos impulsiva individer.
Granö et al. (2004) fann i sin studie att hög impulsivitet främst förekommer hos unga, lågutbildade män och att hög impulsivitet i sin tur korrelerar med hög alkoholkonsumtion. Sambandet mellan impulsivitet och alkoholkonsumtion var dock positivt signifikant för både män och kvinnor. Granö et al. (2004) fann även ett positivt signifikant samband mellan
1
Översatt från engelskans sensation seeking.
2
Översatt från engelskans premeditation.
3
Översatt från engelskans urgency.
4
8
graden av impulsivitet och sannolikheten att utveckla ett alkoholmissbruk. Impulsivitet har således visat sig vara en viktig riskfaktor som antingen direkt eller indirekt har betydelse för alkoholbruk. Flera experimentella, tvärsnittliga och longitudinella studier som använt Eysencks mätinstrument för personlighet har påvisat detta (Acton, 2003).
Personlighet - Social hämning och negativ affektivitet (Typ D-personlighet)
Den holländske professorn Johan Denollet är grundaren till konceptet Typ D-personlighet, som framförallt karaktäriseras av två personlighetsdrag nämligen social hämning och negativ affektivitet. Att vara socialt hämmad innebär att man har anpassningssvårigheter och undertrycker känslor och beteenden i sociala interaktioner för att undvika ogillande från andra människor. Vidare är en sådan individ förtegen, spänd och saknar självtillit i sociala situationer. Begreppet negativ affektivitet spänner över oro, retlighet, nedstämdhet och en negativ självbild. Man upplever negativa känslor i stor omfattning och man letar hela tiden efter potentiella problem (Denollet, 2005).
En personlighetstyp som karaktäriseras av dessa båda personlighetsdrag kan således kallas för Typ D-personlighet (bostaven D står för ”distressed”, vilket kan översättas till svenskans deprimerad). Typ D-personlighet har hitintills nästan uteslutande använts inom den medicinska forskningen och det har fastslagits att personer med denna personlighetstyp har en ökad risk för en negativ hälsoutveckling. Bland annat har det konstaterats att Typ D-personlighet leder till sämre prognos efter en hjärtinfarkt, ökad risk för posttraumatisk stress, utmattning, depression och låg nivå av självkänsla och välmående (Denollet, 2005). de Fruyt och Denollet (2002) fann att personer med Typ D-personlighet i större utsträckning är deprimerade, känner mer ångest och upplever fler somatiska problem än andra människor. Kupper et al. (2007) har visat att Typ D-personlighet, och dess beståndsdelar social hämning och negativ affektivitet, i stor utsträckning är ärftligt och att generna spelar stor roll i hur den individuella Typ D-personligheten utvecklar sig. En tysk undersökning visade att personer som bedömts ha Typ D-personlighet rapporterade en högre förekomst av ilska, både inåt- och utåtriktad, samt tenderade att bemöta medmänniskor med mer cynism och fientlighet än individer med andra personlighetstyper (Perbandt et al., 2006).
9
Korrelationskoefficienten ligger kring -0,65 för social hämning/extraversion och kring 0,70 för negativ affektivitet/neuroticism (Denollet, 2005; de Fruyt & Denollet, 2002; Perbandt et al., 2006). Dessa samband innebär att social hämning och negativ affektivitet är nära besläktade med extraversion respektive neuroticism, även om begreppen inte är identiska (Denollet, 2005). Kring extraversion, neuroticism och alkoholkonsumtion finns en hel del forskning, bland annat har Stewart, Loughlin och Rhyno (2001) visat att hög neuroticism har samband med högre alkoholkonsumtion och Paunonen (2003) visade i sin undersökning att alkoholkonsumtion i hög grad kan prediceras av personlighetsdraget extraversion.
Motiv till alkoholkonsumtion
Generellt sett kan det sägas att psykologiska motivationsmodeller kring alkoholkonsumtion vilar på två fundamentala antaganden. För det första utgår man ifrån att människor dricker alkohol för att uppnå vissa önskade effekter. För det andra delar teorierna, antingen explicit eller implicit, antagandet att drickande motiverat av olika behov eller med olika målsättningar karaktäriseras av unika mönster av föregående händelser och konsekvenser. Till exempel, individer som hanterar negativa känslor, så kallad coping, genom att använda alkohol saknar troligtvis andra mer lämpliga metoder för bearbetning av negativa upplevelser. Att förlita sig på alkohol när man inte mår bra leder över tid till försämrade möjligheter till hälsosam coping och ett ökat psykologiskt beroende av alkohol. Däremot ägnar sig individer som dricker alkohol av sociala skäl åt brukligt och normativt beteende och alkoholkonsumtion bland sådana individer bör därför inte relateras till coping eller bristande social förmåga. Motivationsmodeller kring alkoholkonsumtion utgår således ifrån att alkoholkonsumtion motiveras av olika behov och resulterar därför i distinkta beteenden. Genom att förstå motiven som föregår en individs alkoholkonsumtion kan man få insikt i de omständigheter som gör att en individ väljer att dricka alkohol, hur mycket denne sannolikt kommer att dricka, vilka konsekvenser som kan förväntas och hur eventuell terapi bäst skulle kunna utformas (Cooper, 1994).
10
manipulation eller hantering av det inre emotionella stämningsläget, alternativt externt, för att exempelvis uppnå social acceptans och gillande. Om man korsar dessa två dimensioner bildas fyra olika motiv (se figur 1): a) stämningshöjande5 motiv; internt genererade, positiv förstärkning (man dricker för att förstärka ett gott humör och uppnå ökat välbehag), b) copingmotiv; internt genererade, negativ förstärkning (alkohol används för att reducera eller reglera negativa känslor), c) konformitetsmotiv6; externt genererade, negativ förstärkning (man dricker för att undvika social kritik och avvisande) och d) sociala7 motiv; externt genererade, positiv förstärkning (alkoholkonsumtion för att få sociala belöningar) (Cooper, 1994; Stewart & Devine, 2000).
Figur 1. De fyra motiven till alkoholkonsumtion
Majoriteten av den empiriska forskning som finns kring motiv till alkoholkonsumtion riktar framförallt in sig på sociala- och copingmotiv, och mindre är känt om stämningshöjande- och konformitetsmotiv. I många studier har det indikerats att sociala motiv är mer allmänt godkända än copingmotiv och är associerade med en lättsam, sällsynt, icke-problematisk alkoholanvändning i sociala kontexter. Copingmotiv har däremot relaterats till tungt problematiskt drickande, oftast i ensamhet, och predicerar både direkt och indirekt alkoholproblem. Det finns emellertid undersökningar som visar att individer faktiskt dricker alkohol för att förhöja positiva känslor, och stämningshöjande motiv har kunnat predicera ett mönster av tungt alkoholbruk och drickande i situationer som främjar ett stort alkoholintag, som till exempel när män festar tillsammans med andra män. Trots att det är allmänt vedertaget att framförallt tonåringar dricker alkohol av konformitetsmotiv har det varit svårt att få fram direkta evidens, och man har kunnat identifiera endast tendenser till
5
Översatt från engelskans enhancement.
6
Översatt från engelskans conformity.
7 Översatt från engelskans social.
Stämningshöjande
motiv Sociala motiv
Copingmotiv Konformitetsmotiv
Internt Externt
Positiv
11
konformitetsmotiv hos riktigt unga tonåringar. I genomförda studier har man heller inte kunnat påvisa, vilket man förväntat sig, att konformitetsmotiv hänger samman med tung eller frekvent alkoholanvändning (Cooper, 1994; Stewart & Devine, 2000).
Cooper (1994) utförde en undersökning av amerikanska ungdomar av olika kön, ras och ålder och fann att stämningshöjande-, coping- och sociala motiv var positivt signifikant relaterade till alkoholkonsumtion, både vad gäller kvantitet och frekvens. Stämningshöjande motiv var den starkaste prediktorn. Konformitetsmotiv däremot, kunde inte relateras till vare sig kvantitet eller frekvens. Vidare såg man att framförallt stämningshöjande motiv, men också copingmotiv, predicerade tungt drickande. Samma motiv visade sig även predicera alkoholproblem, med copingmotiv som den främsta prediktorn. Konformitetsmotiv kunde inte relateras till tungt drickande, men var positivt signifikant kopplade till alkoholproblem. I studien upptäcktes också kopplingar mellan motiv till alkoholkonsumtion och i vilka sammanhang en individ dricker alkohol. Sociala motiv var positivt signifikant relaterade till konsumtion i sociala, festliga sammanhang, emedan copingmotiv sammankopplades med ensamt drickande i hemmet. Stämningshöjande motiv kopplades signifikant samman med drickande i miljöer där alkoholkonsumtion uppmuntras, exempelvis i barer. Sambandet var negativt mellan konformitetsmotiv och drickande både i hemmet och i barer, men positivt signifikant för alkoholkonsumtion på fester. Överlag såg man att konformitetsmotiv var något mer av en prediktor för män än för kvinnor, och att copingmotiv var mer vanligt förekommande bland yngre tonåringar än bland deras äldre gelikar. Emellertid anses resultaten av studien påvisa att motiv till alkoholkonsumtion är konstant, oavsett kön, ras eller ålder. Detta styrks av resultaten i undersökningen genomförd av Kuntsche et al. (2006), vilka visade att de fyra motiven till alkoholkonsumtion var fullt signifikanta även för europeiska ungdomar med olika kulturella bakgrunder.
12
Magid et al. (2007) konstaterade att stämningshöjande motiv var direkt relaterade till alkoholanvändning och copingmotiv sammankopplades med alkoholrelaterade problem. Det framkom också att copingmotiv dessutom har ett större inflytande på alkoholproblem än övriga motiv. I den här studien framkom, till skillnad från andra studier inom samma område, att sociala motiv inte var signifikant kopplade till vare sig alkoholanvändning eller alkoholproblem. Detta förklarades med den stora andelen delad varians mellan sociala och stämningshöjande motiv vilka hade en korrelationskoefficient på 0,74. Konformitetsmotiv relaterades positivt signifikant till alkoholproblem och överlag framkom att negativa förstärkningsmotiv, det vill säga coping- och konformitetsmotiv, bäst predicerar alkoholproblem emedan de positiva förstärkningsmotiven, det vill säga sociala- och stämningshöjande motiv, är bättre prediktorer för alkoholbruk.
Wilkie och Stewart (2005) kunde i sin undersökning inte finna några signifikanta samband mellan motiv till alkoholkonsumtion och vilka faktiska effekter alkoholkonsumtionen sedan hade. Exempelvis kunde man inte påvisa att en individ med stämningshöjande motiv de facto var gladare efter alkoholintag än en individ som angivit copingmotiv innan försöket genomfördes.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det finns omfattande forskning kring olika faktorer kopplade till alkoholkonsumtion. Tidigare forskning om kön och impulsivitet pekar tydligt på att män konsumerar mer alkohol än kvinnor och att impulsivitet samvarierar med graden av alkoholkonsumtion. Likaledes visar tidigare undersökningar att stämningshöjande-, coping-, och sociala motiv är starka determinanter för graden av alkoholkonsumtion, medan konformitetsmotivets koppling till alkoholkonsumtion har varit svag. Till skillnad från de andra prediktorerna i vår undersökning har vi ej funnit någon tidigare forskning kring sambandet mellan social hämning, negativ affektivitet och alkoholkonsumtion. Dock har de närbesläktade personlighetsdragen extraversion och neuroticism påvisats vara starka prediktorer för alkoholkonsumtion och vi valde därför att undersöka om även social hämning och negativ affektivitet hade denna prediktionsförmåga.
Mot denna bakgrund syftar vi till att besvara följande frågeställning: I vilken utsträckning predicerar kön, personlighet och motiv till alkoholkonsumtion graden av alkoholkonsumtion hos studenter?
13
Graden av alkoholkonsumtion hos studenter prediceras av: H1: Kön.
H2: Personlighet, här definierat som impulsivitet, social hämning och negativ affektivitet.
H3: Stämningshöjande-, coping- och sociala motiv till alkoholkonsumtion, medan
konformitetsmotiv ej predicerar graden av alkoholkonsumtion.
Metod
Deltagare
167 lärarstudenter deltog i undersökningen varav 124 stycken var kvinnor och 43 stycken var män. En kvinnlig deltagare hade inte fyllt i del 3 i enkäten och den exkluderades därmed från undersökningen. Det interna bortfallet bestod av 9 kvinnor och 6 män som hade hoppat över enstaka frågor, men dessa enkäter ingick ändock i analysen. Samtliga deltagare studerade Allmänt utbildningsområde 1 (AOU 1) och gick första året på lärarutbildningen vid Växjö universitet hösten 2007. Deltagarnas ålder var mellan 18-44 år, där medelvärdet för de kvinnliga deltagarna var 21,9 år (SD = 4,2) och för de manliga deltagarna 21,9 år (SD = 3,9).
Material
I vår undersökning användes enkät för insamling av all data. Enkäten började med två demografiska frågor; kön och ålder. För att sedan mäta deltagarnas alkoholkonsumtion, personlighet (impulsivitet, social hämning och negativ affektivitet) och motiv till alkoholkonsumtion (stämningshöjande, coping, konformitet samt sociala) användes fyra instrument som vi sammanställde till en enkät. De fyra instrumenten var Alcohol Use Disorders Identification Test (AUDIT), Karolinska Scale of Personality (KSP), Type D Scale-14 (DSScale-14) och Drinking Motives Questionnaire-Revised (DMQ-R).
14
över 13 och en man över 15, finns sannolikt ett alkoholberoende. Instrumentet har i tidigare studier rapporterats ha hög reliabilitet och validitet (Bergman et al., 1998). Cronbachs Alpha för alkoholkonsumtion i den här studien var α = ,870 (n = 166).
Impulsivitet mättes med hjälp av Karolinska Scale of Personality (KSP), utvecklat av af Klinteberg, Schalling och Magnusson (1986), där delskalan ”impulsivitet” bestående av 10 items har plockats ut ur det ursprungliga instrumentet för att användas i vår studie. Respondenten fick ta ställning till påståenden som ”jag sover ofta på saken innan jag bestämmer mig” och ”jag brukar tala först och tänka sedan” utifrån en 4-poängs Likert-skala, 1 (stämmer inte alls) till 4 (stämmer precis). Lägsta totalpoäng är 10 och högsta 40. Ju högre summa respondenten får, desto mer impulsiv läggning. Instrumentet är balanserat då två av tio frågor inverteras vid poängsättningen. Instrumentet i sin helhet har använts i tidigare studier och är väl beprövat (Magid et al., 2007; Ortet et al., 2002; Revelle, 1997). Cronbachs Alpha för impulsivitet i den här studien var α = ,788 (n = 166).
Social hämning och negativ affektivitet mättes med Type D Scale-14 (DS14), utvecklad av Denollet (2005). DS14 består av två delar med totalt 14 items, 7 för social hämning och 7 för negativ affektivitet. Två frågor i enkäten inverteras vid poängsättningen vilket innebär att enkäten är balanserad eftersom det förekommer både negativt och positivt formulerade påståenden. Då enkäten endast fanns att tillgå på engelska, gjorde vi själva en översättning till svenska. Enkäten innehåller påståenden som ”jag känner mig ofta olycklig” och ”jag pratar ofta med främlingar” och svarsalternativen går från 0 (falskt) till 4 (sant). Höga poäng indikerar förekomst av social hämning respektive negativ affektivitet. För att bedömas ha en Typ D-personlighet ska respondenten ha 10 poäng eller högre på skalorna för både social hämning och negativ affektivitet. Maximal poäng för vardera delen är 28. I vår studie har dock inte Typ D-personlighet bedömts, utan social hämning och negativ affektivitet har undersökts som två separata personlighetsdrag i förhållande till alkoholkonsumtion. Psykometriska data för instrumentet har visat sig vara bra, detta har dock baserats på studier enbart inom det epidemiologiska och kliniska området(Denollet, 2005). I föreliggande studie var Cronbachs Alpha för social hämning α = ,821 och negativ affektivitet α = ,856 (n = 166).
15
full” och ”hur ofta dricker du för att passa in i en grupp du gillar”. Denna enkät översatte vi själva till svenska då den enbart fanns tillgänglig på engelska. Inom varje motiv kan minimalt 5 poäng erhållas och maximalt 30 poäng. Ju högre poäng inom något motiv (stämningshöjande, coping, konformitet och sociala) desto mer sannolikt att individens alkoholkonsumtion motiveras utifrån denna faktor. I befintlig studie var Cronbachs Alpha för stämningshöjande items α = ,897, coping α = ,807, konformitet α = ,698 och sociala α = ,825 (n = 166). DMQ-R har använts i ett flertal studier och har uppvisat utmärkt psykometrisk data, det vill säga hög intern konsistens och bra konstruktions- och kriterierelaterad validitet (Cooper 1994; Kuntsche et al., 2006; Stewart & Devine, 2000; Wilkie & Stewart, 2005).
Procedur
Insamlingen av data gjordes genom självskattningtest. Enkäten med de olika instrumenten för alkoholkonsumtion, personlighetsdrag och motiv till alkoholkonsumtion sattes samman till en enhetligt utformad enkät. Undersökningsdeltagarna valdes ut genom bekvämlighetsurval då resurserna för undersökningen var begränsade. Enkäten delades ut i en klass på lärarutbildningen, vars lärare hade godkänt genomförandet. Enkäten hade inte genomgått någon pilotstudie och var därmed inte förtestad, instrumenten som ingick var dock mycket väletablerade och anses ha hög reliabilitet. Insamling av data ägde rum vid två tillfällen, på Växjö universitet under två föreläsningar. I samband med detta fick deltagarna en presentation av undersökningens syfte som sades vara att studera studenters livsstilsmönster. Det förmedlades även att deltagandet var frivilligt samt att all data skulle behandlas konfidentiellt. Enkäten distribuerades till samtliga studenter och samlades in efter cirka 15 minuter.
Design
16
Resultat
All data matades in i Statistical Package for the Social Sciences (SPSS) och svaren på enkäterna kodades enligt respektive kodningsmall. Inledningsvis utfördes itemanalyser och normalfördelning samt lika varians kontrollerades för att säkerställa att villkoren för parametriska testmetoder uppfylldes. Då avancerade multivariata beräkningar i form av multipel regressionsanalys skulle utföras krävdes datatransformering av de skeva variablerna, alkoholkonsumtion, social hämning, negativ affektivitet, copingmotiv och konformitetsmotiv. Dessa variabler rangordnades, varpå de blev normalfördelade. Vidare kontrollerade vi att mulitcollinearitet, singularitet och outliers inte förekom då multipel regressionsanalys är en särskilt känslig statistisk metod. För att ytterligare grunda för pålitliga resultat kontrollerades residual scatter-plotten för normalitet, linjäritet och homoscedasticitet (Pallant, 2007). Slutligen genomfördes även Pearson r mellan de olika motiven till alkoholkonsumtion för att undersöka hur stor andel delad varians det fanns dessa emellan.
Erhållna medelvärden och standardavvikelser för samtliga variabler i studien, uppdelat på kön, redovisas i tabell 1.
Tabell 1. Deskriptiv statistik för samtliga variabler.
Män (n=43) Kvinnor (n=123) Total (n=166) M SD M SD M SD Ålder 21,92 3,90 21,92 4,19 21,92 4,11 Alkoholkonsumtion 11,39 7,33 7,30 5,42 8,36 6,22 Impulsivitet 25,41 5,94 23,73 4,94 24,16 5,25 Social hämning 8,67 5,62 8,39 4,76 8,46 4,98 Negativ affektivitet 8,11 5,98 8,85 5,61 8,66 5,70 Stämningshöjande motiv 16,23 6,67 14,84 5,63 15,20 5,93 Copingmotiv 9,13 5,06 9,51 4,25 9,41 4,46 Konformitetsmotiv 8,37 3,24 8,06 3,48 8,14 3,41 Sociala motiv 17,23 5,99 16,80 5,83 16,91 5,86
17
alkoholkonsumtion. I den multipla regressionsanalysen har dessa prediktorer mätts mot kriterievariabeln alkoholkonsumtion (se Tabell 2).
För de enskilda prediktorerna visade sig fyra signifikanta samband. Analysen uppvisade positiva signifikanta samband mellan impulsivitet, stämningshöjande motiv, copingmotiv och alkoholkonsumtion samt ett negativt signifikant samband mellan kön och alkoholkonsumtion, vilket innebär att män rapporterar en högre alkoholkonsumtion än kvinnor. Regressionsanalyser för social hämning och sociala motiv uppvisade tendenser till prediktion av alkoholkonsumtion. Regressionsanalyser för negativ affektivitet och konformitetsmotiv gav icke-signifikanta resultat (se Tabell 2).
Tabell 2. Multipel regressionsanalys med alkoholkonsumtion som kriterievariabel (n=166).
Prediktorer β t p Kön -,200 -3,561 ,000 Impulsivitet ,157 2,741 ,007 Social hämning -,113 -1,862 ,065 Negativ affektivitet -,070 -1,185 ,238 Stämningshöjande motiv ,288 3,081 ,002 Copingmotiv ,178 2,345 ,020 Konformitetsmotiv ,084 1,320 ,189 Sociala motiv ,173 1,816 ,071 R= ,739; R2= ,547; F(8/166)= 23,663; p< ,001 Note: β = Beta
Till följd av resultaten av regressionsanalysen kunde vi konstatera att våra hypoteser till viss del kunde bekräftas. Mellan kön och alkoholkonsumtion fanns ett negativt signifikant samband (β = -,200, p< ,001) vilket visar att män rapporterar en högre konsumtion än kvinnor. Impulsivitet och alkoholkonsumtion samvarierade på ett positivt signifikant sätt (β = ,157, p = ,007) och detta innebär att ju högre impulsivitet desto högre alkoholkonsumtion.
18
påträffades vilket innebar att stämningshöjande motiv var den prediktor som i störst utsträckning bidrog till att förklara variansen i beroende variabeln. Likaså återfanns ett positivt signifikant samband mellan copingmotiv och graden av alkoholkonsumtion (β = ,178, p = ,020). Om motivet till att dricka alkohol är coping eller att man vill höja sin stämning tenderar alltså graden av alkoholkonsumtion att öka. Vidare erhölls ett icke-signifikant samband mellan konformitetsmotiv och graden av alkoholkonsumtion, vilket överensstämde med vår hypotes.
Sammanfattningsvis visade resultatet av regressionsanalysen att modellen i sin helhet kunde förklara 54,7% av variationen i alkoholkonsumtion (F= 23,66, p< ,001).
Med utgångspunkt från resultatet i regressionsanalyserna utfördes även Pearson r mellan de fyra motiven till alkoholkonsumtion och det enda anmärkningsvärda var den höga korrelationskoefficienten mellan stämningshöjande- och sociala motiv som uppgick till 0,79.
Slutligen kan det nämnas att det i vår studie hade varit möjligt att använda en tvåvägs ANOVA vid den statistiska bearbetningen. Man hade då, förutom de två huvudeffekterna, kunnat ta reda på eventuell interaktionseffekt, vilket vore intressant information. Emellertid hade en tvåvägs ANOVA krävt dikotomisering (mediansplit), då personlighetsfaktorerna samt motiven till alkoholkonsumtion är kontinuerlig data. För att undvika att omvandla kontinuerlig data till kategoridata samt av praktiska skäl utifrån begränsade resurser, valde vi att istället använda en multipel regressionsanalys som statistisk metod (Aron & Aron, 2002).
Diskussion
Syftet med vår studie var att undersöka om kön, personlighet och motiv till alkoholkonsumtion predicerade graden av alkoholkonsumtion hos studenter. I följande diskussion kommer studiens resultat att diskuteras, analyseras och tolkas. Eventuella svagheter och styrkor i undersökningen kommer att belysas och förslag till fortsatt forskning presenteras löpande i diskussionen.
Kön
19
vår studie att kvinnors alkoholkonsumtion var betydligt lägre än mäns, vilket även Statistiska Centralbyrån (2007) kom fram till i sina mätningar. En möjlig förklaring till könsskillnaden presenteras av Johansson och Wirbing (1999). Två perspektiv belyses, det biologiska och det kulturella. Enligt det biologiska perspektivet finns det en faktisk skillnad i kvinnors och mäns fysiska förutsättningar, vilket innebär att kvinnor tål mindre alkohol än män. Bradley et al. (1998) och Ely et al. (1999) förklarar de biologiska könsskillnaderna med att nedbrytningskapaciteten av alkohol, alkoholens påverkan på östrogennivån samt den kroppsliga vattenvolymen skiljer sig åt mellan män och kvinnor.
Det kulturella perspektivet lyfter fram vikten av könsrollerna när det gäller alkoholkonsumtionen. Traditionellt sett har det inte varit acceptabelt för kvinnor att bli lika alkoholpåverkade som män, dock är de normer som styr kvinnligt och manligt drickande under förändring (Johansson & Wirbing, 1999). Holmila och Raitasalo (2005) hävdar att könsskillnader beträffande alkoholkonsumtion återfinns i sådan omfattning runt om i världen att det kan betraktas som en av få universella beteendemässiga könsskillnader. Mäkelä et al. (2006) konstaterade dock i sin studie att könsskillnaderna i norra Europa gällande alkoholkonsumtion oftast var mindre än i övriga Europa. Utifrån vår studie kan det argumenteras att ju mer jämställt ett samhälle är desto mer likt är alkoholkonsumtionsmönstret för kvinnor och män.
Könsskillnader vad gäller alkoholkonsumtion är ofta situations- och kulturbundna och därmed bör resultaten av studier som behandlar dessa frågor tolkas med försiktighet. Flera faktorer kan samverka och ge upphov till vilseledande resultat och ett ämnesområde som syftar till att utforska könsskillnader kan inte med lätthet generalisera sina resultat till andra kulturer. Det resultat som påträffas måste sättas i relation till biologiska, sociala och kulturella omständigheter för att förstås till fullo. Förslagsvis kan sålunda framtida studier undersöka könskillnader i alkoholkonsumtionsmönster med hänsyn till både biologiska, sociala och kulturella omständigheter för att i större utsträckning förstå vilken inverkan kön har på alkoholbruk.
20
konsumtion i proportion till deras fysiska förutsättningar resulterar i en likvärdig grad av alkoholpåverkan, trots ett mindre alkoholintag. Det vill säga, om hänsyn hade tagits till exempelvis vikt hade kanske ett annat resultat kunnat erhållas, i form av att kvinnor konsumerar lika mycket eller till och med mer alkohol per kroppskilo än män.
Personlighet
Resultatet vad gäller hypotes två som var att impulsivitet, social hämning och negativ affektivitet predicerar graden av alkoholkonsumtion, visade att impulsivitet kunde förutsäga graden av alkoholkonsumtion medan social hämning endast uppvisade tendenser till prediktion av alkoholkonsumtion. För negativ affektivitet fanns inget signifikant samband. Detta innebär att vår hypotes till viss del bekräftas och till viss del förkastas då impulsivitet är en prediktor för alkoholkonsumtion emedan social hämning och negativ affektivitet inte är det.
Impulsivitet
Flera studier har i likhet med vår visat att impulsivitet är en stark determinant när det gäller individers alkoholkonsumtion. Bland annat konstaterade Granö et al. (2004) ett positivt signifikant samband mellan impulsivitet och alkoholkonsumtion och att hög impulsivitet förekommer i större utsträckning hos unga människor. Det är också känt att studentlivet medför ett ökat alkoholintag (Sundbom, 2003). Då våra deltagare var studenter och hade en genomsnittlig ålder på cirka 22 år är vårt signifikanta samband mellan impulsivitet och alkoholkonsumtion ett förväntat resultat.
En tänkbar förklaring till varför impulsiva individer konsumerar mer alkohol kan vara att de i mindre utsträckning ägnar sig åt konsekvensanalys och handlar utan att ha tänkt igenom situationen. Vidare kännetecknas en impulsiv personlighet av en hög ivrighet, innebärande en försämrad förmåga till självkontroll i situationer där det till exempel erbjuds möjlighet till alkoholkonsumtion.
21
som hade kunnat öka förståelsen för impulsivitetens direkta eller indirekta betydelse för alkoholbruk.
Det är emellertid viktigt att belysa att impulsivitetens förklaringsvärde som enskild riskfaktor för att utveckla ett riskfyllt alkoholbruk totalt sett är relativt lågt. Ingen enskild personlighetsvariabel kan i sig orsaka att en människa utvecklar alkoholproblem, dock kan vissa personlighetstyper ha en ökad sårbarhet för missbruks- och beroendeproblematik. I korrelationsstudier finns det alltid risk för att en tredje okänd variabel påverkar beroendevariabeln, i det här fallet alkoholkonsumtionen. Ett riskfyllt alkoholbruk kan orsakas av många bakomliggande faktorer som samverkar och därmed är det svårt att dra några slutgiltiga konklusioner om i vilken utsträckning just impulsivitet bidrar till alkoholkonsumtion och ett eventuellt alkoholmissbruk. Vidare bör resultat av studier som undersöker samband mellan impulsivitet och alkoholkonsumtion tolkas med viss försiktighet då olika definitioner och operationaliseringar av begreppet impulsivitet kan ge upphov till vilseledande slutsatser.
Social hämning och negativ affektivitet
22
att det är avsaknaden av till exempel impulsivitet i negativ affektivitet-begreppet som gör att vi inte erhåller ett signifikant samband med alkoholkonsumtion.
Anledningen till att vi valde att undersöka social hämning och negativ affektivitet istället för extraversion och neuroticism var att i de två sistnämnda begreppen ingår sensationssökande respektive impulsivitet som underliggande komponenter, medförande att impulsivitet skulle ha mätts två gånger i vår studie, både direkt och indirekt. Vid ett eventuellt signifikant samband mellan exempelvis neuroticism och alkoholkonsumtion vore det svårt att veta om det var just inkluderingen av impulsivitetsbegreppet som var avgörande för resultatet. Problem skulle även kunna uppstå vid tolkning av ett eventuellt samband mellan extraversion och alkoholkonsumtion då sensationssökande i vissa teorier ingår i begreppet impulsivitet. Dessutom har tidigare forskning visat signifikanta samband mellan sensationssökande och alkoholkonsumtion, vilket hade kunnat orsaka svårigheter i att veta vilka av extraversionsbegreppets beståndsdelar som genererar eventuell samvariation med alkoholkonsumtion.
Motiv till alkoholkonsumtion
I vår tredje hypotes förutsades att stämningshöjande-, coping- och sociala motiv till alkoholkonsumtion kunde predicera graden av alkoholkonsumtion, emedan konformitetsmotiv inte skulle kunna göra det. Hypotesen kan till tre fjärdedelar bekräftas och till en fjärdedel förkastas, då stämningshöjande- och copingmotiv predicerade graden av alkoholkonsumtion och konformitetsmotiv gjorde det inte. Något signifikant samband mellan sociala motiv och graden av alkoholkonsumtion erhölls inte, utan endast en tendens till samband i förväntad riktning.
Stämningshöjande motiv
23
viss del stimuleras av stämningshöjande motiv. Det kan också tänkas att det finns könsskillnader i motiven till alkoholkonsumtion. Exempelvis menar Bischof et al. (2005) att män oftare än kvinnor konsumerar alkohol av stämningshöjande skäl. Emellertid har vi på grund av begränsade resurser inte undersökt könsskillnader i vare sig motiv till alkoholkonsumtion eller personlighet. Olika interaktionseffekter såsom könsskillnader i motiv till alkoholkonsumtion och personlighet kan dock med fördel undersökas i relation till alkoholkonsumtion i framtida studier då det kan ge upphov till en mer nyanserad bild av alkoholkonsumtionsmönster.
Copingmotiv
24 Konformitetsmotiv
Gällande konformitetsmotivets förmåga till prediktion av alkoholkonsumtion erhöll vi ett icke-signifikant resultat. Även i tidigare forskning har man haft svårt att påvisa konformitetsmotivets koppling till alkoholkonsumtion, trots att det i samhället betraktas som en självklarhet att huvudsakligen ungdomar dricker alkohol av konformitetsskäl (Cooper, 1994; Stewart & Devine, 2000). De få positiva signifikanta samband som konstaterats har berört konformitetsmotivets koppling till alkoholproblem och drickande på fester. Tendenser till konformitetsmotiv i samband med alkoholkonsumtion har hittats endast hos riktigt unga tonåringar och man har också sett att konformitetsmotivet var en marginellt bättre prediktor för män än kvinnor (Cooper, 1994; Magid et al., 2007). Samtliga av dessa områden ligger utanför vår studies begränsningar, varför ingen utvärdering av sambanden kan göras. Det är dock svårt att veta varför inget signifikant samband erhålls; teoretiskt sett borde konformitetsmotiv kunna samvariera med alkoholkonsumtion. Möjligen kan social önskvärdhet påverka hur deltagarna besvarar frågorna som rör just konformitetsmotiv, både i vår studie och i tidigare undersökningar. Till skillnad från frågorna som mäter de andra motiven kan konformitetsfrågorna upplevas som provocerande då de behandlar ämnen som grupptryck och utanförskap. Detta kan vara frågor som man inte vill, eller inte kan på grund av bristande självinsikt, svara ärligt på.
Sociala motiv
25
Ett rimligt antagande är att människor vill uppnå olika typer av resultat när de konsumerar alkohol. Således bör människors motiv till alkoholkonsumtion också variera. Eftersom det i forskningen visats att riskfyllt drickande kan kopplas till specifika motiv till alkoholkonsumtion, kan man kanske genom kunskap kring dessa motiv och dess förhållande till olika personlighetsfaktorer upptäcka unga individer vars sammansättning av personlighet och motiv till alkoholkonsumtion löper stor risk att utveckla ett alkoholmissbruk. Cooper (1994) menar att det framförallt är de internt genererade motiven (stämningshöjande och coping) som kan knytas till personligheten, emedan de externt genererade motiven (sociala och konformitet) istället bör kopplas till den externa miljö individen befinner sig i. Intressant vore att i framtiden undersöka om det går att kartlägga personlighetsdrag som samvarierar med motiven till alkoholkonsumtion och om personlighet sålunda är differentiellt kopplat till internt respektive externt genererade motiv.
Sammantaget kan bekvämlighetsurvalet, det icke-representativa samplet, samplets sammansättning, bortfallet och enkätens struktur samt våra egna översättningar utgöra ett antal faktorer som kan ha påverkat studiens reliabilitet och begränsat den interna såväl som den externa validiteten (Christensen, 2007). Den interna validiteten kan även ha påverkats av att korrelationen mellan en viss prediktor och kriteriet i en MRA störs av övriga prediktorer, vilket innebär att ett eventuellt samband ej framträder. Christensen (2007) menar även att en tredje variabel som ej tagits med i undersökningen kan ha påverkat resultaten och därmed genererat vilseledande data. Vidare bör det poängteras att även om signifikanta korrelationer har erhållits kan vi inte med säkerhet uttala oss om kausala förhållanden då en korrelationsbaserad studie ej möjliggör detta.
26
27
Referenser
Acton, G. S. (2003). Measurement of impulsivity in a hierarchical model of personality traits: implications for substance use. Substance Use & Misuse, 38(1), 67-83.
Aron, A. & Aron, N. E. (2002). Statistics for Psychology. (3:e upplagan). London: Pearson Education.
Berger, B.D. & Adesso, V.J. (1991). Gender differences in using alcohol to cope with depression. Addictive Behaviors, 16(5), 315-327.
Bergman, H., Källmén, H., Rydberg, U. & Sandahl, C. (1998). Tio frågor om alkohol identifierar beroendeproblem. Läkartidningen, 95(43).
Bischof, G., Rumpf, H. J., Meyer, C., Hapke, U. & John, U. (2005). Gender differences in temptation to drink, self-efficacy to abstain and coping behavior in treated alcohol-dependent individuals.Addiction Research and Theory, 13(2), 129–136.
Bradley, A.K., Badrinath, S., Bush, K., Boyd-Wickizer, J. & Anawalt B. (1998). Medical Risks for Women Who Drink Alcohol. Journal of General Internal Medicine, 13(9), 627–639.
Buss, M. D. & Larsen, J. R. (2005). Personality Psychology (2:a upplagan). New York: McGraw-Hill.
Christensen, B. L. (2007). Experimental Methodology. (10:e upplagan). New York: Pearson. Cooper, M. L. (1994). Motivations for alcohol use among adolescents: Development and
validation of a four-factor model. Psychological Assessment, 6(2), 117-128.
Denollet, J. (2005). Standard Assessment of Negative Affectivity, Social Hämning and Type D Personality. Psychosomatic Medicine (67), 89-97.
de Fruyt, F. & Denollet, J. (2002). Type D Personality: A five-factor model perspective.
Psychology and Health, 17(5), 671-683.
Ely, M., Hardy, R., Longford, N. T. & Wadsworth, M. E. (1999). Gender differences in the relationship between alcohol consumption and drink problems are largely accounted for by body water. Alcohol and Alcoholism, 34(6), 894-902.
Granö, N., Virtanen, M., Vahtera, J., Elovainio, M. & Kivimaki, M. (2004). Impulsivity as a predictor of smoking and alcohol consumption. Personality and Individual Differences,
37(8), 1693-1700.
Grau, E. & Ortet, G. (1999). Personality traits and alcohol consumption in a sample of non-alcoholic women. Personality and Individual Differences, 27(6), 1057-1066.
28
Holmila, M. & Raitasalo, K. (2005). Gender differences in drinking: why do they still exist?
Addiction, 100(12), 1763-1769.
Johansson, K. & Wirbing, P. (1999). Riskbruk och missbruk. Stockholm: Natur och Kultur. Kuntsche, E., Knibbe, R., Gmel, G. & Engels, R. (2006). Replication and validation of the
Drinking Motives Questionnaire Revised among adolescents in Switzerland. European
Addiction Research, (12), 161-168.
Kupper, N., Denollet, J., de Geus, D. J., Boomsma, D.I. & Willemsen, G. (2007). Heritability of Type-D personality. Psychotomatic Medicine, 69(7), 675-681.
Labouvie, W. E. & McGee, C. R. (1986). Relation of personality to alcohol and drug use in adolescence. Journal of Consulting and Clinical Psychology 54(3), 289-293. I Granö et al. (2004). Impulsivity as a predictor of smoking and alcohol consumption. Personality
and Individual Differences, 37(8), 1693-1700.
Leissner, T. (1997) Alkohol- ett psykosocialt, beteende- och samhällsvetenskapligt perspektiv. Lund: Studentlitteratur.
Lilja, J. & Larsson, S. (2003). Ungdomsliv, identitet, alkohol och droger. Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut.
Littrell, J. (1991). Understanding and treating alcoholism. (2:a upplagan). New Jersey: Lawrence Erlbaum Associates Publishers.
Magid, V. & Colder, R. C. (2007). The UPPS Impulsive Behavior Scale: Factor structure and associations with college drinking. Personality and Individual Differences, 43(7), 1927-1937.
Magid, V., MacLean, G. M. & Colder, R. C. (2007). Differentiating between sensation seeking and impulsivity through their mediated relations with alcohol use and problems.
Addictive Behaviors, 32(10), 2046-2061.
Mäkelä, P., Gmel, G., Grittner, U., Kuendig, H., Kuntsche, S., Bloomfield, K. & Room R. (2006). Drinking patterns and their gender differences in Europe. Alcohol and
alcoholism, 41(1), 8-18.
Ortet, G., Ibáñez, I. M., LIerena, A. & Torrubia, R. (2002). The Underlying Traits of the Karolinska Scales of Personality (KSP). European Journal of Psychological
Assessment, 2(18), 139-148.
Pallant, J. (2007). SPSS Survival Manual. (3:e upplagan). New York: McGraw-Hill.
Paunonen, S.V. (2003). Big five factors of personality and replicated predictions of behavior.
29
Perbandt, K., Hodapp, V., Wendt, T. & Jordan, J. (2006). The distressed personality (type D)- correlations with anger, aggression and hostility. Psychotherapie, Psychosomatik,
Medizinische Psychologie, 56(8), 310-317.
Revelle, W. (1997). Extraversion and Impulsivity. In Nyborg, H (Ed). The scientific study of
human nature: Tribute to Hans J. Eysenck at eighty. Elsevier Science Press.
Rydén, 0. & Stenström, U. (2004). Hälsopsykologi psykologiska aspekter på hälsa och
sjukdom. (2:a upplagan). Stockholm: Bonnier utbildning.
Statistiska Centralbyrån. (2007). Alkohol- och tobaksbruk. Levnadsförhållanden, rapport 114. Stewart, S.H. & Devine, H. (2000). Relations between personality and drinking motives in
young adults. Personality and Individual Differences, 29(3), 495-511.
Stewart, S. H., Loughlin, H. L. & Rhyno, E. (2001). Internal drinking motives mediate personality domain – drinking relations in young adults. Personality and Individual
Differences, 30(2), 271-286.
Sundbom, L. (2003). Studenternas alkoholbruk. Uppsala: SAMU.
Waldeck, T. L. & Miller, L. S. (1997). Gender and impulsivity differences in licit substance use. Journal of Substance Abuse, (9) 269-275.
Whiteside, S. P. & Lynam, D. R. (2001). The Five Factor Model and impulsivity: using a structural model of personality to understand impulsivity. Personality and Individual
Differences, 30(4), 669-689.
Wilkie, H. & Stewart, H. S. (2005). Reinforcing mood effects of alcohol in coping and enhancement motivated drinkers. Alcoholism: Clinical and experimental research,
